SE528751C2 - Svarvverktyg och indexerbart svarvskär, samt tillsats för dylika svarvverktyg - Google Patents

Description

25 30 genererar en snittyta i arbetsstycket. Med andra ord är den verksamma eggdelens båglängd liten då skärdjupet är litet, och större, då skärdjupet är större. Äldre tiders runda svarvskär hade en enkel, plan undersida och fixerades i ett skärläge uppvisande en plan botten och en bakre, rund stödyta mot vilken en bakre del av släppningsytan kunde ansättas. På senare tid har utvecklats runda svarvskär, som på sin undersida uppvisar ett kopplingsmedel i form av ett enda, tvärsnittsvis V~formigt ingreppsorgan (utgörande det undre materialpartiet i skäret), vilket griper in i ett på analogt sätt tvärsnittsvis V-formigt säte i verktygsgrundkroppens skärläge. Ehuru dylika skär i teorin ger en stabilare fixering än de enklare, äldre skären, är desamma i praktiken förknippade med nackdelar. En sådan nackdel är att den åstundade stabilitetsförbättringen är just av teoretisk natur. Sålunda krävs en utomordentligt stor precision hos såväl de båda V-formigt snedställda hanflankerna på skäret, som de komplementära honflankerna i skärläget, för att skärets hanflanker skall dikt ansättas med ytkontakt mot honflankerna. I detta sammanhang skall påpekas att skären och verktygsgrundkroppen tillverkas på olika ställen och av olika material. Medan skären tillverkas av extremt hårda, vanligen formpressade material, såsom hàrdmetall, keramik, cermet eller dylikt, tillverkas grundkroppen av ett mjukare material, vanligen stål. Vid tillverkningen av i synnerhet skären kan uppstå formfel, vilka vanligen är ytterst små, till exempel av storleksordningen någon eller några tusendels millimeter, men vilka i praktiken innebär att skärets båda hanflanker ej erhåller fullständig ytkontakt med skärlägets båda honflanker.

Med andra ord kommer skäret att vicka i skärläget.

En annan nackdel med de kända skären är att desamma endast kan indexeras i två lägen, nämligen genom att vridas l80° så att två diametralt motsatta eggpartier med begränsad båglängd, blir verksamma. Ofta används skären enbart för små 10 15 20 25 30 751 skärdjup. Detta innebär att endast tva mycket korta eggpartíer förslits, medan stora delar av den ändlösa eggen i övrigt förblir outnyttjade. Det kan sålunda inträffa att Skärefl slits - endast utmed 90° av sin omkrets, medan 270° förblir outnyttjade.

Då skären är smà (diametern < 15 mm) 0Ch den skärbärande delen av grundkroppen jämförelsevis klen, föreligger dessutom en viss risk att den kilformiga underdelen av skäret tenderar att spräcka eller klyva skärläget, i OCh med att skärkrafterna huvudsakligen fortplantar sig axiellt genom skäret.

Qppfinningens syften och särdrag Föreliggande uppfinning tar sikte pá att undanröja ovannämnda nackdelar och skapa ett förbättrat svarvverktyg med ett förbättrat svarvskär. Ett primärt syfte med uppfinningen i en första aspekt är därför att skapa ett svarvverktyg vars skär låter sig indexeras ett stort antal gånger i Syfte att utnyttja skärets spànavskiljande egg pá ett optimalt sätt. Ett ytterligare syfte är att skapa ett svarvverktyg, vars skär kan tillverkas med måttliga krav pà precision och trots detta stabilt fixeras i tillhörande skärläge i verktygsgrundkroppen.

I sitt monterade tillstànd skall skäret dessutom kunna uppta avsevärda, fràn det roterande arbetsstycket härrörande tangentialkrafter, som verkar i huvudsak axiellt pà skäret, utan men för vare sig skäret eller tillhörande skärläge. Ännu ett syfte med uppfinningen är att möjliggöra användning av extraordinärt små, runda svarvskär med god styrka och läng livslängd.

Enligt uppfinningen näs åtminstone det primära syftet vad avser svarvverktyget, medelst de särdrag som anges i det självständiga patentkravets 1 kännetecknande del. Fördelaktiga utföranden av det uppfinningsenliga svarvverktyget är vidare definierade i de osjälvständiga kraven 2-8. 10 15 20 25 30 5228 751 I en ytterligare aspekt hänför sig uPPfinningen även till ett svarvskär som sådant. De vitala särdragen hos detta framgär av det självständiga patentkravet 9. Fördelaktiga utföranden av det uppfinningsenliga svarvskäret är vidare redovisade i de osjälvständiga kraven l0~l9- I en tredje aspekt hänför sig uppfinningen även till en särskild tillsats för grundkroppar till det uppfinningsenliga svarvverktyget. Särdragen hos denna tillsats framgär av patentkraven 20-24.

