SE451455B - Derivat av 6beta-hydroxialkylpenicillansyrasulfoner med beta-laktamasinhiberande verkan - Google Patents

Description

4G 451 455 Enligt förevarande uppfinning avses en serie 6B-hydroxialkylpenicillansyror och estrar där- av, vilka estrar är lätthydrolyserbara in vivo och som är kraftiga inhibitorer av mikrobiella ß-lakta- maser och stegrar effektiviteten hos B-laktamantibio- N tika. Uppfinningen hänför sig vidare till bensyl-6ß- -hydroxialkylpenicillanater, vilka estrar är använd- bara som kemiska mellanprodukter för de motsvarande syrorna.

Farmaceutiska beredningar innehållande å ena sidan de ovannämnda 6B-substituerade penicil- lansyrorna och lätthydrolyserbara estrar därav och å den andra vissa B-laktamantibiotika liksom även ett sätt att stegra effektiviteten hos vissa ß-laktaman- tibiotika i kombination med ovannämnda 6B-substitue- rade penicillansyror och lätthydrolyserbara estrar därav utgör också en del av förevarande uppfinning.

Di Ninno o.a. (J. Org. Chem., 42, 2960 /1977/) har beskrivit syntesen av 6B-hydroxialkylpe- nicillansyror och motsvarande bensylestrar och angi- vit att de är kraftigt antibakteriella medel och an- vändbara som mellanprodukter. 6-etylpenicillansyra och dess sulfoxid- derivat som antibiotika utgör föremål för US-PS 4 123 539. 6a-hydroxipenicillansyra och estrar där- av har framställts ur 6-diazopenicillansyra och de motsvarande estrarna (J. Org. Chem., 39 1444 /1974/).

I US-PS 4 143 046 beskrives 6B-substitue- rade sulfonyloxipenicillansyror som antibakteriella medel.

Föreningarna enligt uppfinningen faller under de allmänna formlerna W ïmmufl :Lnm IIS m O N I» \\\\\““ CH; E 11,” 1,, , I COQR1 rt, O II _10 40 451 455 och farmaceutiskt godtagbara salter därav, i vilken formel R1 representerar väte eller en in vivo lätthydrolyserbar esterbildande grupp; och R2 representerar O-R3 R;-CH- där R3 är sulfo, väte, alkoxikarbonyl med 2-4 kolato- mer, alkanoyl med 2-18 kolatomer, bensoyl, substitue- rad bensoyl, där substituenten är amino, metyl, metoxi, fluor, klor, brom eller trifluormetyl, alkylsulfonyl med 1-4 kolatomer, fenylsulfonyl eller substituerad fenylsulfonyl, där substituenten är metyl, metoxi, fluor, klor, brom eller trifluormetyl; och RQ är väte, alkyl med 1-4 kolatomer, fenyl, bensyl, pyridyl eller B-fenetyl.

En föredragen grupp av ß-laktamasinhibi- torer är de som faller under den ovan angivna formeln II, där var och en av R; och RQ är väte. Speciellt fö- redragna inom denna grupp är de föreningar, i vilka R3 är väte, acetyl, stearoyl eller bensoyl.

En andra grupp av föredragna föreningar är de med den ovan angivna formeln II, där var och en av R; och Ra är väte och RQ alkyl med 1-4 kolatomer. Spe- ciellt föredragna inom denna grupp är föreningar i vil- ka Rr är metyl.

Effektiviteten hos ett ß-1aktamantibio- tikum kan stegras om man på ett däggdjur administrerar nämnda ß-laktamantibiotikum och samtidigt en nämnda antibiotikums effekt stegrande mängd av en förening med formeln 'JU wflmu N ännu :11 UI O N Û E! ID C x* Q ä ~ II eller ett farmaceutiskt godtagbart salt därav, i vilken formel R1 och R2 har ovan angivna betydelser. 451 455 Föredragna föreningar är de med formeln II, där R5 är väte eller en in vivo lätthydrolyserbar ester- bildande rest vald bland följande: alkanoyloximetyl med 3-6 kolatomer, l-(alkanoyloxi)etyl med 4-7 kolatomer, l-metyl-l-(alkanoyloxi)etyl med 5-8 kolatomer, alkoxikar- bonyloximetyl med 3-6 kolatomer, 1-(alkoxikarbonyloxi)etyl med 4-7 kolatomer, l-mety1-l-(alkoxikarbonyloxi)etyl med -8 kolatomer, 3-ftalidyl, 4-krotonolaktonyl och'f-butyro- lakton-4-yl. Speciellt föredragna är föreningar med for- meln II, där var och en av R4 och R5 är väte och R3 väte, acetyl, stearoyl eller bensoyl. Speciellt föredragna i denna klass är föreningar i vilka var och en av R3 och R5 är väte och R4 är metyl.

Inom ramen för ovanstående definition av esterbildande rester faller följande estrar som är lätt- hydrolyserbara i däggdjurskroppen: alkanoyloximetyl med 3-6 kolatomer, l-(alkanoyloxi)etyl med 4-7 kolatomer, l-metyl-l-(alkanoyloxi)etyl med 5-8 kolatomer, alkoxi- karbonyloximetyl med 3-6 kolatomer, l-(alkoxikarbonyl- oxi)etyl med 4-7 kolatomer, l-metyl-l-(alkoxikarbonyl- oxi)etyl med 5-8 kolatomer, 3-ftalidyl, 4-krotonolak- tonyl och T-butyrolakton-4-yl.

Bland föredragna B-laktamantibiotika, vil- kas antibiotiska aktivitet stegras av 6ß-hydroxialkyl- penicillansyrasulfonerna enligt uppfinningen kan föl- jande nämnas: 6-(2-fenylacetamido)penicillansyra, 6-(2-fenoxiacetamido)penicillansyra, 6-(2-fenylpropionamido)penicillansyra, 6-(D-2-amino-2-fenylacetamido)penicillan- syra, 6-(D-2-amino-2-[4-hydroxifenyl]acetamido)- penicillansyra¿ 40 451 455 6-(D-2-amino-2-[1,4-cyklohexadienyl]acet- amido)penicillansyra, 6-(1-aminocyklohexankarboxamido)penicil- lansyra, 6-(2-karboxi-2-fenylacetamido)penicillan- syra, 6-(2-karboxi-2-[3-tienyl]acetamido)peni- cillansyra, 6-(D-2-[4-etylpiperazin-2,3-dion-1-karb- øxamido]-2-fenylacetamido)penicillansyra, 6-(n-2-[4-hyaroxi-1,s-naftyriain-3-karb- oxamido]-2-fenylacetamido)penicillansyra, 6-(D-2-sulfo-2-fenylacetamido)penicillan- syra, 6-(D-2-sulfoamino-2-fenylacetamido)peni- cillansyra, 6-(D-2-[imidazolidin-2-on-1-karboxamido]- -2-fenylacetamido)penicillansyra, 6-(D-2-[3-metylsulfonylimidazolidin-2-on- -1-karboxamidol-2-fenylacetamido)penicillansyra, 6-([hexahydro-1H-azepin-1-yl]metylenamino)- penicillansyra, acetoximetyl-6-(2-fenylacetamido)penicil- lanat, acetoximetyl-6-(D-2-amino-2-feny1acetami- do)penicillanat, acetoximetyl-6-(D-2-amino-2-[4-hydroxifen- yl]acetamido)penicillanat, piva1oy1oximetyl-6-(2-fenylacetamido)peni- cillanat, piva1oy1oximetyl-6-(D-2-amíno-2-fenylacet- amido)penicillanat, pivaloy1oximetyl-6-(D-2-amino-2-[4-hydrøxi- fenyl]acetamido)penici1lanat, 1-(etoxikarbonyloxi)etyl-6-(2-feny1acètami- do)penicillanat, 1-(etoxikarbonyloxi)etyl-6-(D-2-amino-2- -fenylacetamido)penicillanat, 1-(etoxikarbonyloxi)etyl-6-(D-2-amino-2-[4- -hydroxifenyl]acetamido)penici1lanat, 40 451 455 6 3-fta1idyl-6-(2-fenylacetamido)penicilla- nat, 3-ftalidyl-6-(D-2-amino-2-fenylacetamido)- penicillanat, s-ftaliayl-s- (n-z-amino-z- [4-hyarøxifeny1] - acetamido)penicillanat, I 6-(2-fenoxikarbonyl-2-fenylacetamido)peni- cillansyra, 6-(2-to1yloxikarbonyl-2-fenylacetamido)pe- nicillansyra, 6-(2-[S-indanyloxikarbonyl]-2-fenylacetami- do)penicillansyra, 6- (z-fenoxikarbonyl-z- [s -tienyfl acetamiao) - penicillansyra, 6-(2-tolyloxikarbony1-2-[3-tienyl]acetami- do)penicil1ansyra, 6- (2- [s-inaanyloxikarbønyl ] -2- [a-tienyl] - acetamido)penicillansyra, 6-(2,2-dimetyl-5-oxo-4-fenyl-1-imidazoli- dinyl)penicillansyra, 7-(2-[2-tienyl]acetamido)cefalosporansyra, 7-(2-[1-tetrazolyl]acetamido-3-(2-[5-metyl- -1,3,4-tiadiazolyl]tiometyl)-3-desacetoximetylcefalo- sporansyra, 7-(D-2-førmyloxi-2-fenylacetamido)-3-(5- -[1-metyltetrazolyl]tiometyl)-3-desacetoximetylcefalo- sporansyra, 7-(D-2-amino-2-fenylacetamido)desacetoxi- cefalosporansyra, 7-a-metoxi-7-(2-[2-tienyl]acetamido)-3- -karbamoy1oximetyl-3-desacetoximetylcefalosporansyra, 7-(2-cyanoacetamido)cefalosporansyra, 7-(D-2-hydroxi-2-fenylacetamido)-3-(5-[1- -metyltetrazolyl]tiometyl)-3-desacetoximetylcefalospo- ransyra, 7-(D-2-amino-2-p-hydroxifenylacetamido)- desacetoxicefalosporansyra, 7-(2-[4-pyridyltio]acetamido)cefalosporan- syra, 7-(D-2-amino-2[1,4-cyklohexadienyl]acetami- do)cefalosporansyra, 13» lf! 40 7 451 455 7-(D-2-amino-2-fenylacetamido)cefalosporan- syra, 7- [n- (-) -a- (fz-etyi-z , 3-aioxo-1-piperaz1n- karboxamido)-u-(4-hydroxifenyl)acetamido]-3-[1-metyl- -1,2,3,4-tetrazol-5-yl)tiometyl]-3-cefem-4-karboxyl- syra, 7-(D-2-amino-2-fenylacetamido)-3-klor-3- -cefem-4-karboxylsyra, 7-[2-(2-amino-4-tiazolyl)-2-(metoximino)- acetamido]cefalosporansyra, [6R,7R-3-karbamoyloximetyl-7(2Z)-2-metoxi- imino(fur-2-yl)acetamido-cef-3-em-4-karboxylat], 7-[2-(2-aminotiazol-4-yl)acetamido]-3- -[([1-2-dimetylaminoetyl)-1H-tetrazol-5-yl]tio)metyl]- cef-3-em-4-karboxylsyra, och farmaceutiskt godtagbara salter där- av.

B-laktamasinhibitorerna enligt förevarande uppfinning framställes bekvämt genom att man utgår från bensyl-6,6-dibrompenicillanat. Genom kondensation av en lämplig aldehyd med enolatet som bildats genom om- sättning av bensyl-6,6-dibrompenicillanat med en metall- organisk reaktionskomponent, exempelvis enligt det för- farande som beskrives av Di Ninno o.a. J. Org. Chem., 42, 2960 /1977/ resulterar i bildning av ett bensyl-6- -brom-6-hydroxialkylpenicillanat, den första mellanpro- dukten för framställning av produkterna enligt föreva- rande uppfinning.

Produkten vid denna första kondensation in- nefattar diastereomerblandningar, detta på grund av de två asymmetricentra (det ena i 6-ställningen på penam- kärnan och det andra vid 6-kolatomen i kedjan) och des- sa utmärkes med var sin asterisk i följande formel IÉ Ho B r * š \\\\\\\“ C H 3 ;\“CH::> \ CH Ru g 3 N 'll/ °\ 1111,, COZCHZCGHS 40 451 455 Det är för fackmannen uppenbart att det endast återstår ett asymmetricentrum, när R; repre- senterar väte.

Substituenterna i 6-ställningen betecknas som a eller B och i strukturformeln uttryckes detta med streckad respektive heldragen bindning. Substi- tuentens i sidokedjan stereokemiska konfiguration be- tecknas som (R) eller (S) (Cahn o.a., Experientia, 12, 81 /1965/). Uppgiften om konfigurationen baseras på NMR-spektroskopiering.

Experimentelltbehandlas bensyl-6,6-dibrom- penicillanat i ett gentemot reaktionen inert lösnings- medel vid en temperatur mellan -20 och -78°C med unge- fär en ekvivalent t-butyllitium eller t-butylmagnesium- klorid. Det så erhållna enolatet behandlas med lämplig aldehyd, och efter en kort reaktionstid avbrytes reak- tionen och produkten isoleras på konventionellt sätt.

Tillsats av zinkklorid till lösningen av enolatet före tillsatsen av aldehyden tycks utöva en reglerande inverkan på kondensationsproduktens stereo- kemi. Följaktligen erhålles under dessa betingelser en stark övervikt av (S)-konfiguration.

När dietylzink användes som första metall- organisk reaktionskomponent erhålles en övervikt av (R)- konfiguration i produktens sidokedja. I Den första reaktionen genomföres i ett vat- tenfritt, gentemot reaktionen inert lösningsmedel, vil- ket märkbart solubiliserar reaktionskomponenterna utan att i någon större utsträckning reagera med dessa eller med produkterna under de tillämpade reaktionsbetingel- serna. Det föredrages att nämnda lösningsmedel har kok- punkt och fryspunkt som är förenliga med reaktionstem- peraturerna. Bland sådana lösningsmedel eller -bland- ningar kan nämnas aromatiska lösningsmedel, såsom to- luen och etrar, såsom tetrahydrofuran och dietyleter.

