SE533635C2 - Austenitisk rostfri stållegering med låg nickelhalt, samt artikel därav - Google Patents

Description

25 30 533 635 att förbättra ytbeskaffenhetema hos stålet. Egenskaperna hos de ovan nämnda ställegeringarna gör dem dock olämpliga för processer som involverar kallbearbetning inkluderande höga reduktionsgrader.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Ett syfte med föreliggande uppfinning är sålunda att tillhandahålla en med låg nickelhalt utformad, austenitisk rostfri stàllegering, vilken kan kallbearbetas med höga reduktionsgrader. Här nedan refereras den austenitiska rostfria stållegeringen enligt uppfinningen till såsom stållegeringen.

Stållegeringen enligt uppfinningen ska ha goda mekaniska egenskaper, jämförbara med den kända stàlsorten AlSl 302, liksom goda korrosionsegenskaper. Sammansättningen av stållegeringen ska vara noggrant balanserad vad gäller påverkan av varje legeringselement så att en kostnadseffektiv stållegering àstadkoms, vilken uppfyller kraven på produktivitet och slutliga egenskaper. Stållegeringen ska sålunda uppvisa goda varmbearbetbarhetsegenskaper. Stållegeringen ska vidare vara så dukfil och stabil mot deforrnationshàrdnande så att den kan kallbearbetas med hög produktivitet vid höga reduktionsgrader utan att spricka eller bli spröd.

Ett ytterligare syfte med föreliggande uppfinning är att tillhandahålla en artikel som är tillverkad av den förbättrade austenitiska rostfria stållegeringen.

Förutnämnda syften uppnås med en austenitisk rostfri ställegering med följande sammansättning i viktprocent (vikt-%): 0,02 S C 50,06 Si< 1,0 2,05 Mn 56,0 2,05 Ni 54,5 17 S CrS 19 10 15 20 25 30 533 B35 2,0SCuS4,0 0,15SN50,25 OSMOSLO 0SWSO,3 05V50,3 0STiS0,5 OSAISLO OSNbS0,5 OSCOSLO återstoden Fe och normalt förekommande föroreningar, kännetecknad därav att halterna av legeringselementen är justerade så att följande villkor är uppfyllt: Nieq., - 1,42-Cr,qv s -13,42 där Creq., = [% Cr] + 2-[% Si] + 1,5-[% Mo] + 5-[% V] + 5,5-[% Al] + 1,75-[% Nb] + 1,5-[% Ti] + 0,75-[% VV] Nieqv = [% Ni] + [% Co] + 0,5-[% Mn] + 0,3-[% Cu] + 25-[% N] + 30-[% C] och -70 °C < MD30 < -25 °C där MD30 = 551 - 462-([% C] + [% N]) - 9,2-[°/° Si] - 8,1 -[% Mn] - 13,7-[% Cr] - 29-([% Ni] + [% Cu]) - 68-[% Nb] - 18,5-[% Mo] varigenom risken för ett alltför kraftigt deformationshàrdnande av en med làg nickelhalt utformad, austenitisk stâllegering kan undvikas, vilket garanterar att optimala mekaniska egenskaper erhålls i stållegeringen under bearbetning. 10 15 20 25 30 533 635 Den speciella sammansättningen tillhandahåller en kostnadseffektiv, med låg nickelhalt utformad, austenitisk rostfri stållegering med utmärkta mekaniska egenskaper, utmärkta bearbetbarhetsegenskaper och förbättrad korrosionshärdighet jämfört med andra med låg nickelhalt utformade, austenitiska rostfria stàllegeringar. Bearbetbarhetsegenskaperna hos stâllegeríngen är optimerade vad gäller kallformning och reducerad nickelhalt. Stållegeringen är speciellt lämplig för tlllverkningsprocesser som involverar höga reduktionsgrader av stålet. Artiklar med smâ dimensioner, till exempel fjädrar, kan därmed enkelt erhållas fràn ställegeringen. Till exempel kan trådar enkelt tillverkas av stållegerinen genom kalldragning. Andra exempel pà artiklar inkluderar, men är inte begränsade till, band, rör, stänger och produkter tillverkade genom kallstukning och smidning. En fördel med ställegerinen enligt uppfinningen är att den möjliggör tillverkning av en artikel genom kallbearbetning i färre produktionssteg eftersom antalet mellanliggande värrnebehandlingar kan reduceras.

Artiklar som producerats av ställegeringen har visat sig mycket kostnadseffektiva eftersom mängdema av legeringselementen är noggrant optimerade vad gäller deras effekt pä egenskaperna hos Stållegeringen.

Halterna av legeringselementen i stàllegeringen kan företrädesvis vara justerade så att följande villkor är uppfyllt: Nieqv - 1,42-Creqv 2 ~16,00 varigenom fasfraktionen av ferrit i mikrostrukturen är begränsad och optimala mekaniska egenskaper, speciellt duktilitet, tillsammans med godtagbart korrosionsmotstànd, kan åstadkommas i stàllegeringen.

Halterna av legeringselementen i ställegeringen kan företrädesvis vara justerade så att följande villkor är uppfyllt: Nieqv + 0,85-Creq,, _>_ 29,00 10 15 20 25 30 533 635 5 varigenom risken att bilda martensit vid avkylning eller under kalldeforrnation undertrycks, så att deformationshårdnande kan kontrolleras och optimala mekaniska egenskaper, speciellt duktilitet, åstadkommas i stållegeringen, vilket minskar risken för sprickbildning.

Halterna av legeringselementen i stållegeringen kan företrädesvis vara justerade sä att följande villkor är uppfyllt: Nim + O,85-Creq,, s 31,00 varigenom risken för ett alltför kraftigt deformationshàrdnande av den otransformerade austenitiska fasen kan undvikas och bildning av oönskade faser så som Cr2N och Ng (gas) kan kontrolleras, vilket garanterar att optimala mekaniska egenskaper erhålls i stållegeringen.

Halterna av legeringselementen i stållegeringen kan företrädesvis vara balanserade så att följande villkor är uppfyllt: Nieq., + 0,85-Cr°qv s 30,00 varigenom risken för ett alltför kraftigt deformationshårdnande av den otransformerade austenitiska fasen kan undvikas och bildning av oönskade faser så som CrzN och Ng (gas) kan kontrolleras, vilket garanterar att optimala mekaniska egenskaper erhålls i stållegeringen.

