SE438983B - Metod och anordning for radering av tryckta tecken - Google Patents

Description

79oes44-3 2 snabbare och renligare än den gamla proceduren och i allmänhet resulterar den i ett färre antal synliga raderingar i slutpro- dukten. _ Många sofistikerade tryckande och skrivande maskiner har emellertid icke denna radermöjlighet medelst övertryck. Ett möjligt skäl för att detta icke finns, är att noggrannheten i teckenplaceringen hos normala snabbskrivare, exempelvis skrivare med fjädertunghjul, icke är tillräcklig för att åstadkomma en fullständig utplåning. Medan tryckanordningar med tryckelement av stångtyp eller bolltyp normalt justeras så, att de tillåta ett förnyat anslag inom bortlyftningszonen för det tryckta tecknet, d v s inom ï0,005 cm av det ursprungliga anslaget, kunna medel- och höghastighetstryckanordningar (t ex sådana som kunna trycka med hastigheter överstigande 30 tecken per sekund) normalt icke uppvisa en sådan teckningsnoggrannhet. Vid tunghjulsskrivare härrör detta noggrannhetsproblem främst från vibrationerna i de långa smala tungorna och från variationer i anslagsinrättningen och dessa variationer adderas då till de normala variationerna i vagninställningen. Oberoende av orsakerna är det uppenbart, att en avsevärt ökad noggrannhet i överslag är möjlig endast till en orimligt hög kostnad. För att undvika ovanstående problem med överslagstecken för raderändamål kan man använda sig av en rader- teknik, som utnyttjar blocktecken. Dessa blocktecken ha speciellt utvalda former, som antingen ensamma eller i gruppsamverkan täcka anslagsytan för varje givet tryckt tecken. Denna speciella tecken- övertäckande teknik kräver emellertid extra radertecken, vilka icke kunna användas för tryck- och skrivändamål och som orsakar problem p g a nödvändigheten att öka anslagskraften för att göra sådana tecken effektiva vid utradering. De ha nämligen relativt stora anslagsytor och detta resulterar i pappersdefekter, som kan förstöra utseendet pâ slutprodukten.

På grund av ovan angivna problem saknar normalt medel och höghastighetstryckanordningar möjligheter till radering medelst överslag, varför, om icke önskade tecken har skrivits, dessa antingen måste skrapas bort eller målas över manuellt. I annat fall måste sidan skrivas om för att man skall få en snygg kopia.

Föreliggande uppfinning är baserad på att man i stället för att försöka öka noggrannheten vid överslag för uppnående av förstklassig radering av tryckta tecken vid en skrivmaskin, kan uppnå högklassig 7900544-3 radering vid normala positionsnoggrannheter genom att medvetet missa det tryckta tecknet på ett speciellt sätt. Man har funnit, att normal noggrannhet vid teckenplacering är lämplig för åstad- kommande av fullständig radering, om det icke önskade tecknet utsätts för överslag med lätt förskjutning åt ena sidan och sedan åt andra sidan i frammatningsriktningen. Detta antas bero på att en sådan skiftning av anslagspositionen tillåter typelementets tryckmönster att förbli i huvudsak längs den markerade konturen av det tryckta tecknet, medan det samtidigt utsträcker raderzonen längs den axel, där bristen i överslagsnoggrannhet är mest markerad, nämligen längs frammatningsaxeln. Med denna dubbelslagsradering är förskjutningen på vardera sidan av det tryckta tecknet lämpligen en bråkdel av teckenframmatningen och en förskjutning på upp till 20% av den genomsnittliga teckenförskjutningen har befunnits vara lämplig för uppnående av förstklassig radering. Det har visat sig, att inom dessa gränser blir raderingen fullständig för alla olika typer av standardtypsatser, vilket givetvis är önskvärt vid sådana maskiner, som kunna ändra typsats.

