SE528811C2 - Skär och verktyg för spånavskiljande bearbetning med vinklade ingreppsmedel, samt tillsats för dylika verktyg - Google Patents

Description

25 30 åfï »3 CC) C53 ...x ...s 2 inom fackmannakretsar gemenligen benämns ”serrationer” - är uppbyggd av ett flertal likformiga, raka och parallella åsar med generellt V-Iiknande tvärsnittsform, vilka åtskiljs av rillor med samma allmänna tvärsnittsforrn som åsarna. Åsama i den ena av två kopplingsytor kan därför gripa in och kilas fast i rilloma i den andra kopplingsytan, och vice versa. Kopplingsytor av denna enkla natur motverkar relativrörelser mellan verktygskomponenterna i en riktning, nämligen vinkelrätt mot åsarna. Däremot förhindras icke relativrörelser i riktning parallellt med åsama. För att komma till rätta med denna ofullkomlighet har på senare tid utvecklats kopplingsytor, som inbegriper icke blott ett visst antal parallella, längsgående åsar eller hanartade ingreppsmedel, utan även en eller flera tvärställda åsar. Syftet med dylika kopplingsytor - som inom fackmannakretsar vanligen benämns ”krysserrationer” - är att låsa verktygskomponentema även i den andra koordinatriktningen. På så sätt motverkas vridning av skäret. Exempel på skärverktyg uppvisande kopplingsytor med vinkelställda eller korsande ingreppsmedel i forrn av han- respektive honartade ingreppsmedel, är beskrivna i bland annat US 3,629,919, US 5,810,518, US 5,931,613 och US 6,146,060.

Gemensamt för tidigare kända kopplingsytor av ovan allmänt angivet slag, är att de inbegriper ett jämförelsevis stort antal par av samverkande flanker, som skall bringas i kontakt med varandra då hopkoppling av två verktygskomponenter verkställs. Såsom ett representativt exempel härpå hänvisas till ovannämnda US 5,931 ,613, som redovisar ett skärverktyg vars skär och skärläge är utformade med kopplingsytor, vilka var för sig inbegriper icke mindre än fem par av verksamma, dvs aktivt kontakterbara flanker. Fastspänning av skäret i grundkroppens skärläge sker med hjälp av en skruv, som förs genom ett hål i skäret, och dras fast i ett i skärläget mynnande, gängat hål i grundkroppen. Den spännkraft som skruven påför skäret appliceras sålunda i en referensort, som definieras av skruvens och hålens gemensamma, geometriska centrumaxel. Av de fem verksamma flankparen i respektive kopplingsytor, är två belägna framför nämnda centrumaxel, dvs i ett område mellan denna och en aktiv, främre egg på skäret, medan de övriga tre flankparen är belägna bakom 20 25 30 k- :J CI) ___-t. »__h- 3 centrumaxeln. Av dessa bakre flankpar är två inbördes parallella och sträcker sig i en tänkt förlängning av de båda främre flankparen, medan det tredje, bakre flankparet är tvärställt, dvs sträcker sig i rät vinkel mot övriga flankpar, varvid de tvärställda flankerna är åtskilda och lokaliserade på ömse sidor av centrumaxeln. l teorin erbjuder de i ovannämnda dokument beskrivna kopplingsytoma en god lösning av problemet att vridstyvt säkra ett skär i en grundkropps skärläge. l praktiken har dock denna problemlösning -liksom likartade problemlösningar, som grundar sig på användningen av ett större antal kraltupptagande flankpar - visat sig vara förknippad med svårbemästrade olägenheter. För en fullgod funktion krävs sålunda att samtliga flanker icke blott i skärets kopplingsyta, utan även grundkroppens kopplingsyta, tillverkas med mycket snäva toleranser för att säkerställa en så god form- och måttnoggrannhet, att de aktuella flankema de facto erhåller kraftöverförande ytkontakt med varandra. Så snart emellertid ett minsta fonnfel oavsiktligt uppstår i någon enda flank, föreligger risk att skäret ej kan stabilt fixeras i grundkroppens skärläge. Med andra ord blir skärets stöd mot skärläget överbestämt, varigenom precisionen med avseende på skäreggamas läge relativt grundkroppen går förlorad. l detta sammanhang skall erinras om att enskilda skär, som utgör en massproducerad slitdel, aldrig kan skräddarsys för enskilda verktyg, i det att skäret tillverkas på sitt håll, vanligen av hårdmetall, medan verktygens grundkroppar tillverkas på ett annat håll och av ett annat material, vanligen stål.

Uggfinningens sflen och särdrag Föreliggande uppfinning tar sikte på att undanröja ovannämnda olägenheter och reducera kraven på måttnoggrannhet i samband' med tillverkning av sådana skärverktyg, som använder sig av vridstyvt säkrande kopplingsytor i gränssnittet mellan olika komponenter i verktyget. l en första aspekt är sålunda ett primärt syfte med uppfinningen att skapa ett skär, som låter sig tillverkas med moderata krav på måttnoggrannhet utan att ge avkall på skärets fönnåga att stabilt fixeras i 20 25 30 4 en verktygsgrundkropp. Ett ytterligare syfte är att skapa ett skär som blir självcentrerande (dvs själv, genom kopplingsytans beskaffenhet, har förmåga att söka upp korrekt läge), även om kontaktytornas ingreppsmedel uppvisar smärre formfel eller måttawikelser. Inom ramen för den allmänna uppfinningstanken är det även ett syfte att skapa ett för svarvning speciellt lämpat skär. Närmare bestämt tar uppfinningen sikte på att skapa ett svarvskär vars ytavstrykande bi- eller nosegg tillförlitligt lokaliseras i önskat läge. Det är även ett syfte att skapa ett för roterbara skärverktyg, såsom fräsar och borrar, särskilt lämpat skär, som -i analogi med svarvskäret - har en kopplingsyta, som säkerställer en exakt positionering av skärets verksamma eggari monterat tillstånd.

Enligt uppfinningen nås åtminstone det primära syftet medelst de särdrag som är angivna i patentkravets 1 kännetecknande del.

Fördelaktiga utföranden av uppfinningen är vidare angivna i de osjälvständiga kraven 2-15.

I en andra aspekt tar uppfinningen även sikte på att skapa ett med avseende på stabil fixering av ett eller flera skär förbättrat skärverktyg, vilket kan förverkligas icke blott i fom1 av ett svarvverktyg, utan även i form av ett roterande fräs- eller borrverktyg. Särdragen hos detta verktyg framgår av kraven 16-22. l en tredje aspekt tar uppfinningen vidare sikte på att skapa en med en eller flera kopplingsytor utfonnad tillsats, i synnerhet en underläggsplatta, för verktyg enligt uppfinningen. Särdragen hos denna tillsats framgår av kraven 23 och 24.

