SE532002C2

SE532002C2 - Verktyg för spånavskiljande bearbetning, samt grundkropp och skär härför

Info

Publication number: SE532002C2
Application number: SE0800265A
Authority: SE
Inventors: Lennart Wihlborg; Sven-Olof Lindstroem
Original assignee: Sandvik Intellectual Property
Priority date: 2008-02-05
Filing date: 2008-02-05
Publication date: 2009-09-22
Also published as: JP2011510829A; EP2249987A1; KR101558013B1; US8475087B2; EP2249987A4; KR20100111286A; WO2009099386A1; US20090196701A1; EP2249987B1; CN101925429A; SE0800265L; JP5666916B2

Description

40 45 50 55 60 få fu iii' CI' Ü HQ) kassettens läge i sidled, används en medelst en skruv spännbar kil med vars hjälp en s.k. serrationsyta (i form av raka och parallella åsar och ríllor) på kassettens undersida kan med stor kraft pressas fast i en samverkande serrationsyta i skivans enskilda spånﬁcka. Närmare bestämt pressas de tvärsnittsvis kilformiga åsarna i den ena serrationsytan in i rillorna i den andra serrationsytan, och vice versa, under ästadkommande av ett mycket stabilt förband mellan kassetten och skivan, samtidigt som kassettens, och därmed skärets, läge i sidled kan ñnjusteras på ett enkelt sätt innan kassetten slutgiltigt fixeras med hjälp av kilen. Skäret är i sin tur monterbart i ett s.k. skärläge eller säte i kassettens ovansida. I det verktyg som visas i US 5800079 är detta säte avgränsat av dels en plan botten- eller basyta, dels två i rät vinkel mot varandra orienterade, plana stödytor, nämligen en bakre stödyta och en sidostödyta, mot vilka skärets släppningsyta kan ansättas med hjälp av en eftergivlig spännskruv, vilken samtidigt anpressar skärets undersida mot sätets basyta. Sedermera vidareutvecklades detta verktyg dithän att sätets basyta och skärets undersida utformades med kopplingssektioner i form av serrationsytor av samma slag som i förbandet mellan kassettens undersida och spänﬁckan i skivan, dvs. ytor bestående av inbördes parallella àsar och rillor, som omväxlande griper in i varandra.

Närmare bestämt utformades skäret med en sats åsar, som sträcker sig parallellt med två sidosläppningsytor mellan främre och bakre ändar, av vilka åtminstone den främre inbegriper den för spånavskiljningen erforderliga skäreggen, medan basytan i sätet utformades med åsar, som sträcker sig i skivans plan (dvs. i rät vinkel mot skivans centrumaxel), nämligen från en främre eller yttre ände av basytan i riktning mot den bakre stödytan. På så sätt kunde den särskilda sidostödytan avvaras och tillverkningen av verktyget förenklas.

Till utgångspunkt för föreliggande uppfinning ligger den kommersiellt tillgängliga skivfräs, som utvecklats utifrån ovannämnda patentdokument, och som definieras i patentkravets 1 ingress.

Det med två samverkande serrationsytor eller kopplingssektioner utformade gränssnittet mellan skäret och kassetten i den kända skívfräsen 65 70 75 80 85 90 fungerar pä ett förtjänstfullt sätt så länge skären är någorlunda stora, men om skären måste utföras med begränsade dimensioner uppstår problem såtillvida att äsarna och rillorna i kassettens kopplingssektion ej kan ges tillräckligt stor längd för att effektivt motverka vridning av skäret och säkerställa en stabil fixering av detsamma. Sålunda tillverkas kassettens kopplingssektion i praktiken genom fräsning medelst en pinnfräs, med vars hjälp ett önskat antal rillor urfräses i den initialt plana basytan i kassettens säte. Om emellertid sätets basyta är liten i förhållande till fräsen, kan endast korta rillor och äsar åstadkommas. Antag att den minsta pínnfräs, som kan användas, har en diameter, som är lika stor som basytans längd, maximeras rillornas och åsarnas längd till högst hälften av sagda diameter, ty i annat fall skulle fräsen behöva matas fram så långt att densamma skadar den uppstickande stödytan.

Uppfinningens syften och särdrag Föreliggande uppfinning tar sikte på att undanröja ovannämnda problem och skapa ett förbättrat verktyg för spånavskiljande bearbetning, i synnerhet en skivfräs. Ett primärt syfte med uppfinningen är därför att skapa ett verktyg i vilket det eller de säten, som har till uppgift att mottaga bytbara skär, kan utformas med basytor vilkas kopplingssektioner har en optimal projektionsarea och åsarna en avsevärd längd. Med andra ord skall även små säten för smä skär kunna utformas med en basyta, som till större delen utgörs av en kopplingssektion av omväxlande åsar och rillor, varvid rillorna skall kunna fräsas utan att skada sätets uppstickande stödyta, allt i syfte att säkerställa en stabil fixering av skären och därmed en god bearbetningsprecísion. Det är även ett syfte att skapa ett verktyg, som är konstruktivt enkelt och billigt att tillverka.