Sammanfattning av uppfinningstanken Uppfinningen bygger pà tanken pà att utföra svarvskärets och skärlägets samverkande kopplingsmedel i form av dels tre radiellt utstràlande och likvinkligt åtskilda ingreppsorgan i det ena kopplingsmedlet, dels åtminstone tvà radiellt utstràlande ingreppsorgan i det andra ingreppsmedlet, vilka ingreppsorgan bildar samma vinkel som tva av de tre ingreppsorganen i nämnda ena kopplingsmedel, varvid ingreppsorganen var för sig avgränsas av flanker, vilka bildar en trubbig vinkel med varandra. I sitt mest föredragna utförande förverkligas uppfinningen med hjälp av tre àsar pà skärets undersida och åtminstone tre, lämpligen sex rillOr i skärläget. Pà så sätt láter sig skäret indexeras i åtminstone tre, eller alternativt sex olika lägen. Vid smà eller måttliga skärdjup kan därför - i det sistnämnda fallet - skärets egg utnyttjas utmed större delen av omkretsen, närmare bestämt genom utnyttjande av sex olika deleggar med begränsad bàglängd. Genom att vinkeln mellan àsarnas hanflanker och rillornas honflanker är trubbig vinnes vidare att de mot skärets ovansida verkande skärkrafterna tas upp av stora stödytor, i det att flankernas projektionsytor i axiell riktning blir maximalt stora. 10 15 20 25 30 528 751 Ytterligare belysning av teknikens ståndpunkt I DE 3448086 C2 beskrivs ett för svarvning, närmare bestämt invändig svarvning, avsett verktyg, vilket är sammansatt av en làngsmal, skaftartad grundkropp och en utbytbar skärkropp, som är fixerbar i ett skärläge pà grundkroppen med hjälp av en spännskruv. Skärkroppen är ringformig och uppvisar åtminstone en radiellt utskjutande näsa pà vilken en operativ skäregg är utformad. Detta innebär att den mest påfrestande kraften från arbetsstycket, nämligen tangentialkraften, pàförs näsan, varvid denna strävar att vrida ringkroppen kring verktygets centrumaxel. Skäret och skärläget inbegriper samverkande kopplingsmedel i form av tre ekvidistant àtskilda àsar pä skärkroppen och lika mànga spår eller rillor i skärläget, vilket är lokaliserat i en ändyta pà den längsmala grundkroppen. Såväl varje äs som varje spar inbegriper ett par vinkelställda flanker. I detta fall är emellertid vinkeln mellan flankerna i varje flankpar spetsig (enligt exemplet cirka 45°) för att pà bästa sätt motverka vridning av skärkroppen relativt skärläget. Detta innebär att kopplingsmedlen är direkt olämpliga att ta upp axialkrafter av någon som helst dignitet. Med andra ord skulle de beskrivna kopplingsmedlen ej kunna framgångsrikt användas för överföring av påtagliga, axiellt verkande skärkrafter fràn ett skär till ett skärläge. En annan graverande olägenhet hos det kända svarvverktyget är att den aktuella skärkroppen är ringformig för att tillåta passage av en frontmonterad spännskruv. Detta innebär att skärkroppen i hög grad försvagas genom det centrala hälet, nägot som i praktiken omöjliggör ett förverkligande av skärkroppen i form av ett svarvskär med liten diameter. I detta sammanhang skall även påpekas att skärkroppen enligt DE 3448086 C2 överhuvudtaget ej har någon ändlös skäregg.

Kopplingsmedel som inbegriper tre likvinkligt disponerade àsar respektive rillor är vidare kända genom 10 15 20 25 30 ÉSZÉS 751 WO 03/097281 och WO 03/097282. Även i dessa fall har emellertid kopplingsmedlen till uppgift att åstadkomma en vridlàsning mellan en skärkropp och en grundkropp, varför vinkeln mellan flankerna i varje samhörande par av flanker är spetsig.

Till yttermera visso är flankerna osymetriskt disP0nerade i syfte att uppta ensriktade rotationsrörelser, i och med att verktyget utgörs av en fräs, dvs ett verktyg vars grundkropp roterar under den spànavskiljande bearbetningen.

