SE508679C2 - Anordning för inbördes inställning av ledbara delar - Google Patents

Description

508 679 10 15 20 25 30 35 2 partier och därmed bildar en med axelspårens botten sam- verkande rullbana.

Vidare utgöres lämpligen leddelarna av mot varandra anliggande skivformiga beslag med var sitt av två kon- centriska hål, vars periferi bildar ifrågavarande kugg- krans, varvid de båda skivformiga beslagen sammanhålles inbördes medelst mot var sin yttre plansida anliggande gavelskivor som sammanhålles inbördes via beslagens tjock- lek överbryggande mellan planethjulen belägna distans- organ.

Företrädesvis uppvisar distansorganen mot kuggkran- bildar glid- sarnas kuggtoppar anliggande ytterytor, som bana för dessa i och för upprätthållande av koncentrici- teten mellan kuggbanorna.

I det exempel på följande beskrives närmare några utförings- uppfinningen med hänvisning till bifogade rit- ningar, på vilka: FIG l är en delvis skuren sidovy av ett första exempel på ledbeslag från vilket uppfinningen utgår; FIG 2 visar samma ledbeslag sett från höger i fig 1 med den undre delen i vy och den undre delen i genomskär- ning; FIG 3 är en vy från samma håll som i fig l av ett ledbeslag enligt ett andra exempel från vilket uppfin- ningen utgår, varvid dess undre del är visad i vy och dess övre del är skuren; FIG 4 är en fig 2 motsvarande delvis skuren vy av ledbeslaget enligt fig 3; FIG 5 är en fig 2 och 4 motsvarande delvis skuren vy av ett ledbeslag enligt ett något annorlunda utförande från vilket också uppfinningen utgår; FIG 6 och 7 är figurerna 2, 4 och 5 motsvarande del- vis skurna vyer av ledbeslag enligt ytterligare utförings- exempel från vilka likaledes uppfinningen utgår; FIG 8 är en principskiss av en bas för uppfinningen bildande ytterligare ledbeslag sett från samma håll som fig 1 och 3 men mer schematiskt visat; lO 15 20 25 30 35 508 679 3 FIG 9 är en sprängvy av ett ledbeslag enligt ett ut- förande enligt uppfinningen som bygger på den konstruktion som visas i fig 8; FIG 10 är en vy från sidan av ett ledbeslag enligt uppfinningen baserat på utföringsexemplet i fig 8 och 9; FIG ll är en delvis skuren vy tagen från höger i fig 10 av samma ledbeslag; FIG 12 är en fig 10 motsvarande vy av ett ledbeslag enligt ett ytterligare utföringsexempel av uppfinningen; och FIG 13 visar en i ledbeslaget enligt fig 12 ingående detalj.

Det som bas för uppfinningen i fig l och 2 visade ledbeslaget består av två leddelar l respektive 2, som är inbördes vridbara i förhållande till varandra utmed rit- ningens plan i fig 1. Leddelen l består av två på inbördes avstånd belägna plattor la och lb, som mellan sig upptar den andra, vid det visade utförandet likaledes platt- formiga leddelen 2. Samtliga plattor la, lb och 2 uppvisar relativt varandra koaxiella hål, av vilka det i delen 2 upptagna hålet visas i fig 1 och är där betecknat med 3.

