SE529971C2 - Materialblandning innefattande partiklar eller korn samt ett bindemedel bestående av minst två komponenter - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 40 529 971 2 bindemedel, för att hålla ihop kornen när de pressas mot varandra vid en till- verkning exempelvis av skulpturer. Mellanrummen mellan komen behöver inte nödvändigtvis vara helt fyllda av bindemedel, utan det är tillräckligt att kornen häftar vid varandra. Före bearbetningen till olika former kan materia- let mycket väl vara fritt rinnande, såsom exempelvis anges i US 5 711 795.

Ett fririnnande material måste pressas samman till en sammanhängande, plastisk kropp innan exempelvis en skulptur framställes därav. Detta är en stor nackdel.

Bindemedlet i dessa senare kompositioner är ett vax eller vaxliknande material, exempelvis bivax. Tyvärr är detta bindemedel behäítat med en del nackdelar. En nackdel är att vax har en tendens att gradvis mjukna när tempe- raturen ökar. Därvid blir det också kladdigare. En sådan temperaturölqring som typiskt sett sker under hantering av materialet för hand, innebär att mate- rialet blir allt kladdigare och får svårare att hålla formen. Då temperaturen blir alltför hög, exempelvis om de färdiga figurema eller skulpturerna belyses av en stark lampa, håller de inte alltid formen, utan tenderar att rasa eller sjunka ihop.

Samtidigt är vaxet ganska hårt vid lägre temperaturer, och för att få den öns- kade formbarheten måste rnaterialet först bearbetas en stund. Detta kan vara tröttsamt och tålamodslcrävande om sandmaterialet skall användas av små bam. Ytterligare en nackdel är att vax ofta ger en flottig eller kladdig känsla, och risken för fläckar på kläder eller omgivningen kan inte uteslutas.

PROBLEMSTÄLLNING Man önskar således åstadkomma en materialblandning som är lagom mjuk för direkt användning och som bibehåller ungefär samma mjukhet under hela an- vändningen, men som också med framgång kan hårdgöras för ett bibehållande av den uppnådda formen. Materialet bör dessutom vara lämpligt att hanteras av bam.

PROBLEMLÖSNING Den till grund för uppfinningen liggande målsättningen uppnås om den inled- ningsvis antydda materialblandningen kärmeteclmas av att bindemedlet har minst två fasta faser, varav en hårdare fas är formstabil och en mjukare fas är plastisk och lätt deformerbar vid temperaturer under bindemedlets smält- punkt. 10 15 20 25 30 35 40 529 971 3 Beträffande framställningsmetoden uppnås målsättningen om metoden känne- tecknas av att bindemedelsblandningen knådas under avsvalning, varvid det bildas en mjukare, fast fas, som är plastisk och lätt deforrnerbar vid tempera- turen under bindemedlets smältpunkt.

Användningen kännetecknas av att materialblandningen är en blandning enligt något av kraven 1-6, och används som ett leksaksrnaterial, ett pedago- giskt material, ett landskapsarkitektoniskt hjälpmedel, skulpturer, prototyper, ett material for museiinredningar eller akvarieinredningar, ett material för industriell design eller ett vätsketätande skikt varvid sandmaterialblandningen formas till en önskad form.

Slutligen uppnås målsättningen beträffande bindemedlet om detta känneteck- nas av att det har minst två fasta faser, varav en hårdare fas är formstabil och en mjukare fas är plastisk och lätt deformerbar vid temperaturer under binde- medlets smältpunkt.

SAMMANSTÄLLNING ÖVER RITNINGSFIGURER Uppfinningen skall nu beskrivas med utgångspunkt från bifogade ritningar.

På dessa visar: fig l ett blockschema över frarnställningsprocessen; och tig 2 ett principdiagram över materialets hårdhet som funktion av tempera- turen i två olika fasta faser.

FÖREDRAGEN UTFÖRINGSFORM Generellt för materialblandningen gäller att det är viktigt att en känsla av en viss kornighet erhålls, och att inte alltför mycket bindemedel är tillsatt till blandningen. Mängden bindemedel ligger i storleksordningen mellan l volym% och 15 volym% av den färdiga blandningen. Företrädesvis är halten bindemedel 2-10 volym° o.