Kort beskrivning av bifogade ritningar Pà ritningarna är: Fig l en perspektivvy av ett svarvverktyg enligt uppfinningen, Fig 2 en perspektivisk sprängvy visande ett skär, ett spänndon och en tillsats àtskilda från verktygets grundkropp, Fig 3 en förstorad perspektivvy av enbart skäret, närmare bestämt betraktat snett underifrån, Fig 4 en underifrån betraktad planvy av samma skär, Fig 5 en perspektivvy av en del av en tillsats i vilken grundkroppens skárläge ingår, Fig 6 en planvy ovanifrán av skärläget enligt fig 5, Fig 7 en ytterligare förstorad sprängbild visande geometrin hos en pà skärets undersida utformad ás och en med denna samverkande rilla i skärläget, Fig 8 en detaljsektion visande àsen i ingrepp med rillan, Fig 9 en förstorad perspektivvy, snett underifrån, av ett alternativt utförande av ett skär enligt uppfinningen, och Fig 10 en underifrån betraktad planvy av skäret enligt fig 9. 10 15 20 25 30 528 751 Detaljerad beskrivning av ett föredraget utförande av uppfinningen I fig 1 och 2 illustreras ett i enlighet med uppfinningen utfört svarvverktyg, vilket innefattar en grundkropp 1, ett skär 2 och ett i sin helhet med 3 betecknat don för fastspänning av skäret. Till grundkroppen 1 hör ett skärläge 4 i vilket skäret kan placeras. I och för sig skulle detta skärläge kunna vara utformat direkt i grUflÖkr0PP@fl« men i det visade, föredragna utförandet är skärläget 4 utformat i en separat tillsats 5, vilken i sin tur är lösbart förbunden med grundkroppen.

I det exemplifierade utförandet inbegriper den lämpligen i ett enda stycke utförda grundkroppen 1 dels en bakre infästningsdel 6, till exempel av det slag som saluförs under varumärket COROMANT CAPTO ®, dels ett främre, robust huvud 7. Fràn huvudets 7 frontyta skjuter ut en smal, konsolartad utliggare 8, vilken har en höjd som är flera gånger större än dess tjocklek. I denna utliggare ingår en undre avsats 9 mot vilken tillsatsen 5 kan stöda. Uppåt fràn avsatsen 9 utbreder sig en vertikal kontaktyta 10 i vilken öppnar sig en avlàng försänkning 11. I bottnen av denna försänkning mynnar ett gängat häl (ej synligt) för m0tt&9aflÖe av en skruv 12 för fixering av tillsatsen 5. Sásom tydligt framgår av fig 2 uppvisar den generellt làngsmala tillsatsen 5 en bakre styrskena 13, som är införbar i försänkningen 11 för att stabilt förankra tillsatsen.

I en ovanyta 14 på konsolen 8 mynnar ett gängat hål 15. Det skall vidare noteras att ytan 14 baktill övergår i en klack 16 med begränsad höjd.

I det visade, föredragna exemplet är skäret 2 massivt, dvs saknar hàl, varför spänndonet 3 har formen av en klamp, som kan spännas fast mot skärets 2 ovansida med hjälp av en skruv 17, vilken kan passera ett genomgående häl 18 och dras fast i hongängan i hálet 15. Vid sin bakre ände uppvisar 10 15 20 25 30 528 751 klampen 3 en klack 19, som kan stöda mot klacken 16. I 0Ch med att det föreligger ett visst avstånd mellan hålet 18 och klacken 19 påförs klampen 3 en hävarmseffekt, då skruven 17 dras ät. Detta innebär att en främre nos 20 pà klêmpefl ansätts med stor kraft mot skäret 2.

I det visade utförandet är skärläget 4 enbart bildat av ett mekaniskt kopplingsmedel, vilket är anordnat att samverka med ett komplementärt kopplingsmedel 21 pà skärets 2 undersida. Fortsättningsvis kommer därför hänvisningsbeteckningen 4 att användas för sàväl begreppet ”skärläge” som begreppet ”kopplingsmedel”.

Innan de för uppfinningen vitala särdragen beskrivs mer detaljerat, skall understrykas att den konkreta utformningen av grundkroppen 1 är av underordnad betydelse.

Sålunda skulle skäret kunna appliceras i ett skärläge på vilken som helst form av ändamålsenlig grundkropp, till exempel en grundkropp av det slag som beskrivs i SE 0203199-5.

Det mä även nämnas att uppfinningen är generellt tillämpbar även pà sådana svarvskär, som ej spänns fast med just en klamp, ehuru dylik fastspänning föredras för åtminstone små skär. Inom ramen för uppfinningen är det sålunda tänkbart att fixera skäret med hjälp av en enkel spännskruv, som dras fast via ett hål i skäret.

Sá långt det visade svarvverktyget hittills beskrivits är detsamma i allt väsentligt tidigare känt. Det för uppfinningen nya och unika framgår av fig 3-8, till vilka nu hänvisas.

Det visade, massiva svarvskäret 2 har ”rund” grundform. Närmare bestämt bestäms den runda formen av en ändlös, rotationssymmetrisk yta 22, som utbreder sig mellan en ovansida 23 och en undersida 24. I exemplet är ytan 22 konisk och smalnar av i riktning mot undersidan 24, dvs skäret är positivt. Den övre kantlinjen 25 i övergången mellan släppningsytan 22 och ovansidan 23 bildar en skäregg, som är 10 15 20 25 30 ändlös och cirkulär. I fig 2 visas ovansidan 23 i form av en enkel, plan yta eftersom denna yta saknar betydelse i samband med uppfinningen. Dock skall påpekas att ytan i fråga kan Vara utformad med allehanda spànbrytande geometrier.

