SE1050270A1 - Fräs samt frässkär härför - Google Patents

Description

40 45 50 55 verktyg-maskin och arbets stycke. Under o gynnsamma omständigheter kan därför den aktuella differentialdelningen vara olämplig eller otj änlig för uppgiften att motverka regenerativa vibrationer. En provisorisk åtgärd för att i sistnämnda fall- om möjligt- undvika skadliga vibrationer, är att plocka bort ett eller flera skär för att på så sätt förändra delningen mellan des sa och reducera återkopplingen. Dock leder detta till att matningshastigheten, och därmed fräsens produktivitet, måste reduceras. En annan provisorisk åtgärd är att minska skärdjupet, något som dock ävenledes medför en reducerad produktivitet.

Uppfinningens svften och särdrag Föreliggande uppfinning tar sikte på att undanröja ovannämnda nackdelar hos tidigare kända fräsar och skapa en förbättrad fräs. Ett primärt syfte med uppfinningen är därför att skapa en fräs, vilkens delning mellan skärens verksamma skäreggar kan vid behov förändras på ett snabbt och enkelt sätt utan att skärdjupet eller antalet skär behöver reduceras, dvs. utan att några provisoriska, produktivitetsförsämrande åtgärder behöver tillgripas.

Enligt uppfinningen nås ovannämnda syfte medelst den fräs, som är definierad i det självständiga kravet l. Fördelaktiga utföranden av uppfinningen är vidare angivnai de osjälvständiga kraven 2-9.

I en ytterligare aspekt hänför sig uppfinningen även till ett skär för den uppfinningsenliga fräsen. Särdragen hos detta skär framgår av kraven 10-15.

Kort beskrivning av bifogade ritningar På ritningarna är: Fig. l en perspektivvy av en för höm- eller planfräsning avsedd fräs, vars grundkropp är bestyckad med två skär, Fig. 2 en ändvy av grundkroppen utan skär, varvid åskådliggörs hurusom skärens säten är placerade med differentialdelning, Pig. 3 en förstorad perspektivvy visande det enskilda skäret enligt uppfinningen, Fig. 4 en ändvy av skäret enligt Fig. 3, och Eig. 5-7 ändvyer av grundkroppen visande skären monterade i olika indexeringslägen i syfte att variera den effektiva delningen mellan dessas skäreggar, 60 65 70 75 80 85 Fig. 8 en perspektivvy av ett altemativt utförande av en fräs, som är bestyckad med fyra skär, Fig. 9 en förstorad ändvy av den i Fig. 8 visade fräsens grundkropp utan skär, Fig. 10-14 en serie vyer visande beskaffenheten hos de skär, som används i fräsen enligt Fig. 8, och Fig. 15-16 två ändvyer av fräsen visande hurusom den effektiva delningen mellan de fyra skärens skäreggar kan varieras.

Detaljerad beskrivning av ett föredraget utförande av uppfinningen Innan uppfinningen beskrivs närmare skall påpekas att samtliga ritningsfigurer är av schematisk, förenklad natur och har det enda syftet att tydliggöra den princip på vilken uppfinningen bygger. Med andra ord gör ritningsfigurerna ej anspråk på att i detalj illustrera ett brukbart fräsverktyg.

På traditionellt sätt innefattar den exemplifierade fräsen enligt Fig- 1-7 en grundkropp 1 och ett antal periferiskt åtskilda skär 2, vilka är bytbara. Grundkroppen 1 är roterbar i en förutbestämd riktning R kring en geometrisk centrumaxel Cl och inbegriper en främre ändyta 3 och en axiellt bakåt från denna sig utbredande mantelyta 4, vilken i exemplet är cylindrisk. Ytorna 3, 4 ingår i detta fall i ett främre huvud 5, vilket övergår i en bakomvarande infästningsdel 6, vilken är dels längre, dels smalare än huvudet 5. Med andra ord är det visade verktyget i sin helhet jämförelsevis långt och slankt. Antalet skär är i exemplet minimalt, dvs. två.

Varje skär 2 är monterat i ett säte eller skärläge 7 (se Fig. 2), som på konventionellt sätt inbegriper en bottenyta 8 och två sidostödytor 9, 10. Av dessa upptar bottenytan 8 de tangentiella skärkrafter, som verkar på skäret under fräsens rotation, medan sidostödytan 9 upptar (bakåtriktade) axialkrafter, och sidostödytan 10 (inåtriktade) radialkrafter. Varje enskilt säte 7 öppnar sig i en spånficka ll. I exemplet är alla ytor 8, 9, 10 generellt plana.

