SE535580C2 - Nackavlastningsanordning samt därtill avsedd huvudbonad - Google Patents

Description

20 25 30 35 535 580 KORT BESKRIVNING AV UPPFINNINGEN Det är ett ändamål med föreliggande uppfinning att eliminera eller åtminstone minimera ovan nämnda problem, vilket åstadkommes genom en nackavlastnirigsanordning enligt patentkrav 1 samt en huvudbonad enligt patentkrav 13. Tack vare uppfinningen kan ett ergonomiskt hjälpmedel/träningsredskap erbjudas som reducerar det vridmoment som uppkommer pga. huvudets tyngdpunkt varvid nackmuskulaturen avlastas.

Genom att nackavlastningsanordningen innefattar en förbindelseanordning som åtminstone i någon del är elastisk fås en kraftverkan som omfördelar aktiveringsmönstret till halsmuskulaturen samt ökar uthålligheten i de djupa nackflexorema.

Genom att förbindelseanordningen eller dess elastiska del är utbytbart anordnad mellan en övre och en nedre fixeringspunkt uppnås en ytterligare fördel genom att nackavlastningsordningens elasticitet kan anpassas för olika personers behov. Fördelen uppnås även i ett utförande där en icke-elastisk del med en första längd hos fórbindelseanordningen är utbytbar mot en annan icke-elastisk del med en andra längd och/eller är utbytbar mot en annan elastisk del.

Enligt en aspekt av uppfinningen är det fördelaktigt om nackavlastningsanordningen innefattar en övre fixeringsanordning innefattande en huvudbonad med ett övre fäste för förbindelseanordningen, där nämnda fäste är beläget i höjd med eller ovanför externus occipitalis protuberance, ett benutskott på occipitalbenet (skallbasen), lämpligen invid skallbasen, för att få optimal biomekanisk effekt.

Genom att den övre fixeringsanordningen innefattar ett runt huvudet löpande pannband innefattande nämnda fäste, där nämnda parmband är elastiskt eller på annat sätt justerbart i omkrets erbjuds ett mycket enkelt men stabilt utförande samt att det blir enkelt att ta av och på nackavlastningsanordningen.

Ytterligare fördelar uppnås om nackavlastningsanordningen innefattar en nedre fixeringsanordning som innefattar en gördel eller ett bälte försett med ett nedre fäste för förbindelseanordningen beläget invid den nedre ñxeringspunkten, i höjd med ländryggen invid korsbenet, vid användning. 10 15 20 25 30 35 535 580 Genom att gördeln/bältet innefattar åtminstone en fixeringsanordning, t.ex. remmar, som löper mellan gördelns/bältets 'framsida och baksida via grenen uppnås fördelen att gördeln/bältet kan fixeras i höjdled.

Enkel och smidig fixering uppnås genom att förbindelseanordningen innefattar med nämnda fästen samverkande, parbildande fástorgan, exempelvis knapp/knapphål, tryckknapp, hyska/hake, krok/hampa, kardborreband.

Enligt en aspekt för uppfinningen gäller att nackavlastningsanordningen innefattar en förbindelseanordning som löper längs hela ryggraden vilket även ger stimulans till att bibehålla ryggradens naturliga konfiguration.

KORT FIGURBESKRIVNING Uppfinningen kommer i det följande att beskrivas mer i detalj med hänvisning till de bifogare ritningsfigurema, i vilka: Fig. 1 visar i en vy bakifrån en person som använder en nackavlastningsanordning i ett föredraget utförande enligt uppfirmingen, Fig. 2 visar i en vy från sidan en person som använder nackavlastningsanordningen, F ig. 3 visar ett altemativt utförande av nackavlastriingsanordningen enligt uppfinningen sedd i en vy bakifrån sarnt i en sidovy, Fig. 4 visar ytterligare ett altemativt utförande av nackavlastningsanordningen enligt uppfinningen sedd i en vy bakifrån samt i en sidovy, ' Fig. 5 visar en schematisk profilbild över skelettet hos en person som bär nackavlastningsanordningen, Fig. 6 visar schematiskt med kraftverkanspilar hur huvudets tyngdpunkt samt nackens muskulatur verkar i upprätt läge, Fig. 7 visar schematiskt med kraftverkanspilar hur huvudets tyngdpunkt samt nackens _ muskulatur verkar vid framåtböjning, och Fig. 8 visar schematiskt med kraftverkanspilar hur huvudets tyngdpunkt, nackens muskulatur, halsmuskulaturen och nackavlastningsanordningen verkar vid framåtböjning.