Den med 24 betecknade undersidan utgörs generellt av en plan yta, som avgränsas av en periferisk, cirkulär kantlinje 26. I eller på denna yta 24 är det i sin helhet med 21 betecknade kopplingsmedlet utformat. Detta kopplingsmedel innefattar tre radiellt i riktning från skärets centrumaxel C utstrålande ingreppsorgan 27, vilka är ekvidistant eller likvinkligt åtskilda. Med andra ord uppgår vinkeln d mellan tvà närbelägna ingreppsorgan till 120°. I exemplet utgörs ingreppsorganen 27 av identiska àsar, vilka var för sig avgränsas av två åtskilda flankytor eller flanker 28, vilka till följd av àsens hanartade karaktär fortsättningsvis benämns hanflanker. Mellan hanflankerna 28 utbreder sig en ryggyta 29, som med fördel - ehuru ej nödvändigtvis - är plan.

Varje dylik ryggyta 29 avgränsas av två inbördes parallella kantlinjer 30. Den streckprickade linje 31, som visas mellan dessa kantlinjer 30, markerar ett tänkt, axiellt genom skäret sig sträckande plan i form av ett centralplan mitt emellan kantlinjerna 30 och hanflankerna 28. Det skall här nämnas att åsarna är generellt långsträckta såtillvida att de har en utsträckning utmed centralplanet 3l. I praktiken har de dock en måttlig längd.

I det visade utförandet löper de tre åsarna 27 samman i ett gemensamt, Y~formigt mittstycke 32. Ehuru utformningen av detta mittstycke 32 kan variera, avgränsas detsamma i exemplet av dels förlängningar av åsarnas 27 ryggytor 31, dels tre konkavt välvda övergångsytor 33 mellan närbelägna hanflanker 28.

Den fria, yttre änden av varje äs 27 är avgränsad av en yta 34, som är partiellt rotationssymmetrisk. I och för sig skulle denna ändyta 34 kunna vara konisk genom att utbreda sig 10 15 20 25 30 zw ng 00 <1 tm __) i förlängning av konytan 22. I det visade, föredragna utförandet är emellertid ändytan 34 i stället partiellt cylindrisk såtillvida att ytans undre kantlinje 35 har samma diameter som kantlinjen 26. På så sätt säkerställs att den enskilda hanflankeln 28 erhåller största möjliga kontaktarea.

Nu hänvisas till fig 5 och 6, som i förstorad skala åskådliggör utformningen av skärläget eller kopplingsmedlet 4.

I likhet med kopplingsmedlet 21 definieras även kopplingsmedlet 4 av en centrumaxel, vilken har betecknats C enär den skall sammanfalla med centrumaxeln för skäret då detta är monterat. I analogi med kopplingsmedlet 21 inbegriper kopplingsmedlet 4 ett flertal ingreppsorgan 36, vilka dock, i motsats till de hanartade ingreppsorganen 27, är honartade.

Närmare bestämt utgörs ingreppsorganen 36 av rillor eller försänkningar, som var för sig avgränsas av ett par honflanker 37 och en bottenyta 38 mellan dessa. Inom ramen för den allmänna uppfinningstanken kan antalet rillor 36 vara lika stort som antalet àsar 27, dvs tre. I enlighet med det visade, föredragna utförandet är dock antalet rillor dubbelt sä stort, dvs sex, varvid de olika rillorna är likvinkligt åtskilda. Med andra ord uppgår vinkeln ß mellan två närbelägna rillor, sådana dessa representeras av de med streckprickade linjerna 39 betecknade centralplanen, till 60°. De sex rillorna kan även betraktas som två uppsättningar rillor, varvid var och en av de två uppsättningarna har tre likvinkligt åtskilda rillor, dvs vinkeln mellan två närbelägna rillor i en dylik uppsättning uppgår till l20°. I detta exempel är alltså de två rilluppsättningarna vínkelförskjutna 60° relativt varandra.

Rillorna 36 är utformade i ett med 40 betecknat, ringformigt materialparti, som nedan benämns ring och som höjer sig över tillsatsdelens 5 i övrigt plana ovanyta 41.

Denna ring avgränsas av yttre och inre, rotationssymmetriska ytor 42, 43, samt en ovanyta, som representeras av sex sektor- eller kilformiga delytor 44, vilka är belägna i ett gemensamt 10 15 20 25 30 528 751 11 plan (som kan vara parallellt med ovanytan 41)- Det Skall noteras att ringen 40 i punkten A är belägen mycket nära, eller tangerar, den välvda yta 45, som bildar en frontyta på tillsatsen 5. För fackmannen torde det vara uppenbart att den verksamma delen av skäreggen 25 på skäret indexeras fram till punkten A, då verktyget skall arbeta.