Företrädesvis är mängden kisel i stållegeringen s 0,6 vikt-%. Företrädesvis är mängden mangan i stållegeringen i området mellan 2,0-5,5 vikt-%, hellre 2,0-5,0 vikt-%. Företrädesvis är mängden nickel i stållegeringen i området mellan 2,5-4,0 vikt-%. Företrädesvis är mängden krom i stållegeringen i området mellan 17,5-19 vikt-%. Företrädesvis är mängden molybden i stållegeringen i området mellan O-0,5 vikt-%. Företrädesvis är mängden av var och en av wolfram, vanadin, titan, aluminium och niob i stållegeringen (W, V, Ti, Al, Nb) s 0,2 vikt-%. Hellre är mängden av var och en av W, V, Ti, Al, Nb s 0,1 vikt-% och mängden av (W + V + Ti + Al + Nb) s 0,3 vikt-%.

Företrädesvis är mängden kobolt i stållegeringen i området mellan 0-0,5 vikt-Vs. 10 15 20 25 30 533 635 Stàllegeringen kan med fördel vara inkluderad i en artikel, till exempel en tråd, en fjäder, ett band, ett rör, en stång, och produkter tillverkade genom kallstukning och smidning.

Stâllegerlngen är optimal för användnin vid tillverkningen av en artikel, till exempel en tråd, en fjäder, ett band, ett rör, en kallstukad artikel eller en smidd artikel eller en artikel som produceras genom kallpressning/kallformning.

DETALJERAD BESKRIVNING AV UPPFINNINGEN Uppfinnarna av föreliggande uppfinning har funnit att genom att noggrant balansera mängderna av legeringselementen som beskrivs nedan både vad gäller effekterna av varje separat element och den kombinerade effekten av flera element åstadkoms en stållegering som har utmärkta duktilitets- och bearbetbarhetsegenskaper liksom förbättrat korrosionsmotstånd jämfört med andra med låg nickelhalt utformade, austenitiska rostfria stållegeringar. I synnerhet konstaterades det att optimala egenskaper erhålls i stållegeringen när mängderna av legeringselementen är balanserade enligt de samband som beskrivs nedan.

Det följande är en beskrivning av effekterna av de olika elementen av stållegeringen tillsammans med en förklaring av begränsningen av varje legeringselement.

Legeringselement Kol (C) stabiliserar den austenitiska fasen av stållegeringen vid höga och låga temperaturer. Kol främjar även deformationshárdnande genom att öka hàrdheten hos den martensitiska fasen, vilket i viss utsträckning är önskvärt i stållegeringen. Kol ökar vidare den mekaniska hàllfastheten och åldringseffekten hos stållegeringen. Dock reducerar en stor mängd kol 10 15 20 25 30 533 635 drastiskt duktiliteten och korrosionsmotstándet hos stållegeringen. Mängden kol bör därför vara begränsad till ett intervall från 0,02 till 0,06 vikt-°/°.

Kisel (Si) är nödvändigt för att avlägsna syre från stålsmältan under tillverkning av stållegeringen. Kisel ökar àldringseffekten hos stållegeringen.

Kisel främjar även bildning av ferrit och i stora mängder ökar kisel benägenheten för utskiljning av intermetalliska faser. Mängden kisel i stàllegeringen bör därför vara begränsad till maximalt 1,0 vikt-%.

Företrädesvis är mängden kisel begränsad till ett intervall fràn 0,2 till 0,6 vikt-%.

Mangan (Mn) stabiliserar austenitfasen och är därför ett viktigt element såsom ersättning för nickel, för att kontrollera mängden ferritfas som bildas i stållegeringen. Dock kommer mangan vid mycket höga halter att ändra sig från att vara ett austenitstabiliserande element till att bli ett ferritstabiliserande element. En annan positiv effekt av mangan är att det främjar löslighsten av kväve i den fasta fasen, och av att det även indirekt ökar stabiliteten hos den austenitiska mikrostrukturen. Mangan kommer dock att öka deforrnationshárdnandet av stållegeringen, vilket ökar deformationskrafterna och sänker duktiliteten, vilket ledet till en ökad risk för bildning av sprickor i stållegeringen under kallbearbetning. Ökade mängder mangan reducerar även korrosionsmotständet hos stållegeringen, speciellt motståndet mot gropfrätningskorrosion. Mängden mangan istàllegeringen bör därför vara begränsad till ett intervall frán 2,0 till 6,0 vikt-%, företrädesvis âr mängden mangan begränsad till ett intervall fràn 2,0 till 5,5 vikt-%, hellre till ett intervall från 2,0 till 5,0 vikt-°/°.

Nickel (Ni) är ett dyrt legeringselement som bidrar mycket till legeringskostnaden för en austenitisk rostfri stállegering av standardtyp.

Nickel främjar bildning av austenit och hämmar sålunda bildning av ferrit och förbättrar duktilitet och i viss utsträckning korrosionsmotståndet. Nickel stabiliserar även austenitfasen i ställegeringen från att transformeras till 10 15 20 25 30 533 635 martensitfas (deformationsmartensit) under kallbearbetning. För att uppnå en riktig balans mellan austenit-, ferrit- och marlensitfaserna à ena sidan, och den totala legeringselementskostnaden för ställegeringen å andra sidan, bör dock mängden nickel vara i området från 2,0 till 4,5 vikt-%, företrädesvis är mängden nickel begränsad till ett intervall frän 2,5 till 4,0 vikt-%.

Krom (Cr) är ett viktigt element av den rostfria stállegeríngen eftersom det tillhandahåller korrosionsmotstånd genom bildningen av ett kromoxidskikt på ytan av stållegeringen. En ökning av kromhalten kan därför användas för att kompensera för förändringar av andra element som leder till reducerade korrosionsegenskaper, för att åstadkomma ett optimalt korrosionsmotstånd hos stállegeringen. Krom främjar lösligheten av kväve i den fasta fasen som har en positiv effekt på den mekaniska hàllfastheten hos stållegeringen. I Krom reducerar även mängden deformationsmartensit under kallbearbetning, och hjälper därigenom indirekt till att upprätthålla den austenitiska strukturen, vilket förbättrar kallbearbetbarheten hos stållegeringen. Vid höga temperaturer ökar dock mängden ferrit (delta-ferrit) med ökande kromhalt, vilket reducerar varmbearbetbarheten hos stållegeringen. Mängden krom i ställegeringen bör därför vara i området från 17 vikt-% till 19 vikt-%, företrädesvis är mängden krom begränsad till ett intervall från 17,5 till 19 vikt-%.