Utmed hålets periferi är delen la försedd med en kuggkrans medan också hålet 3 I de tre 4 och delen lb med en kuggkrans 5, utmed sin periferi uppvisar en kuggkrans 6. kuggkransarna ingriper motsvarande kuggkransar på ett antal, vid det visade utförandet tre planethjul 7. Vid det visade utförandet har kuggkransen 6 större diameter än kuggkransarna 4 och 5 och således är också den mittre kuggkransen på planethjulen utförd med större diameter än de båda yttre kuggkransarna. Genom denna diameterskillnad erhålles en inbördes vridning mellan leddelarna 1 och 2 när planethjulen drives utmed kuggkransarna i de båda leddelarna. En dylik utväxling kan naturligtvis erhållas på många i och för sig kända sätt genom lämpligt val av kuggantal, diameter eller kuggmodul hos de olika kugg- Med 8 betecknas ett antal, vid det visade vars tjocklek ungefär kransarna. utförandet tre, distansorgan, 508 10 15 20 25 30 35 679 4 motsvarar den sammanlagda tjockleken hos de båda led- delarna 1 och 2 och således överbryggar avståndet i tjockleksriktningen mellan två utanför leddelarna belägna gavelskivor 9 och 10. Gavelskivorna 9 och 10 sammanhålles lämpligen inbördes med hjälp av genom distansorganen 8 och gavelskivorna 9, 10 sig sträckande nitar 11 eller andra lämpliga förbindningselement. Vid det visade utförandet sträcker sig planethjulens axlar ut genom hål 12, 13 i gavelskivorna 9 respektive 10. Hålen 12, 13 uppvisar större utsträckning i radiell riktning än planethjulens axeldiameter. Därigenom erhåller planethjulen en begränsad rörelsefrihet i radiell riktning.

Vid det i fig 2 visade utförandet, som också bildar är de båda leddelsplat- torna la och lb sammanbockade mot varandra utanför led- en tänkbar bas för uppfinningen, delsplattan 2. Ytterst är vid de visade utförandena leddelsplattorna försedda med infästningshål 14 respektive 15 för ledbeslagets infästning i de delar som skall ledas i förhållande till varandra, såsom exempelvis sitsdelen och ryggstödsdelen i ett fordonssäte. Med 16 betecknas en central axel, vilken i fig 2 till vänster är försedd med en förtjockad del 16a som i övergången till den centrala axelns smalare del bildar en skuldra 16b. På den högra, enligt fig 2 gängade delen av den centrala axeln, är en mutter 17 påskruvad, vilken centralt fasthåller en hand- ratt 18 som har ett utmed axeln 16 sig sträckande och på denna passande nav 18a. Navets, enligt fig 2 vänstra ände, bildar ytterligare en skuldra l8b. Med axeln 16 är vrid- fast förbundet ett solkugghjul 19, vilket står i drivande ingrepp med de runt dess omkrets fördelade planethjulen 7.

Med 19 betecknas två på var sin sida om planethjulen på insidan av gavelskivorna 9, 10 anordnade planethjulshål- lare. Planethjulshållarna 19 består lämpligen av fjädrande material och är centralt försedda med genomgångshàl för den centrala axeln 16 och likaledes försedda med genom- gångshål för planethjulens axlar 20. Vid det visade exemp- let är planethjulsaxlarna utförda i ett stycke med planet- 10 15, 20 25 30 35 508 679 5 hjulen, men det är naturligtvis också möjligt att axlarna består av separata, genom planethjulen gående tappar. En- ligt fig 2 är de av fjädermaterial utförda planethjuls- hållarna 19 utförda som treuddiga kryss och med sådan form, att deras inbördes avstånd är större närmast cen- trumaxeln 16 än vid planethjulen. Genom att planethjuls- hållarna centralt hålles inklämda mellan centrumaxelns skuldra l6b och den på handrattens nav bildade skuldran l8b hàlles planethjulen säkert i rätt läge i förhållande till de båda leddelarnas kuggkransar, samtidigt som pla- nethjulshållarna strävar att föra planethjulen utåt i radiell riktning och därmed anpressa dessa mot kugg- kransarna. Genom den således åstadkomna utåtriktade an- pressningskraften på planethjulen elimineras effektivt eventuellt kugglapp mellan de båda leddelarna 1 och 2, varigenom inställningen blir mycket exakt och risken att leddelarna rör sig inbördes vid belastning är mycket liten. Om ledbeslaget är placerat på ett fordonssäte kan lämpligen den förtjockade delen l6a av centrumaxeln vara försedd med en invändig månghörnig, företrädesvis sex- kantig urtagning i vilken kan ingripa ena änden av en för- bindelsestång som leder över till ett på sätets motsatta sida anordnat ledbeslag.