Nu hänvisas till fig 7 och 8, som illustrerar ett för uppfinningen grundläggande särdrag, nämligen att såväl vinkeln y mellan hanflankerna 28 som vinkeln ö mellan honflankerna 37 är trubbiga. Teoretiskt kan dessa vinklar V, 5 vara exakt lika stora och uppgå till minst 90°. till l20°.

I exemplet uppgår vinklarna Dock kan i praktiken vinkeln V, som ju är flankvinkeln för de i hårt material utförda ásarna 27, nominellt göras något litet (någon minut) Större än flankvinkeln ö för de i ett mjukare material utförda rillorna 36. Dà den enskilda åsen 27 förs i ingrepp med tillhörande rilla 36, säkerställs därför att hanflankerna 28 initialt erhåller ytkontakt med honflankerna 37 utmed dessas övre partier, varefter kontakten successivt ökar genom prägling av materialet i honflankerna.

Av fig 8 framgår att den enskilda åsen på i och för sig känt sätt ej bottnar i tillhörande rilla, dvs àsens ryggyta 29 får ej kontakt med rillans konkavt välvda bottenyta 38. Vidare är äsens höjd så avpassad i förhållande till rillans djup att skärets undre yta 24 ej erhåller kontakt med de delytor 44 på ringen 40 som omger den enskilda rillan.

Av fig 7 framgår att den enskilda åsen är symmetrisk med avseende på centralplanet 31, dvs hanflankerna är belägna på lika stora avstånd från centralplanet 31 och snedställda i lika stora vinklar s relativt detta. Härav följer att vinkeln s är hälften så stor som vinkeln V.

Avslutningsvis hänvisas till fig 9 och 10, vilka illustrerar ett alternativt utförande av ett skär 2 i enlighet med föreliggande uppfinning. Det i fig 9 och 10 illustrerade 10 15 20 25 30 fšfi-ïâš 7.31 skäret 2 uppvisar stora likheter med det i fig 1-4 illustrerade och ovan beskrivna skäret, varför samma hänvisningsbetckningar används för likadana särdrag. Den i allt väsentligt enda skillnaden mellan skäret 2 enligt fig 9' 10 och skäret 2 enligt fig 1-4 är att det förras kopplingsmedel, vilket i sin helhet är betecknat med 21, endast uppvisar tvà radiellt i riktning fràn skärets centrumaxel C utstràlande ingreppsorgan 27, Vilka bildar en frän l80° skild vinkel. I det i fig 9-10 illustrerade exemplet är denna vinkel d trubbig och uppgår till l20°. Med andra ord bildar skärets 2 ingreppsorgan samma vinkel d som tvá av de tre likvinkligt åtskilda ingreppsorganen 36 i skärlägets kopplingsmedel 4. Vidare utgörs skärets 2 ingreppsorgan av identiska àsar 27, vilka var för sig avgränsas av tvà åtskilda flankytor eller flanker 28, mellan vilka en ryggyta 29 utbreder sig.

I det i fig 9-10 illustrerade exemplet löper de tvà àsarna 27 samman i ett gemensamt, bágformigt eller V-formigt mittstycke 32, vilket avgränsas av dels förlängningar av àsarnas 27 ryggytor 29, dels tvà välvda övergàngsytor 33, 47, vilka var för sig sammanbinder tvä flanker 28. Den ena övergàngsytan 33 är konkav och sammanbinder de tvâ àsarnas 27 närbelägna flanker 28, medan den andra övergángsytan 47 är konvex och sammanbinder de tvà àsarnas 27 andra flanker 28.

Uppfinningens funktion och fördelar Under praktiskt arbete med det beskrivna svarvverktyget är såväl tillsatsen 5 som klampen 3 stadigvarande förbundna med grundkroppen 1 med hjälp av skruvarna 12, 17, medan däremot skäret 2 frekvent byts ut. Då ett skär skall bytas lösgörs skruven 17, dock utan att avlägsnas frän grundkroppen, varefter skäret tas bort och ersätts av ett nytt skär, som införs i utrymmet mellan klampens nos 20 och skärläget 4. 10 15 20 25 30 528 751 13 Hos skäret 2 enligt fig 1-4 kommer àsarna 27 i skärets 2 kopplingsmedel 21 att gripa in i tre av Öe Sex rillorna 36. Närmare bestämt kommer en av àsarna 27 att lokaliseras i den främre rillan 36 i anslutning till punkten A (se fig 5), medan de bada övriga àsarna lokaliseras i de tva bakre rillor, som sträcker sig i l20° vinkel mot den främre rillan. Då spännskruven 17 slutgiltigt dras ät kommer dessa tre àsar att stabilt förankras i tillhörande rillor genom att samtliga (sex) hanflanker kommer i kontakt med samtliga (sex) honflanker. Genom att äsarna respektive rillorna är likvinkligt åtskilda erhåller skäret ett synnerligen stabilt trepunktsstöd av samma tillförlitliga natur som stödet hos en trebent stol. Dessutom centreras skäret av sig självt, i det att de samverkande han- och honflankerna tvångsmässigt bringar skäret till ett läge i vilket skärets centrumaxel sammanfaller med skärlägets centrumaxel, då àsarna pressas in i tillhörande rillor.

