SE530631C2 - Verktyg och skär för spånavskiljande bearbetning - Google Patents

Description

40 45 50 55 60 65 530 B31 2 använda direktpressade, dvs oslipade skär i allt fler applikationer. Dock har utvecklingen ej kommit längre än att verktygskonstruktören fortfarande måste räkna med en måttvariation av storleksordningen (+/-) 0,5 % av skärets nominella mått. Detta innebär att skärets aktiva skäregg mycket väl kan hamna i önskat läge, då utfallet från skärtillverkningen är gott, men då utfallet är sämre (såtillvida att skäret svällt och blivit längre än beräknat, eller krympt och blivit kortare än beräknat) kan skäreggens läge relativt grundkroppen komma att avvika i så hög grad från det önskade läget, att bearbetningsprecisionen blir mindre god.

På senare tid har utvecklats verktyg, vilkas gränssnitt mellan grundkroppen och skäret är utformade med kopplingsytor, som var för sig inbegriper såväl hanartade som honartade ingreppsmedel, vilka griper in i varandra. Ursprungligen utgjordes dessa kopplingsytor av s.k. serrationskopplingsytor, av det slag, som inbegriper en mångfald parallella, hanartade åsar och honartade spår, av vilka åsarna iden ena kopplingsytan griper in i spåren i den andra kopplingsytan, och vice versa. l nästa utvecklingssteg förfinades dessa gränssnitt genom att vissa åsar orienterades i räta eller andra vinklar mot övriga åsar, .ofta i kombination med att antalet åsar reducerades. Gemensamt för tidigare kända gränssnitt är dock fortfarande att de hanartade ingreppsmedlen utgörs av mer eller mindre långsträckta, raka åsar med snedställda flanker, vilka har till uppgift att ombesörja såväl skärets positionering som kraftöverföringen från skäret till grundkroppen, genom att åsarnas flanker skall ha god kontakt utmed hela sin längd, samtidigt som åsarna ej får bottna i tillhörande spår. inom tekniken för spånavskiljande bearbetning råder skillnad mellan teori och praktik. l teorin är det sålunda tämligen enkelt att konstruera gränssnitt, som har optimala egenskaper med avseende på att stabilt fixera skäret och dennas aktiva skäregg i ett exakt förutbestämt läge relativt grundkroppen, och säkerställa god upptagning av alla de olika krafter, som verkar på skäret under arbete. I praktiken påverkas emellertid skärets stabilitet och läge av en rad oförutsebara faktorer, av vilka en av de mest svårbemästrade är det varierande utfallet vid tillverkningen av skären. Så länge utfallet ger god, nominell måttnoggrannhet erhålls bland annat den tilltänkta och 70 75 80 85 90 95 530 B31 3 beräknade yt- eller linjekontakten mellan åsarnas och spårens flanker utmed flankernas hela längd, men så snart till och med måttliga formfel uppstår, föreligger risk att kontakten mellan flankerna reduceras till punktkontakter eller partiell linjekontakt. Detta kan i sin tur få till följd att skäret, såväl initialt som under arbete, felpositioneras relativt grundkroppen (genom s.k. överbestämning), och att kraftöverföringen mellan skäret och grundkroppen blir undermålig.

Såsom ett exempel på tidigare känd teknik hänvisas till US 6146061 A, som beskriver ett skärverktyg vars bytbara skär är förbundet med en verktygsgrundkropp via ett gränssnitt, vars båda samverkande kopplingsytor inbegriper varandra korsande serrationer i form av långsmala han- och honorgan. Närmare bestämt är i grundkroppens kopplingsyta utformade två första, inbördes parallella rännor, vilka avgränsas av divergerande sidoflankytor, och vilka korsas av en andra tvärställd ränna, som sträcker sig i rät vinkel mot de första rännorna och likaledes avgränsas av divergerande flankytor. Skärets kopplingsyta inbegriper dels två första, längsgående och inbördes parallella hanorgan i form av åsar med konvergerande sidoflankytor, dels två i rät vinkel från de första åsarnas utvändiga sidoflankytor utskjutande hanorgan eller åsar, vilkas bredd är något mindre än den tvärställda rännans bredd. Då skäret appliceras med sin kopplingsyta i ingrepp med grundkroppens kopplingsyta, styrs skäret axiellt genom att de båda centrala åsarnas sidoflankytor anligger mot de båda centrala rännornas sidoflankytor, dvs de båda åsarna har flankkontakt med de båda rännorna utan att bottna i dessa. För att bestämma skärets axiella läge utmed de centrala rännornas längdutsträckning ansätts bakre flankytor på de båda utskjutande, tvärställda åsarna mot de bakre flankytorna i den tvärställda rännan, närmare bestämt med hjälp av en elastiskt eftergivlig skruv, som används för att slutgiltigt fixera skäret.