Molförhållandet mellan det som utgângsför- ening använda penicillanatet och den metallorganiska för- eningen är icke kritisk för förfarandet. Om man använder ett ringa överskott av den metallorganiska föreningen, nämligen ända upp till 10% över den ekvimolara mängden, 40 451 455 underlättas reaktionens fullbordande utan att nâgra allvarliga problem beträffande isolering av den öns- kade produkten i renad form uppträder.

Fukt kan effektivt uteslutas från reak- tionen genom att man använder kväve- eller argonat- mosfär.

Reaktionstiden beror på koncentrationen, reaktionstemperaturen och utgângsföreningarnas reak- tivitet. När reaktionen genomföres vid det föredragna temperaturintervallet mellan -60 och -78°C-är reak- tionstiden för enolatbildningen ca 30 - 45 minuter.

För bildning av mellanprodukten ur nämnda enolat och aldehyd är reaktionstiden ca 30 - 60 minuter.

När reaktionen slutförts isoleras produk- ten på konventionellt sätt och den diastereomera bland- ningen kan separeras genom kolonnkromatografering. Na- turen hos den efterföljande reaktionen, dvs avlägsnan- det av 6-bromsubstituenten, undanröjer emellertid nöd- vändigheten av nämnda separation av a- och B-epimerer- na vid C-6.

Behandling av bensyl-6-brom-6-hydroxialkyl- penicillanat (erhållet vid den första reaktionen) med tri-n-butyltennhydrid leder till bildning av ett bensyl- -6-hydroxialkylpenicillanat, i vilket 6-hydroxialkylde- len har B-konfiguration. Detta resultat är oberoende av konfigurationen hos substituenterna i 6-ställningen i utgângsföreningarna. Sålunda ger både 6u-brom-6B-hydroxi- alkylestrar och 6B-brom-6a-hydroxialkylestrar vid be- handling med tri-n-butyltennhydrid samma 6B-hydroxial- kylester som huvudprodukt, förutsatt att alla andra strukturparametrar i föreningarna är desamma.

Reaktionen genomföras i ett gentemot reak- tionen inert lösningsmedel, som märkbart solubiliserar reaktionskomponenterna utan att under reaktionsbetingel- serna i någon stor utsträckning reagera med dem eller med reaktionsprodukten. Det föredrages vidare att nämn- da lösningsmedel är aprotiskt, icke-blandbart med vat- ten och har kok- och fryspunkt förenliga med reaktions- temperaturerna. Bland sådana lösningsmedel och bland- ningar därav föredrages bensen och toluen. 40 451 455 1° Reaktionstiden beror på koncentrationen, reaktionstemperaturen och reaktionskomponenternas reak- tivitet. När reaktionen genomföres vid den föredragna temperaturen, nämligen lösningsmedlets återflödestempe- ratur, är reaktionen vanligtvis slutförd på ca 4-5 tim- mar.

Molförhâllandet mellan reaktionskomponen- terna är icke kritiskt för processen. Vanligtvis an- vändes ett överskott pâ tennhydrid och man kan använda ett överskott på ända upp till 100% över den ekvimolara mängden.

När reaktionen slutförts avlägsnas lösnings- medlet och återstoden tritureras med hexan för avlägsnan- de av den tennorganiska biprodukten. Mellanprodukten kan renas och isomererna separeras genom kolonnkromatografe- ring.

Oxidationen av det resulterande bensyl-6ß- -(S)- och -(R)hydroxialkylpenicillanatet till de motsva- rande sulfonerna II, där R1 representerar bensyl, genom- föres bekvämt med användning av en organisk peroxisyra, exempelvis en peroxikarboxylsyra, såsom n-klorperbensoe- syra. Reaktionen genomföres på det sättet, att man be- handlar lämpligt bensyl-6ß-(R)- eller -(S)hydroxialkyl- penicillanat med ungefär 2-4 ekvivalenter, företrädesvis med ca 2,2 ekvivalenter av oxidationsmedlet i ett gent- emot reaktionen inert lösningsmedel. Typiska lösningsme- del är klorerade kolväten, såsom metylenklorid, kloro- form och 1,2-dikloretan.

Oxidationsmedlet och substratet kombineras först i ett lösningsmedel vid 0-SOC. Temperaturen får stiga till rumstemperaturen. Reaktionstiden är ca 3-6 timmar.

Under isoleringen av sulfonerna, som är an- vändbara mellanprodukter, avlägsnas lösningsmedlet och återstoden fördelas mellan vatten och ett med vatten icke-blandbart lösningsmedel, exempelvis etylacetat.

Blandningen av vatten och organiskt lösningsmedel in- justeras på pH 7,0 och eventuellt överskott på peroxid sönderdelas med natriumbisulfit. Mellanprodukten, som innehåller den organiska fasen, isoleras och renas på 40 ll 45T'455 De biologiskt aktiva produkterna enligt fö- revarande uppfinning, som faller under formeln II, där R1 representerar väte, framställes genom deben- sylering av de motsvarande bensylestrarna. Följaktligen sättes lämplig bensylester till en suspension av en för- hydrerad katalysator av 5% palladium-på-kalciumkarbonat i en 50% metanol-vattenlösning. Hydrogenolysen genomfö- res vid rumstemperaturen och vanligtvis under ett tryck av 310-345 kPa. Under dessa betingelser är reaktionen vanligtvis slutförd inom loppet av 30-60 minuter. Kal- ciumsaltet isoleras genom att man först avfiltrerar den förbrukade katalysatorn och därefter avlägsnar lösnings- medlet genom frystorkning. Om man surgör filtratet, se- dan katalysatorn avfiltrerats, och därefter extraherar med ett med vatten icke-blandbart lösningsmedel, exem- pelvis etylacetat, erhålles den fria syran, i vilken R; representerar väte.

Alternativt kan föreningar med formeln II, där R; representerar väte, också framställas genom den ovan beskrivna reaktionsserien, dock genomförd i annan ordningsföljd. Sålunda kan exempelvis de först bildade bensyl-6-brom-6-hydroxialkylpenicillanaten oxideras på ovan angivet sätt, varpå 6-bromsubstituenten avlägsnas med tri-n-butyltennhydrid och debensylering genomföres.

Föreningar enligt förevarande uppfinning med formeln II, där R; är alkanoyl, kan framställas ge- nom acylering av erforderligt bensyl-68-hydroxialkylpe- nicillanat-sulfon åtföljd av hydrogenolys av bensyles- tern till de föreningar med formeln II, där R; har nyss nämnd betydelse och R1 representerar väte.

Acyleringen genomföres på det sättet, att man bringar lämplig penicillanatsulfon i kontakt med en ekvimolar mängd av den erforderliga syrahalogeniden plus ända upp till ett 10-20% överskott därav i ett gentemot reaktionen inert lösningsmedel, exempelvis me- tylenklorid. En tertiär amin tillsatt i en molar mängd svarande mot mängden syrahalogenid fungerar som neutra- lisationsmedel för den bildade vätehalogeniden.

Acyleringen genomföres vid en reaktionstem- 451 455 1* peratur av ca 0-5°C och erforderlig reaktionstid är ca -30 minuter. Mellanprodukten erhålles genom att lös- ningsmedlet avlägsnas och den så erhållna återstoden behandlas med en blandning av vatten och etylacetat, varpå det önskade materialet erhålles genom indunstning av den organiska fasen.

Slutprodukterna, dvs föreningar med formeln II, där R; är alkanoyl och R1 väte, bildas genom deben- sylering under de här ovan angivna betingelserna.

Föreningarna enligt förevarande uppfinning med formeln II, där R; är bensoyl, nämnda substituerade bensoyl eller nämnda alkoxikarbonyl framställes alla på sätt liknande det, på vilket föreningarna i vilka Ra är alkanoyl, framställes, och framställningsförfarandet in- nefattar en första acylering av den lämpliga bensyl-6ß- -hydroxialkylpenicillanat-sulfonen och efterföljande av- lägsnande av bensyldelen från estern.

Föreningarna enligt uppfinningen med formeln II, där R3 är nämnda alkylsulfonyl, fenylsulfonyl eller eller nämnda substituerade fenylsulfonyl, framställes lämpligast genom den första aceyleringen av det erforder- liga bensyl-6ßrhydroxialkylpenicillanatet med ungefär en ekvimolar mängd av den lämpliga sulfonylkloriden, varvid man som lösningsmedel använder pyridin och tillämpar en reaktionstemperatur av 0°C. Reaktionstíden är ca 2-3 tim- mar. Reaktionen avbrytes genom att reaktionsblandningen försättes med vatten och produkten extraheras och renas.

Den andra reaktionen i serien innefattar de- bensylering av den som mellanprodukt erhållna estern med användning av väte och 5% palladium-på-ka1ciumkar- _bonat, dvs på ovan angivet sätt.

Det sista steget till föreningarna II inne- fattar oxidation av 6B-sulfonyloxialkylpenicillansyror- na med kaliumpermanganat i en blandning av vatten-mety- lenklorid vid rumstemperaturen och vid pH 6-6,4. Efter reaktionen, som tar ca 45-60 minuter, injusteras pH på 1,5 och produkten isoleras från den organiska fasen. q; 13 451 455 Syntes av de föreningar med formeln II, där Ra representerar sulfo, åstadkommes genom omsättning av lämplig bensyl-6B-hydroxialkylpenicillanat-sulfon med svaveltrioxid-pyridinkomplex i dimetylformamid vid rums- temperaturen i 45-60 minuter.

Produkten som isoleras i form av pyridinium- saltet debensyleras med väte och 5% palladium-på-kalcium- karbonat på ovan angivet sätt.

När R1 i en förening med formeln II är en in vivo lätthydrolyserbar esterbildande rest är den en grupp som kan tänkas härröra från en alkohol med formeln R1-OH. Följaktligen representerar gruppen COOR1 i en sådan förening med formeln II en estergrupp.

Dessutom är R1 av sådan natur, att gruppen COOR1 är lätt avspjälkbar in vivo, så att den fria karboxylgruppen (COOH) frigöres. Med andra ord är R1 en grupp av sådan typ, att när en förening med formeln II, där R; är en in vivo lätthydrolyserbar esterbildande rest, exponeras för däggdjursblod eller -vävnad, föreningen II, där R1 är väte, lätt bildas. Grupperna R1 är alka- noyloximetyl med 3-6 kolatomer, l-(alkanoyloxi)etyl med 4-7 kolatomer, l-metyl-l-(alkanoyloxi)etyl med -8 kolatomer, alkoxikarbonyloximetyl med 3-6 kol- atomer, l-(alkoxikarbonyloxi)etyl med 4-7 kolatomer, l-mety1-l-(alkoxikarbonyloxi)etyl med 5-8 kolatomer, 3-ftalidyl, 4-krotonolaktonyl och TFbutyrolakton- -4-yl.

Föreningar II, i vilka R1 representerar en in vivo lätthydrolyserbar esterbildande rest kan genom förestring direkt framställas ur en förening med formeln II, där Rl representerar väte. Vilken speciell metod som väljes beror givetvis på den es- terbildande restens struktur, men en lämplig metod kan l0 14 451 455 lätt väljas av fackmannen på här ifrågavarande omrâde.

När R1 är vald bland följande grupper, nämligen 3-fta- lidyl, 4-krotonolaktonyl, Y-butyrolakton-4-yl, alkanoyl- oxialkyl och alkoxikarbonyloxialkyl kan de framställas genom alkylering med en 3-ftalidylhalogenid, en 4-kro- tonolaktonylhalogenid, en Y-butyrolakton-4-yl-halogenid, en alkanoyloxialkylhalogenid eller en alkoxikarbonyloxi- alkylhalogenid av en förening med formeln II, - där R1 representerar väte. Med "halogenid" avses iföre- varande sammanhang derivat av klor, brom eller jod.

Reaktionen genomföres bekvämt på det sättet, att man löser ett salt av en förening med formeln II, där R; är väte, i ett lämpligt polärt organiskt lös- ningsmedel, exempelvis N,N-dimetylformamid, varpå man till lösningen sätter ungefär en molekvivalent av halo- geniden. När reaktionen väsentligen slutförts isoleras produkten enligt standardteknik. Det är ofta tillräck- ligt att helt enkelt utspäda reaktionsmediet med ett överskott pâ vatten och därefter extrahera produkten in i ett med vatten icke-blandbart organiskt lösningsmedel, som därefter indunstas. Bland salter som vanligtvis an- vändes som utgângsmaterial kan nämnas alkalimetallsalter, såsom natrium- och kaliumsalter och salter av tertiära aminer, såsom trietylamin, N-etylpiperidin, N,N-dimetyl- anilin och N-metylmorfolin. Reaktionen genomföres vid en temperatur mellan ca 0 och ca 50°C, vanligtvis mel- lan ca 0 och ca 25°C. Den tid som erfordras för att slutföra reaktionen varierar med ett flertal faktorer, såsom reaktionskomponenternas koncentration och reakti- vitet. Sålunda reagerar bland halogenföreningarna jodi- den snabbare än bromiden, vilken i sin tur reagerar snabbare än kloriden. I själva verket är det ibland fördelaktigt att använda en klorförening och till den- na sätta en molekvivalent av en alkalimetalljodid. Här- igenom accelereras reaktionen. Med fullständig hänsyn tagen till alla de ovannämnda faktorerna genomföres 40 451 455 reaktionen vanligtvis på mellan ca 1 och ca 24 timmar.