DETALJERAD FIGURBESKRIVNING I Fig. l visas ett föredraget utförande av en nackavlastningsanordning l enligt uppfinningen vid användning, det vill säga fastspänd längs ryggen på en person mellan en övre fixeringspunkt 3' på huvudet och en nedre fixeringspunkt 3D i höjd med ländryggen. Nackavlastningsanordning l innefattar en övre fixeringsanordning 2, en i 10 15 20 25 30 35 535 580 nedre fixeringsanordning 4 samt en fórbindelseanordning 3 som utsträcker sig mellan dessa.

I ett föredraget utförande innefattar nackavlastningsanordningen en övre fixeringsanordning 2 i form av en huvudbonad som består av ett pannband 20 som löper runt huvudet i höjd med eller ovanför externus occipitalis protuberance, ett benutskott på occipitalbenet (skallbasen). Den nedre fixeringsanordningen 4 innefattar ett bälte 4 som anordnas runt bålen i höjd med korsbenet 3D. F örbindelseanordningen 3 innefattar enklast ett elastiskt band fast mellan dessa båda. I den fortsatta beskrivningen av det föredragna utförandet av den nedre fixeringsanordningen 4 refereras till ett bälte men det skall förstås att andra för ändamålet lämpliga anordningar innefattas, såsom en gördel eller en sele. l det föredragna utförandet innefattar huvudbonaden även ett hjässparti 2l (se F ig. 2) som löper tvärs över huvudet från öra till öra och förbinder pannbandets sidostycken.

Pannbandet 20 samt hjässpartiet 21 är således sammanhängande och bildar en hjälmliknande struktur. Den övre ñxeringsanordningen 2 är företrädesvis tillverkad i ett mjukt, något elastiskt material, och finns i olika utföranden för att passa olika huvudforrner. Baktill på den övre fixeringsanordningen 2 finns ett övre fäste 30, 31, företrädesvis i form av en eller två knappar avsedda för att fästa det elastiska bandet 3 vid den övre fixeringsanordningen 2. I det fall att fästanordningen innefattar en knapp är lärnpligtvids denna placerad mitt bak på huvudbonademi nackens förlängning. I det fall att fåstanordningen innefattar två knappar är knapparna 30, 31 anordnade med ett mellanrum X i intervallet 3-22 cm, mer föredraget 5-15 cm. Dessa knappar 30, 31 gör att det elastiska bandet 3 lätt kan fästas och tas loss.

I det föredragna utförandet är bältet 4 företrädesvis anordnat att förslutas med kardborreband så att bältet 4 lätt kan fästas runt kroppen. Baktill på bältet 4 finns ett nedre fäste 32, 33, företrädesvis i form av två knappar anordnade med ett mellanrum Y i intervallet 5-40 cm, mer föredraget 10-20 cm. Bältet 4 är tillverkat i ett material med viss elasticitet så att bältet 4 kan spännas fast ordentligt rtmt svankområdet i höjd med den nedre fixeringspunkten 3D (se Fig. 5).

