SE508601C2 - Läkemedel, vilka som aktiv substans innehåller karboxylsyror innehållande svavel samt deras användning för bekämpning av retrovirus - Google Patents

Description

508 601 aktiv substans I), eller att det handlar om lösningar, suspen- sioner resp. emulsioner som innehåller 0,2 till 800 mg per ml, företrädesvis 10 mg till 500 mg, speciellt 40 mg till 200 mg per ml av den totala mängden av den aktiva substansen I eller ett farmaceutiskt användbart salt därav.

. B) Läkemedel innehållande alfa-liponsyra, som kännetecknas av att doseringsenheten för fasta resp. halvfasta beredningar innehåller 51 mg till 6 g, speciellt l00 mg till 2 g, före- trädesvis 200 mg till l g eller även 400 mg resp. 500 mg till l g alfa-liponsyra eller ett farmaceutiskt användbart salt därav, eller i form av injektionslösningar, 26 mg till 500 mg per ml, företrädesvis 50 mg till 200 mg, speciellt 100 mg per ml alfa-liponsyra eller ett farmaceutiskt användbart salt därav eller, att det handlar om dryckeslösningar, -sus- pensioner eller -emulsioner som innehåller 0,2 mg till 500 mg per ml, företrädesvis l mg till 50 mg per ml, speciellt 5 mg till l0 mg per ml alfa-liponsyra eller ett farmaceutiskt användbart salt härav.

C) Läkemedel innehållande dihydroliponsyra, som kännetecknas av att doseringsenheten för fasta resp. halvfasta beredningar innehåller 601 mg till 6 g, speciellt 610 mg till 2 g, före- trädesvis 650 mg till l g dihydroliponsyra eller ett farma- ceutiskt användbart salt därav, eller i form av lösningar, suspensioner resp. emulsioner, 182 mg/ml till ll37 mg/ml, företrädesvis 200 mg/ml till l000 mg/ml, speciellt 300 mg/ml till 500 mg/ml dihydroliponsyra eller ett farmaceutiskt användbart salt därav.

D) Läkemedel enligt ett eller flera av de ovannämnda enligt A) till C) Omnämnda medlen, som kännetecknas av att läkemedlet som aktiv substans innehåller minst en förening med formeln I, dessutom vanliga farmaceutiska bärarmedel, hjälpmedel, sta- bilisatorer, lösningsförmedlare och/eller utspädningsmedel, varvid i fallet med lösningar ytterligare stabilisatorer och/ eller lösningsförmedlare kan föreligga. Som stabilisatorer 508 601 resp. lösningsförmedlare kan det härvid exempelvis handla om följande substanser: alifatiska C2-C4-alkoholer, som innehåller en, tvâ eller tre hydroxylgrupper, polyetylenglykol med mol- vikter mellan 200-600; vanliga fysiologiskt fördragbara orga- niska amider, naturliga alfa-aminosyror, alifatiska aminer, hydroxietylteofyllin, trometamol, dietylenglykolmonometyleter.

E) Ett förfarande för framställning av ett läkemedel, som kännetecknas av att minst en förening med formeln I, YW(CH2)n-CO2H I SX SX vari X är en väteatom eller båda X är en enkel bindning mellan de båda svavelatomerna; Y är väte eller Cl-C6-alkyl och n är ett tal av l till 10 eller deras terapeutiskt användbara salter med undantag av alfa-liponsyra och dihydroliponsyra bearbetas resp. överföres i en terapeutiskt användbar form med vanliga farmaceutiska bärarsubstanser och/eller utspäd- 'ningsmedel resp. övriga hjälpsubstanser.

F) Ett förfarande för framställning av ett läkemedel, vilket kännetecknas av att minst en förening med formeln I, v\T/^\T/(°"2*n"°°2" 1 SX SX vari X är en väteatom eller båda X utgör en enkel bindning mellan de båda svavelatomerna; Y är väte eller Cl-C6-alkyl och n är ett tal av l till 10 eller deras terapeutiskt användbara salter med undantag av alfa-liponsyra och dihydroliponsyra 508 601 med vanliga farmaceutiska bärarsubstanser och/eller utspäd- ningsmedel resp. övriga hjälpsubstanser bearbetas till farma- ceutiska beredningar resp. överföres i en terapeutiskt använd- bar form, varvid doseringsenheten för fasta resp. halvfasta beredningar innehåller 20 mg till 6 g, företrädesvis 50 mg till 2 g, speciellt 100 mg till l g eller även 400 mg resp. 500 mg till l g av den totala mängden av den aktiva substansen I, eller att det handlar om lösningar, suspensioner resp. emul- sioner som innehåller 0,2 mg till 800 mg per ml, speciellt 10 mg till 500 mg, företrädesvis 40 mg till 200 mg per ml av den totala mängden av den aktiva substansen I eller ett farmaceutiskt användbart salt härav.

G) Ett förfarande för framställning av ett läkemedel, som kännetecknas av att alfa-liponsyra eller dihydroliponsyra bearbetas till farmaceutiska beredningar resp. överföres i en terapeutisk användbar form med vanliga farmaceutiska bärar- substanser och/eller utspädningsmedel resp. övriga hjälp- substanser, varvid doseringsenheten för fasta resp. halvfasta beredningar i fallet med alfa-liponsyra innehåller 51 mg till 6 g, företrädesvis 100 mg till 2 g, speciellt 200 mg till l g eller även 400 mg resp. 500 mg till l g alfa-liponsyra eller ett farmaceutiskt användbart salt härav, eller att det i fallet med alfa-liponsyra handlar om injektionslösningar som innehåller 26 mg till 500 mg per ml, företrädesvis 50 mg till 200 mg, speciellt 100 mg per ml alfa-liponsyra eller ett farmaceutiskt användbart salt därav eller att det handlar om dryckeslösningar, -suspensioner eller -emulsioner som innehåller 0,2 mg till 500 mg per ml, företrädesvis l mg till 50 mg per ml, speciellt 5 mg till 10 mg per ml alfa-lipon- syra eller ett farmaceutiskt användbart salt härav, och varvid doseringsenheten för fasta resp. halvfasta beredningar i fallet med dihydroliponsyra utgör 601 mg till 6 g, speciellt 610 mg till 2 g, företrädesvis 650 mg till 1 g dihydrolipon- syra eller ett farmaceutiskt användbart salt därav, eller att det handlar om lösningar, suspensioner resp. emulsioner som innehåller l82 mg/ml till ll37 mg/ml, företrädesvis 200 mg/ml till 1000 mg/ml, speciellt 300 mg/ml till 500 mg/ml di- 508 601 hydroliponsyra eller ett farmaceutiskt användbart salt härav.

H) Ett förfarande för framställning av ett läkemedel, som kännetecknas av att man blandar en förening med formeln I eller ett farmaceutiskt användbart salt härav med en eller flera av följande substanser: stärkelse, cyklodextrin, karba- mid, cellulosa, cellulosaderivat, laktos, formalin-kasein, modifierad stärkelse, magnesiumstearat, kalciumvätefosfat, kiselsyra, talk, granulerar eller pelleterar den erhållna blandningen, eventuellt med en vatten- eller alkoholhaltig lösning, vilken som beståndsdel innehåller gelatin, stärkelse, polyvinylpyrrolidon, vinylpyrrolidon-, vinylacetat-sampolymeri- sat och/eller polyoxietylensorbitanmonooleat, eventuellt homogeniserar granulaten eller pelletsen med en eller flera av de ovannämnda hjälpsubstanserna och pressar blandningen till tabletter eller fyller den i kapslar eller fyller granu- latet eller pelletsen i påsar, varvid tabletterna, kapslarna eller påsarna i doseringsenheten a) för det fall att det handlar om föreningar med formeln I med undantag av alfa-liponsyra och dihydroliponsyran, innchë - ler 20 mg till 6 g, speciellt 50 mg till 2 g, företrädesvis 100 mg till l g av den totala mängden aktiv substans I eller ett salt därav; b) för det fall att det handlar om alfa-liponsyra innehåller 51 mg till 6 g, speciellt l00 mg till 2 g, företrädesvis 200 mg till l g eller även 400 mg resp. 500 mg till l g alfa- liponsyra eller ett salt härav; c) för det fall att det handlar om dihydroliponsyra innehåller 601 mg till 6 g, speciellt 610 mg till 2 g, företrädesvis 650 mg till l g dihydroliponsyra eller ett salt härav.