Enligt uppfinningen näs åtminstone det primära syftet medelst de särdrag, som är angivna i patentkravets l kännetecknande del. Fördelaktiga utföranden av det uppñnningsenliga verktyget är vidare angivna i de osjälvständiga kraven 2- 17. 95 100 105 110 l15 I en ytterligare aspekt hänför sig uppfinningen även till en grundkropp för verktyg av det aktuella slaget. Särdragen hos denna grundkropp framgår av dels det självständiga patentkravet 18, dels de osjålvståndiga kraven 19-34.

I en tredje aspekt hänför sig uppfinningen även till ett för verktyget särskilt lämpat skär. Sårdragen hos detta skär framgår av dels kravet 35, dels kraven 36-39.

Kort sammanfattning av mapﬁnningstanken Uppﬁnningen bygger på tanken att i spetsig vinkel snedställa den eller de åsar och rillor, som ingår i basytan i det säte som tar emot skäret så att tänkta förlängningar av åsarna lokaliseras vid sidan om sätets bakre stödyta. På så sätt kan exempelvis en pinnfräs föras förbi stödytan utan att komma i kontakt med denna, varvid större delen av basytan kan utformas med långa, kraftupptagande åsar.

Kort beskrivning av bifogade ritningar På ritningarna år: FIG. 1 en perspektivvy av ett i enlighet med uppfinningen utfört verktyg, som är exernpliñerat i form av en skivfräs, FIG. 2 en förstorad, perspektivisk detalj sektion visande hurusom verktygets skivformiga grundkropp är bestyckad med kassetter och bytbara skär, FIG. 3 en förstorad fågelperspektivvy visande en enskild kassett, FIG. 4 en grodperspektivvy av samma kassett, FIG. 5 en planvy ovanifrån av kassetten, FIG. 6 en sidovy av kassetten, FIG. 7 en perspektivvy visande ett i kassetten monterat skär enligt uppfinningen, 120 125 130 135 140 [45 FIG. 8 en ändvy framifrån av kassetten och skäret enligt Fig. 7, FIG. 9 en fågelperspektivvy av det uppñnningsenliga Skäret, FIG. 10 en grodperspektivvy av samma skär, FIG. ll en planvy av skäret enligt Fig. 9 och 10, och FIG. 12 en ändvy framifrån av skäret.

Detalierad beskrivning av ett föredraget utförande av uppfinningen Såsom ett exempel på ett verktyg i vilket uppfinningen kan tillämpas, har valts en i Fig. 1 och 2 visad skivfräs, vilken är sammansatt av dels en grundkropp 1 i form av en cirkulär skiva eller klinga, som är roterbar kring en centrumaxel Cl, dels ett stort antal bytbara skär 2, som är monterade utmed skivans omkrets. Närmare bestämt år det enskilda skäret 2 monterat i en s.k. kassett 3, som utgör en del av grundkroppen genom att vara semipermanent förbunden med denna. Varje dylik kassett 3 är placerad i anslutning till en spånﬁcka 4, som öppnar sig i skivans 1 periferi, och fixerad med hjälp av en kilkropp 5, som med hjälp av en spännskruv 6 kan dras in mellan å ena sidan en plan kilyta 7 i skivan och å andra sidan en plan kilyta 8 på kassettens 3 ovansida. För att säkerställa stabil fixering av kassetten används ett gränssnitt i form av en s.k. serrationsyta 9 i skivkroppen 1 och en samverkande serrationsyta 10 (se även Fig. 4 och 6) på kassettens 3 undersida. Serrationsytorna 9, 10 är i detta fall plana och inbegriper ett flertal raka och inbördes parallella åsar, som är åtskilda av rillor, varvid åsarna i den ena serrationsytan griper in i rillorna i den andra, och vice versa. Åsarna är tvärsnittsvis kilformiga och utformade så att de icke bottnar i tillhörande rillor. Vidare löper varje enskild ås parallellt med skivkroppens centrumaxel Cl, och bildar därför 90° vinkel mot skivans plan.

Detta innebär att kassettens läge i sidled relativt skivan kan ñnjusteras på ett enkelt sätt utan att skärets radíella avstånd från centrumaxeln Cl förändras. Sålunda kan kassetten förskjutas relativt serrationsytan 9 med kilkroppen 5 löst åtdragen, varefter den sistnämnda dras fast slutgiltigt för att orubbligt fixera kassetten. 150 155 160 165 170 '_75 80 | F! 1:43 likna' Q!! fi! IV* Nu hänvisas till Fig. 3-6, som åskådliggör kassettens 3 beskaffenhet mer detaljerat.