Föreningarna 'med formeln II, 'där R; är väte, är sura och bildar salter med basiska me- del. Sådana salter faller inom uppfinningens ram. Des- sa salter kan framställas enligt standardteknik, exem- pelvis genom att man bringar den sura föreningen i kon- takt med den basiska, vanligtvis i ett molförhâllande av 1:1 och i ett vattenhaltigt, icke-vattenhaltigt el- ler partiellt vattenhaltigt medium, allt efter lämplig- het. Salterna kan därefter avfiltreras, utfällas med ett icke-lösningsmedel åtföljt av filtrering, indunst- ning av lösningsmedlet eller, när man arbetar i vatten- lösningar, lyofilisering, allt efter lämplighet. För saltbildningen lämpliga basiska medel finns bland både organiska och oorganiska föreningar och bland dessa kan nämnas ammoniak, organiska aminer, hydroxider, kar- bonat, hydrider och alkoxider av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller liksom även alkalimetall- vätekarbonat. Representativa exempel på sådana baser är primära aminer, såsom n-propylamin, n-butylamin, anilin, cyklohexylamin, bensylamin och oktylamin; se- kundära aminer, såsom dietylamin, morfolin, pyrroli- din och piperidin; tertiära aminer, såsom trietylamin, N-etylpiperidin, N-metylmorfolin och 1,5-diazabicyklo- [4.3.0]non-5-en; hydroxider, såsom natriumhydroxid, ka- liumhydroxid, ammoniumhydroxid och bariumhydroxid; alk- oxider, såsom natriumetoxid och kaliumetoxid; hydrider, såsom kalciumhydrid, natriumhydrid; karbonat, såsom kaliumkarbonat och natriumkarbonat; bikarbonat, såsom natriumbikarbonat och kaliumbikarbonat; och alkalime- tallsalter av långkedjiga fettsyror, såsom natrium-2- -etylhexanoat.

Föredragna salter av föreningarna med for- @e1n= 1I;= där R1 är väte, är natrium-, kalium- och trietylaminsalter.

Såsom ovan påpekats är föreningarna med formeln II, där R1 är väte eller en in vivo lätthydrolyserbar esterbildande rest, kraftiga inhibi- torer av mikrobiell B-laktamas och de stegrar den an- tibakteriella effektiviteten hos B-laktamantibiotika 40 16 451 455 (penicilliner och cefalosporiner) gentemot många mikro- organismer, i synnerhet sådana som producerar ett B- laktamas. Förmågan hos nämnda föreningar II att öka effektiviteten hos ett B-laktamantibiotikum kan be- dömas med hjälp av försök, vid vilka MIC för ett givet antibiotikum enbart och för en förening med formeln II venbart därefter med MIC-värden erhållna med en kombination av bestämmes. Dessa MIC-värden jämföres givet antibiotikum och föreningen med formeln .

II. När den antibakteriella styrkan hos kombinationen är väsentligt större än vad man kan beräkna på grund- val styrkan hos var och en av föreningarna, anses att det föreligger en stegring av aktiviteten. MIC-värden för kombinationer bestämmes med tillämpning av det för- farande som beskrives av Barry och Sabath i "Manual of Clinical Microbiology" edited byt Lenette, Spaulding and Truant, 2nd edition, 1974, American Society for Microbiology.

Föreningarna med' formeln .II,. där R; representerar väte eller en in vivo lätthydrolyser- bar esterbildande rest, stegrar den antibakteriella ef- fektiviteten hos B-laktamantibiotika in vivo. Detta in- nebär att mängden antibiotikum som erfordras för att skydda möss gentemot en annars letal inokulation av en viss B-laktamasproducerande bakterie minskas.

Föreningarnas med formeln .II, där R1 representerar väte eller en in vivo lätthydrolyser- bar esterbildande rest, förmåga att stegra effektivi- teten hos ett B-laktamantibiotikum gentemot ß-laktamas- producerande bakterier gör dem värdefulla för samadmi- nistration med B-laktamantibiotika vid behandling av bakterieinfektioner hos däggdjur, i synnerhet hos män- niskor. Vid behandlingen av en bakterieinfektion kan nämnda förening med formeln II- sammanblandas med det B-laktamantibiotikum som användes, varpå bland- ningen administreras, vilket innebär att de båda med- len administreras samtidigt. Alternativt kan nämnda för- ening II l administreras separat under behandling- en med ett B-laktamantibiotikum. I vissa fall är det fördelaktigt att i förväg administrera en förening 17 451 455.

II, dvs - innan behandlingen med ett ß-laktamantibio- tikum påbörjas.

När man använder en förening med formeln _ II,' där R1 representerar väte eller en in vivo lätthydrolyserbar esterbildande rest för stegring av effektiviteten hos B-laktamantibiotikum administreras en blandning av II och B-laktêmantibi0tikum företrädesvis i form av en standardberedning innehål- lande bärare eller utspädningsmedel. En farmaceutisk beredning innehållande en farmaceutiskt godtagbar bära- re, ett B-laktamantibiotikum och en förening II, där R; representerar väte, eller en lätthydrolyser- bar ester därav, innehåller normalt mellan ca 5 och ca 80% vikt av den farmaceutiskt godtagbara bäraren.

Vid användning av föreningarna med formeln II, där R1 representerar väte eller en in vivo lätthydrolyserbar esterbildande rest, i kombina- tion med ett annat B-laktamantibiotikum, kan nämnda föreningar administreras oralt eller parenteralt, dvs intramuskulärt, subkutant eller intraperitonealt. Ehu- ru läkaren sist och slutligen bestämmer vilken dos som skall användas i ett speciellt fall ligger förhållandet mellan de dagliga doserna av föreningarna III och B-laktamantibiotikum normalt mellan ca 1:3 och 3:1.

Dessutom kan nämnas, att när man använder föreningar II i _ kombination _ med annat B-laktamantibiotikum, ligger den dagliga dosen av var och en av komponenter- na normalt mellan ca 10 och ca 200 mg per kg kroppsvikt och den dagliga parenterala dosen av var och en av kom- ponenterna ligger normalt mellan ca 10 och ca 400 mg per kg kroppsvikt. Dessa siffror lämnas endast som exem- pel och i vissa fall kan det vara nödvändigt att välja doser utanför nämnda intervall. 40 18 451 455 I följande exempel belyses uppfinningen.

NMR-spektra har bestämts vid 60 MHz för lösningar i deuterokloroform (CDC13), perdeuterodimetylsulfoxid (DMSO-ds) eller deuteriumoxid (D20), därest annat ic- ke uttrycligen angives, och topparnas lägen angives i delar per million (ppm) i omrâdet nedanför tetrametyl- silan eller natrium-2,2-dimetyl-2-silapentan-5-sulfo- nat. Följande förkortningar för topparnas form använ- des: s = singlett; d = dubblett; t = triplett; q = kvartett; m = multiplett.

Exempel 1 66-hydroximetylpenicillansyra-sulfon A. bensyl-6-brom-6-hydroximetylpenicillanat En lösning av 44,9 g bensyl-6,6-dibrompe- nicillanat i 600 ml torr tetrahydrofuran kyldes till -78°C och 56,4 ml t-butylmagnesiumklorid tillsattes droppvis under kraftig omrörning och under inert at- mosfär, medan temperaturen hölls vid -60°C. Efter om- rörning i 30 minuter vid -78°C behandlades lösningen med gasformig formaldehyd i en ström av kväve, till dess att 5 molekvivalenter hade tillsatts. Reaktionen avbröts vid -78°C genom droppvis tillsats av 5,7 ml ättiksyra under loppet av 25 minuter. Reaktionslös- ningens temperatur fick stiga till rumstemperaturen och koncentrerades i vakuum. Till återstoden sattes 200 ml vatten och 200 ml etylacetat. Den organiska fa- sen avskildes och vattenfasen extraherades återigen med etylacetat. De organiska faserna kombinerades, tvättades, först med vatten (200 ml), därefter med en % vattenlösning av natriumbikarbonat (200 ml) och till sist med saltlösning (200 ml). Därefter genomför- des torkning över magnesiumsulfat och lösningsmedlet avdrevs under recuderat tryck. Man erhöll 38,2 g av den önskade produkten. Epimericering vid C-6.

B. bensyl-6B-hydroximetylpenicillanat En lösning innehållande 10 g bensyl-6- -brom-6-hydroximetylpenicillanat, 6,9 ml tri-n-butyl- tennhydrid och en spårmängd azobisisobutyronitril i 200 ml bensen kokades under återflöde i 5 timmar un- der kväve. Reaktionsblandningen kyldes och indunsta- 40 19 451 455 des i vakuum. Återstoden triturerades med hexan och kromatograferades på kiseldioxidgel med användning av en blandning av toluen och etylacetat 2:1 som elue- ringsmedel. Man erhöll 7,5 g av produkten.

C. bensyl-6B-hydroximetylpenicillanat-sulfon m-klorperbensoesyra (11L8 g) sattes till en lösning av 7,5 g bensyl-6ß-hydroximetylpenicilla- nat i soo m1 metylenkioria kyla till o-s°c. Lösning- ens temperatur fick därefter stiga till rumstempera- turen och lösningen omrördes i 5 timmar. Lösningsmed- let avlägsnades i vakuum och återstoden fördelades mellan 200 ml vatten och 200 ml etylacetat. Blandning- ens pH injusterades på 7 genom tillsats av en mättad natriumbikarbonatlösning och en tillräcklig mängd nat- riumbisulfit tillsattes för erhållande av negativt peroxidprov (stärkelse-jodid). Faserna separerades och den vattenhaltiga tvättades med etylacetat. Den organiska fasen och tvättvätskorna kombinerades, tvät- tades först med vatten, därefter med en 5% natriumbi- karbonatlösning och till sist med saltvatten, varpå torkning över magnesiumsulfat genomfördes. Vid avlägs- nande av lösningsmedlet under reducerat tryck erhölls ett skum. Detta kromatograferades på kiseldioxidgel (kloroform-etylacetat 20:3) och man erhöll 3,5 g av den önskade mellanprodukten.

D. kalcium-6B-hydroximetylpenicillanat-sulfon Till 30 ml av en lösning av vatten-metanol 1:1 sattes 3,5 g av en katalysator bestående av 5% pal- ladium-på-kalciumkarbonat och katalysatorn förhydrera- des vid ett tryck av 325 kPa i en hydreringsapparat.

Till den så erhållna katalysatorn sattes 3,5 g bensyl- -6B-hydroximetylpenicillanat-sulfon i 10 ml metanol och ml tetrahydrofuran. Blandningen skakades i väteat- mosfär vid 330 kPa i 30 minuter. Katalysatorn avfiltre- rades med ett filtreringshjälpmedel och filtratet in- dunstades i vakuum. Den vattenhaltiga återstoden extra- herades med etylacetat (2 x 100 ml) och frystorkades, varigenom man erhöll 3,0 g av den önskade produkten i form av kalciumsaltet.

NMR-spektrum (CDCI3 - fri syra) uppvisade 40 451 455 20 absorptioner vid 1,49 (s, 3H), 1,6 (s, 3H), 4,1 (m, 3H), 4,32 (s, 1H) och 4,9 (d, 1H, J = 4Hz) ppm.

Exempel 2 66-[1(S)hydroxietyllpenicillansyra-sulfon A. bensyl-63-brom-6u-[1(S)hydroxietyl]penicil- E22 Till en under omrörning hållen lösning av 9 g bensyl-6,6-dibrompenicillanat i 200 ml torr toluen under argonatmosfär sattes vid -78°C droppvis 15 ml t- -butyllitium i pentan. Den grönaktigt gula lösningen omrördes i 15 minuter vid -78°C, varpå 10 ml av en 1M- lösning av vattenfri zinkklorid i tetrahydrofuran till- sattes. Blandningen omrördes i 45 minuter vid -78°C, varpå 5 ml acetaldehyd tillsattes, medan temperaturen hölls vid -78°C. Efter en timmes ytterligare omrörning avbröts reaktionen med 5 ml ättiksyra i 50 ml eter vid -78°C, varpå reaktionsblandningens temperatur tilläts stiga till rumstemperaturen. Toluenen avlägsnades i vakuum och återstoden fördelades mellan vatten och etyl- acetat. Den organiska fasen avskildes och vattenfasen extraherades med etylacetat (2 x 100 ml). De kombinera- de organiska faserna tvättades med en 5% vattenlösning av natriumbikarbonat och därefter med en mättad saltlös- ning. De torkades över magnesiumsulfat och indunstades till en olja. Denna kromatograferades på kiseldioxidgel med användning av toluen-etylacetat 1022 som eluerings- medel. Man erhöll 3,5 g bensyl-Ga-brompenicillanat och 3,9 g av den önskade produkten. Ett analytiskt prov renades genom omkristallisation i eter. Smältpunkt 124- 125°c.

NMR-spektrum (CDCI3) uppvisade absorptioner vid 1,42 (s, 3H), 1,45 (d, 3H, J = 6 Hz), 1,67 (s, 3H), 2,55 (s, 1H), 4,3 (q, 1H, J = 6 Hz), 4,6 (s, 1H), 5,3 (s, 2H), 5,5 (s, 1H) och 7,4 (s, 5H) ppm.

B. bensyl-68-[1(S)hydroxietyl]penicillanat Till 20 ml metanol-vatten 1:1 sattes 1,1 g av en katalysator bestående av 5% palladium-på-kalcium- karbonat och den så erhållna blandningen hydrerades vid 324 kPa i 20 minuter. Till den så erhållna svarta upp- slamningen sattes 1,1 g bensyl-68-brom-6a-[1(S)hydroxi- 40 21 451 455 ety1]penicillanat och hydreringen fortsattes vid 324 kPa i 30 minuter. Den förbrukade katalysatorn avfilt- rerades och filtratet koncentrerades under reducerat tryck. Den återstående vattenhaltiga vätskans pH in- justerades på 8 och extraherades med metylenklorid.

Den organiska fasen avskildes, torkades över magne- siumsulfat och indunstades till en olja. Denna kroma- tograferades på 150 g kiseldioxidgel med användning av kloroform-etylacetat 10:1 som elueringsmedel. Fraktio- nerna 23-33 kombinerades och indunstades till torrhet, varigenom man erhöll 148 mg av den önskade produkten.