I teorin är det ovan berörda sättet att fixera skäret tilltalande, men i praktiken kan skäret komma att felpositioneras. Dylik felpositionering är särskilt kinkig om skäret är indexerbart och inbegriper två eller flera verksamma skäreggar belägna utmed hörn på skäret. Om nämligen formfel uppstår vid tillverkning av skären, tex såtillvida att den ena åsen krymper eller svälleri 100 105 110 115 120 125 130 530 E31 4 förhållande till den andra, kommer skäret att inta ett "vippat" eller snedställt läge igrundkroppens kopplingsyta. En annan nackdel med det kända verktyget är att grundkroppens kopplingsyta inbegriper ett jämförelsevis stort antal flankytor, som redan till följd av sitt stora antal komplicerar tillverkningen av grundkroppen och ökar risken för felkällor.

Uggfinningens syf_ten och särdrag Föreliggande uppfinning tar sikte på att komma till rätta med ovannämnda problem, genom att skapa ett skärverktyg med ett förbättrat gränssnitt mellan verktygets grundkropp och det enskilda skäret. Ett primärt syfte med uppfinningen är därför att skapa ett verktyg med ett gränssnitt, som dels förmår stabilt fixera skäret på ett sådant sätt att skärets aktiva skäregg tillförlitligt lokaliseras i ett korrekt, icke överbestämt läge relativt grundkroppen, dels förmår uppta avsevärda skärkrafter i det område, där behovet av stabilitet är störst, nämligen i omedelbar närhet av det hörn på skäret som inbegriper den aktiva skäreggen. Ett ytterligare syfte är att skapa ett gränssnitt, som icke blott lokaliserar skäret på önskat sätt initialt i samband med montering, utan även förmår bibehålla skärets stabila fixering under de svåra påfrestningar, som skäret utsätts för under den spånavskiljande bearbetningen. Förutom att erbjuda en förbättrad upptagning av sådana krafter, som verkar i riktning uppifrån och ned i skäret, skall gränssnittet därför förhindra att skäret förskjuts respektive vrider sig relativt grundkroppen. Det är även ett syfte att skapa ett gränssnitt, som säkerställer de önskade egenskaperna med avseende på lägesnoggrannhet och kraftöverföringsförmåga, utan att tillverkningen av verktygets grundkropp och skär försvåras eller fördyras. I synnerhet skall skäret vid behov kunna tillverkas genom direktpressning, dvs utan att behöva underkastas dyrbara slipningsoperationer. Ett annat syfte är att skapa ett verktyg, vars skär låter sig fixeras i ett med exakthet förutbestämt slutläge utan hjälp av någon eftergivlig skruv. Vidare skall grundkroppens kopplingsyta vara enkel att förfärdiga och innehålla möjligast få begränsningsytor. Ännu ett syfte med uppfinningen är att skapa ett skärverktyg vars skär låter sig indexeras itvå eller flera lägen. 135 140 145 150 155 160 530 B31 5 Enligt uppfinningen nås åtminstone det primära syftet' medelst de särdrag, som är angivna i patentkravets 1 kännetecknande del. Fördelaktiga utföranden av det uppfinningseniiga verktyget är vidare definierade i de osjälvståndiga kraven 2-8. g l en andra aspekt hänför sig uppfinningen även till ett skär som sådant. Särdragen hos detta skär framgår av det självständiga kravet 9. i Fördelaktiga utföranden av det uppfinningsenliga skäret är vidare angivna i de osjälvständiga kraven 10-12.