I kassettens ovansida är utformat ett i sin helhet med ll betecknat säte (s.k. skärläge), vilket är avgränsat av dels en botten- eller basyta 12, dels ett i förhållande till denna uppstickande, bakre stöd, som i detta fall har formen av en plan yta 13 ingående i en klack 14, i vilken även kilytan 8 ingår. Kassettens undersida upptas helt av serrationsytan 10, vilkens åsar och rillor är betecknade 15 resp. 16. Vidare avgränsas kassetten av två plana och inbördes parallella sidoytor 17a, l7b, vilka utbreder sig mellan främre och bakre ändytor 18, 19. I Fig. 4 betecknar CP1 ett vertikalt centralplan, som är beläget mitt emellan sidoytorna 17a, 17b. l basytan 12 mynnar ett hål 20 med en hongånga i vilken hangängan på en spännskruv 21 (se Fig. 7) kan dras fast. I exemplet är hålet 20 genomgående och mynnar därför även i kassettens undersida.

Nu hänvisas till Fig. 9-12, som i detalj visar skärets 2 beskaffenhet. Generellt inbegriper skäret en ovansida 22, en undersida 23 och en runtomgående släppningsyta generellt betecknad 24, vilken i detta fall, då Skäret har en fyrkantig grundform, inbegriper fyra delytor, nämligen en främre ändyta 24a, en bakre åndyta 24b samt två sidoytor 24c. Av dessa är de båda sidoytorna 24c likadana och belägna på lika stora avstånd från ett gemensamt centralplan CP2. I exemplet inbegriper Skäret 2 endast en skäregg. Denna är betecknad 25 och utformad mellan skärets ovansida 22 och den främre delyta 24a, som ingår i släppningsytan 24. Skäreggen 25 är i detta fall rak utmed större delen av sin längd, men övergår i bågformiga deleggar 25a vid sina båda ändar. Från skäreggen 25 släpper eller dívergerar släppningsytan 24 såväl i riktning nedåt som i riktning bakåt på traditionellt sätt.

I skärets undersida 23 är utformad en serie åsar och rillor 26, 27 för samverkan med en serie åsar och rillor i kassettens 3 basyta 12. För att begreppsmässigt skilja dessa åsar och rillor från de åsar och rillor, som ingår i serrationsytorna 9, 10 i gränssnittet mellan kassetten och skivkroppen, benämns den yta, som upptas av åsarna/ rillorna 26, 27 och 185 190 195 200 205 _10 motsvarande arrangemang i basytan 12 fortsättningsvis ”kopplingssektioﬂï De åsar och rillor som ingår i kassettens kopplingssektion (generellt betecknad 32) är betecknade 28, 29 (se Fig. 3 och 5). Med fortsatt hänvisning till Fig. 9- 12 skall påpekas att skäret 2 inbegriper ett genomgående, vertikalt hål 30, vars centrumaxel är betecknad C3. Hålets övre mynning avgränsas av en konisk yta 31.

I Fig. 7 och 8 visas skäret 2 monterat i kassetten 3, närmare bestämt med hjälp av spännskruven 21. l detta tillstånd står åsarna 26 i skärets undersida i ingrepp med rillorna 29 i kassetten och åsarna 28 i ingrepp med rillorna 27.

Innan uppfinningen beskrivs mer detaljerat skall, för fullständighets skull, påpekas att de största krafter, som i detta fall verkar på Skäret under fräsning, är riktade radiellt in i skivkroppens plan. Dessa radialkrafter upptas av den i kassetten utformade bakre stödytan mot vilken skärets bakre ändyta är ansatt. Emellertid är skäret även utsatt för måttligare sidokrafter, vilka strävar att (stundom omväxlande) förskjuta och vrida skäret relativt sätet. Det är naturligtvis de samverkande åsarnas uppgift att förhindra dylik förskjutning och vridning.

