SE462097B - Foerfarande foer framstaellning av en i huvudsak ren 6 beta-halogen penicillansyra - Google Patents

Description

462 097 2 den sistnämnda syran eller genom selektiv hydrering av 6,6-dibrompenicillansyra, varvid 66-bromepimeren ingår i reaktionsblandningarna i mängder, som uppskattas ligga mellan 5 och 15%. I samma litteraturställen anges, att dylika epimerblandningar verkar som inhibitorer för B-laktamaser; och eftersom ren 6u-brompenicillansyra icke har någon inverkan på dessa enzymer, har den ifrågavarande inhibitorverkan till- skrivits 68-bromisomeren. Efter inlämningen av det mot före- liggande ansökan svarande prioritetsdokumentet har uppgifter framkommit (Tetrahedron Letters No 48, s 4631-4634, november 1979), enligt vilka selektiv reduktion av trimetylsilyl-6,6- -dibrompenicillanat med tri-n-butyltennhydrid jämte efterföl- jande hydrolys och saltbildning har givit ett 30-procentigt utbyte av natrium-6B-brompenicillanat, innehållande mindre än 5% av 6a-bromepimeren, men den mest väsentliga bireaktionen säges ligga i en överreduktion till penicillansyra. Samma litteraturställe beskriver även en liknande reduktion av motsvarande 6-klor-6-jod-penicillanat, varvid man erhållit ett 39-procentigt utbyte av en blandning av 65- och 6G-klor- penicillansyrorna, innehållande ca 25% av 6u-epimeren. Emeller- tid har hittills varken 6ß-brom- och 6ß-klorpenicillansyra eller deras salter och lätthydrolyserbara estrar isolerats i ren, kristallin form. Föreningen 66-jodpenicillansyra eller dess salter och estrar har hittills icke angivits i littera- turen.

Ett ändamål med föreliggande uppfinning är således att åstadkomma ett förfarande för framställning av 6B-halogen- penicillansyror med formeln I jämte salter och lätthydrolyser- bara estrar därav i en huvudsakligen ren, kristallin form, som är lämplig för medicinskt bruk; dessa föreningar uppvisar en stark B-laktamasinhiberande verkan, som ökar i ordningsföljden Cl < Br < I, samt uppvisar antibakteriell aktivitet, speciellt mot Neisseria-arter.

Salterna av 6B-halogenpenicillansyrorna är salter med farmaceutiskt acceptabla ogiftiga baser. Exempel på lämp- liga salter är bl a alkalimetallsalter och jordalkalimetall- salter, såsom litium-, natrium-, kalium-, magnesium- och kal- ciumsalter, liksom även salter med ammoniak och med lämpliga 3 462 097 ogiftiga aminer, såsom lägre alkylaminer, t ex 'trietylamin, lägre alkanolaminer, t ex dietanolamin eller trietanolamin, prokain, cykloalkylaminer, t ex dicyklohexylamin, bensyl- aminer, t ex N-metylbensylamin, N-etylbensylamin, N-bensyl-3- -fenetylamin, N,N'-dibensyletylendiamin eller dibensylamin, samt heterocykliska aminer, t ex morfolin, N-etylpiperidin eller liknande. Inom ramen för föreliggande uppfinning ligger även salter som är bildade med t ex ß-laktamantibiotika eller pro-drugs därav innehållande en basisk grupp, t ex pivampicillin, pivmecillinam, bacampicillin, bacmecillinam, penetamat, ampicillin eller amoxicillin. I vissa fall föredra- ger man att använda salter som är lättlösliga i vatten, medan det för andra ändamål kan vara lämpligt att använda ett endast i ringa utsträckning lösligt salt, exempelvis när man vill erhålla en förlängd effekt eller när det gäller beredning av suspensioner i vattenmedium.

De ifrågavarande estrarna av 6ß-halogenpenicillansy- rorna är estrar som lätt hydrolyseras in vivo eller in vitro.