Koppar (Cu) ökar duktiliteten hos stålet och stabiliserar austenitfasen och hämmar sålunda austenit-tilI-martensittransforrnation under deformation, vilket är fördelaktigt för kallbearbetning av stålet. Koppar kommer även att reducera deformationshárdnandet av den otransforme rade austenitfasen under kallbearbetning, orsakat av en ökning av staplingsfelsenergin hos stállegeringen. Vid höga temperaturer reducerar en alltför stor mängd koppar drastiskt varmbearbetbarheten hos stålet, beroende på en förhöjd risk att överstiga löslighetsgränsen för koppar i matrisen och pâ risken att bilda spröda faser. Dessutom kommer tillsättning av koppar att förbättra hàllfastheten hos stàllegeringen under anlöpnlng, beroende på en ökad 10 15 20 25 30 533 635 utskiljningshârdning. Vid höga kvävehalter främjar koppar bildning av kromnitrider som kan reducera korrosionsmotständet och duktiliteten hos stållegeringen. Mängden koppar i ställegeringen bör därför vara begränsad till ett intervall från 2,0 vikt-% till 4,0 vikt-%.

Kväve (N) ökar härdigheten hos stàllegeringen mot gropfrätninskorrosion.

Kväve främjar även bildning av austenit och unde rtrycker transformation av austenit till deformationsmartensit under kallbearbetning. Kväve ökar även den mekaniska hàllfastheten hos stàllegeringen efter slutförd kallbearbetning, vilket kan ytterligare förbättras genom en uiskiljningshärdning, normalt framkallad genom en utskiljning av små partiklari stållegeringen under ett påföljande anlöpningsförfarande. Dock leder större mängder kväve till ökande deformationshårdnande av den austenitiska fasen, vilket har en negativ inverkan på deformationskraften. Ännu större mängder kväve ökar även risken att överstiga löslihetsgränsen för kväve i den fasta fasen, vilket ger upphov till gasfas (bubblor) i stålet. För att uppnå en korrekt balans mellan effekten av att stabilisera den austenitiska fasen och effekten av utskiljningshärdning och deformationshärdnande bör halten kväve i ställegeringen vara begränsad till ett intervall frän 0,15 till 0,25 vikt-%.

Molybden (Mo) förbättrar korrosionsmotständet påtagligt i de flesta miljöer.

Dock är molybden ett dyrt legeringselement och det har även en starkt stabiliserande effekt pà ferritfasen. Därför bör mängden molybden i stàllegeringen vara begränsad till ett intervall från 0 till 1,0 vikt-%, företrädesvis 0 till 0,5 vikt-%.

Wolfram (W) stabiliserar ferritfasen och har en hög affinitet till kol. Dock ökar höga halter av wolfram i kombination med höga halter av Cr och Mo risken att bilda spröda intermetalliska utskiljningar. Wolfram bör därför vara begränsad till ett intervall fràn 0 till 0,3 vikt-%, företrädesvis 0 till 0,2 vikt-Vs, hellre 0 till 0,1 vikt-%. 10 15 20 25 30 533 635 10 Vanadin (V) stabiliserar ferritfasen och har en hög affinitet till kol och kväve.

Vanadin är ett utskiljningshärdningselement som kommer att öka hàllfastheten hos stålet efter anlöpning. Vanadin bör vara begränsad till ett intervall från 0 till 0,3 vikt-% l stållegeringen, företrädesvis Otill 0,2 vikt-%, hellre O till 0,1 vikt-%.

Titan (Ti) stabiliserar delta-ferritfasen och har en hög affinitet till kväve och kol. Titan kan därför användas för att öka lösligheten av kväve och kol under smältning eller svetsning och för att undvika bildning av bubblor av kvävgas under jutning. Dock orsakar en för stor mängd Ti i materialet utskiljning av karbider och nitrider under gjutning, vilket kan störa gjutningsprocessen. De bildade kolnitriderna kan även uppträda säsom defekter som orsakar ett reducerat korrosionsmotstànd, seghet, duktilitet och utmattningshållfasthet.

Titan bör vara begränsad till ett intervall frán 0 till 0,5 vikt-%, företrädesvis 0 till 0,2 vikt-%, hellre 0 till 0,1 vikt-Wo.

Aluminium (Al) används såsom deoxidationsmedel under smältning och gjutning av stàllegeringen. Aluminium stabiliserar även ferritfasen och främjar utskiljningshärdning. Aluminium bör vara begränsat till ett intervall från 0 till 1,0 vikt-%, företrädesvis 0 till 0,2 vikt-%, hellre 0 till 0,1 vikt-%.

Niob (Nb) stabiliserar ferritfasen och har en hög affinitet till kväve och kol.

Niob kan därför användas för att öka lösligheten av kväve och kol under smältning eller svetsning. Niob bör vara begränsad till ett intenrall frän 0 till 0,5 vikt-%, företrädesvis 0 till 0,2 vikt-%, hellre 0 till 0,1 vikt-%.

Kobolt (Co) har egenskaper som är mittemellan de som järn och nickel uppvisar. Därför kommer ett mindre utbyte av dessa element mot Co, eller användning av Co-innehàllande råmaterial inte att leda till någon större förändring av egenskaper hos stállegeringen. Co kan användas för att ersätta viss Ni såsom ett austenitstabiliserande element och ökar motståndet mot 10 15 20 25 30 533 635 11 högtemperaturskorrosion. Kobolt är ett dyrt element, sä det bör vara begränsat till ett intervall frán 0 till 1,0 vikt-%, företrädesvis 0 till 0,5 vikt-%.

Ställegeringen kan även innehålla mindre mängder av normalt förekommande föroreningselement, till exempel svavel och fosfor. Dessa element bör vart och ett inte överstiga 0,05 vild-%.

Krom-nickelekvivalent Balansen mellan legeringselementen som främjar stabilisering av austenit- och ferrit- (deltaferrit-) faserna är viktig eftersom varm- och kallbearbetbarheten hos stàllegeringen generellt beror pä mängden delta- ferrit i ställegeringen. Om mängden deltaferrit i stàllegeringen år alltför stor kan ställegeringen uppvisa en tendens till värmesprickor under varmvalsning och reducerade mekaniska egenskaper sä som hällfasthet och duktilitet under kallbearbetning. Dessutom kan deltaferrit verka såsom utskiljningsstâllen för kromnitrider, karbider eller intermetalliska faser. Delta- ferrit kommer även att drastiskt reducera korrosionsmotständet hos ställegeringen.