Förbindelseanordningen 3 innefattar ett elastiskt band som i dess båda ändar enklast slitsats så att ändama antar formen av ett V, bandet 3 innefattar således två övre fástdelar 36, 37 och två nedre fästdelar 38, 39. På nämnda övre 36, 37 och nedre fästdelar 38, 39 finns fástorgan anordnat, i det här fallet knapphål ämnade att fästa lO 20 25 30 35 535 580 bandet 3 vid den övre fästanordningens 2 respektive den nedre fästanordningens 4 knappar 30, 31, 32, 33. Det elastiska bandet 3 har en längd L i intervallet 20-150 cm, mer föredraget 60-120 cm.

I F ig; 2 visas nackavlastningsanordningen l enligt uppfinningen i en sidovy där man ser hur bandet 3 löper bakom hela ryggraden 3A, 3B, 3C, 3D, 3E (se Fig. 5). Vid nyttjande av nackavlastningsanordningen 1 placeras den övre fixeringsanordningen 2 på en individs huvud, den nedre fixeringsanordningen 4 fästes stramt runt individens kropp, företrädesvis i höjd med ländryggen 3D. Mellan dessa fixeringsanordningar 2, 4 löper det elastiska bandet 3.

Vid helt upprätt stående eller sittande ställning befmner sig tyngdpunkten H för huvudet ett par cm framför en frontalställd rörelseaxel som i stort sett kan tänkas gå igenom hörselgången, se Fig. 6. Tyngdpunktens H läge framför rörelseaxeln ger ett vridmoment som vill tippa huvudet framåt. Det innebär att nackmuskulaturen F hela tiden måste aktiveras för att förhindra en framåttippning av huvudet. Det uppkomna vridande momentet ökar vid arbetsmoment som innebär positioner med framåtböjd nacke då tyngdpunkten H förflyttas längre fram (längre ifrån rörelseaxeln), se F ig. 7. Momentet ökar än mer vid arbete med arbetsutrustning på huvudet ex. hjälm och visir.

Nackmuskulaturen F, se Fig. 6, måste därvid aktiveras i högre grad med risk för uttröttning, överbelastningssymptom, smärta och arbetsskador.

Nackavlastningsanordningen 1 enligt uppfinningen reducerar det uppkomna vridmomentet genom en motverkande kraft S som löper parallellt med nackmuskulaturens verkningskraft F4, se Fig. 8, på motsatta sidan av rörelseaxeln.

Nackrnuskulaturen F aktiveras därmed i lägre grad. Nackavlastriingsanordningen 1 ger också en omfördelning av aktiveringsmönstret kring nacken. Om draget/vridmomentet S (bakåt) i nackavlastningsanordningen l överstiger huvudets naturliga vridande moment framåt så resulterar det i en aktivering av halsmuskulaturen R istället för nackmuskulaturen F för att balansera huvudet. På så sätt omfördelas muskelaktiveringen och kan reducera spärmingsgraden och smärttillstånd baktill kring nacken. Genom att aktivera halsmuskulaturen uppnår man också en annan fysiologisk effekt som kallas ”antagonist hämning/reciprok inhibition”. Det betyder att genom att aktivera motsatta sidans muskulatur, i det här fallet halsmuskulaturen R, så får man en direkt reflexmässig hämning av aktiveringsgraden i nackmuskulaturen F. Senare tids forskning mot nacksmärta har hittat hög bevisgrad för att uthållighetsträning av djupa nackflexorer ger effekter som blxa. ökad muskelstyrka, minskad smärta och reducerad huvudvärk. Tack 10 20 25 30 35 535 580 vare denna nackavlastningsanordning l kan man reducera belastningen på nackmuskulaturen F och förebygga besvär kring nacken samt använda det vid rehabilitering av nackpatienter. I ett föredraget utförande är därför elasticiteten anpassad så att effekten ”antagonist hänmíng/reciprok inhibition” uppnås.

Vid statiskjämvikt kring Övre nacklederna gäller följande: Vridmomentet framåt (huvudets tyngd) skall vara lika med det bakåt böj ande momentet (musklemas aktivitet) kring en momentpunkt M.