Sammanfattning av uggfinningstanken Uppfinningen grundar sig på tanken att genom lämplig utformning av skärets respektive skärlägets kopplingsytor säkerställa att skäret erhåller vad som kan sägas utgöra en trepunktsanliggning. Genom att använda varken mer eller mindre än två verksamma, generellt långsträckta ingreppsmedel, företrädesvis i form av hanartade åsar och honartade rillor, och lokalisera dessa i vinkel mot varandra, samtidigt som den referensorti vilken en spännkraft påförs skäret, lokaliseras inom ett imaglnärt, 20 25 30 r' y”- E i 'LÖ GO ...så -nå 5 triangelformat område, som avgränsas av ingreppsmedlens ”fria ändaffl säkerställs att de samverkande flankema alltid - dvs oberoende av smärre formfel i framförallt skäret - erhåller stabil ytkontakt utan överbestämningar respektive glapp.

Kort beskrivning av bifogade ritningar Fig.1 Fig. 2 Fig. 4 Fig. 5 Fig. e Fig. 7 Fig. 9 Fig. 10 Fig. 11 På ritningarna är: en perspektivisk sprängvy visande ett skärverktyg i form av ett svarvverktyg, varvid ett skär visas åtskilt från ett skärlåge i verktygets hållare eller grundkropp, en förstorad detaljsidovy visande skäret och ett främre parti av grundkroppen, en mycket förstorad sektion genom gränssnittet mellan skäret och grundkroppen i skärets monterade tillstånd, en mot fig. 3 svarande sektion visande skäret och grundkroppen åtskilda, en perspektivvy visande en kopplingsyta på skärets undersida, en förenklad planvy, som schematiskt åskådliggör uppfinningstanken, en ändvy av skäret och grundkroppen, en ytterligare perspektivisk sprängvy visande ett altemativt utförande av ett verktyg i form av ett fråsverktyg, en planvy ovanifrån av en grundkropp (och dennas skärläge) ingående i verktyget enligt fig. 8, en planvy underifrån av ett skär ingående i verktyget enligt fig. 8, och en mot fig. 6 svarande, schematisk planvy visande en altemativ detaljutforrnning.

Detafierad beskrivning av föredragna utföranden av unnfinninqen I fig. 1-7 visas ett skärverktyg i form av ett svarvverktyg, som på konventionellt sätt inbegriper dels en hållare eller grundkropp 1, dels ett 20 25 30 6 skär 2. För fixering av skäret används ett spännelement 3, som i exemplet har formen av en skruv, men som även skulle kunna utgöras av en klamp. En främre, fri ände av grundkroppen 1 smalnar via konvergerande sidoytor 4 av kilforrnigt mot en nos 5. På grundkroppens ovansida 6, som i detta fall är plan, är utformad en i sin helhet med 7a betecknad kopplingsyta, vilken bildar ett så kallat skärläge för skäret 2. I kopplingsytan 7a ingår ingreppsmedel 8, 9, som i detta fall är hanartade. Vidare skall noteras att ett gängat hål 10 mynnar i kopplingsytan.

Skäret 2 uppvisar en ovansida 11 och en undersida 12 (se fig. 2) mellan vilka utbreder sig en runtomgående släppningsyta 13. l exemplet är skäret indexerbart genom att ha rombisk grundform och uppvisa två diametralt motsatta nospartier 14a, 14b. Vid dessa nospartier äri anslutning till ovansidan 11 utformade ytavstrykande bi- eller noseggar 15a, 15b, vilka var för sig övergår i två spånavskiljande huvudeggar 16. Eftersom skärets ovansida 11 saknar intresse i samband med uppfinningen har densamma visats iforrn av en simpel, plan yta.

I centrum av skäret finns ett genomgående hål 17 genom vilken skruvens 3 skaft 3a kan passera för att dras fast i det gängade hålet 10. Skruven har i detta fall en partiellt konisk skalle 3b, som vid skruvens åtdragning anpressas mot en konisk sätesyta i hålets övre del. l skärets undersida 12 är utformade ingreppsmedel, som är honartade för att samverka med de hanartade ingreppsmedlen 8, 9, och som tillsammans bildar en andra kopplingsyta 7b. l och med att skäret är indexerbart, dvs kan vridas 180° för att möjliggöra användning av antingen noseggen 15a eller noseggen 15b, är skäret i detta fall utfört med två likadana uppsättningar ingreppsmedel 19a, 20a resp 19b, 20b. Då noseggen 15a är framindexerad, såsom visas i fig. 1 och 2, är endast ingreppsmedlen 19a, 20a (se fig. 5) verksamma (genom att ingreppsmedlen 8, 9 griper in i desamma), medan den uppsättning, som är betecknad 19b, 20b, är overksam.

Med hänvisning till fig. 5 skall påpekas att de_honartade ingreppsmedlen i skärets undersida omges av ett antal plana delytor 12a, 12b, vilka är belägna i ett gemensamt plan och tillsammans bildar skärets 20 25 30 fi? h.) CD CEO ...du ...A- 7 egentliga undersida 12. Hålet 17 och dettas geometriska centrumaxel C sträcker sig i rät vinkel mot undersidan 12. l och med att hålets 17 centrumaxel skall sammanfalla med det gängade hàlets 10 centrumaxel, då skruven dras fast, är även hålets 10 centrumaxel betecknad C (se fig. 2).

Det må även nämnas att skärets ovan- och undersidor 11, 12 i detta fall är parallella med varandra, och att skärets släppningsyta 13 är orienterad i en spetsig vinkel (t.ex. inom området 70-90°) mot ovansidan 11.

Så långt det visade verktyget hittills allmänt beskrivits är detsamma i allt väsentligt tidigare känt.

Ny enligt uppfinningen är den speciella utformningen av grundkroppens 1 och skärets 2 samverkande kopplingsytor 7a, 7b. lnnan uppfinningen beskrivs mer detaljerat, skall påpekas att den spännkraft, som pâförs skäret i syfte att fixera detta, appliceras utmed hålens 17, 10 gemensamma, geometriska centrumaxel C. Centrumaxeln C bildar sålunda en referensort för kraftspelet mellan kopplingsytornas olika ingreppsmedel.