Så långt det visade verktyget hittills beskrivits är detsamma i allt väsentligt tidigare känt genom den kommersiellt tillgängliga skivfräs, som utvecklats utifrån US 5800079. En nackdel med det kända verktyget är emellertid att äsarna i kassettens kopplingssektion sträcker sig parallellt med kassettens sidoytor (och därmed i rät vinkel mot den bakre stödytan), samtidigt som äsarna i skärets undersida löper i rät vinkel mot skäreggen eller väsentligt parallellt med skärets sidoytor. Då Skäret - och därmed även kassettens säte - är litet, uppstår därför svårigheter att ge åsarna i kassettens kopplingssektion tillräcklig längd för att säkerställa en stabil fixering av skäret. Sålunda kan den pinnfräs, som vanligtvis används för fräsning av rillorna i kassettens kopplingssektion, ej föras närmare den bakre stödytan än det avstånd som motsvarar pinnfräsens halva diameter. 215 220 225 230 235 40 Enligt uppfinningen löses ovannämnda problem genom att åsarna (och rillorna) i de båda kopplingssektionerna i kassetten resp. skäret snedställs relativt dessas centralplan CPl och CP2. I Fig. 3 och 5 betecknar 32 den kopplingssektion, som är bildad av åsarna 28 och rillorna 29, dvs. den del av sätets 11 basyta 12, som låter sig kopplas ihop mekaniskt med åsarna 26 och rillorna 27 i skärets undersida. Såsom framgår av Fig. 5 bildar kopplingssektionens 32 åsar 28 en spetsig vinkel o med centralplanet CP1. Även med stödytan 13 bildar åsarna 28 en spetsig vinkel ß. I och med att stödytan 13 i detta fall utbreder sig i rät vinkel mot centralplanet CPl, bildar vinkeln ß en komplementvinkel till vinkeln o. Genom att åsarna 28 är snedställda, istället för att löpa parallellt med centrumplanet CPl, kommer tänkta förlängningar av åsarna att sträcka sig vid sidan av stödytan. På så sätt kan åsarna åstadkommas med hjälp av en pinnfräs, som kan fritt passera vid sidan av stödytan 13, dvs. utan att skada denna, varvid kopplingssektionens 32 projektionsyta och åsarnas längd blir större än om åsarna vore parallella med centrumplanet och därmed skulle behöva ända på ett jämförelsevis stort avstånd från stödytan 13.

I och med att kassettens båda sidoytor 17 a, 17 b såväl som ändytan 18 i detta fall är plana, kommer de gränslinjer, som bestämmer basytans 12 konturform, att bli raka. Såsom tydligt framgår av planvyn i Fig. 5 sträcker sig åsarna 28 fram till dessa gränslinjer, dvs. åsarnas motsatta ändar lokaliseras utmed dessa gränslinjer. En första ände av varje äs är betecknad 28a, medan den motsatta änden av betecknad 28b. Såsom tydligt framgår av Fig. 5 är samtliga första ändar 28a lokaliserade utmed den ena sidoytan l7b, medan vissa motsatta, andra ändar 28b är lokaliserade utmed kassettens främre ändyta 18, medan övriga andra ändar 28b är belägna utmed kassettens motsatta ändyta l7a.

Mellan kopplingssektionen 32 och stödytan 13 finns en friyta 33, som i detta fall har triangulär form och smalnar av i riktning mot den ände på en angränsande ås, som är belägen närmast stödytan.

Mellan basytan 12 och stödytan 13 är utformad en rännformig försänkning 34, som bildar ett släppningsutrymme för den bakre delen av 245 250 255 260 165 70 lill; fi! l",_,| Ü CT* lïJ skärets undersida. Basytans längd L bestäms därför av avståndet mellan försänkningen 34 och kassettens främre åndyta 18. Kassettens bredd är betecknad W. I det visade exemplet uppgår såväl vinkeln a som vinkeln ß till 450, varvid den av åsarna och rillorna bildade kopplingssektionen 32 upptar ca. 74% av basytans 12 totala area.

För att optimera kopplingssektionens 32 area, har klacken 14 utformats med en fasyta 35, som i likhet med åsarna sträcker sig i 450 vinkel mot centralplanet CPl. På detta sätt reduceras visserligen stödytans 13 bredd i förhållande till kassettens totala bredd W, men är fortfarande tillräckligt stor för att tillförlitligt uppta de radialkrafter, som verkar på Skäret. I exemplet uppgår stödytans 13 bredd till ca. 75% av kassettbredden W. Givetvis kan denna bredd variera såväl uppåt som nedåt. Under alla omständigheter bör den dock uppgå till minst 50%.

Vidare kan såväl vinkeln o som vinkeln ß variera, till och med oberoende av varandra, nämligen om stödytan 13 förläggs i annan vinkel än i 900 mot centralplanet CP1. Generellt gäller att kopplingssektionens 32 area (på villkor att basytans 12 form och storlek är densamma och att stödytan 13 har en och samma bredd) minskar med en minskande vinkel a, och vice versa. För att i praktiken säkerställa såväl en tillräcklig area hos kopplingssektionen som en tillräcklig bredd hos stödytan 13, bör dock vinkeln o ej underskrida 250. Å andra sidan bör <1 ej vara större än 500, ty eljest reduceras åsarnas förmåga att uppta sidokrafter från skäret i alltför stor utsträckning. I praktiken bör kopplingssektionens 32 area uppgå till åtminstone 2 / 3 av basytans 12 totala area.