Av Fig. 2 framgår hurusom de båda sätena 7 är placerade med en differentierad delning i grundkroppen 1, närmare bestämt såtillvida att de båda delningsvinklama ota och otb avviker från 1800. lexemplet uppgår sålunda ota till ca. 1750 och ab till 1850. Vinklarna ota 90 95 100 105 110 115 och otb är slagna mellan två radiallinjer r1 och rg, som båda sträcker sig från grundkroppens centrumaxel Cl och i exemplet sammanfaller med sätenas 7 bottenytor 8. Det är axiomatiskt att delningen mellan sätena 7 är fast och oföränderlig i och med att sätena en gång för alla erhållit sina spatiala lägen i grundkroppen 1 i samband med dennas tillverkning. I detta sammanhang skall påpekas att sätena 7 på intet sätt behöver vara lokaliserade med sina bottenytor i flukt med radiallinjerna r1 och rz. Sålunda kan det enskilda sätet placeras i olika intippningslägen (såväl axiellt som radiellt och såväl i positiva som i negativa intippningsvinklar), varvid dock intippningslägena för båda sätena skall vara identiska.

Delningen mellan sätena bestäms sålunda av delningen mellan homolo ga orter eller referenspunkter i respektive säten, oavsett dessas spatiala intippningslägen i grundkroppen.

Såsom visas i Fig. 1 är skären 2 i detta fall fixerade i tillhörande säten med hjälp av skruvar 12. Detta utesluter dock ej att fixeringen kan ombesörjas på annat sätt, t.ex. medelst klampar eller spännfingrar.

Nu hänvisas till Fig. 3 och 4, som i förstorad skala illustrerar det enskilda skärets beskaffenhet. I skäret ingår en ovansida 13, en undersida 14 samt fyra sidoytor 15, 16, l7a och l7b. I exemplet har skäret avlång grundform och är indexerbart i två lägen. De båda diametralt motsatta långsidoma 15 , 16 bildar släppningsytor, vilka var för sig övergår i ovansidan 13 via skäreggar 18, 19, vilkas spånytor är betecknade l8a, 19a. I det visade exemplet är skäreggama 18, 19 raka och sträcker sig mellan första och andra ändpunkter 20, 21, vilka är de punkter där skäreggama övergår i runda eller bågformiga höme g gsektioner 22.

Den raka formen hos skäreggama är betingad av att de anslutande paren av ytor 15 , 18a respektive 16, 19a i detta fall är plana. Vinkeln Ä mellan den enskilda skäreggens spån- och släppningsytor, t.ex. 18a, 15, är spetsig och kan ligga inom området 65-85°. Det skall även påpekas att de båda skäreggarna 18, 19 är likfonniga i sin utsträckning mellan de båda ändpunkterna 20, 21.

Mellan ovan- och undersidoma 13, 14 sträcker sig ett genomgående hål 23 för skruven 12. Hålets geometriska centrumaxel är betecknad C2. I exemplet bildar C2 även en centrumaxel för skäret i dess helhet, t.ex. såtillvida att släppningsytornas 15 , 16 undre begränsningslinjer samt skäreggama 18, 19 är ekvidistant fjärmade från C2. 120 125 130 135 140 145 I detta sammanhang skall påpekas att de båda skäreggama 18, 19 utgörs av spånavskilj ande huvudeg gar, vilka i praktiken ofta kombineras med var sin ytavstrykande planfasegg, som dock ej visas i utförandet enligt Fig. 1-7.

Vidare skall noteras att varje skäregg 18, 19 i det schematiska exemplet enligt Fig. 1-7 dels löper parallellt med undersidan 14 (eller gränslinjen mellan undersidan och respektive släppningsyta 15, 16), dels parallellt med varandra, varvid vinkeln s mellan släppningsytan 15 respektive 16 och det plan, i vilket undersidan 14 är belägen, är spetsig (i exemplet ca. 80°). I exemplet utgörs skärets undersida 14 av en plan yta. Med bibehållande av sin generella planhet kan dock undersidan även vara utformad på annat sätt, t.ex. i form av en serrations- eller kopplingsyta.