Utmärkande för uppfinningen är att samtidigt verksamma ingreppsmedel i den enskilda kopplingsytan 7a, 7b, är av endast två slag, nämligen dels ett första_ingreppsmedel (en ås 8 i kopplingsytan 7a resp en rilla 19a i kopplingsytan 7b), som har en viss längdutsträckning och är lokaliserat mellan en främre ände av kopplingsytan och centrumaxeln eller referensorten C, dels ett andra, likaledes generellt långsträckt ingreppsmedel (en às 9 i kopplingsytan 7a resp en rilla 20a i kopplingsytan 7b), vilket är orienterat i vinkel mot det första ingreppsmedlets (8 resp 19a) längdutsträckning, och lokaliserat på ett större avstånd från sagda främre ände än referensorten. l praktiken är sålunda det ena ingreppsmedlet i varje kopplingsyta 7a, 7b beläget framför centrumaxeln C, medan det andra är 'beläget bakom densamma. Med fördel + ehuru ej nödvändigtvis - är vinkeln mellan de båda olika ingreppsmedlen rät, dvs 90°, varigenom ingreppsmedlen samfällt bildar en genuint T-formig konfiguration. Detta framgår tydligast av fig. 6, som schematiskt visar de i kopplingsytan 7a ingående åsarnas 8, 9 lokalisering relativt hålet 10 och dettas centrumaxel C 20 25 30 Éšll 8 (exakt motsvarande placering relativt centrumhålet 17 gäller även för rilloma 19a, 20a i skäret). l flg. 6 representeras åsama 8, 9 geometriskt av enkla streckprickade linjer, som tänkes bilda centrala, vertikala plan i åsarna.

Mellan åsamas fria, utåt pekande ändar definieras ett med streckprickade linjer antytt, tänkt område med triangulär form. Av fig. 6 framgår tydligt att referensorten C är lokaliserad inom triangeln, närmare bestämt i en punkt framför den bakre åsen 9 och bakom den främre åsen 8. I detta sammanhang må påpekas att en tänkt förlängning av åsen 8 kan (men behöver ej) korsa den bakre åsen 9 i en punkt mittemellan dennas båda motsatta ändar.

Nu hänvisas till fig. 3 och 4 som i detalj åskådliggör tvärsnittsforrnen hos de såsom ingreppsmedel tjänande åsama och rilloma. l det exemplifierade verktyget har båda åsarna i grundkroppens kopplingsyta 7a en och samma utformning, ehuru desamma även kan vara olikformade.

På analogt sätt har de båda rilloma i var och en av de båda uppsättningama av rillor, en och samma tvärsnittsform, även om den ena rillan skulle kunna ha en tvärsnittsforrn, som skiljer sig från den andra rillans tvärsnittsform. Av dessa skäl visas för enkelhets skull endast en ås 8 och en med denna samverkande rilla 19 ifig. 3 och 4.

Generellt är såväl åsen som rillan tvärsnittsvis V-formiga.

Sålunda bestäms åsens 8 V-form av två i sidled åtskilda, längdvis parallella flankytor 21, vilka i exemplet är plana och snedställda i en vinkel o relativt varandra. Fortsättningsvis benämns dessa ytor enbart ”flanker”. Mellan flankerna 21 uppvisar åsen en högst belägen mellanyta 22, som i exemplet kan (men ej nödvändigtvis behöver) ha formen av en plan yta. De båda flankerna 21 övergår nedtill i styrytor 23, vilka i sin tur övergår i den plana yta 6, som omger åsen. I likhet med flankema 21 är styrytorna 23 snedställda relativt varandra, närmare bestämt i en vinkel ß. l fig. 3 betecknar W 22 mellanytans 22 bredd, medan W 21 betecknar den enskilda flankens 21 bredd (betraktad i vertikal projektion). l analogi härmed utgör W 23 ett breddmått för styrytan 23, nämligen betraktat i vertikal projektion. Flankytans 21 höjd är betecknad H 21, medan styrytans 23 höjd är betecknad H 23. 20 25 30 lšïlšï» äil 9 l likhet med åsens 8 form bestäms rillans 19 tvärsnittsforrn av två längdvis parallella flanker 24, vilka i detta fall bildar en och samma vinkel o som flankema 21. De båda flankerna 24 divergerar från en gemensam, konkavt välvd bottenyta 25 i riktning mot en undre öppning iflukt med skärets plana undersida 12. På avstånd från denna öppning övergår emellertid flankema 24 i två snedställda styrytor 26. Vinkeln ß mellan styrytoma 26 äri exemplet ungefär lika stor som vinkeln mellan styrytoma 23 på åsen 8.

Bottenytans 25 bredd är i fig. 3 betecknad W 25, medan den enskilda flankens 24 bredd (betraktad i vertikal projektion) är betecknad W 24.

Flankytomas 24 höjd, dvs nivåskillnaden mellan flankernas övre och undre begränsningslinjer, är betecknad H24. Samtliga flanker 21 , 24 kan med fördel - ehuru ej nödvändigtvis - vara plana i syfte att åstadkomma fullständig ytkontakt mellan desamma, då åsen griper in i rillan. Det är även tänkbart att utforma flankytoma 24 med en något större vinkel än vinkeln mellan flankytorna 21. Denna vinkelskillnad bör dock ej överstiga 3°.

Av fig. 3, som visar åsen gripande in i rillan, framgår dels att bottenytans 25 bredd W 25 är mindre än mellanytans 22 bredd W 22, dels att rillans flanker 24 har en bredd W 24, som är större än de på åsen förekommande flankemas 21 bredd W 21. Detta innebär att den enskilda flankens 21 hela yta (åtminstone nominellt) anligger endast mot en viss del av flankemas 24 totala yta. Av fig. 3 framgår vidare att det horisontella avståndet mellan styrytorna 26 är något större än motsvarande avstånd mellan åsens styrytor 23. På så sätt står styrytoma 23, 26 ej i kontakt med varandra, då åsen griper in i rillan. Det skall även noteras att flankparets 24 djup i förhållande till skärets undersida 12 är något mindre än flankparets 21 höjd iförhållande till ytan 6. Mellan ytoma 6 och 12 uppstår därför ett spelrum 27. Med andra ord rider eller vilar skäret på_åsen 8 enbart genom kontakt via flankema 24, 21, och utan kontakt mellan mellanytan 22 och bottenytan 25.

Ej heller har styrytoma 23, 26 respektive de plana ytoma 6, 12 någon kontakt med varandra.

I det visade, föredragna utförandet är vinkeln o mellan såväl paren av flanker 24, som paren av flanker 21, trubbig. Genom att välja en trubbig vinkel istället_för en spetsig (t.ex. 60°), reduceras risken att åsen 20 25 30 Krig u, fl- K.. 3311 10 klyver eller spräcker skäret. Dessutom förbättras flankernas kraftupptagande förmåga. l exemplet uppgår vinkeln o till 120°, ehuru densamma kan variera såväl uppåt som nedåt från detta värde. Dock bör vinkeln uppgå till minst 90° och högst 160°.