Schematiskt: F3 x L3= F4 x L4 F 3 = huvudets tyngd L3 = längden på den momentann som huvudet verkar med framför rörelseaxeln F4 = nackrnusklemas kraft L4 = längden på den momentann som musklema verkar med bakom rörelseaxeln I Fig. 8 uppkommer vridmomentet framåt av att huvudets tyngd (H) verkar med en viss längd (L3) framför rörelseaxeln. Det framåtböjande momentet (utan hjälm) är H x L3, där H är huvudets massa som är lika med 5 % av kroppsvikten x gravitationen.

Det bakåtböj ande momentet är F4 x L4, där F4 står för uppkommen muskelkrafi och som nackavlastningsanordningen (S) syftar till att reducera/nollställa.

Alltså: HxL3=F4xL4-->F4=(HxL3)/L4 Räkneexempel, beräkning av muskelaktivitet F4: ( (0.05 x kroppsvikten i kg x 9.82) x 0.02m ) / 0.04m Om personens kroppsvikt är 80 kg blir muskelaktiviteten i ovanstående exempel ((0.05 x 80 x 9.82) x 0.02 ) / 0.04 = 19, 64 N Denna aktivitet ökar snabbt med hj älmanvändning (extra tyngd) och med ökad framåtböjande vinkel. Nackavlastningsanordningen syftar till att ersätta denna uppkomna muskelkraft eller tom överstiga denna kraft så att halsmusklema (R) kopplas in för att bibehålla statisk jämvikt och ge en reciprok inhibition till nackmuskulaturen.

Hittills är bara de biomekaniska krafterna kring övre nackledema beskrivna. 10 20 25 30 35 535 580 Man kan göra motsvarande beräkning för hela nacken om man utgår från en rörelseaxel kring 7:e halskotan. Då får man också ta med halsryggens tyngd (ca 2 % av kroppsvikten). Kraftema på nack/skulderrnuskulaturen blir då än större.

I det föredragna utförandet ger också nackavlastningsanordningen 1 stimulans till att bibehålla ryggens naturliga konfiguration, som från sidan sett antar en S-form. Svanken är konvex framåt, bröstryggen är konvex bakåt och halsryggen är konvex framåt, se Fi g. 5. Ryggraden är bäst på att ta upp belastning om S-forrnen kan bibehållas.

Nackavlastningsanordningen 1 ger inåtgående impulser till hjärnan som stimulerar mer upprätt hållning och därmed bibehållna naturliga kurvaturer. Bibehålls S-formen minimeras uppkomna skjuvkrafier mellan kotoma som annars kan leda till belastningsskador.

Fig. 3 visar ett alternativt utförande av den nedre fixeringsanordníngen 4, i form av en sele, innefattande ett bälte 41 och åtminstone en tredje fixeringsanordning, här i form av ett par remmar 40. Remmarna 40 är fast anordnade på bältets 41 främre sida och löper inåt/nedåt mot ljumskarna, via grenen vidare runt låren, under stjärten och upp mot bältet 41 igen vid lårens utsida. Både bälte 41 och remmar 40 är företrädesvis tillverkade i ett elastiskt material så att det är möjligt att kliva i selen och dra den på plats så att bältet 41 placeras runt ländryggen och remmarna 40 runt låren och under skinkorna. En fördel med detta utförande är att fixpunkten i svankornrådet hålls stilla mot övre delen av korsbenet nedom ländryggssvanken. För att uppnå bästa möjliga effekt av nackavlastningsanordningen l bör båda fixeringspunktema 32 3D vara fixerade. Den övre fixeringspunkten 3” bör ligga i höjd med eller ovan externus occipitalis protuberance (benutskott) på occipitalbenet (skallbasen) och /eller ovan superior nuchal line. Fördelarna med att fixeringsputikten 3' ligger ovanför dessa är att då får nackavlastningsanordningen 1 längst momentann vilket resulterar i bästa effekt av nackavlastningsanordningen l. Om fixeringspunkten 3' placeras nedanför dessa minskar momentarmen och nackavlastningsanordningens 1 effekt minskar men erfarenheter har visat att viss effekt uppnås ändå varför det inses att ändamålet med uppfinningen kan uppfyllas även med ett utförande där fixeringspunkten 3” tillåts viss förskjutning antingen på grund av huvudbonadens utformning eller på grund av att huvudbonaden medges viss rörlighet på huvudet vid användning. Det elastiska bandet 3 löper från fixeringspunkten 3' parallellt med median nuchal line ned mot ryggraden och nedre fixeringspunkten 3D bör vara fix mot korsbenet 3D för att få rätt påverkan på ländryggslordosen (svanken). Elasticiteten i bandet 3 bör vara justerbar, exempelvis genom att olika band 3 har olika hård elasticitet, för att få maximal känsla av avlastning. 10 l5 20 25 30 35 535 580 Justerbarheten är även viktig då nackavlastningsanordningen 1 används som träningsredskap med krav på justerbar belastningsgrad.