Kromekvivalenten är ett värde som svarar mot ferritstabiliteten och dess effekt på faserna som bildas i mikrostrukturen under stelning av stàllegeringen. Kromekvivalenten kan härledas ur det modifierade Schaeffler DeLong-diagrammet och definieras såsom: Creqv = [% Cr] + 2-[% Si] + 1,5-[% M0] + 5-[% V] + 5,5-[% AI] + 1,75-[% Nb] + 1,5-[% Ti] + 0,75-[% W]. (1) Nickelekvivalenten är ett värde som svarar mot austenitstabiliteten och dess effekt på faserna som bildas i mikrostrukturen under stelning av stàllegeringen. Nickelekvivalenten kan också härledas ur det modifierade Schaeffler DeLong-diagrammet och definieras säsom: 10 15 20 25 30 533 635 12 Nieqv = [% Ni] + [% CO] + 0,5-[% Mn] + O,3-[% Cu] + 25-[°/° N] + SO-P/ø C]. (2) Referens: D.Fl. Harries, Int. Conf. on Mechanical Behaviour and Nuclear Applications of Stainless Steels at Elevated Temperatures, Varese, 1981.

Det har konstaterats att mycket bra kallbearbetningsegenskaper vid höga reduktionsgrader, förbättrad duktilitet, reducerat deformationshàrdnande och reducerad tendens till ytsprickning uppnås när mängdema legeringselement i stàllegeringen är balanserade så att ekvationerna 1 och 2 uppfyller villkor B1.

Nieqv - 1,42-Creqv s -13,42 (B1) Företrädesvis bör mängden deltaferritstabiliserande legeringselement enligt ekvation 1 och mängden austenitstabiliserande legeringselement enligt ekvation 2 vara balanserade så att villkoret B2 är uppfyllt.

Nieqv - 1,42-Cr,qv 2 -16,00 (B2) Företrädesvis bör mängden deltaferritstabiliserande legeringselement enligt ekvation 1 och mängden austenitstabiliserande legeringselement enligt ekvation 2 vara balanserade så att villkoret BS är uppfyllt.

Nim + OßS-Creqv g 29,00 (B3) Företrädesvis bör mängden deltaferritstabiliserande legeringselement enligt ekvation 1 och mängden austenitstabiliserande legeringselement enligt ekvation 2 vara balanserade så att villkoret B4 är uppfyllt.

Nieqv + 0,85-Creqv S 31,00 (B4) 10 15 20 25 30 533 635 13 Företrådesvis bör mängden deltaferritstabiliserande Iegeringselement enligt ekvation 1 och mängden austenitstabiliserande Iegeringselement enligt ekvation 2 vara balanserade så att villkoret B5 är uppfyllt.

Nim + oßs-crw s 30,00 (Bs) När samband B1 är uppfyllt är kombinationen av ferrit- och austenitbildande Iegeringselement i stållegeringen utmärkt. l stàllegeringen är mängden delta- ferrit i austenitmatrisen balanserad liksom stabiliteten hos austenitfasen och mängden deformationsmartensit. Stållegeringen uppvisar därför utmärkta mekaniska egenskaper och bearbetbarhetsegenskaper och bra korrosionsmotstånd. Egenskapema hos stàllegeringen kan ytterligare förbättras genom att optimera balansen mellan ferrit- och austenitbildande Iegeringselement enligt sambanden B2-B5.

Legeringssammansättningar som inte uppfyller samband B1 har i allmänhet alltför stor mängd austenitstabiliserande element i förhållande till de ferritstabiliserande elementen, och med tanke på de små mängdema av deltaferritfas som bildas. l en med làg nickelhalt utformad rostfri stàllegering åstadkoms en hög austenitstabilitet huvudsakligen genom en ökning av manan- eller kvävehalterna, vilket leder till en hög stabilitet hos austenitfasen, följt av en ökad deformationshårdnande av denna fas under bearbetning.

Legeringssammansättningar som uppfyller samband B2 uppvisar ökad duktilitet under bearbetning och förbättrat korrosionsmotstånd eftersom mängden ferritstabiliserande element i förhållande till de austenitstabiliserande elementen är balanserad så att en optimal mängd deltaferritfas erhålls i stàllegeringen.

Legeringssammansättningar som uppfyller samband B3 uppvisar reducerat deformationshàrdnande och en ökad duktilitet, huvudsakligen under 10 15 20 25 30 533 635 14 kallbearbetning. Förbâttringen av dessa egenskaper beror huvudsakligen pà att mängderna av både ferrit- och austenitstabiliserande element är tillräckligt stora för att åstadkomma en stabil austenitfas med små mängder defonnationsmartensit.

Legeringssammansåttningar som uppfyller sambanden B4 och B5 uppvisar förbättrade mekaniska egenskaper, eftersom de optime rade mångderna av både ferrit- och austenitstabiliserande element minskar deformations- hårdnandet av matrisen under bearbetning.

Bildning av martensit Sambandet mellan legeringselement som undertrycker bildning av martensit i stållegeringen är viktigt för hållfasthet och duktilitet hos stållegeringen. Låg duktilitet vid rumstemperatur beror i viss utsträckning på deformationshàrdnande, vilken orsakas av transformation av austenit till martensit under kallbearbetning av stållegeringen. Martensit ökar hållfastheten och hårdheten hos stålet. Om alltför mycket martensit bildas i stålet kan det dock vara svårt att bearbeta under kalla betingelser, beroende på ökade deformationskrafter. Alltför mycket martensit minskar även duktilíteten och kan orsaka sprickor i stålet under kallbearbetning av stållegeringen.

Stabiliteten hos austenitfasen i stållegeringen under kalldeformering kan fastställas genom MDSO-vârdet för stållegeringen. MD30 är den temperatur, i °C, där en deformation som svarar mot s = 0,30 (logaritmisk nonnaltöjning), leder till omvandling av 50 % av austeniten till deformationsmartensit.