NMR-spektrum (CDCl;) uppvisade absorptio- ner vid 1,35 (d, 3H), 1,4 (s, 3H), 1,58 (s, 3H), 2,5 (m, 1H), 3,45 (dd, 1H, J = 10, 4 Hz), 4,2 (m, 1H), 4,38 (s, 1H), 5,13 (s, 2H), 5,38 (d, 1H, J = 4 Hz) och 7,33 (51 SH) PPm' C. bensyl-66-11(S)hydroxiety1]penicillanat- -sulfon Till en lösning av 148 mg bensyl-6B-[1(S)- hydroxietyl]penicillanat i 20 ml metylenklorid sattes portionsvis vid O-5°C 223 mg m-klorperbensoesyra. Den så erhållna reaktionsblandningen omrördes vid rumstem- peraturen över natten. Olöst fast material avfiltrera- des och filtratet indunstades till torrhet under redu- cerat tryck. Återstoden fördelades mellan en 5% vatten- lösning av natriumbikarbonat och etylacetat. Natriumbi- sulfit sattes till den under kraftig omrörning hållna blandningen, till dess att man erhöll negativt peroxid- prov (stärkelse-jodid). Den organiska fasen avskildes därefter och den vattenhaltiga extraherades med en yt- terligare mängd etylacetat. De kombinerade organiska faserna tvättades först med en mättad natriumbikarbo- natlösning och därefter med saltlösning, varpå de tor- kades över magnesiumsulfat. Genom att avlägsna lösnings- medlet i vakuum erhölls produkten i form av en olja (160 mg).

NMR-spektrum (CDC13) uppvisade absorptio- ner vid 1,27 (s, 3H), 1,35 (d, 3H, J = 6 Hz), 1,5 (s, 3H), 3,2 (m, 1H), 3,85 (dd, 1H,.J = 11, 5 Hz), 4,53 (s, 1H), 4,77 (m, 1H), 4,77 (d, 1H, J = 5 Hz), 5,28 40 22 451 455 (ABq, 2H, J = 12 Hz) och 7,43 (s, 5H) PPm.

D. 66-[1(S)hydroxietyl]penicillansyra-sulfon En suspension av 160 mg av en katalysator bestående av 5% palladium-på-kalciumkarbonat i 20 ml metanol-vatten 1:1 förhydrerades vid 324 kPa i 20 mi- nuter. Till den så erhållna suspensionen sattes 160 mg bensyl-68-[1(S)hydroxietyl]penicillanat-sulfon och hydreringen fortsattes vid 352 kPa i en timme. Den för- brukade katalysatorn avfiltrerades och filtratets pH injusterades på 8. Sedan den vattenhaltiga fasen ex- traherats med etylacetat injusterades pH på 1,8 och nytt etylacetat tillsattes. Etylacetatfasen avskildes, torkades över magnesiumsulfat och koncentrerades till en olja (90 mg).Oljan kristalliserades därefter och man erhöll en vit, fast substans med smältpunkt 160-161,5°C (sönderdelning).

NMR-spektrum (CDCl3-DMSO-ds) uppvisade absorptioner vid 1,2 (d, 3H, J = 6 Hz), 1,42 (s, 3H), 1,52 (s, 3H), 3,80 (dd, 1H, J = 10, 5 Hz), 4,28 (s, 1H), 4,5 (m, 1H) och 5,20 (d, 1H, J = 5 Hz) PPm.

Exempel 3 6ß-[1(R)hydroxietyl]penicillansyra-sulfon A. bensyl-66-brom-6a-[1(R)hydroxietyl]penicil- .liflë Till 50 ml toluen kyld till -78°C sattes långsamt 70 ml dietylzink, som likaledes kylts till -78°C. Därefter tillsattes 45 g bensyl-6,6-dibrompeni- cillanat i 250 ml toluen under loppet av 45 minuter.

Efter en timmes omrörning vid nämnda temperatur till- sattes 17 ml acetaldehyd och omrörningen fortsattes i en timme. Reaktionen avbröts genom tillsats av 11,5 ml ättiksyra i 100 ml dietyleter. Kylbadet avlägsnades och reaktionsblandningens temperatur tilläts stiga till rumstemperaturen. En lika stor volym vatten och etylace- tat sattes till reaktionsblandningen och det hela om- rördes i 5 minuter. Den organiska fasen avskildes där- efter och tvättades först med vatten (3 x 75 ml), där- efter med en mättad natriumbikarbonatlösning (3 x 75 ml) och till sist med en mättad saltlösning (1 x 100 ml). Den organiska fasen torkades över magnesiumsulfat 40 23 451 455 och indunstades i vakuum till en olja, som kromatogra- ferades på 500 g kiseldioxidgel med användning av klo- roform-etylacetat 10:1 som elueringsmedel. Fraktioner- na 13-29 kombinerades och indunstades till torrhet och man erhöll 20 g rå mellanprodukt. Denna omkristallise- rades i dietyleter-hexan och man erhöll 12,7 g. Smält- punkt 109-110°C. Det isolerade materialet innehöll även bensyl-68-brom-Gu-[1(S)hydroxietyl]penicillanat.

B. bensyl-68-[1(R)hydroxietyl]penicillanat En lösning av 1,0 g bensyl-6B-brom-6c-[1(R)- hydroxietyl]penicillanat och 1,4 ml tri-n-butyltennhyd- rid i 35 ml bensen kokades under âterflöde och kväveat- mosfär i 40 minuter. Reaktionsblandningen kyldes däref- ter till rumstemperaturen och lösningsmedlet avlägsna- des under reducerat tryck. Aterstoden triturerades upp- repade gånger med hexan, varpå den kromatograferades på 100 g kiseldioxidgel med användning av kloroform-etyl- acetat (20:1) som elueringsmedel. Fraktionerna 82-109 kombinerades och indunstades och man erhöll 750 ml av den önskade produkten.

NMR-spektrum (CDCI3) uppvisade absorptioner vid 1,18 (d, 3H, J = 6 Hz), 1,38 (s, 3H), 1,62 (s, 3H), 2,6 (n, 1H), 3,45 (dd, 1H, J = 9, 4 Hz), 4,2 (m, 1H), 4,43 (s, 1H), 5,16 (s, 2H), 5,33 (d, 1H, J = 4 Hz) och 7,33 (s, SH) Pbm. 2 _ C. bensyl-68-I1(R)hydroxietyl]penicillanat- -sulfon En blandning av 335 mg bensy1-6ß-[1(R)hyd- roxietyl]penicillanat och 507 mg m-klorperbensoesyra i 50 ml metylenklorid omrördes hela natten vid rumstempe- raturen. Det fasta materialet avfiltrerades och lös- ningsmedlet avlägsnades från filtratet. Återstoden för- delades mellan 50 ml vatten och 50 ml etylacetat. Nat- riumbisulfit sattes i portioner till den under omrörning hållna blandningen, till dess att hela mängden peroxid sönderdelats, vilket framgick av att stärkelse-jodid- provet blev negativt. Den organiska fasen avskildes, torkades över magnesiumsulfat och lösningsmedlet avlägs- nades i vakuum. Aterstoden användes i det efterföljande steget utan ytterligare rening. 40 451 455 24 D. 68-[1(R)hydroxietyl]penicillansyra- sulfon En suspension av 1,78 g av en katalysator bestående av 5% palladium-på-kalciumkarbonat i 40 ml metanol-vatten 1:1 hydrerades i 20 minuter vid 345 kPa.

Bensyl-68-[1(R)hydroxietyl]penicillanat-sulfon (1,67 g) sattes till den så erhållna suspensionen och hydrering- en fortsattes vid 345 kPa i en timme. Metanolen avlägs- nades under reducerat tryck och den vattenhaltiga åter- stoden extraherades med etylacetat. Den vattenhaltiga fasen surgjordes till pH 2 och extraherades med etyl- acetat. Den organiska fasen tvättades med en mättad saltlösning, torkades över magnesiumsulfat och induns- tades till en vit, fast substans (1,0 g). Smältpunkt 1s2-1s3°c (sönaeraelninq) .

NMR-spektrum (DMSO-ds) uppvisade absorptio- ner vid 1,15 (d, 3H, J = 6 Hz), 1,37 (s, 3H), 1,47 (s, 3H), 3,87 (dd, 1H, J = 10, 5 Hz), 4,28 (s, 1H), 4,5 (m, 1H), 5,11 (d, 1H, J = 5 Hz) och 5,5 (m, 4H).

Exempel 4 68-[1(S)hydroxietyl]penicillansyra-sulfon A. bensyl-s ß-brøm-sa- [1 (s) nydroxietyi] penicil- lanat-sulfon Till 500 ml metylenklorid, som under kväve- atmosfär hölls vid en temperatur av 5°C, sattes 14,7 g bensyl-68-brom-6u-[1(S)hydroxietyl]penicil1anat (exempel 2A) och 17,8 g m-klorperbensoesyra och den så erhållna reaktionsblandningen omrördes över natten. Ytterligare 200 mg av persyran tillsattes och omrörningen fortsat- tes i ytterligare 2,5 timmar. Reaktionsblandningen filt- rerades och filtratet indunstades till en vit, fast substans. En lika stor volym vatten-etylacetat sattes till återstoden och pH injusterades på 7,4 med en mät- tad natriumbikarbonatlösning. Den organiska fasen av- skildes, sattes till nytt vatten och pH injusterades på 8,2 med en mättad natriumbikarbonatlösning. Etylacetat- fasen tvättades med en mättad natriumbikarbonatlösning (3 x 400 ml) och därefter med saltlösning. Den organis- ka fasen avskildes, torkades över magnesiumsulfat och indunstades till en olja (18,2 g). 40 451 455 NMR-spektrum (CDCI3) uppvisade absorptioner vid 1,28 (s, 3H), 1,43 (d, 3H, J = 6 Hz), 1,55 (s, 3H), 4,2 (q, 1H, J = 6 Hz), 4,57 (s, 1H), 4,85 (s, 1H), 5,23 (ABq, 2H, J = 12 Hz) och 7,38 (s, SH) ppm.

B. bensyl-66-[1(S)hydroxietyl]penicillanat- sulfon Till en lösning av 740 mg bensyl-6B-brom-6u- -[1(S)hydroxietyl]penicillanat-sulfon i 10 ml bensen sattes under kväveatmosfär 0,52 ml tri-n-butyltennhyd- rid och den så erhållna blandningen upphettades under återflöde i 3 timmar. Bensenen avlägsnades i vakuum och återstoden triturerades med hexan. Hexanen avdekantera- des och återstoden användes i påföljande steg utan yt- terligare rening.

C. 66-[1(S)hydroxietyl]penicillansyra-sulfon Ett gram av en katalysator bestående av 5% palladium-på-kalciumkarbonat i 20 ml vatten förreduce- rades med väte vid ett tryck av 345 kPa. Till den så er- hållna uppslamningen sattes rå bensyl-6ß-[1(S)hydroxi- etyl]penicillanat-sulfon i 20 ml metanol (från exempel 4B) och hydreringen genomfördes i en timme vid 345 kPa.

Ytterligare 500 mg av katalysatorn tillsattes och reak- tionen fortsattes i 45 minuter. Den förbrukade kataly- satorn avfiltrerades och filtratet extraherades med etylacetat (2 x 50 ml). Den vattenhaltiga fasen över- skiktades med nytt etylacetat, varpå pH injusterades på 1,5. Den organiska fasen avskildes och den vatten- haltiga extraherades med etylacetat (7 x 100 ml). De su- ra etylacetatextrakten kombinerades, tvättades med salt- lösning, torkades över magnesiumsulfat och indunstades i vakuum till torrhet (230 mg).

NMR-spektrum visade sig vara identiskt med det som erhölls med produkten framställd enligt exem- pel 2D.

Exempel 5 66-[1(R)hydroxietyl]penicillansyra-sulfon A. bensyl-66-brom-6a-[1(R)hydroxietyl]penicil- lanat-sulfon Till en lösning av 2,9 g bensyl-6B-brom-6a- -[1(R)hydroxietyllpenicillanat (exempel 3A) i 100 ml 40 7451 455 26' metylenklorid, vilken lösning kylts till 0-5°C, sat- tes 3,6 g m-klorperbensoesyra och den så erhållna reaktionsblandningen omrördes vid rumstemperaturen över natten. Lösningsmedlet avlägsnades under reduce- rat tryck och återstoden löstes i en lika stor volym vatten-etylacetat. Med en mättad natriumbikarbonatlös- ning injusterades blandningens pH på 7,4 och den orga- niska fasen avskildes, tvättades med en mättad saltlös- ning, torkades över magnesiumsulfat och indunstades till en olja. Denna kristalliserade och man erhöll 4,0 g produkt.

NMR-spektrum (CDCI3) uppvisade absorptio- ner vid 1,25 (s, 3H), 1,28 (d, 3H, J = 6 Hz), 1,5 (s, 3H), 2,9 (m, 1H), 3,7 (dd, 1H, J 10, 5 Hz), 4,43 (s, 1H), 4,6 (m, 1H), 4,57 (d, 1H, J 5 Hz), 5,17 (ABq, 2H, J = 12 Hz) och 7,32 (s, 5H) PPm.

B. bensyl-66-[1(R)hydroxietyl]penicillanat- -sulfon En blandning av 3,0 g bensyl-6B-brom-6a- -[1(R)hydroxietyl]penicillanat-sulfon och 2,9 ml tri- -n-butyltennhydrid i 100 ml bensen kokades under åter- 'flöde och under en kväveatmosfär i 30 minuter. Lösnings- medlet avlägsnades i vakuum och återstoden extraherades flera gånger med hexan. Det resterande materialet kroma- tograferades på 250 g kiseldioxidgel och man erhöll 1,67 g av den önskade produkten. Denna användes i näs- ta steg.

C. 68-[1(R)hydroxietyl]penicillansyra-sulfon 1,7 g katalysator bestående av 5% palladium- på-kalciumkarbonat i 40 ml 50% metanol-vatten förreduce- rades vid 345 kPa i 20 minuter. Till den så erhållna suspensionen sattes 1,67 g bensyl-68-[1(R)hydroxietyl]- penicillanat-sulfon och hydreringen fortsattes i en tim- me. Katalysatorn avfiltrerades och metanolen avlägsnades från filtratet i vakuum. Den vattenhaltiga återstoden extraherades med vatten, varpå den vattenhaltiga fasens pH injusterades på 2,0. Den surgjorda vattenhaltiga fa- sen extraherades flera gånger med etylacetat och de kom- binerade extrakten tvättades med en mättad saltlösning och torkades över magnesiumsulfat. Lösningsmedlet av- 27 451 455 lägsnades och man erhöll 1,0 g produkt, som i inga av- seenden skilde sig från den produkt som erhölls enligt exempel 3D.