Kort beskrivning av bifgade ritninga_r På ritningarna är: Fig 1 en perspektivisk sprängvy visande ett verktyg i form av en fräs, varvid ett skär och en spännskruv för fixering av detta visas åtskilda från verktygets grundkropp, F ig 2 en förstorad fågelperspektiwy visande en i grundkroppen ingående, första kopplingsyta, i Fig 3 en grodperspektivvy av skäret, visande en andra kopplingsyta ingående i skärets undersida, Fig 4 en pianvy ovanifrån av grundkroppens kopplingsyta, Fig 5 en pianvy underifrån av skärets kopplingsyta, Fig 6 en tvärsektion A-A i fig 4, varvid skäret visas åtskilt från grundkroppens kopplingsyta, Fig 7 en analog tvärsektion visande skäret i ett monterat tillstånd, och Fig 8 en grodperspektivvy visande ett alternativt utförande av skäret enligt uppfinningen.

Detalierad beskrivning av föredragna utföranden av uønfinnigggfl l fig 1 visas ett för spånavskiljande bearbetning avsett verktyg, som innefattar en grundkropp 1 och ett antal skär 2, som är fixerbara i grundkroppen med hjälp av spännorgan 3, vilka i detta fall utgörs av skruvar. l exemplet är verktyget roterbart, närmare bestämt i rotationsriktningen R kring en med C1 betecknad geometrisk centrumaxel, och utgörs av en fräs i form av en hörn- eller planfräs, vilken inbegriper ett flertal spånfickor 4 i vilka monteras lika 165 170 175 180 185 190 195 530 G31 6 många skär 2. I den undre delen av varje spånficka är utformad en första kopplingsyta generellt betecknad 5 i vilken mynnar ett hål 6 med en hongänga.

Med fortsatt hänvisning till fig 1 skall påpekas att spännskruven 3 inbegriper ett skaft med en hangänga 7 och en skalle 8, som i detta fall är konisk, men som även kan ha en annan form, tex platt. I skäret 2 är utformat ett centralt hål 9 genom vilket skruven kan föras och dras fast i hålet 6. En för skruven, skäret och skruvhålet gemensam, geometrisk centrumaxel är betecknad C2 ifig 1.

Själva grundkroppen 1 avgränsas i detta fall av en främre ändyta 10, en bakre ändyta 11, och en mantelyta 12 med rotationssymmetrisk grundform.

I det visade, föredragna exemplet är det enskilda skäret 2 indexerbart genom att inbegripa två skäreggar 13 i anslutning till diametralt motsatta hörn på skäret. Av dessa skäreggar är den med index "a" identifierade skäreggen 13a aktiv genom att vara framindexerad till ett läge i närheten av det fria hörn 14 på grundkroppen, som bildas där ändytan 10, mantelytan 12 och kopplingsytan 5 möter varandra. Däremot är den andra skäreggen 13b inaktiv i det visade läget. I detta sammanhang skall nämnas att varje enskild skäregg 13 inbegriper dels en längsgående, spånavskiljande huvudegg 15a, dels en tvärställd planfasegg 15b med uppgift att avstryka och plana den yta, som genereras under fräsning. På konventionellt sätt utbreder sig släppningsytor 16 mellan skärets ovan- och undersidor.