Sålunda svarar en minskad MD30-temperatur mot en ökad austenitstabilitet, vilket kommer att minska deforrnationshärdnandet under kallbearbetning, beroende på en reducerad bildning av deformationsmartensit. MD30-värdet för stållegeringen enligt uppfinningen definieras såsom: 10 15 20 25 30 533 635 15 MDso = 551 - 4a2-(1% C] + 1% Nj) - 9,21% si] - 8,11% Mn] - 1a,71% cr] - 29-(1% Ni] + 1% cuj) - 681% Nbj _ 1s,51% Moj. (a) Referens: K. Nohara, Y. Ono och N. Ohashi, Tetsu-to-Hagane, 1977;63:2772 Det har konstaterats att mycket bra kallbearbetningsegenskaper i kombination med optimal mekanisk hållfasthet erhålls i stållegeringen när legeringselementen av stållegeringen justeras så att ekvation 3 uppfyller villkor B6 nedan. -70 °C < MD30 < -25 °C (B6) BESKRIVNING AV RITNINGARNA Figur 1 visar en S-N-kurva vid 90 % säkerhet mot brott hos anlöpta fjädrar lindade av tråd 1,0 mm i diameter. Medelbelastningen är 450 MPa.

EXEMPEL Uppfinningen kommer i det följande att beskrivas genom konkreta exempel.

Exempel 1 Smältor av stållegeringar enligt uppfinningen benämnda: A, B, C framställdes. Såsom jämförelse fanns även smältor av jämförande stållegeringar benämnda D, E, F, G, H, I, J, K, L. Smältorna framställdes i laboratoneskala genom att smälta komponentelement i en smältdegel placerad i en induktionsugn. Sammansåttningen av varje smälta visas i tabell 1.

Ekvationerna 1-3 beräknades för varje smälta av stållegering, tabell 2 visar resultaten av beräkningarna. Resultaten fràn tabell 2 jämfördes därefter med villkoren för varje ekvation, B1-B6 och det fastställdes om testsmältorna uppfyllde villkoren B1-B6. Tabell 3 visar resultatet av jämförelsen. Ett "JA" innebär att villkoret är uppfyllt, ett ”NEJ” innebär att villkoret inte är uppfyllt. 10 15 20 25 30 533 635 16 Smältoma göts till små göt och prover av stàllegering med dimensionerna 4x4x3 mm framställdes av varje smälta.

Egenskaperna hos varje smälta fastställdes därefter genom en serie provningar, beskrivna nedan, som utfördes på provet som tagits från varje smälta.

Först underkastades varje prov plastisk deformation genom att pressa provet i en hydraulisk press under ökande kraft tills en tjockleksreduktion som motsvarar 60 % plastisk deformation åstadkoms. Den påförda maximala kraften i kN mättes för varje prov. Resultaten visas i tabell 4.

Vickers hårdhet [HV1] för varje prov uppmâttes därefter enligt standardiserat mätningsförfarande (SS112517). Resultaten från hàrdhetsmätningen visas l tabell 4.

Mängden deformationsmartensit som bildats under pressning [Mart.] såsom procentuell andel av den totala mängden av faser i varje prov mättes med ett Ferritoskop såsom skillnaden i mängden av magnetisk fas före och efter defonnationen av proverna. Resultaten visas i tabell 4.

Antalet sprickor som bildats i varje prov under deformation räknades även runt omkretsen av proverna i ett Ijusoptiskt mikroskop, efter etsning i oxalsyra av mikroproverna. Resultaten visas i tabell 4. l tabell 4 visas att proverna av smältorna A, B, C kunde deformeras med relativt låga deformationskrafter, inom området från 141 till 168 N. Hàrdheten hos de deformerade proverna sträcker sig från 418 till 444 HV och den procentuella andelen martensit i proverna sträcker sig från 8 till 11 %. Få sprickor, uppgående från 14 till 22, observerades i proverna. 10 15 20 25 30 533 635 17 Prover från smältorna D, G, H och I uppvisade alltför hög hårdhet efter deformering, inom området fràn 474 till 484 HV, för att vara lämpliga för kallbearbetning till fina dimensioner, Ett stort antal sprickor, 87 och 41, observerades i prover fràn smältorna G och I. Prover fràn smältoma E, F, J, K och L uppvisade alltför hög deformationskraft, 180 till 193 N, för att vara lämpliga för kallbearbetning med höga reduktionsgrader. Prover från smältoma K och L uppvisade dessutom relativt hög hårdhet, 487 och 458 HV. Ett stort antal sprickor, 43 och 53, observerades även i prover fràn smältoma F och J.

Av resultaten som visas i tabell 4 år det uppenbart att proverna som tagits från smältorna A, B och C indikerar en utmärkt bearbetbarhet under kalla betingelser i jämförelse med prover som tagits från smältorna D, E, F, G, H, I, J, K, L. Såsom visas av deformationskraften, hårdheten, martensithalten och antalet sprickor uppvisade sålunda proverna som tagits från smältorna A, B och C en tillfredsställande mekanisk hállfasthet och duktilitet för att underkastas tjockleksreduktioner som svarar mot mycket större reduktionsgrader än 60 % plastisk deformation, jämfört med smältoma D, E, F, G, H, l, J, K, L.

Exempel 2 En smälta av stàllegeringen enligt uppfinningen benämnd M framställdes.

Två smältor benämnda N och O med en något annorlunda sammansättning framställdes för jämförelse. För jämförelse framställdes även en smälta, benämnd P av stållegering AlSl 302, en standardfjäderställegering, liksom en smälta, benämnd Q av stållegering AlSl 204Cu, en standardställegering med låg nickelhalt.

Smältoma vägde ungefär 10 ton var och producerades genom att smälta komponentelement i en HF-ugn följt av raffinering i CLU-konverter och skänkbehandling. De separata smältoma göts in i 21 " göt.

Sammansättningen av varje smälta visas i tabell 5. Ekvationema 1-3 10 15 20 25 30 533 635 18 beräknades för smältorna M-Q. Tabell 6 visar resultaten av beräkningarna.

Resultaten fràn tabell 6 jämfördes därefter med villkoren för varje ekvation B1-B6 och det fastställdes om stålsmältorna uppfyllde villkoren B1-B6.

Tabell 7 visar resultatet av jämförelsen. Ett "JA“ innebär att villkoret är uppfyllt, ett "NEJ" innebär att villkoret inte är uppfyllt.

Smältorna underkastades följande behandling: Göt av smältan M liksom göt av smältorna N, O, P och Q av de jämförande stållegeringarna uppvärmdes till en temperatur av 1200 °C och formades genom valsnlng till kvadratiska valsåmnen av en slutlig dimension av 150 x 150 mm2.

De kvadratiska valsämnena vârmdes sedan upp till en temperatur av 1250 °C och valsades till tråd med en diameter av 5,5 mm. Valstràden glödgades direkt efter valsnlng vid 1050 °C. Alla smâltor hade goda varmbearbetningsegenskaper.