Såsom framgår av Fig. 6, är friytan 33 belägen dels på nivå under kopplingssektionens 32 högsta nivå, sådan denna representeras av ryggarna på åsarna 28, dels på nivå över kopplingssektionens lägsta nivå, sådan denna representeras av bottnarna i rillorna 29. Härvid är försänkningens 34 botten belägen på nivå under friytan 33. l det exempliﬁerade utförandet av verktyget är Skäret (se åter Fig. 9-12) symmetriskt i förhållande till centralplanet CP2, och har endast en 275 280 285 290 295 “OO 05 vil MJ fi? CJ *C21 h!! 10 spånavskiljande skäregg 25. Härvid sträcker sig åsarna 26 i den andra kopplíngssektionen, som är utformad på skärets undersida 23, i en spetsig vinkel ö mot centralplanet CP2. För att lokalisera skäret symmetriskt i förhållande till kassettens 3 centralplan, skall ö och a vara lika stora, dvs. 45° i exemplet. I och med att skäreggen 25 sträcker sigi rät vinkel mot centralplanet CP2, bildar v komplementvinkel till ö. Om ö är 450 blir sålunda även y 450. Det skall även noteras att kopplingssektionen på skärets undersida utbreder sig utmed hela undersidan genom att samtliga rillor 27 öppnar sig i släppningsytans 24 olika delytor. Även åsarna 26 bör sträcka sig i minst 250 och högst 50° vinkel mot nämnda centralplan.

Av F ig. 5 framgår att hålet 20 för spännskruven 21 är förskjutet något åt sidan i förhållande till centralplanet CP1. Motsvarande hål 30 i skäret är däremot centriskt beläget, såtillvida att dess centrumaxel C3 sammanfaller med skärets centralplan CP2. Skruven 21, som har en konisk skalle (ej synlig), består av stål med en viss inneboende elasticitet. Tack vare excentriciteten mellan hålen 20 och 30, kommer skruven 21, då den dras åt, att påföra skäret icke blott en nedåtriktad kraft, utan även en ljäderkraft, som förskjuter skäret diagonalt åt höger och bakåt i Fig. 5 till dess att skärets bakre ändyta 24b dikt anpressas mot den bakre stödytan 13. I detta läge förankras även ett litet skär på ett stabilt sätt såtillvida att förskjutning av skäret i riktning radiellt in i skivkroppen förhindras av klackens 14 stödyta 13, samtidigt som vridning av skäret till följd av sidokrafter effektivt motverkas av den eller de i kopplingssektionen 32 ingående åsar 28, som är belägna närmast stödytan, i och med att dessa är långa och griper in även i den bakre delen av skärets undersida.

En grundläggande fördel med uppfinningen är att det (betraktat från sidan) L-formiga sätet, som har till uppgift att stabilt förankra bytbara skär, i synnerhet små skär, kan medelst konventionell, enkel fräsning (eller likvärdig bearbetning) ges en proportionsvis stor yta samtidigt som dess längsta ås eller åsar sträcker sig fram till det uppstickande stödets omedelbara närhet. På så sätt säkerställs att delar av åsarna griper in även i den bakre delen av skärets motsvarande kopplingssektion så att vridning 310 315 320 325 330 '-35 LJ l l m! ïU Ü Ü TU 11 av Skäret effektivt motverkas. Med andra ord är den främre änden av basytans kopplingssektion, där de största krafterna från skäret tas upp, fortfarande utformad med åsar utmed basytans hela bredd, samtidigt som den eller de längsta åsarna sträcker sig ända fram till basytans bakre ände.

Tänkbara modifikationer av uppfinningen l det på ritningarna exempliñerade utförandet av verktyget enligt uppfinningen, har skäret symmetrisk grundform och inbegriper endast en, främre skäregg. Inom ramen för uppfinningen är det även möjligt att använda indexerbara skär med två eller flera skäreggar, förutsatt att den spetsiga vinkel i vilka åsarna i kopplingssektionerna snedställs, uppgår till exakt 45°. Vidare skall påpekas att den beskrivna snedställningen av åsarna kan utnyttjas på ett särskilt fördelaktigt sätt, därest Skäret påförs dominanta skärkrafter i riktning diagonalt mot ett enskilt hörn på Skäret.