För det alternativa skäret 2 enligt fig 9-10 gäller att de tvà ásarna 27 i skärets 2 kopplingsmedel 21 kommer att gripa in i tvà av de sex rillorna 36. Den ena àsen 27 kommer att lokaliseras i en första rilla 36, medan den andra ásen lokaliseras i en annan rilla, som sträcker sig i l20° vinkel mot nämnda första rilla. Dä spännskruven 17 slutgiltigt dras ät kommer dessa tvà àsar att stabilt förankras i tillhörande rillor genom att samtliga (fyra) hanflanker kommer i kontakt med tillhörande (fyra) honflanker. Detta skär 2 erhåller ett trepunktsstöd genom dels de tvà àsarnas förankring i tvà rillor, dels undersidans 24 anliggning mot en eller flera, exempelvis tvà, kilformiga delytor 44 i skärläget 4.

Dà skäret 2 fixerats vidtar svarvning. Om denna genomförs med ett litet skärdjup kan förslitningen av skärets egg 25 begränsas till en báglängd, som är mindre än 60° av den totala bäglängden 360°. Dà ett dylikt eggparti förbrukats sker indexering, nämligen genom att skruven 17 lösgörs (utan att 10 15 20 25 30 3328 751 14 avlägsnas) så att skäret 2 kan lyftas ett stycke och Vriåäß 60° för att ett oförbrukat eggparti skall lokaliseras till punkten A. Tack vare förekomsten av sex rillor i skärläget 4 kan dylik indexering genomföras icke mindre sex gåflQer- Med andra ord kan närmelsevis hela skäreggen utnyttjas innan skäret mäste kasseras. Därest svarvning sker med större skärdjup reduceras givetvis antalet möjliga indexeringar, exempelvis till tre.

En grundläggande fördel med uppfinningen, sådan denna representeras av gränssnittet mellan skäret och skärläget, är att de med varandra samverkande ingreppsorganen är trubbvinkliga, dvs flankerna i varje flankpar bildar trubbig vinkel med varandra. Pà så sätt blir flankernas projektionsytor i ett plan vinkelrätt mot centrumaxeln, betydligt större än analoga projektionsytor för spetsvinkliga ingreppsorgan. Detta medför i sin tur att skärlägets förmåga att uppta sàdana tangentialkrafter fràn arbetsstycket, som fortplantar sig i skärets axialriktning (dvs frán ovansidan mot undersidan) blir betryggande. En annan fördel, i jämförelse med tidigare kända svarvskär, är att antalet möjliga indexeringar av exempelvis runda skär, ökar. Detta är i synnerhet fallet då det ena kopplingsmedlet utformas med sex ingreppsorgan. Vidare erbjuder uppfinningen nya möjligheter att tillverka runda skär med minimal diameter, nämligen genom att utföra skäret massivt (dvs utan hål) och att fixera detsamma med hjälp av en klamp, varvid det beskrivna gränssnittet säkerställer ytterst god stabilitet och lägesnoggrannhet.

Ytterligare aspekter pà det beskrivna svarvverktyget Det förtjänar påpekas att diametern hos den tänkta cylinder, som definierar ändytorna 34 pá àsarna 27, med fördel kan vara något större än diametern hos den utvändiga, cylindriska eller rotationssymmetriska yta 42, som avgränsar 10 15 20 25 30 511528 751 15 ringen 40. Även om denna skillnad i diameter kan vara Så liten som 0,005-0,05 mm, säkerställs dock att de allra yttersta partierna av hanflankerna 28 sticker ut någon tusen- eller hundradels millimeter i förhållande till honflankernas 37 yttersta ändpartier. Pà så sätt undviks att hanflankerna präglar honflankerna på ett skadligt sätt.

Pà analogt sätt kan hanflankernas inre ändar (se brytlinjen 48 i fig 4) lokaliseras något innanför honflankernas 37 inre ändar i anslutning till den invändiga cylínderytan 43 (se brytlinjen 46 i fig 5).

Ehuru trubbvinkeln (y resp 5) i det beskrivna och visade utförandet uppgår till l20°, kan densamma variera såväl uppåt som nedåt fràn detta värde. I praktiken bör dock trubbvinkeln uppgà till minst 95° och högst l50°, lämpligefl minst ll0° och lämpligen högst l30°.