I ett här föredraget utföringsexempel av en skrivmaskin med en frammatningsdetektor och med en frammatningsräkning eller kod för styrning av vagnpositionen, är upplösningen hos frammatnings- detektorn en bråkdel (l/10 eller l/12) av förskjutningen hos ett tecken och denna upplösning utnyttjas för att använda standardfram~ matningsstyrenheten för åstadkommande av radering. Frammatnings- positionskoder alstras, vilka representera positioner, som är en bråkdel av det genomsnittliga tecknets frammatning från den position, som upptas av det icke önskade tecknet, så att vagnen kan drivas till sådana positioner medelst den normala frammatningsstyrenheten i ändamål att radera medelst överslag. Andra funktioner, såsom typelementanslag och bandupplyftning, påverkas lämpligen automatiskt såsom en del av radersekvensen, vilket kommer att senare beskrivas.

Vid en skrivmaskin med minne väljes tecknet lämpligen automatiskt på basis av en kod i minnet, vilken motsvarar den nominella raderpositionen.

Alternativt kan uppfinningens teknik tillämpas genom att man förflyttar typbäraren till den position, som upptas av det icke önskade tecknet (och här räcker normal noggrannhet) och sedan använda en separat styrd skiftanordning på bäraren för att åstad- komma de nödvändiga tillskotten i förskjutning för att kunna 7900544-3 4 åstadkomma radering enligt uppfinningen. Det torde observeras, att antingen typenheten eller pappershållaren eller båda två kunna förskjutas för åstadkommande av den relativa rörelsen.

För höghastighetsversionen av uppfinningen med fjäderhjuls~ tryckanordning kan ett speciellt arrangemang med dubbla spolar för anslagshammaren användas för att tillåta ett snabbt andra anslag över det icke önskade tecknet för raderändamål.

Uppfinningen, som närmare definieras i bifogade patentkrav, kommer nu att närmare beskrivas i detalj i anslutning till rit- ningarna, där: Figurerna 1A och 1B är tvärsnitt för illustrering av principen för radermetoden enligt uppfinningen, varvid snitten ligger parallellt med rörelseaxeln.

Figur 2 är en förenklad perspektivbild av en bärardrivanord~ ning, som är lämplig för tillämpning av uppfinningen.

Figur 3 är en sidovy av bandlyftmekanismen för användning enligt uppfinningen.

Figur 4 är ett systemdiagram i blockform, som representerar delar av en föredragen utföringsform av uppfinningen.

Figur 5 är ett systemdiagram, som representerar en teckenut- väljningsmekanism för en hjulliknande typenhet.

Figur 6 är ett systemdiagram i blockform, som representerar delar av den föredragna utföringsformen av uppfinningen.

Figur 7 är ett flödesschema, som indikerar en föredragen operationssekvens för radering enligt uppfinningen.

Figur 8 är en sidovy av en hammare med dubbla spolar för en speciell tillämpning enligt uppfinningen.

Figur 9 är en frontvy av en bärarenhet, som illustrerar ett alternativ för introduktion av sidskiftning för uppnående av raderpositioner.

Figur l visar ett typtecken, som just skall slå an mot ett pappersblad 12 i ett raderslag enligt uppfinningen. En raderremsa 14 är anordnad mellan tecknet 10 och papperet 12 och tjänar till att lyfta bort tryckmediet 16 (hädanefter kallat"bläcket") i det icke önskade tecknet. Enligt uppfinningen är typtecknet l0 detsamma, som användes i det icke önskade trycket och en skiftning introduceras längs frammatningsaxeln för att etablera en första raderposition PEI på ett avstånd ¿Ll i sidled relativt den ursprungliga tryckpositionen 7900544-3 PP. En annan skiftning åstadkommes för upprättande av en andra raderposition PE2 vid en distans Å? på andra sidan om den ursprungliga tryckpositionen PP. Genom anslag av tecknet tvâ gånger och skiftning av anslagspositionen relativt den ursprungliga tryckpositionen, såsom ovan angivits, kan en fullständig radering erhållas utan krav på speciell överslagsnoggrannhet. Ej heller behövs onormalt högt anslagstryck, varigenom oönskade pappersdefekter undvikas, åtmintone vid användning av normala skrivmaskinspapper.

Det har visat sig, att skiftsteg om 2-20% av normal teckenför~ flyttning (storleksordning 2 mm) eller 4~40% av nominell teckenbredd (ca hälften av teckenförflyttningen) är lämpliga för radering vid olika typer av papper och med hänsyn tagen till mera svårraderade tecknen, t ex Y och M. Det visar sig även att dubbelraderslag vid normal positionsnoggrannhet, men utan sidskiftning, icke ger en fullständig och tillfredsställande radering.