Exemgel 6 66-[1(S)hydroxibensyl]penicillansyra-sulfon och 66-[1(R)hydroxibensyl]penicillansyra-sulfon A. bensyl-6a-brom-6Bf[1(R) och -(S)hydroxiben- syl|Eenicillanat Till en lösning av 9,0 g bensyl-6,6-dibrom- penicillanat i 200 ml torr toluen kyld till -78°C och hållen under kväveatmosfär sattes 14 ml t-butyllitium kyld till -67°C. Efter omrörning i kyla i 45 minuter tillsattes 2 ml bensaldehyd och reaktionsblandningen om- rördes i en timme. En lösning av 1,2 ml ättiksyra i 50 ml dietyletyl tillsattes därefter under loppet_av 10 mi- nuter och blandningen omrördes vid -78°C i 30 minuter.

Vatten (100 ml) och dietyletyl (100 ml) tillsattes och blandningen omrördes vid rumstemperaturen i 30 minuter.

Den organiska fasen avskildes och den vattenhaltiga tvät- tades med eter. Den organiska fasen och tvättvätskor- na (eter) kombinerades och det hela tvättades först med vatten (1 x 50 ml) med en mättad vattenlösning av natriumbikarbonat (2 x 50 ml) och med en mättad saltlösning. Den organiska fasen torkades över mag- nesiumsulfat och indunstades, varigenom man erhöll en olja (10,3 9). 451 455 28 Det resterande materialet kromatografe- rades på 450 g kiseldioxidgel med användning av klo- roform-etylacetat (20:1) som elueringsmedel. Fraktio- nerna 71-101 kombinerades och indunstades och man er- höll 1,97 g av produkten i form av en halvfast sub- stans.

B. bensyl-68-[1(R)hydroxibensyl]penicillanat och bensyl-66-[1(S)hydroxibensyl]penicillanat En lösning av 1,9 g bensyl-6a-brom-6ß-[1(R)- och -(S)hydroxibensyl]penicillanat och 1,1 ml tri-n-bu- tyltennhydrid i 30 ml torr bensen kokades under kväve- atmosfär och âterflöde i 3,5 timmar. Ytterligare 1,0 ml hydrid tillsattes och âterflödeskokningen fortsattes över natten. Bensenen avlägsnades i vakuum och återsto- den uppslammades i hexan. Hexanen avdekanterades och den resterande oljan (850 mg) kromatograferades på 100 g kiseldioxidgel med användning av kloroform-etylacetat (20:3) som elueringsmedel. Fraktionerna 20-34 kombine- rades och lösningsmedlet avlägsnades, varigenom man er- höll bensyl-68-[1(R)hydroxibensyl]penicillanat (495 mg).

NMR-spektrum (CDCI3) uppvisade absorptio- ner vid 1,42 (s, 3H), 1,67 (s, 3H), 3,2 (m, 1H), 3,9 (dd, 1H, J = 4, 10 Hz), 4,42 (s, 1H), 5,2 (s, 2H), 5,2 (m, 1H), 5,4 (d, 1H, J = 4 Hz) och 7,35 (m, 10H) PPm.

Fraktionerna 35-58 kombínerades och induns- tades i vakuum och man erhöll bensyl-6ß-[1(S)hydroxi- bensyl]penicillanat (380 mg).

NMR-spektrum (CDCI3) uppvisade absorptio- ner vid 1,33 (s, 3H), 1,67 (s, 3H), 3,4 (m, 1H), 3,85 (dd, 1H, J = 4, 10 Hz), 4,42 (s, 1H), 5,10 (d, 1H, J = 4 Hz), 5,10 (s, 2H), 5,10 (m, 1H) och 7,35 (m, 10H) ppm. 40 29 451 455 C. bensyl-66-[1(R)hydroxibensyl]penicillanat- -sulfon Till en lösning av 490 mg bensyl-6B-[1(R)- hydroxibensyl]penicillanat i 50 ml metylenklorid kyld till -5°C sattes 1,35 g m-klorperbensoesyra och den så erhållna reaktionsblandningen omrördes över natten. Lös- ningsmedlet avlägsnades i vakuum och återstoden behand- lades med en lika stor volym etylacetat och vatten.

Blandningens pH injusterades på 7,2 med en mättad nat- riumbikarbonatlösning och en tillräcklig mängd natrium- bisulfit tillsattes för sönderdelning av persyraöver- skottet (negativt stärkelse-jodidprov). Den organiska fasen avskildes och tvättades först med vatten med pH 8,2, därefter med en mättad natriumbikarbonatlösning och till sist med en saltlösning. Den organiska fasen avskildes, torkades över magnesiumsulfat och indunsta- des till en vit, fast substans (395 mg). Denna produkt kromatograferades på 100 g kiseldioxidgel med använd- ning av toluen-etylacetat (10:12) som elueringsmedel.

Fraktionerna 18-27 kombinerades och indunstades och man erhöll produkten i form av en olja (148 mg).

NMR-spektrum (CDCl;) uppvisade absorptio- ner vid 1,22 (s, 3H), 1,5 (s, 3H), 2,6 (m, 1H), 4,07 (dd, 1H, J = 10, 5 Hz), 4,47 (s, 1H), 4,67 (d, 1H, J = Hz), 5,2 (ABq, ZH), 5,63 (d, 1H, J = 10 Hz) och 7,37 (m, 10H) ppm.

C'. bensyl-68-[1(S)hydroxibensyl] penicillanat- -salfon Det i exempel GC beskrivna förfarandet upp- repades med der ändringen, att man utgick från bensyl- -6B-[1(S)hydroxibensyl]penicillanat, varigenom man er- höll den önskade produkten.

NMR-spektrum (CDCl3) uppvisade absorptio- ner vid 1,19 (s, 3H), 1,5 (s, 3H), 2,8 (m, 1H), 4,20 (dd, 1H, J = 10, 5 Hz), 4,38 (d, 1H, J = 5 Hz), 4,43 (s, 1H), 5,20 (ABq, 2H), 5,77 (d, 1H, J = 10 Hz) och 7,37 (m, 10H) ppm.

D. 66-[1(R)hydroxibensyl]penicillansyra- -sulfon Till 148 mg av en katalysator bestående av 40 451 455 3” % palladium-på-kalciumkarbonat suspenderad i 20 ml vatten-metanol 1:1, vilken katalysator förhydrerats vid 328 kPa i zo minuter sattes 140 mg bentyl-eß-h- (R)hydroxibensyl]penicillanat-sulfon och hydreringen genomfördes vid ett första tryck av 324 kPa i 40 mi- nuter. Ytterligare 140 mg av katalysatorn tillsattes och reduktionen fortsattes i 30 minuter. Slutligen tillsattes ytterligare 140 mg av katalysatorn och reduktionen fortsattes i ytterligare 30 minuter. Den förbrukade katalysatorn avfiltrerades och filtratet extraherades med etylacetat. Den vattenhaltiga fasen avskildes, pH injusterades på 1,5 och nytt etylacetat tillsattes. Etylacetatextraktet tvättades med en salt- lösning och torkades över magnesiumsulfat. Genom av- lägsnande av lösningsmedlet i vakuum erhölls 90 mg av produkten i form av en olja.

NMR-spektrum (CDCl3) uppvisade absorptio- ner vid 1,50 (s, 3H), 1,67 (s, 3H), 4,1 (dd, 1H, J = , 5 Hz), 4,45 (s, 1H), 4,78 (d, 1H, J = 5 Hz), 5,7 (d, 1H, J = 10 Hz) och 7,4 (m, SH).

D'. 66-[1(S)hydroxibensyl]penicillansyra- -sulfon Till 170 mg av en förreducerad katalysa- tor bestående av 5% palladium-pâ-kalciumkarbonat sus- penderad i 20 ml vatten-metanol 1:1 sattes 170 mg ben- syl-6B-[1(S)hydroxibensyl]penicillanat-sulfon och hyd- reringen genomfördes vid 324 kPa i 40 minuter. Ytterli- gare 340 mg katalysator tillsattes och reduktionen fortsattes i 3 timmar. Katalysatorn avfiltrerades, tvättades med tetrahydrofuran-vatten 1:1. Filtratet kombinerades med tvättvätskorna och resterande vatten extraherades med etylacetat, varpå den vattenhaltiga fasen surgjordes till pH 1,5 och extraherades med nytt etylacetat. Den organiska fasen tvättades med en salt- lösning och torkades över magnesiumsulfat. Genom av- lägsnande av lösningsmedlet i vakuum erhölls 100 mg av produkten. Smältpunkt 164-165°C (sönderdelning).

NMR-spektrum (CDCl3) uppvisade absorptio- ner vid 1,40 (s, 3H), 1,55 (s, 3H), 4,0 (dd, 1H, J = 5, Hz), 4,4 (d, 1H, J = 5 Hz), 4,4 (s, 1H), 5,7 (d, 1H, 40 31 451 455 J = 10 Hz) och 7,4 (m, SH) ppm.

Exempel 7 6ß-[1(S)hydroxi-2-fenetyl]penicillansyra- -sulfon, och 63-[1(R)hydroxi-2-fenetyl]penicillansyra- -sulfon ' A. bensyl-6a-brom-66-[1(R)hydroxi-2-fenetyl]-' penicillanat och bensyl-6ß-brom-6a-[1(S)- hydrmd-2-fenetyflpenicillanat Till en lösning av 9,0 g bensyl-6,6-dibrom- penicillanat i 200 ml toluen, vilken lösning kylts till -78°C och hölls under argonatmosfär, sattes 9,2 ml av en 2,5M-lösning av t-butyllitium och den så erhållna reaktionsblandningen omrördes i 40 minuter. Därefter tillsattes 2,34 ml fenylacetaldehyd och efter omrörning i en timme, tillsattes 1,2 ml ättiksyra i 25 ml dietyl- eter, varpå omrörningen fortsattes vid -78°C i 30 minu- ter. Reaktionsblandningens temperatur fick stiga till_ rumstemperaturen, varpå en lika stor volym vatten till- sattes. Den organiska fasen avskildes och ställdes un- dan. Den vattenhaltiga fasen extraherades med etylace- tat. Den organiska fasen och extrakten kombinerades, tvättades först med vatten, därefter med en mättad nat- riumbikarbonatlösning och till sist med en saltlösning, varpå torkning genomfördes med magnesiumsulfat. Den ol- jeartade återstoden (11,0 g), som erhölls sedan lös- ningsmedlet avlägsnats i vakuum, kromatograferades på 500 g kiseldioxidgel med användning av kloroform-etyl- acetat (20:0,2) som elueringsmedel. I Fraktionerna 150-154 kombinerades och in- dunstades och man erhöll 670 mgbensykßa-brom-68-[1(R)- hydroxi-2-fenetyl]penicillanat.

NMR-spektrum (CDCI3) uppvisade absorptio- ner vid 1,35 (s, 1H), 1,53 (s, 1H), 2,85 (m, 3H), 4,23 (m, 1H), 4,41 (s, 1H), 5,13 (s, 2H), 5,57 (s, 1H) och 7,33 (m, 10H) ppm.

Fraktionerna 155-195 kombinerades och kon- centrerades, varigenom man erhöll 4,84 g bensyl-6B-brom- -6u-[1(S)hydroxi-2-fenetyl]penicillanat.

NMR-spektrum (CDCI3) uppvisade absorptioner 40 32 451 455 vid 1,35 (s, 3H), 1,60 (s, 3H), 2,85 (m, 3H), 4,23 (m, 1H), 4,41 (s, 1H), 5,08 (s, 2H), 5,42 (s, 1H) och 7,33 (m, 10H) ppm.

B . bensyl-s ß- [1 (R) hydrnxi-z-fenetyn penicilla- gat, och bensyl-68-[1(S)hydroxi-2-fenetyl]penicilla- EEE En bensenlösning (80 ml) innehållande 5,51 g bensyl-6a-brom-66-[1(R)hydroxi-2-fenetyl]penicillanat och bensyl-66-brom-6a-[1(S)hydroxi-2-fenetyl]penicilla- nat (exempel 10A) behandlades med 3,2 ml tri-n-buty1- tennhydrid. Reaktionsblandningen upphettades vid åter- flödestemperaturen under kväveatmosfär i 4 timmar, var- på lösningsmedlet avlägsnades under reducerat tryck. Återstoden tvättades flera gånger med hexan. Den så be- handlade âterstoden (4,2 g) kromatograferades på 500 g kiseldioxidgel med användning av kloroform-etylacetat :3 som elueringsmedel.

J Fraktionerna 50-61 kombinerades och koncent- rerades, varigenom man erhöll 596 mg bensyl-6ß-[1(S)- hydroxi-2-fenetyl]penicillanat.

NMR-spektrum (CDCl3) uppvisade absorptioner vid 1,35 (s, 3H), 1,69 (s, 3H), 2,8 (m, 2H), 3,1 (m, 1H), 3,55 (dd, 1H, J = 4, 10 Hz), 4,23 (m, 1H), 4,40 (s, 1H), ,15 (s, 1H), 5,35 (d, 1H, J = 4 Hz), 7,22 (s, SH) och 7,3 (S, SH) ppm.

Fraktionerna 65-75 kombinerades och koncent- rerades, varigenom man erhöll 1,5 g bensyl-6B-[1(R)hyd- roxi-2-fenetyl]penicillanat.