Sådana estrar är kfl. a acyloxialkyl-, alkoxikarbonyloxialkyl- eller aminoacyloxialkylestrar med formeln R (II) O |§ H H ^coo-t-o-c-R2 H i vilken X har samma betydelse som i formeln I, R1 betecknar väte, metyl eller etyl och R2 betecknar rak eller grenad alkyl eller alkoxi med 1-6 kolatomer, eller aryl eller aryloxi, eller också betecknar R2 rak eller grenad aminoalkyl med 1-6 kolatomer, vari alkyldelen eventuellt är substituerad med en eller flera ytterligare grupper, såsom hydroxi, merkapto, alkoxi, alkyltio, karbalkoxi, karboxamido, fenyl eller hydroxi- fenyl. Asterisken i esterdelen anger, att den kolatomen kan vara osymmetrisk. 462 097 4 Bland ovan angivna estrar föredrages följande: alka- noyloximetyl med 3-8 kolatomer, 1-(alkanoyloxi)-etyl med 4-9 kolatomer, alkoxikarbonyloximetyl med 3-6 kolatomer, 1-(alkoxi- karbonyloxi)-etyl med 4-7 kolatomer och metyl med 2-6 kolatomer.

Andra föredragna estrar är laktonylestrar, t ex 3- -ftalidyl-, 4-krotonolaktonyl- eller Y-butyrolakton-4-ylestrar.

Inom ramen för uppfinningen ligger även metoximetyl-, cyanometyl- eller mono- eller dialkylsubstituerade aminoalkyl- estrar, exempelvis 2-dimetylaminoetyl-, 2-dietylaminoetyl- eller 3-dimetylaminopropylestrar.

I synnerhet föredrages sådana estrar, som absorberas väl vid oral administrering och som under eller efter absorp- tionen hydrolyseras till de fria syrorna med formeln I.

Estrar, vilka i esterdelen innehåller en aminogrupp, kan beredas och användas i form av sina salter med farma- ceutiskt acceptabla icke-toxiska oorganiska eller organiska syror. Som lämpliga oorganiska och organiska syror kan nämnas bl a följande, icke begränsande exempel: halogenvätesyror, t ex klorväte-, bromväte- och jodvätesyra, fosforsyra, svavel- syra, salpetersyra, p-toluensulfonsyra, metansulfonsyra, myr- syra, ättiksyra, propionsyra, citronsyra, vinsyra, maleinsyra, pamsyra, p-(dipropylsulfamyl)-bensoesyra (probenecid) och fenoximetylpenicillin eller andra sura.ß-laktamantibiotika.

Såsom ovan omnämnts kan ev lättlösliga salter eller också i endast ringa utsträckning lösliga salter föredras för olika syften.

Föreliggande uppfinning avser sålunda ett förfarande för framställning av en i huvudsak ren 6ß-halogenpenicillansyra med formeln s. n X É å///S' S9 _ 2 . s s 1\ 4 (I) LN 3 ”u” - // j coon ° s där }( betecknar klor, brom eller jod, salter och lätthydro- lyserbara estrar därav samt salter av dylika estrar, och detta 462 097 förfarande kännetecknas av att en 6,6-dihalopenicillansyra eller ett salt eller en ester därav reduceras selektivt med ett alkalimetallboranat eller tetraalkylammoniumboranat eller med natriumcyanoborhydrid i. ett organiskt lösningsmedel, och att den resulterande 66-halopenicillansyran eller ett salt eller en ester därav separeras från motsvarande 6a-halo- och/ eller 6,6-dihalo-derivat genom kromatografi eller fraktionerad kristallisation, varefter en framställd förening med formeln I i form av fri syra, salt eller ester därav eventuellt omvandlas till en annan av nämnda former.

Enligt en utföringsform av förfarandet kan 6,6-dihalo- genpenicillansyror eller deras salter reduceras selektivt genom behandling med alkalimetall- eller tetraalkylammoniumboranater, exempelvis natriumborhydrid, kaliumborhydrid, natriumcyanobor- hydrid, tetrabutylammoniumboranat eller cetyltrimetylammonium- boranat, varvid man erhåller de fria 6B-halogenpenicillan- syrorna I i gynnsamt höga utbyten (>50%). Reaktionerna genom- föres i något lämpligt organiskt lösningsmedel, t ex dimetyl- sulfoxid, dimetylformamid, etylacetat eller metylenklorid, och vid en temperatur av 0-80OC, företrädesvis vid rumstemperatur.

