SE419800B - Remsprojektil - Google Patents

Description

1102120-1 p p 2 Sådan utrustning innebär som all pyroteknisk materiel vissa risker vid såväl tillverkning som hantering och förvaring, och den berörs också av de miljö- och âldringsproblem, som är ofrânkomliga vid pyrotekniska anordningar av vad slag de vara må, och kräver därför underhåll vid lagring i förråd.

Man har funnit, att med enbart fartvindens hjälp uppnås en mycket otillfredsställande spridning av de tätt sammanpackade remsorna efter remslastens frigörelse, beroende på att remsorna till stor del sprids ihopklibbade som tussar och endast till en mindre del som individuella remsor. Detta gäller särskilt för aluminiumremsor men även för metallbelagda nylon- och glasremsor.

Ett antal teorier har framförts avseende mer eller mindre lyckade metoder och anordningar för lösande av problemet att få remsorna snabbt och likformigt spridda till ett moln av från varandra skilda dipoler. Med en anordning enligt det amerikanska patentet 3.730.098 sägs en mycket god spridning utan tussar kunna uppnås genom att vid utstötning av remslasten medelst en explosiv laddning explosione- trycket får verka direkt mot remslasten och vinkelrätt mot remsor- nas långdriktning, varvid trycket sprutar in i remslasten. För- klaringen till den goda spridningen skall troligen vara, att explo- sionsgaserna hastigt tränger in i remslasten mellan remsorna och spränger loss dessa från varandra. Även om denna anordning verk- ligen ger en god spridningseffekt utan att, som det påstås, dípo- lerna skadas, innefattar den pyrotekniska element och är alltså förenad med de ovan nämnda olägenheterna.

Föreliggande uppfinning har till ändamål att åstadkomma en remspro- jektil, som är anordnad att helt utan pyrotekniska medel frigöra remslasten i förutgestâmd punkt av projektilens bana och även möj- liggöra en snabb, líkformig spridning av remsorna.

Enligt uppfinningen erhålles denna spridning av remsorna genom att remslasten utsätts för ett gastryck, vilket dock sker på ett annor- lunda och för remsorna skonsammare sätt än med anordningen enligt ovan nämnda amerikanska patent. En remskammare uppladdas nämligen med tryckgas, som intränger i den däri inrymda remslasten, vari- genom denna i förhållande till omgivande atmosfärtryok har ett inre övertryck, när den frigörs från projektilen. Detta övertryok BNSDOCI D: 7002120- 1 expanderar den frigjorda remslasten och åstadkommer därvid en mikro- separation av remsorna, som gör det möjligt för fartvinden att sprida dessa till ett moln av individuella dipoler.

Det har länge varit känt att för utskjutníng av projektiler an- vända högkomprimerad tryckgas, oftast tryckluft, som tillförs ett skjutrör. Enligt uppfinningen används denna metod för att skjuta ut remsprojektilen, och utnyttjas därvid den högkomprimerade tryck- gasen även för att åstadkomma såväl det inre övertrycket i rems- lasten som dennas frigörande från projektilen. De för spridningen av remsorna hittills vanliga pyrotekniska anordningarna blir däri- genom obehövliga och de med dessa förknippade, förut nämnda olägen- heterna är alltså helt eliminerade. En väsentlig fördel med detta är att remsprojektiler enligt uppfinningen kan tillverkas inte endast av ett fåtal specialindustrier utan av vilken mekanisk verkstad som helst, som uppfyller sedvanliga krav på kvalitet.

Det för uppfinningen i huvudsak utmärkande, varigenom dessa och även andra fördelar kunnat uppnås, framgår av kravets 1 känneteck- nande del.

Alternativt kan man naturligtvis tänka sig en remsprojektil, som laddas med tryckgas innan den skjuts ut, eventuellt redan vid dess ti1lverkning,men det för med sig helt andra krav på tätning av prc- jektilen, särskilt i det senare fallet. Genom den uppfinningsenliga. automatiska uppladdníngen av projektilen vid och efter dess utskjut- ning har också alla risker för olyckor under hantering och förvaring pà grund av eventuella materialfel elimínerats.