I) Ett förfarande för framställning av ett läkemedel, som kännetecknas av att man homogeniserar och/eller emulgerar en förening med formeln I eller ett farmaceutiskt användbart salt härav, vid en temperatur mellan 20 och l20°C, eventuellt 508 601 i närvaro av en eller flera emulgatorer och/eller komplex- bildare med minst en av följande substanser till en bland- ning: vatten, glycerin, paraffin, vaselin, alifatisk alkohol med 12-25 C-atomer, alifatiska monokarboxylsyror med 15-20 C- atomer, sorbitanmonopalmitat, polyoxietylenpolyolfettsyraester, en- eller flervärda lågmolekylära alifatiska alkoholer, fett- syraglycerid, vax, silikon, polyetylenglykol, varvid en sådan blandning utgör en strykbar beredning och a) för det fall att det handlar om föreningarna med formeln I med undantag av dihydroliponsyra, innehåller 0,1 till 50 viktprocent, speciellt 0,5 till 20, företrädesvis l till l0 viktprocent, av den totala mängden av den aktiva substansen I (innefattande alfa-liponsyra) eller ett salt härav; b) för det fall att det handlar om dihydroliponsyra, inne- håller 21 till 99, speciellt 25 till 70, företrädesvis 30 till 40 viktprocent dihydroliponsyra eller ett salt härav.

J) Ett förfarande för framställning av ett läkemedel, som kännetecknas av att man upplöser en förening med formeln I eller ett farmaceutiskt användbart salt härav, vid tempera- turer mellan 20 och l00oC, eventuellt i närvaro av en komplex- bildare och/eller en emulgator i vatten, fysiologiskt ofar- liga alkoholer, dimetylsulfoxid, polyetylenoxid eller oljor eller blandningar därav, och eventuellt fyller den så erhållna lösningen med så mycket vatten, alkohol, dimetylsulfoxid, polyetylenoxid eller olja att slutlösningen, slutsuspensionen eller slutemulsionen a) för det fall att det handlar om föreningar med formeln I med undantag av alfa-liponsyra och dihydroliponsyra innehåller 0,2 mg till 800 mg per ml, speciellt 10 mg till 500 mg, före- trädesvis 40 mg till 200 mg per ml av den totala mängden av den aktiva substansen I eller ett salt därav; b) för det fall att det handlar om injektionslösningar av 508 601 alfa-liponsyra innehåller 26 mg till 500 mg per ml, speciellt 50 mg till 200 mg, företrädesvis 100 mg per ml alfa-liponsyra eller ett salt härav; c) för det fall att det handlar om dryckeslösningar, -suspen- sioner resp. -emulsioner av alfa-liponsyra, innehåller 0,2 mg till 500 mg per ml, företrädesvis l mg till 50 mg per ml, speciellt 5 mg till 10 mg per ml alfa-liponsyra eller ett farmaceutiskt användbart salt härav; d) för det fall att det handlar om dihydroliponsyra inne- håller l82 mg/ml till ll37 mg/ml, företrädesvis 200 mg/ml till 1000 mg/ml, speciellt 300 mg/ml till 500 mg/ml dihydro- liponsyra eller ett farmaceutiskt användbart salt härav.

K) Ett förfarande för framställning av ett läkemedel som kännetecknas av att framställningen av detta läkemedel, vilket som aktiv substans innehåller minst en förening med formeln I, ytterligare sker under tillsats av vanliga stabi- lisatorer och/eller lösningsförmedlare.

L) Ett förfarande för framställning av ett läkemedel som kännetecknas av att som stabilisatorer resp. lösningsförmed- lare tillsättes följande substanser vid framställningen: alifatiska C2-C4-alkoholer, som innehåller en, två eller tre hydroxylgrupper, polyetylenglykol med molvikter mellan 200- 600; vanliga fysiologiskt fördragbara organiska amider, natur- liga alfa-aminosyror, alifatiska aminer, hydroxietylteofyllin, trometamol, dietylenglykolmonometyleter.

M) Användningen av en förening med formeln I och dess farma- ceutiskt användbara salter för framställning av läkemedel, som är lämpade för att bekämpa sjukdomar, exempelvis sådana som framkallas av retrovirus.

Motsvarande läkemedel kan även användas i blandning med andra farmakologiskt aktiva substanser. Speciellt kan den aktiva substansen med formeln I även kombineras med andra mot retro- 508 601 8 virus speciellt HIV verksamma medel, exempelvis med didesoxii- nosin, didesoxicytidin, speciellt emellertid med alfa-inter- feron och/eller azidotymidin (AZT).

Läkemedlen enligt uppfinningen kan vid varje tillfälle som aktiv substans innehålla en enda förening med formeln I eller även tvá eller flera föreningar med formeln I. I det senare fallet beräknas den angivna doseringen alltid pà summan av de aktiva substanserna enligt formeln I, dvs. den aktiva sub- stansen I eller komponent a. Detsamma gäller likaså vid kom- binationer, exempelvis kombinationer med andra antiretroviralt verksamma substanser (komponent b). Även här kan som komponent b) endast en, men även två eller flera (företrädesvis 2) anti- retroviralt aktiva substanser användas, varvid i det senare fallet även här de härför angivna doseringarna alltid står för summan av de vid varje tillfälle föreliggande antiretroviralt verksamma substanserna.

Uttrycket "doseringsenhet" beräknas alltid på en separat dos, som även kan ges flera gånger per dag.

Om dosen anges i form av enzymenheter handlar det om doser som gäller för en hel dag, varvid en sàdan dos ges pà en gäng, företrädesvis dock fördelat över en dag (exempelvis i form av infusion). Dosuppgifterna i enzymenheterna gäller speciellt för kombinationerna med alfa-inteferon.

Dessutom avser uppfinningen användningen av föreningar med formeln Y\ï//\\r/(C"2)n'C°2H I SX SX vari X är en väteatom eller båda X utgör en enkel bindning mellan de båda svavelatomerna; Y är väte eller Cl-C6-alkyl och n är ett tal av 1 till 10, resp. deras terapeutiskt användbara 508 601 salter för bekämpning av retrovirus, speciellt humant immun- bristvirus (HIV) samt medel för behandling av sjukdomar som orsakas av retrovirus, vilka innehåller föreningar med formeln I eller deras terapeutiskt användbara salter som aktiva sub- stanser.

Sådana läkemedel kan innehålla vanliga farmaceutiska bärar-, hjälp- och/eller utspädningsmedel. Uppfinningen avser således »även ett förfarande för formulering av aktiva substanser med formeln I med vanliga farmaceutiska bärar-, hjälp- och/eller utspädningsmedel till ett läkemedel för behandling av genom retrovirus förorsakade sjukdomar.

Medlen för bekämpning av retrovirus innehåller de aktiva sub- stansmängderna med formeln I t.ex. i en sådan mängd att vid applikation dagligen en eller flera gånger till kroppen en verkningsspegel mellan 3,5 och 200 mg/kg kroppsvikt förelig- ger.

Uppfinningen avser dessutom även en produkt för att bekämpa retrovirus, som kännetecknas av att den förutom vanliga farma- ceutiska bärar- och/eller utspädnings- resp. hjälpsubstanser innehåller a) en förening med formeln Y\W/”\T/(CH2)n'°°2H I SX SX vari X är en väteatom eller båda X är en enkel bindning mellan de båda svavelatomerna: Y är väte eller Cl-C6-alkyl och n är ett tal av l till 10, och b) en andra antiretroviralt verksam substans eller vardera ett fysiologiskt ofarligt salt av de båda aktiva substanserna i en mängd som alstrar en synergistisk verka och föreligger i en form som möjliggör såväl en gemensam som även 508 601 10 en separat terapeutisk användning av de båda aktiva substan- Serfla .

De andra mot retrovirus verksamma substanserna kan exempelvis vara: azidotymidin (AZT), didesoxiinosin (DDI), alfa-interferon eller didesoxicytin (DDC).

'Den ovan nämnda produkten kännetecknas exempelvis därav, att i kombinationen av en viktdel av en förening med formeln I (aktiv komponent I resp. komponent a) vardera 0,01 till 100 viktdelar av den andra komponenten enligt b) eller av l mg aktiv komponent I (komponent a) vardera kommer 20-200000 enzymenheter av den andra komponenten enligt b), resp. att i doseringsenheten föreligger kombinationen 50 mg till 6 g, företrädesvis 200 mg till 2 g aktiv komponent I och 10 till 300 mg, företrädesvis 50 till 200 mg resp. 5 x 105 enzymen- heter (units) till 8 x 106 enzymenheter, företrädesvis l x 106 till 4 x l06 enzymenheter av den andra komponenten enligt b).

Dessutom kan ett sàdant medel/produkt även innehålla vitami- ner, företrädesvis vitamin B1 och/eller E.

Uppfinningen avser även ett förfarande för framställning av en produkt som beskrivits ovan, vilket kännetecknas av att man bearbetar l viktdel av den aktiva komponenten I och 0,01 till 100 viktdelar resp. 20 till 200000 enzymenheter av den andra komponenten enligt b), varvid den aktiva komponenten även kan föreligga i form av sitt salt, tillsammans med vanliga bärar- och/eller utspädnings- resp. hjälpsubstanser samt eventuellt under tillsats av vitaminer till produkter som i doseringsen- heten innehåller 50 mg till 6 g av den aktiva komponenten I och 10 till 300 mg resp. 5 x 105 till 8 x 106 enzymenheter av den andra komponenten enligt b).

Föreningarna med formeln I innefattande alfa-liponsyran och dihydroliponsyran kan även användas i form av sin optiskt isomera (R(+)- och S-(-)-form, vanligtvis föreligger före- ningarna I som racemat) resp. diastereomera former, för fram- 508 601 ll ställningen av farmaceutiska kompositioner och beredningar samt den angivna användningen. Företrädesvis ifrágakommer som föreningar med formeln I alfa-liponsyran och dihydroliponsyran (racemat samt motsvarande enantiomerer).

Alfa-liponsyra är i form av racematet (Thioctsyra®) vitt utspridd i växter och djur; den verkar i många enzymatiska reaktioner som co-enzym, utgör en tillväxtfaktor för många bakterier och protozoer och användes vid lömsk flugsvampför- giftning. Dessutom uppvisar alfa-liponsyra-racematet anti- flogistiska, antinociceptiva (analgetiska) samt cytoprotektiva egenskaper.

Thioctsyra finns som läkemedel för följande indikationer pà marknaden: fettlever och fettcirros, speciellt kroniska leversjuk domar pà grund av alkohol, genom svampförgiftning orsakade leverskador, diabetisk neuropati, alkoholisk neuropati.

Dihydroliponsyra är 6,8-dimerkapto-oktansyra. Från djurunder- sökningar är det känt att dihydroliponsyra inaktiverar orm- gift. Dessa undersökningar skedde exempelvis på råtta och mus, varvid lösningar i vatten eller fysiologisk koksaltlösning användes som innehöll ormgift och dihydroliponsyra.

I de hittills kända beredningarna föreligger alfa-liponsyra och dihydroliponsyra i relativt små mängder.

Läkemedlen enligt uppfinningen med högre mängder alfa-liponsy- ra resp. dihydroliponsyra är nya; det är dessutom inte närlig- gande att denna aktiva substans i högre dos uppvisar fördelak- tiga farmaceutiska effekter, exempelvis vid behandling av aids.

Framställningen av läkemedlet enligt uppfinningen sker på känt sätt, varvid kända och vanliga farmaceutiska hjälpsubstanser samt övriga vanliga bärar- och utspädningsmedel kan användas.

Som sådana bärar- och hjälpsubstanser ifrágakommer exempelvis sådana ämnen som i följande litteraturställen rekommenderas 508 601 12 resp. anges som hjälpsubstanser för farmaci, kosmetik och angränsande områden: Ullmanns Enzyklopädie der technischen Chemie, band 4 (1953), sid. l-39; Journal of Pharmaceutical Sciences, band 52 (1963), sid. 918 och följande; H. v. Czet- sch-Lindenwald, Hilfsstoffe für Pharmazie und angrenzend Gebiete; Pharm. Ind., häfte 2 (1961), sid. 72 och följande; Dr. H.P. Fiedler, Lexikon der Hilfsstoffe für Pharmazie, Kosmetik und angrenzende Gebiete, Cantor KG, Aulendorf in Württemberg (1989).

Den farmaceutiska och galeniska hanteringen av föreningarna med formeln I sker enligt vanliga standardmetoder. Exempelvis blandas den aktiva substansen och hjälp- resp- bärarsubstanser genom omröring och homogenisering (exempelvis med vanliga blandningsanordningar) väl, varvid i allmänhet man arbetar vid temperaturer mellan 20 och 50°C, företrädesvis 20 till 40°C, speciellt vid rumstemperatur. För övrigt hänvisas till följan- de standardverkz; Sucker, Fuchs, Speiser, Pharmazeutische Technologie, Thieme-Verlag Stuttgart, 1978.

Applikationen av läkemedlet kan ske pà huden eller slemhinnor- na eller i kroppens inre, exempelvis oralt, enteralt, pulmo- nalt, nasalt, lingualt, intravenöst, intraarteriellt, intra- kardialt, intramuskulärt, intraperitonealt, intrakutant och subkutant.

Vid de parenterala beredningsformerna handlar det särskilt om sterila resp. steriliserade alster.

Föreningarna med formeln I kan även användas i form av sina terapeutiskt användbara salter. Framställningen av sådana salter sker på härför känt sätt.

Som saltbildare ifrågakommer exempelvis vanliga baser resp. katjoner, som är fysiologiskt fördragbara i saltformen. Exem- pel härpà är: alkali- eller alkaliska jordartsmetaller, ammoniumhydroxid, basiska aminosyror såsom arginin och lysin, aminer med formeln NRIRZR3, varvid resterna R1, R2 och R3 är lika eller olika och 508 601 13 betecknar väte, Cl-C4-alkyl eller Cl-C4-oxialkyl, såsom mono- och dietanolamin, 1-amino-2-propanol, 3-amino-l-propanol; alkylendiaminer med en alkylenkedja av 2 till 6 C-atomer, såsom etylendiamin eller hexametylentetramin, mättade cykliska aminföreningar med 4-6 ringkolatomer såsom piperidin, pipera- zin, pyrrolidin, morfolin, N-metylglukamin, kreatin, trometa- mol.

Om föreningarna med formeln I användes i form av sina salter kan saltbildarna även användas i överskott, dvs. i en större mängd än ekvimolar.

Exempel på bärar- och hjälpsubstanser är gelatin, naturligt socker, såsom råsocker eller mjölksocker, lecitin, pektin, stärkelse (exempelvis majsstärkelse eller amylos), cyklodex- trin och cyklodextrinderivat, dextran, polyvinylpyrrolidon, polyvinylacetat, gummi arabicum, alginsyra, tylos, talk, lykopodium, kiselsyra (exempelvis kolloidal), cellulosa, cellulosaderivat (exempelvis cellulosaeter, vid vilka cellulo- sahydroxigrupperna delvis är företrade med lägre mättade alifatiska alkoholer och/eller lägre mättade alifatiska oxi- alkoholer, exempelvis metyloxipropylcellulosa, metylcellulosa, hydroxipropylmetylcellulosa, hydroxipropylmetylcellulosafta- lat); fettsyror, såsom magnesium-, kalcium- eller aluminium- salter av fettsyror med 12-22 C-atomer, speciellt mättade (exempelvis stearat), emulgatorer, oljor och fetter, speciellt Växtriket (exempelvis jordnötolja, ricinolja, olivolja, sesa- molja, bomullsfröolja, majsolja, vetegroddolja, solrosfröolja, kabeljoleverolja, vid varje tillfälle hydrerad); glycerinester och polyglycerinester av mättade fettsyror C12H24O2 till C18H36O2 och deras blandningar, varvid glycerinhydroxigruppen är fullständigt eller även endast delvis förestrad (exempelvis mono-, di- och triglycerider); farmaceutiska fördragbara en- eller flervärda alkoholer och polyglykoler såsom polyetyleng- lykoler samt derivat härav, estrar av alifatiska mättade eller omättade fettsyror (2 till 22 C-atomer, speciellt 10 till 18 C-atomer) med envärda alifatiska alkoholer (l-20 C-atomer) eller flervärda alkoholer, såsom glykoler, glycerin, diety- lenglykol, pentaerytrit, sorbitol, mannitol och så vidare, 508 601 M vilka eventuellt även kan vara företrade, estrar av citronsyra med primära alkoholer, ättiksyra, karbamid, bensylbensoat, dioxolan, glycerinformal, tetrahydrofurfurylalkohol, polygly- koleter med Cl-C12-alkoholer, dimetylacetamid, laktamid, laktat, etylkarbonat, silikon (speciellt medelviskos polydime- tylsiloxan), kalciumkarbonat, natriumkarbonat, kalciumfosfat, natriumfosfat, magnesiumkarbonat och liknande.

Som ytterligare hjälpsubstanser ifrågakommer även ämnen som påverkar sönderfallet (s.k. sprängmedel) såsom: tvärförnätad polyvinylpyrrolidon, natriumkarboximetylstärkelse, natrium- karboximetylcellulosa eller mikrokristallin cellulosa. Eventu- ellt kan kända hjälpsubstanser användas. Som sådana ifrågakom- mer exempelvis: polymerisat såsom sampolymeriserat av akrylsy- ra och/eller metakrylsyra och/eller deras estrar; sampolymeri- sat av akryl- och metakrylsyraestrar med en ringa halt ammo- niumgrupper (exempelvis Eudragifl® RS), sampolymerisat av akryl- och metakrylsyraestrar och trimetylammoniummetakrylat (exempelvis Eudragiü® RL)7 polyvinylacetat; fett, olja, vaxer, fettalkoholer; hydroxipropylmetylcellulosaftalat eller -ace- tat-succinat; cellulosaacetatftalat; stärkelse-acetatftalat samt polyvinylacetatftalat; karboximetylcellulosa; metylcellu- losaftalat, metylcellulosasuccinat, -ftalatsuccinat samt metylcellulosa-ftalsyrahalvester; zein; etylcellulosa, samt etylcellulosasuccinat; shellack, gluten: etylkarboxietylcellu- losa; etakrylat-maleinsyraanhydrid-sampolymer; maleinsyraanhy- rid-vinylmetyleter-sampolymer; styrol-maleinsyra-sampolymeri- sat; 2-etyl-hexyl-akrylatmaleinsyrasyranhydrid; krotonsyra- vinylacetat-sampolymer: glutaminsyra/glutaminsyraester-sampo- lymer; karboximetyletyl-cellulosaglycerinmonooktanoat: cellu- losaacetatsuccinat; polyarginin.

Som mjukgöringsmedel för hjälpsubstanserna kan följande komma ifråga: citron- och vinsyraester (acetyltrietylcitrat, acetyltribu- tyl-, tributyl-, trietyl-citrat): glycerin och glycerinestrar (glycerindiacetat, -triacetat, acetylerade monoglycerider, ricinolja); ftalsyraester (dibutyl-, diamyl-, dietyl-, dime- tyl-, dipropyl-ftalat), di-(2-metoxi- eller 2-etoxietyl)- 15 508 601 ftalat, etylftalylglykolat, butylftalyletylglykolat och butyl- glykolat; alkoholer (propylenglykol, polyetylenglykol med olika kedjelängder), adipat (dietyl-adipat, di-(2-metoxi- eller 2-etoxietyl)-adipat); bensofenon; dietyl- och dibutylse- bacat, dibutylsuccinat, dibutyltartrat; dietylenglykoldipro- pionat; etylenglykoldiacetat, -dibutyrat, -dipropionat; tribu- tylfosfat, tributyrin; polyetylenglykolsorbitanmonooleat (polysorbat såsom Polysorbat 80); sorbitanmonoleat.

För framställning av lösningar eller suspensioner ifrågakommer exempelvis vatten eller fysiologiskt fördragbara organiska lösningsmedel, såsom exempelvis alkoholer (etanol, propanol, isopropanol, 1,2-propylenglykol, polyglykol och deras derivat, fettalkoholer, partialestrar av glycerin), oljor (exempelvis jordnötsolja, olivolja, sesamolja, mandelolja, solrosolja, sojabönolja, ricinolja, nötkreaturfotolja), paraffin, dimetyl- sulfoxid, triglycerider och liknande.

För injicerbara lösningar eller suspensioner ifrågakommer exempelvis icke-toxiska parenteralt fördragbara utspädnings- medel eller lösningsmedel, såsom exempelvis: vatten, 1,3- butandiol, etanol, 1,2-propylenglykol, polyglykol i blandning med vatten, glycerol, Ringer's lösning, isotonisk koksaltlös- ning eller även härdad olja innefattande mono- eller diglyce- rider eller fettsyror, såsom oleinsyra.

Vid framställningen av beredningar kan kända och vanliga lösningsförmedlare, exempelvis emulgatorer, användas. Som lösningsförmedlare och emulgatorer ifrágakommer exempelvis: polyvinylpyrrolidon, sorbitanfettsyraester såsom sorbitantrio- leat, fosfatider, såsom lecitin, akacia, dragant, polyoxiety- lerad sorbitanmonooleat och andra etoxylerade fettsyraestrar av sorbitan, polyoxietylerade fetter, polyoxietylerade oleot- riglycerider, linoliserade oleotriglycerider, polyetylenoxid- kondensationsprodukter av fettalkoler, alkylfenoler eller fettsyror eller även l-metyl-3-(2-hydroxietyl)-imidazolidon- (2). Polyoxietylerad betyder härvid att ifrågavarande ämnen innehåller polyoxietylenkedjor vars polymerisationsgrad i allmänhet ligger mellan 2 till 40, speciellt mellan 10 till 508 601 16 20.

Sådana polyoxietylerade ämnan kan exempelvis erhållas genom omsättning av hydroxylgrupphaltiga föreningar, (exempelvis mono- eller diglycerider eller omättade föreningar såsom exempelvis sådana som innehåller oljesyrarester) med etylen- oxid (exempelvis 40 ml etylenoxid per l mol glycerid).

'Exempel på oleotriglycerider är olivolja, jordnötolja, ricino- lja, sesamolja, bomullsfröolja, majsolja. Jämför även Dr. H.P.

Fiedler "Lexikon der Hilfsstoffe für Pharmazie, Kosmetik und angrenzende Gebiete" 1971, sid. 191-195.

För vattenhaltiga injektions- och dryckeslösningar användes som stabilisatorer resp. lösningsförmedlare speciellt följande substanser: lägre alifatiska en- och flervärda alkoholer med 2-4 C-atomer såsom etanol, n-propanol, glycerin, polyetylen- glykol med molvikter mellan 200-600 (exempelvis 1-40%-ig vattenlösning), dietylenglykolmonoetyleter, l,2-propylengly- kol, organiska amider, exempelvis amider av alifatiska C1-C6- karboxylsyror med ammoniak eller primära, sekundära eller tertiära Cl-C4-aminer eller Cl-C4-hydroxiaminer, såsom karba- mid, uretan, acetamid, N-metylacetamid, N,N-dietylacetamid, N,N-dimetylacetamid, lägre alifatiska aminer och diaminer med 2-6 C-atomer, såsom etylendiamin, hydroxietylteofyllin, trome- tamol (exempelvis som 0,1 till 20%-ig vattenlösning), alifa- tiska aminosyror.

Vid aminosyrorna handlar det exempelvis om aminosyror av följande sturktur: R'- CH _' COZH NHZ vari R' betecknar väte, en fenylrest, en indolyl-(3)-metyl- rest, imidazolyl-(4)-metylrest, en Cl-C10-alkylgrupp eller en Cl-C10-alkylgrupp, som kan vara substituerad med en hydroxig- rupp, en karboxigrupp, en Cl-C6-alkoxigrupp, en merkaptogrupp, 508 601 17 en Cl-C6-alkyltiogrupp, en aminogrupp, en fenylgrupp, en hydroxifenylgrupp, en C2-C6-alkanoylaminogrupp eller en Cl-C6- alkoxikarbonylgrupp.

Exempelvis ifràgakommer som dryckes- resp. injektionslösningar följande recept: alfa-liponsyra 10 % L-lysin 7,66 % etylendiamin 0,27 % vatten 82,07 % alfa-liponsyra 10 % L-lysin 7,66 % trometamol 1 % vatten 81,34 % dihydroliponsyra l % trometamol 0,9 % etylendiamin 0,38 % vatten 97,72 % dihydroliponsyra 1 % trometamol 1,5 % 1,2-propylenglykol 20 % nikotinsyraamid 10 % vatten 67,5 % Dessutom är tillsatser av konserveringsmedel, stabilisatorer, buffertsubstanser, smakkorrigerande medel, sötningsmedel, färgämnen, antioxidationsmedel och komplexbildare och liknande möjliga.

Som komplexbildare ifrágakommer exempelvis: kelatbildare, sàsom etylendiamintetraättiksyra, nitrilotriättiksyra, diety- lentriaminpentaättiksyra samt deras salter.

Dessutom ifrágakommer som komplexbildare även sådana som innefattar R- eller S-alfa-liponsyror i ett hàlrum. Exempel härpá är karbamid, tiokarbamid, cyklodextrin, amylos. Even- 508 601 18 tuellt inställes pH pà ett område från cirka 6 till 9 för stabilisering av den aktiva substansmolekylen med fysiologiskt fördragbara baser eller buffertmedel. I allmänhet föredrages ett så neutralt till svagt basiskt (till pH 8) pH-värde som möjligt.

Som antioxidationsmedel ifràgakommer exempelvis natriumsulfit, natriumvätesulfit, natriummetabisulfit, askorbinsyra, askor- bylpalmitat, -myristat, -stearat, gallussyra, gallussyra- alkylester, butylhydroxianisol, nordihydroguajaretsyra, toko- ferol samt synergister (ämnen som binder tungmetaller genom komplexbildning, exempelvis lecitin, askorbinsyra, fosforsyra, etylendiaminotetraättiksyra, citrater, tartrater). Tillsatsen av synergister ökar den antioxigena effekten av antioxida- tionsmedlen betydligt.

Som konserveringsmedel ifràgakommer exempelvis sorbinsyra, p- hydroxibensoesyraester (exempelvis lägre alkylestrar), benseo- syra, natriumbensoat, triklorisobutylalkohol, fenol, kresol, bensetoniumklorid, klorhexidin och formalinderivat.

Föreningarna enligt uppfinningen med den allmänna formeln I besitter speciellt även en tillväxthämmande effekt mot retro- virus, speciellt humanimmunbristvirus (HIV, exempelvis HIV-l, HIV-2) och en aktiverande och tillväxtbefrämjande effekt pà perifera mononukleära blodceller. Exempelvis fördröjer, resp. hämmar föreningarna I förökningen av viruset.

Som retrovirus, mot vilka föreningarna/produkterna enligt uppfinningen är verksamma ifràgakommer exempelvis: HIV-virus, onkornavirus, spumavirus.

Exempelvis besitter föreningarna med formeln I en god till- växthämmande effekt pà HIV (typ 1 och 2), vilket låter sig visas in vitro exempelvis genom följande virologiska-cell- biologiska testförfarande: l. plack-reduktionstest 2. CPE - reduktionstest 508 601 19 3. Bestämning av omvänd transkriptas i kultursupernatant 4. Bestämning av p24 antigen i kultursupernatant Exempelvis sänktes vid en engångsdos av 0,035 mg/ml av före- ning I (exempelvis alfa-liponsyra, racemat) antalet infektiösa virus (exempelvis HIV-l) i cellkultursupernatant av 100 % i den positiva kontrollen till 0 %. En virusinhiberande effekt kan i detta testförfarande påvisas redan i mycket låga doser, exempelvis 0,001 mg/ml.

Som allmänt dosomràde för effekten (försök enligt ovan) ifrå- gakommer exempelvis 0,0035-0,091 mg/ml, speciellt 0,035-0,070 mg/ml.

För försöken in vitro användes den aktiva substansen av for- meln I, exempelvis i bensylalkohol som lösningsmedel.

För in vitro-undersökningar av replikationsförhållandet av retorvirus, speciellt HIV, kan exempelvis följande substrat användas: 1. Virushaltig RPMI 1640 medium, exempelvis lX flytande 041- 01875 (syntetiskt kulturmedium fràn Gibeo enligt Moore, Gerner och Franklin, H.H. (1967), J.A.M.A. 199; 519) med en koncen- tration av x 2 103 - l x 104 infektiösa enheter (PFU)/ml. 2. Cellinjen Jurkat Clone E6-l, Sup Tl och HeLa CT4.

Cellinjen Jurkat Klon E6-1 Celltyp: Human T-celleukemi. Tillväxtmediumz RPMI 1640, 90 %; fetalt kalvserum, 10 %. Infrysningsmedium: kulturmedium, 90 %; dimetylsulfoxid, 10 %. Andelen levande celler: 80 %. Tillväxt- karaktäristik: cellerna passerades (passagiert) samtliga 2 till 3 dagar. Celltalet hàlles mellan 105 och 106 celler/ml.

Morfo- logi: lymfocytär. Karyologi: inte angiven. Sterilitet: bakterier och mykoplasma-negativ. Omvänd transkriptas: nega- tiv. Speciella egenskaper: denna klon av Jurkat-FHCRC (Dr.

Kendall Smith, Dartmouth) producerar stora mängder Interleu- kin-2 (IL-2) efter lämplig stimulering. Cellerna kan induceras för att avsöndra gamma-interferon och är CD4+. Källa: ATCC 508 601 zo genom Dr. Arthur Weiss. Referens: Journal of Immunology, l33:l23, 1984.

Cellinje Sug-Tl Celltyp: non-Hodgkins's T-cellymfom. Tillväxtmedium: McCoy's 5A medium, 85 %: fetalt kalvserum 15 %. Cellerna växte på ett feeder layer (komplett medium med 10 % normalt humanserum och 0,5 % agar). Infrysningsmedium, 90 %; dimetylsulfoxid, 10 %.

'Antalet levande celler: 80 %. Tillväxtegenskaper: cellerna passerades (passagiert) när cellkoncentrationen är större än 5 x 105/ml. För passagen späddes kulturen 1:10 till 1:20 med friskt tillväxtmedium. Morfologi: mogen lymfocytär. Karyologi: inte angiven. Sterilitet: bakterier och mykoplasma negativ.

Omvänd transkriptas: negativ. Speciella egenskaper: cellerna är TdT-positiva, CALLA-negativa, DR-negativa. De uttrycker pan T-antigen, besitter ingen fárerytrocytreceptor och uttrycker hög spegel av yt-CD4. Källa: Dr. James Hoxie, referenser: Cancer Reseach 44 : 5657, 1984. 3) cellinje HeLa T4* Celltyp: human epitelartad. Tillväxtmedium: kulturmedium bestående av olika aminosyror och elektrolyter för odling av epitela celler (exempelvis Dulbecco's minimal essential med- ium, DME), 90 %; serum av nyfödda kalvar, 10 %. Infrysnings- medium: kulturmedium, 95 %; glycerin, 5 %, utan antibiotika.

Andel levande celler, 80 %. Tillväxtegenskaper sàsom ur- sprungslinjen. Morfologi: liknande ursprungslinjen. Karyologi: inte angiven. Sterilitet: bakterie och mykoplasmanegativ.

Omvänd transkriptas: negativ. Speciella egenskaper: före retrovirus-förmedlad gentransfer med CD4cDNA uttrycker dessa celler inget yt-CD4 och är inte lämpliga för AIDS-virus- infektion. Efter transfektion tillåter CD4*-celler infektion genom AIDS-virus och induktion av syncytier. Källa: Dr. Ri- chard Axel. Referens: Cell 47 : 333, l986.

Ytterligare för HIV-replikation genom alfa-liponsyra in vitro.

Den hämmande effekten visas vid en med HIV-l permanent in- fekterad cellinje. 508 601 21 Framställning av en permanent infekterad cellinje med HIV-1: l. Negativa (inte infekterade) celler (exempelvis Molt4) tas ur odlingsflaskan med kulturmedium RPMI 1640 och nercentrifu- geras i ett lämpligt kärl.

Som negativa celler kan i princip cellerna av varje CD4-recep- tor positiv T-cellinje användas. Exempelvis ifrágakommer följande i handeln erhàllbara cellinjer: H9, Hut78, SupTl, Jurkat, Molt4. Molt4 är exempelvis en monoklonal T-cellinje ur perifert blod från en cancersjuk. T-cellinjer härleder sig från mänskliga tumörer, exempelvis bestämda leukemiformer.

Sådana cellinjer växer permanent så länge de hàlls i motsva- rande näringsmedium och C02-koncentration i en bakterieod- lingsapparat vid 37°C. Dessa cellinjer kan förvärvas fràn den s.k. American Type Culture Collection (ATCC). 2. Dessa Molt4-celler átersuspenderas därefter i högvirushal- tigt kulturmedium (RPMI 1640 + 10 % fetalt kalvserum) (upp- tas), sättes i en kulturflaska och inkuberas (kultiveras) cirka 12 timmar i odlingsanordningen vid 37°C och 5 % C02.

Härvid infekteras en del (beroende pà koncentrationen av infektiöst virus) av cellerna. 3. Efter l2 timmar avcentrifugeras cellerna pà nytt och äter- suspenderas i friskt medium (RPMI l640, icke virushaltigt) och odlas i odlingsapparat i 4 veckor. 4. Därvid växlades varje vecka mediumet fullständigt en gång (avcentrifugerades, àtersuspenderades, osv.) och negativa icke infekterade celler tillsattes. 5. Efter cirka 4 veckor är 80 till l00 % av cellerna infekte- rade = permanent infekterad cellinje. Infekteringen bestämdes exempelvis genom immunfluorescens. De så infekterade cellerna producerar HIV i ett titeromràde av cirka 105 - 106 infektiösa enheter (PFU). De så permanent infekterade tumörcellinjerna (Molt4) behandlades tre veckor med 70 pg alfa-liponsyra/ml.

Härvid förnyades samtliga tre dagar kulturmedium och alfa- 508 601 22 liponsyra och aktiviteten av viruset bestämdes i omvänd tran- skriptas samt placktest. Omvända transkriptas-testet gav den relativa mängden bildat virus (även på infektionsdefekta partiklar) under det att placktestet endast kunde bestämma de infektiösa virusenheterna. Det valda koncentrationsomràdet av 70 pg/ml ligger omkring 10-20-faldigt över plasmaspegeln som mätes vid normal oral biverkningsfri dosering. Proliferations- hastigheten resp. letaliteten av perifera blodlymfocyter är inte väsentligt påverkad vid denna dosering.

Som kurvorna enligt fig. 1 visar sjunker antalet infektiösa virusenheter redan efter 3 dgar till nästan O, vilket motsva- rar en nästan 100%-ig reduktion. Antalet producerade virusen- heter sjunker först fràn dag 6 och uppnår efter 3 veckor en reduktion av 90 %. Dessa resultat demonstrerar den kraftigt antivirala potensen av alfa-liponsyra. Som andra viktigt resultat bör man hälla fast vid att ingen toleransutveckling visats eller avtecknats i koncentrationsomràdet av 70 pg/ml efter 3 veckor. Detta är speciellt betydelsefullt för en lángtidsbehandling av infekterade personer.

Vill man jämföra in vitro-effekten av alfa-liponsyra med andra medel som redan med framgång använts inom terapin av AIDS- sjukdomar finns alfa-interferon. Den antivirala effekten av denna substans förmodas ligga vid det posttranslationella planet (wird auf posttranslationeller Ebene vermutet), dvs. en hämmande effekt diskuteras vid den s.k. Budding- eller ut- slussningsprocessen hos viruset. Liksom hos alfa-liponsyra verkar alfa-interferon därvid pá de redan infekterade celler- na. För att jämföra bàda föreningarna infekterades nyspjälkade Jurkat-celler med HIV (8 x 103 PFU) och därefter tillpipette- rades rekombinant alfa-interferon (rIF) (70 enheter/ml) resp. 35 ng/ml alfa-liponsyra. Försöken upphörde efter 7 dagar för att speciellt bedöma tillväxten av den första virusgeneratio- nen. Bàda substanserna visade en jämförbar hämning av den virala replikationen i de infekterade icke förbehandlade cellerna (figur 2 och 3). Medan redan rIF visade en starkare inhiberande effekt i det omvända transkriptas-testet (den relativa mängden producerade virioner mättes, fig. 2), är 508 601 23 hämningen i placktestet (anger det exakta antalet infektiösa virioner, figur 3) tydligare för alfa-liponsyra. Kombinationen av båda substanserna visar en additiv effekt.

Föreningarna enligt uppfinningen kan vid behandling av AIDS särskilt även kombineras med AZT, då AZT besitter en annan verkningsmekanism. AZT hämmar den omvända transkriptasen och verkar därmed övervägande pà inte infekterade celler. Då en cell en gång infekterats kan AZT i motsats till alfa-liponsyra dock inte mer hämma virustillväxten.

Framställningen av nyinfekterade celler l. Såsom beskrivits vid framställningen av en med HIV-l perma- nent infekterad cellinje inneslutande punkt 2. 2. Celler upptogs i friskt medium och kan nu betecknas som nyinfekterade celler. Till skillnad mot permanent infekterade celler är långt färre celler virusbärare men behandlas dock därför synkront, dvs. den första och andra virusgenerationen avges relativt samtidigt cirka vid 3:e och 7:e dagen i kultur- supernatanten. Dessa virusgenerationer kan kvantifieras vid dessa dagar (plack- och omvänd-transkriptas-test) och jämför- as. Man talar i detta sammanhang även om en "single hit Kine- tik". 3. Alfa-liponsyra tillpipetteras. 4. Celler odlas i 7 dagar i en odlingsapparat. 5. Vid dag 4 och 7 togs sonder ur kulturen för plack- och RT- analys.

Hämning av HIV-replikation genom alfa-liponsvra in vivo Metodik Bestämning av plasma p24-antigenspegel medelst en kommersiell ELISA. p24 är beteckningen för ett strukturprotein av HIV-virus.

ELISA (förkortning för "enzyme linked immuno sorbent aSSay") är en ofta inom virologin använd testteknik för bestämning av sos 601 M proteiner, antigener, osv.

Virusisolering med samkultivering: Patientlymfocyter samkultiverades med Spender-lymfocyter. Det av dessa celler producerade viruset (p24) mättes efter 21 dagar i en ELISA (standardmetod).

Virusisolering utan samkultivering: Produktionen av virus (p24) ur l x 106 patientlymfocyter mättes efter ll dagar med en kvantitativ ELISA. Vid dessa standardiserade metoder till- sattes inga Spender-lymfocyter. Virusproduktionen kan anges i pg*p24/ml/200000 celler (nyutvecklad metod). (*pg = pico-gram) Celltitrering: Utgående från ett minskande antal patientlymfo- cyter (t.ex. 106, 105, 104) genomfördes en Virusisolering.

Bestämning av plasmatitern, vilken anger antalet infektiösa virus i plasma.

Resultat Följande resultat erhölls hos fyra patienter i Walter-Reed- stadium 6. Applikation av alfa-liponsyra skedde genom infusion av en alfa-liponsyralösning av följande sammansättning: 10 ml vattenlösning innehållande 250 mg alfa-liponsyra i form av ett etylendiaminsalt (= 323 mg salt) samt l g 1,2-propylenglykol och 100 mg bensylalkohol.

Walter-Reed-stadier: indelning av HIV-infekterade patienter enligt graden av deras kliniska symptombildning. Vid stadium O är inte något HIV-virus pàvisbart. Stadium 6 betyder slutligt Aids-stadium.

Patient l (K.M. 64 kg; Walter-Reed-stadium 6) Terapi-fas 58 dagar, varvid dock avbrott skedde i 2 x 36 timmar pà grund av semester. Totaldosen uppgick till 258,3 g, vilket motsvarar en genomsnittlig dagsdos av 4,7 g /dag. I 19 dagar gavs doser fràn 3 g till mindre än 6 g, i 18 dagar doser av 6-8 g/dag. 508 601 25 Infusionen av alfa-liponsyra skedde över en central venkateter under 24 timmar. På grund av först inte utesluten interaktion med Zovirax (mot Herpes Zoster) avbröts alfa-liponsyrainfusio- nen under Zovirax-tillförseln (3 gånger vardera 1-2 timmar/- dag).

Man bestämde plasma p24-antigenspegeln och genomförde virusi- soleringen. Plasma p24-antigenspegeln rörde sig månaden före terapibörjan i ett område av 0,350 ng/ml. l4 dagar efter terapibörjan sjönk detta värde till 0,05 ng/ml och föll där- efter till dag 29 ytterligare (till 0,025 ng/ml) och ökade därefter till ett värde av 0,25 ng/ml àter till slutet av terapin. Virusisoleringen (standardmetod) var positiv under hela terapin.

Patient 2 (Ro., 50 kg; Walter-Ree-stadium 6) Terapifasen räckte i 21 dagar varvid medicinen endast gavs totalt i 17 dagar. Totaldosen uppgick till 32 g. Doseringen var l g i 2 dagar, 3 g i 8 dagar, 4 g i l dag.

Plasma p24-antigenspegelsbestämning, virusisolering med cell- titrering och plasmatitrering genomfördes hos denna patient.

Plasma p24-antigenspegeln låg före behandlingen vid konstant 0,4 ng/ml. Detta värde sjönk först till knappt det tiofaldiga.

Celltitern làg före behandlingen vid 1000, dvs. virus kunde endast isoleras ur 103 celler (standardmetod). Inom förloppet av terapin ökade detta värde med två logaritm-steg, dvs. viruset kunde nu endast odlas ur l05 celler. Före terapin låg plasmatitern vid 100. Detta värde föll redan kort efter tera- pibörjan till 0.

Mot slutet och efter avslutad terapi skedde en drastisk för- sämring av samtliga "virusmarker". Själva virusisoleringen var upprepat negativ.

Patient 3 (Pal.; Walter-Reed-stadium 6) Totaldos alfa-liponsyra var 104 g i 26 dagar under terapifasen om 27 dagar. I 2 dagar gavs 2 g/dag, i 2 dagar 3 g/dag, i l dag 4 g/dag, i 2 dagar 5 g/dag, i 3 dagar 6 g/dag. Efter l dags permittering utan terapi 2 dagar 6 g/dag, därefter en 508 601 26 dosreduktion till l g i 4 dagar på grund av ökande trombopeni.

Därpå l dag 3 g, 6 dagar 6 g/dag, därefter på grund av förnyad trombocytminskning (Daraprim-biverkning) dosreduktion till l g under 3 dagar och l dag 2 g/dag. Därefter planmässig avslut- ning av terapin. I totalt ll dagar gavs den maximala dosen om 6 g/dag.

Hos denna patient mättes plasma p24-antigenspegeln (ständigt negativ), virusisolering samt plasmatitrering (ständigt nega- tiv) genomfördes.

Före början av terapin låg produktionen av p24-antigen i pg/ml 200000 celler vid cirka 10. Detta värde fördubblades vid dag 5 i terapin för att därefter vid den 28:e dagen kontinuerligt minska till 0. Efter terapislut ökade detta värde åter läng- samt.

Patient 4 (Pag., 75 kg; Walter-Reed-stadium 6) Terapifas: 19 dagar. Totaldos alfa-liponsyra: 82,75 g. Terapi fràn 22.05.1990 med varaktig infusion av alfa-liponsyra under 20-24 timmar/dag. Doser: 2 dagar 2 g, 9 dagar 4 g, l dag 3 g, l dag 2,75 g, 3 dagar 6 g, l dag 7 g, 2 dagar 6 g.

Tillförsel som varaktig infusion i 20-24 timmar med l paus en gäng om l/2 dag.

Samtliga parametrar (plasma P24 antigenspegel), virusisolering med celltitrering (plasmatitrering) var positiv hos denna patient och mättes under terapiförloppet.

Plasma p24-antigenspegeln som kort före och i början av tera- pin rörde sig om värden av 0,070 ng/ml föll till den 18:e terapidagen till 0,005 ng/ml. Efter avslutad terapi ökade spegeln äter till begynnelsevärdet. p24-produktion/ml/200000 celler låg kort före terapin vid 8 pg/ml. Vid slutet av terapin föll detta värde med 75 % och ökade inte heller väsentligt efter avslutad terapi. Vid denna tidpunkt stod patienten ytterligare under AZT-terapi. Plasma- titern, som före terapibegynnandet lag vid 10 föll under terapin till 0, pendlade därefter vid slutet av terapin och därefter omkring l. Före begynnande terapi var virus entydigt påvisbart ur 2 x 106 celler. Vid slutet av terapin var virus 508 601 27 knappast (i motsvarande område) pàvisbart. Efter avslutad terapi försämrades resultaten åter.

Sammanfattningsvis erhölls följande resultat: Under Thioctacid-terapi föll positiv plasma p24-antigenspegeln (fall l och 2) tydligt inom en kort tidsperiod (cirka 14 dagar) till minst l/10 av sitt utgàngsvärde.

Vid virusisoleringen ur patientlymfocyter kunde vid 3 till- fällen (fall 2, 3 och 4) en tydlig förminskad virusproduktin påvisas under terapiförloppet. Hos två patienter (fall 2 och 3) var resultaten till och med på gränsen till negativa.

Positiv plasmatiter sjönk likaså inom förloppet av terapin till O (fall 2 och 4).

Dessa resultat visar att hos patienter, som uppvisar tydligt mätbara virologiska "marker" under thioctacid-terapi får en utpräglad förbättring av denna parameter och att därför vid en långvarig behandling med alfa-liponsyra kan räkna med en positiv effekt på totalsjukdomsbilden.

Verkningsinriktningen hos förening l enligt uppfinningen beträffande dessa antiretrovirala effekt är snarast jämförbar med effekten hos de kända läkemedlet Immuthiol (natriumdietyl- ditiokarbonat), dock undertryckes till skillnad härtill exem- pelvis den cytopatogena effekten (CPE) väsentligen tydligare genom den aktiva substansen I, speciellt när substanserna ges efter cellinfektion.

Som indikation för föreningen I ifràgakommer här exempelvis: den terapeutiska behandlingen av HIV-infekterade, asymtomatis- ka liksom även symtomatiskt sjuka personer av alla stadier av förvärvat immunbristsyndrom (AIDS) enligt den internationellt vanliga klassificeringen. Det finns ingen kontraindikation.

Doseringsmängder och användningsformer, som förutom de redan angivna speciellt ifràgakommer vid användning för bekämpning av retrovirus (speciellt Aids): Den farmaceutiska beredningen innehåller för denna användning sos 601 m i allmänhet mellan 50 mg till 3 g som enkeldos, företrädesvis 100 mg till l g, speciellt 400 mg eller 500 mg till 1 g av den aktiva komponenten med formeln I enligt uppfinningen (företrä- devdis thioctsyra eller dihydroliponsyra). Den uppnådda ef- fektspegeln/kg kroppsvikt skall ligga mellan 3,5 och 200 mg, företrädsvis mellan 7 och 100 mg, speciellt mellan 35 och 70 mg/kg kroppsvikt. Den aktiva substansen I (dvs. föreningen med formeln I) skall avges långsamt ur beredningen. Detta gäller även för komponenten b vid kombinationer.

Doseringen kan exempelvis ske i form av tabletter, kapslar, piller, dragéer, aerosoler eller i flytande form.

Som flytande användningsformer ifrágakommer exempelvis: alko- holhaltiga resp. vattenhaltiga lösningar samt suspensioner och emulsioner.

Föredragna användningsformer är exempelvis tabletter, som innehåller mellan 100 mg och 2 g eller lösningar, innehållande 10 mg till 0,2 g/ml vätska av den aktiva substansen.

Enkeldosen av den aktiva substansen med formeln I kan exempel- vis vara: a) vid orala läkemedelsformer mellan 100 mg - 3 g, företrädes- vis 200 mg - l g, speciellt 400 mg - l g b) vid parenterala läkemedelsformer (exempelvis intravenös, intramuskulär) mellan 100 mg - 12 g, företrädesvis 200 mg - 6 g, speciellt 500 mg till 6 g. c) vid läkemedelsformer för inhalation (lösningar eller aero- soler) mellan 100 mg - 2 g, företrädesvis 200 mg - l g.

Doserna enligt a) till c) kan exempelvis vara l till 6 gån- ger, företrädesvis till l till 4 gånger dagligen eller ske som varaktig infusion, exempelvis med hjälp av en infusioniat* Dagdosen av den aktiva substansen med formeln I hos människor ligger exempelvis för parenteral applikation i området från *) Infusionsanordning för exakt dosering per timme av en löst aktiv substans 508 601 29 40 - 80 mg, företrädesvis 40 - 60 mg per kg vikt (exempelvis intravenös varaktig infusion under 24 timmar). Vid längre användning kan eventuellt dosen ökas, exempelvis upp till 160 mg per kg vikt inom 24 timmar. Vid oral applikation kan dags- dosen exempelvis ligga mellan 40 - 120 mg/kg kroppsvikt (vid längre användning eventuellt ökningar till 160 mg eller även 200 mg per kg kroppsvikt dagligen); enkeldosen ligger exempel- vis vid 16 - 20 mg per kg vikt, varvid denna dos lämpligen ges fyra gånger per dag. Företrädesvis utgör dagsdosen av den aktiva substansen med formeln I 4 - 6 g; läkemedlet innehåller därvid företrädesvis l - 1,5 g av förening I i en galenisk formulering varvid en sådan dos företrädesvis ges 4 gånger.

För behandlingen kan exempelvis 1-4 tabletter med en halt av 50 mg till 2 g, företrädesvis 400 mg eller 500 mg till 2 g aktiv substans ges tre gånger dagligen eller exempelvis vid intravenös injektion en ampull/infusionsflaska med 1 - 500 ml innehåll med 200 mg till 6 g, speciellt 500 mg till 6 g aktiv substans l - 4 gånger dagligen rekommenderas. Vid oral till- försel är den minimala dagsdosen exempelvis 300 mg; den maxi- mala dagsdosen vid oral tillförsel skall inte överskrida 12 g.

- De angivna dosmängden beräknas alltid på den fria syran med formeln I. Om föreningen I användes i form av dess salt ökas den angivna doseringen/doseringsområdet på motsvarande sätt till den högre molvikten. - För kombinationen av aktiv substans med formeln I (exempelvis alfa-liponsyra) med komponent b), exempelvis AZT, kan de båda komponenterna vid varje tillfälle exempelvis blandas i ett förhållande av 1 till 100 till 100 till 1 ekvimolära andelar verksam substans, speciellt i ett förhållande av 1 till 10 till 10 till 1, företrädesvis i ett förhållande av 1 till 3 till 3 till l andelar.

I fallet med en kombination av aktiv substans med formeln I (exempelvis alfa-liponsyra) och alfa-interferon kan de båda komponenterna exempelvis föreligga i följande förhållande: 50 mg - 6 g förening I (komponent a) till 8 x 106 enzymenheter 508 601 30 till l x 105 enzymenheter alfa-interferon, speciellt 0,5 - 3 g komponent a till 1-4 x 106 enzymenheter alfa-interferon.

I kombinationen av aktiv substans I och andra komponenter enligt b) kan de båda komponenterna föreligga som blandning. I allmänhet ligger komponenterna dock skilda från varandra i en galenisk formulering varvid här de härför kända galeniska formuleringarna kommer ifråga: exempelvis en komponent som 'tablett eller lackerad tablett, den andra komponenten som pulver, båda i en kapsel och omvänt; en komponent i form av pellets, den andra som pulver, dragé eller tablett och omvänt och varvid de båda formerna exempelvis föreligger i en kapsel; eller i form av flerskikts- eller manteltabletter. Man kan härvid exempelvis hänvisa till boken av Karl Thoma, Arznei- mittelstabilität, Frankfurt 1978, exempelvis sidan 207 och följande.

Kombinationen enligt uppfinning kan emellertid även föreligga som ett alster i vilket vid varje tillfälle de båda separata aktiva substanserna föreligger i fullständigt från varandra skilda formuleringar, varvid speciellt komponent b, men även båda komponenterna (a och b) ingår i ampuller och/eller in- fusionsflaskor så att även en separat eller även tidmässigt graderad tillförsel är möjlig.

Om sådana fullständigt separata formuleringar föreligger avstämmes dessa i förhållande till varandra och innehåller ifrågavarande aktiva substans i doseringsenheten i samma mängder och motsvarande viktförhållanden som de i vilka de föreligger i kombinerad blandning.

Vid ett alster för separat användning är det även möjligt att inte samtidigt ge de båda kombinationspartnerna. Vid sådana tillfällen kan exempelvis den aktiva substansen I ges som varaktig infusion (dos exempelvis 2 - 5 g per dag) och den andra komponenten b samtidigt (dos exempelvis 50 - 800 mg eller l - 8 x 106 enzymenheter, företrädesvis intramuskulär) eller även som varaktig infusion per dag eller den aktiva substansen I kan exempelvis ges fyra gånger per dag (exempel- n 508 601 vis en enkeldos 0,5 - 2 g) och den andra komponenten b samti- digt (dos exempelvis 50 - 200 mg, resp. 0,5 - 3 x l06 enzym- enheter). Man kan dà exempelvis ges 1-3 ytterligare doser av komponent b (exempelvis mellan 50 - 200 mg, resp. 0,5 - 3 x 105 enzymenheter) i tidsintervall om vardera 6 och/eller 12 timmar.

Beredningarna/alstren enligt uppfinningen kan företrädesvis även innehålla ytterligare vitaminer, speciellt vitamin Bl och vitamin E.

Den akuta toxiciteten av alfa-liponsyra pà mus (uttryckt genom LD 50 mg/kg; metoden enligt Miller och Tainter: Proc. Soc.

Exper. Biol. a. Med. 57 (1944), 261) ligger exempelvis vid oral applikation över 400 mg/kg kroppsvikt, den för dihydroli- ponsyra över 200 mg/kg kroppsvikt mus.

Exempel Exempel l Tabletter med 50 mg S- resp. R-alfa-liponsyra 250 g S-alfa-liponsyra revs jämnt med 750 g mikrokristallin cellulosa. Efter siktning av blandningen tillblandades 250 g stärkelse (stärkelse 1500/Colorcon), 732,5 g laktos, 15 g _magnesiumstearat och 2,5 g högdispers kiseldioxid och bland- ningen pressades till tabletter med vikten 400,0 mg.

En tablett innehåller 50 mg S-alfa-liponsyra.

På samma sätt kan tabletter med 50 mg R-alfa-liponsyra fram- ställas om istället för 250 g S-alfa-liponsyra samma mängd R- alfa-liponsyra användes.

Eventuellt kan tabletterna efter sedvanligt förfarande förses med en magsaftlöslig eller magsaftpermeabel filmbeläggning. 508 601 32 Exemgel 2 Ampuller med 50 mg S- resp. R-alfa-liponsyra som trometamol- salt i 2 ml. 250 g S-alfa-liponsyra löses tillsammans med 352,3 g trometa- mol (2-amino-2-(hydroximetyl)-l,3-propandiol) i en blandning av 9 liter vatten för injektionsändamål och 200 g l,2-pro- pylenglykol under omröring. Lösningen fylles med vatten för injektionsändamàl till lO liter och filtreras därefter genom ett membranfiltrer med porvidden 0,2 um med glasfiberförfil- ter. Filtratet fylles under aseptiska betingelser till 2 ml i steriliserade 2 ml-ampuller.

En ampull innehåller i 2 ml injektionslösning 50 mg S-alfa- liponsyra som trometamolsalt.

Pà samma sätt kan ampuller med R-alfa-liponsyra framställas när istället för 250 g S-alfa-liponsyra samma mängde R-alfa- liponsyra användes.

Exempel 3 Ampuller med 250 mg dihydroliponsyra i 10 ml injektionslös- ning. 6Q g trometamol och l g etylendiamintetraättiksyra, dinatrium- salt löses i 1,8 liter vatten för injektionsändamàl. Lösningen begasas 10 minuter med kväve. Under ytterligare begasning med kväve löses i blandningen 2 g natriumdisulfit och därefter 50 g dihydroliponsyra. Lösningen fylles med vatten för injek- tionsändamål, som begasas med kväve till en volym av 2 liter.

Efter noggrann blandning filtreras lösningen över ett membran- filter med porvidden 0,2 um och filtratet fylles under asep- tiska betingelser under för- och efterbegasning med kväve i ampuller till 10 ml fyllvolym.

En ampull innehåller i 10 ml lösning 250 mg dihydroliponsyra som trometamolsalt.

Claims (4)

508 601 33 PATENTKRAV

1. Läkemedel innehållande alfa-liponsyra, k ä n n e t e c k - n a t av att doseringsenheten för fasta resp. halvfasta be- redningar innehåller 51 mg till 6 g, speciellt 100 mg till 2 g, företrädesvis 200 mg till 1 g alfa-liponsyra eller ett »farmaceutiskt användbart salt därav, eller att det handlar om injektionslösningar som innehåller 26 mg till 500 mg per ml, företrädesvis 50 mg till 200 mg, speciellt 100 mg per ml alfa- liponsyra eller ett farmaceutiskt användbart salt därav, eller att det handlar om dryckeslösningar, -suspensioner eller -emulsioner som innehåller 0,2 mg till 500 mg per ml, före- trädesvis 1 mg till 50 mg per ml, speciellt 5 mg till 10 ml per ml alfa-liponsyra eller ett farmaceutiskt användbart salt därav.

2. Läkemedel enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a t av att läkemedlet som aktiv substans innehåller alfa-liponsyra och dessutom vanliga farmaceutiska bärarmedel, hjälpmedel, stabilisatorer, lösningsförmedlare och/eller utspädningsmedel.

3. Läkemedel enligt patentkravet 2, k ä n n e t e c k n a t av att lösningar, vilka som aktiv substans innehåller alfa- liponsyra, även innehåller stabilisatorer och/eller lösnings- förmedlare.

4. Läkemedel enligt patentkravet 3, k ä n n e t e c k n a t av att som stabilisatorer resp. lösningsförmedlare följande substanser användes: alifatiska Cf4;-alkoholer, som innehåller en, två eller tre hydroxylgrupper, polyetylenglykol med mol- vikter mellan 200 - 600; vanliga fysiologiskt fördragbara organiska amider, naturliga alfa-aminosyror, alifatiska ami- ner, hydroxietylteofyllin, trometamol, dietylenglykolmono- metyleter.