Från de motsvarande 6a-halogen- och/eller 6,6-dihalogenpeni- cillansyror, som finns i de orena reaktionsblandningarna, kan B-halogenpenicillansyrorna I separeras medelst kolonnkroma- tografi eller genom fraktionerad kristallisation på för fackmannen känt sätt.

Den kromatografiska separationen kan genomföras på silikagel, varvid man såsom framkallade lösningsmedel använder en lämplig blandning av organiska lösningsmedel, t ex eter- -petroleumeter, etylacetat-petroleumeter, kloroform-bensen eller etylacetat-cyklohexan. Företrädesvis skall dessa lös- ningsmedelsblandningar innehålla en liten mängd (0,1-0,5%) av en karboxylsyra, t ex nqrsyra eller ättiksyra. En lösnings- medelsblandning, vilken är synnerligen effektiv som fram- kallningslösningsmedel för separering av ovannämnda epimer- blandningar med användning av torrkolonnkromatografi på silika- gel, är exempelvis en 70:30:O,1 blandning av eter-petroleum- eter-myrsyra. Härigenom kommer de mera polära 6ß-halogen- penicillansyrorna att separeras fullständigt från sina mindre 462 097 6 polära 60-epimerer; och vid användning av en vanlig teknik för upparbetning av eluaten erhålles B-epimererna då i ett rent, kristallint tillstånd antingen i form av de fria syrorna eller i form av motsvarande kalium- eller natriumsalter. Renheten av de så erhållna kristallina 6B-halogenpenicillansyrorna resp kalium- och natriumsalterna är minst 99%, bestämd medelst tunnskiktskromatografi och gas-vätskekromatografi.

I enlighet med en annan utföringsform av förfarandet kan estrarna enligt föreliggande uppfinning erhållas genom selektiv reduktion av 6,6-dihalogenpenicillansyraestrar med alkalimetall- eller tetraalkylammoniumboranater på liknande sätt som ovan angivits. De så erhållna öišhalogensyraestrarna avskiljes från mindre mängder av de motsvarande 6G-epimererna och/eller oreagerade utgångsmaterial, vilket sker medelst kolonnkromatografi på ovan beskrivet sätt. 6B-halogenpenicillansyrorna I eller deras salter kan omvandlas till motsvarande estrar med användning av välkända förestringsmetoder, och vice versa kan sådana estrar spjälkas kemiskt eller enzymatiskt till bildning av' motsvarande fria syror I eller deras salter, under betingelser som icke nämn- värt förstör den övriga delen av molekylen.

Såsom ovan angivits är 6B-halogenpenicillansyrorna potentieringsmedel för B-laktamaskänsliga antibiotika och kan i sig själva vara värdefulla medel för bekämpande av vissa specifika bakterieinfektioner.