Det kan i vissa fall vara fördelaktigt att för erhållande av en bättre spridningsbild dela upp remsladdningen på ett antal buntar, omgivna av sammanhállande folíehöljen, som är uppslitsade för att brista när bunfarna kastats ut ur projektílen. Höljena är perfo- rerade, så att varje bunt får ett inre övertryck, som i det när- maste bibehålls, tills höljena slits sönder av fartvinden och det inre trycket. Spridningen kommer alltså att med bibehållande av den viktiga mikro-separationen ske från flera punkter på avstånd från varandra i stället för en enda punkt, den där remslastens ut- kastning sker. Man får härígenom en vidare spridning, dvs ett BNSDOCID 7002120-1 större moln av dipoler och en jämnare fördelning av dessa.

En sådan uppdelning av remslasten i ett antal trycksatta buntar synes särskilt värdefull vid en för närvarande föredragen utfö- ringsform av uppfinningen, som är anordnad för utstötning av remslasten ur projektilen i dennas färdriktning medelst en av gastrycket i fördröjningskammaren påverkad drivkolv. Buntarna kommer då att med bibehållet inre övertryck frigöras från projektil- höljet med korta tidsintervall, varför spridningen sker med djup- verkan i en genom skjutrörets inriktning vald riktning relativt skyddsföremålets kurs.

Vid denna utföringsform är projektilen företrädesvis försedd med en speciell anordning, genom vilken fördröjnings- och uppsamlings- kamrarna mer eller mindre förenas till en kammare, sedan utstöt- ningen påbörjats. Detta sker genom att en vid drivkolvens utgångs- läge tillsluten, relativt vid passage mellan nämnda kamrar öppnas efter viss förskjutning av kolven. Utstötningen av remsbuntarna sker därför med relativt mjuk start och därefter med ökad kraft och hastighet, eftersom uppsamlíngskammaren innehåller högtrycks- gas. Denna anordning ger också möjlighet att i viss män påverka buntarnas utstötningshastighet och därmed tidsintervallen och följ- aktligen spridningsbilden genom avvägning av kamrarnas relativa volymer och gastryck samt erforderlig kolvförskjutning för öppnande av den vida passagen och även dennas area.

Uppfínningen skall nu närmare beskrivas i anslutning till bifogad ritning, som âskådliggörande den enligt ovan föredragna utförings- formen visar en remsprojektil i längdsektíon i Pig 1 och en rems- bunt med perforerat foliehölje i Pig 2.

Den på ritningen visade projektilen har ett hölje bestående av en mantel 1, 2 och två ändgavlar 3 och 4. Den är uppdelad på tre kam- rar, en främre remskammare S,enhbakre uppsamlingskammare 6 och mel- lan dessa en fördröjningskammare 7. Höljets mantel är bildad av en bakre, hylsformig, bottenförsedd del 1, som är öppen bakåt, och en främre, rörformig del 2, som är fastgängad utanpå delen 1.

Uppsamlingskamnerenfi är bildad av bakre manteldelen 1 och den BNSDOCID: 7002120-1 tillslutande bakre ändgaveln 3, som är fastgängad och försedd med en tätande 0-ring B. Nämnda ändgavel 3 har fyra ringformigt placerade hål 9, som normalt är täckta av en tunn, plan, elastisk ventilfjäder 10, som tillsammans med ett stödelement 11 för denna och med ett mellanlägg 12 är centralt fästet vid gavelns insida med en skruv 13. Ventilfjädern 10 vilar normalt mot fyra tät- ningsringar 1H, som omger var sitt häl 9, men kan böjas från gaveln 3 till anliggning mot stödelementet 11, varvid hålen 9 friläggs.