Nu hänvisas till fig 2 och 3, som mer detaljerat illustrerar utformningen av icke blott den första kopplingsytan 5 i grundkroppen 1, utan även en samverkande andra kopplingsyta 17 på skärets undersida. En viss del av denna andra kopplingsyta 17 utgörs av en plan yta 18, som bildar skärets egentliga undersida. I kopplingsytan ingår fyra hanorgan 19a, 19b och 20a, 20b, vilka generellt har formen av ben eller fingrar, som sticker utåt motsatta håll från en gemensam, central basdel 21. Varje enskilt ben avgränsas av utvändiga och invändiga sidoflankytor 22, 23, vilka tillsammans konvergerar från undersidan 18 mot en undre, lämpligen plan bäryta 24. De fria ändarna på benen 20a, 20b bildas av plana ändytor 25, som övergår i sidoflankytorna 22, 23 via välvda delytor 26. Ändarna på de båda ben 19a, 19b, som är belägna omedelbart under de båda diametralt motsatta hörneggarna 13a, 13b, är 200 205 210 215 220 225 230 530 B31 7 sammansatta av dels en konkav ändyta 27, dels en konvex delyta 28, som nära följer den periferiska gränslinjen 29 mellan undersidan 18 och släppningsytorna 16. På så sätt optimeras den enskilda bärytans 24 area och därmed benens bärförmåga i det av skärkrafterna hårt belastade, aktiva hörnet på skäret.

I det visade, föredragna utförandet, i vilket skäret är indexerbart, är de undre bärytorna 24 på samtliga fyra ben belägna i ett gemensamt plan, dvs de mått med vilka benen skjuter ut lodrätt från skärets undersida 18 är lika stora. Detta gemensamma plan är beläget på nivå under basdelens 21 undersida 30. Med andra ord är basdelens undersida något försänkti » förhållande till bärytorna 24, vilket innebär att de enskilda bärytorna åtskiljs från varandra icke blott i sidled utan även axiellt.

Såsom framgår av flg 5 är de båda benen 19a, 20a på skärets ena sida belägna efter varandra utmed en gemensam, geometrisk linje La, som är parallell med en linje Lb utmed vilken de båda andra benen 19b, 20b är lokaliserade. Mellan de utvändiga sidoflankytorna 22 på benen 19a, 20a (respektive 19b, 20b) är utformad en släppningsyta 31, som axiellt åtskiljer sidoflankytorna 22 från varandra. Av fig 5 framgår att de fyra benen tillsammans med basdelen 21 bildar en generellt H-formig konfiguration på skärets undersida.

Basdelen 21 är utformad med två diametralt motsatta ansatsytor 32a, 32b, vilka är tvärställda i förhållande till de utstickande benen, lämpligen i rät vinkel mot linjerna La, Lb. Dessutom är ansatsytorna 32a, 32b snedställda i en trubbig vinkel, t ex inom området 100-135°, mot skärets undersida 18. I exemplet uppgår trubbvinkeln till 110°.

. Nu hänvisas till fig 2 och 4, som illustrerar kopplingsytans 5 beskaffenhet. I denna kopplingsyta är utformat ett enda honartat ingreppsmedel i form av en långsträckt ränna 33, som avgränsas av dels en (radiellt) inre flankyta 34, dels två (radiellt) yttre delytor 35a, 35b, vilka tillsammans bildar en andra sidoflankyta. Såsom framgår av fig 6 (snittet A-A i fig 4) divergerar de båda sidoflankytorna 34, 35 i riktning från en botten 36 mot rännans övre öppning, närmare bestämt i en divergensvinkel ß, som med fördel är något mindre än konvergensvinkeln o mellan benens 19, 20 sidoflankytor 22, 23.

Rännan 33 är försänkt i en med 37 betecknad bottenstödyta, som delvis 235 240 245 250 255 260 530 631 8 sträcker sig från rännan 33 till en (radiellt) yttre, axiell gränslinje 38. Att rännans 33 botten 36 är belägen på nivå under stödytan 37 framgår tydligt av fig 6.