Därest flankema 24 skulle sträcka sig obrutna ända fram till skärets undersida 12, bleve det svårt för operatören att känna av huruvida skäret, i samband med byte, intar ett korrekt, centrerat läge relativt åsen. Av detta skäl har rillorna 19, 20 i anslutning till sina öppningar i skärets undersida utformats med ovannämnda styrytor 26, vilka inbördes bildar en vinkel ß, som är mindre än vinkeln u. Med fördel är vinkeln ß spetsig och kan ligga inom området 45-75° (t.ex. 60°). Såsom tydligt framgår av fig. 3 saknar dessa styrytor 26 kontakt med åsens styrytor 23, då åsen griper in i rillan, men i samband med att skäret sätts på plats och styrytorna 26 passerar brytlinjerna mellan flankytoma 21 och styrytorna 23, erhålls en distinkt markering, dvs operatören känner av, att skäret intar korrekt läge.

Det skall noteras att rillans 19a båda flanker 24 i exemplet utbreder sig obrutna eller sammanhängande utmed rillans hela längd. Med andra ord utgörs flankema i det visade exemplet av plana ytor, som ej är avbrutna av några som helst försänkningar eller utsprång i området mellan flankemas främre och bakre ändar. Av tig. 5 framgår vidare att rillan 19a ändar eller öppnar sig i omedelbar närhet av skärets nos 14a. Visserligen är mellan flankytoma och dels den välvda yta som bildar nosen 14a, dels de båda plana släppningsytoma 13 på ömse sidor av denna, utformad en smal V-forrnig fasyta 28, men icke desto mindre kommer de främre, avsmalnande ändpartierna av flankema 24 att stöda skäret även i nosens omedelbara närhet. I detta sammanhang kan nämnas_att fasytans 28 bredd kan var mycket begränsad, t.ex. i området 0,01-1 mm.

Ehuru det i och för sig är tänkbart att' utforma rillorna 19a, 20a med skiljaktiga tvärsnittsformer, har desamma i exemplet tvärsnittsvis en och samma V-form, såsom tidigare påpekats. l exemplet sträcker sig den andra, bakre rillan 20a hela vägen mellan motsatta sidoytor på skäret, dvs öppnar sig i skärets sidoytor. Vidare har det visade skäret positiv grundgeometri såtillvida att släppningsytoma 13 utbreder sig i spetsig vinkel (t.ex. inom I 20 25 30 G1 i J Ci) CO ...X ...å 11 området 70-90°) mot ovansidan eller spånytan 11. l området mittemellan skärets båda nosar är emellertid skäret utformat med sidoutsprång 29 (se fig. 5 och 7), som skjuter ut i sidled iförhållande till tänkta förlängningar av slåppningsytoma på ömse sidor av skäret. Dessa sidoutsprång 29 avgränsas av kantpartier 30, som sträcker sig i rät vinkel i förhållande till skärets undersida 12. Närmare bestämt sträcker sig det enskilda kantpartiet 30 fram till en brytlinje 31, där detsamma övergår i en yta 32 med samma släppningsvinkel som släppningsytan 13 i övrigt. Genom förekomsten av sidoutsprången 29 kan rillan 20 utföras med något större längd än om den snedställda släppningsytan skulle utbreda sig obruten ända ned till skärets undersida. På så sätt vinnes att flankemas 24 stödande förmåga optimeras.

Såsom tidigare nämnts är skäret indexerbart och har därför två uppsättningar samtidigt verksamma rillor19a, 20a resp 19b, 20b; nämligen en uppsättning för varje nosegg 15a resp 15b. Härvid sträcker sig varje främre verksam rilla, t.ex. rillan 19a, i den ena uppsättningen fram till och öppnar sig i en overksam, tvärgående rilla 20b i den andra uppsättningen. Mellan de båda tvärgående rilloma 20a, 20b avgränsas därför en tvärgående, central rygg 33 ivilken hålets 17 undre ände mynnar. Med undantag för en mindre urskäming 34 sträcker sig den enskilda flankytan 24 i anslutning till denna rygg 33 hela vägen mellan skärets båda motsatta sidor.

Den andra flankytan i varje tvärgående rilla är däremot genombruten av den enskilda, längsgående rillan 19a, 19b, varigenom denna flankyta uppdelas i två delytor 24c, 24d. Den bakre flank på ryggen 33 som har att ta upp huvuddelen av de axiella krafter, som verkar på skärets verksamma nosegg, har därför en större total yta än den totala ytan av delytorna 24c, 24d på ömse sidor av en axiell rilla.

De båda åsar 8, 9, som bildar kopplingsytans 7a enda ingreppsmedel och som skall samverka med ett par samtidigt verksamma rillor i skäret, har, såsom ovan _påpekats, tvärsnittsvis samma generella V- form som rillorna. Den första, främre åsen 8 i anslutning till grundkroppens nos 5 sträcker sig från nosen till en bakre ände 35 (se fig.2) belägen nära framför hålet 10. Såsom tydligt framgår av fig. 1 ändar åsens 8 mellanyta 22 i en bågformig brytlinje 36 i anslutning till nosens välvda yta. Från mellanytan 20 25 30 , »- l F* I G3 12 22 lutar den enskilda flanken 21 nedåt mot dels styrytan 23, dels en snedställd, rak brytlinje 37 i anslutning till grundkroppens 1 sidoyta 4. Genom denna geometriska utformning säkerställs att den del av skäret som utsätts för de största påkänningama, nämligen det främre, verksamma nospartiet erhåller fullgott stöd på skärets undersida.

Den tvärgående, bakre åsen 9 i kopplingsytan 7a sträcker sig i exemplet obruten hela vägen mellan_motsatta sidoytor 4 på grundkroppen.

Med andra ord är ej heller flankerna 21 i åsen 9 (liksom ej heller åsen 8) avbrutna av några försänkningar eller utspräng (med undantag för en diminutiv urskärning i anslutning till hålet 10). Detta innebär att flankema i allt väsentligt kan stöda utmed hela sin yta. l detta sammanhang skall påpekas att åsen 9 mycket väl även skulle kunna utformas med en längd, som svarar mot (eller till och med är något mindre än) längden av motsvarande rilla 20 i skäret.