Karaktäristiskt för det uppfinningsenliga frässkäret är att de båda skäreggarna 18, 19 i sin helhet är belägna på olika nivåer eller höjder H18, H19 relativt undersidan 14.

Sålunda är den första skäregg 18, som avgränsas mellan spånytan 18a och släppningsytan 15, lokaliserad på en nivå H18, som är högre än den nivå H19 på vilken den andra skäreggen 19 är belägen. Närmare bestämt är - generellt uttryckt- analoga referenspunkter, dvs. analogiskt valda referenspunkter utmed de båda skäreggarna, belägna på olika nivåer över det plan, i vilket undersidan 14 är belägen. Exempelvis är ändpunktema 21 analoga med varandra i så måtto att de lokaliseras på lika stora axiella avstånd från exempelvis sätets 7 axiellt bakre sidostödyta 9 oavsett skärets indexeringsläge, dvs. oavsett om skäreggen 18 eller skäreggen 19 är verksam genom att vara vänd radiellt utåt i förhållande till grundkroppen. Ehuru nivåskillnaden mellan de båda skäreggama 18, 19 kan variera, bör höjden H18 vara åtminstone 5%, lämpligen 10-20%, större än H19. På ritningen är höjdskillnaden överdriven i tydlighetsvinnande syfte.

Nu hänvisas till Fig. 5 -7, som åskådliggör uppfinningens funktion och fördelar. I Fig. 5 visas de båda skären 2 monterade på ett och samma sätt i respektive säte 7 i och med att båda skäreggarna 18 (och släppningsytorna 15) är vända radiellt utåt. För att åtskilja de monterade skären i funktionellt hänseende, är desamma i Fig. 5 -7 betecknade 2a respektive 2b. Då de båda skären är placerade enligt Fig. 5 blir bågvinkeln y mellan radiallinjen r1 och en tänkt radiallinje rg, som dras från centrumaxeln Cl och genomskär skärets 2a skäregg 18, lika stor som bågvinkeln y mellan radiallinjen rg och en tänkt radiallinje r4 mellan centrumaxeln Cl och skärets 2b skäregg 18. Detta betyder att delningsvinklama otal och otbl mellan 150 155 160 165 170 175 skäreggama 18 på respektive skär överensstämmer med de fasta delningsvinklarna ota och otb mellan sätena 7 (jfr. Pig. 2). Med andra ord överensstämmer den effektiva delningen mellan skäreggama med den fasta delningen mellan sätena.

I Fig. 6 visas skäret 2b med skäreggen 18 vänd inåt och skäreggen 19 respektive släppningsytan 16 vänd utåt, samtidigt som skäret 2a bibehåller sitt tidigare läge enligt Fig. 5.

Detta innebär att bågvinkeln ö mellan radiallinjema rg, r4 blir mindre än y, varav följer att delningsvinkeln ota2 mellan respektive skäreggar minskar samtidigt som delningsvinkeln otb2 ökar.

Antag att de fasta delningsvinklarna aa, otb mellan sätena 7 uppgår till 175 respektive 185° och att y uppgår till 18° samtidigt som ö uppgår till l0°. Då kommer vinkeln (m2 att uppgå till: l75° - 18° + 10° = 167°. Härav följer att otb2 uppgår till l93°. Med andra ord har den effektiva delningen mellan skäreggarna förändrats genom att ota2 minskat i förhållande till otal och otb2 ökat i förhållande till otbl.

I Fi g. 7 visas hurusom delningen mellan skäre g garna även kan förändras på omvänt sätt. I detta fall är skäret 2a vänt med skäreggen 19 utåt och skäreg gen 18 inåt samtidigt som skäret 2b intar samma läge som i Fig. 5. Detta innebär att vinkeln (m3 kommer att uppgå till 175° - 10° + 18° = l83°, varigenom otb3 reduceras till 177°.

Då fräsen används kan skären initialt monteras i enlighet med Pig. 5, dvs. med samma differentialdelning mellan skäre g gama 18 som den fasta differentialdelningen mellan sätena 7. Om det då skulle visa sig att denna delning ej lämpar sig för att komma till rätta med uppkommande vibrationstendenser, kan delningen mellan skäre g gama förändras genom den enkla åtgärden att demontera och indexera det ena skäret (dvs. vrida detsamma 180°), och därigenom antingen öka eller minska vinkeln ota (under samtidig minskning eller ökning av ab). Med en och samma fräs ges därför möjlighet att på ett snabbt och enkelt sätt pröva olika, verksamma delningar utan att för den skull något skär behöver avlägsnas ur grundkroppen (eller skärdjupet reduceras).