Figur 2 visar en mekanism för tillämpning av uppfinningen och denna mekanism innefattar en pappershållare, t ex en vals 20 och tillhörande ledrullar Zl. En vagn 22 uppbär det teckenbärande typelementet 24, som här antages vara ett hjul med radiella fjädrande element. Placeringen av vagnen 22 på glidskenor 26 längs en förskjutningsaxel, parallell med valsen, åstadkommes genom användning av ett viresystem 28 anslutet till en drivmotor 30 av välkänd typ. Pulser SE, som indikerar förskjutningssteg, alstras genom en positionsomvandlare 32, som är monterad på motorns 30 axel. Vinkeldelningen för denna omvandlare 32 är lämpligen vald att motsvara 47,24 pulser per cm.

Vid tryckning av ett tecken vid en tryckposition PP längs förskjutningsaxeln, vrides ett utvalt teckenelement 34 på typhjulet 24 medelst motorn 36 i linje med en hammare 38. Styrningen av denna rotation, vilken kommer att närmare beskrivas nedan, sker medelst positionskodsignaler SW, som alstras av en positionsom- vandlare 70.

Teckennedslaget åstadkommas genom en signal SH, som inmatas till en elektromagnet 42 med en kärna 44, som vrider och därmed driver hammaren 38 mot det utvalda elementet på typhjulet 24.

Bandlyftelement 50 och 52 tjänar till att justera in tryck- och raderbanden. Lyftelementet 50 påverkas för vridning av en på- verkningsanordning 54 såsom gensvar på en lyftsignal SR och lyftanordningen 52 vridpåverkas av en påverkningsanordning 56 såsom gensvar på signalen ST. 7900544~3 03 Av figur 3 framgår, att anordningen 100, för placering av tryckbandet 102 (som matas fram ur en kassett 103) mellan valsen 20 och teckenelementet 34, innefattar lämpligen en arm 50', som är kopplad till den signalpåverkade anordningen 54. Armen 50' påverkar en länk 106 att placera bandet 102 i läge. Anordningen 104, för placering av ett raderband 108 mellan valsen 20 och teckenelementet 34, innefattar lämpligen en arm 52', som är kopplad till den signalpåverkade anordningen 56. Armen 52' påverkar länken 110 att föra bandet 108 i läge.

Figur 4 visar ett signalbehandlingsarrangemang, som åstadkommer styrsignaler för implementering av uppfinningen i en skrivmaskin.

Rader- och teckenutväljningssignaler från ett manuellt påverkbart tangentbord 122 matas såsom data till en behandlingsenhet 124.

Såsom gensvar på detta matar behandlingsenheten 124 en raderbit till ett hammarregister 126. En förflyttningskod, som representerar den aktuella positionen, införes i ett förflyttningsregister 128 och en kod representerande teckenposition samt en riktningsbit (CW) införas i ett utväljningsregister 130. (Ett indexregister 132 visas för fullständighetens skull, men kommer icke att be- skrivas närmare.) Demultiplexing av information från en datalednings- gríndkrets 134 koordineras med en orderavkodare 136, som är ansluten till orderingången på behandlingsenhet 124, vilket är välkänt inom databehandlingstekniken.

En sekvenskontrollenhet 140 åstadkommer dataöverföringar via en laddningssignal till en hammarbuffert 142, en indexräknare 144, en förflyttningsräknare 146 och en utväljningsräknare 148.

Figur 5 visar en krets för åstadkommande av teckenutväljning såsom gensvar på kodsignaler och denna krets innefattar en logikkrets 160, som.sänder signaler SCW och SCCW för att aktivera motorn 36 i antingen medurs eller moturs riktning beroende på tillståndet hos signal CW från utväljningsräknaren. En utväljningsrörelse startas såsom gensvar på en signal SSTART, då en kodsignal, skiljd från noll, inmatas till utväljningsräknaren. En avkodare 162 alstrar en logiksignal SELø för att indikera då det totala ¿L S i räknaren 148 har reducerats till noll, d v s utväljningen har fullbordats.