NMR-spektrum (CDC1;) uppvisade absorptioner vid 1,35 (s, 3H), 1,6 (s, 3H), 2,78 (m, 2H), 2,9 (m, 1H), 3,43 (dd, 1H, J = 5.9 Hz), 4,30 (m, 1H), 4,40 (s, 1H), ,12 (s, 1H), 5,22 (d, 1H, J = 5 Hz), 7,19 (s, SH) och 7,3 (s, SH) ppm. « C. bensyl-6ß-[1(S)hydroxi-2-fenetyl]penicilla- nat-sulfon nu en kyla (o-5°c) lösning av zoo mg ben- syl-6B-[1(S)hydroxi-2-fenetyl]penicillanat i 50 ml me- tylenklorid sattes 630 mg m-klorperbensoesyra och den så erhållna reaktionsblandningen omrördes över natten. 40 33 451 455 Lösningsmedlet avlägsnades i vakuum och återstoden be- handlades med en lika stor volym vatten och etylacetat.

Blandningens pH injusterades på 7,2 med en mättad nat- riumbikarbonatlösning och en tillräcklig mängd natrium- bisulfit tillsattes för erhållande av negativt stärkel- se-jodidprov. De organiska faserna behandlades var för sig med en lika stor volym vatten och pH injusterades på ovan angivet sätt på 8,2. Den organiska fasen sepa- rerades, tvättades med en saltlösning och torkades över magnesiumsulfat. Genom att avlägsna lösningsmedlet er- höll man produkten i form av en olja (320 mg).

NMR-spektrum (CDCI3) uppvisade absorptioner vid 1,22 (s, 1H), 1,5 (s, 1H), 2,8 (m, 2H), 3,8 (dd, 1H, J = 5, 10 Hz), 4,42 (s, 1H), 4,6 (d, 1H, J = 5 Hz), 4,75 (m, 1H), 5,18 (ABq, 2H), 7,2 (s, SH) och 7,3 (s, SH) ppm. ' ç'. bensyl-66-[1(R)hydroxi-2-fenetyl]penicil- lanat-sulfon Det i exempel 7C beskrivna förfarandet upp- repades med den ändringen, att man utgick från 700 mg bensyl-68-[1(R)hydroxi-2-fenetyl]penicillanat och 850 mg m-klorperbensoesyra. Man erhöll 610 mg av den önska- de produkten i form av en olja.

NMR-spektrum (CDC13) uppvisade absorptioner vid 1,25 (s, 1H), 1,52 (s, 1H), 2,8 (m, 2H), 3,7 (dd, 1H, J = 5, 10 Hz), 4,42 (s, 1H), 4,55 (d, 1H, J = 5 Hz), 4,80 (m, 1H), 5,18 (Aßq, 2H), 7,22 (s, SH) och 7,3 (s, SH) ppm.

D. 66-[1(R)hydroxi-2-fenetyl]penicillansyra- -sulfon-natriumsalt Till en suspension av 600 mg av en kataly- sator bestående av 5% palladium-på-kalciumkarbonat i ml vatten-metanol 1:1, vilken katalysator förhydre- rats vid 324 kPa i 20 minuter, sattes 600 mg bensyl-6B- -[1(R)hydroxi-2-fenetyl]penicillanat-sulfon. Efter hyd- rering i 35 minuter vid 331 kPa tillsattes 600 mg av katalysatorn och hydreringen vid 331 kPa fortsattes i minuter. Den förbrukade katalysatorn avfiltrerades och tvättades med vatten-metanol 1:1. Filtratet och tvättvätskorna kombinerades och metanolen avlägsnades 40 '34 451 455 under reducerat tryck. Den vattenhaltiga återstoden (pH 8,0) extraherades med etylacetat och faserna separera- des. Den vattenhaltiga fasen surgjordes till pH 1,8 och extraherades med etylacetat. Den organiska fasen sepa- rerades, tvättades med saltlösning och torkades över magnesiumsulfat. Lösningsmedlet avlägsnades i vakuum och man erhöll 390 mg av produkten i form av en vit, fast substans.

Den fria syran löstes i etylacetat innehål- lande en ringa mängd dietyleter. Till denna lösning sattes 177 mg natrium-2-etylhexanoat och lösningen om- rördes i en timme. Det utfällda, fasta natriumsaltet av produkten avfiltrerades och torkades och man erhöll 250 mg. Smältpunkt 205-208°C (sönderdelning).

NMR-spektrum (D20) uppvisade absorptioner vid 1,42 (s, 3H), 1,65 (s, 3H), 2,9 (m, ZH), 4,0 (dd, 1H, J = 5, 10 Hz), 4,3 (s, 1H), 4,9 (m, 1H), 5,0 (d, 1H, J = 5 Hz) och 7,3 (s, SH) Ppm.

D'. 66-[1(S)hydroxi-2-fenetyl]penicillansyra- -sulfon Till en suspension av 320 mg förreducerad katalysator bestående av 5% palladium-på-kalciumkarbo- nat i 20 ml vatten-metanol 1:1 sattes 320 mg bensyl-6ß- -[1(S)hydroxi-2-fenetyl]penicillanat-sulfon och den så erhållna blandningen skakades i 30 minuter i en väte- atmosfär, vars ursprungliga tryck var 324 kPa. Kataly- satorn avfiltrerades, tvättades med vatten-metanol och tvättvätskorna kombinerades med filtratet. Den vatten- haltiga återstoden som erhölls efter det att metanolen avlägsnats i vakuum extraherades med etylacetat och därefter med nytt etylacetat. Extraktet tvättades med en saltlösning, torkades över magnesiumsulfat och in- dunstades till en olja (80 mg), som stelnade. Smält- punkt 80-85°C (sönderdelning).

NMR-spektrum (CDCl3) uppvisade absorptioner vid 1,42 (s, 1H), 1,65 (s, 1H), 2,9 (m, 2H), 4,0 (dd, 1H, J = 5, 10 Hz), 4,3 (s, 1H), 4,8 (m, 1H), 4,85 (d, 1H, J = 5 Hz) och 7,3 (s, SH) ppm.

Exempel 8 66-[1(R)hydroxi-3-fenylpropyl]penicillan- 40 451 455 s ra-sulfon, och 66-[1(S)hydroxi-3-fenylpropyl]penicillan- syra-sulfon A. bensyl-6a-brom-66-[1(R) och -(S)hydroxi-3- -fenylpropyl]penicillanat Bensyl-6,6-dibrompenicillanat (4,5 g) lös- tes i 100 ml torr toluen och den så erhållna lösningen kyldes till -70°C. Den kylda lösningen försattes med 7,3 ml t-butyllitium. Efter omrörning vid nämnda tempe- ratur i 20 minuter tillsattes 1,3 ml hydrokanelaldehyd och omrörningen fortsattes i 20 minuter. Ättiksyra (0,57 ml) sattes till reaktionsblandningen, vars tem- peratur tilläts stiga till rumstemperaturen. Toluenen avlägsnades i vakuum och en lika stor volym kloroform och vatten tillsattes. Den organiska fasen avskildes, tvättades med saltlösning och torkades över magnesium- sulfat. Lösningsmedlet avlägsnades och man erhöll 5,3 g av produkten i form av en olja. Denna renades genom kromatografering på kiseldioxidgel med användning av kloroform-etylacetat 20:1 som elueringsmedel.

Fraktionerna 88-155 kombinerades, lösnings- medlet avlägsnades i vakuum och man erhöll 3,2 g pro- dukt.

Analys - % C % H % N beräknat för CztH2°OtNSBr: 57,2 5,2 2,8 funnet: 56,5 5,2 2,9 B. bensyl-68-[1(R)hydroxi-3-fenylpropyl]peni- cillanat, och bensyl-68-[1(S)hydroxi-3-fenylpropyl]peni- cillanat En lösning av 1,5 g bensyl-6u-brom-6ß-[1(R)- och -(S)hydroxi-3-fenylpropyl]penicillanat och 1,72 ml tri-n-butyltennhydrid i 100 ml bensen kokades under åter- flöde i kväveatmosfär i 2 timmar och 40 minuter. Lösnings- medlet avlägsnades i vakuum och återstoden (3,7 g) kro- matograferades på 150 g kiseldioxidgel med användning av kloroform-etylacetat 20:1 som elueringsmedel.

Fraktionerna 63-80 kombinerades och lösnings- medlet avlägsnades, varigenom man erhöll 244 mg bensyl- -GB-[1(S)hydroxi-3-fenylpropyl]penicillanat i form av 40 36 451 455 en olja.

NMR-spektrum (CDCI3) uppvisade absorptioner vid 1,40 (s, 3H), 1,50 (s, 3H), 1,8 (m, 2H), 2,8 (m, 3H), 3,59 (dd, 1H, J = 4, 10 Hz), 4,1 (m, 1H), 4,43 (s, 1H), 5,20 (s, 2H), 5,43 (d, 1H, J = 4 Hz), 7,25 (s, SH) och 7,4 (s, SH) ppm.

Fraktionerna 114-133 kombinerades och lös- ningsmedlet indunstades, varigenom man erhöll 369 mg bensyl-68-[1(R)hydroxi-3-fenylpropyl]penicillanat i form av en olja.

NMR-spektrum (CDCl3) uppvisade absorptioner vid 1,38 (s, 3H), 1,60 (s, 3H), 1,8 (m, 2H), 2,8 (m, 3H), 3,55 (dd, 1H, J = 4,9 Hz), 4,1 (m, 1H), 4,43 (s, 1H), 5,20 (s, 2H), 5,35 (d, 1H, J = 4 Hz), 7,25 (s, SH) och 7,4 (s, SH) PPm. _ C. bensyl-6ß-[1(R)hydroxi-3-fenylpropyl]peni- cillanat-sulfon T111 en lösning av sas mg bensy1-6ß-[1(n)- hydroxi-3-fenylpropyl]penicillanat i 35 ml metylenklo- rid kyld till 0-5°C sattes 700 mg m-klorperbensoesyra och reaktionsblandningen omrördes över natten. Lösnings- medlet avlägsnades under reducerat tryck och återstoden behandlades med en lika stor volym vatten och etylacetat. pH injusterades på 7,2 med en mättad natriumbikarbonat- lösning och de organiska faserna separerades. En lika stor volym vatten sattes till etylacetatfasen och pH in- justerades pâ nytt till ett värde över 8,4. Etylacetat- fasen separerades, tvättades med en mättad natriumbikar- bonatlösning (3 x 50 ml) och en saltlösning, varpå den torkades över magnesiumsulfat. Lösningsmedlet avlägsna- des och man erhöll 678 mg av produkten i form av en ol- ja. Denna kristalliserade, när den fick stâ. Smältpunkt 142-143°c.

NMR-spektrum (CDCl3) uppvisade absorptioner vid 1,30 (s, 3H), 1,6 (s, 3H), 1,8 (m, 2H), 2,8 (m, 2H), 3,83 (dd, 1H, J = 5,9 Hz), 4,50 (s, 1H), 4,55 (d, 1H, J = 5 Hz), 4,75 (m, 1H), 5,2 (ABq, 2H), 7,2 (s, SH) och 7,38 (s, 5H) ppm.

C'. bensyl-66-[1(S)hydroxi-3-fenylpropyl]peni- cillanat-sulfon 40 37 451 455 Det i exempel 8C beskrivna förfarandet upprepades med den ändringen, att man utgick från 300 mg bensyl-66-[1(S)hydroxi-3-fenylpropyl]penicillanat och 361 mg m-klorperbensoesyra i 35 ml metylenklorid.

Man erhöll 346 mg produkt i form av en olja.

NMR-spektrum (CDCl;) uppvisade absorptio- ner vid 1,28 (s, 3H), 1,52 (s, 1H), 1,8 (m, 2H), 2,80 (m, 2H), 3,9 (dd, 1H, J = 5,10 Hz), 4,45 (s, 1H), 4,62 (m, 1H), 4,67 (d, 1H, J = 5 Hz), 5,22 (Aßq, 2H), 7,22 (s, SH), och 7,38 (s, SH) ppm.

D. 6B-[1(R)hydroxi-3-fenylpropyl]penicillan- syra-sulfon Bensyl-63-[1(R)hydroxi-3-fenylpropyl]peni- cillanat-sulfon (678 mg) sattes till en suspension av 700 mg förhydrerad katalysator bestående av 5% palla- dium-på-kalciumkarbonat i 20 ml vatten-metanol 1:1.

Blandningen skakades i en timme i väteatmosfär med ett ursprungligt tryck av 359 kPa. Därefter tillsattes yt- terligare 700 mg av katalysatorn och hydreringen fort- sattes i en timme. Katalysatorn avfiltrerades och tvät- tades med vatten-metanol. Filtratet kombinerades med tvättvätskorna och metanolen avlägsnades i vakuum. Den vattenhaltiga återstoden extraherades med etylacetat, injusterades på pH 1,5 och extraherades på nytt med etyl- acetat. Den organiska fasen tvättades med en saltlös- ning och torkades över magnesiumsulfat. Genom att av- lägsna lösningsmedlet erhöll man 304 mg med en smält- punkt av 138-140°C (sönderdelning). 2 Ett prov av den fria syran (190 mg) löstes i etylacetat och lösningen behandlades med 99 mg natrium- -2-etylhexanoat. Efter omrörning hela natten avfiltrera- des och torkades natriumsaltet av den önskade produkten (165 mg).

NMR-spektrum (DMSO-ds) av den fria syran uppvisade absorptioner vid 1,45 (s, 1H), 1,53 (s, 1H), 1,8 (m, 2H), 2,80 (m, 2H), 3,85 (dd, 1H, J = 5,9 Hz), 4,35 (s, 1H), 4,60 (d, 1H, J = 5 Hz), 4,75 (m, 1H) och 7,23 (s, SH) ppm.

D'. 66-[1(S)hydroxí-3-fenylpropyl]penicillan- syra-sulfon 40 38 451 455 Det i exempel 8D beskrivna förfarandet upprepades med den ändringen, att man utgick från 346 mg bensyl-66-[1(S)hydroxi-3-fenylpropyl]penicillanat- -sulfon och 350 mg av en katalysator bestående av 5% palladium-på-kalciumkarbonat i 20 ml vatten-metanol 1:1. Man erhöll 196 mg av den önskade produkten. Smält- puntk 146-14800 (sönderdelning).