De antibakteriella spektra av de rena 6B-halogen- penicillansyrorna enligt uppfinningen framgår i större detalj av nedanstående tabell I: Tabell I Antibakteriella spektraa) EV 65-brompenicillansyra (A), 63-klorpenicillansyra (B) o 68-jodpenicillansyra (C) ch 462 097 Organism IC50 (ng/ml) A B C íStaph aureus CJ9 32 40 63 Dipl pneumoniae EA 1,6 5,0 5,0 Strep pyogenes EC 6,3 6,3 5,0 Strep faecalis EI3 >100 >100 >100 Coryneb xerosis FF 5,0 5,0 16 Bacillus subt KA2 5,0 7,9 13 Pseud aeruginosa BA2 >100 >100 >10O Alcaligenes faecalis GA 2,0 2,5 10 Escherichia coli HA2 50 50 >100 Escherichia coli HA58 (RTEM) 100 >100 >100 Kleb pneumoniae HE 63 63 >100 Enterobact aerogenes HC7A 63 63 >100 Proteus vulg HJ 40 40 100 Salm typhimurium HL2 100 100 >100 Shigella dysenteriae HR 50 40 >100 Neisseria gonorrhoeae DA2 0,25 0,20 0,79 Neisseria meningitidis DB 0,79 0,63 1,6 0Haemophilus influenzae IX3 _32 20 >100 a) 106 CFU (grampositiva organismer) eller 10 organismer). Med "CFU" avses íorming Enits). 4 kolonibildningsenheter bestämda medelst serieutspädningar i vätskemedium, ympmängd CFU (gramnegativa (golony 462 097 8 Nedanstående tabell II visar den aktivitet in 'vitro mot ß-laktamasalstrande bakteriestammar, som fås næd. utvalda B -laktamantibiotika i 1:1 kombinationer med 6ß-halogenpeni- cillansyror I. Av försöksresultaten i tabell II framgår att bensylpenicillin och ampicillin i kombinationen med 6ß-halogen- penicillansyrorna är mycket aktiva mot Staph aureus-stammar, som annars är resistenta. En liknande synergistisk effekt mot stammar av Klebsiella pneumoniae, Proteus mirabilis och Escherichia coli visar kombinationer av å ena sidan ampicillin eller mecillinam och á andra sidan de enligt uppfinningen avsedda öß-halogensyrorna. 462 097 mH.o + m~.o mm.o+mw_o m>_o + m>_o ~.m + ~.m ¶oH + OH u + emcflfiflfluwz Au [email protected] + [email protected] oz oz o.« + @.« ....oz _ m + Emcflfiflflomz wfl.o + wfl.o m.fi + m_H o~m +.o_m N.m + N_m .o.< + o.v 4 + Emfiflafifluwä .m.H m_@ m~^ @m^ om^ . . emsfiflfifluwz ~.m + ~.m m.~ + m.~ m_~ + m_~ @H.o + @H_o m>.o_+ m>.Q u + cfififlfluflmaa az _ oz oz -_Q + ~m_o @.H + @_» m + =flHHH0fl@a< @_« + Q_« o.m + Q.m m.H + m_~ mH.@ + @H_Q «~o + w.o < + cflfififlufimsæ oo~^ °m^ . om^ @_H OH cflflfiflufimsæ m_> + m_> m.~ + m_~ m.> + m_~ wQ.Q + wo_o mwwo + mß.o u +»=flH~fiufl:wmH>muwm az az oz «_Q + «.Q .MVH + mf» m + =fl-fiufl=wm~>m=wm az oz An oz ~_° + N_o _m.o + m.o .m + cflfiflfluficwmflæwcwm QOHA .QQHA OQHA OH OQHA =HfiHfiuH:wm~>m=wm QOHA oOfl^ OOHA m.@ om u om^ _om^ om^ MH wfi m Qm^ Qm^ om^ CH Wmfl a Azmamv wmmm wmwm ßmm mvfinu . mnu flaøu wflflflnmhflä wmflcøšflwcm mflmuøm .mfimuøm , mfizumflumcowm mswu0Hm mflflmfimnwfim møuoouofimcmmum wdooouoflhsßmum Edxfluøfinwucá _ .^HE\m1V omuH .

^Uv mHæmcmHHflUflDwmwOn|mm :Oo Amy v mhæmcøflflfluflcwfiuoflxlmm |maflQE0x and fl mxfluownflucmëmuxmfllm m@Hm> HSM _^4v muæmcmfiflfloflcwmšonfllmw flwë Hwcøfiw HH A A M m 4 B AGUÜQÜHHWCWM W-HMÉEGUWÜHHÜUMÜQ UÜCMHUWHNWNEÜUXNHIQ 462 097 10 Serieutspädningar i agarmedium, ympmängd 105 CFU 4 a) (grampositiva organismer) eller 10 CFU (gramnegativa organis- mer) b) c) ND = bestämning ej utförd Motsvarande ICSO-värdet 0,4 ng/ml för mecillinam i detta test.

De fria 68-halogenpenicillansyrorna med formeln I eller deras salter kan användas för enteral, parenteral och topisk administrering. För oralt bruk kan det emellertid i vissa fall vara fördelaktigt att använda en lätthydrolyserbar ester eller ett salt därav.

Uppfinningen illustreras genom följande, icke begränsande exempel.

