SE506283C2 - Skridskoskena - Google Patents

Description

506 283 nämnda mål kan uppnås med utnyttjande av en skena med ett centralt huvudskär och minst ett på var sida om detta löpande sidoskär. Genom att därvid sidoskären, som kan ha en relativt djup skålslipning, utnyttjas för gott fäste vid frånskjut och svängar kan huvudskäret ges en förhållandevis grund skålslipning, som enligt ovan förbättrar glidegenska- perna.

Man har tidigare föreslaget, se exempelvis WO 82/00255, att utnyttja på sidorna av en huvudskena belägna sidoskenor för att förbättra hållfastheten och stabiliteten hos huvud- skenan och även minska belastningen på vristpartiet. Man har därvid även noterat, att man erhåller ett mycket gott fäste på isen men ej utnyttjat detta faktum för variation l av huvudskenan eller dess slipning. En liknande konstruk- tion beskrivs i US-A-4.392.658.

Uppfinnaren i detta ärende har utnyttjat det förhållande att sidoskären övertar huvudskärets funktion vid frånskjut, svängar och stoppsladdar, vilket möjliggör att huvudskärets form och slipning kan optimeras för erhållande av bästa glidförmåga och svängningsförmåga. För glidförmågan är det enligt ovan av betydelse att skenan ej skär ned onödigt djup i isen och för svängningsförmågan bör längden hos skenans anliggning mot isen minimeras. Båda dessa krav uppfylls enligt föreliggande uppfinning genom att huvud- skäret utföres med en i längdriktningen diskontinuerlig glidyta, så att skärets kontakt med isen uppdelas i minst två separata på inbördes avstånd belägna partier.

Det speciellt karakteristiska för en skridskoskena av det i första stycket angivna slaget är därvid enligt föreliggande uppfinning att huvudskäret har en i längdriktningen dis- kontinuerlig glidyta som uppvisar minst ett parti, vilket ej är avsett att göra ingrepp med isen och som begränsas av två för samverkan med isen avsedda glidpartier. 506 283 Med en sådan skena kombineras således fördelarna med god bärighet trots kort total anliggningslängd mot isen med ett mycket gott grepp i isen.

För att ytterligare reducera motståndet mot skenans glid- rörelse har lämpligen de i åkriktningen främre delarna av huvudskärets glidpartier en krökning i längdriktningen, som ger ett successivt tilltagande belastningstryck mot isen.

Vid en föredragen utföringsform innefattar skenan ett yttre och ett inre sidoskär på var sida om huvudskäret, av vilka de yttre sidoskären är belägna på högre höjd ovanför hu- vudskärets glidytor än de inre sidoskären. Sidoskären följer lämpligen huvudskärets allmänna krökning i längsled . med undantag för vid huvudskärets diskontinuitet eller diskontinuiteter.

Vid en speciellt föredragen utföringsform är såväl huvud- skäret som sidoskären slipade i en gemensam skena. Samtliga skär är lämpligen skålslipade och innefattar två ingreps- eggar, varvid intilliggande skär har en egg gemensam.

Vidare har huvudskäret lämpligen en grundare skålslipning än de inre sídoskären, vilka i sin tur har en grundare skålslipning än de yttre sidoskären.

Uppfinningen kommer att beskrivas närmare nedan under hänvisning till de på bifogade ritningar såsom exempel visade utföringsformerna.

Fig. 1 visar en skridsko med en i enlighet med uppfinningen modifierad huvudskena.

Fig. la och lb är förstorade sektioner längs linjen I~I i fig. 1 vid olika vinklar mot isen.

Fig. 2 visar en med ett par sidoskär försedd skridskoskena 506 283 enligt uppfinningen.

Fig. 2a och 2b är förstorade sektioner längs linjen II-II i fig. 2 vid olika vinklar mot isen.

Fig. 3 visar en vidareutveckling av skenan enligt fig. 2 försedd med två par sidoskär.

Fig. 3a, 3 b och 3c är förstorade sektioner längs linjen III-III i fig. 3 vid olika vinklar mot isen.