Kornstorleken hos det partikulära eller komforrniga material som ingår i materialet är viktig, eftersom den är en del av styrningen för att ta upp rätt mängd bindemedel på komen för att erhålla de eftersträvade hanterings- egenskaperna. Om komen är alltför stora, blir den upptagna mängden binde- medel på deras yta inte tillräcklig för att komen skall hålla ihop och fungera som ett byggmaterial för modeller och figurer eftersom stora kom har alltför 10 15 20 25 30 35 40 529 971 4 få kontaktpunkter med varandra. Om komen är för små blir deras samman- lagda area alltför stor, och bindemedlet kan inte täcka komen, vilket får till följd att den färdiga blandningen tenderar att vara dammig av ej täckta kom, som frigörs vid knådning av sandmaterialblandningen. Man skulle eventuellt kunna tänka sig en ökning av bindemedlet för att kompensera detta, men en sådan ökning leder ofta till att materialet får en oönskad konsistens, eftersom en del av de ingående sandkomen blir helt inneslutna i bindemedelsmassan, och den sandiga strukturen dämpas eller försvinner.

Eftersom syftet enligt uppfinningen är att varje kom eller partikel skall ha ett om möjligt heltäckande skikt av bindemedel, är komens storlek och egen- densitet av stor betydelse åtrninstone så länge recepturema räknas i vikt%. Av denna anledning anges i nedanstående tabell både vikt- och volym%.

Om partiklamas egendensitet vid konstant komstorlek är hög, såsom exem- pelvis vid sand, får de en yta per viktenhet på 200-350 cmz/g; om egen- densiteten är medelhög, såsom vid keramiska lättviktspartiklar, blir mot- svarande värde ca 1000 cmz/ g; medan det vid lätta partiklar (polymera lätt- viktspaitiklar) blir i storleksordningen 60000 cmz/ g. Praktiska försök har visat att det utan problem är möjligt att ytbelägga partiklar med ett yt-viktförhål- lande åtminstone upp till 1000 med de enligt uppfinningen aktuella binde- medelsblandningama, medan det visat sig omöjligt att åstadkomma detta om yt-viktforhållandet är i storleksordningen 60000 cmz/ g.

På motsvarande sätt har partikelstorleken, vid konstant egendensitet hos partiklarna, inverkan eftersom små partiklar har större yta relativt vikten.

Denna inverkan måste således superponeras på densitetens inverkan. Försök har visat att med sand som partikulärt material kan medelkornstorlekar mellan 0,02 och 0,5 mm hanteras, företrädesvis mellan 0,05 och 0,15 mm.

Som partikulärt material kan användas sand eller annat sandliknande material men även mald marmor, kom eller kulor av polymerer, flygaska, rnikrosfarer av plast, keramer eller glas, som är ihåliga för att åstadkomma en lägre vikt hos materialet. Dessutom kan blandningar av flera olika sorters sand eller sandmaterial användas. Materialet måste också tåla de temperaturer som uppnås under tillverkningsprocessen, dvs åtminstone 60-l20°C.

Materialblandningen är tänkt att i många fall kunna hanteras av bam, även om vuxna också kan ha stor glädje av materialet. Materialblandningen bör därför vara ogiflig, såväl vid en normal hantering som om mindre mängder äts eller om ett bam slickar på fingrama efter att ha hanterat materialblandningen. 10 15 20 25 30 35 40 529 971 5 Vidare bör materialet ha en tolerabel lukt, så att varken de som arbetar med materialblandningen eller omgivningen finner hanteringen obehaglig eller frånstötande, såväl under som efter hanteringen.

Materialblandningen bör vidare ha en väl avvägd klibbighet så att det är enkelt att få materialet att hålla samman för bildande av figurer och/eller skulpturer. Dessutom bör det vara lagom mjukt vid den temperatur där det är avsett att hanteras, dvs i allmänhet en rumstemperatur omkring 20°C. Mjuk- heten bör vara sådan att materialet kan användas av barn, trots att de har begränsad styrka i händerna. Materialet bör också kunna användas direkt utan någon inledande, tålamodskrävande bearbetning. Inte heller bör materialet ändra egenskaper efter en stunds hantering, då det typiskt sett blivit vannare pga händernas temperatur. De begränsade krafter som krävs för att bearbeta materialet möjliggör också en finmej sling av de figurer och skulpturer som tillverkas, utan några avancerade redskap. Materialets rnjukhet skall vara konstant, så att det inte mjuknar avsevärt vid en måttlig temperaturhöjning under längre tidsintervaller, något som inom den äldre tekniken, ibland kunde leda till att färdiga skulpturer faller eller sjunker ihop. Slutligen bör materialet helst också vara sådant att det inte är flottigt eller kladdigt. Det skall inte länma rester på material såsom kläder eller mattor eller på andra ytor. Detta underlättar städning och rengöring av de platser där materialet används, såsom daghem och skolor.