Exempel 1 Natrium-6B-brompenicillanat (A) Tetrabutylammonium-6,6-dibrompenicillanat Till en lösning av 34 g (1,0 mol) tetrabutylammonium- vätesulfat i. 50 ml vatten sattes först 100 ml metylenklorid och sedan 50 ml 2 N natriumhydroxid. Till den omrörda blandningen sattes 36 g (0,1 mol) 6,6-dibrompenicillansyra, och pH-värdet inställdes på 7,0 med 2 N natriumhydroxid. Det organiska skiktet avskildes och vattenfasen extraherades ånyo med 50 ml metylenklorid. Sedan de sammanslagna organiska faserna torkats tillsattes 500 ml etylacetat och lösningen koncentrerades i vakuum till ca 300 ml.

(B) Natrium-66-brompenicillanat Till den enligt ovan erhållna lösningen av tetrabutyl- ammonium-6,6-dibrompenicillanat sattes 24,9 g (0,1 mol) tetra- butylammoniumboranat i en enda portion under omrörning. Efter ca 30 min hade temperaturen i blandningen stigit till 45-5000, varefter den långsamt sjönk. Efter att ha fått stå i 1 h utspäddes lösningen med 300 ml eter. Man tillsatte sedan 300 ml vatten, och pH-värdet inställdes på. 3 med klorvätesyra. Den organiska fasen avskildes och tvättades med vatten. Till den 11 462 097 organiska fasen sattes 50 ml färskt vatten och pH-värdet inställdes på 6,8 med vattenhaltigt kaliumbikarbonat. Vatten- skiktet avskildes, och vatten avlägsnades azeotropt med n-butanol i vakuum; härvid erhölls en kristallin blandning av kaliumsalterna av 66-brom-, 6a-brom- och 6,6-dibrompenicillan- syra i ett inbördes förhållande uppgående till ungefärligen 65:25:10.

Ur en vattenlösning av ovannämnda salter frigjordes de fria syrorna vid pH 3 (utspädd klorvätesyra) under ett eterskikt, och den då erhållna blandningen separerades medelst kolonnkromatografi på silikagel, varvid man eluerade med en blandning av eter, petroleumeter och myrsyra i volymförhållan- det 70:30:0,1. Härvid erhölls - efter saltbildning med 0,5 M natriumbikarbonat och avlägsnande av vatten genom azeotrop destillation med n-butanol - kristallint natrium-6ß-brompeni- cillanat; [d]šO + 2660 (c=0,5; 1 M fosfatbuffert; pH 7).

Beräknat för C8H9BrNNaO3S: C 31,80; H 3,00; Br 26,45; N 4,64; S 10,61%.

Funnet: C 31,85; H 3,04; Br 26,53; N 4,56; S 10,72%.

Exempel 2 68-brompenicillansyra Till en omrörd suspension av 11,91 g (30 mmol) kalium- -6,6-dibrompenicillanat i 30 ml dimetylformamid sattes 1,14 g (30 mmol) natriumborhydrid. Inom loppet av ca 30 min steg reaktionsblandningens temperatur till ca 50°C, varefter den långsamt sjönk till normaltemperatur. Efter 20 h omrörning vid rumstemperatur tillsatte man 100 ml vatten och 100 ml eter, och blandningens pH inställdes på 3 medelst utspädd klorväte- syra. det organiska skiktet avskildes, vattenskiktet extra- herades med 25 ml eter, och de sammanslagna organiska extrakten tvättades med 25 ml vatten. Till den organiska fasen sattes 25 ml färskt vatten, och vattenfasens pH justerades till 7 medelst tillsättning av 1 M kaliumbikarbonat under omrörning.

Vattenskiktet avskildes, och vattnet avlägsnades azeotropt genom destillation med n-butanol i vakuum. Härvid erhölls en 462 097 12 kristallin blandning av kaliumsalterna av 66- och 6a-brom- penicillansyrorna i. ett ungefärligt förhållande 55:45, såsom påvisats medelst NMR-spektroskopi.

Ovan angivna kaliumsalter löstes i vatten (5 ml/g salt), och vattenfasens pH inställdes på 3 med 4 N klorvätesyra under ett skikt av etylacetat (5 ml/g salt). Den organiska fasen avskildes, tvättades med vatten, torkades och utspäddes med samma volym hexan. Genom ympning av den då erhållna lösningen och efterföljande koncentrering vid förminskat tryck till ungefärligen halva volymen erhölls kristallin 6B-brom- penicillansyra, som avfiltrerades, tvättades med etylacetat- -hexan (1:1), samt torkades. Vid omkristallisering ur eter- -diisopropyleter erhölls det analytiska. provet [a]š0 -+ 2680 (C=0,5; CHCl3).