Fig. 4 är en vy framifrån över en skridsko med en skena enligt fig. 3. n I fig. l visas en skridsko l för en ishockeyspelare med en huvudskena 2, vilken har en konventionell skålslipning, se fig. la, för att ge erforderligt fäste i isen vid från- skjut, kurvtagning och stoppsladdar. Då skridskon glider rakt fram gör därvid skärets båda eggar kontakt med isen, se fig. la, medan då skridskon vinklas endast den ena eller andra eggen gör ingrepp med isen, se fig. lb. Graden av skålslipning måste anpassas till spelarens individuella önskemål avseende avvägningen mellan gott grepp i isen och skridskons glidförmåga. Ju djupare skål som utnyttjas desto bättre grepp erhålles men på bekostnad av glidförmågan.

Skålens djup måste även anpassas i beroende av spelarens vikt och isens hårdhet.

Skenan till en konventionell ishockeyskridsko har en krök- ning i längsled, så att anliggningsytan mot isen blir relativt kort och belägen väsentligen mitt under foten.

Längden hos anliggningsytan anpassas efter individuella önskemål, varvid vanligen backspelare önskar en kortare anliggningsyta än forwards för att uppnå en bättre sväng- ningsförmåga. Anliggningsytan kan emellertid ej göras alltför kort, då yttrycket därvid blir så stort att skenan 506 283 skär ned alltför mycket i isen.

Vid skridskon enligt fig. 1 har huvudskenans 2 glidyta delats upp i två inbördes separerade glidpartier 3, varvid Q man med bibehållen bärighet kan utnyttja en mycket kort, total anliggningsyta. Det är därvid av stor betydelse, att de främre partierna av de båda glidpartierna 3 har en sådan krökning i längdriktningen, att belastningstrycket mot isen endast tilltar successivt. Härigenom kan man uppnå en surfliknande effekt, som förbättrar glidet. Fastän effekten ännu ej är helt utredd förmodas det bakre glidpartiets 3 friktion minskas till följd av att det följer i spåret från det främre glidpartiet, vilket på grund av friktionen mot isen smälter denna till en tunna vattenfilm, som minskar _friktionen för det bakre glidpartiet. En på detta sätt modifierad skena ger mycket god manövrerbarhet och gott fäste i isen. En skarp sväng kan således göras med väsent- ligen hela kroppstyngden koncentrerad på enbart det bakre glidpartiet. Genom att den mycket korta totala glidytan är E fördelad på två i längsled åtskilda glidpartier uppnås även en bättre stabilitet i skridskons längdriktning.

För att ytterligare förbättra dessa egenskaper kompletteras den ovan beskrivna skridskoskenan enligt fig. 2 med ett sidoskär 4 på respektive sida om skenans 2 huvudskär 5, se även fig. 2a. Sidoskären 4 är kontinuerliga och löper parallellt med huvudskärets 5 glidpartier 3 men är belägna på viss höjd ovanför dessas glidytor.

Vid åkning rakt fram är därvid enbart huvudskäret 5 i kontakt med isen, se fig. 2a, medan vid frånskjut, i svän- gar och vid stoppsladdar skenan 2 bildar sådan vinkel med isen att istället ett av sidoskären 4 gör ingrepp med isen, se fig. 2b.

Detta utförande möjliggör att skålslipningen hos huvud- 506 283 skäret 5 kan göras mycket grund eller ersättas med plan- slipning för att minska nedskärningen och därmed friktionen mot isen, då enbart huvudskäret utnyttjas. Detta kan göras till följd av att sidoskären 4, som kan förses med en relativt djup skålslipning övertar funktionen att åstad- komma ett säkert grepp i isen, då så krävs vid ovan nämnda manövrer vid vilka skenan vinklas relativt isen. En på detta sätt modifierad skena kombinerar således fördelarna med mycket låg friktion mot isen, gott grepp i isen vid bl.a. kurvtagning och god manöverförmåga.

I fig. 3 visas en skridsko med en vidareutveckling av skenan 2 enligt fig. 2, varvid denna försetts med ett inre sidoskär 4 och ett yttre sidoskär 6 på var sida om huvud- skäret 5. Härvid kan, som vid skenan enligt fig. 2, huvud- skäret 5 för att minska friktionen ges en mycket grund eller ingen skålslipning samtidigt som speciellt stoppför- mågan kan förbättras genom tillägget av ett mycket skarpt, yttre sidoskär 6.