Det ovan beskrivna ledbeslaget fungerar så, att när handratten 18 vrides bringar genom sitt ingrepp med planethjulen 7 solhjulet 19 planethjulen att rulla utmed leddelarnas 1 och 2 respektive kuggbanor och på grund av den inbördes olika beskaffenheten hos leddelarnas kugg- banor dessa att röra sig inbördes i och för inställning av önskat vinkelläge. De fjädrande planethjulshàllarna 19 strävar därvid att, såsom nämnts ovan, hålla planethjulen tryckta mot deras respektive kuggbanor på leddelarna.

Detta anpressningstryck kan inställas genom lämplig av- passning av avståndet mellan de båda skuldrorna l8a och l8b. Denna anpassning kan, exempelvis ske genom varierande indragning av muttern 17 eller genom lämpliga mellanläggs- brickor mellan muttern och dess anliggningsyta på hand- 508 10 15 20 25 30 35 679 ratten.

I fig 3 och 4 har sådana delar som i huvudsak har motsvarighet i ovanstående figur givits samma hänvisnings- beteckningar med hundratalssiffran 1 som tillägg. Således dess båda leddelsplattor med 101a respektive 101b, och den andra leddelen med 102. Vidare betecknas hålet i leddelen 2 med 103, leddelens l båda kuggkransar med 104 och 105 samt leddelens 2 kuggkrans med 106. Vidare är planethjulen betecknas den ena leddelen i dess helhet med 101, betecknade med 107. Distansorgan förekommer på samma sätt som vid föregående exempel, men de är ej visade här. Där- emot visas de nitar lll som förbinder dessa med respektive gavelskivor 109 och 110. Hàlen för planethjulsaxlarna 120 i gavelplattorna är betecknade med 112 respektive 113.

Vidare är leddelarnas infästningshål betecknade med 114 respektive 115. I detta fall är den centrala axeln beteck- nad med 116 och en på dess ena ände utförd förtjockning betecknad med l16a och den i övergången mellan denna för- tjockning och axelns smalare del bildade skuldran är be- tecknad med ll6b. Vidare är handratten betecknad med 118.

Med 121 betecknas ett solhjul som är vridfast men i axiell riktning förskjutbart fäst på axeln 116. I detta ut- föringsexempel är liksom i föregående exempel planethjuls- axlarna 120 radiellt rörliga i rymliga hål 112, 113 i gavelplattorna. Däremot saknas den i föregående exempel visade fjädrande solhjulshållaren. Till skillnad från föregående exempel uppvisar gavelskivan 110 centralt ett I navet 125 husformigt nav 125. inryms en tryckfjäder 122 som är inspänd mellan navdelens 125 insida och solhjulet 121. 116 och anligger mot utsidan av Vidare samverkar en mutter 123 med en gänga på axeln navdelen 125. I förelig- gande exempel betecknas handrattens nav med ll8a. Vidare är handratten fäst vid axeln medelst en genom rattnavet och axeln sig sträckande låssprint 124. Solhjulets 121 kuggförsedda periferi är något koniskt, vilket markeras att solkugghjulets mot med a i fig 4. Detta innebär, planethjulen verksamma omkrets ökar med solhjulets för- 10 15 20 25 30 35 508 679 7 skjutning åt höger i förhållande till planethjulen.

Fjädern 122 strävar att pressa solhjulet åt vänster, dvs till anslag mot skuldran 116b. Vid dragning av muttern 123 mot huset 125 förflyttas skuldran l16b åt höger under det att fjädern 122 komprimeras. Genom den således åstadkomna förflyttningen ökar solhjulets verksamma diameter och där- med pressas planethjulen utåt mot de löpbanor som bildas av kuggkransarna i leddelarna 101 och 102. Med muttern 123 kan således planethjulens anliggningskraft mot deras res- pektive kuggkransar regleras.