Beraknat för C8H10BrNO3S: C 34,30; H 3,60; Br 28,53; N 5,00; S 11,45%.

Funnet: C 34,47; H 3,81; Br 28,66; N 4,99; S 11,43%.

Exempel 3 6ß-brompenicillansyra (A) Dicyklohexylammonium-66-brompenicillanat Till. en lösning av' 10,8 g (30 mmol) 6,6-dibrompeni- cillansyra i 75 ml dimetylsulfoxid sattes 2,1 g (90-procentigt ren) natriumcyanoborhydrid; blandningen omrördes tills en klar lösning erhölls (ca 30 min). Efter att ha fått stå i. 72 h utspäddes blandningen med 75 ml vatten. Härvid utfälldes oreagerat utgångsmaterial i form av dimetylsulfoxidsolvat (C8H9Br2NO3S, CZHGOS). Kristallerna avfiltrerades, tvättades med vatten och torkades. Filtratet extraherades med 4 x 25 ml metylenklorid, och de sammanslagna extrakten tvättades med 50 ml vatten, torkades (Na2SO4) och koncentrerades vid förminskat tryck till ca halva volymen. Sedan 2,5 ml dicyklohexylamin och 50 ml aceton tillsatts, koncentrerades blandningen ytterligare till ca 25 ml. Kristallerna àstadkoms genom skrapning, och efter att preparatet fått stå 1 h vid rumstemperatur av- 462 097 13 filtrerades det rena dicyklohexylammonium-6B-brompenicilla- natet, varpå det tvättades med aceton och torkades. Föreningen uppvisade icke_ någon väldefinierad smältpunkt; sedan den mörknat vid ca 170°C sönderdelades den vid 280-290°C.

(B) 66-brompenicillansyra En omrörd suspension av' dicyklohexylammonium-68-brom- penicillanat i etylacetat-vatten (1:1) (20 ml/g salt) inställ- des på pH 3 med 4 N klorvätesyra. Utfälld dicyklohexylammo- niumklorid avfiltrerades, och det organiska skiktet avskildes, tvättades två gånger med vatten och torkades. Vid tillsättning av samma volym hexan och efterföljande koncentrering av lös- ningen vid förminskat tryck erhölls ren, kristallin 68-brom- penicillansyra, vilken var identisk med den i exempel 2 beskrivna föreningen.

Exempel 4 Natrium-6B-jodpenicillanat (A) 6,6-dijodpenicillansyra-morfolinsalt Till en omrörd lösning av 110 g (ca 0,5 mol) 6-amino- penicillansyra i en blandning av 400 ml 5 N svavelsyra och 1,5 l metylenklorid sattes droppvis och samtidigt vid OOC dels 2,5 M natriumnit i vatten (340 ml) och dels 0,5 M jod i metanol (1 l). Sedan tillsättningen fullbordats avlägsnades kylbadet, och man fortsatte att omröra blandningen i 1 h. Det organiska skiktet avskildes, och vattenfasen extraherades med 200 ml metylenklorid. De sammanslagna organiska extrakten tvättades med 1 M natriumtiosulfat i vatten (600 ml) och torkades (Na2SO4). Efter tillsättning av 32,6 ml (0,375 mol) morfolin koncentrerades lösningen vid förminskat tryck till ca 200-250 ml. På så sätt erhölls efter kylning titelföreningen i form av färglösa kristaller, vilka uppsamlades, tvättades med aceton och torkades. Utbyte: 162,6 g; smältpunkt 152-154OC (sönder- delning).

Beräknat för C12H18I2N2O4S: C 26,68; H 3,36; I 46,99; N 5,19; S 5,94%. 462 097 14 Funnet: C 27,01; H 3,44; I 46,70; N 5,18; S 5,64%.