De nyss närnnda egenskaperna beträffande ogiftighet, lukt, klibbighet och mjukhet beror till största delen på det i materialblandningen ingående binde- medlet. Ett bindemedel som i högre grad än bindemedlen enligt äldre teknik uppfyller dessa ldav är i den föredragna utföringsformen en blandning av en polymer och ett syntetgummi. Särskilt föredraget är det om polymeren är en etylenvinylacetatpolymer (EVA) och om syntetgummit är polyisobutylen.

Mjukheten och klibbigheten hos de båda ingrediensema är sådan att när de blandas i lämpliga proportioner, typiskt sett där syntetgummit är 20-35 vikt% av bindemedelsblandningen, blir slutprodukten ungefär som just angivits, dock under förutsättning att den nedanstående metoden tillämpas. Relativt hårda polymerer som i sig är klibbfria fungerar som regel bra som bas för bindemedlet.

Varje inblandning av syntetgurnmi i polymeren förbättrar dock dess egen- skaper, särskilt vad beträffar den önskade mjukheten. Genom inblandning av syntetgurnmi möjliggörs ett erhållande av två fasta faser, en mjuk och en hård fast fas. Den mjuka fasen är lätt deforrnerbar och plastisk, medan den hårda fasen är formstabil. Halten av syntetgurnmi kan vara tämligen hög, ca 20- 10 15 20 25 30 35 40 529 971 6 35%, men bör inte överstiga 50% av bindemedelsblandningen, då polymeren är att betrakta som bindemedlets bas. I en särskilt föredragen utföringsform har använts 32,4% Oppanol® och 67,6% EVA-polymer. Ytterligare exempel på blandningar kommer att anges i tabellen, såväl i vikt% som i volym%.

Den föredragna metoden för framställning av bindemedlet visas i fig l som ett blockdiagram. I steget l smälts baskomponenten, dvs polymeren. Smält- punkten ligger i området 60-l20°C. I steget 2 blandas den smälta polymeren med syntetgumrnit, som redan vid rumstemperatur är att betrakta som flytande, om än med en hög viskositet. Detta benämns ibland som att mate- rialet är kallflytande. Eventuellt kan blandningen av de två ingående kompo- nenterna ske samtidigt som en uppvärmning till smältning av polymeren sker, dvs stegen 1 och 2 utförs samtidigt. I ett annat kärl värms i steget 3 den sand eller det partikulära material som skall ingå i det färdiga materialet upp till väsentligen samma temperatur som den blandade smältan av polymer och syntetgurnrni.

I steget 4 knådas eller bearbetas mekaniskt blandningen av polymeren och syntetgummit, samtidigt som värme avges, dvs under avsvalning.

Det uppvärmda partikulära materialet eller sanden tillsätts antingen före eller under steget 4, dvs knådningen. Det önskade resultatet, dvs sandmaterialet med de önskade egenskaperna, uppnås när materialet dels knådats så mycket att bindemedlet uppnått sin mjuka fasta fas, samtidigt som i princip alla eller merparten av de i ingående partiklarna erhållit en beläggning av bindemedlet och tenderar att dela på sig, dvs det är möjligt med ett visst avstånd mellan de bindemedelsbelagda komen. När detta skett, och rurristemperaturen uppnåtts föreligger ett sandmaterial med ett bindemedel i mjuk fas, dvs bindemedlet är i fast form, men är mjukt och möjligt att bearbeta med händerna. Företrädes- vis är materialet sammanhängande, snarare än fritt rinnande, såsom var fallet med den äldre tekniken.

Materialblandningen är mjuk vid såväl rumstemperatur omkring 20°C som vid lagringstemperaturer omkring l0°C och handtemperatur omkring 35°C.

Materialblandningen är således tämligen temperaturokänslig, och bibehåller sina goda bearbetningsegenskaper inom ett brett temperatuiintervall. Man har kunnat konstatera att mjukheten på det sandmaterial som erhålls i steget 6 beror på hur kraftig och långvarig bearbetning som utförts i steget 4.

Mjukheten respektive hårdheten kan bedömas exempelvis genom provning med en metallkon som trycks mot materialet med en förutbestämd kraft under 10 15 20 25 30 35 40 529 971 7 en förutbestämd tidsperiod. Ju mjukare materialet är, desto djupare blir av- trycket efter konen. Även andra sätt att mäta förekommer.

Det har också visat sig vid praktiska experiment att ju högre andel bindemedel som används i materialblandningen, desto hårdare kan det vara och vice versa.