Mellan rännan 33 och den (radiellt) yttre delen av stödytan 37 är utformade främre och bakre klackar eller åsar 39, 40 på vilka rännans 33 yttre sidoflankytor 35a, 35b är utformade, varvid motsatta sidoytor på klackarna är betecknade 41, 42. Den axiellt bakre klacken 40 ändar i en stoppyta 43, som bildar en trubbig vinkel med den angränsande stödytan 37. l praktiken kan stoppytan 43 vara plan (eller svagt välvd) och med stödytan 37 bilda ungefär samma vinkel, tex 110°, som ansatsytorna 32a, 32b bildar med skärets undersida 18. Mellan stoppytan 43 och den närbelägna sidoflankytan 35b är utformad en facettyta 44. l anslutning till den axiellt främre klacken 39, närmare bestämt på dennas baksida, är anordnad en fjäder 45, vilken i det visade exemplet har form av en elastiskt eftergivlig ståndare, som skjuter upp ett stycke från stödytan 37. Närmare bestämt utgörs ståndaren 55 av ett med en slits utformat rörstift, som är nedstucket i ett i stödytan 37 mynnande hål vars centrumaxel är betecknad C3 (se fig 2). Centrumaxlarna C2, C3 för skruvhålet resp stifthålet är .inbördes parallella och belägna i ett gemensamt plan, som är vinkelrätt mot stödytan 37 och löper parallellt med rännans 33 längdutsträckning. Detta innebär att rörstiftet kan påföra skäret en spännkraft, som är riktad axiellt bakåt mot klacken 40. I praktiken kan rörstiftet 45 med fördel utformas med en fasad, konisk styryta vid sin övre, fria ände.

I exemplet på ritningarna, där grundkroppen utgörs av ett fräshuvud, sträcker sig rännan 33 generellt axiellt, d v s närmelsevis parallellt med verktygets centrumaxel C1. Givetvis kan det uppflnningsenliga gränssnittet även förläggas med rännan orienterad radiellt eller i andra (spetsiga) vinklar mot centrumaxeln.

Det uppfinningsenliga verktygets funktion och fördelar Då skäret skall fixeras i grundkroppens skärläge eller kopplingsyta 5, släpps detsamma ned med de båda benen 19b, 20b i rännan 33. Härvid erhåller de invändiga resp utvändiga sidoflankytorna 23, 22 på benen kontakt med rännans sidoflankytor 35, 34 utan att benens undre bärytor 24 kommer i 265 270 275 280 285 290 295 530 B31 9 kontakt med rännans bottenyta 36. Med andra ord bottnar ej de båda benen 19b, 20b i rännan 33. Samtidigt ansätts de båda benens 19a, 20a undre bärytor 24 mot stödytan 37 (se även fig 6 och 7), dock utan att de invändiga flankytorna 23 på benen 19a, 20a kommer i kontakt med klackarnas 39, 40 (radiellt) yttre begränsningsytor 41, 42. Detta innebär att dessa yttre, närmast fräskroppens periferi befintliga benen 19a, 20a bärs mot stödytan 37 utan att samtidigt ha flankkontakt med klackarna 39, 40.

Sedan skäret satts på plats i grundkroppens skärläge och åtdragning av spännskruven 3 påbörjats, sker följande: Den axiellt bakre ansatsytan SZa-(som är snedställd relativt skärets undersida 18) glider ned utmed den snedställda stoppytan 43 i grundkroppens kopplingsyta 5. l samverkan med den motsatta ansatsytan 32b, som anligger mot rörstiftets 45 koniska styryta, åstadkoms under den fortsatta åtdragningen av spännskruven en kilverkan, som deformerar rörstiftet elastiskt. Detta resulterar i att rörstiftet genererar en spännkraft, som pressar skäret axiellt i riktning bakåt till dess att ytorna 32a och 43 ligger dikt an mot varandra. I detta tillstånd har skäret nått sitt förutbestämda slutläge, i vilket slutgiltig fixering av skäret verkställs genom att skruven dras åt med ett förutbestämt vridmoment.

Härvid anligger benens 19b, 20b utvändiga och lnvändiga sidoflankytor 22, 23 mot de axiellt åtskilda, skuggade ytfält, som visas överst i fig 4. Samtidigt har de båda övriga benen 19a, 20a enbart kontakt med grundkroppen via sina undre bärytor 24, som har kontakt med de två skuggade ytfält, som visas underst i fig 4.