Pulser för att minska innehållet i räknaren 148 sänds från logikkretsen 160 genom påverkan av signal SW från omvandlaren 40.

Signalen ÄÄ S indikerar distansen från den beordrade destinationen och kan såsom finjustering användas av logikkretsen 160 för att styra hastigheten hos motorn 36. 7900544-3 Med hänvisning till figur 6, reagerar skrivbandets lyftlogik 200 för signalen SELø, vilken, såsom ovan angivits, anger fullbor- dandet av en utväljning, samt för raderarsignalen (alstrad av behandlingsenheten 124 såsom gensvar på operatörens påverkan av tangentbordet 122) för styrning av läget hos skrivbandet 102, se figur 3, via signalen SR och bandlyftapparaten 100.

Förskjutningsrörelser enligt uppfinningen åstadkommas såsom tidigare angivits av en normal förflyttningsmekanism. En rader- och bandlyftstyrenhet 240 bringar den normala förflyttningsstyr- logiken 242 att samarbeta genom utsändning av speciella raderstyr- signaler via grindarna 250, 252 och 256 samt introducera raderskift- värden med hjälp av en kodenhet 258. Härvid är STARTE en speciell operationsinitieringssignal för radering, LOADE en speciell laddningsorder för räknaren 146, REVE en riktningsordersignal för radering och ECNTE en ökningssignal till räknaren 146 (liknande signalbeteckningar, men utan det avslutande E identifierar motsvarande signaler, som användas för normaloperationer).

Styrenheten 240 är sekvensiell och kan exempelvis implementeras i en mikrodatorenhet, lämpligen behandlingsenheten 124 med användning av tidigare väl känd teknik. En beskrivning av styrenheten 240 ges i figur 7 i form av en följd av jämförande och ordergivande operationer.

En radersekvens börjar med en raderorder (ERASE), som anländer till bufferten 142 (se figur 4) och en utväljningskod, som anländer till utväljningsräknaren 148. Då en teckenutväljningsoperation fullbordats genom utväljningskretsen i figur 5, inställes signal SELø på logisk etta och en signal ERASEI alstras vid grinden 244. som framgår av figur 7 undersöker först styrenheten 240 tillståndet hos signalen ERASE' (d v s block 700) och om logiktillståndet är "l" svarar den genom att ge signalen LOADE logiktillståndet “l“ (se block 702), varigenom förskjutningsvärdet från register 128 matas in i räknaren 146 (se även figur 6).

En räknepuls ECNTE tillföres sedan en grind 250 (se block 704) för att minska innehållet i räknaren 146 och signalen REVE inställes i logiskt tillstånd "l" (se block 706) och passerar via grinden 254 till förflyttningsstyrlogiken 242. En sådan ordersekvens förbereder vägen för en förskjutningsrörelse till en position ett förskjutningssteg förbi tryckpositionen för det icke önskade tecknet. 7900544-3 (Ca 0,2 mm.) Förskjutningsrörelsen startas genom höjning av STARTE signalen till logiktillstånd "1" (se block 708). STARTE signalen passerar via en grind 256 (vilken också mottar en normal startsignal) till en grind 262. Vid grinden 262 höjes en MOVE signal till logiktillstånd "l" om en avkodare 268 indikerar att totala Ål vid räknaren 146 icke är "O" (d v s att inverterade värdet av den signal, som indikerar ankomsten till en destination (ESCø) är en logisk etta).

Förskjutningsriktningen orsakad av drivmotorn 30 blir framåt eller bakåt beroende på signalerna DFWD och DREV. Rörelsen hos drivmotorn 30 överföres till förskjutningsanordningen 28 och positionsomvandlaren 32, vilken alstrar återkopplingssignalen SE.

Signalen SE initierar en motsvarande ECNT-puls från en krets 265, vilket minskar räknarens 146 innehåll. Då förskjutningsdestinationen uppnåtts, inställs signalen ESCø till logiktillstånd "l" och testet vid block 710 i figur 7 ger tillfredsställande resultat.