Vid åkning rakt fram samverkar därvid skenan med isen såsom illustreras i fig. 3a, medan vid frånskjut och kurvtagning åtminstone det inre sidoskäret 4 kommer att utnyttjas, se fig. 3b. Vid en kraftig stoppsladd kommer skenan att vink- las så mycket, att det yttre sidoskäret 6 gör ingrepp med isen, se fig. 3c, varvid stoppsträckan blir mycket kort.

Detta skär kan även komma till användning vid mycket skarpa svängar respektive snabba starter.

I samtliga figurer har för enkelhets skull skensektionerna visats utan nedskärning i isunderlaget, vilket motsvarar åkning på en mycket hård is. Principerna blir emellertid desamma även vid en lösare is, där skärens eggar skär ned relativt djupt i isen. Djupet hos de olika skärens skål- slipningar bör således anpassas i beroende av isens kvali- tet och åkarens vikt. 506 283 Det föredrages att samtliga skär, såsom visats, är fasett- slipade i en gemensam skena av stål, vilken antingen kan vara fäst vid skon på konventionellt sätt eller vara infäst i en plastskena, som i sin tur är fäst vid skon. Skenorna kan även anordnas utbytbara. Man kan även bygga upp en skena av flera sammanfogade, tunna skenor, som var och en representerar ett skär.

Om så skulle visa sig lämpligt kan huvudskäret uppvisa en glidyta med fler än en diskontinuitet. Vidare kan det i vissa fall vara tillräckligt om sidoskäret respektive sidoskären sträcker sig över den del av huvudskenan som ej gör kontakt med isen. Vid utnyttjande av sidoskär kan eventuellt huvudskäret vara planslipat. Skålslipningen kan .även varieras i förhållande till vad som visas på ritning-W arna och t.ex. uppvisa en väsentligen plan sidoyta eller utgöras av två plana, mot varandra vinklade ytor.

Principerna enligt uppfinningen kan givetvis även utnyttjas för skridskor för andra ändamål, såsom bandy, hastighetsåk- ning och långfärd. De variationer som därvid måste göras i beroende av de speciella krav som ställs på skenan för varje tillämpning kan utföras av en fackman inom omrâdet och ligger inom ramen för föreliggande uppfinning.

Claims (9)

506 283 PA NT V

1. Skridskoskena innefattande ett centralt huvudskär (5) och minst ett på var sida om detta löpande sidoskär (4), varvid sidoskären är så anordnade att de gör ingrepp med isunderlaget endast då skenan (2) lutar, så att dennas vinkel mot isen understiger 90° med ett i förväg bestämt värde, k ä n n e t e c k n a d a v att huvudskäret (5) har en i längdriktningen diskontinuerlig glidyta som upp- visar minst ett parti (7), vilket ej är avsett att göra ingrepp med isen och som begränsas av två för samverkan med isen avsedda glidpartíer (3).

2. Skena enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d a v att .de i åkriktningen främre delarna av huvudskärets (5) glid- partier (3) har en krökning i längdriktningen, som ger ett successivt tilltagande belastningstryck mot isen.

3. Skena enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d a v att den innefattar ett yttre och ett inre sidoskär (4; 6) på var sida om huvudskäret (5) och att de yttre sidoskä- ren (6) är belägna på högre höjd ovanför huvudskärets (5) glidytor än de inre sidoskären (4).

4. Skena enligt något av krav 1-3, k ä n n e t e c k - n à d a v att sidoskären (4; 6) följer huvudskärets (5) allmänna krökning i längsled med undantag för vid huvud- skärets diskontinuitet (7) eller diskontinuiteter.

5. Skena enligt något av krav 1-4, k ä n n e t e c k - n a d a v att såväl huvudskäret (5) som sidoskären (4; 6) är slipade i en gemensam skena (2).

6. Skena enligt krav 5, k ä n n 0 t e c k n a d anv att samtliga skär (4-6) är skålslipade och vardera innefattar två ingreppseggar. 506 283

7. Skena enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a d a v att intilliggande skär har en egg gemensam.

8. Skena enligt något av krav 1-7, X ä n n e t e c k - n a d a v att huvudskäret (5) har en grundare skålslip- ning än sidoskären (4; 6).

9. Skena enligt något av krav 3-8, k ä n n 0 t e c k - n a d a v att huvudskäret (5) har en grundare skålslip- ning än de inre sidoskären (4) øch att dessa har en grunda- re skålslipning än de yttre sidoskären (6).