Ett prov om 126 mg av 6ß-[1(S)hydroxi-3- -fenylpropyl]penicillansyra-sulfon löstes i en ringa mängd etylacetat och lösningen behandlades med 57 mg natrium-2-etylhexanoat. En liten mängd dietyleter till- sattes och den så bildade fällningen avfiltrerades och torkades, varigenom man erhöll 57 mg av natriumsaltet av den önskade produkten.

NMR-spektrum (DMSO-ds) av den fria syran uppvisade absorptioner vid 1,47 (s, 1H), 1,60 (s, 1H), 2,0 (m, ZH), 2,8 (m, 2H), 3,9 (dd, 1H, J = 5,10 Hz), 4,40 (s, 1H), 4,67 (m, 1H), 4,70 (d, 1H) och 7,2 (s, SH) ppm.

Exempel 9 68-[1(R)hydroxi-1-(2'-pyridyl)metyl]peni- cillansyra-sulfon, och 66-[1(S)hydroxi-1-(2'-pyridyl)metyl]peni- cillanszra-sulfon A. bensyl-66-[1(R) och -(S)hydroxi-1-(2'-py- ridyl)metyl]penicillanat Till en kyld (-78°C) lösning av 9,0 g ben- syl-6,6-dibrompenicillanat i 200 ml toluen sattes under argonatmosfär 11,8 ml t-butyllitium och den så erhållna gröna lösningen omrördes i 30 minuter. 2-pyridylkarbox- aldehyd (1,9 ml) sattes till reaktionsblandningen, som omrördes vid den angivna temperaturen i 45 minuter, var- på 1,2 ml ättiksyra i 25 ml dietyleter tillsattes under loppet av 20 minuter. Därefter omrördes blandningen vid den angivna temperaturen i 30 minuter, varpå temperatu- ren fick stiga till 10°C. Reaktionsblandningen kromato- graferades på en kolonn ("Florisil") med användning av toluen-etylacetat 2:1 som elueringsmedel. Fraktioner om vardera 300 ml uppsamlades och fraktionerna 3-5 kombine- rades och indunstades, varigenom man erhöll 4,8 g av en 40 39 451 455 olja.

Oljan löstes i 60 ml torr bensen och lös- ningen försattes med 3,2 ml tri-n-butyltennhydríd. Den så erhållna reaktionsblandningen kokades under âterflö- de och under kväveatmosfär i 2,5 timmar. Ytterligare 2,0 ml hydrid tillsattes och upphettningen fortsattes över natten. Bensenen avlägsnades i vakuum och återsto- den uppslammades i hexan flera gånger. Den återstående oljan kromatograferades på 500 g kiseldioxidgel med an- vändning av toluen-etylacetat 2:1 som elueringsmedel.

Fraktionerna 104-131 kombinerades och lös- ningsmedlet avlägsnades under reducerat tryck, varige- nom man erhöll 480 mg bensyl-66-[1(R)hydroxi-1-(2'-py- ridyl)metyl]penicillanat i form av en olja.

NMR-spektrum (CDCl;) uppvisade absorptio- ner vid 1,45 (s, 3H), 1,73 (s, 3H), 3,87 (dd, 1H, J = 4, 10 Hz), 4,53 (s, 1H), 4,65 (m, 1H), 5,20 (m, 1H), ,23 (s, 2H), 5,48 (d, 1H, J = 4 Hz), 7,4 (s, 5H), 7,5 (m, 3H) och 8,6 (m, 1H) ppm.

Fraktionerna 136-190 kombinerades och lös- ningsmedlet avlägsnades i vakuum, varigenom man erhöll 950 mg bensyl-68-[1(S)hydroxi-1-(2'-pyridyl)metyl]peni- cillanat i form av en olja.

NMR-spektrum (CDCl3) uppvisade absorptio- ner vid 1,40 (s, 3H), 1,68 (s, 3H), 4,0 (m, 1H), 4,05 (dd, 1H, J = 4,9 Hz), 4,55 (s, 1H), 5,2 (s, 2H), 5,22 (m, 1H), 5,46 (d, 1H, J = 4 Hz), 7,3 (s, SH), 7,4 (m, 3H) och 8,5 (m, 1H) Ppm.

B. bensyl-68-[1(R)hydroxi-1-(2'-pyridyl)metyl]- penicillanat-sulfon Under kväveatmpsfär sattes 500 mg m-klorper- bensoesyra till en lösning av 480 mg bensyl-6B-[1(R)hyd- roxi-1-(2'-pyridyl)metyl]penicillanat i 40 ml metylenklo- rid, vilken lösning kylts till 0-5°C. Efter omrörning i en timme avlägsnades lösningsmedlet i vakuum och åter- stoden behandlades med en lika stor volym vatten och etylacetat. Med en mättad natriumbikarbonatlösning in- justerades pH på 7,2 och därefter tillsattes natriumbi- sulfit, till dess att stärkelse-jodidprovet blev nega- tivt. Sedan den vattenhaltiga fasen avskilts och nytt 40 451 455 4” etylacetat tillsatts höjdes pH på ovan angivet sätt till 8,2. Etylacetatfasen avskildes, tvättades med en natriumbikarbonatlösning och med en saltlösning och torkades över magnesiumsulfat. Genom avlägsnande av lösningsmedlet erhöll man 480 mg av en olja. Denna kromatograferades på 50 g kiseldioxidgel med använd- ning av etylacetat som elueringsmedel. Fraktionerna 22-55 kombinerades och lösningsmedlet avlägsnades i vakuum, varigenom man erhöll 125 mg av produkten.

NMR-spektrum (CDCl3) uppvisade absorptio- ner vid 1,22 (s, 3H), 1,50 (s, 3H), 4,40 (s, 1H), 4,79 (m, 1H), 4,80 (d, 1H, J = 4 Hz), 5,18 (ABq, 2H, J = 12 Hz), 5,6 (m, 1H), 7,2 (m, 3H), 7,25 (s, SH) och 8,1 (m, 1H) ppm.

B'. bensyl-sß-L1(s)nyaroxi-1-(2'-pyriqy1)met- yllpenicillanat-sulfon Man förfor på sätt som angives i exempel 93 med den ändringen, att man utgick från 250 mg ben- syl-68-[1(S)hydroxi-1-(2'-pyridyl)metyl]penicillanat och 320 mg m-klorperbensoesyra i 25 ml metylenklorid.

Man erhöll 240 mg av den önskade produkten i form av en vit, fast substans med smältpunkt 140-145°C.

NMR-spektrum (CDCl3) uppvisade absorptio- ner vid 1,23 (s, 3H), 1,59 (s, 3H), 4,6 (s, 1H), 4,8 (m, 2H), 5,3 (ABq, 2H, J = 12 Hz), 5,95 (m, 1H), 7,4 (s, SH), 7,5 (m, 3H) och 8,4 (m, 1H) Ppm. c. sß-[1(n)nydroxi-1-(2'-pyriay1)mety1]peni- cillanszra-sulfon _ Till en suspension av 120 mg av en förre- ducerad katalysator bestående av 5% palladium-på-kal- ciumkarbonat i 20 ml metanol-vatten 1:1 sattes 120 mg bensyl-6B-[1(R)hydroxi-1-(2'-pyridyl)metyl]penicilla- nat-sulfon och blandningen skakades i 30 minuter i en väteatmosfär med ett ursprungligt tryck av 324 kPa. Yt- terligare 120 mg katalysator tillsattes och hydreringen fortsattes i 45 minuter vid 324 kPa. Därefter avfiltre- rades katalysatorn och tvättades med metanol-vatten.

Tvättvätskorna kombinerades med filtratet och metanolen avlägsnades i vakuum. Den vattenhaltiga återstoden extra- herades med etylacetat. Den vattenhaltiga fasen frystor- 41 451 455 kades och man erhöll 90 mg av den önskade produkten i form av kalciumsaltet.

NMR-spektrum (D20) av kalciumsaltet uppvi- sade absorptioner vid 1,50 (s, 3H), 1,65 (s, 3H), 4,35 (s, 1H), 4,70 (m, 1H), 5,18 (d, 1H, J = 4 Hz), 5,65 (d, 1H, J = 11 Hz), 7,7 (m, 3H) och 8,6 (brett d, 1H , J = Hz) ppm. c' . 6 ß- [1 (s) rydroxifl- (2 ' -pyriaynmetynpeni- cillansyra-sulfon Det i exempel 9C beskrivna förfarandet upp- repades med den ändringen, att man utgick från 240 mg bensyl-s ß- [1 (s) nyaroxi-1- (2 '-pyriay1) metyi] penicinanat och 480 mg palladium-på-kalciumkarbonat i 20 ml metanol- vatten. Man erhöll 170 mg av kalciumsaltet av den önska- de produkten.

Exempel 10 6B-acetoximetylpenicillansyra-sulfon A. bensyl-6B-acetoximetylpenicillanat-sulfon Till en lösning av 500 mg bensyl-6ß-hydroxi- metylpenicillanat-sulfon och 0,196 ml trietylamin i 20 ml metylenklorid kyld till 0-5°C sattes 0,1 ml acetyl- klorid och 10 mg 4-dimetylaminopyridin. Efter en omrör- ning i 20 minuter avlägsnades lösningsmedlet i vakuum och etylacetat sattes till återstoden. Den så erhållna fasta substansen avfiltrerades och filtratet tvättades först med vatten, därefter med vatten med pH 1,0, se- dan med en mättad natriumbikarbonatlösning och till 40 42 451 455 sist med en saltlösning. Den organiska fasen torkades över magnesiumsulfat och lösningsmedlet avlägsnades i vakuum, varigenom man erhöll 600 mg av produkten i form av en olja.

NMR-spektrum (CDCI3) uppvisade absorptio- ner vid 1,30 (s, 3H), 1,59 (s, 3H), 2,1 (s, 3H), 4,2 (m, 1H), 4,5 (s, 1H), 4,6 (m, 2H), 3,65 (d, 1H, J = Hz), 5,22 (ABq, 2H, J = 12 Hz) och 7,4 (s, 5H) PPm.

B. 6B-acetoximetylpenicillansyra-sulfon Till en suspension av 600 mg 5% palladium- på-kalciumkarbonat i 20 ml vatten förreducerad med vä- te i 20 minuter vid 345 kPa sattes 600 mg bensyl-6B- -acetoximetylpenicillansyra-sulfon. Den så erhållna blandningen skakades i 45 minuter i en väteatmosfär med ett ursprungligt tryck av 345 kPa. Katalysatorn av- filtrerades och tvättades med metanol-vatten. Filtratet och tvättvätskorna kombinerades och frystorkades och man erhöll 360 mg av den önskade produkten i form av ett kalciumsalt.

NMR-spektrum (D20) av kalciumsaltet uppvi- sade absorptioner vid 1,5 (s, 3H), 1,61 (s, 3H), 2,18 (s, 3H), 4,25 (s, 1H), 4,3 (m, 1H), 4,60 (m, 2H) och ,07 (d, 1H, J = 4 Hz) ppm.

Exempel ll 6B-stearoyloximetylpenicillansyra-sulfon A. bensyl-6B-stearoyloximetylpenicillanat-sul- E92 Det i exempel 10A beskrivna förfarandet upp- repades med den ändringen, att man utgick från 500 mg bensyl-6B-hydroximetylpenicillanat-sulfon, 430 mg stea- roylklorid, 0,196 ml trietylamin och 10 mg 4-dimetylami- nopyridin. Man erhöll 784 mg av den önskade produkten i form av en olja.

NMR-spektrum (CDCI3) uppvisade absorptio- ner vid 1,4 (m, 3H), 2,4 (m, 2H), 4,2 (m, 1H), 4,52 (s, 1H), 4,60 (m, 2H), 4,63 (d, 1H, J = 4 Hz), 5,22 (ABq, 2H, J = 12 Hz) och 7,4 (s, 5H) ppm.

B. 6B-stearoyloximetylpenicillansyra-sulfon Det i exempel l0B beskrivna förfarandet upp- repades med den ändringen, att man utgick från 776 mg 40 43 451 455 bensyl-6B-stearoyloximetylpenicillanat-sulfon och 880 mg 5% palladium-på-kalciumkarbonat i 25 ml metanol- vatten 1:1. Man erhöll 524 mg av kalciumsaltet av den önskade produkten. Detta suspenderades i 200 ml etyl- acetat och 200 ml vatten och behandlades med en till- räcklig mängd 6N-HCl för erhållande av pH 2,0. Etyl- acetatfasen avskildes, tvättades med en saltlösning och torkades över magnesiumsulfat. Genom avlägsnande av lösningsmedlet erhöll man 260 mg av den önskade produkten i form av en vit, fast substans.

NHR-spektrum (CDCl3 och DMSO-ds) uppvisa- de absorptioner vid 1,4 (m, 3H), 2,35 (m, 2H), 4,2 (m, 1H). 4,39 (s, 1H), 4,60 (m, 2H) och 4,63 (d, 1H, J = 4 Hz) ppm.

Exempel 12 6B-bensoyloximetylpenicillansyra-sulfon A. bensyl-bensoyloximetylpenicillansyra-sulfon Till en lösning av 300 mg bensy1-6B-hydroxi- metylpenicillanat-sulfon och 0,11 ml trietylamin i 25 ml metylenklorid kyld till 0-5° sattes 0,094 ml bensoyl- klorid och 10 mg 4-dimetylaminopyridin. Efter omrörning vid nämnda temperatur i 30 minuter tvättades lösningen först med vatten, därefter med vatten med pH 1,0, sedan med en mättad natriumbikarbonatlösning och till sist med en saltlösning. Den organiska fasen torkades över magne- siumsulfat och lösningsmedlet avlägsnades i vakuum. Åter- stoden kromatograferades på 20 g kiseldioxidgel med an- vändning av toluen-etylacetat 8:1 som elueringsmedel.

Fraktionerna 15-30 kombinerades och koncentrerades i vakuum och man erhöll 280 mg av produkten i form av en olja.