(B) Natrium-6B-jodpenicillanat En omrörd lösning av 6,6-dijodpenicillansyra-morfolin- salt (54 g, 0,1 mol) i 500 ml metylenklorid skyddades för ljus, och 36 g (0,12 mol) cetyltrimetylammoniumboranat till- sattes. Efter 15 min omrörning vid rumstemperatur indunstades med 250 ml aceton, olösligt salt och filtratet indunstades till torrt tillstånd. Den som återstod erhållna oljan löstes i 200 ml etylacetat; 200 ml vatten tillsattes, blandningen i vakuum. Återstoden revs avskildes medelst filtrering, och pH-värdet i vattenfasen inställdes pá 7 medelst tillsätt- ning av 2 N natriumhydroxid under omrörning. Vattenskiktet avskildes, den organiska fasen tvättades med 50 ml vatten, och pH-värdet av de sammanslagna vattenfaserna inställdes på 3 medelst utspädd klorvätesyra under ett skikt av eter (200 ml). Den organiska fasen avskildes, vattenfasen extraherades ånyo med eter, och de sammanslagna eterextrakten torkades och koncentrerades vid förminskat tryck till ca 80-100 ml. Kon- centratet innehöll en blandning av 68- och 6a-jodpenicillan- syrorna liksom även mindre mängder penicillansyra (i ett ungefärligt förhållande av 50:40:10), vilka separerades medelst torrkolonnkromatografi på silikagel. Den rena 68-jodsyra, som sålunda erhållits, gav - efter saltbildning med 0,5 M natrium- bikarbonat i vatten och avlägsnande av vatten medelst azeotrop destillation med n-butanol - kristallint natrium-6ß-jodpeni- cillanat, [a]â0 +274° (c=0,5; 1 M fosfatbuffert pH 7).

Beräknat för C8H9INNaO3S: C 27,52; H 2,60; I 36,35; N 4,01; S 9,18%.

Funnet: C 27,31; H 2,64; I 36,12; N 3,92; S 9,34%.

Exempel 5 6ß-jodpenicillansyra (A) 6,6-dijodpenicillansyra-dimetylsulfoxidsolvat Till en kyld lösning av 10,8 g (20 mmol) 6,6-dijod- 20 ml dimetylsulfoxid penicillansyra-morfolinsalt i sattes fi' N' 15 462 097 20 ml av en 1 N lösning av klorvätesyra, och kristallisering åstadkoms medelst skrapning. Efter ytterligare tillsättning av vatten (20 ml) avfiltrerades kristallerna, varefter de tvät- tades med vatten och torkades. Härvid erhölls ett nästan kvantitativt utbyte av titelföreningen, som visade sig ha en icke-väldefinierad smältpunkt, med långsam sönderdelning över 120-125°c.

Beräknat för C8H9I2NO3S: C 22,61; H 2,85; I 47,78; N 2,64; S 12,07%.

Funnet: C 22,96; H 2,81; I 47,64; N 2,74; S 12,14%.

(B) Dicyklohexylammonium-6ß-jodpenicillanat Till en lösning av 5,31 g (10 mmol) 6,6-dijodpeni- cillansyra-dimetylsulfoxid-solvat i 25 ml dimetylsulfoxid sattes 0,7 g (90-procentigt ren) natriumcyanoborhydrid och blandningen omrördes tills en klar lösning erhölls; detta tog ca 30 min. Sedan blandningen fått stå 40 h vid rumstemperatur tillsattes 50 ml vatten, och blandningen kyldes till 5°C i och för utfällning av icke-reagerat utgångsmaterial. Detta upp- samlades, tvättades med vatten och torkades. Filtratet extraherades med 3 x 25 ml metylenklorid och de sammanslagna extrakten tvättades med 2 x 10 ml vatten, torkades (Na2SO4) och indunstades omsorgsfullt i vakuum. Den som återstod erhållna oljan löstes i 25 ml aceton, en ekvivalent mängd dicyklo- hexylamin tillsattes, och kristallisering åstadkoms medelst skrapning. Efter att preparatet fått stå 1 h avfiltrerades det rena dicyklohexylammonium-6B-jodpenicillanatet, varpå det tvättades med aceton och torkades. Föreningen uppvisade icke någon väldefinierad smältpunkt; efter mörknande vid ca 150OC sönderdelades den långsamt ovanför denna temperatur.