De varmvalsade trådarna kalldrogs slutligen iflera steg med mellanglödgning vid 1050 °C till en slutlig diameter av 1,4 mm, 1,0 mm, 0,60 mm och 0,66 mm. Träd kallvalsades även till en dimension av 2,75 x 0,40 mmz. Prover togs från de kalldragna trådarna.

Egenskapema hos stållegeringen av varje smälta analyserades under kallbearbetning av ställegeringarna och resultaten dokumenterades. Det observerades att stållegeringen av smältan M hade utmärkt bearbetbarhet, Iägt deformationshárdnande och hög duktilitet. Alla dessa egenskaper var bättre eller pà samma nivå i jämförelse med smältorna P och Q av AlSl 302- eller 204Cu-standardkvalitetsstål. Det observerades även att smältan 0 hade god bearbetbarhet men deformationshàrdnandet var högre än AlSl 302.

Smältan N blev spröd redan vid låga reduktioner och spänningssprickor observerades. 10 15 20 533 635 19 Egenskaperna hos varje stàllegering fràn smältorna M, N, O, P och Q fastställdes såsom beskrivs nedan.

Dragbrottgräns Dragbrottgränsen bestämdes enligt standarden SSEM 10002-1 på prover från valstråd (5,50 mm) och kalldragen tråd från smältorna M, N, 0 och P.

Alla proverna drogs och glödgades med samma produktionsparametrar.

Mängden martensit i provema med en diameter av 5,50 mm mättes med en magnetvágutrustning. Mängden martensit mättes igen i prover som drogs till en diameter av 1,4 mm och ökningen av martensitfas beräknades. Tabell 8 visar resultaten från dragprovningen och mängden deformationsmartensit i pfOVeffla.

Smält: Dimension (mm) Dragbrottgrâns (MPa) Martensit (96) Smålta M 5,50 684 0,3 Smälta M 1,40 1978 12,7 Smâlta M 0,60 2063 Smålta M 0,66 1977 Smälta M 1,00 1980 Smålta M 2,75 X 0,40 1580 Smälta N 5,50 701 0,6 Smälta N 1,40 2200 40,8 Smälta N 0,60 2420 Smälta N 0,66 2348 Smälta 0 5,50 _ 683 0,2 Smålta 0 1,40 2210 23,9 Smälta 0 0,60 2274 Smälta 0 0,66 2237 Smålta O 2,75 X 0,40 1670 Smälta P (AISl302) 5,50 697 Srnälta P (AISl302) 0,60 2055 Smälta P (AISl302) 0,66 1999 Tabell 8: Resultat från dragprovningar från smältorna M-P Bästa dragresultaten erhölls från smältan M, speciellt för stora totala reduktioner. Stàllegeringen från smältan M har den lägsta hàllfastheten och högsta duktiliteten, jämförbart med dragbrottgränsen för smältan P, (AlSl 302). Mycket liten martensit bildades i prov M. Resultaten visar vidare att 10 15 20 25 533 635 20 ställegerinen frän smältan O uppvisar alltför hög hàllfasthet och alltför lä duktilitet för kallbearbetning till fina dimensioner, där höga reduktionsgrader är nödvändiga. Alla dimensioner fràn prover av smältan N var spröda och stållegeringen N är därför mindre lämpli för kallbearbetning. Den mesta martensiten bildades i provet N.

Anlögningseffekt Anlöpningseffekten är viktig för många applikationer, speciellt för fjädrar. En hög anlöpningsrespons kommer att vara till fördel för många fjäderegenskaper såsom fjäderkraft, relaxation och utmattningshällfasthet.

För att fastställa anlöpningseffekten togs prover av kalldragen träd från smältorna M och P. Dragbrottgränsen för trådarna mättes. Tràdarna lindades och värmebehandlades för att öka hàllfastheten (åldring).

Värmebehandlingen ökar även segheten hos deformationsmartensit och frigör spänningar (anlöpning). Efter vännebehandlingen mättes dragbrottgränsen för trådarna igen och anlöpningsefiekten bestämdes såsom ökningen i dragbrottgräns. Tabell 9 visar resultaten av anlöpningseffekten såsom ökning i dragbrottgräns för 1,0 mm träd vid olika temperaturer, med en hàlltid av 1 h.

Smält: Temperatur ('12) Dragbrottgräns Dragbrottgräns- (MPa) ökning (96) Smâlta M RT 1974 Smälta M 250 2174 10,1 Smålta M 350 2247 13,8 Smålta P (AISl 302) RT 2146 Smälta P (AlSl 302) 250 2253 5,0 Smälta P (AISl 302) 350 2323 8,2 Tabell 9: Resultat av anlöpningseffekten pà dragbrottgräns Hällfasthetsökningen för prover frän smältan M är mycket högre än prover från smältan P (AISl 302). En stor hállfasthetsökning är viktig för många 10 15 20 25 533 635 21 applikationer, speciellt för fjäderapplikationer. Den höga anlöpningsresponsen hos smältan M beror huvudsakligen på den höga koppar- och kvâvehalten, vilket ökar utskiljningshärdningen av stàllegeringen.

Ftelaxation Ftelaxation är en mycket viktig parameter för fjäderapplikationer. Ftelaxation är den fjäderkraft som fjädem förlorar med tiden.

Relaxatlonsegenskapen bestämdes för smältoma M och P. Prover av 1,0 mm tråd togs från varje smälta. Varje trádprov lindades till en fjäder och anlöptes vid 350 °C under 1 h. Varje fjäder uttänjdes därefter till en längd som svarar mot en belastning av 800, 1000, 1200 respektive 1400 MPa.

Förlusten av fjäderkrafti Newton (N) mättes under 24 h vid rumstemperatur.

Relaxationen är förlusten av fjäderkraft mätt i procent. Resultaten fràn provningen visas i tabell 10.

Smäfta Inltlal Relaxatlon (96) fjäderspännlng (MPa) Smälta M 800 0,73 Smälta M 1000 0,90 Smålta M 1200 1,38 Smälta M 1400 1,99 Smâlta P (AISI 302) 800 0,90 Smälta P (AISI 302) 1000 1,80 Smålta P (AISI 302) 1200 3,70 Smälta P (AlSI 302) 1300 3,80 Tabell 10: Förlust av fjäderkraft Det kan klart ses i tabell 10 att relaxationen hos smältan M är mycket lägre än fjädrar från prover av smältan P (AISI 302), vilket sålunda gör stàllegeringen från smâltan M mycket lämpligare för fjäderapplikatloner.