Fig. 4 visar ytterligare ett altemativt utförande av nackavlastningsanordningen 1 enligt uppfinningen. Den övre fixeringsanordningen 2 innefattar i detta utförande en hjälm 200. Den nedre fixeringsanordningen 4 innefattar ett bälte 4 enligt ovan. Det elastiska bandet 3 innefattar i detta utförande av ett rakt band som i dess övre ände har anordnat en fastanordning 34, företrädesvis knapphål 34, ämnat att fästas vid hjälmen 200.

Nackavlastningsanordningen 1 enligt uppfinningen är tänkt att även kunna användas inom yrkesgrupper där man bär någon form av huvudbonad, t.ex. en svetshj älm.

Nackavlastriingsanordningen 1 fästes då företrädesvis via ett knapphål 34 i dess övre ände som träs över ett fäste baktill på hjälmens nederkant, t.ex. den befintliga skruvskalle som ofta finns baktill på exempelvis en svetshjälm för justering av hjälmens omkrets. Vid användning i samband med tex. en svetshjälm kan den nedre fixeringsanordningen 4 bestå av något av ovanstående utförande, alternativt kan det elastiska bandet 3 fästas i t.ex. en skyddsoverall, via en knapp anordnad baktill på nämnda overall.

Fig. 5 visar hur nackavlastningsanordningen 1 i ett föredraget utförande löper mellan den övre fixeringspunkten 3' och den nedre fixeringspunkten 3D.

Fig. 6 visar schematiskt hur huvudets tyngdpunkt H samt nackens muskulatur F verkar i upprätt läge. Huvudet skulle tippa framåt om inte nackmuskulaturen F aktiverades fór att motverka viidmomentet orsakat av tyngdpunkten H. Den streckade linjen A visar en schematisk rörelseaxel.

Fig. 7 visar schematiskt hur huvudets tyngdpunkt H fórflyttas längre ifrån rörelseaxeln vid framåtböjning, vilket resulterar i ett större vridmoment som nackrnuskulaturen F måste motverka.

Fig. 8 visar schematiskt hur nackavlastningsanordningens 1 verkan/drag/laaft S löper parallellt med nackrnuskulaturens verkningskraft F4 och därför verkar avlastande för nackmuskulaturen F. Överstiger den elastiska kraften i nackavlastningsanordningen 1 huvudets framåttippande vridmoment H aktiveras halsmuskulaturen R på framsidan for att balansera huvudet. Detta ger en reciprok inhibition (härnning, avlastning) på den mycket utsatta nackmuskulaturen F. 20 25 30 35 535 580 Nackavlastningsanordningen 1 enligt uppfinningen har flera tillämpningsområden: -inom arbetslivet hos yrkesgrupper som jobbar mycket med huvudet framåtböjt såsom Svetsare, tandläkare dataanvändare med flera. - inom friskvården då nackavlasmingsanordningen 1 går utmärkt att kombinera med trädgårdsarbete, promenader och stavgång för att optimera träningseffekt och för att stimulera hållning. - inom rehabilitering som ett träningsredskap bland exempelvis sjukgymnaster, kiropraktorer och naprapater för att träna uthålligheten kring nacken och specifik träning av djupa nackflexorer.