Såsom tydligt framgår av fig. 1 och 2 är åsen 9 (sådan denna definieras av ett tänkt vertikalplan mittemellan flankema 21) belägen bakom det gängade hålets 10 centrumaxel C, dvs på ett större avstånd från nosen 5 än centrumaxeln C. inför den fortsatta beskrivningen av uppfinningen skall klargöras att samtliga definitioner av verktygets mått och geometrier är av nominell karaktär, såtillvida att de hänför sig till de förhållanden, som gäller före verktygets ibruktagande. Här erinras om att skäret i praktiken tillverkas av ett hårt och jämförelsevis formbeständigt material, såsom hårdmetall, medan grundkroppen tillverkas av ett mjukare och mer eftergivligt material, vanligen stål. Detta innebär i praktiken att smärre formförändringar framför allt i grundkroppen kan uppstå genom så kallad prägling, dvs plastisk deformation av vissa detaljytor. Dylik prägling behöver dock ej vara av ondo.

Tvärtom kan densamma - rätt hanterad - utnyttjas för att optimera verktygets egenskaper. inom ramen för uppfinningen är det fullt möjligt att utföra rilloma 19, 20 iskärets kopplingsyta 7b med ett och samma djup, samtidigt som àsama 8, 9 i grundkroppens kopplingsyta 7a har en och samma höjd.

Rillornas 19, 20 djup bestäms av flankparens 24 belägenhet inne i skäret, 20 25 LTT fe.) 3 ...x ...x b' 13 dvs i förhållande till skärets undersida 12 (och indirekt den ovansida eller spånyta i vilken eggama är lokaliserade). På analogt sätt definieras åsarnas 8,9 höjd av flankparens 21 belägenhet i förhållande till ytan 6. Med jämndjupa rillor och jämnhöga åsar kommer de plana ytoma 6, 12 på ömse sidor av spalten 27 (se fig. 3) att lokaliseras parallellt med varandra. Antag emellertid att ett mindre forrnfel skulle uppstå i närheten av den främre änden av åsen 8 respektive en samverkande, axiell rilla 19. Då skulle noseggen kunna riskera att lokaliseras högre än önskvärt.

För att komma till rätta med ovannämnda risk, förutses enligt uppfinningen möjligheten att ”tippa” skäret lätt framåt. Detta kan i praktiken ske antingen genom att den bakre åsen 9 i kopplingsytan 7 utförs något högre än den främre åsen 8, eller genom att varje bakre rilla 20 utförs något grundare än den samverkande, främre rillan 19 (eller en kombination av båda dessa åtgärder). På så sätt säkerställs att skäret åtminstone initialt alltid stöder med den främre rillan i kontakt med det allra yttersta, främre partiet av åsen 8. Även om nämnda nivâskillnad mellan åsama eller skillnad i djup mellan rilloma, görs mycket måttlig, t.ex. av storleksordningen 0,005~0,2 mm, uppnås den effekten att en punktartad kontakt uppstår i nosens omedelbara närhet, varefter flankema successivt släpper från_varandra i riktning bakåt.

När verktyget tas i bruk elimineras emellertid denna släppning helt eller delvis genom den spännkraft, som påförs skäret via skruven 3. Trycket från det hårda skäret präglar sålunda det mjukare materialet i åsen 8 så att flankema 21, 24 slutligen erhåller stor eller fullständig ytkontakt.

Skärets och grundkroppens nominella mått kan vara sådana att gapet 27 (se fig. 3) mellan skärets undersida 12 och ytan 6 blir omkring 0,10 mm. På så sätt säkerställs att skäret uteslutande bärs av de mot flankerna 21 ansatta flankerna 24, dvs utan att skäret bottnar mot ytan 6.

Inom ramen för uppfinningen är det emellertid tänkbart att reducera gapet 27 till exempelvis storleksordningen 0,03-0,05 mm. Vid ett dylikt utförande medger lämplig prägling av åsama, att skärets underyta sjunker ned och ansätts mot ytan 6 för att helt eller delvis stöda mot denna. l detta sammanhang ska påpekas att en dylik, måttlig ansättning av skärets 20 14 undersida mot den plana yta 6, som omger âsama, ej leder till att ingreppsmedlens vridsäkrande och lägesbestämmande förmåga går förlorad.

Nu hänvisas till fig. 8-10 som illustrerar ett altemativt utförande av ett skär och ett skärverktyg, vilket är lämpat för fräsning eller annan roterande bearbetning av stationära arbetsstycken. På ritningama har analoga detaljer samma hänvisningsbeteckningar som i fig. 1-7. Sålunda betecknar 1 en grundkropp och 2 ett skär. Grundkroppen kan exempelvis utgöras av en del av ett roterande fräshuvud. En i grundkroppen 1 utformad kopplingsyta 7a samverkar med en motsvarande kopplingsyta 7b på undersidan av skäret. Skäret har en främre egg 15a i forrn av en bi- eller planfasegg, som övergår i en längre huvudegg 16. l likhet med det tidigare beskrivna svarvskäret fixeras skäret 1 med hjälp av en skruv (ej visad), som förs genom ett centralt hål 17 och dras fast i ett gängat hål 10 i grundkroppen. En framför hålet 10 belägen yta är betecknad 5, medan en vid sidan av kopplingsytan 7a befintlig yta på grundkroppen är betecknad 4 (i analogi med beteckningarna 5, 4 i fig. 1). len planfräs är den såsom skärläge tjänande kopplingsytan 7a utformad i ett hörn mellan en cylindrisk mantelyta och en plan undersida på ett fräshuvud, varvid den schematiskt visade ytan 4 utgör mantelytan och ytan 5 undersidan. Även i detta fall utgörs den referensort i vilken_kraft appliceras på skäret av den gemensamma centrumaxeln C för hålen 10 och 17. En annan likhet mellan de båda altemativa utförandena av verktyg respektive skär, är att de båda samverkande kopplingsytoma inbegriper han- och/eller honartade ingreppsmedel avsedda att gripa in i varandra. I detta fall är emellertid de hanartade lngreppsmedlen, närmare bestämt i form av åsar 8, 9, lokaliserade på skärets 2 undersida, medan de honartade ingreppsmedlen i form av rillor 19, 20 är utformade i grundkroppens kopplingsyta eller skärläge 7a.

En ytterligare likhet mellan svarvskäret enligt fig.1-7 och frässkäret enligt fig. 8-10, är att båda är indexerbara. Två diametralt motsatta främre eggar 15a, 15b på skäret (se fig. 10), är sålunda växelvis användbara.