Utmattningshàllfasthet 10 15 20 25 533 635 22 Utmattningshàllfastheten bestämdes pà prover från smâltorna M och P.

Fjädrar tillverkade av smältorna M och P anlöptes vid 350 °C under 1 h.

Fjädrarna fästes därefter i en fixtur och underkastades cykliska dragpäkânningar. Tio fjädrar testades parallellt samtidigt. Varje fjäderprov testades vid en given belastningsnivà tills provet gav efter, eller tills ett maximum av 10 000 000 cykler uppnåtts. Utmattningshàllfastheten av provet bedömdes därefter genom att använda Wöhler S-N diagrammet. Figur 1 visar testresultatet vid 90 % säkerhet mot brott.

Av figur 1 är det uppenbart att utmattningshállfastheten hos den anlöpta fjädern från smältan M är högre än den hos fjädrar från smältan P (AlSl 302).

Grogfrätningskorrosion Motståndet mot gropfrätningskorrosion bestämdes pá proverna från smältan M och från smältan P (AISI 302) och smältan Q (AISI 204Cu) genom att mäta den kritiska gropfrätningstemperaturen (CPT = Critical Pitting Temperature) under elektrokemisk provning.

Ett 5,5 mm valstrådprov togs frán varje stålsmälta. Varje prov slipades och polerades för att reducera påverkan av ytegenskaper. Proverna nedsänktes i en 0,1 % NaCl-lösnin vid en konstant spänning av 300 mV. Temperaturen hos lösningen ökades med 5 °C var 5 min till tidpunkten dà korrosion på provema kunde registreras. Resultatet av CPT-provningen visas i tabell 11.

Prov CPT, 0,1 96 NaCl, 4-300 mv ('C) Smälta M 60, 50 Smälta P (AlSl 302) 90, >95 Smâlta Q (AlSl 204Cu) 35, 35 Tabell 11: Kritisk gropfrätningstemperatur (CPT), uppmätt vid +300 mV och 0,1 % NaCl 533 635 23 Tabell 11 visar att smältan M uppvisar tillräckligt motstånd mot gropfrätningskorrosion ijämförelse med smältan P (AISI 302). Resultaten fràn korrosionsprovningarna visar vidare att smältan M uppvisar högre korrosionsmotsånd än smâltan Q (AISI 204Cu). 533 635 94k ._l< m-.EOSWEW >G wmàš) w WCÉuuwnCß-.CENW "H :UQMP Sd Sd Sd Sd dod Sd dod Sd Sd Sd dod Sd š dmod mood ...mod Hood oood mood dmod mood mood dood ...dod odod > ...oodv ooodv ooodv ooodv ooodv ooodv ooodv ooodv ooodv ooodv ooodv ooodv F ddod odod ddod dood Sod Sod odod odod odod mood odod ...dod ou mood dood wood Sod dood Sod mood mood oood Sod Bod oood o God oSd HSd oSd »Sd »Sd dSd mSd oSd oSd dSd dSd o Sdv .Bdv Sdv Sdv dodv fiodv Sdv dodv Sdv dodv dodv Hodv n: Sd Sdv Sdv odd dd .o Sd Sd Sd Sd odd Sd Sd os. dod ood ood Sd odd odd Sd odd odd mod äd Sd :u owdd oddd ...ddd odfi mddd dofi 8.2 2.3 oodd oodd 8.3 dodd .ü Rd ood odd ood mod ood dod ddd ood ddd ddd odd _: odd ddd Sd odd odd odd od... mod dod om... mod odd 52 mod Sd odd ood ood ood odd odd Sd ood ddd odd .o odd äd Sd odd odd odd odd odd odd Sd odd odd z Sod Sod od od odod ddod ddod :od oåd oood ddod Sod dåd u d o. _. _ = w ._ o o o o < ...šEo Bfiso ßæëo ßfiso åoëo Sfiso ßfiëo ßaso ëoëo ...šâo Säëo ëoâo onucfömdgifi utcßnwEwd :vuEEEa-.a »Siv .Euctuuåfifi ÉuEoïnu-...öufl 533 635 5 |_.l< NCLOEWEm »Du mlfi NCLOP-Omwmšw >N CUM-:Cxwuwn >fl wmtâmwl "N :UQNP mä. QR. QS- 2. <3 nä nå- må- å? nå- Én- QR. _89... man mä Nä QS ...ü ...S vä Qü QS 13 mä mä qi .šiš ~ en mä 12 2: ...ä 3: mä S: 0.2 3: S: Nä ~.8 596: am _ 2.25 v. saa» Éäsw _ ëwem z Bfism u 85.5 u. .ëflå w 3.25 n 3.2; u Såå _. Sasm < Basa wctuuošä uwëwzšëfl. :ouš-.Eïnu 5:5. nêuußfiuw :oämšu 533 635 '26 .a.___.> 2... ä__>.....= u mz ..9____> .~=>.....= n S .._|< åäåsw å ...TE â.9__=> ä ...ë~__>.â_: a ...äß S az mz mz mz mz S S m: S S S fi... :n ._0383 En... ucëflflnuëëum S mz m: az mz mz mz S S S S S ...åš m..

S S S S S S S S S S S S .>._....z..uï..

S S S S S S S S S S S S .šïzeaå m.. m: m: m: az m2 az S S S S S .>..?._,__ü. n..

S S S S S mz S S S S S S .>......=.ö. ä.

S S S S S S S mz mz S S S .šïzcuš . ._ _ _ _. u u. w o u ._ < 555m 555m Såå 2:6» näs» ßfis... 355m Bas.. 3.2.6 25.5 näsa ßfism ...om-...Ewnaa ëfauåfl. ~v=fl$E2 uw=cu uctuußfium .SES 533 635 52? ._|< wESEEm .wfiwfiw===wsäwn__m._ >m 3:39. ë :wnfi ß m." mm 3 m nu mv æw vw .ä - mfl :Enl ...ägt-W ß 2 ä 3 mm 3 m v « S w w s.. ...as mmv ßmv omv š www vße. wav Nflv ænv š www wflw :Eb aan-si: .nä owfi ma." m5 m3 EH m9” an." eZ .Så än www ïå ëaš ._ man-cm x naflcm q nanEm _ mawEm _.. mzaEm u 355m "_ 355m u 355m 0 ÉwEm u usa-um a ßfiëm < Sfiëu nctouu. ovcmåtzn.. :oušcccnnu uu=co uctouo.. 5552252. 533 635 28 Éanwx; S dlë mCLOu-w-.Em >m Mcmcuuwmcmgëmw "m :UDNH - 00.0 8.0 8.0 8.0 š - 30.0 8.0 8.0 00.0 > 000.0 000.9 80.0 80.0 80.0 z. 30.0 000.0 3.0 mod 00.0 ou 000.9 000.9 80.9 80.0 80.0 2 800.0 800.0 080.0 080.0 80.0 0 000.0 08.0 000.0 ~8.0 ~8.0 ._ 80.0 8.0 8.0 8.0 8.0 e.. 2.0 00.0 8.0 8.0 8.0 os.