Nu hänvisas till Fig. 8-16, som illustrerar ett alternativt utförande av en fräs, vilken är bestyckad med fyra skär. Idetta fall är grundkroppen 1 utformad med en skaftartad, cylindrisk del 5 a, vilken bär huvudet 5 vid sin främre ände, och vilken vid sin bakre ände övergår i en kraftig infästningsdel 6. För att härbärgera skären 2 är grundkroppen utformad 180 185 190 195 200 205 med fyra säten 7, vilkas fasta delning är oregelbunden i så måtto att samtliga fyra delningsvinklar aa, ab, ac och ad skiljer sig åt inbördes. I det konkreta exemplet uppgår sålunda aa till 95°, ab till 92,3°, ac till 85°, och ad till 87,7°. De radiallinjer r som definierar delningsvinklarna sträcker sig i detta fall från centrumaxeln Cl och tangerar sätenas 7 bottenytor 8 utmed dessas radiellt yttre gränslinjer (= homolo ga orter) i och med att sätena i detta fall är intippade i en positiv radialvinkel (sätena är även intippade i en positiv axialvinkel).

I likhet med det tidigare beskrivna skäret inbegriper skäret enligt Fi g. 10- 14 en ovansida 13, en undersida 14, två släppningsytor 15, 16, två ändsidoytor 17a, l7b och två växelvis användbara, likformiga skäreggar 18, 19, som verkställer den egentliga spånavskiljningen. Varje dylik skäregg sträcker sig mellan första och andra ändpunkter 20, 21. I det i grundkroppens säten monterade tillståndet kommer den första ändpunkten 20 alltid att lokaliseras närmast det enskilda sätets axiellt bakre sidostödyta 9 oavsett vilket indexeringsläge skäret intar.

En skillnad mellan det i Pig. 10-14 visade skäret och det tidigare beskrivna skäret, är att det förstnämnda inbegriper skäreg gar 18, 19, som ej är raka. Sålunda är de båda skäreggama 18, 19 båg- eller kurvformiga (i detta fall i två olika dimensioner eller koordinatriktningar), och sträcker sig från en lägsta ändpunkt, nämligen den första ändpunkten 20, till en högsta ändpunkt, som utgörs av den andra ändpunkten 21. I analogi med det tidigare utförandet är dock skäreggen 19 försänkt i förhållande till skäreg gen 18.

Sålunda är skäreggens 19 första (och lägst belägna) ändpunkt 20 belägen på nivån H2-19 över undersidan 14, medan skäreggens 18 första ändpunkt 20 är belägen på en högre nivå H2-18 (se Fig. 12). Samtidigt är den lägst belägna skäreggens 19 andra (och högsta) ändpunkt 21 belägen på en nivå H1-19, som är lägre än nivån H1-18 för skäreggens 18 ändpunkt 21.

Härjämte är nivåskillnaden mellan de båda skäreggarnas lägst belägna ändpunkter 20, 20 lika stor som nivåskillnaden mellan de högst belägna ändpunktema 21, 21. Detta innebär att de båda skäreggarna 18, 19 generellt lokaliseras på olika nivåer över undersidan 14. Denna princip gäller oberoende av den enskilda eg gens form (rak, kurvformig, etc.) förutsatt att de olika skäreggarna är likformiga och därmed växelvis användbara. Godtyckligt valda, ehuru analoga referenspunkter utmed respektive skäreg gar kommer ävenledes att lokaliseras på olika nivåer. I Pig. 14 visas sålunda en referenspunkt RPl8, som är belägen på avståndet L från skäreggens 18 första ändpunkt 20. En analog referenspunkt RP19, dvs. en punkt som är 210 215 220 225 230 235 fiärmad med avståndet L från skäre g gens 19 första ändpunkt 20 utmed den andra skäreggen 19, lokaliseras sålunda på en lägre nivå än RPl8.

Det skall vidare noteras att skäret enligt Fig. 10-14 inbegriper en ytavstrykande biegg 25 (även benämnd ”planfasegg”) för samverkan med varje spånavskiljande skäregg 18, 19. Övergångarna mellan de spånavskiljande skäreggama 18, 19 och varje biegg 25 utgörs av bågformiga eggsektioner 22.