Funktionen för övrigt överenstämmer med ovanstående utföringsexempel.

I fig 5 har de delar som finner motsvarighet i ut- förandet enligt fig 1 och 2 givits samma hänvisningsbe- tecknar som däri med den skillnaden att de föregås av hundratalssiffran 2. Således betecknas de båda leddelarna med 201 respektive 202. Leddelens 201 båda delplattor be- tecknas med 20la respektive 20lb. De i leddelarna anord- 205 och 206. Vidare De distansorgan som lämp- nade kuggkransarna betecknas med 204, betecknas planethjulen med 207. ligen håller avståndet mellan gavelskivorna 209 och 210 är icke visade i detta exempel. Lämpligen sammanhålles gavel- skivorna med genom distansorganen gående nitar 211. Den centrala axeln är betecknad med 216. Liksom i föregående fall har den centrala axeln en förtjockad del 216a med en skuldra 2l6b. Vidare är handratten betecknad med 218 och dess rattnav med 2l8a. Med 218b betecknas en av rattnavets fria ände bildad skuldra. organ för upprätthållande av det inbördes Med 201c betecknas ett distans- avståndet mellan plattorna 20la och 201b så, att dessa kan sträcka sig in- bördes parallellt i hela sin utsträckning. Föreliggande föregående där- igenom, I stället i gavelplattorna 209 och 210 försedda med inåtskjutande exempel skiljer sig huvudsakligen från de att planethjulen 207 saknar centrumaxel. utspràng 209a respektive 2l0a, vilka skjuter in i mot- svarande centrala fördjupningar i planethjulen. Utsprången är därvid något mindre till sin radiella utsträckning än urtagningarna i planethjulen så, att dessa medges en be- 508 679 10 15 20 25 30 35 8 gränsad radiell rörelse. Med 221 betecknas ett solhjul som uppvisar en genom gavelskivan 210 sig sträckande hylsa 22la, vilken sträcker sig in i handrattens nav 2l8a. Med 222 betecknas en tvärgående tapp, som sträcker sig genom rattnavet 2l8a och förbinder handratten den centrala axeln 216. Vidare är i hylsan 22la på företrädesvis var och en av relativt varandra motsatta sidor anordnad en fördjup- ning 223 med mot dess botten minskande vidd, vilket inne- bär att fördjupningen bildar snedplan mot vilka tappen 222 kan glida vid vridning av handratten. Skuldran 2l6b vilar mot gavelskivans 209 utsida. Mellan samma gavelskivas insida och solhjulet 221 är inlagd en fjäder 224 med axiell verkan på solhjulet som liksom i föregående exempel uppvisar en konicitet som på ritningen markeras med a.

Mellan handratten och gavelskivan 210 visas en distans- bricka 225. Tryckfjädern 224 strävar att pressa solhjulet och därmed dess hylsa 22la åt höger enligt ritningen, vilket innebär att solhjulet utpressar planethjulen radiellt mot deras respektive kuggkransar i leddelarna 101 och 102. När vridning av handratten sker kommer tappen 222 att glida mot snedplanen i fördjupningen 223 och därvid föra solhjulet åt vänster under komprimering av fjädern 224. presskraften mot planethjulen att minska, vilket innebär Genom denna axialrörelse hos solhjulet kommer att friktionen vid vinkelinställningen av de båda led- delarna minskar till ett minimum. När handratten släppes återgår däremot solhjulet till dess anpressningsläge och det glappfria förbandet mellan leddelarna återuppstår effektivt.