ALTRNATIVA UTFÖRINGSFORMER Uppfinningen begränsas inte av vad som ovan beskrivits, utan kan varieras inom ramarna fór de efterföljande patentkraven. Det inses exempelvis att förbindelseanordningen kan anta olika utfóringsforrner t.ex. ha en bredd som är betydligt större än tj ockleken eller ha ett cirkulärt tvärsnitt.

Istället för att ha olika elasticitet på olika band för utbyte, så kan elasticiteten hos ett band justeras genom att förbindelseanordningen har flera fástanordningar anordnade med gradvis ökat avstånd från forbindelseanordningens ände t.ex. flera knapphål i följd, så att man på det sättet kan välja fastanordning efter vilken elasticitet man vill ha.

Förbindelseanordningen kan även innefatta flera delar där t.ex. delarna som är fástade vid de övre och nedre fixeringsanordningama består av ej elastiska delar och däremellan finns anordnat en elastisk del. Förbindelseanordningen kan självklart innefatta olika kombinationer av elastiska och ej elastiska delar än den som nämns här vilka kan vara utbytbara med varandra för att på det sättet skapa en mängd olika kombinationer med olika elasticitet, längd etc. T.ex. kan en icke elastisk del med en första längd (Ll) i förbindelseanordningen vara utbytbar mot en annan icke elastisk del med en andra längd (L2) och/eller vara utbytbar mot en annan elastisk del. Förbindelseanordningen skulle även kunna omfatta fler än ett elastiskt band, t.ex. tvâ band placerade på ömse sidor om ryggraden, som för en person som är sned i ryggen på grund av snedbelastning kan ha olik elasticitet för att träna upp musklema på den ena sidan av kroppen.

Inom ramen för uppfinningstanken inses att den kraftverkan som eftersträvas av förbindelseanordningen även kan åstadkommas med hjälp av olika fjädrande anordningar. 10 15 20 25 30 35 535 580 10 Ett utförande som inte innefattar hela ryggen är också tänkbart. Förbindelseanordningen kan löpa från skallbasen utefter ryggraden till nedom hals/nackkotoma och där fästas i exempelvis ett elastiskt bälte som fästs runt bröstet under armhålorna, ytterligare ett altemativ kan vara att man har en sele som man trär i armarna i för att på så sätt hålla bandet på plats utefier ryggraden.

Förbindelseanordningen kan fästas vid fixeringsanordningama på andra sätt än det beskrivna utförandet med samverkande knappar/knapphål. Andra samverkande, parbildande fästorgan t.ex. tryckknappar, hyska/hake, krok/hämpa, kardborreband är givetvis tänkbara, likaså hängselklämmor eller andra klämfästen. Ytterligare ett alternativ är att när nackavlastningsanordningen provas ut sy, limma eller nita fast bandet i fixeringsanordningarna.