I såväl deti Fig. 3 och 4 visade utförandet som utförandet enligt Fig. 10-14, utbreder sig släppningsytoma 15, 16 hela vägen från respektive skäreggar ned till skärets undersida 14. I och med att skäreggama är belägna på olika nivåer relativt undersidan, kommer de båda släppningsytornas areor därför att skilja sig från varandra. Sålunda har släppningsytan 16 en större area än släppningsytan 15.

Nu hänvisas till Fig. 15 och 16, som illustrerar hurusom den effektiva delningen mellan de fyra skärens skäreggar kan förändras och varieras på tidigare beskrivet sätt. I Fig. 15 är samtliga fyra skär monterade med skäreggama 18 (och släppningsytoma 15) vända radiellt utåt, varvid bågvinklama y är lika stora. Detta innebär att de effektiva delningsvinklarna otal, otbl, otcl och (xdl mellan skäreggarna överensstämmer med de fasta delningsvinklarna ota, otb, otc och otd mellan sätena 7 (se Fig. 9). I Fig. 16 har ett av de fyra skären indexerats såtillvida att (den underst visade) skäreggen 19 vänts radiellt utåt. På så sätt blir bågvinkeln ö mindre än y. Utan att delningsvinklama otal och otbl förändras, kommer därför vinklarna (m2 och ud2 att förändras, närmare bestämt på så sätt att otc2 ökar och otd2 minskar.

Då den fasta delningen mellan sätena 7 är differentierad, såsom visats i exemplen, kan delningsvinklama mellan sätena variera högst avsevärt. Dock bör den största delningsvinkeln mellan två säten vara minst 1% större än den minsta delningsvinkeln mellan två säten. Ä andra sidan bör den största delningsvinkeln mellan två säten vara högst 25% större än den minsta delningsvinkeln mellan två säten. I praktiken kan vinkeldifferensen mellan den största och minsta delningsvinkeln med fördel ligga inom området 2-20% eller 3- 15%. I exemplet enligt Fig. 8-16 är den största delningsvinkeln ua (95°) ca. 11% större än den minsta vinkeln otc (85°). 240 245 250 255 260 Tänkbara modifikationer av uppfinningen Uppfinningen är ej begränsad till de ovan beskrivna och på ritningarna schematiskt visade utförandena. Sålunda kan uppfinningen tillämpas på fräsar, som är bestyckade med ett annat antal skär än just två respektive fyra. Givetvis ökar antalet kombinationsmöjligheter vad avser delningsjusteringar med ett ökande antal skär. Närmare bestämt ökar antalet kombinationsmöjligheter exponentiellt med ett ökande antal skär. Ej heller är uppfinningen begränsad till indexerbara skär med blott två skäreggar. Sålunda skulle skäret kunna ha cirkelrund grundfonn, varvid detsamma inbegriper en enda rotationssymmetrisk släppningsyta, som övergår i ovansidan via ett flertal bågformiga eggsektioner, vilka är belägna på olika nivåer i förhållande till skärets undersida. Det är även tänkbart att ge skäret annan polygonal grundform än just den visade, avlånga och fyrkantiga.

Sålunda skulle skäret kunna utformas med tre eller flera växelvis användbara skäreggar, av vilka inga är belägna på samma höjd eller nivå över undersidan. Vidare är det möjligt att utmed den övre delen av en eller flera släppningsytor utforma åsartade, utkragande materialpartier, som gör det möjligt att förlägga e gglinjema utmed olika skäreg gar på ett sådant sätt att desamma i skärets monterade tillstånd lokaliseras på exakt ett och samma radiella avstånd från grundkroppens centrumaxel oavsett vilken av skäreg garna som indexerats fram till det verksamma läget. Det skall vidare nämnas att uppfinningen även kan tillämpas på fräsar med en jämn, fast delning mellan grundkroppens säten. Sålunda kan önskade differentialdelningar mellan skärens verksamma skäreggar mycket väl åstadkommas enbart genom att på beskrivet sätt indexera ett eller flera skär enligt uppfinningen.

Uppfinningen är tillämpbar på de flesta typer av fräsar, även sådana som har en grundkonstruktion, vilken avviker från de exemplifierade. Som exempel må nämnas valsfräsar.