På samma sätt som vid föregående exempel är i fig 6 delar som har funktionell motsvarighet betecknats med samma hänvisningsbeteckning som i fig l och 2 med den skillnaden att de föregås av hundratalssiffran 3. Således är den övre leddelen betecknad med 301, den undre leddelen med 302 och planethjulen är betecknade med 307. Vidare är två gavelplattor betecknade med 309 respektive 310. Kugg- kransen i leddelen 301 betecknas med 304 och kuggkransen i 10 15 20 25 30 35 508 679 9 leddelen 302 är betecknad med 306. Planethjulens axlar be- tecknas vidare med 320. Med 321 betecknas ett solhjul som är utfört i ett stycke med en hylsa 322 som sträcker sig ut genom gavelskivorna 309 och 310. Med 323 och 324 be- tecknas distansringar som är så valda att de bildar lämp- lig distans mellan de respektive gavelskivas insida och solhjulet. Även vid detta utförande är solhjulet koniskt, vilket markeras med a på ritningen. Detta innebär att sol- hjulets axiella förskjutning och därmed planethjulens an- pressning mot respektive kuggkransar bestämmes genom valet av distansringarnas 323 respektive 324 axiella utsträck- ning. Även i det i fig 6 visade utförandet kan lämpligen gavelskivorna 309 och 310 hållas på inbördes avstånd medelst distansorgan som i denna figur ej är synliga men som kan motsvara exempelvis distansorganen 8 i fig 1.

Sammanhållningen av de olika delarna sker även här medelst lämpliga förbindningsorgan såsom exempelvis den visade niten 311. Den inbördes vridningen av de båda leddelarna kan lämpligen ske medelst ett i hylsan 322 instucket stångformigt organ som antingen kan vara förbundet med en handratt eller något annat kraftdon, såsom exempelvis en motordriven anordning eller också kan ledbeslaget enligt fig 6 vara anordnat på den sida av sätet som är motsatt den sida där handratten sitter. Exempelvis kan ledbeslaget vara sammankopplat med ett ledbeslag såsom det i fig 7 visade, men det andra ledbeslaget kan också vara helt identiskt med det i fig 6 visade. Med 312 respektive 313 visas de hål med radiell rymlighet i vilka planethjulen är lagrade liksom i föregående exempel. De båda leddelarnas infästninghål är i detta utföringsexempel betecknade med 314 respektive 315.

I fig 7 har sådana delar som finner motsvarighet i fig 1 och 2 givits samma hänvisningsbeteckningar med den skillnaden, att de föregås av hundratalssiffran 4. Således betecknas den övre leddelen med 401, den nedre leddelen med 402 och planethjulen med 407. Vidare betecknas den i leddelen 401 befintliga kuggkransen med 404 och den i led- 508 10 15 20 25 30 35 679 10 delen 402 befintliga kuggkransen med 406. Med 409 och 410 betecknas två gavelplattor som hålles på inbördes avstånd medelst lämpliga distansorgan som lämpligen genomgås av förbindningsorgan lämpligen såsom niten 411 liksom i före- gående exempel. Gavelplattan 410 uppvisar i likhet med gavelplattan 110 i fig 4 en husformad navdel 425 i vilken är inrymd en tryckfjäder 422. Mot navdelens utsida är an- pressad en ställmutter 423. En central axel 416 uppvisar en förtjockad änddel 416a, med ett solhjul 421. Med 418 betecknas en handratt, vars vilken är utförd i ett stycke nav 418a är ovridbart förbundet med axeln 416 medelst en tvärgående sprint 424. Även i detta utföringsexempel är Detta enligt fig 4 àtdrag- solhjulet koniskt, vilket betecknas med a i fig 7. innebär att i likhet med utförandet ning av muttern 423 medför en rörelse hos solhjulet 421 åt höger enligt ritningen och därmed en anpressning av pla- nethjulen mot deras kuggkransar. Med 412 respektive 413 betecknas de i radiell riktning rymliga hål i gavelplat- torna 409, 410 genom vilka planethjulens axlar 420 sträcker sig. Infästningshàlen i de båda leddelarna är be- tecknade med 414 respektive 415.