"En sådan destination innebär ett förskjutningssteg från det icke önskade tecknets position och är den första raderpositionen enligt uppfinningen. Signalen STARTE inställs på logiskt tillstånd "O", se block 712, och signalen ST inställs på logiskt tillstånd "l“, se block 714. Efter en fördröjning vid anordningen 266, som motsvarar operationstiden för bandlyftanordningen 104, indikerar signalen ST (betecknad ETUP efter fördröjningen), att raderbandet är i operativt läge, se block 716. Signalen ETUP passerar via grinden 269 till hammarstyrlogiken 264, d v s höjer signalen RR till logiskt tillstånd "l". Sådan inställning av signalerna ESCø, RR, SELH tillsammans med att signal IHE förblir i logiskt tillstånd "O" påverkar styrlogiken 264 att sända ut den hammarpuls SH till hammarpåverkarenheten 42. Pulsen SH mottages även av en monostabil krets 270, som alstrar en signal H' efter en fördröjning motsvarande hammarpâverkningstiden, en framstegningsanordning 272 samt styren- heten 240, se block 718 i figur 7.

Radering i flykten kan uppnås genom initiering av hammarpulsen SH såsom gensvar på en signal ESCl, som indikerar att vagnen är ett förskjutningssteg från destination.

Det första radernedslaget är nu fullbordat och förskjutninge- räknaren 146 laddas med en tvâstegsmatning via kodaren 258, se block 720, vilket representerar förskjutningen till den andra 7900544-3 nedslagspositionen. Signalen REVE stannar vid logiktillstånd "l". se block 722, och signal STARTE inställs till logiktillstând “l", se block 724, så att en förskjutningsoperation liknande den, som ovan beskrivits, börjar och fortsätter tills signal ESCø går till logiktillstånd “l", se block 726, figur 7. I detta tillstånd sänder hammarstyrlogiken ut en hammarpåverkningspuls SH och logiken 240 väntar tills signal H' antar logiktillstând "0“, se block 728, figur 7. Då det andra radernedslaget fullbordats, sänks raderbandet genom inställning av signal ST till logik- tillstånd "0", se block 730.

För att komma tillbaka till det oönskade tecknets position, inställs signal STARTE till logiktillstånd “0", se block 732, och förskjutningsräknaren 146 laddas med en ettstegökning via kodaren 258, se block 734. Signalen REVE inställs till logiktill- stånd “0", se block 736, för att åstadkomma förflyttning framåt och hammarblockeringssignalen IHE inställs till logiktillstånd “l", se block 738. Förskjutningsoperationen fortsätter sedan genom inställning av signal STARTE till logiktillstånd “l", se block 740. Med detta tillstånd sker förflyttning, tills posi- tionen för det raderade tecknet PP uppnås, vid vilken position signal ESCø inställs till logiktillstând "l" medelst avkodaren 268, se block 742 i figur 7. Signalen STARTE inställs därefter till logiktillstånd “0", se block 744, för fullbordande av opera- tionssekvensen för styrenheten 240.

Figur 8 visar en speciell hammarkonstruktion 400 för höghastig- hetsradering, vilken har två spolar 42 och 420 för att tillåta snabb upprepning av hammarslag för raderoperationer. Den andra hammarpåverkan, som indikeras i operationssekvensen i figur 7, skulle vid denna tillämpning aktivera spolen 420 via en signal S'H för att undvika fördröjning på grund av kretsinduktansen mellan sucoessiva spolaktiveringar. Ett par stopp 422 och 424 tjänar till att begränsa ankarets 44' slag.

Såsom ett alternativ för âstadkommande av raderpositioner för radering i enlighet med uppfinningen, ger anordningen, enligt figur 9, sidoskiftningar från en tryckposition oberoende av den normala vagnpositionsanordningen. En ram 300 uppbär en hållare 302 för glidrörelse parallellt med rörelseaxeln med hjälp av ledstift 304, som löper i längsgående skåror. Riktníngsskiftning för radering alstras av en motor 306, som driver en excentrisk 7900544-3 10 kam 308 mot kamytorna 310 och 320 på stödet 302. Radernedslag är tidsanpassat att inträffa vid extrema förskjutningspositioner hos kammen 308.