Fördröjningskammaren 7 är skild från uppsamlingskammaren 6 av dennas fasta bottenvägg och är avgränsad mot remskammaren 5 av en rörlig, koppformad drivkolv 15, som i utgångsläget med ett bakre,cy1indriskt parti omsluter ett främre parti av projektil- mantelns bakre del 1, varvid dessa är avtätade mot varandra medelst en O-ring 16. Drivkolven är utformad med två centrala, axíellt riktade tappar, en framåtriktad tapp 17 och en bakåtríktad tapp 18.

På tappen 17 är fastgängat ett remskammaren 5 centralt genomgå- ende, perforerat rör 19, som i sin främre ände är gängat och fastsatt i projektilens främre ändgavel M, vilken medelst en O-ring 20 tätande tillsluter remskammaren. Drivkolvens bakàtriktade tapp 18 genomlöper uppsamlingskammarens 6 fasta bottenvägg i ett i denna upptaget hål med relativt stor diameter, varvid även här tätning är ordnad medelst en O-ring 21. En kort hylsa 22 är pâ- trädd ett i uppsamlingskammaren inskjutande parti med mindre dia- meter av tappen 18, och båda har ett i radiell led genomgående hål och är låsta vid varandra med sammanfallande hål av en dessa genomgående kalibrerad skjuvpinne 23. Hylsan 22 anligger därvid med sin främre ändyta mot uppsamlingskammarens 6 fasta bottenvägg, och drivkolven 15 har en i sitt cylindriska parti utformad inre ansaasyta 2H anliggande mot nämnda bottenväggs framàtvända yta, varigenom drivkolven 15 och via denna främre ändgaveln H är lästa i sitt utgångsläge. Uppsamlingskammaraa 5 står i ständigt öppen pneumatisk förbindelse med fördröjningskammaren 7 via ett mycket litet hål i den förras fasta bottenvägg och med remskam- maren 5 via en i drivkolvens 15 båda tappar 17 och 18 anordnad, central kanal 26 med ännu mindre minsta genomströmningsarea, eftersom gastrycket skall vara betydligt högre i fördröjnings- kammaren 7 än i remskammaren 5, där det synes vara lämpligt med BNsDoc|D; ßeëgnssooa _, 1 _> 2ana12o-1 nâgra atmosfärers tryck. Kanalen 26 i tapparna 17 och 18 mynnar med sin främre ände i det centrala, perforerade röret 19 i rems- kammaren 5. Hålet 25, kanalen 26 och skjuvpinnens 23 diameter mäste noga avpassas med hänsyn till kamrarnas volymer och utgångs- trycket i uppsamlingskammaren för att skjuvpinnen skall skjuvas av och därmed frigöra drivkolven, då projektilen befinner sig i lämp- lig punkt av sin bana, och för att önskade tryck i de båda främre kamrarna skall vara uppnådda i denna punkt.

Vid remskammarens 5 främre och bakre ändar är en fyllnadsring 27 och en denna täckande bricka 28 inlagda.

Remslasten är uppdelad på buntar, vilka som den i Yig 2 visade bunten 31 kan ha cylinderform och omge remskammarens centrala rör 19, men kan även ges formen av en halv cylinder och då kanske få något större spridning vid utstötningen. Varje bunt 31 är omgiven av ett hölje 32 av folie, som har ett antal hål 29, som tillåter tryckgasen att tränga in i remsbuntarna. Vid laddning av rems- kammaren med buntar förses höljena med några slitsar 30, så att de slits av buntarna efter utstötningen. företrädesvis placeras perforerade brickor mellan buntarna.