Inom ramen för uppfinningen inses att huvudbonaden inte behöver vara tillverkad i ett elastiskt material. Exempelvis kan innanmätet till en bygg-/svetshjälm användas vilket i stora drag påminner om utförandet som visas i Fig. 2, men utfört i plast. lnnanmätet har för ändamålet lämplig justeringsmöjlighet för anpassning till olika huvudstorlekar i form av en justeringsanordning på innanmätets nackparti. Vidare finns möjlighet att nyttja den justeringsskruv som justeringsanordningen innefattar som fäste för törbindelseanordningen. Ett separat fäste är givetvis även tänkbart och fästet kan vara beläget på lämplig plats ur konstruktionshänseende för att underlätta fastsättning av förbindelseanordningen samt medge integrering av innanmätet i en hj älm. Fästet kan därför placeras i området på huvudets baksida, upp till toppen på hjåssan och ledas bakåt, nedåt, exempelvis i ett spår eller en kanal. F öreträdesvis är fästet enkelt åtkomligt på hjälmens utsida eller dess insida och som tidigare beskrivits kan fästet exempelvis bestå av en eller flera knappar, öglor eller hyskor för en hake eller skruvar.

Företrädesvis löper förbindelseanordningen fritt från en punkt i höjd med eller ovanför extemus occipitalis protuberance (benutskott) på occipitalbenet (skallbasen) och /eller ovan superior nuchal line.

Som övre fixeringsanordning kan en vanlig keps/mössa användas där det på baksidan finns anordnat en fästanordning för bandet. Det inses också att förbindelseanordningen i sina båda ändar kan vara anordnad med t.ex. en öppningsbar krok som bara hakas fast i en hämpa på en byxa eller annan lärnplig fästanordning. 10 l5 20 25 535 580 ll Fackmannen inser även att när nackavlastningsanordningen används inom vissa yrkeskategorier där olika slags skyddsutrustning används så kan nackavlastningsanordningen integreras i arbetsklädema. T.ex. om hjälm används så kan fórbindelseanordníngen fástas baktill i befintliga skruvar/knappar eller så kan tillverkarna anpassa hjälmen for användare av nackavlastningsanordningen.

Detsamma gäller för t.ex. overaller/ arbetsbyxor där tillverkarna via samarbete kan anordna en fastanordning baktill alternativt kan man ha t.ex. ett skärp anordnad att fasta íörbindelseanordningen i.

Material i de olika fixeringsanordningarna kan förstås varieras utan att syftet med att hålla bandet på plats fórtas.

Vidare inses att de i anordningen ingående delarna inte begränsas enbart till en användning tillsammans med varandra så som exemplifierats i beskrivningen. Det skall förstås att de kan användas var fór sig i applikationer for vilka de är lärnpliga och utöver de konkreta exempel som här har angetts kan andra aspekter hos de uppfinningsenliga anordningama ligga till grund for självständiga patentkrav avseende enskilda anordningar eller användning tillsammans med någon eller några av andra beskrivna anordningar. Exempelvis inses att olika typer av huvudbonader eller nedre fixeringsanordningar som utformats för att underlätta användning av en forbindelseanordning enligt uppfinning i fór speciella yrkeskategorier skall omfattas av uppfmningstanken.

Claims (1)