Genom att förlägga åsarna i lämplig vinkel mot den dominanta kraftangreppsriktningen, t.ex. 90° eller nära 900, kan åsarna utnyttjas för att tillika med det bakre stödet uppta stora skärkrafter, förutom att effektivt motverka vridning av skäret. Det skall även påpekas att det bakre stödet ej nödvändigtvis måste utgöras av en plan yta, såsom i exemplet. Väsentligt är endast att ett bakre stöd sticker upp i förhållande till sätets basyta och har åtminstone linje- eller punktkontakt med skärets bakre ändyta för att förhindra förskjutning av skäret i riktning bakåt. Istället för en klack med samma bredd som basytan skulle sålunda kunna användas en uppstickande ståndare, t.ex. en tapp, med en mindre bredd eller diameter. Ävenledes kan den geometriska utformningen av de i kopplingssektionerna ingående åsarna och rillorna modifieras på olika sätt. Istället för genuint raka åsar kan således ifrågakomma svagt krökta åsar. Även om åsarna generellt är tvärsnittsvis kilformiga kan ílankvinklarna (som normalt uppgår till 600) varieras inom tämligen vida gränser. Om skäret utsätts för endast måttliga sidokrafter, som strävar att vrida detsamma, är det även tänkbart att utforma de enskilda kopplingssektionerna med endast en eller ett fåtal åsar och rillor istället för så många som fem enligt exemplet. Vidare kan skäret ha rund, istället för polygonal grundform. Såsom inledningsvis antytts är 340 345 359 355 12 uppfinningen tillämpbar även på andra skärverktyg än just fräsar, t.ex. verktyg för såväl svarvning som borrning. Särskilda fördelar förutses vid en tillämpning på just svarvverktyg, i och med att skären till dessa ofta utsätts för skärkrafter, som verkar diagonalt mot ett hörn på skäret. Det är vidare möjligt att utforma sätets bakre stödyta i en särskild, bytbar mellanläggsplatta, som ansåtts mot kassettens bakre klack (eller en motsvarande del direkt i grundkroppen). På så sätt möjliggörs användning av olika, kilformiga mellanlåggsplattor med varierande kilvinklar, varigenom stödytans vinkel i förhållande till kopplingssektionens åsar kan varieras. Åvenledes är det tänkbart att komplettera friytan med ett antal korta åsar/ rillor, som ändar på ett så stort avstånd från den uppstickande stödytan att denna ej riskerar att skadas. På så sätt kan kopplingssektionens area förstoras samtidigt som en eller flera åsar bibehåller full längd för att tillförlitligt motverka vridning av skärets bakre del. Avslutningsvis skall nämnas att det säte eller skärläge, som har till uppgift att mottaga det bytbara Skäret, givetvis ej behöver vara utformat i en kassett eller annan del, t.ex. en underläggsplatta, som är semipermanent förbunden med grundkroppen i övrigt. Sålunda kan sätet även utforrnas direkt i en solid grundkropp.

Claims

i» Sit.) at: C21' Ü NJ 13 Patentkrav

1. Verktyg för spånavskiljande bearbetning, innefattande dels en grundkropp (1), i vilken ingår åtminstone ett säte (11), som avgränsas av en basyta (12) och ett i förhållande till denna uppstickande bakre stöd (13), varvid basytan (12) inbegriper en första kopplingssektion (32) í form av en eller ﬂera åsar (28) och rillor (29), dels ett bytbart skär (2) med en ovansida (22), en undersida (23) och en mellan dessa sig sträckande släppningsyta (24), vilken övergår i ovansidan via åtminstone en skäregg (25), varvid undersidan (23) inbegriper en andra kopplingssektion med en eller ﬂera rillor (27) och åsar (26), av vilka de sistnämnda griper in i den första kopplingssektionens (32) rillor, och vice versa, samtidigt som en del (24b) av släppníngsytan (24) är ansatt mot stödet (13) för att uppta skärkrafter som verkar mot skäret, kännetecknat därav, att en tänkt förlängning av den enskilda äsen (28) i den första kopplingssektionen (32) sträcker sig vid sidan av stödet (13).

2. Verktyg enligt krav 1, kännetecknat därav, att den första kopplingssektionen (32) inbegriper ett ﬂertal av rillor (29) åtskilda åsar (28), vilkas motsatta ändar (28a, 28b) är lokaliserade utmed gränslinjer, som bestämmer basytans (12) konturforrn.

3. Verktyg enligt krav 1 eller 2, kännetecknat därav, att stödet konstitueras av en yta (13), som löper i en spetsig vinkel (ß) relativt den enskilda äsen (28) i den första kopplingssektionen (32).

4. Verktyg enligt något av föregående, kännetecknat därav, att basytan (12) förutom kopplingssektionen (32) inbegriper en friyta (33), som srnalnar av i riktning mot den ände på en angränsande ås (28), som är belägen närmast stödet (13), samtidigt som kopplingssektionen smalnar av i riktning mot stödet.

5. Verktyg enligt krav 4, kännetecknat därav, att friytan (33) är belägen dels på nivå under den första kopplingssektionens (32) högsta nivå, u) w M C11 CL' (HJ 14 sådan denna representeras av ryggen på en eller ﬂera åsar (28), dels på nivå över kopplingssektíonens lägsta nivå, sådan denna representeras av bottnen i en eller flera rillor (29).

6. Verktyg enligt krav 3-5, kännetecknat därav, att stödytans (13) bredd uppgår till minst hälften av basytans (12) bredd (W), sådan denna representeras av avståndet mellan två inbördes åtskilda sidogränslinjer (l7a, 17 b).

7. Verktyg enligt något av föregående krav, kännetecknat därav, att mellan basytan (12) och stödet (13) är utformad en rännformíg försänkning (34).