(C) 63-jodpenicillansyra Vid användning av dicyklohexylammonium-6ß-jodpeni- cillanat i stället för motsvarande 68-brompenicillanat vid förfarandet enligt exempel 3 B, erhölls 6ß-jodpenicillansyra i form av färglösa kristaller. Genom omkristallisering ur eter- ~diisopropyleter erhölls det analytiska provet, [d]å0 + 2780 (C=O,5; CHCl3). 462 097 16 Beräknat för C8H10INO3S: C 29,37; H 3,08; I 38,79; N 4,28; S 9,80%.

Funnet: C 29,46; H 3,13; I 38,96; N 4,27; S 9,81%.

Exempel 6 Pivaloyloximetyl-6B-brompenicillanat (A) Pivaloyloximetyl-6,6-dibrompenicillanat Till en lösning av 5,96 g (15 mmol) kalium-6,6-dibrom- penicillanat i 30 ml dimetylformamid sattes 2,22 ml (15 mmol) klormetylpivalat, och blandningen omrördes 16 h vid rums- temperatur. Efter att ha utspätts med 120 ml etylacetat tvät- tades blandningen med 4 >< 30 ml vatten, varpå den torkades, avfärgades genom omrörning med träkol (0,5 g; 1 h), och indunstades till torrt tillstånd. Härvid erhölls den önskade föreningen i form av en gul olja, som kristalliserade ur eter-hexan; smältpunkt 101-102°C.

(B) Pivaloyloximetyl-6B-brompenicillanat Till en lösning av 5,68 g (12 mmol) pivaloyloximetyl- -6,6-dibrompenicillanat i. 25 ml dimetylsulfoxid sattes 0,84 g (90-procentigt ren) natriumcyanoborhydrid, och blandningen omrördes i 24 h vid rumstemperatur i ett mörkt rum. Efter tillsättning av 75 ml vatten extraherades blandningen med eter (3 x 25 ml), och de sammanslagna eterextrakten tvättades med vatten (3 x 10 ml), torkades och koncentrerades vid förminskat tryck till ca 20 ml. Koncentratet underkastades kolonnkromatografi på silikagel. På detta sätt separerades 69-bromföreningen från oreagerat utgångsmaterial. Fraktioner, som innehöll den mera polära 66-bromestern, sammanslogs och indunstades i vakuum. Den som återstod erhållna oljan kristalliserades ur eter-diisopropyleter, varvid pivaloyloxi- metyl-63-brompenicillanat erhölls med smältpunkt 66-68°C. i)

Claims (5)

17 462 097 Patentkrav

1. Förfarande för framställning av en i huvudsak ren 66-halogenpenicillansyra med formeln där X betecknar klor, brom eller jod, salter och lätt- hydrolyserbara estrar därav samt salter av dylika estrar, k ä n n e t e c k n a t a v att en 6,6-dihalopenicillansyra eller ett salt eller en ester därav reduceras selektivt med ett alkalimetallboranat eller tetraalkylammoniumboranat eller med natriumcyanoborhydrid i ett organiskt lösningsmedel, och att den resulterande 6B-halopenicillansyran eller ett salt eller en ester därav separeras från motsvarande 6G-halo- och/ eller 6,6-dihalo-derivat genom kromatografi eller fraktionerad kristallisation, varefter en framställd förening med formeln I i form av fri syra, salt eller ester därav eventuellt omvandlas till en annan av nämnda former.

2. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t a v att separationen genomföres genom kromatografi, varvid man såsom framkallande lösningsmedel använder en blandning av organiska lösningsmedel innehållande en procentuellt liten mängd av en karboxylsyra.

3. Förfarande enligt krav 2, k ä ri n e t: e c k n a t a v att det framkallande lösningsmedlet innefattar en bland- ning av eter, petroleumeter och myrsyra i proportionerna 70:30:0,1.

4. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t a v att separationen genomföres genom fraktionerad kristalli- sation med användning av dicyklohexylammoniumsaltet.

5. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t a v att reduktionen genomföres i ett organiskt lösningsmedel 462 097 18 valt bland dimetylsulfoxid, dimetylformamid, etylacetat och metylenklorid.