Sa 00.0 «0.~ 3.0 Sa 3 åfi 8.8 08: 2.3 00.00 ö 05 3.0 8.0 00.0 8.0 E 00.0 0~.H 00.0 03 00.0 E: 0~.0 00.0 00.0 ...~.0 8.0 m 3.0 30.0 2.0 8.0 2.0 z 08.0 08.0 08.0 80.0 08.0 0 ïuäfiflá o 8.080 300.02. ._ 00.020 o 2.050 z 8580 s. ßæêm äuctuuufifi 0102025.. cuuånccnn: uu=co uetauo.. Éoiuïmuctuao.. 533 635 ZCI di: NCuOZw-bm »Dw mlfl mFÖCO$N>x0 >N CNMCMCxwLOQ >m uNu-...mwß Ö :wnmh mdm Ndw- md? Ndfi- mNN- ÉMDS: m .in ma... ïä QS QS QNH ïvæ.. ~ am 0.5 wâfl Ndfi odd ed." .im-guy fl .im .öšaš a :aim æâaš ._ .ëwsm o ßæsm z ßasm s. ßaëm .Euntouflfiun ounnhß-Efl :øwcïcznna Éïu mctauåfln :ofimšu 533 B35 30 ...9==> 2:. .mšènaa n Bz ..9_=.> .m=>E&. u <_.

RTS. »Eogwëm ...ä mmiä =u.o.==> >~ uucßïwna: K :øpfi m2 mz mz mz S .n >n§ DG COnaP-IS E05 Mß-Cfluflntm-:Enw mz S mz mz S Suns.. S.

S S S S S m...

S S S S S 3.9.: .bra m2 S mz mz S _59... ä. m.

S S S az S .E32 ä. 2 az S S S S _.s.v..z..o.ä .ânmš a måna .Sami _. ëwsm o ßæE... z ...aim s. Bien .nuctouåflu uv-.EÉEQ cwunïcënn: »äns uctuuuäam .9_=.>

Claims (15)

533 635 PATENTKRAV

1. Austenitisk rostfri stållegering uppvisande följande sammansättning i s viktprocent (vikt-%): ' 0,02 S C S 0,06 Si < 1,0 2,0 S Mn S 6,0 10 2,0 S Ni S 4,5 17sCrs 19 2,0sCus4,0 0,15sNs0,25 0 s Mo s 1,0 15 OSWSOß 0sVs0,3 0sTis0,5 OsAIsLO 0sNbs0,5 20 0SC0510 återstoden Fe och nomialt förekommande föroreningar, kännetecknad därav att haltema av Iegeringseiementen är balanserade så att följande villkor är uppfyllt: där Creq., = [% Cr] + 2-[% Si] + 1,5-[% M0] + 5-[% V] + 5,5-[% Al] + 1,75-[% Nb] + 1,5-[% Ti] + 0,75-[% W] Nim = [% Ni] + [% Co] + 0,5-[% Mn] + 0,3-[% Cu] + 25-[% N] + 30-[% C] 30 och 10 15 20 25 30 533 635 151 -70 °C < MD30 < -25 °C där MD30 = 551 - 462-([% C] + [% N]) - 9,2-[% Si] - 8,1 -[% Mn] - 13,7-[% Cr] - 29-([% Ni] + [% Cu]) - 68-[% Nb] - 18,5-[% Mo]

2. Austenitisk rostfri stàllegering enligt krav 1, i vilken halterna av legeringselementen istållegeringen är balanserade så att följande villkor är uppfyllt: Nigqv _ 1,42'Cr9qv z “1

3. Austenitisk rostfri stàllegering enligt krav 1 eller 2, i vilken halterna av legeringselementen i stållegeringen är balanserade så att följande villkor är uppfyllt: Nieqv + 0,85-Creq,, g 29,00

4. Austenitisk rostfri stàllegering enligt något av kraven 1-3, i vilken halterna av legeringselementen i stàllegeringen år balanserade så att följande villkor är uppfyllt: Nieqv + 0,85-Creqv s 31,00

5. Austenitisk rostfri stállegering enligt något av kraven 1-4, i vilken haltema av legeringselementen i stàllegeringen är balanserade så att följande villkor är uppfyllt:

6. Austenitisk rostfri stállegering enligt något av kraven 1-5, i vilken 0,2 s Si s 0,6 vikt-°°.

7. Austenitisk rostfri stàllegering enligt något av kraven 1-6, i vilken 2,0 s Mn s 5,5 vikt-%. 10 15 20 25 533 635 33

8. Austenitisk rostfri stàllegering enligt något av kraven 1-7, i vilken 2,0 s Mn s 5,0 vik1-%.

9. Austenitisk rostfri stállegering enligt något av kraven 1-8, i vilken 2,5 s Ni s 4,0 vikt-%.

10. Austenitisk rostfri stállegering enligt något av kraven 1-9, i vilken 17,5 s Cr s 19 vikt-%.

11. . Austenitisk rostfri stàllegering enligt något av kraven 1-10, i vilken 0 s Mo s 0,5 vikt-%.

12. Austenitisk rostfri stállegering enligt något av kraven 1-11, i vilken var och en av W, V, Ti, Al, Nb är s 0,2 vikl-%

13. Austenitisk rostfri stàllegering enligt något av kraven 1-12, i vilken O s Co s 0,5 vikt-%.

14. Legering enligt något av kraven 1-13, i vilken mângderna av vart och ett av elementen W, V, Ti, Al och Nb s 0,1 vikt-%, och i vilken (W + V + Ti + Al + Nb) s 0,3 vikt-%.

15. Artikel, så som en tråd, en fjäder, ett band, ett rör, en stång, samt artikel tillverkad genom kallstukning eller smidning, innefattande austenitisk rostfri stållegering enligt något av krav 1-14.