8. Verktyg enligt något av föregående krav, kännetecknat därav, att den första kopplingssektionen (32) har en projektionsarea, som upptar åtminstone 2/3 av basytans (12) totala projektionsarea.

9. Verktyg enligt något av kraven 3-8, kännetecknat därav, att den spetsiga vinkeln (ß) mellan stödytan (13) och åsen (28) uppgår till minst 25°.

10. Verktyg enligt något av kraven 3-9, kännetecknat därav, att den spetsiga vinkeln (ß) mellan stödytan (13) och åsen (28) vinkeln uppgår till högst 50°.

11. 1 1. Verktyg enligt något av kraven 3-10, kännetecknat därav, att den spetsiga vinkeln (ß) mellan stödytan (13) och åsen (28) uppgår till 45°.

12. Verktyg enligt något av föregående krav, kännetecknat därav, att grundkroppens (1) enskilda säte (11) är utformat i ett separat element (3), som ingår i grundkroppen genom att vara semipermanent förbundet med denna.

13. Verktyg enligt krav 12 i form av en skivfräs, vars grundkropp utgörs av en kring en centrumaxel (Cl) roterbar, cirkulär skiva (1), vilkens periferi är bestyckad med ett ﬂertal skär (2), vilka vart och ett är monterat i ett element i form av en kassett (3), som är semiperrnanent förbunden med skivan via ett gränssnitt innefattande dels en i skivan utformad första 15 serrationsyta (9) i form av en serie åsar och rillor, dels en i en undersida på kassetten utformad andra serrationsyta (10) i form av rillor och åsar, vilka löper parallellt med skivans centrumaxel (Cl) och av vilka de sistnämnda griper in i den första serrationsytans rillor och vice versa, varvid den första kopplingssektionen (32) är utformad i kassettens (3) ovansida, närmare bestämt mellan en bakre klack (14) och en främre ändyta (18), varjämte kassetten är avgränsad av ett par inbördes åtskilda sidoytor (l7a, l7b), som utbreder sig från den främre ändytan (18) mot en bakre ändyta (19), kännetecknat därav, att den enskilda åsen (28) i den första kopplingssektionen (32) löper i spetsig vinkel (a) mot den enskilda sidoytan (l7b) för att rikta en tänkt förlängning av densamma vid sidan av klacken (14).

14. Verktyg enligt krav 13, kännetecknat därav, att av par av motsatta, första och andra ändar (28a, 28b) på den första kopplingssektionens (32) åsar (28), är samtliga första ändar (28a) belägna utmed den ena sidoytan(l7b), medan åtminstone vissa motsatta, andra ändar (28b) är belägna utmed hela bredden hos kassettens främre ändyta (18).

15. Verktyg enligt krav 13 eller 14, kännetecknat därav, att vinkeln (d) mellan sidoytan (l7b) och åsen (28) uppgår till minst 25°.

16. Verktyg enligt något av kraven 13-15, kännetecknat därav, att vinkeln (d) mellan sidoytan (l7b) och åsen (28) uppgår till högst 50°.

17. Verktyg enligt något av kraven 13-16, kännetecknar. därav, att vinkeln (a) mellan sidoytan (l7b) och åsen (28) uppgår till 450.

18. Grundkropp till verktyg för spånavskiljande bearbetning, innefattande ett för mottagande av skär avsett säte (1 1), som är avgränsat av en basyta (12) och ett i förhållande till denna uppstíekande, bakre stöd (13) med uppgift att uppta skärkrafter som verkar på ett i sätet monterat skär, varvid basytan inbegriper en kopplingssektion (32) i form av en eller flera åsar (28) och rillor (29), kännetecknad därav, att en tänkt förlängning av Jl W fu Ü :'21 PI-:i 16 den enskilda åsen (2 8) i kopplingssektíonen (32) sträcker sig vid sidan av stödet (13).

19. Grundkropp enligt krav 18, kännetecknad därav, att kopplingssektionen (32) inbegriper ett ﬂertal av rillor (29) åtskilda åsar (28), vilkas motsatta ändar (28a, 28b) är lokaliserade utmed gränslinjer, som bestämmer basytans (12) konturform.

20. Grundkropp enligt krav 18 eller 19, kännetecknad därav, att stödet utgörs av en från basytans (12) bakre ände uppstickande, plan yta (13), som löper i en spetsig vinkel (ß) relativt den enskilda åsen (28).

21. 2 1. Grundkropp enligt något av kraven 18-20, kännetecknad därav, att basytan (12) förutom kopplingssektionen (32) inbegriper en friyta (33), som smalnar av i riktning mot den ände (28a) på en angränsande ås, som är belägen närmast stödet (13).