NMR-spektrum (CDCI3) uppvisade absorptio- ner vid 1,26 (s, 3H), 1,53 (s, 3H), 4,2 (m, 1H), 4,57 (s, 1H), 4,79 (d, 1H, J = 4 Hz), 4,9 (m, 2H), 5,2 (ABq, 2H, J = 12 Hz), 7,4 (s, SH), 7,5 (m, 3H) och 8,2 (m, 2H) PPm- 40 44 451 455 B. 6B~bensoy1oximetylpenici1lansyra-sulfon Till en suspension av 270 mg förreducerad % palladium-pâ-kalciumkarbonat i 15 ml vatten-metanol 1:1 sattes 270 mg bensyl-6B-bensoyloximetylpenicillan- syra-sulfon och den så erhållna blandningen skakades i 40 minuter i en väteatmosfär med ett ursprungligt tryck av 345 kPa. Katalysatorn avfiltrerades och metanolen förångades. Den vattenhaltiga återstoden extraherades med etylacetat och frystorkades därefter, varigenom man erhöll kalciumsaltet av produkten (200 mg).

NMR-spektrum (D20) av kalciumsalterna uppvi- sade absorptioner vid 1,5 (s, 3H), 1,6 (s, 3H), 4,8 (m, 3H)r 5:1 (d: 1Hr J = 4 HZ)| 716 (m, 3H), OCh 8,Û (m, 21-1) PPm- Éàempel 13 66-4'-aminobensoyloximetylpenicillansy- ry;-sulfon A. bensyl-66-4'-nitrobensoyloximetylpenicil- lanat-sulfon Under argonatmosfär sattes 264 mg 4'-nitro- bensoylklorid och 10 mg 4-dimetylaminopyridin till 500 mg bensyl-68-hydroximetylpenicillanat-sulfon och 0,196 ml trietylamin i 20 ml metylenklorid kyld till 0-5°C.

Efter omrörning vid nämnda temperatur i 30 minuter tvät- tades reaktionsblandningen först med vatten, därefter med vatten med pH 1,0, sedan med en mättad natriumbi- karbonatlösning och till sist med saltlösning. Den or- ganiska fasen torkades över magnesiumsulfat och lös- ningsmedlet avlägsnades i vakuum, varigenom man erhöll 657 mg av produkten i form av en halvfast massa.

NMR-spektrum (CDCl3) uppvisade absorptio- ner vid 1,33 (s, 3H), 1,58 (s, 3H), 4,3 (m, 1H), 4,58 (s, 1H), 4,8 (d, 1H, J = 4 Hz), 4,9 (m, 2H), 5,23 (ABq, 2H, J = 12 Hz), 7,39 (s, 5H) och 8,2 (s, 4H) ppm. -u 45 451 455' B. 68-4'-aminobensoyloximetylpenicillansyra- -sulfon Till en suspension av 650 ml förreducerad % palladium-på-kalciumkarbonat i 20 ml vatten-metanol 1:1 och 10 ml tetrahydrofuran sattes 650 mg bensyl-6B- -4'-nitrobensoyloximetylpenicillansyra-sulfon och den så erhållna blandningen skakades i en timme i en väte- atmosfär med ett ursprungligt tryck av 345 kPa. Den förbrukade katalysatorn avfiltrerades och återstoden fördelades mellan etylacetat och vatten. Den vattenhal- tiga fasen avskildes och frystorkades och man erhöll 560 mg av produkten i form av kalciumsaltet.

NMR-spektrum (D20) för kalciumsaltet upp- visade absorptioner vid 1,5 (S, 3H)1 1:5 (S, 3H): 4:39 (s, (m, 4,10 (m. sm. 5.1 (d. 1H. J = 4 H21- 6-78 (d- zn, J = 9 Hz) och 7,8 (d, 2H, J = 9 Hz) ppm- ExemEell4 68-4'-tolylsulfonyloximetylpenicillan- szra-sulfon A. bensyl-66-4'-tolylsulfonyloximetylpenicil- _1291 Till 1,24 g 4-tolylsulfonylklorid i 3,5 ml pyridin, som kylts till 0°C och hölls under argonatmo- sfär sattes droppvis 800 mg bensyl-6ß-hydroximetylpeni- cillanat i 1,5 ml pyridin. Efter omrörning i kyla i 2 timmar tillsattes 0,80 ml vatten och omrörningen fort- sattes i 30 minuter vid 0°C. Reaktionsblandningen sat- tes till 30 ml vatten och pH injusterades på 1,0 med utspädd saltsyra. Den vattenhaltiga fasen extraherades med dietyleter och den organiska fasen avskildes och tvättades, först med 1,2N-HC1, därefter med vatten och till sist med saltlösning. Den organiska fasen torka- des över magnesiumsulfat och indunstades till en olja (841 mg). Denna kromatograferades på 100 g kiseldioxid- gel med användning av kloroform-etylacetat 10:1 som elue- ringsmedel.

Fraktionerna 10-25 kombinerades och lösnings- medlet avlägsnades i vakuum, varigenom man erhöll 680 mg av produkten. 46 451 455 B. 68-4'-tolylsulfonyloximetylpenicillansyra Till en suspension av 680 mg förreducerad % palladium-på-kalciumkarbonat i 20 ml metanol-vatten 1:1 sattes 680 mg bensyl-68-4'-tolylsulfonyloximetylpe- nicillanat och reduktionen genomfördes vid 338 kPa i minuter. Ytterligare 680 mg katalysator tillsattes och reaktionen fortsattes i ytterligare 30 minuter. Ka- talysatorn avfiltrerades och metanolen förângades från filtratet. Den vattenhaltiga återstoden extraherades med etylacetat. Den vattenhaltiga fasen surgjordes till pH 2,0. Nytt etylacetat användes för extraktion av den surgjorda vattenhaltiga fasen. Den organiska fasen avskildes, torkades över magnesiumsulfat och lösningsmedlet avlägsnades i vakuum, varigenom man er- höll 463 mg av produkten i form av en halvfast massa.

NMR-spektrum (CDCI3) uppvisade absorptio- ner vid 1,57 (s, 3H), 1,6 (s, 3H), 2,37 (s, 3H), 4,1 (m, 3H), 4,2 (s, 1H), 5,4 (d, 1H, J = 4 Hz) och 7,6 (ABq, 4H, J = 10 Hz) ppm.

C. 66-4'-tolylsulfonyloximetylpenicillansyra- -sulfon Vatten (20 ml) sattes till en lösning av 460 mg 68-4'-tolylsulfonyloximetylpenicillansyra i 20 ml metylenklorid och den så erhållna blandningens pH injusterades med en natriumhydroxidlösning på 6,9. Den vattenhaltiga fasen avskildes och den organiska extra- herades ytterligare med vatten (2 x 20 ml). Till den kombinerade vattenfasen och tvättvätskorna sattes dropp- vis 238 mg kaliumpermanganat i 5 ml vatten innehållande 0,16 ml fosforsyra. Under reaktionen (45 minuter) hölls reaktionsblandningens pH mellan 6,0 och 6,4 genom till- sats av en vattenlösning av natriumhydroxid. Reaktions- blandningens pH injusterades därefter på 1,5 med 6N-HCl och 20 ml etylacetat tillsattes. Sedan blandningen kylts till OOC tillsattes i en portion 460 mg natriumbisulfit. pH injusterades på nytt på 1,5 med 6N-HCl och den orga- niska fasen avskildes, tvättades med en saltlösning och 47 451 455 torkades över magnesiumsulfat. Genom avlägsnande av lösningsmedlet erhöll man 300 mg av produkten i form av ett skum.

NMR-spektrum (CDCl3) uppvisade absorptioner vid1,4s (s, an), 1,65 (s, SH). 2.45 (s, BH). 4,4 (m, BH)- 4.4z (s, un. 4.8 (d, 1H. J = 4 Hz) °<=h 7,6 (Aßq- 4Hf J = Hz) ppm.

Exempel 15 _ 6B-sulfooximetylpenicillansyra-sulfon A. bensyl-6B-sulfooximetylpenicillanat-sulfon- -pyridiniumsalt Till en lösning av 953 mg bensyl-6B-hydroxi- metylpenicillanat-sulfon i 75 ml dimetylacetamid sattes under kväveatmosfär 860 mg svaveltrioxid-pyridinkomplex och reaktionsblandningen omrördes i 45 minuter vid rums- temperaturen. Blandningen inrördes i 400 ml hexan och omrörningen fortsattes i 30 minuter. Hexanen avdekante- rades och ny hexan tillsattes. Detta upprepades två gång- er och man erhöll 900 mg av den önskade produkten.

B. 6B-sulfooximetylpenicillansyra-sulfon En blandning av 532 mg hensyl-6ß-sulfooxi- metylpenicillanat-sulfon-pyridiniumsalt i 10 ml vatten innehållande 174 mg natriumbikarbonat sattes till en sus- pension av 500 mg förreducerad 10% palladium-på-träkol i 25 ml vatten och den så erhållna blandningen skakades i en timme i en väteatmosfär med ett tryck av 345 kPa.

Ytterligare 500 mg katalysator tillsattes och reaktionen fortsattes i 30 minuter. Slutligen tillsattes 500 mg av katalysatorn och reduktionen fortsattes i 30 minuter.

Katalysatorn avfiltrerades och tvättades med vatten.

Filtratet ocn tváttvätskan kombinerades och frystorka- des och man erhöll råprodukten. Denna renades genom kro- matografering på "Sefhedex" med användning av vatten som elueringsmedel. De fraktioner som innehöll produkten kom- binerades och frystorkades, varigenom man erhöll den re- nade produkten.

Claims (5)

10 15 20 25 30 35 451 455 4% Patentkrav p F

1. Föreningar med formeln H H Og RZ å å s \\“'“ 3 ¶. - m ' l CH; 1// N m%” ll / co R o 2 l II eller ett farmaceutiskt godtagbart bassalt därav, vari R1 representerar väte eller en in vivo lätthydrolyserbar esterbildande grupp, som är alkanoyloximetyl med 3-6 kol- atomer, 1-(alkanoyloxi)etyl med 4-7 kolatomer, 1-metyl- 1-(alkanoyloxi)etyl med 5-8 kolatomer, alkoxikarbonyloxi- metyl med 3-6 kolatomer, 1-(a1koxikarbonyloxi)etyl med 4-7 kolatomer, 1-metyl-1-(aIkoxikarbonyloxi)etyl med 5-8 kolatomer, 3-ftalidyl, 4-krotonolaktonyl eller X-butyro- lakton-4-yl, R /Ra O Ru'CH' 2 där R3 är sulfo; väte; alkoxikarbonyl med 2-4 kolatomer; alkanoyl med 2-18 kolatomer; bensoyl; substituerad ben- soyl, där substituenten är amino, metyl, metoxi, fluor, klor, brom eller trifluormetyl; alkylmflíonyl med 1-4 kol- atomer; fenylsulfonyl; eller substituerad fenylsulfonyl, där substituenten är metyl, metoxi, fluor, klor, brom eller trifluormetyl; och R4 är väte, alkyl med 1-4 kol- atomer, fenyl, pyridyl, bensyl eller' p-fenetyl.

2. Föreningar enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d e * därav, att R1 representerar väte, varvid R4 företrädesvis också representerar väte och R3 lämpligen representerar väte, acetyl, stearoyl eller bensoyl. 10 15 20 25 '30 35 a, 451 455

3. Föreningar enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d e av att var och en av symbolerna R1 och R3 representerar väte och R4 alkyl med 1-4 kolatomer, företrädesvis metyl.

4. Sätt att framställa de i krav 1 angivna föreningarna med den allmänna formeln H H 02 32 à É s __,“.-~\CH3 ___-r \ \ en, Q C0gR1 II eller ett farmaceutiskt godtagbart bassalt därav, där R1 Ö/Ra l Rq-CH- är väte; R2 är där R3 är sulfo, väte, alkoxikarbonyl med 2-4 kolatomer, alkanoyl med 2-8 kolatomer, bensoyl, substituerad bensoyl, där substituenten är amino, metyl, metoài, fluor, klor, brom eller trifluormetyl; alkylsulfonyl med 1-4 kolatomer; fenylsulfonyl; eller substituerad fenylsulfonyl, där sub- stituenten är metyl, metoxi, fluor, klor, brom eller tri- fluormetyl; och R4 är väte, alkyl med 1-4 kolatomer, fenyl, pyridyl, bensyl eller' ß-fenetyl, k ä n n e - t e c k n a t av att man avlägsnar en bensylgrupp ur en förening med formeln H H 02 š ä Cfia Rz \ : \\\\“\w i CH 3 / N 11/11, I” 0/ 'CO2CH2C5H5 10 15 20 25 30 451 455 E, där R2 har ovan angivna betydelser, varpå man i förekom- mande fall framställer ett farmaceutiskt godtagbart bas- salt därav; vilken bensylgrupp företrädesvis avlägsnas genom hydrering i närvaro av en palladium-katalysator i ett gentemot reaktionen inert lösningsmedel.

5. Sätt enligt krav 4 för framställning av en förening med formeln H H 02 R ä š S fl\\\\\“ 3 2 1" “if I 3 n ~f , / _ m: ,, co 2 R 5 o _ . där R2 har i krav 4 angiven betydelse och R5 är en in vivo lätthydrolyserbar esterbildande grupp som är alka- noyloximetyl med 3-6 kolatomer, 1-(alkanoyloxi)etyl med 4-7 kolatomer, 1-metyl-1-(alkanoyloxi)etyl med 5-8 kol- atomer, alkoxikarbonyloximetyl med 3-6 kolatomer, 1-(al- koxikarbonyloxi)ety1 med 4-7 kolatomer, 1-metyl-1-(a1- koxikarbonyloxi)etyl med 5-8 kolatomer, 3-ftalidyl, 4-krotonolaktonyl eller 'X-butyrolakton-4-yl, k ä n - n e t e c k n a t av att ett bassalt av en förening med den i krav 4 definierade formeln (II) omsättes med en förening med formeln X-R5 där R5 har ovan angiven betydelse och X representerar halogen.