En grundläggande fördel med det uppfinningsenliga verktyget är att eventuella formfel i samband med skärens tillverkning får ringa eller ingen inverkan på skärets korrekta positionering. Om sålunda det inbördes avståndet i sidled mellan paren av ben 19a, 20a och 19b, 20b, eller de olika benens individuella form, skulle avvika från de nominellt önskade måtten, sker ej någon överbestämning av skäret, i och med att det radiellt yttre benparet vilar mot stödytan 37 utan att ha flankkontakt med de närbelägna klackarna 39,40.

Vidare säkerställer den enkla rännans långsmala form att skäret icke vrider sig ur det förutbestämda läget. Samtidigt förhindras axiell förflyttning av skäret genom att den tvärställda ansatsytan iskärets kopplingsyta dikt ansätts mot 300 305 310 315 320 530 B31 10 den samverkande stoppytan i grundkroppens kopplingsyta. En särskild fördel är att den axiella anspänningen av skäret mot stoppytan ej sker med hjälp av någon eftergivlig skruv, utan fastmer med hjälp av det särskilda tjäderstiftet, som ju förmår påföra skäret en axiell spännkraft redan genom att skruven rör' sig vertikalt ned i hålet. Detta innebär att skruven låter sig skruvas fast genom en renodlat vertikal rörelse utan att behöva böjas, något som borgar för att skruven kan påföra skäret en mycket stor vertikal spännkraft samt att skruven erhåller lång livslängd. Vidare skall påpekas att de undre bärytorna på benens eller hanorganens undersidor är väl tilltagna, vilket innebär att stora skärkrafter kan överföras lodrätt genom skäret just där skärkrafterna är störst, nämligen i anslutning till skärets verksamma skäregg. Den för ändamålet mindre lämpliga flankkontakt, som karaktäriserar skäret enligt US 6146061, är sålunda isolerad till skärets närmast rotationscentrum befintliga del där de lodräta krafterna genom skäret är betydligt reducerade. Slutligen skall påpekas att grundkroppens kopplingsyta inbegriper ytterst få begränsningsytor och därför är enkel att åstadkomma. l fig 8 visas ett alternativt utförande vid vilket skärets kopplingsyta är utformad med fyra par hanorgan i form av ben, som sticker ut från en gemensam basdel med fyra ekvidistant åtskilda ansatsytor. Paren av samverkande ben är arrangerade i räta vinklar mot varandra, varigenom skäret kan indexeras till fyra olika lägen. Det i fig 8 visade utförandet, som är särskilt lämpat för större skär, kräver naturligtvis att särskilda sidoutrymmen utformas i anslutning till rännan i grundkroppen, för att rymma två av de fyra ben, som ej är verksamma i varje givet indexeringsläge.

Claims (12)

325 330 335 340 345 350 530 B31 11 Patentkrav

1. Verktyg för spånavskiljande bearbetning, innefattande en grundkropp (1) och ett skär (2), vilket är lösbart förbundet med grundkroppen via ett gränssnitt, som inbegriper dels en i grundkroppen utformad första kopplingsyta (5) i vilken ingår en rånna (33), som innefattar två från en botten (36) divergerande sidoflankytor (34, 35), dels en i skäret (2) utformad andra kopplingsyta (17) i vilken ingår ett antal hanorgan (19,20) med konvergerande sidoflankytor (22, 23) för anliggning mot rännans sidoflankytor, och åtminstone en tvärställd ansatsyta (32) för anliggning mot en tvärställd stoppyta (43) i grundkroppens (1) kopplingsyta (5), k ä n n e t e c k n a t a v, att samtidigt som åtminstone ett första hanorgan (19b, 20b) i skärets kopplingsyta (17) står i ingrepp med rännan (33) och har flankkontakt med dennas sidoflankytor (34, 35), är ett i sidled från det första hanorganet åtskilt andra hanorgan (19a, 20a) anordnat att anligga med en undre bäryta (24) mot en från rännan (33) åtskild stödyta (37) i grundkroppens kopplingsyta.