Av detta skäl har skäret två uppsättningar samtidigt verksamma åsar 8a, 9a resp 8b, 9b. Samtliga åsar kan vara jämntjocka och ha samma V-artade 20 25 L, l J CI) Qi) ...s __; 15 tvärsnittsforrn, genom att inbegripa par av vinkelställda flanker 21. Den ena typen av åsar, nämligen åsarna 9a, 9b, sträcker sig axiellt, dvs parallellt med. skärets längdutsträckning, medan övriga åsar 8a, 8b, sträcker sig i rät vinkel mot de förstnämnda. På samma sätt som tidigare är den ena åsen i varje par av samtidigt verksamma åsar, till exempel åsama 8a och 9a, belägna på ömse sidor av referensorten C. Motsättningsvis till det tidigare utförandet är dock frässkäret utformat med sin tvärgående ås 8a belägen mellan referensorten C och skärets främre egg 15a, medan den axiella åsen 9a är belägen bakom referensorten. Generellt bildar fortfarande även dessa två samverkande åsar en T-liknande konfiguration. l kopplingsytan 7a ingår endast ett par verksamma rillor, nämligen rillorna 19 och 20. För att bära skäret via flankema 21 är dessa spår 19, 20 utformade med samverkande par av flanker 24. Tvärs den axiella rillan 20 sträcker sig en med 38 betecknad ränna. På analogt_sätt sträcker sig en ränna 39 vinkelrätt mot rillan 19. Den ena änden av rännan 38 mynnar i sidoytan 4, medan den motsatta änden mynnari en tredje ränna 40 som är parallell med rännan 39. Rännoma 38, 39 är overksamma genom att vara djupare och bredare än de med flanker 24 utformade rilloma 19, 20.

Rännornas 38, 39 enda uppgift är sålunda att rymma paret av overksamma åsar på skäret. l det tillstånd, som skäret intar i fig. 8, kommer sålunda den tvärgående, främre åsens 8a flanker 21 att bringas i kontakt med rillans 19 flanker 24, samtidigt som den bakre åsens 9a flanker 21 ansätts mot rillans 20 flanker 24. Däremot kommer ej några som helst delar av åsama 8b, 9b att vara i kontakt med de ytor som avgränsar rännoma 38, 39.

Uggfinningens fördelar En grundläggande fördel med uppfinningen - oavsett om den tillämpas i samband med svarvning, fräsning eller annan typ av bearbetning - är att de samverkande kopplingsytoma, genom sin utformning, alltid säkerställer en stabil fixering av skäret i önskat läge relativt grundkroppen.

Detta sker genom att skäret generellt erhåller ett trepunktsstöd mot skärläget, i det att spännkraften mot skäret appliceras inom en tänkt triangel (se fig. 6), vars form definieras av T-konfigurationens fria ändar. Även om smärre 20 25 t f? P3 Qi) CS ...à ...à 16 formfel skulle uppstå i (framförallt) skäret och/eller skärläget, kommer skäret att pâ ett självsökande sätt inta ett läge i vilket detsamma stabilt stöds i skärläget och säkras med avseende på möjlighetema att vrida sig, i det att varken mer eller mindre än just två ingreppsmedel i den ena komponenten förs i ingrepp med ett motsvarande antal ingreppsmedel i den andra komponenten. Med andra ord inbegriper kopplingsytoma ej några tredje eller ytterligare ingreppsmedel, som skulle kunna förorsaka överbestämning av skärets läge och ge upphov till att detta vickar eller på annat sätt oavsiktligt rör sig relativt skärläget.

Wdare skall påpekas att avståndet mellan skärets spets eller främre egg och det bakre ingreppsmedlet är kortast möjligt. Om ett formfel skulle uppstå i skäret till följd av att detta i samband med sintring krymper på ett icke exakt förutbestämt sätt (något som fortplantar sig procentuellt genom hela skäret) säkerställer det korta avståndet mellan den främre eggen och det bakre ingreppsmedlet att det faktiska felet blir minimalt. En annan fördel är att skruvens (eller en klamps) spännkraft appliceras genuint axiellt utmed den geometriska centrumaxeln vinkelrätt mot skärets plan. l motsats till sådana skruvar (offset-skruvar), som påför skäret en sidoriktad förspänning, kommer därför den enbart axiellt verkande skruven enligt uppfinningen att spänna fast skäret med en betydligt större kraft. Noteras skall även att det tvärställda ingreppsmedlet, tex den bakre åsen i det först beskrivna svarvverktygets skärläge, förhindrar skäret att röra sig icke blott i riktning bakåt, utan även i riktning framåt, närmare bestämt genom att inbegripa två motstående flanker, av vilka den främre upptar bakåtriktade krafter och den bakre upptar eventuella framåtriktade krafter.

Det enskilda ingreppsmedlet - oavsett om detta utgörs av en äs eller en rilla - behöver ej med nödvändighet sträcka sig obruten mellan sina motsatta ändar, dvs ha en och samma form ialla godtyckliga tvärsnitt utmed hela sin längd. Med hänvisning till det inledningsvis beskrivna svarvverktyget är det sålunda tänkbart att modifiera kopplingsytorna på så sätt att den bakre, tvärställda åsen i grundkroppens kopplingsyta, utformas med en viss tvärsnittsform i området av sina motsatta ändar, men en annan, lägre och smalare tvärsnittsform i ett centralt område däremellan. Därest den 20 25 30 LT! i ._ (33 CD ...x .__-Ä 17 samverkande, bakre rillan l skäret samtidigthar en och samma tvärsnittsform ut med hela sin längd, kommer skäret därför att anligga mot den bakre åsen enbart utmed dennas ändpartier, men sakna stöd i åsens centrala område.

Med andra ord erhåller den bakre delen av skäret stöd itvå sidledes distinkt åtskilda punkter eller områden. På omvänt sätt är det även tänkbart att låta en obruten ås samverka med en rilla, som vid sina motsatta ändar har en viss, relativt grund tvärsnittsforrn, men en djupare sektion mellan ändarna. Även i detta fall kommer endast ändpartier av rillans båda flanker att ansättas mot åsens flanker. l detta sammanhang skall även nämnas att det hanartade ingreppsmedlet ej nödvändigtvis måste förverkligas i form av en sammanhängande ås. Exempelvis är det tänkbart att utforma två eller flera utsprång i linje efter varandra, varvid det väsentliga är att par av flanker på utsprången kommer i kontakt med flanker i en samverkande rilla.

Nu hänvisas till fig. 11, vilken i likhet med fig. 6 är schematisk, och vilken illustrerar ett alternativt utförande av en kopplingsyta 7a. I detta utförande är det bakre, tvärställda ingreppsmedlet 9 förverkligat i form av två delåsar eller hanelement 91, 92, som i och för sig är åtskilda, men som är lokaliserade utmed en gemensam rak linje och därför tillsammans - i funktionellt hänseende - bildar ett och samma ingreppsmedel. Vid utförandet enligt fig. 6 är åsen 9 vissenigen sammanhängande, men i praktiken etableras stödande ytkontakt endast utmed de partier av hanflankema 21 mot vilka honflankerna 24 ansätts. För att bättre anpassa verktyget till detta faktum har de båda delåsama 91, 92 givits en form som i huvudsak svarar mot formen hos de honflanker som de facto ansätts mot delåsamas flanker.