Uppfinningen har detaljbeskrivits med hänvisning till det på ritningen visade utföringsexemplet, men det är klart, att ändringar och modifikationer är möjliga inom ramen för uppfinnings- tanken. Sålunda kan antingen bortlyftande eller täckande media användas för att taga bort det icke önskade tecknet och raderposi~ tionsanordningen kan antingen omfatta en normal vagndrivanordning eller oberoende skiftanordning. Typenheten kan vara av godtycklig typ, exempelvis en typstâng, typhjul eller kula. I en skrivmaskin med minne för i kod representerade tecken på en rad, kan medlen för utväljning av de tecken, som skall raderas, utgöras av en tabelluppslagningslogik, som tar fram den kod, som motsvarar den position, som skall raderas.

Claims (7)

79ÛÛ544~3 I) Patentkrav

1. l. Raderanordning vid en skrivande eller tryckande enhet med åtminstone ett element (24) som uppbär olika tecken, en pappershållare (20, Zl), medel (t.ex. 28, 30) för att åstad- komma en relativ förskjutning mellan nämnda teckenbärande element (24) och nämnda pappershållare (20, 21) längs en för- skjutningsaxel för inställning av tryckningspositioner, ett raderband (108) samt medel (figur 3) för förflyttning av detta raderband till en punkt mellan ett utvalt tecken och pappers- hållaren under raderingsintervall, k ä n n e t e c k n a d av medel för alstring av radersignaler, svarande mot posi- tionen för ett tryckt tecken, medel (figur 5) för utväljning av ett tryckt tecken för utradering därav, skiftorgan (figur 6), pâverkbara av radersignalerna för âstadkommande av en relativ rörelse längs förskjutningsaxeln mellan det teckenbärande elementet och pappershållaren för inställning av en första radernedslagsposition, som är obetydligt förskjuten åt ena sidan av teckenpositionen samt därefter inställning av en andra radernedslagsposition, något förskjuten åt motsatt håll rela- tivt teckenpositionen samt organ, som samarbeta med nämnda skiftorgan, för alstring av en rörelse för nedslag av det för radering utvalda tecknet mot pappershållaren vid den första och den andra radernedslagspositionen.

2. Raderanordning enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k- n a d av att nämnda medel för förflyttning av raderbandet till en punkt mellan ett för radering utvalt tecken och pappers- hâllaren aktiveras under tidsperioder, som åtminstone motsvara teckennedslag vid den första och den andra radernedslagsposi- tionen.

3. Raderanordning enligt patentkravet 2, k ä n n e t e c k- n a d därav, att radcrnedslagspositionerna är belägna inom 79ÛÛ544-5 ett avstånd från teckentryckpositionen, som är mellan 4 och 40% av den genomsnittliga teckenbredden.

4. n a d därav, att medlen för alstring av en radersignal och medlen för utväljning av ett tecken, innefatta manuellt på- Raderanordning enligt patentkravet 3, k ä n n e t e c k- verkbara tangenter.

5. Raderanordning enligt patentkraven l-3, k ä n n e t e c k- n a d därav, att nämnda nedslagspositioner ligga förskjutna 2 och 20% av normal teckenförskjutning.

6. Raderanordning enligt patentkraven l-5, där den skrivande eller den tryckande enheten har ett typelement i form av ett hjul med radiella fjädrande tungor, uppbärande de olika teck- nen samt därmed samverkande hammare för påverkan av de fjäd- rande tungorna till nedslag, k ä n n e t e c k n a d därav, att hammararrangemanget innefattar tvâ individuella spolar, som pâverkas separat, en vid vardera raderpositonen (figur 8).

7. Metod för radering av ett tecken, som är tryckt vid en position på en skrivrad på ett mottagande medium, k ä n n e- _t e c k n a d av inrättning av ett teckenbärande element för anslag vid en första plats, som är något förskjuten åt ena sidan relativt den tryckta teoknets position, placering av ett radermedium mellan typtecknet och det tryckta tecknet, nedslagning av typtecknet mot det mottagande mediet och det mellanliggande radermaterialet, återinrättning av typtecknet för nedslag vid en andra plats, som är något förskjuten åt motsatt håll relativt det tryckta tecknets position, samt nedslagning av typtecknet mot det mottagande mediet och det mellanliggande radermaterialet.