22. Grundkropp enligt krav 21, kännetecknad därav, att friytan (33) är belägen dels på nivå under kopplingssektionens (32) högsta nivå, sådan denna representeras av ryggen på en eller flera åsar (28), dels på nivå över kopplingssektionens (32) lägsta nivå, sådan denna representeras av bottnen i en eller flera rillor (29).

23. Grundkropp enligt något av kraven 20-22, kännetecknad därav, att stödytans (13) bredd uppgår till minst hälften av basytans (12) bredd (W), sådan denna representeras av avståndet mellan två inbördes åtskilda sídogränslinjer.

24. Grundkropp enligt något av kraven 18-23, kännetecknad därav, att mellan basytan (12) och stödet (13) är utformad en rännformig försänkning (34).

25. Grundkropp enligt något av kraven 18-24, kännetecknad därav, att kopplingssektionen (32) har en projektionsarea, som upptar åtminstone 2/3 av basytans (12) totala projektionsarea. 5332 ÜÜE 17

26. Grundkropp enligt något av kraven 20-25, kännetecknad därav, att vinkeln (ß) mellan stödytan (13) och den enskilda åsen (28) uppgår till minst 250.

27. Grundkropp enligt något av kraven 20-26, kännetecknad därav, att vinkeln (ß) mellan stödytan (13) och den enskilda åsen (28) uppgår till högst 500.

28. Grundkropp enligt något av kraven 20-27, kännetecknad därav, att vinkeln (ß) mellan stödytan (13) och den enskilda åsen (28) uppgår till 450.

29. Grundkropp enligt något av kraven 18-28, kännetecknad därav, att det enskilda sätet (11) är utformat i ett separat element (3), som ingår i grundkroppen (1) genom att vara semipermanent förbundet med denna.

30. Grundkropp enligt krav 29 i form av en kring en centrumaxel (Cl) roterbar, cirkulär skiva (1), vilkens periferi inbegriper en kassett (3), som är semipermanent förbunden med skivan via ett gränssnitt innefattande dels en i skivan utformad första serrationsyta (9) i form av en serie åsar och rillor, dels en i en undersida på kassetten utformad andra serrationsyta (10) i form av en serie rillor och åsar, vilka löper parallellt med skivans centrumaxel (C 1), och av vilka de sistnämnda griper in i den första serrationsytans rillor, och vice versa, varvid kopplingssektionen (32) är utformad i kassettens ovansida, närmare bestämt mellan en bakre klack (14) och en främre ändyta (18), varjämte kassetten är avgränsad av ett par inbördes åtskilda sidoytor (l'7a, l7b), som utbreder sig från den främre ändytan (18) mot en bakre ändyta (19), kännetecknad därav, att den enskilda åsen (28) i kopplingssektionen löper i en spetsig vinkel (<1) mot den enskilda sidoytan (17 b) för att rikta en tänkt förlängning av densamma vid sidan av klacken (14).

31. Grundkropp enligt krav 30, kännetecknad därav, att vinkeln (a) uppgår till minst 25°. IJ? La., i n: fi: Ü to 18

32. Grundkropp enligt krav 30 eller 31, kännetecknar! därav, att vinkeln (o) uppgår till högst 50°.

33. Grundkropp enligt något av kraven 30-32, kännetecknad därav, att vinkeln (o) uppgår till 45°. i

34. Grundkropp enligt något av kraven 30-33, kännetecknad därav, att av paren av motsatta, första och andra ändar (28a, 28b) på kopplingssektionens (32) åsar (28), är samtliga första ändar (28a) belägna utmed den ena sidoytan (17b), medan åtminstone vissa motsatta, andra ändar (28b) är belägna utmed hela bredden hos kassettens främre ändyta (18).

35. Bytbart skär för verktyg enligt något av kraven 1-17, innefattande en ovansida (22), en undersida (23), och en mellan dessa sig stråckande släppningsyta (24), vilken övergår i ovansidan (22) via åtminstone en skäregg (25), varvid undersidan (23) inbegriper en kopplingssektion i form av ett ﬂertal åsar (26), som är åtskilda av rillor (27), och var och en uppvisar ett par motsatta ändar, kännetecknat därav, att åsarna (26) löper i en spetsig vinkel (v) i förhållande till skäreggen (25).

36. Skär enligt krav 35, kännetecknat därav, att kopplingssektionen utbreder sig utmed hela undersidan (23) genom att samtliga ríllor (27) mellan åsarna (26) öppnar sig i släppningsytan (24).

37. Skär enligt krav 35 eller 36, kännetecknat därav, att vinkeln (v) mellan åsarna och skäreggen uppgår till minst 25°.

38. Skär enligt något av kraven 35-37, kännetecknat därav, att vinkeln (V) mellan åsarna och skäreggen uppgår till högst 500.

39. Skär enligt något av kraven 35-38, kännetecknat därav, att vinkeln (y) mellan åsarna och skäreggen uppgår till 45°.