Sålunda är de från varandra vända ändytorna 41 snedskurna, medan de mot varandra vända ändama 42 har V-forrnig kontur.

I fig. 11 antyds med hjälp av en streckad linje V hurusom skärets aktiva nosparti skulle kunna skjuta ut med ett visst, begränsat övermått i förhållande till grundkroppens nosparti. Denna utkragning, som kan vara av storleksordningen 0.005 - 0.2 mm, säkerställer att den undre kant som definierar den aktiva rillans 19 främre ände, ej tränger in i och deforrnerar åsens 8 främre parti. 20 25 30 18 På analogt sätt kan även den tvärgående, bakre rillan 20 i skäret utföras med en längd, som något överskrider den i fig. 11 visade åsens 9 längd (sådan denna definieras såsom avståndet mellan ändytoma 41).

Tänkbara modifikationer av uppfinningen Uppfinningen är ej begränsad enbart till de ovan beskrivna och på ritningama visade utförandena. Tvärtom är ett flertal alternativa utföranden tänkbara inom ramen för efterföljande patentkrav. Exempelvis kan istället för två likadana ingreppsmedel i den enskilda kopplingsytan användas två olika ingreppsmedel. Med andra ord kan den ena kopplingsytan inbegripa dels en hanbildande ås för ingrepp i en rilla i den samverkande kopplingsytan, dels en rilla för ingrepp med en ås i den andra kopplingsytan.

Vidare kan åtminstone det ena av de två paren av samverkande han- resp honartade ingreppsmedel utföras med annan konturforrn än just den visade, raka konturformen. Exempelvis skulle det illustrerade svarvverktyget kunna utfonnas med en svagt krökt bakre ås i grundkroppens skärläge för samverkan med en på motsvarande sätt krökt bakre rilla i skäret.

Det skall även nämnas att det bakre ingreppsmedlet (t ex den tvärställda åsen 9 i svarvverktyget enligt fig. 1-7) kan vara lokaliserat tämligen nära referensorten C, förutsatt att detsamma ej når fram till referensorten. Sålunda bör avståndet mellan referensorten och åsens 9 centrumplan (se fig. 6) uppgå till åtminstone 0,1 mm, lämpligen minst 1 mm.

Det är även tänkbart att tillämpa uppfinningen på verktyg som använder sig av runda skär. l detta fall utgörs den främre skäregg, som åsyftas i efterföljande patentkrav, av det begränsade parti av den ändlösa eggen som belastas genom att aktivt bearbeta ett arbetsstycke.

Avslutningsvis skall påpekas att de såsom exempel visade svarv- resp. frässkären har sina eggar lokaliserade i ett plan, som är parallellt med en kopplingsyta på skärets undersida. Uppfinningen är emellertid även tillämpbar på högkantställda skär, tex för insticksoperationer. I detta fall kan en främre egg sträcka sig mellan två motsatta (högkantställda) sidor, av vilka åïl i »J CÛ CO ...uk *å 19 den ena är utformad med en kopplingsyta enligt uppfinníngen, dvs eggen sträcker sig i vinkel, tex rät vinkel, mot den sida på vilken kopplingsytan är lokaliserad.

Claims (24)

20 25 30 år 8 81 1 20 Patentkrav

1. Skär för spånavskiljande bearbetning, innefattande_dels en främre skäregg (15), dels en kopplingsyta (7b) uppvisande han- OCh/ellêf honartade ingreppsmedel (8,9; 19,20) med uppgift av att säkra skäret i ett monterat tillstànd, varvid en geometriskt förutbestämd referensort (C) på skäret tjänar såsom ett kraftappliceringsställe för fastspänning av detsamma, k a' n n e te c k n a t a v, att samtidigt verksamma ingreppsmedel är av endast två slag, nämligen ett första ingreppsmedel (8, 19), vilket har en viss längdutsträckning och är i sin helhet lokaliserat mellan sagda främre skäregg (15) och referensorten (C), samt ett andra långsträckt ingreppsmedel (9, 20), vilket är orienterat i vinkel mot det första ingreppsmedlet (8, 19), och i sin helhet beläget på ett större avstånd från den främre skäreggen (15) än referensorten (C).

2. Skär enligt krav 1, k ä n n e te c kn at a v, att vinkeln mellan sagda första och andra ingreppsmedel (8,9; 19,20) är rät, varvid ingreppsmedlen tillsammans bildar en T-formig konfiguration.

3. Skär enligt krav 1 eller 2, k ä n n e te c k n at a v, att det enskilda ingreppsmedlet (8,9; 19,20) innefattar två åtskilda flanker (21 ,24), vilka sträcker sid parallellt med varandra, och är snedställda relativt varandra under bildande av en V-artad tvärsnittsform, varvid vinkeln (o) mellan flankerna (21,24) är trubbig.

4. Skärenligtkrav3,kännetecknatav,att ingreppsmedlet (19, 20) utgörs av en honartad rilla, vilkens båda flanker (24) divergerar från en flankerna åtskiljande botten (25) mot en öppning i skärets ena sida (12), varvid mellan flankerna (24) och sagda öppning utbreder sig styrytor (26), vilka är inbördes snedställda i en vinkel (ß), som är mindre än trubbvinkeln (oi) mellan flankerna. är: 2 C: CO ...å- ...å 21

5. Skär enligt något av föregående krav, i form av ett svarvskär vid vilket sagda främre skäregg utgörs av en i anslutning till en avsmalnad nos (14) utformad, ytavstrykande biegg (15), som övergår i åtminstone en spånavskiljande huvudegg (16), k ä n n e t e c k n a t a v, att det första ingreppsmedlet utgörs av en rilla (19), vilken sträcker sig i riktning från nosen (14) mot referensorten (C).

6. Skär enligt krav 5, k ä n n e te c k n at a v, att sagda första rilla (19) avgränsas av två V-forrnigt snedställda flanker (24), vilka generellt utbreder sig obrutna eller sammanhängande utmed rillans hela längd.

7. Skär enligt krav 6, k ä n n e te c kn at a v, att den första rillan (19) öppnar sig i sagda nos (14).

8. Skär enligt något av kraven 5-7, k ä n n e te c k n at a v, att även det andra ingreppsmedlet utgörs av en rilla (20) med generellt V-formigt tvärsnitt.