På samma sätt som vid föregående exempel har de delar i utförandet enligt fig 8-12, som finner motsvarighet i utförandet enligt fig 1 och 2 givits samma hänvisningsbe- teckningar med den skillnaden, att de föregås av hundra- talssiffran 5. Därvid åskådliggöres uppfinningen i fig. 9- 13. leddel med 502. Lagringshål för planethjulen i de båda leddelarna är betecknade med 503a respektive 503b. Med 504 betecknas kuggkransen i leddelen l och med 506 betecknas En övre leddel är betecknad med 501 och en undre kuggkransen i leddelen 2. Med 507 betecknas mot kugg- kransarna verkande planethjul, med 509 och 510 betecknas utanför leddelarna 501 och 502 belägna gavelskivor.

Gavelskivorna sammanhålles av nitar 511 e.d. som sträcker sig genom distansorgan 508. Med 512 respektive 513 be- tecknas i radiell riktning rymliga hål i de båda gavel- plattorna, genom vilka planethjulens axlar 520 sträcker 10 15 20 25 30 35 508 679 ll sig. Med 521 betecknas ett solhjul, stycke med en hylsa 522 som sträcker sig genom centrala vilket är utfört i ett lagringar 509a respektive 5lOa i gavelskivorna. Med 514 respektive 515 betecknas infästningshål i de båda led- delarna. Med 519 betecknas två planethjulshållare, som är belägna på var sin utsida av gavelskivorna. De båda planethjulshållarna 519 har vid det visade utförings- exemplet i huvudsak formen av en liksidig triangel, som i sina hörn är försedd med hål 5l9a, och vars sidor är något krökta för att dess hål skall kunna sammanpressas radiellt under i anspråkstagande av materialets fjädrande förmåga.

I fig ll visas att planethjulsaxlarna 520 sträcker sig genom gavelskivorna 509, 510 och planethjulen 507. Utanför gavelskivorna är planethjulsaxlarna försedda med spår 520a. De fjädrande planethjulshållarna 519 är under radiell kompression inpressade med sina hål 5l9a i spåren 520a såsom främst visas i fig ll. Denna radiella komp- ression av planethjulshållarna innebär, att de strävar att hålla planethjulen utpressade mot respektive kuggkransar och således förhindra att glapp uppstår mellan leddelarna.

De olika delarnas inbördes placering visas också i spräng- skissen i fig 9. I det orunda centrumhålet kan lämpligen införas en axel, som är sammankopplad med en handratt eller något annat drivdon för solhjulets kringvridning och därmed leddelarnas inställning. I fig 8 visas hur distans- organen 508 följer den cirkel som kuggkransens kuggtoppar bildar och således bildar en glidyta för centrering av de båda leddelarna i förhållande till varandra.

Det i fig 12 och 13 visade ledbeslaget är en variant av det ledbeslag som visas i fig 8-ll, med den skillnaden att den triangelformade planethjulshållaren ersatts med en ring 619 av fjädrande material. Vid ställena för planet- hjulens axlar 620 är ringen något sammantryckt radiellt och införd i planethjulsaxlarnas spår 620a. Vidare är liksom vid föregående exempel planethjulsaxlarna förda genom rymliga hål 613 i gavelskivorna. Genom att den fjädrande ringen 619 strävar att intaga dess cirkulära 508 10 15 20 25 30 35 679 12 form pressar densamma planethjulsaxlarna 620 och därmed de på ritningen ej synliga planethjulen ut mot sina respek- tive kuggkransar pà samma sätt som vid föregående exempel.

När planethjulsaxlarna 620 roterar, kommer bottnen i deras spår 620a att bilda en rullbana för ringen 619, vilket innebär att slitaget i kontaktytorna mellan planethjuls- hàllarens 619 och planethjulens axlar 620 nedbringas till ett minimum. Fjäderringen 619 kan uppvisa vilket som helst tvärsnitt, såsom exempelvis cirkulärt eller kvadratiskt eller rektangulärt, men även andra tvärsnittsformer kan förekomma utan att uppfinningens grundtanke frångås.