Claims (15)

265 270 275 280 285 290 10 PATENTKRAV

1. Fräs för spånavskilj ande bearbetning, innefattande dels en i en förutbestämd riktning (R) kring en geometrisk centrumaxel (Cl) roterbar grundkropp (1) med en främre ändyta (3) och en axiellt bakåt från denna sig utbredande mantelyta (4), som är koncentrisk med centrumaxeln, dels ett antal indexerbara skär (2), vilka är monterade i periferiskt åtskilda säten (7), som har en fast delning sinsemellan, och vilka skär var för sig inbegriper en ovansida (13), en undersida (14) och åtminstone en släppningsyta (15, 16), som tillsammans med ovansidan avgränsar två eller flera växelvis användbara skäreggar (18, 19), som är likforrniga i sin utsträckning mellan första och andra ändpunkter (20, 21), kännetecknad därav, att det enskilda skärets (2) olika skäreggar (18, 19) är belägna på olika nivåer relativt skärets undersida (14) för att, genom indexering av åtminstone ett av skären, möjliggöra förändring av den effektiva delningen mellan skärens (2) verksamma skäreggar (18, 19).

2. Fräs enligt krav 1, kännetecknad därav, att den fasta delningen mellan sätena (7) i grundkroppen (1) är differentierad.

3. Fräs enligt krav 2, kännetecknad därav, att den största delningsvinkeln mellan två säten (7) är minst 1% större än den minsta delningsvinkeln mellan två säten.

4. Fräs enligt krav 2 eller 3, kännetecknad därav, att den största delningsvinkeln mellan två säten (7) är högst 25% större än den minsta delningsvinkeln mellan två säten.

5. Fräs enligt något av föregående krav, kännetecknad därav, att en första i det enskilda skäret (2) ingående skäregg (18) är lokaliserad på en nivå (H18) över undersidan (14), som är minst 5% högre än den nivå (H19), på vilken den andra skäreggen (19) är belägen.

6. Fräs enligt något av föregående krav, kännetecknad därav, att det enskilda skärets (2) enskilda skäregg (18, 19) sträcker sig mellan ändpunkter (20, 21), som är belägna på olika nivåer relativt skärets undersida (14).

7. Fräs enligt något av föregående krav, kännetecknad därav, att det enskilda skärets (2) skäreggar (18, 19) är raka.

8. Fräs enligt något av kraven 1-6, kännetecknad därav, att det enskilda skärets (2) skäreggar (18, 19) är åtminstone delvis kurvformiga i en eller flera koordinatriktningar. 295 300 305 310 315 11

9. Fräs enligt något av föregående krav, kännetecknad därav, att släppningsytoma (15, 16) i anslutning till skäreggarna (18, 19) har olika stora areor, närmare bestämt såsom en följd av att de utbreder sig hela vägen från den enskilda skäreg gen till skärets undersida (14).

10. lndexerbart frässkär innefattande en ovansida (13), en undersida (14) och åtminstone en släppningsyta, som tillsammans med ovansidan (13) avgränsar två eller flera växelvis användbara skäreggar (18, 19), som är likformiga i sin utsträckning mellan första och andra ändpunkter (20, 21), kännetecknat därav, att skäreggama (18, 19) är belägna på olika nivåer (H18, H19) relativt skärets undersida (14).

11. l 1. Frässkär enligt krav 9, kännetecknat därav, att en första skäregg (18) är lokaliserad på en nivå (H18) över undersidan (14), som är minst 5% högre än den nivå (H19), på vilken den andra skäreggen (19) är belägen.

12. Frässkär enligt krav 10 eller 11, kännetecknat därav, att den enskilda skäreggen (18, 19) sträcker sig mellan ändpunkter (20, 21), som är belägna på olika nivåer över skärets undersida (14).

13. Frässkär enligt något av kraven 10-12, kännetecknat därav, att skäre g garna (18, 19) är raka.

14. Frässkär enligt något av kraven 10-12, kännetecknat därav, att skäre g garna (18, 19) är åtminstone delvis kurvforrnigai en eller flera dimensioner.

15. Frässkär enligt något av kraven 10-14, kännetecknat därav, att släppningsytor (15, 16) i anslutning till olika skäreggar (18, 19) har olika stora areor, närmare bestämt såsom en följd av att de utbreder sig hela vägen från den enskilda skäreg gen till skärets undersida (14).