2. Verktyg enligt krav 1, varvid skäret (2) är indexerbart genom att innefatta minst två skäreggar (13a, 13b) k ä n n e te c k n a t a v, att grundkroppens (1) kopplingsyta (5) innefattar en mellan rännan (33) och stödytan (37) belägen klack (40) på vilken stoppytan (43) är utformad, och att skärets (2) kopplingsyta (17) innefattar två i sidled åtskilda par av hanorgan av vilka två (19a, 20a) i ett första par är axiellt åtskilda, liksom de två (19b, 20b) i det andra paret, varvid mellan paren av hanorgan är utformade två motsatta och axiellt åtskilda, tvärställda ansatsytor (32a, 32b) av vilka den ena är ansatt mot sagda stoppyta (43) för att förhindra axiell förskjutning av skäret.

3. Verktyg enligt krav 2, k ä n n e te c k n a t a v, att hanorganen har formen av ben (19a, 20a, 19b, 20b), som skjuter ut från en gemensam basdel (21) under bildande av en generellt H-formig konfiguration på skärets undersida. 355 360 365 370 375 380 385 530 E31 12

4. Verktyg enligt krav 2 och 3, k ä n n e te c k n at a v, att de båda tvärställda ansatsytorna (32a, 32b) är utformade på basdelen (21).

5. Verktyg enligt krav 3 eller 4, k ä n n e te c k n a t a v, att benens undre bärytor (24) är lokaliserade i ett gemensamt plan beläget på nivå under basdelens (21) undersida.

6. Verktyg enligt något av kraven 2-5, k ä n n e te c k n a t a v, att mellan rännan (33) och stödytan (37) i grundkroppens (1) kopplingsyta (5) är utformade två axiellt åtskilda klackar (39, 40) av vilka en bakre (40) är belägen vid en bakre ände av rännan och inbegriper sagda stoppyta (43), medan en främre (39) är belägen vid en främre ände av rännan, varvid klackarna inbegriper sidodelytor (35a, 35b), som tillsammans bildar den ena av rännans (33) båda flankytor.

7. Verktyg enligt krav 6, k ä n n e te c k n at a v, att den i skärets (2) kopplingsyta (17) ingående basdelen (21) är lokaliserad mellan de båda klackar (39, 40), som ingåri grundkroppens (1) kopplingsyta (5).

8. Verktyg enligt krav 6 eller 7, k ä n n e te c k n a t a v, att i närheten av den främre klacken (39) är anordnad en fiäder (45) med uppgift att anpressa basdelens ena ansatsyta (32a, 32b) mot stoppytan (43) på den bakre klacken (40).

9. Skär för spånavskiljande bearbetning, innefattande en kopplingsyta (17) i vilken ingår ett antal hanorgan (19a, 20a, 19b, 20b) med sidoflankytor (22, 23), och åtminstone en ansatsyta, som är tvärställd iförhållande till sagda sidoflankytor, varvid skäret är indexerbart genom att innefatta minst två skäreggar (13a, 13b), k ä n n e te c k n a t a v, att kopplingsytan (17) innefattar två i sidled från varandra skilda par av hanorgan av vilka två (19a, 20a) i ett första par är axiellt åtskilda från varandra, liksom de två (19b, 20b) i det andra paret, och vilka inbegriper undre ytor anordnade att tjäna såsom bärytor (24), 390 395 530 B31 13 och att mellan paren av hanorgan är utformade två åtskilda ansatsytor (32a, 32b).

10. Skär enligt krav 9, k ä n n e te c kn at a v, att hanorganen har formen av ben (19a, 20a, 19b, 20b), som skjuter ut från en gemensam basdel (21) under bildande av en generellt H-formig konfiguration på skärets undersida.

11. Skärenligt krav 9 och 10, känn etecknat a v, attde båda tvärställda ansatsytorna (32a, 32b) är utformade på basdelen (21).

12. Skär enligt krav 10 eller 11, kä n n e te ckn at a v, att hanorganens undre bärytor (24) är lokaliserade i ett gemensamt plan beläget på nivå under basdelens (21) undersida.