Tänkbara modifikationer av uppfinningen Uppfinningen är ej begränsad till det ovan beskrivna och pà ritningarna visade utförandet. Även om uppfinningen är särskilt väl tillämpbar i samband med just runda svarvskär, kan densamma även tillämpas pà andra svarvskär med symmetrisk grundform, till exempel triangulär eller hexagonal. Vidare kan uppfinningen tillämpas på svarvskär, som fixeras med hjälp av andra spänndon än just en klamp, till exempel hàlförsedda skär, som fixeras med hjälp av en enkel spännskruv. För smà skär föredras dock det visade, massiva utförandet, vid vilket fastspänning sker med hjälp av en klamp. Vidare är det tänkbart att utforma det kopplingsmedel, som bildar ett skärläge, direkt i det material, som ingår i grundkroppen.

Dock föredras i många applikationer det visade utförandet, vid vilket kopplingsmedlet är utformat i en separat bytbar tillsats. En fördel med detta utförande är att tillsatsen enkelt kan ersättas av en ny tillsats, därest skärläget skulle skadas i samband med eventuella skärhaverier. En annan tänkbar 5228 751 16 möjlighet att utforma gränssnittet mellan skäret och grundkroppen/tillsatsen, är att utföra skärets ingreppsorgan i form av rillor för ingrepp med komplementära àsar i skärläget.

I normala fall föredras dock det ovan beskrivna utförandet. vid vilket risken för spräckning eller klyvning av skäret är minimal .

Claims (24)

10 15 20 25 30 528 751 Patentkrav

1. Svarvverktyg, innefattande en grundkropp (l) med ett (4), vilket är indexerbart definierat skärlage Och (2), och har en kring centrumaxeln (C) symmetrisk grundform, som är (23) (24) sig utbredande släppningsyta (22), och vilket inbegriper dels av en geometrisk centrumaxel (C) ett i detta lösbart monterbart skär bestämd av en mellan en ovansida och en undersida en spànavskiljande egg (25) i anslutning till ovansidan (23), (21), vilket inbegriper ett långsträckt ingreppsorgan (27), som uppvisar dels ett i undersidan utformat kopplingsmedel ett par åtskilda flanker (28), vilka - betraktade i tvärsnitt utmed ingrepporganet - är snedställda under bildande av en (21) griper in mekaniskt i ett komplementärt kopplingsmedel, som (4), att det ena av de två kopplingsmedlen (4, 21) vinkel (V) med varandra, varvid skärets kopplingsmedel bildar grundkroppens (1) skärläge kânnetecknat av, innefattar tre radiellt i riktning från centrumaxeln (C) utstrålande och likvinkligt åtskilda ingreppsorgan (36, 27), att det andra kopplingsmedlet (4, 21) innefattar åtminstone två radiellt i riktning från centrumaxeln (C) utstrålande ingreppsorgan (36, 27), vilka bildar samma vinkel (d) som två av de tre ingreppsorganen (36, 27) hos nämnda ena kopplingsmedel (4, 21), och att ingreppsorganens (36, 27) par av flanker (37, 28) bildar en trubbig vinkel (Ö, V) med varandra.

2. Svarvverktyg enligt krav l, kännetecknat av, att vart och ett av de två kopplingsmedlen (4, 21) innefattar tre radiellt i riktning från centrumaxeln (C) utstrålande och likvinkligt åtskilda ingreppsorgan (36, 27), vilkas par av flankêr (37, 28) bildar en trubbig vinkel (ö, V) med varandra.

3. Svarvverktyg enligt krav 1 eller 2, kännetecknat av, att antalet ingreppsorgan (36) i det ena kopplingsmedlet (4) 10 15 20 25 30 528 7s1 18 är dubbelt så stort som antalet ingreppsorgan (27) i det andra kopplingsmedlet (21).

4. Svarvverktyg enligt krav l, 2 eller 3, känneteßknat av, att ingreppsorganen i det kopplingsmedel, S0m bildar skärläget (4), utgörs av rillor (36), medan de ingreppsorqanf som ingår i skärets (2) kopplingsmedel (21), utgörs av åsar (27).

5. Svarvverktyg enligt krav 3 och 4, kännetecknat av, att antalet àsar (27) i skärets (2) kopplingsmedel (21) uppgår till tre, och antalet rillor (36) i skärläget (4) till sex.

6. Svarvverktyg enligt något av föregående krav, kännetecknat av, att det kopplingsmedel, som bildar skärläget (4), utgör del av en tillsats (5), som är lösbart förbunden med grundkroppen (l).

7. Svarvverktyg enligt något av föregående krav, kännetecknat av, att skäret (2) har rund grundform genom att vara avgränsad av en rotationssymmetrisk släppningsyta (22).