Vid utskjutning av remsprojektilen ur ett skjutrör med högkompri- merad gas, exempelvis tryckluft, påverkar denna ventilfjädern 10 så, att denna böjs mot dess stödelement 11 och tryckluften ström- mar in i uppsamlingskammaren 6 och fyller denna. När projektilen lämnar skjutröret pressas ventilfjädern av det inre övertrycket tillbaka till tätande anliggning mot de hålen 9 omgivande tät- ningsringarna 1H. Från uppsamlingskammaren 6 strömmar luft relativt sakta in i fördrüjningskammaren 7 genom hålet 25 för att med noga avvägd tidsfördröjníng bygga upp ett utdrivnings- tryck, som ger den avskjuvningskraft, som skjuvpinnen 23 dimen- sionerats för. När detta tryck uppnåtts frigörs drivkolven 15 och förskjuts framåt och skjuter därvid röret 19, främre änd- gaveln M och remslasten framför sig ut ur projektilens främre manteldel 2. Emellertid har redan efter en relativt kort för- skjutning drivkolvens bakàtriktade tapp 18 endast sitt smalare parti kvar i det centrala hålet i uppsamlingskammarens fasta bot- tenvägg och lämnar strax efter hålet helt öppet, varvid de båda BNSDOCID: 7l02120-1 kamrarna 6 och 7 kan anses förenade till en enda kammare med fortfarande mycket högt lufttryck. Drivkolven 15 kommer därför att med stor kraft fullborda utstötningen av remsbuntarna.

Samtidigt som fördröjningskammaren 7 uppladdas till avskjuvnings- tryck, strömmar tryckluft från uppsamlingskammaren 6 via kanalen 26 i drivkolvens tappar 17 och 18 sakta in i det centrala röret 19 och vidare genom dettas perforeringshàl in i remskammaren, där den tränger in i remshuntarna genom dessas perforerade foliehöl- jen, så att buntarna får ett inre övertryck. När buntarna stötts ut ur projektilen expanderar tryckluften, varvid en mikrosepara~ tion av remsorna sker och de slitsade höljena brister och slits sönder av fartvinden, som nu kan tränga in mellan remsorna och effektivt skilja dem åt.

Uppfinningen skall naturligtvis inte anses vara begränsad till den här beskrivna utföríngsformen, då i enlighet med uppfinníngstanken även andra utföringsformer kan tänkas inom ramen för det efter- följande patentkravet. Det bör även sägas att även om uppfin- ningen genom dess benämning sägs avse en remsprojektil och här har beskrivits som en sådan, avses det begärda patentet även skydda projektiler, som inom ramen för patentkravet år anordnade att i enlighet med den bakomliggande uppfinningsidên ge en effektiv spridning av annat motmedelsmateríal än sådana som dipoler använda remsor och som i likhet med dessa visar benägenhet att klibba ihop och därför spridas klumpvis.

BNSDOCID:

Claims (1)

_. '7802120-1 s Patentkrav

1. Motmedelspridande projektil avsedd att ur en pncumatisk knstarus skjutrör skjutas upp i en hann för att med Lidsfördröjníng í vnld punkt av hnnnn Eri- göra en last bestående av en mångfald i projcktilen sunmmnpackaæzuotmedels- element för dessas spridning till ett målsökare störande eller vilseledande moln av exempelvis radarreflekterande remsor, så kallade dipoler, k ä n n e - t e c k n a d därav, att projektilen är anordnad att under banflykten medföra en i en relativt stor uppsamlingskammate (6) på i och för sig känt sätt upp- samlad del av skjutröret tillförd högkomprimerad tryckluft, och att uppsamlings- kamaren (6) pneumatiskt kommunicerar med en betydligt mindre fördröjnings~ kammare (7) via så strypt och kalibrerad förbindelse (25), att ett i den sist- nämnda kammaren (7) därigenom uppbyggt tryck först i den för lastens frigörelse valda banpunkten når tillräcklig höjd för att utlösa lastens Erigörande genom att på känt sätt övervinna en av noga kalibrerade, eftergivande fasthållnings- organ utövad kvarhållande kraft och därigenom även öppna en betydligt större öppning mellan kamrarna. ANFÖRDA PUBLIKATIONER: Frankrike 804 237 US 2 773 450, 4 031 828 BNSDOCID: