SE506847C2 - Förfarande och anordning vid fasmodulerade signaler - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 505 847 2 fall är det lämpligt att använda sig av en bärvåg som moduleras av den digitala informationen.

De tre grundläggande sätten att med hjälp av digital information modulera en bärvåg är genom en förändring, språng, av antingen bärvågens amplitud, frekvens eller fas.

De tre grundläggande sätten att modulera en bärvåg benämns vanligen amplitudskiftsmodulation, frekvensskiftsmodulation respektive fasskiftsmodulation. Vilket sätt man använder kan vara baserat på något av följande önskemål och/eller krav: detekteringsprestanda, datahastighet, tillgänglig spektrum/bandbredd, hårdvarukomplexitet, frekvensområde, kostnad etc. Några av kraven/önskemålen står i direkt konflikt med varandra varför en prioritering måste ske beroende på tillämpning. Vid amplitudskiftsmodulation kommer bärvågens amplitud att variera, det vill säga att amplitudskiftsmodulation inte har en konstant envelopp.

Frekvens- och fasskiftsmodulation har båda en konstant envelopp vilket gör denuokänsliga för amplitudolinjäriteter som kan uppstå i överföringen mellan en sändare och en mottagare. Exempel där amplitudolinjäriteter kan uppstå är vid användning avlnikrovågsradiolänkar och satellitkanaler.

Följaktligen är frekvens- och fasskiftsmodulation mycket vanligare än amplitudskiftsmodulation.

Frekvensskiftsmodulation är oftast enklast att praktiskt implementera, det vill säga att den nödvändiga hårdvaran är enkel både på sändarsidan och mottagarsidan vilket ger låga kostnader. Fasskiftsmodulation ger å andra sidan prestan- damässigt ett bättre system, men kräver en mera komplicerad sändare och mottagare. På grund av dessa skillnader har utvecklingen drivit fram ett slags hybrider, vilka utnytt- jar fördelar från båda modulationsmetoderna. Bland dessa kan nämnas TFM (Tamed Frequency Modulation) och C-QPSK (Constant envelope offset Quadrature Phase Shift Key) vilka i grunden är samma modulationsmetod, men som med sina olika 10 15 20 25 30 35 ' 506 847. 3 namn belyser det faktum att det handlar om en hybridlös- ning. Vid tillämpning av modulationsmetoden används en fysiskt enkel sändare liknande den som man använder vid frekvensskiftsmodulation och en avancerad, mottagare liknande den man använder vid fasskiftsmodulation.

Därigenom får man ett system med fördelar från frekvens- skiftsmodulation, enklarecxflibilligare, och fasskiftsmodu- lation, bättre prestanda.

Emellertid uppstår vissa problem vid användning av modula- tionsmetoder där sändsignalen genereras genom styrning av en spänningsstyrd oscillator (VCO) och där signalen fas- demoduleras i mottagaren. Om en spänningsstyrd oscillator används för att generera en modulerad sändsignal som fasdemoduleras i en mottagare, blir kraven på de frekven- ser, son\den spänningsstyrda oscillatorn genererar, ytterst höga om en korrekt fasdemodulering skall kunna ske i mottagaren. Kraven ökar ytterligare vid tillämpningar där fasinformationen över ett antal informationsbitar används för att generera en bärvågsfrekvens i mottagaren, så kallad koherent fasdemodulering. Fasfelet är lika med tidsin- tegralen av frekvensfelet.

Vid generering av sändsignalens frekvenser används en pulsformare som ofta en digital bitström, till en modulerande basbandssig- nal som styr den spänningsstyrda oscillatorn. Nivån på den modulerande basbandssignalen anger vilken frekvens, som sändsignalen skall ha vid ett visst tillfälle. Om puls- formaren har ett förstärkningsfel, som kan vara orsakat av itemperaturvariationer, åldrande av komponenter, dålig initial injustering av nivåer med mera, innebär det att den spänningsstyrda oscillatorn får fel insignal och kommer som en konsekvens därav att generera fel frekvenser. På grund av förstärkningsfel kommer de frekvenser som genereras att vara skalade med en faktor som står i relation till 10 15 20 25 30 35 506 847 4 förstärkningsfelet. Skalningen innebär att bredden på det frekvensspektra som samtliga genererade frekvenser skapar kommer att minska eller öka i en grad som motsvarar skal- ningen.

Skalningen kan illustreras på följande sätt: Antag att den önskvärda modulerande basbandssignalen har ett område som ligger mellan fyra och åtta volt. Om förstärkningsfelet ger upphov till en faktor två, kommer insignalen till den spänningsstyrda oscillatorn att ligga mellan åtta och sexton volt. Utstyrningsområdet har således inte bara flyttat, utan också ökat från fyra till åtta volt, och på motsvarande sätt har således utsignalens frekvenser ändrat sig. Samtliga frekvenser har således inte ökat lika mycket, utan frekvenserna blir skalade i relation till förstärkningsfelet. Detta skapar en felaktig deviation av utsignalen. Med deviation menas den momentana avvikelsen i frekvens från en bärvågs tänkta centerfrekvens.

Problem vid frekvensgenereringen kan även uppstå i den spänningsstyrda oscillatorn, det vill säga att även i de fall den modulerande basbandssignalen är korrekt kan den spänningsstyrda oscillatorn generera fel frekvens. Den spänningsstyrda oscillatorn kan vara behäftad.med förstärk- ningsfel som kan vara orsakade av temperaturvariationer, åldrande av komponenter, dålig initial injustering av nivåer och förstärkningsfaktorer med mera. Även här kommer de genererade frekvenserna att vara skalade med en faktor som står i relation till förstärkningsfelet.

För att lösa problemen med generering av korrekta fre- kvenser kan sändaren förses med en deviationsdetektor som mäter deviationen hos den modulerade sändsignalen och därigenom justera basbandssignalens nivå på ett sådant sätt att rätt frekvenser och därmed också rätt modulation erhålls. För att realisera detta förses sändaren med en 10 15 20 25 30 35 506 847 5 demodulator som demodulerar sändsignalen från den spän- ningsstyrda oscillatorn. Den demodulerade sändsignalen överförs sedan till en deviationsdetektor som detekterar deviationen och beräknar storleken på förstärkningsfelet och ger en deviationsfelkonstant. Deviationsfelkonstanten används sedan för korrigering av basbandssignalens nivå.

Ett problem sonx uppstår är hur själva deviations- och deviationsfeldetekteringen skall utföras på ett tillförlit- ligt och enkelt sätt. Ett stort problem med deviations- detektering är när det inte finns någon indikering på vad fasändringarna borde vara. En sändare utan en deviations- detektor kan exempelvis vara i behov av en ombyggnad/upp- gradering med en deviationsdetektor. En sändare som tidigare varit utan en deviationsdetektor kan vara uppbyggd och integrerad på ett sådant sätt att det inte med rimliga insatser går att få fram en signal med den digitala informationen som överförs via sändaren, det vill säga den digitala informationen som verkligen sänds av sändaren och som nödvändigtvis inte är lika med den digitala informatio- nen som tillförs sändaren. Finns det inte någon möjlighet att få fram en signal med den digitala informationen som överförs i sändaren finns heller ingen indikation att tillföra en deviationsdetektor om vad fasändringarna som sänds borde vara.

Deviationen måste kunna mätas och korrigeras med till- räckligt hög noggrannhet för att exempelvis en koherent fasdemodulering som vanligtvis utnyttjas skall kunna utföras.

En metod att detektera deviationen och beräkna deviations- fel är att beräkna den mottagna fasändringen per symbol och därefter tröskeldetektera för beslut om symbolens nominella fasändringstillhörighet. En symbol är den informations- mängd, en eller flera databitar, som en enskild fasändring 10 15 20 25 30 35 505 847 6 representerar. Detta betyder att om fasändringen. per symbol nominellt är ~90°(-n/2), -45°(-n/4), 0°, 45°(n/4) eller 9W¶n/2), kan det vara lämpligt att använda -67,52 -22,52 22,5°och 67,5°som tröskelnivåer för beslut om fas- ändringstillhörighet. Är den detekterade fasändringen större än 67,5° antas den nominella fasändringen vara 90% Ligger den detekterade fasändringen mellan 22,5° och 67,5° antas den nominella fasändringen vara 45% Ligger den detekterade fasändringen mellan -22,5° och 22,5° antas den nominella fasändringen vara 0°och så vidare. Detta gäller under förutsättning att inget eller bara ett litet center- frekvensfel existerar.

Den ovan beskrivna metoden för att detektera deviationsfel har minst två väsentliga problem, nämligen att den har ett begränsat detektionsomräde och att deviationsdetekteringen blir filterberoende. Om deviationsfelet är stort blir tröskeldetekteringen och därmed deviationsdetekteringen felaktig. Om deviationsfelet, som kan ses som ett faktori- ellt fel eller skalningsfel, är mindre än 0,75 (0,7590°=67,9U eller större än 1,5 (l,545°=67,5Ü blir beslut om fastillhörighet fel vid tröskeldetektering.

Filterberoendet uppstår på grund av att sändare och mottagare vanligtvis innefattar signalanpassade filter för att optimera signal/brus förhållandet och dessa filter på- verkar i hög grad den detekterade fasändringen per symbol på grund av intersymbolinterferens. Påverkan är ej symmetrisk eftersom den beror på föregående symboler och att filtren har en lågpasskarakteristik. Med en slumpse- kvens av data minskar därför medelvärdet för detekterade fasändringar relativt ett nominellt teoretiskt medelvärde.

Detta betyder att eftersom intersymbolinterferensen är filterberoende får även deviationsdetekteringen ett oönskat filterberoende. 10 15 20 25 30 35 506 84? 7 REDOGÖRELSE FÖR UPPFINNINGEN Ett ändamål med uppfinningen är att ange ett förfarande och en anordning medelst vilka deviationen på en fasskiftsmo- dulerad signal kan detekteras på ett enkelt och tillför- litligt sätt.

Ett annat ändamål med uppfinningen är att ange ett för- farande och en anordning medelst vilka en deviations- detektering kan utföras med ett stort detekteringsområde och med en liten intersymbolinterferenspåverkan.

Ytterligare ett ändamål med uppfinningen är att ange ett förfarande och en anordning medelst vilka deviations- detektering och korrigering av deviationsfel kan utföras i en mottagare.

Ovanstående ändamål uppnås enligt en deviationsdetekte- ringsprincip enligt uppfinningen som använder det faktum att vissa modulationstyper kan ge upphov till faslinjära sekvenser. Detta innebär att det förekommer faslinjära segment, det vill säga en del av en sekvens, i informa- tionsbärande fasskiftsmodulerade signaler, med fasändringar med konsekutivt samma fasändring. Här kan det vara på sin plats att förtydliga vissa uttryck och ord som kommer att användas framöver. En fasändring är ett värde på hur mycket en signals fas vrider sig från föregående värde och den kan även vara noll. Vanligtvis menas fasändring per symbol. En symbol är den informationsmängd som en enskild fasändring representerar. Informationsmängden kan vara en eller flera databitar. Vid användning av en fasskiftsmodu- lation enligt C-QPSK, som används i exemplen, är informa- tionsmängden en bit och således är det fasändring per bit.

En sekvens består av en rad av fasändringar. I en faslin- jär sekvens är alla fasändringar teoretiskt samma, prak- tiskt är fasändringarna inom en viss tolerans. Ett segment 10 15 20 25 30 35 506 847 8 är en del av en sekvens. Även i ett faslinjärt segment är alla fasändringarna teoretiskt samma, i praktiken varierar fasändringarna något. För att kunna bestämma huruvida fasändringarna i ett segment är samma med en viss tolerans så används uttrycket bestämt lika, det vill säga att anordningen eller förfarandet bestämmer att fasändringarna är samma trots att de numeriskt ej är exakt samma.

En detektor som bygger på deviationsdetekteringsprincipen enligt uppfinningen utfiltrerar/extraherar faslinjära segment ur den informationsbärande fasskiftsmodulerade signalen och bestämmer vilka nominella faslinjära sekvenser Efter det att detektorn har bestämt vilken nominell faslinjär sekvens som de utfiltrerade segmenten motsvarar. det utfiltrerade faslinjära segmentet tillhör kan detektorn bestämma vilken fasändring som det faslinjära segmentet borde ha, det vill säga den fasändring som den motsvarande nominella faslinjära sekvensen har. Med vetskap om vilken fasändring det faslinjära segmentet har och vilken fasän- dring det borde ha, kan detektorn beräkna deviationen hos den informationsbärande fasskiftsmodulerade signalen och därmed också deviationsfelet och eventuellt skapa en devia- tionsfelkonstant/korrigeringssignal.

Vidare uppnås ovanstående ändamål genom ett förfarande en- ligt uppfinningen för deviationsdetektering av en fas- skiftsmodulerad signal, som innefattar faslinjära sekven- ser. Enligt förfarandet utfiltreras först segment medlninst tre konsekutiva värden, där varje värde motsvarar en fasän- dring ur den fasskiftsmodulerade signalen. De utfiltre- rade segmenten utvärderas huruvida de konsekutiva värdena som motvarar fasändringar i segmenten är bestämt lika och om värdena som motsvarar fasändringar i ett segment är be- stämt lika skapas ett faslinjärt segment av det segmentet och annars förkastas segmentet. Eventuellt utvärderas också de utfiltrerade segmenten huruvida de tillhör en 10 15 20 25 30 35 506 847 9 faslinjär sekvens vars fasändring per symbol är noll grader och om ett segment tillhör en faslinjär sekvens vars fasändring per symbol är noll grader förkastas segmentet.

Därefter bestäms de faslinjära segmentens fasändringstill- hörighet. De faslinjära segmentens fasändringstillhörighet bestäms att vara lika den nominella fasändring som den motsvarande nominella faslinjära sekvensen innehar som det bedöms att det faslinjära segmentet är en del av. Utifrån de faslinjära segmentens bestämda fasändringstillhörighet beräknas deviationen.

Vidare uppnås ovannämnda ändamål genom en anordning enligt uppfinningen för deviationsdetektering av en fasskiftsmo- Adulerad signal som innefattar faslinjära sekvenser. Anord- ningen innefattar utfiltreringsmedel, ett första och eventuellt ett andra utvärderingsmedel, bestämningsmedel och beräkningsmedel. Utfiltreringsmedlet utfiltrerar/ex- traherar segment med xninst tre konsekutiva värden som motsvarar fasändringar ur den fasskiftsmodulerade signalen.

Det första utvärderingsmedlet utvärderar huruvida de konse- kutiva värdena som xmotvarar fasändringar i segment är bestämt lika. Om värdena som motsvarar fasändringar i ett segment är bestämt lika skapar det första utvärderingsmed- let ett faslinjärt segment och om inte förkastar det segmentet. Det valfria andra utvärderingsmedlet utvärderar huruvida utfiltrerade segment tillhör en faslinjär sekvens vars fasändringar är noll grader. Om ett segment tillhör en faslinjär sekvens vars fasändringar är noll grader för- kastar det andra utvärderingsmedlet segmentet. Bestäm- ningsmedlet bestämmer'det faslinjära segmentets fasändring- stillhörighet. Fasändringstillhörigheten bestäms till att vara lika den nominella fasändring som den nominella faslinjära sekvensen innehar som det bedöms att det faslinjära segmentet är en del av, det vill säga att det bedöms vilken faslinjär sekvens som det faslinjära segmen- tet motsvarar. Beräkningsmedlet beräknar deviationen 10 15 20 25 30 35 506 847 10 utifrån det faslinjära segmentets bestämda fasändringstill- hörighet och det faslinjära segmentets konsekutiva värden.

En fördel med uppfinningen är att deviationsdetektorn får ett stort detekteringsområde.

En annan fördel med uppfinningen är att påverkan från intersymbolinterferens på deviationsdetekteringen kan göras mycket liten.

Ytterligare en fördel med uppfinningen är att principen för deviationsdetektorn möjliggör en placering av en devia- tionsdetektor enligt uppfinningen i antingen sändaren eller mottagaren. Ännu en fördel med uppfinningen är att den kan integreras i en eller flera kretsar eller implementeras i en pro- cessoranordning och att den ej är beroende av en extra demodulator i de fall den implementeras i mottagaren.

FIGURBESKRIVNING Uppfinningen skall i det följande närmare beskrivas i förklarande och inte på något vis begränsande syfte, med hänvisning till bifogade figurer, där Fig. 1 visar ett blockschema över ett överföringssystem, Fig. 2 visar ett blockschema över en sändare där en implementering av en deviationsdetektor enligt uppfinningen är lämplig, Fig. 3 visar ett blockschema över en mottagare där en implementering av en deviationsdetektor enligt uppfinningen är lämplig, 10 15 20 25 30 35 506 847 11 Fig. 4 visar ett blockschema över ytterligare en motta- gare där en implementering av en deviationsde- tektor enligt uppfinningen är lämplig, Fig. 5 visar ett fasdiagram, Fig. 6 visar ett fasträd, Fig. 7 visar ett blockschema över en pulsformare för att generera en modulerande basbandssignal, Fig. 8 visar ett blockschema över en deviationsdetektor enligt uppfinningen, Fig. 9 visar ett flödesschema över ett deviationsdetek- teringsförfarande enligt uppfinningen, Fig.1QA visar en frekvensfunktion av detekterade fasän- dringar och Fig.l0B visar ett maxgruppfilter för bortfiltrering av nära faslinjära segment.

FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMER För att underlätta förståelsen av uppfinningen skall inledningsvis ett överföringssystem beskrivas i anslutning till figur 1. Överföringssystemet enligt figur 1 är ett exempel på ett system som kan dra nytta av en deviations- detektering enligt uppfinningen. Därefter kommer en sändare och två mottagare med deviationskorrigering att be- skrivas i anslutning till figurerna 2 till 4 där en deviationsdetektor enligt uppfinningen lämpligen kan implementeras. Först bör det dock nämnas att uppfinningen inte rör problemen kring detektering och korrigering av 10 15 20 25 30 35 506 847 12 centerfrekvensfel. Centerfrekvensfel består enkelt uttryckt endast i en förskjutning av frekvenser (olika frekvenser förflyttas/förskjuts lika mycket) medan devia- tionsfel är ett skalningsfel som antingen trycker ihop eller drar isär frekvenser (olika frekvenser förflyt- tas/förskjuts olika mycket).

I figur 1 visas ett blockschema av ett system till vilket uppfinningen riktar sig. En informationsbärande signal 110, som kan vara en digital bitström, omvandlas i en pulsformare 140 för att skapa en modulerande basbandssignal 112. Den modulerande basbandssignalen 112 är idealt sett anpassad så att den kan styra en spänningsstyrd oscillator 142, via ett signalanpassat filter 141, på ett sådant sätt att en modulerad informationsbärande signal 114 har en önskad modulation och därmed också en önskad deviation så att den kan avkodas i en mottagare. Det signalanpassade filtret 141 är företrädesvis ett lågpassfilter för att optimera signal/brus förhållandet. Överföringen av den informationsbärande signalen 114 till en mottagare kan ske via exempelvis valfritt trådlöst medium såsom en eller flera radiokanaler, en mikrovågslänk, en satellitkanal eller via något annat medium.

Mottagaren som visas i figur 1. består till del av en kvadraturdemodulator. Kvadraturdemodulatorn innefattar en signaldelare 150 som delar den modulerade informations- bärande signalen 114 mellan en I- (In-phase) och en Q- (Quadrature-phase) kanal. De informationsbärande signaler- na i I- och Q-kanalerna demoduleras i var sin demodulator 151, 152 med en demoduleringsfrekvens som är 90” fasför- skjuten mellan kanalerna. Demoduleringsfrekvensen genere- ras i en signalgenerator 154 och den fasvrids i en fasvri- dare 153 för att kunna mata I- och Q-kanalernas demodulato- rer 151, 152. I- och Q-kanalernas demodulerade informa- tionsbärande signaler matas via var sitt signalanpassat 10 15 20 25 30 35 506 847 13 filter 155, 156 till en datadetektor 157 för att återskapa en kopia 130 av den informationsbärande signalen 110.

Som nämnts tidigare kan det inträffa att nivån på den modulerande basbandssignalen 112 i figur 1 ej är rätt på grund av exempelvis förstärkningsfel i pulsformaren 140 eller i den spänningsstyrda oscillatorn 142 vilket resulte- rar i att modulationen, deviationen, på den modulerade informationsbärande signalen 114 blir fel. I de fall fel uppstår i den modulerade informationsbärande signalen 114 kan det inträffa att datadetektorn 157 ej kan skapa en kopia 130 av den informationsbärande signalen 110.

En känd lösning att korrigera deviationen är att korrigera basbandssignalen i sändaren för att på så vis få en korrekt deviation. Figur 2 visar en sådan sändare som med fördel utnyttjar en deviationsdetektor enligt uppfinningen. Här omvandlas en informationsbärande signal 210 i en puls- formare 240 för att skapa en modulerande basbandssignal 212. Den modulerande basbandssignalen 212 multipliceras med en korrigeringssignal 220 (deviationsfelkonstant) i en multiplikator 246 för att generera en skalad modulerande basbandssignal 222. Den skalade modulerande basbandssigna- len 222 styr, via ett signalanpassat filter 241, en spän- ningsstyrd oscillator 242 som genererar en modulerad informationsbärande signal 214.

Den modulerade informationsbärande signalen 214 delas i en delare 243 varvid en del 224 sänds till en mottagare och en del 216 demoduleras i en demodulator 244 för att förse en deviationsdetektor 245 i sändaren med en demodulerad in- formationsbärande signal 218. Den demodulerade informa- tionsbärande signalen 218 matas in i deviationsdetektorn 245 som mäter deviationen hos den demodulerade informa- tionsbärande signalen 218. Deviationsdetektorn 245 ger ett mått, en deviationsfelkonstant i form av korrigerings- 10 15 20 25 30 35 506 847 14 signalen 220, på förstärkningsfelen. Genom att den modulerande basbandssignalen 212 multipliceras med korrige- ringssignalen 220 i multiplikatorn 246 ger det en modifie- rad, eller med andra ord den skalade modulerande bas- bandssignalen 222. Den skalade modulerande basbandssigna- len 222 styr därefter den spänningsstyrda oscillatorn 242 på ett sådant sätt att en modulerad informationsbärande signal 214 med rätt deviation erhålles.

Denna lösning fungerar ur en teknisk synvinkel väl men är, speciellt på grund av demodulatorn 244, dyr och utrymmes- krävande att realisera. Dessa nackdelar kan lösas genom att företrädesvis använda en mottagare enligt någon av figurerna 3 eller 4. En mottagare enligt figur 3 eller 4 tillsammans med en deviationsdetektor enligt uppfinningen skapar ett optimerat system.

I figur 3 visas ett blockschema på en mottagare som eliminerar ovanstående nackdelar som uppstår med devia- tionsdetektorn cxfll deviationsfelskorrigeringen endast i sändaren. En modulerad informationsbärande signal 314 kan lämpligen vara genererad i en sändare av den typ som visas 1 figur 1.

Den modulerade informationsbärande signalen 314 demoduleras först i en demodulator. Demodulatorn kan vara en kvadra- turdemodulator liknande den som visats i figur 1 men kan även vara av någon annan typ. Den modulerade informations- bärande signalen 314 delas först i en signaldelare 350 som fördelar den modulerade informationsbärande signalen 314 till en I- och en Q-kanal. De informationsbärande signa- lerna i I- och Q-kanalerna demoduleras i var sin demodula- tor 351, 352 med en demoduleringsfrekvens som. är 90” fasförskjuten mellan kanalerna. Demoduleringsfrekvensen genereras i en signalgenerator 354 och den fasvrids i en 10 15 20 25 30 35 506 847 15 fasvridare 353 för att kunna mata I- och Q-kanalernas demodulatorer 351, 352.

I- och Q-kanalernas demodulerade informationsbärande signaler matas via var sitt signalanpassat filter 355, 356 till en fasomvandlare 358 som ger en informationsbärande fassignal 311. Den informationsbärande fassignalen 311 deriveras i en derivator 359 för att generera en informa- tionsbärande frekvenssignal, ett momentant frekvensvärde 313. Att ta fram det momentana frekvensvärdet 313 är nödvändigt för att kunna korrigera deviationen.

Deviationsfel som detekteras och korrigeras med uppfin- ningen har till exempel uppkommit på grund av förstärk- ningsfel i basbandet vid frekvensgenerering av den module- rade informationsbärande signalen 314, varför korrigering görs på en signal i basbandet.

Det momentana frekvensvärdet 313 multipliceras i en multiplikator 360 med en deviationsfelkonstant i form av en korrigeringssignal 320 varvid en skalad informationsbärande frekvenssignal, en amplitudskalad signal 321 skapas. Den amplitudskalade signalen 321 integreras i en integrator 361 för att ge en skalad informationsbärande fassignal, en skalad fassignal 315 som kan fasdemoduleras i en fas- demodulator 362, vilken därmed återskapar en kopia 330 av den informationsbärande signalen.

Korrigeringssignalen 320 genereras av en deviationsdetektor 363 som lämpligtvis är en deviationsdetektor enligt föreliggande uppfinning, se den följande beskrivningen.

Deviationsdetektorn detekterar antingen.deviationen hos den modulerade informationsbärande signalen 314 via den amplitudskalade signalen 321, via den skalade fassignalen 315 eller via en kombination av båda två. 10 15 20 25 30 35 506 847 16 Genom att införliva deviationsdetektering och deviations- korrigering i en mottagare undviks bland annat det behov av en demodulator i sändaren som uppstår om deviationsdetekte- ringen är placerad i sändaren. Ytterligare fördelar uppnås dessutom eftersom i princip hela mottagaren med deviations- detektorn, förutom möjligen högfrekvensdelarna, kan införlivas i en eller flera integrerade kretsar..

Figur 4 visar ett blockschema över ytterligare en mottagare som med fördel utnyttjar en deviationsdetektering enligt uppfinningen. Också i denna mottagare kan en modulerad informationsbärande signal vara genererad i en sändare av den typ som visas i figur 1 där en informationsbärande signal 110 omvandlas i en pulsformare 140 som i sin tur via ett filter 141 styr en spänningsstyrd oscillator 142. Även denna mottagare använder sig av en kvadraturdemodulator men givetvis kan någon annan typ av demodulator ersätta den.

Som tidigare delas en modulerad informationsbärande signal 414 i en delare 450 till en I- och en Q-kanal, demoduleras med hjälp av demodulatorerna 451, 452, signalgenerator 454 och fasvridare 453. Efter demoduleringen filtreras I- och Q-kanalen i var sitt signalanpassat filter 455, 456 och sedan analog/digital-omvandlas signalerna i I- och Q- kanalerna i var sin analog/digital-omvandlare 466, 465 vars digitala utgångar matar en digital kundspecificerad integrerad krets 467 (ASIC - Application Specific In- tegrated Circuit).

Placeringen av det analoga till digitala gränssnittet är givetvis inte begränsat till den placering som visas i figur 4. Placeringen av gränssnittet beror vanligen på be- arbetningshastigheten hos tillgänglig digitalteknik.

Företrädesvis placeras snittet så långt mot den modulerade informationsbärande signalen 414 som möjligt och i ett idealfall möjligtvis endast efter någon typ av mottagarför- 10 15 20 25 30 35 506 847 17 stärkare.| Med dagens tillgängliga teknik lämpar sig en placering av gränssnittet efter demodulering bäst, särskilt i de fall den modulerade informationsbärande signalen befinner sig inom mikrovågsområdet eller högre.

Den digitala kundspecificerade kretsen 467 innefattar de flesta av funktionerna från figur 3, det vill säga funktio- nerna för en fasomvandlare 358, en derivator 359, en multi- plikator 360, en integrator 361, en fasdemodulator 362 och för en deviationsdetektor 363. Som utsignal genererar kretsen lämpligen åtminstone en kopia 430 av den informa- tionsbärande signalen 110.

Funktionerna i den digitala kundspecificerade kretsen 467 enligt figur 4 kan givetvis även realiseras med hjälp av ett antal kundspecificerade kretsar eller ett antal standardkretsar eller en blandning av kundspecificerade kretsar och standardkretsar. Funktionerna kan även vara en mindre del av en större kundspecificerad krets som in- nefattar andra för mottagaren nödvändiga funktioner. I de fall där modulationsmetoderna och datahastigheten tillåter det kan man givetvis ersätta den digitala kundspecificerade kretsen 467 med en eller möjligtvis flera processoranord- ningar. En processoranordning består vanligtvis av en eller flera beräkningsenheter (processorer), minnesmedel för både program och data och dessutom någon sorts in- och utenheter. Processoranordningen/-arna behöver givetvis inte vara enbart dedicerade till ovanstående funktioner.

En möjlig utökning av ett system med deviationskorrigering i mottagaren är att sända information om korrigerings- signalen till sändaren av' den. modulerade informations- bärande signalen via till exempel en datakanal. Eftersom de flesta kommunikationslänkar är bidirektionella i någon form, kan man därför göra en justering av den modulerande basbandssignalen i sändaren. Justeringen kan utföras genom 10 15 20 25 30 35 506 847 18 att sändaren förses med en multiplikator enligt den i figur 2 men som istället matas med en signal som skickats via exempelvis en datakanal från deviationsdetektorn i mottaga- ren. En variant är att låta information om deviationsfel överföras till sändaren där en grov justering görs och endast utföra en finjustering i mottagaren.

Som nämnts tidigare är en metod att detektera deviationen och beräkna deviationsfel att beräkna den mottagna fasän- dringen per symbol och därefter tröskeldetektera för att besluta vilken nominell fasändringstillhörighet symbolen borde ha. Den kända metoden för att detektera deviations- fel har som nämnts minst två väsentliga problem, nämligen att den har ett begränsat detekteringsområde och att devia- tionsdetekteringen blir filterberoende.

Uppfinningen övervinner de problem, brister och begräns- ningar som beskrivs ovan vilka konventionella deviations- detektorer uppvisar. Uppfinningen ämnar att visa en deviationsdetektor och ett förfarande för deviations- detektering som uppvisar ett stort detekteringsområde och en detektering med en liten filterpåverkan. Uppfinningen uppvisar även andra fördelar som kommer att framträda i den fortsatta beskrivningen. Deviationsdetekteringen enligt uppfinningen lämpar sig att användas bland annat inom radiokommunikation, mobiltelefoni, satellitområdet och mikrovågslänkar i både den sändande och mottagande sidan.

För att tydliggöra deviationsdetekteringen enligt upp- finningen skall några exempel på dess tillämpning i det följande beskrivas i anslutning till figurerna 5 till 10.

Problemet med deviations-/deviations feldetekteringen är som nämnts störst när det inte finns någon indikering på vilka nominella fasändringar de överförda fasändringarna borde inneha såsom i det föredragna fallet med deviationsdetekte- ringen i mottagaren. Den informationsbärande signalen 10 15 20 25 30 35 506 847 19 uppför sig slumpmässigt för deviations-/deviationsfeldetek- torn (detektorn) eftersom sekvensen av fasändringar inte är känd av detektorn. Detektorn har ingen information om vad fasändringarna borde vara. För en tillförlitlig överföring av information måste deviationen kunna mätas och därefter, eventuellt, korrigeras med tillräckligt hög noggrannhet för att exempelvis en koherent fasdemodulering skall kunna ske.

Eftersom detektorn inte har information om vilka fasän- dringar som kommer måste den på något vis kunna identifiera fasändringarna för att kunna bestämma deviationen och därmed också deviationsfelet. Figur 5 visar ett polärt fasdiagram över de åtta olika nominella normerade faserna vid fasskiftsmodulation enligt C-QPSK. Amplituden 503 är lika för samtliga de olika faslägena vid 0° 510, +45° 520, +90° 530, +135° 540, +l80° 550, -45° 560, -90” 570 och -135° 580. Faslägena befinner sig således vid tn45°, där n är ett heltal. -90°, -45°, 0°, +45” eller +90°. Uppfinningen är på intet Fasändringen per symbol kan vara antingen vis begränsad till att överföringen använder en fasskifts- modulation enligt C-QPSK. Andra typer av modulationer kan givetvis innefatta andra faslinjära sekvenser. Detektorn enligt uppfinningen använder det faktum att det förekommer segment av faslinjära sekvenser i den informationsbärande signalen, det vill säga segment av sekvenser som har fasän- dringar med konsekutivt samma fasändring. Den enda begränsningen som uppfinningen ställer på överföringsmeto- den är att det måste förekomma urskiljbara faslinjära sekvenser.

Figur 6 visar rent schematiskt en del av ett för uppfin- ningen lämpligt fasträd, av många möjliga, som den i figur 1 modulerade informationsbärande signalen 114, i ett ideal- fall, lämpligen följer. Fasträdet visar relationen mellan två konsekutiva faslägen enligt sambandet: $n=$n-l+“/8(an+2an-l+an-2) 10 15, 20 25 30 506 847 20 där: a, motsvarar konsekutiva indata som kan anta heltals- värden som tillhör mängden {1;-l}; am, motsvarar det föregående indata innan a¿ am, motsvarar det ännu tidigare indata innan amg ou motsvarar det sökta fasläget; mm, motsvarar det föregående fasläget.

I figur 6 visas hur fasläget nominellt kan ändras över tiden. Som framgår av sambandet (1) kan fasläget endast ändras längs linjerna. I fastillstånden 45° tn90° (n=hel- tal), som är markerade med cirklar, kan fasen endast fortsätta med samma derivatatecken. Detta betyder att om fasläget befinner sig vid punkten C, är nästa fasläge inte fritt valbart bland punkterna K, L, M och N utan begränsat av vad det föregående fasläget var. Enligt sambandet (1) (och också fasträdet) kan fasläget efter fasläget C endast resultera i något av faslägena M eller N om fasläget var något av faslägena A eller B innan fasläget C. På motsva- rande sätt kan endast fasläget efter fasläget C resultera i något av faslägena K eller L i de fall att fasläget var antingen D eller E innan fasläget C.

Enligt sambandet (1), vilket kan ses i figur 6, bildas det endast tre stycken olika sekvenser med konsekutivt samma fasändring, nämligen sekvenser med -90” fasändring per symbol till exempel enligt linje R, de med +90° fasändring per symbol till exempel enligt linje S och den enligt linje T med 0°fasändring per symbol. Deviationsfeldetekteringen enligt uppfinningen utnyttjar endast -90° (exempelvis enligt linje R) och +90° (exempelvis enligt linje S) sekvenser för bedömning av fastillhörighet och beräkning av deviationen, deviationsfel och en deviationsfelkonstant. 10 15 20 25 30 506 847 21 För att realisera sambandet (1) och därmed generera fasträ- det enligt figur 6 kan exempelvis en pulsformare enligt figur 7 användas. Pulsformaren enligt figur 7 omvandlar först den informationsbärande signalens digitala data 710 i en omvandlare 731 där: 1 omvandlas till +1 och 0 omvandlas till -1.

Därefter delas signalen upp i två delar varav en del går till en första fördröjningsenhet 732 som fördröjer signalen med en symboltid och en andra del går till en första multi- plikator 735. Den första multiplikatorn 735 multiplicerar signalen med en faktor F.

Den första fördröjningsenhetens 732 utsignal delas upp i ytterligare två delar varav en del går till en andra fördröjningsenhet 733 som även den fördröjer sin insignal en symboltid och en andra del går till en andra multi- plikator 736. Den andra multiplikatorn 736 multiplicerar sin insignal med en faktor ZF. Signalen ut från den andra fördröjningsenheten 733 går endast till en tredje multi- plikator 737. Den tredje multiplikatorn 737 multiplicerar sin insignal med faktorn F. Storleken på F beror bland annat på känsligheten hos den efterföljande spänningsstyrda oscillatorn. I det visade exemplet är F lika med 1 vilket ger multiplikationsfaktorerna 1, 2 respektive 1.

Utsignalerna från multiplikatorerna 735, 736, 737 går till en summeringsenhet 739 som adderar insignalerna och därmed genererar den modulerande basbandsignalen 712. Därmed har den första delen av relationen. mellan två konsekutiva faslägen realiserats, nämligen: an+2a“d+a“Q (2) Den modulerande basbandsignalen 712 kan således idealt anta värdena {-4, -2, 0, 2, 4}. VCO-känsligheten skall i detta 10 15_ 20 25 30 35 505 847 22 exempel vara anpassad på ett sådant sätt att om den module- rande basbandsignalen 312 har amplituden (4) skall under en symboltid den accumulerade fasändringen av VCO-signalen vara 90° (9U%n/2=n/8 '4).

Sker fasskiftsmoduleringen av den informationsbärande signalen enligt fasträdet .i figur' 6 och exempelvis en pulsformare enligt figur 7, finns det endast tre stycken olika sekvenser med konsekutivt samma fasändring. Dessa framgår av figur 6 som linje T och även exempelvis linje R och S som nämnts ovan. Fasändringen per symbol för dessa sekvenser är 0 grader, -90 grader och +90 grader som nominella värden.

Tre eller flera konsekutiva fasändringar med samma fasän- dring, det vill säga faslinjära segment, i den modulerade informationsbärande signalen måste tillhöra någon av de tre faslinjära sekvenserna med nominellt -90, 0 eller +90 grader per symbol. Detektorn drar endast nytta av före- komsten av de nominella faslinjära sekvenserna med fasän- dringarna -90 grader per symbol och +90 grader per symbol som förekommer i den modulerade informationsbärande signa- len enligt exemplet. Detektorn utfiltrerar/extraherar faslinjära segment och bestämmer vilka nominella faslinjära sekvenser de utfiltrerade segmenten motsvarar. Eftersom bara de nominella faslinjära sekvenserna med -90 och +90 graders nominell fasändring per symbol används i exemplet behövs i ett idealfall bara en identifiering/tröskling om det är en positiv eller en negativ fasändring, för att bestämma vilken faslinjär sekvens det är. När detektorn har bestämt vilken nominell faslinjär sekvens som det utfiltrerade faslinjära segmentet tillhör kan den med vetskap om vilken fasändring det faslinjära segmentet har och vilken fasändring det borde ha, beräkna deviationen och deviationsfelet och eventuellt skapa en deviationsfelkon- stant det vill säga en korrigeringssignal. 10 15 20 25 30 35 506 847 23 En orsak till att inte använda 0 graders faslinjära sekven- ser är att det inte går att beräkna deviationen och därmed inte heller deviationsfel eller korrigeringssignaler utifrån dessa O graders faslinjära sekvenser. I ett fall utan centerfrekvensfel och utan brus men med ett devia- tionsfel kommer 0 graders faslinjära sekvenser att alltid ha 0 graders fasändringar oberoende på storleken av deviationsfelet. Fasändringarna.i en nominellt +90 graders faslinjär sekvens med deviationsfel kommer inte att vara +90 grader utan kan exempelvis vara +4S°, +23°, +67° eller +l23° allt beroende på deviationsfelets storlek.

De flesta följande exemplen av förfarande och anordningar enligt uppfinningen behandlar endast utfiltrering/ex- trahering av faslinjära segment som tillhör nominella faslinjära sekvenserna med +90 graders nominell fasändring per symbol. Givetvis utförs även en utfiltrering/ex- trahering av segment som tillhör nominella faslinjära -90 graders sekvenser och det sker på helt motsvarande sätt som för utfiltreringen/extrahering av segment som tillhör +90 graders sekvenserna varför detta ej kommer att beskrivas i detalj. Genom att en utfiltrering/extrahering av segment av båda sekvenstyperna sker kan en bättre beräkning av deviationen och därmed deviationsfel utföras.

Utfiltreringen/extraheringen sker lämpligen genom att bilda faslinjära segment av önskad längd, dock längre eller lika med tre fasändringar, av bestämt lika konsekutiva fasän- dringar. Det är endast de faslinjära sekvenserna som har tre eller fler konsekutivt likadana fasändringar. Att de konsekutiva fasändringarna i de bildade faslinjära segmen- ten är bestämt lika innebär inte att de konsekutiva fasändringarna måste vara exakt lika. Det innebär dock att fasändringarna måsta vara inom en förutbestämd avvikelse från varandra. Fasändringarna måste dessutom vara skilda från noll eftersom K) graders faslinjära sekvenser inte 10 15 20 25 30 35 506 847 24 används. Fasändringar kring och lika med noll grader filtreras bort. Detektorn jämför de bildade faslinjära segmenten med tröskelvärden för att bestämma fasändrings- tillhörighet. Positiva bildade segment tillhör +90 graders faslinjära sekvenser och negativa bildade segment tillhör -90 graders faslinjära sekvenser.

Om centerfrekvensfelet är litet kan trösklingen för fasändringstillhörighet sättas nära noll grader vilket innebär ett stort detekteringsområde av deviationsfel. Vid tillfällen med ett centerfrekvensfel som ger upphov till en fasförskjutning på 5 grader per symbol kan man exempelvis sätta trösklingen för fasändringstillhörighet vid 10 grader per symbol. Jämfört med det tidigare kända och ovan beskrivna sättet med fasta tröskeljämförelser för be- stämning av fasändringstillhörighet har en detektor enligt uppfinningen ett stort detekteringsområde. Deviations- felet, som kan ses som ett faktoriellt fel eller skalnings- fel, kan i detta exempel med en detektor enligt uppfin- ningen med en tröskling för fasändringstillhörighet vid 10 grader tillåtas bli så litet som 0,12 (0,l290°> IOÜ innan fel uppstår vid bestämning av fastillhörighet. En detektor enligt uppfinningen har principiellt inte någon övre gräns, men är fasändringarna större än eller lika med 180 grader krävs det att detektorn mäter fasändringarna tillräckligt snabbt för att kunna bestämma om fasändringarna går medurs (-) eller moturs (+). I de flesta fall är det emellertid tillräckligt om detektorn kan hantera fasändringar som är mindre än 180 grader. Med ovanstående förutsättningar och en övre gräns på fasändringarna på l80° klarar en detektor enligt uppfinningen av deviationsfel med en övre gräns som är 1,88 (l,8890° < 170%. kända sättet med fasta tröskeljämförelser för bestämning av Som nämnts har det tidigare fasändringstillhörighet en undre gräns på 0,75 (0,7590°=67,5°) och en övre gräns på 1,5 (l,545°=67,5°) för 10 15 20 25 30 35 506 847 25 tolerabelt deviationsfel innan fel uppstår vid bestämning av fastillhörighet.

Enligt ett grundförfarande av uppfinningen bestäms huruvida fasändringar eller värden som motsvarar fasändringar i ett segment är bestämt lika, för bildande av faslinjära segment, genom att en fasändring eller ett värde som motsvarar en fasändring i segmentet testas om det är inom ett givet intervall. Intervallets gränser definieras av en maximalt tillåten spridning från föregående fasändring i segmentet eller föregående värde som motsvarar en fasän- dring i segmentet. En variant av uppfinningen är att intervallets gränser definieras av en maximalt tillåten spridning från. ett medelvärde av samtliga fasändringar eller värden som motsvarar fasändringar inom segmentet.

Intersymbolinterferensen i signalanpassade filter har en ändlig utsträckning i tid. Intersymbolinterferens uppstår vid en förändring av den följande fasändringen. Interaym- bolinterferens kommer därför att ha en ändlig utsträckning kring början och slutet av ett faslinjärt segment. Genom att välja och utfiltrera/extrahera och bilda tillräckligt långa faslinjära segment och sedan välja en del, före- trädesvis en mittdel, av dessa bildade faslinjära segment för beräkning av den detekterade fasändringen per symbol kan filterpåverkan på deviationsdetekteringen göras, i princip, godtyckligt liten. Dock minskar sannolikheten att kunna utfiltrera faslinjära segment ur den informations- bärande signalen ju längre segment som önskas. Segment- längden blir en kompromiss mellan noggranhet och tiden det tar att kunna utfiltrera ett segment med önskad längd. Ty- piskt kan det vara lämpligt med en bildad faslinjär segmentlängd som är längre än fem fasändringar. Före- trädesvis är ett åtta fasändringar långt bildat faslinjärt segment lämpligt. Vid användning av ett åtta fasändringar långt segment använder man företrädesvis de två mittersta 10 15 20 25 30 35 506.847 26 fasändringarna. För att beräkna deviationen och därmed också deviationsfelet är det lämpligt att därefter beräkna medelvärdet av dessa två mittersta fasändringar i segmen- tet.

Figur 8 visar ett enkelt blockschema över en variant av en deviations-/deviationsfeldetektor enligt föreliggande upp- finning. Detektorn får exempelvis sina insignaler, enligt figur 3, lämpligen från den modulerade informationsbärande signalen 314 via en amplitudskalad signal 321 eller en skalad fassignal 315 eller en kombination av båda. Först bildas segment av signalen i det segmentbildande blocket 810 som innefattar medel för att bilda fasändringssegment av önskad längd. Eventuellt sker bildandet av segment med hjälp av medel för seriell till parallell omvandling som inbegriper ett skiftregister. För varje nytt segment som bildas skiftas en ny fasändring in i skiftregistret och ett segment med den bestämda längden extraheras ur seriell till parallellomvandlaren.

Eventuellt bildar därefter ett valfritt medelvärdesblock 820 med medelvärdesmedel ett medelvärde av fasändringarna i ett bildat fasändringssegment. Ett fasändringssegment och eventuellt motsvarande valfritt bildade medelvärde matas in i ett första utvärderingsblock 830. Det första utvärderingsblocket 830 innefattar medel för att utvärdera huruvida samtliga fasändringar i segmentet är inom en bestämd maximal spridning från varandra eller från det eventuellt bildade medelvärdet. Om samtliga fasändringar i segmentet ligger inom den maximala spridningen bedöms det att segmentet är ett faslinjärt segment och det skickas därmed till extraktionsblocket _840. Om däremot inte samtliga fasändringar i segmentet ligger inom den maximala spridningen bedöms segmentet som icke faslinjärt och för- kastas i sin helhet. Efter det första utvärderingsblocket 830 kommer det eventuellt ett valfritt andra utvärderings- 10 15 20 25 30 35 506 847 27 block 8351 Det andra utvärderingsblocket 835 innefattar medel för att utvärdera huruvida bildade segment tillhör en faslinjär sekvens vars fasändringar per symbol är noll och om ett segment tillhör en faslinjär sekvens vars fasän- dringar per symbol är noll grader förkastas segmentet. Det andra utvärderingsblocket 835, om det ingår, kan även vara placerat efter extraktionsblocket 840 eller ett bestäm- ningsblock 850.

Extraktionsblocket 840 extraherar en eller några fasän- dringar i mitten av segmentet för att minska inverkan av intersymbolinterferens, se ovan. Därefter kommer be- stämningsblocket 850 som använder värdena från extraktions- blocket 840 för att göra en bestämning av fasändrings- tillhörighet. Till sist kommer ett beräkningsblock 860 som utför en beräkning av deviationen och eventuellt devia- tionsfelet med hjälp av därtill tillhörande beräknings- medel.

Figur 9 visar ett flödesschema över en variant av ett för- farande enligt uppfinningen. Förfarandet startar med ett startsteg 910 som kan vara ett proceduranrop och/eller in- itiering av variabler och dylikt vid start av proceduren.

Därefter kommer ett segmentsteg 920 som bildar segment med Bildandet av segment kan ske till exempel med hjälp av en seriell till en förutbestämd längd av fasändringar. parallell omvandlande funktion som inbegriper en skiftre- gisterfunktion. För varje nytt segment som bildas skiftas en ny fasändring in i skiftregister funktionen och ett segment med den bestämda längden extraheras därur. Ett medelvärde av samtliga fasändringarna i ett segment bildas eventuellt i ett valfritt medelvärdessteg 930. Det valfritt bildade medelvärdet används sedan eventuellt i ett segmenttestningssteg 940 som kontrollerar om det bildade segmentet är ett faslinjärt segment. 10 15 20 25 30 35 506 847 28 Segmentestningssteget 940 testar om varje fasändring som ingår i segmentet ligger inom en bestämd maximal spridning från varandra eller det valfritt beräknade medelvärdet. Om minst ett fasändringsvärde ligger utanför den bestämda maximala spridningen bedöms segmentet som icke faslinjärt och proceduren går därmed tillbaka till det bildande steget 920 för bildande av ett nytt segment. Om däremot samtliga fasändringsvärden i segmentet ligger inom den lnaximalt tillåtna spridningen bedöms det att segmentet är ett faslinjärt segment och proceduren fortsätter vidare till ett extraktionssteg 950. Extraktionssteget 950 extraherar något eller några av de mittersta fasändringsvärdena för att minska inverkan av intersymbolinterferens, se ovan.

Beräkningssteget 960 använder dessa mittersta fasändrings- värden för att en bestämning av fasändringstillhörighet skall kunna göras och därefter en beräkning av deviationen, deviationsfel och en deviationsfelkonstant. Därefter testas i ett teststeg 970 om flera faslinjära segment skall utfiltreras. Om så är fallet, fortsätter proceduren till segmentsteget 920 efter teststeget 970. Om däremot inga fler faslinjära segment skall utfiltreras fortsätter pro- ceduren till ett stoppsteg 980 som eventuellt rensar och återställer variabler och register och tillåter hårdvaran att helt och hållet utföra andra beräkningar.

Principerna för den grundläggande uppfinningen har hitin- tills bara beskrivits under ideala förhållanden. Vid deviationsdetektering med lågt signal/brus-förhållande kan det krävas att de i anslutning till figurerena 8 och 9 beskrivna detekteringsprinciperna måste förbättras för att uppnå en tillförlitlig detektering. Med hjälp av någon eller några av följande vidareutvecklingar av uppfinningen kan detekteringens tillförlitlighet förbättras. 10 15 20 25 30 35 506 847 29 En vidareutveckling som förbättrar detekteringens tillför- litlighet är att vid bildandet av segment beräkna medelvär- det av ett antal fasändringar. Eftersom det är faslinjära sekvenser som eftersökes erhålles mindre spridning i fasändring per symbol om fasändringarna beräknas som medel- värden över flera fasändringar. En fara är dock att skillnaden mellan faslinjära och övriga fasträdssegment minskar vilket kan leda till att nära faslinjära sekvenser detekteras som sant faslinjära. Det har visat sig att i en deviatíonsdetektor är det optimalt att använda medelvärdet över två fasändringar vid bildandet av segment.

Eftersom brus ger en spridning av fasändringarna även inom faslinjära fasträdssegment måste området för maximalt tillåten spridning inom de faslinjära segmenten ökas för att en detektering av dessa skall kunna ske. Om inte den maximalt tillåtna spridningen av fasändringar inom ett segment är tillräckligt stort kan det inträffa att även sant faslinjära segment sorteras bort efterson1brus sprider fasändringarna i segmenten. Ökas den maximalt tillåtna spridningen kan det medföra att segment ur sekvenser i fasträdet som är nära faslinjära kan detekteras som sant faslinjära. Eftersom signalanpassade filter vanligtvis har en lågpasskarakteristik kommer snabba förändringar att försvinna. Ett nära faslinjärt segment såsom 45-45-0-45- 45-0-45-45 grader kommer därför att efter ett signalanpas- sat filter att bli ytterligare faslinjärt till exempel 35- 35-20-35-35-20-35-35 grader. Feldetektering på grund av detta kan minskas med någon eller båda av följande vidare- utvecklingar av uppfinningen.

En vidareutveckling av uppfinningen är att göra gränsen för maximalt tillåten spridning proportionell mot storleken av aktuella fasändringar för ett detekterat fasträdssegmentet. Är fasändringarna per symbol i ett segment stora tillåts en stor spridning och om fasändringarna per symbol är små 10 15' 20 25 30 35 so6's47 30 tillåts endast en liten spridning. Ett segment med fasändringar kring 90° per symbol kan exempelvis tillåtas en spridning på 10 grader inom segmentet för att godkännas som faslinjärt medan ett segment med fasändringar kring 60° per symbol exempelvis endast tillåts en spridning på 6 grader inom segmentet. Detta medför att de sant faslinjära segmenten tillåts ha en större spridning inom ett segment än de nära faslinjära eftersom de nära faslinjära enligt modulationsmetoden i detta exempel har en lägre fasändring per symbol. Om deviationen är sådan att sant faslinjära segment (det vill säga de som nominellt tillhör de faslin- jära +90 eller -90 graders sekvenserna) har fasändringar kring 50° kommer nära faslinjära segment att ha fasän- dringar kring 30% De nära faslinjära sekvenserna har initialt en större spridning än sant faslinjära varför de därmed kommer att undertryckas effektivare vid detekte- ringen.

För att ytterligare förbättra undertryckningen av nära faslinjära segment kan uppfinningen vidareutvecklas med ett följefilter för de detekterade fasändringsvärdena (max- gruppfilter). Figur 10A visar utfall som en frekvensfunk- tion för detekterade fasändringsvärden från godkända faslinjära segment inklusive feldetekteringar av nära faslinjära fasträds-segment. Figur 108 visar ett block- schema över ett maxgruppfilter för att minska detektor- påverkan från dessa feldetekteringar. Figurerna 10A och 10B visar endast fallet för positiva fasändringssegment men givetvis utförs även samma för negativa fasändringssegment.

I figur 10A indikerar Y-axeln 1005 antal fasändrings- detekteringar och X-axeln 1015 indikerar detekterad fasän- dring per symbol. Figuren visar frekvensfunktionen för feldetekteringar 1010 av faslinjära segment (de som tillhör någon nära faslinjär sekvens) och frekvensfunktionen för detekteringar 1020 av sant faslinjära segment (de som 10 15 20 25 30 35 506 847 31 tillhör +90 graders faslinjära sekvenser). Brusdeviationen 1022 som uppstår på grund av en brusig informationsöverför- ingsmiljö och en linje 1024 var filterfunktionen enligt figur 10B verkar är också indikerade i figur 10A.

Maxgruppfiltret i figur lOB tar in detekterade fasändringar 1035 antingen från exempelvis, enligt figur 8, utvärdering- en 830 eller extraktionen 840. Från de detekterade fasän- dringarna 1035 subtraheras utsignalen S i en subtraktor 1040 vars utsignal divideras med en divisionsfaktor N i en dividerare 1050. Dividerarens 1050 utsignal adderas i en ackumulator 1060 med filtrets utsignal S. Ackumulatorns 1060 utsignal fördröjs en symboltid i ett register 1070.

Registrets 1070 utsignal bildar filtrets utsignal S.

Filtrets utsignal S multipliceras i en multiplikator 1080 med en konstant A för att sedan matas till en beräkningsen- het 1090. Beräkningsenheten 1090 använder även de detekte- rade fasändringarna 1035 för att beräkna divisionsfaktorn N som används i divideraren 1050. Om insignalen till filtret, en detekterad fasändring 1035, är större än eller lika med utsignalen från multiplikatorn, SA, sätts divi- sionsfaktorn N lika med en konstant B. Däremot om in- signalen till filtret, en detekterad fasändring 1035, är mindre än utsignalen från multiplikatorn, SA, sätts divi- sionsfaktorn N lika med en konstant C.

Genom att välja tidskonstanten B << C och konstanten A (<1, typiskt cirka 0,8) på så sätt att SA är mindre än max- gruppen (detekterade sant faslinjära segment inklusive brus) men större än de nära faslinjära segmenten kommer dessa nära faslinjära segment att undertryckas samtidigt som brusdeviationen inom maxgruppen kan minskas genom val av tidskonstanten B. Det har visats att C bör vara i stor- leksordningen 10-10000 gånger större än B och typiskt kan B vara lika med 64 och C lika med 4096. Samma typ av 10 15_ 20 25 30 35 506 847 32 filtrering görs för negativa detektorvärden. Faktorn A kan ersättas med en konstant minskning av filtervärdet S.

Om deviationen detekteras med hjälp av mycket långa faslinjära segment samtidigt som detekteringen i exempelvis en brusig miljö förbättras med hjälp av ett maxgruppfilter enligt ovanstående kan detektorns tidskonstant bli ogynsamt stor.

Detta kan åtgärdas genom att dela upp detekteringen i en grov- och en fin-detektering. Grovdetekteringen sker i sådana fall med nämnda princip med ett maxgruppfilter men med kortare faslinjära segment. Detta ger fler detekte- ringsutfall och därmed kortare och snabbare stigtid för maxgruppfiltret. Samtidigt är detta värde mindre noggrant.

Fin-detekteringen använder längre faslinjära segment.

För fin-detekteringen används det erhållna värdet från.max- gruppfiltret (+ respektive -, vilket är ett grovt mått på aktuell deviation för 90 graders fasändringarna). Värdet multipliceras med en konstant D (<1 typiskt 0,75, eller reducerat med ett konstant värde) och används som tröskel för att samtidigt detektera om konsekutiva fasändringar per symbol är större än denna tröskel och därmed en del av en 90 grader per symbol faslinjär sekvens. Fin-detekteringen utförs med faslinjära segment med det ursprungliga segment- längdskravet för att en noggrann deviation skall kunna beräknas.

Eftersom en stor del av förfarandet företrädesvis utförs digitalt kan en fördelaktig implementering av förfarandet vara att implementera den, enligt förfarandet, digitala signalbehandlingen i en eller möjligtvis flera integrerade kretsar av standardtyp eller kundspecificerad typ eller en blandning av dessa. Om informationstakten är tillräckligt låg kan man även tänka sig att implementera den, enligt 10 506 847 33 förfarandet, digitala signalbehandlingen i en processor- anordning med tillhörande program- och dataminne. Pro- cessoranordningen kan givetvis innefatta en konventionell processor eller en dedicerad signalprocessor (DSP - Digital Signal Processor).

Uppfinningen lämpar sig särskilt väl i de fall den module- rade informationsbärande signalen befinner sig inom mikro- vågsområdet eller högre.

Uppfinningen är ej begränsad till de ovan nämnda utförings- formerna utan kan varieras inom ramen för de efterföljande patentkraven.

Claims (38)

10 15 20 25 30 35 506 847 34 PATENTKRAV

1. Förfarande för deviationsdetektering hos en fasskiftsmo- dulerad signal som är modulerad enligt en moduleringsmetod som kan generera sekvenser av fasändringar med konsekutivt samma fasändring, kännetecknat därav, steg: det vill säga faslinjära sekvenser, att förfarandet innefattar följande segment med minst tre konsekutiva värden som motsvarar fasändringar utfiltreras ur den fas- skiftsmodulerade signalen, utfiltrerade segment utvärderas huruvida de konsekutiva värdena som motsvarar fasändringar i segmenten är bestämt lika och om motsvarar fasändringar i ett segment är bestämt lika skapas ett faslinjärt segment, annars för- kastas segmentet, ett faslinjärt segments fasändringstillhörighet bestäms att vara lika den nominella fasändring som den faslinjära sekvensen innehar som det bedöms att det faslinjära segmentet är en del av, utifrån segmentens bestämda fasändringstillhörig- konsekutiva het och de faslinjära segmentens värden beräknas deviationen.

2. Förfarande enligt patentkrav 1, kännetecknat därav, att förfarandet även innefattar följande steg: utfiltrerade segment utvärderas huruvida de till- hör en faslinjär sekvens vars fasändring per symbol är noll grader och om ett segment tillhör en faslinjär sekvens vars fasändring per symbol är noll grader förkastas segmentet. 10 15 20 25 30 35 506 847 35

3. Förfarande för att beräkna en modulerad informations- bärande signals deviation och därmed skapa en korrigerings- signal som är relaterad till den beräknade deviationen och därigenom korrigera deviationsfel vid överföring av en informationsbärande signal mellan, en sändare, där den modulerade informationsbärande signalen genereras med hjälp av den informationsbärande signalen med en metod som kan generera sekvenser av fasändringar med konsekutivt samma fasändring, och en mottagare för fasdemodulering som demodulerar den. modulerade informationsbärande signalen varvid en demodulerad signal skapas, kännetecknat därav, att förfarandet innefattar följande steg: - segment med minst tre konsekutiva värden som motsvarar fasändringar utfiltreras ur den modu- lerade informationsbärande signalen, - de konsekutiva värdena som motsvarar fasändringar i segmenten utvärderas huruvida de är bestämt lika och om värdena som motsvarar fasändringar i ett segment är bestämt lika skapas ett faslinjärt segment annars förkastas segmentet, - ett faslinjärt segments fasändringstillhörighet bestäms att vara lika den nominella fasändring som den sekvens av fasändringar med konsekutivt samma fasändring innehar som det bedöms att det faslinjära segmentet är en del av, - korrigeringssignalen beräknas utifrån de faslin- jära segmentens fasändringstillhörighet och de faslinjära segmentens konsekutiva värden.

4. Förfarande enligt patentkrav 3, kännetecknat därav, att förfarandet innefattar följande steg: - utfiltrerade segment utvärderas huruvida de till- hör en faslinjär sekvens vars fasändringar per symbol är noll grader och om ett segment tillhör en faslinjär sekvens vars fasändring per symbol är noll grader förkastas segmentet. 10 15 20 25 30 35 506 847 36

5. Förfarande enligt patentkrav 3 eller 4, kännetecknat därav, att korrigeringen av deviationsfel hos den module- rade informationsbärande signalen sker i mottagaren och att förfarandet även innefattar följande steg: - den demodulerade signalen deriveras för att därige- nom skapa ett momentant frekvensvärde, - det momentana frekvensvärdet multipliceras med korrigeringssignalen för att därigenom skapa en amplitudskalad signal, - den amplitudskalade signalen integreras för att därigenom skapa en skalad fassignal, - den skalade fassignalen fasdemoduleras för att därigenom återskapa en kopia av den informations- bärande signalen.

6. Förfarande enligt patentkrav 5, känneteoknat därav, att utfiltreringen av segment ur den modulerade informations- bärande signalen med. minst tre konsekutiva värden som motsvarar fasändringar utföres med hjälp av den amplitud- skalade signalen.

7. Förfarande enligt patentkrav 5, kännetecknat därav, att utfiltreringen av segment ur den modulerade informations- bärande signalen med minst tre konsekutiva värden som motsvarar fasändringar utföres med hjälp av den skalade fassignalen.

8. Förfarande enligt patentkrav 5, kännetecknat därav, att utfiltreringen av segment ur den modulerade informations- bärande signalen med minst tre konsekutiva värden som motsvarar fasändringar utföres med hjälp av den amplitud- skalade signalen och den skalade fassignalen.

9. Förfarande enligt något av patentkrav 3 till 8, känne- tecknat därav, att utvärderingen av huruvida de konsekutiva värdena som motsvarar fasändringar är bestämt lika sker 10 15 20 25 30 35 506 847 37 genom att en bestämd maximal spridning av värden som motsvarar fasändringar tillåts i segmentet.

10. Förfarande enligt patentkrav 9, kännetecknat därav, att den bestämda 1naximala spridningen är proportionell mot värdena som motsvarar fasändringar i segmentet.

11. ll. Förfarande enligt patentkrav 9, kännetecknat därav, att den bestämda maximala spridningen av värden som motsvarar fasändringar som tillåts i segmentet utgår från ett medelvärde av samtliga värden som motsvarar fasändringar i segmentet.

12. Förfarande enligt patentkrav ll, kännetecknat därav, att den bestämda maximala spridningen är proportionell mot medelvärdet av värdena sonumotsvarar fasändringar i segmen- I

13. Förfarande enligt något av patentkrav 3 till 12, känne- tecknat därav, att deviationen beräknas med hjälp av ett eller flera värden som motsvarar fasändringar i mitten av det faslinjära segmentet.

14. Förfarande enligt något av patentkrav 3 till 13, känne- tecknat därav, att vid utfiltreringen av segment med konsekutiva värden som motsvarar fasändringar är varje värde som motsvarar en fasändring ett medelvärde av minst två värden som motsvarar fasändringar.

15. Förfarande enligt något av patentkrav 3 till 14, känne- tecknat därav, att faslinjära segment som tillhör nära faslinjära sekvenser och som därför felaktigt blivit skapade som faslinjära segment filtreras bort av ett max- gruppfilter. 10 15 20 25 30 35 506 847 38

16. Förfarande enligt patentkrav 1 eller 3, kännetecknat därav, att beräkningen av deviationen sker i två steg, en grov beräkning och en fin beräkning.

17. Förfarande enligt patentkrav 3, kännetecknat därav, att information om korrigeringssignalen överförs från mottaga- ren till sändaren av den modulerade informationsbärande signalen via en datakanal.

18. Förfarande enligt patentkrav 3, kännetecknat därav, att den demodulerade signalen analog/digital-omvandlas varvid all signalbehandling därefter enligt förfarandet sker digitalt och är implementerad i minst en integrerad krets.

19. Anordning för deviationsdetektering hos en fasskiftsmo- dulerad signal som är modulerad enligt en moduleringsmetod som kan generera sekvenser av fasändringar med konsekutivt samma fasändring, det vill säga faslinjära sekvenser, kännetecknad därav, att nämnda anordning innefattar: - medel (810) inrättat att ur den fasskiftmodulerade signalen utfiltrera segment med minst tre konse- kutiva värden som motsvarar fasändringar, - medel (830) inrättat att utvärdera huruvida de konsekutiva värdena som motsvarar fasändringar i segment är bestämt lika och om värdena som motsva- rar fasändringar i. ett segment är bestämt lika skapa ett faslinjärt segment och om inte förkasta segmentet, - medel (850) inrättat att bestämma det faslinjära segmentets fasändringstillhörighet till att vara lika den nominella fasändring som den faslinjära sekvensen innehar som det bedöms att det faslinjära segmentet är en del av, - medel (860) inrättat att beräkna deviationen utifrån det faslinjära segmentets bestämda fasän- 10 15 20 25 30 35 506 847 39 dringstillhörighet och det faslinjära segmentets konsekutiva värden.

20. Anordning enligt patentkrav 19, kännetecknad därav, att nämnda anordning även innefattar: - medel (835) inrättat att utvärdera huruvida ut- filtrerade segment tillhör en faslinjär_ sekvens vars fasändringar per symbol är noll grader och om ett segment tillhör en faslinjär sekvens vars fasändringar per symbol är noll grader förkasta segmentet.

21. Anordning inrättad att beräkna en modulerad informa- tionsbärande signals deviation och därmed skapa en korrige- ringssignal (220, 320) som är relaterad till den beräknade deviationen och därigenom korrigera deviationsfel vid överföring av en informationsbärande signal (110) mellan en sändare, där den modulerade informationsbärande signalen genereras med hjälp av en spänningsstyrd oscillator (142) och den informationsbärande signalen (110) med en metod som kan generera sekvenser av fasändringar med konsekutivt samma fasändring, och en. mottagare där en demodulerad informationsbärande signal skapas, kännetecknad därav, att nämnda anordning innefattar: - medel (810) inrättat att ur den modulerade informa- tionsbärande signalen (114, 214, 314, 414) ut- filtrera segment med minst tre konsekutiva värden som motsvarar fasändringar, - medel (830) inrättat att utvärdera huruvida de konsekutiva värdena som motsvarar fasändringar i segmenten är bestämt lika och om värdena som motsvarar fasändringar i ett segment är bestämt lika skapa ett faslinjärt segment och om inte för- kasta segmentet, - medel (850) inrättat att bestämma det faslinjära segmentets fasändringstillhörighet till att vara 10 5064847 40 lika den nominella fasändring som den sekvens av fasändringar med konsekutivt samma fasändring innehar som det bedöms att det faslinjära segmentet är en del av, medel (860) inrättat att beräkna nämnda korrige- (220, 320) utifrån de segmentens fasändringstillhörighet och de faslin- ringssignal faslinjära jära segmentens konsekutiva värden.

22. Anordning enligt patentkrav 21, kännetecknad därav, att nämnda anordning även innefattar: 15 20 25 30 35 medel (835) inrättat att utvärdera huruvida segmen- ten tillhör en faslinjär sekvens vars fasändringar per symbol är noll grader och om ett segment tillhör en faslinjär sekvens vars fasändringar per symbol är noll grader förkasta segmentet.

23. Anordning enligt patentkrav 21 eller 22, kännetecknad därav, att anordningen är inrättad i mottagaren och där mottagaren innefattar: medel inrättat att kvadraturdemodulera (350, 351, 352, 353, 354, 450, 451, 452, 453, 454) den module- 414) för att därigenom skapa den demodulerade informations- rade informationsbärande signalen (314, bärande signalen, medel (359) inrättat att derivera den demodulerade informationsbärande signalen för att därigenom skapa ett momentant frekvensvärde (313), medel (360) inrättat att multiplicera det momentana frekvensvärdet (313) med korrigeringssignalen (320) för att därigenom skapa en amplitudskalad signal (321), medel (361) inrättat att integrera den amplitudska- lade signalen (321) skalad fassignal (315), för att därigenoni skapa en 10 15 20 25 30 35 5-06 847 41 - medel (362) inrättat att fasdemodulera nämnda skalade fassignal för att därigenom återskapa en kopia (330) av den informationsbärande signalen (110).

24. Anordning enligt patentkrav 23, kännetecknad därav, att nämnda medel (810) för utfiltrering av segment ur den modulerade informationsbärande signalen är inrättat att.med hjälp av den amplitudskalade signalen (321) utföra ut- filtreringen av segment med minst tre konsekutiva värden som motsvarar fasändringar.

25. Anordning enligt patentkrav 23, kännetecknad därav, att nämnda medel (810) för utfiltrering av segment ur den modulerade informationsbärande signalen är inrättat att.med hjälp av den skalade fassignalen (315) utföra denna ut- filtrering av segment med minst tre konsekutiva värden som motsvarar fasändringar.

26. Anordning enligt patentkrav 23, kännetecknad därav, att nämnda medel (810) för utfiltrering av segment ur' den modulerade informationsbärande signalen är inrättat att med hjälp av den amplitudskalade signalen (321) och den skalade fassignalen (315) utföra denna utfiltrering av segment med minst tre konsekutiva värden som motsvarar fasändringar.

27. Anordning enligt något av patentkrav 21 till 26, känne- tecknad därav, att utvärderingen av huruvida de konsekutiva värdena som motsvarar fasändringar är bestämt lika sker genom att en bestämd maximal spridning av värden som motsvarar fasändringar tillåts i segmentet.

28. . Anordning enligt patentkrav 27 , kännetecknad därav, att den bestämda lnaximala spridningen är proportionell mot värdena som motsvarar fasändringar i segmentet. “10 15 20 25 30 35 505 847 42

29. Anordning enligt patentkrav 27, kännetecknad därav, att den bestämda maximala spridningen av värden som motsvarar fasändringar som tillåts i segmentet utgår från ett medelvärde av samtliga värden som motsvarar fasändringar i segmentet.

30. Anordning enligt patentkrav 29, kännetecknad därav, att den bestämda maximala spridningen är proportionell mot medelvärdet av värdena sonlmotsvarar fasändringar i segmen- tet.

31. Anordning enligt något av patentkrav 21 till 30, känne- tecknad därav, att deviationen beräknas med hjälp av ett eller flera värden som motsvarar fasändringar i mitten av det faslinjära segmentet.

32. Anordning enligt något av patentkrav 21 till 31, känne- tecknad därav, att vid utfiltreringen av segment med konsekutiva värden som nwtsvarar fasändringar är varje värde vilket motsvarar en fasändring ett medelvärde av minst två värden som motsvarar fasändringar.

33. Anordning enligt något av patentkrav 21 till 32, känne- tecknad därav, att anordningen innefattar ett maxgrupp- filter inrättat att filtrera bort faslinjära segment som tillhör nära faslinjära sekvenser och därför felaktigt blivit skapade som faslinjära segment.

34. Anordning enligt patentkrav 21, kännetecknad därav, att beräkningen av deviationen sker i två steg, en grov beräkning och en fin beräkning, där den grova beräkningen använder korta faslinjära segment och den fina beräkningen använder längre faslinjära segment.

35. Anordning enligt något av patentkrav 21 till 34, känne- tecknad därav, att mottagaren innefattar medel (465, 466) 10 15 20 25 30 506 847. 43 inrättade att analog/digital-omvandla den demodulerade informationsbärande signalen varvid all signalbehandling därefter i mottagarens signalkedja sker digitalt och är implementerad i minst en integrerad krets (467).

36. Anordning enligt något av patentkrav 21 till 34, känne- tecknad därav, att mottagaren innefattar medel (465, 466) inrättade att analog/digital-omvandla den demodulerade informationsbärande signalen varvid all signalbehandling därefter i mottagarens signalkedja sker digitalt och är implementerad med hjälp av en processoranordning innefat- tande beräkningsmedel och minnesmedel.

37. Anordning enligt något av patentkrav 21 till 36, känne- tecknad därav, att mottagaren innefattar medel för att överföra information om nämnda korrigeringssignal till sändaren av den modulerade informationsbärande signalen.

38. System, vid överföring av en informationsbärande signal (110) mellan en sändare, där en modulerad informations- bärande signal med en frekvens som befinner sig inom mikro- vågsområdet eller högre genereras med hjälp av en spän- ningsstyrd oscillator (142) och den informationsbärande signalen (110) med en metod som kan generera sekvenser av fasändringar med konsekutivt samma fasändring, och en mottagare för koherent fasdemodulering som demodulerar den modulerade informationsbärande signalen (314, 414) varvid en demodulerad signal skapas, där systemet är till för att i mottagaren korrigera deviationsfel som uppkommit i sändaren, kännetecknat därav, att nämnda system innefattar: - medel (465, 466) inrättat att analog-digital omvandla den demodulerade signalen varvid all signalbehandling därefter i nämnda systems signal- kedja sker digitalt, 10 15 20 25 30 35 506 847 44 medel (467; 359) inrättat att derivera den analog- digital omvandlade demodulerade signalen för att därigenom skapa ett momentant frekvensvärde, (467; 363) inrättad att detektera deviationen av den modulerade informa- 414) och att skapa en till en deviationsdetektor tionsbärande signalen (314, korrigeringssignal som är relaterad den detekterade deviationen, (467; 360) momentana frekvensvärdet med korrigeringssignalen medel inrättat att multiplicera det för att därigenom skapa en amplitudskalad signal, medel (467; 361) inrättat att integrera den ampli- tudskalade signalen för att därigenom skapa en skalad fassignal, medel (467: 362) skalade fassignalen för att därigenom återskapa en kopia (430) (110), och där deviationsdetektorn innefattar: - medel (467; 810) inrättat att ur den module- inrättat att fasdemodulera den av den informationsbärande signalen rade informationsbärande signalen utfiltrera segment med minst tre konsekutiva värden som motsvarar fasändringar, - medel (467; 835) inrättat att utvärdera huru- vida segment tillhör en faslinjär sekvens vars fasändring per symbol är noll grader och om ett segment tillhör en faslinjär sekvens vars fasändring per symbol är noll grader förkasta segmentet, - medel (467; 830) inrättat att utvärdera huru- vida de konsekutiva värdena son\ motsvarar fasändringar i segmentet är bestämt lika och om värdena som motsvarar fasändringar i ett segment är bestämt lika skapa ett faslinjärt segment och om inte förkasta segmentet, 10 15 506 847 45 -\ medel (467; 850) inrättat att bestämma det faslinjärasegmentetsfasändringstillhörighet till att vara lika den nominella fasändring som den sekvens av fasändringar med konseku- tivt samma fasändring innehar som det bedöms att det faslinjära segmentet är en del av, - medel (467; 860) inrättat att beräkna nämnda korrigeringssignal utifrån de faslinjära seg- mentens fasändringstillhörighet och de faslinjära segmentens konsekutiva värden, och att medlet för att utfiltrera segment ur den modulerade informationsbärande signalen är inrättat att med hjälp av den skalade fassignalen och/eller den amplitudskalade signalen utföra denna utfiltrering och dessutom att den digitala signalbehandlingen som utföres är implementerad i minst en integrerad krets (467).