I det ovanstående har ett antal olika varianter be- skrivits. Uppfinningen är emellertid ej begränsad till endast dessa utan kan varieras till sina detaljer inom ramen för efterföljande patentkrav utan att uppfinningens grundtanke därmed frångàs. De olika utförandena som be- skrives är endast avsedda att utgöra exempel och även kombinationer mellan de olika utförandena i lämpliga delar kan tänkas förekomma utan att uppfinningstanken frångås.

Uppfinningen är i första hand tänkt att användas i samband med fordonssäten, men den kan likaväl tänkas tillämpad mer allmänt där två delar önskas förbindas med varandra med en precisionsled.

Claims (6)

1. lO 15 20 25 30 35 508 679 13 PATENTKRAV l. Anordning för inbördes inställning av ledbara delar, såsom inställningen av ryggstödslutningen hos ett säte, företrädesvis ett fordonssäte med parvis inbördes vridbara leddelar (501, 502; 601, 602), att exempelvis sammanhänga med sätets ryggstöd respektive som är anordnade dess sits, varvid i sagda par ingående delar uppvisar åt- minstone var sin av bredvid varandra belägna koncentriska kuggkransar (504-506) och ett antal utmed deras omkrets fördelade planetkugghjul (507), ingrepp med de båda kuggkransarna, varvid planethjulen och som vardera är i samtidigt kuggkransarna är avpassade inbördes för att ge en inbördes vinkelrörelse mellan kuggkransarna och därmed tillhörande leddelar vid planethjulens avrullning mot kuggkransarna, och att planethjulen är lagrade med radiell rörlighet och medel (519: planethjulen mot kuggkransarna, 619) förefinnes för radiell anpressning av k ä n n e t e c k n a d därav, att axellagringarna för planethjulen bildas genom samverkan mellan i planethjulens axlar upptagna periferi- 620a) och i dessa ingripande kantpartier 619).
2. 2. Anordning enligt patentkrav 3, att planethjulshàllarna (l9;5l976l9) har formen av en ring med utmed dess omkrets fördelade ella spår (520a; av planethjulshàllarna (519: k ä n n e - t e c k n a d därav, lagringar för planethjulen.
3. 3. Anordning enligt patentkrav l, k ä n n e - t e c k n a d därav, att sagda planethjulshàllare bildas av en i huvudsak cirkelformig fjäderring (619) som med sin periferi är förspänt inpassad i sagda spår (620a) i planethjulsaxlarnas (620) ändpartier.
4. 4. Anordning enligt patentkrav 1, k ä n n e - t e c k n a d därav, att leddelarna utgöres av mot var- SO2; 601, 602) vars periferi bildar andra anliggande skivformiga beslag (501, med var sitt av två koncentriska hål, ifrågavarande kuggkrans, varvid de båda skivformiga be- 508 10 15 20 25 30 35 679 14 slagen sammanhålles inbördes medelst mot var sin yttre plansida anliggande gavelskivor (509, 510) som samman- hålles inbördes via beslagens tjocklek överbryggande mellan planethjulen belägna distansorgan.
5. 5. Anordning enligt patentkrav 4, k ä n n e - t e c k n a d därav, att distansorganen uppvisar mot kuggkransarnas kuggtoppar anliggande ytterytor som bildar glidbana för dessa i och för upprätthållande av koncentri- citeten mellan kuggbanorna.
6. 6. Anordning enligt patentkrav 4 eller 5, k ä n - n e t e c k n a d därav, att de fjädrande planethjuls- hållarna (519, (509, genom gavelskivorna axiellt utskjutande axeländpartier. 619) är anordnade utanför gavelskivorna 510) och spåren i planethjulsaxlarna är belägna i