1. 0 15 20 25 30 35 535 580 12 PATENTKRAV l. Nackavlastningsanordriing (1) innefattande en flexibel förbindelseanordning (3) anordnad att löpa längs ryggraden mellan en övre fixeringspunkt (3°) ovanför ryggradens nack/halskotor (3A) och en nedre fixeringspunkt (3D) nedanför ryggradens nack/halskotor (3A), varvid nämnda övre ñxeringspunkt (3”) anordnas medelst ett övre fäste (30, 31) vid en övre fixeringsanordning (2, 21, 20) och nämnda nedre fixeringspunkt (3D) anordnas medelst ett nedre fäste (32, 33) vid en nedre fixeringsanordning (4, 40, 41), varvid nämnda förbindelseanordning (3) är åtminstone i någon del elastisk och anordnad att ge en dragkraft (S) som löper parallellt med nackmuskulaturens huvudsakliga utsträckning, k ä n n e t e c k n a d av att dragkrafien (S) hos fórbindelseanordningen (3) är anordnad att överstiga huvudets naturliga vridande moment framåt, varvid halsmuskulaturen (R) aktiveras och en reciprok inhibition (härnning, avlastning) av nackmuskulaturen (F) erhålles. Nackavlastningsanordning enligt krav 1, k än n e te c k n a d av att närrmda elastiska del är utbytbar. Nackavlastningsanordning enligt krav 1, k än n e t e c k n a d av att nämnda förbindelseanordning (3) är utbytbart anordnad mellan nämnda övre och nedre fixeringspunkter (3', 3D) i syfte att kurma anpassa nackavlastningsordningens (l) elasticitet. Nackavlastningsanordning enligt krav 3, k ä n n e t e c k na d av att en icke- elastisk del med en första längd (Ll) hos förbindelseanordningen (3) är utbytbar mot en annan icke-elastisk del med en andra längd (L2) och/eller är utbytbar mot en annan elastisk del. Nackavlasmingsanordning enligt krav 1, k än n e t e c k n a d av att nämnda övre fäste (30, 31) är beläget i höjd med eller ovanför superior nuchal line. Nackavlastningsanordning enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a d av att den övre fixeringspunkten (3”) är belägen i höjd med eller ovan extemus occipitalis protuberance. 10 20 25 30 35 535 580 7. Nackavlastningsanordning enligt krav 5, k ä n n et e c k n a d av att den innefattar ett runt huvudet löpande pannband 20 innefattande nämnda fäste (3 0, 31), där nämnda pannband är elastiskt eller på annat sätt justerbart i omkrets. 8. Nackavlastningsanordning enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d av att den nedre ñxeringsanordningen (4, 40, 41) innefattar en gördel (4) eller ett bälte (41). 9. Nackavlastningsanordning enligt krav 8, k ä n n et e c k n ad av att gördeln/bältet (4, 41) innefattar det nedre fästet (3 2, 33) för förbindelseanordningen (3). 10. Nackavlastningsanordning enligt krav 9, k ä n n e t e c k n a d av att den nedre fixeringspunkten (3D) är belägen invid korsbenet. 1 1 . Nackavlastningsanordning enligt krav 8, k ä n n e te c k n a d av att gördeln/bältet (4,4l) innefattar åtminstone en tredje fixeringsanordning (40) t.ex. remmar, som löper mellan gördelns/bältets framsida och baksida via grenen för fixering av gördeln/bältet i höjdled. 12. Nackavlastningsanordning enligt krav 5 eller 9, k änn e t e c k n a d av att nämnda törbindelseanordning (3) innefattar med närrmda fäste (30,3 1, 32, 3 3) samverkande, parbildande fästorgan, exempelvis knapp/knapphål, tryckknapp, hyska/hake, krok/hämpa, kardborreband. 13. Huvudbonad (21, 20) anordnad att utgöra övre fixeringsanordning för en flexibel törbindelseanordning (3) som löper längs ryggraden mellan en övre fixeringspunkt (3') ovanför ryggradens nack/halskotor (3A) och en nedre fixeringspunkt (3D) nedanför ryggradens nack/halskotor (3A), kän n e t e c k n ad av att den innefattar ett övre fäste (30, 31) för törbindelseanordningen (3), där nämnda fäste är beläget invid fixeringspunkten (3 ”) i höjd med eller ovanför superior nuchal line. 14. Huvudbonad (21, 20) enligt krav 13, kännetecknad av att den övre fixeringspurikten (3°) är belägen i höjd med eller ovan extemus occipitalis protuberance. 535 580 14 15. Huvudbonad (21, 20) enligt krav 13, kännete cknad av att huvudbonaden innefattar ett runt huvudet löpande pannband 20 innefattande nämnda fäste (30, 31), där nämnda pannband är elastiskt eller på annat sätt justerbart i omkrets. 16. Huvudbonad (21, 20) enligt krav 13, kännetec knad av att nämnda fäste (30, 31) utgör en integrerad del av huvudbonaden samt är anordnat så att törbindelseanordningen enkelt kan monteras och demonteras vid användning av huvudbonaden. 10