8. Svarvverktyg enligt något av föregående krav, kännetecknat av, att skäret är massivt och fixerat i skärläget med hjälp av en spännklamp (3).

9. Indexerbart svarvskär, vilket har en kring en central geometrisk axel (C) som definieras av en (24) symmetrisk grundform, (23) släppningsyta (22), och vilket spånavskiljande skäreqq (25) i mellan en ovansida sig utbredande och en undersida inbegriper dels en anslutning till ovansidan (23), dels ett till undersidan (21), (24) lokaliserat kopplingsmedel vilket innefattar ett làngsträckt ingreppsorgan (27), som uppvisar ett par åtskilda flanker (28), vilka - betraktade i 10 15 20 25 30 5.28 7.51 tvärsnitt utmed ingreppsorganet - är snedställda under bildande av en vinkel med varandra, kännetecknat av, att kopplingsmedlet (21) innefattar åtminstone två radiellt i riktning från centrumaxeln (C) utstràlande ingreppsorgan (27), vilka bildar en från 180° skild vinkel (G) OCh Vilkas Paf av flanker (28) bildar en trubbig vinkel (V) med varandra-

10. Svarvskär enligt krav 9, kännetecknat av, att kopplingsmedlet (21) innefattar tre radiellt i riktning från centrumaxeln (C) utstrålande och likvinkligt åtskilda ingreppsorgan (27), vilkas par av flanker (28) bildar en trubbig vinkel (V) med varandra.

11. Svarvskär enligt krav 9 eller 10, kännetecknat av, att trubbvinkeln (V) mellan ett par av flanker (28) uppgår till minst 95° och högst 150°.

12. Svarvskär enligt något av kraven 9-11, kännetecknat av, att ingreppsorganen utgörs av àsar (27), vilkas flanker har formen av två från varandra vända hanflanker (28).

13. Svarvskär enligt krav 12, kännetecknat av, att àsarna (27) löper samman i ett gemensamt mittstycke (32).

14. Svarvskär enligt krav 10 och 13, kännetecknat av, att det gemensamma mittstycket (32) är Y-formigt.

15. Svarvskär enligt något av kraven 9-14, kännetecknat av, att detsamma är massivt, såtillvida att det saknar hål.

16. Svarvskär enligt något av kraven 9-15, kännetecknat av, att detsamma har en rund grundform som definieras av en rotationssymmetrisk släppningsyta (22). 10 15 20 25 30 20

17. Svarvskär enligt krav 16, kännetecknat av, att släppningsytan (22) är konisk och konvergerar i riktning mot sagda undersida (24).

18. Svarvskär enligt krav 17, kännetecknat av, att åsarna (27) är jämnhöga och sträcker sig fram till den koniska släppningsytan (22), där de ändar i partiellt cylindriska ändytor (34).

19. Svarvskär enligt något av kraven 12-18, kännetecknat (27) symmetrisk med avseende på ett tänkt, centralt längsplan (31), av, att den enskilda àsen har en tvärsnittsform, som är som utbreder sig i skärets axialriktning och genomskär centrumaxeln (C), närmare bestämt på så sätt att àsens båda hanflanker (28) är ekvidistant fjärmade från längsplanet (31), och bildar lika stora vinklar (2) om minst 45° med detta.

20. Tillsats för svarvverktyg enligt något av kraven 1-8, varvid i densamma är utformat ett kopplingsmedel, som bildar ett skärläge (4), och som inbegriper ett långsträckt ingreppsorgan, som uppvisar ett par åtskilda flanker, vilka - betraktade i godtyckliga tvärsnitt utmed ingreppsorganet - är snedställda under bildande av en vinkel med varandra, kännetecknad av, att kopplingsmedlet (4) innefattar åtminstone två radiellt i riktning från en centrumaxel (C) utstrålande ingreppsorgan (36), vilka bildar en från 180° skild vinkel (d) och vilkas par av flanker (37) bildar en trubbig vinkel (ö) med varandra.

21. Tillsats enligt krav 20, kännetecknad av, att kopplingsmedlet (4) innefattar tre radiellt i riktning från centrumaxeln (C) utstrålande och likvinkligt åtskilda ingreppsorgan (36), vilkas par av flanker (37) bildar en trubbig vinkel (6) med varandra. 10 ÉÃT Pai] OO \:| (Jäl ...å

22. Tillsats enligt krav 21, kännetecknad av, att kopplingsmedlets (4) ingreppsorgan utgörs av rillOr (36)-

23. Tillsats enligt krav 22, kännetecknad av, att (40), utvändiga och invändiga rotationssymmetriska ytor (42, 43) rillorna är utformade i en ring som avgränsas av mellan vilka rillorna sträcker sig.

24. Tillsats enligt krav 22 eller 23, kännetecknad av, att antalet rillor (36) uppgår till sex.