9. Skär enligt krav 8, k ä n n e te c kn a t a v, att sagda andra rilla (20) sträcker sig hela vägen mellan två motsatta sidor av skäret.

10. _ Skär enligt krav 9, varvid detsamma har en släppningsyta (13), vilken sträcker sig i spetsig vinkel mot en ovansida (11) på detsamma, k ä n n e te c k n a t a v, att detsamma i anslutning till den andra rillan (20) uppvisar sidoutsprång (29), som skjuter ut i förhållande till släppningsytan (13).

11. Skärenligtkrav5och8,kännetecknatav,attde första och andra rillorna (19, 20) är olika djupa med avseende på flankparens (24) nivå relativt skärets undersida (12), närmare bestämt på så sätt att paret av flanker (24) i den första rillan ( 19) är beläget djupare in i skäret än flankparet (24) iden andra rillan (20). 20 22

12. Skär enligt något av kraven 5-11, k ä n n e te c k n at a v. att detsamma är indexerbart genom att inbegripa två diametralt motsatta nosar (14a, 14b) och därtill hörande bieggar (15a, 15b), varvid skärets kopplingsyta inbegriper två med respektive bieggar (15a, 15b) individuellt samverkande par av ingreppsmedel (19a, 20a; 19b, 20b).

13. Skär enligt något av kraven 1-4, i form av ett för fräsning och/eller borrning avsett skär, k ä n n e te c k n a t a v, att det första, mellan den främre skäreggen (15) och referensorten (C) befintliga ingreppsmedlet utgörs av en ås (8).

14. Skär enligt krav 13, k ä n n e te c k n a t a v, att det andra ingreppsmedlet utgörs av en ås (9), som sträcker sig från området av referensorten (C) och i riktning bakåt från denna.

15. Skär enligt något av föregående krav, k ä n n e te c k n a t a v, att den referensort som bestämmer var en spännkrafi appliceras på skäret, utgörs av en geometrisk centrumaxel (C) i ett genomgående hål (17) för en spännskruv (3).

16. Verktyg för spånavskiljande bearbetning, innefattande en grundkropp (1) med ett skärläge och ett skär (2), som är monterbart i skärläget med hjälp av ett spännelement (3), varvid skäret och skärläget inbegriper samverkande kopplingsytor (7a, 7b), som var och en uppvisar han- och/eller honartade ingreppsmedel (8, 9; 19, 20) med uppgift att vridstyvt säkra skäret i ett monterat tillstånd, och varvid spännelementet direkt eller indirekt definierar en geometriskt förutbestämd referensort (C) i vilken en för fasthållning av skäret erforderlig spännkraft appliceras på skäret, k ä n n e te c k n at a v, att samtidigt verksamma ingreppsmedel i den enskilda kopplingsytan (7a, 7b) är av endast två slag, nämligen ett första generellt långsträckt ingreppsmedel, som i sin helhet är lokaliserat mellan en främre ände av kopplingsytan och sagda referensort (C), och ett andra, likaledes generellt långsträckt ingreppsmedel, vilket är orienterat i vinkel mot 30 (f: NJ CO Oo »'11 23 det första ingreppsmedlets längdutsträckning, och i sin helhet lokaliserat på ett större avstånd från sagda främre ände än referensorten.

17. Verktyg enligt krav 16 i form av ett svarvverktyg, varvid såväl grundkroppen (1) som skäret (2) uppvisar avsmalnande nosar (5, 14), k ä n n e te c k n a t a v, att åtminstone det första, mellan en främre egg (15) på skäret (2) och referensorten (C) befintliga ingreppsmedlet (19) i skärets kopplingsyta (7b) är honartat, medan motsvarande första ingreppsmedel (8) i grundkroppens kopplingsyta (7a) är hanartat.

18. Verktyg enligt krav 17, kä n n e te c kn at a v, att båda ingreppsmedlen i skärets (2) kopplingsyta (7b) utgörs av rillor (19, 20), och att båda ingreppsmedlen i grundkroppens kopplingsyta (7a) utgörs av åsar (8, 9), varvid de främre och bakre åsarna (8, 9) igrundkroppens (1) kopplingsyta (7) är olika höga med avseende på nivån för ett par flanker (21) relativt en åsarna omgivande plan bottenyta (6), närmare bestämt på så sätt att paret av flanker (21) på den främre åsen (8) är lägre beläget än flankparet (21) på den bakre åsen (9).

19. Verktyg enligt krav 16 i form av ett roterbart verktyg, k ä n n e te c k n a t a v, att åtminstone det första, mellan skärets främre egg (15a) och referensorten (C) befintliga ingreppsmedlet (8a) i skärets (2) koppiingsyta (7b) är hanartat, medan motsvarande första ingreppsmedel (19) i grundkroppens kopplingsyta (7a) är honartat.

20. Verktyg enligt krav 19,kännetecknat av, att det hanartade ingreppsmedlet i skärets (2) kopplingsyta (7b) utgörs av en ås (8), som sträcker sig väsentligen parallellt med skärets främre egg (15a), medan det honartade ingreppsmedlet i grundkroppens kopplingsyta utgörs av en rilla (19).

21. Verktyg enligt något av kraven 16-20, 20 LTT f »J C23 GQ ...s ...s 24 k ä n n e t e c k n a t a v, att såväl den del (12) av skärets (2) kopplingsyta (7b), som omger ingreppsmedlen, som den del (6) av grundkroppens (1) kopplingsyta (7a), som omger dennas ingreppsmedel, är plana, varvid åsarnas (8,9) flankhöjd är så vald i förhållande till rillornas (19,20) flankdjup att mellan de plana ytdelarna (12,6) initialt, dvs så länge skäret är obelastat, uppstår ett gap (27).

22. Verktyg enligt krav 21, k ä n n e t e c k n a t a v, att relationen mellan åsarnas (8,9) flankhöjd och rillornas (19,20) flankhöjd är så proportionerad att gapets (27) höjd uppgår till minst 0,03 mm och högst 0,10 mm.

23. Tillsats för verktyg enligt något av kraven 16-22, innefattande en med han- och/eller honartade ingreppsmedel utformad kopplingsyta för samverkan med en analog kopplingsyta på en annan del av verktyget, k ä n n e te c k n a d a v, att samtidigt verksamma ingreppsmedel ingående i sagda kopplingsyta är av endast två slag, nämligen första och andra ingreppsmedel, vilka båda är långsträckta och orienterade i vinkel mot varandra.

24. Tillsats enligt krav 23, k ä n n e t e c k n a d a v, att sagda ingreppsmedel är belägna i rät vinkel mot varandra under bildande av en T- formig konfiguration i vilken T-ets tre fria ändar avgränsar en imaginär triangel.