Materialet som erhålls i steget 6 kan sedan direkt bearbetas till skulpturer eller figurer utan någon förbearbetning eller ytterligare uppvärmning i steget 7. När man åstadkommit en sådan figur eller skulptur, som man önskar spara, är det möjligt att hårdgöra skulpturen genom en uppvärmning över smältpunkten i steget 8. En sådan uppvärmning kan antingen utföras i en vanlig hushållsugn eller, såsom kan vara nödvändigt vid större skulpturer eller landskap, med hjälp av en varrnluftspistol. Bindemedlet kommer därvid att smälta, men eftersom bindemedlets viskositet är hög, även i smält tillstånd, kommer skulpturens fonn att bibehållas, åtminstone under förutsättning att den vid denna tidpunkt inte utsätts för någon mekanisk påverkan. Detta är en mycket stor fördel, som kan ökas ytterligare, om partiklar med låg egendensitet användes eftersom då tyngdkraftens inverkan minskas.

Därefter lämnas skulpturen i steget 9 till att svalna. Eftersom ingen mekanisk bearbetning sker i detta steg medan vännen avges så kommer bindemedlet att inta sin fasta, hårda fas. Sarntidigt bildas också bryggor av bindemedel mellan partiklarna, och även i dessa bryggor befinner sig bindemedlet i sin hårda fas.

En beståndig, hård figur erhålls därföri steget lO. Figuren är inte bara hård, utan också vattenbeständig. Således är skulpturer och landskap som tillverkats på detta sätt möjliga att använda som akvarieinredning eller liknande.

Det är också möjligt att i detta steg erhålla en skalstruktur, om endast ytan av en figur har uppnått smältpunkten för bindemedlet. Om därvid bottnen av figuren lämnas opåverkad, kommer figurens inre att fortfarande vara mjuk och kan därför gröpas ur. Motsvarande gäller om en utbredd struktur skapats och hårdgj orts på sin ovansida, exempelvis en landskapsstruktur, varefter det övre, hårdgj orda skiktet lyfts bort från underlaget. Därvid kommer det mjuka, ej härdade materialet på strukturens undersida att kvarstanna på underlaget.

Om man inte vill behålla en hårdgj ord struktur är det möjligt att återvinna denna genom en uppvärmning till bindemedlets smältpunkti steget ll och en därpå följande knådning eller annan mekanisk bearbetning i steget 12. Härvid återförs materialet, när det avsvalnat till rumstemperatur, till sin ursprungliga 10 15 20 25 30 35 40 529 971 8 form såsom i steget 6. Därefter är det möjligt att på nytt bearbeta materialet till nya skulpturer.

Om så önskas kan skulpturen omarbetas genom att uppvärmningen i steget 1 l följs av en lokal mekanisk bearbetning på skulpturen där man önskar om- arbeta denna. Även uppvärmningen i steget l 1 bör vara partiell. Den förnyade uppvärmningen medför att materialets bindemedel smälter och innan det åter- gått till sin hårda fasta fas i rumstemperatur är det möjligt att ytterligare be- arbeta figuren. Därefter är det möjligt att åter låta skulpturen svalna till sin fasta hårda fas. Detta kan utföras ett obestämt, för att inte säga oändligt, antal gånger.

ALTERNATIVA UTFÖRINGSFORMER Ovan har beskrivits en blandning mellan en polymer och ett syntetgummi. Det är möjligt att erhålla motsvarande materialegenskaper med en hård respektive en mjuk fas i rumstemperatur, även om polymeren, som är bindemedlets bas, har bytts ut mot mikrokristallint vax. Tillsatsen av syntetgummi kan komma att modifieras i någon mån beträffande sin andel av den totala blandningen.

Nedan anges ett antal exempel på fiingerande blandningar i tabellen.

I tabellen ges exempel på blandningar av polymerer eller vax och syntetiskt gummi av olika slag. De partiklar som används kan också vara av olika slag.

Escorene är kopolymerer av eten och vinylacetat, och två olika varianter därav är upptagna i tabellen.

Luvax EVA 1 år ett eten-kopolymervax, medan Luvax A är ett eten-homo- polymervax.

De syntetgummin som redovisas i tabellen är ett par varianter av Oppanol, som är en polyisobuten, Hyvis 2000, som är en isobuten, Vistanex, SOm af en polyisobutylen, samt Dynapak, som är en polyisobutylen.

Partiklama som används är E-spheres, ihåliga keramiska sfärer, och Silica sand, som är kvartssand eller natursand. E-spheres har lägre densitet an sanden, vilket innebär att deras ytarea per massenhet är större vid lika kom- storlek. Detta innebär att halten bindemedel i vikt% måste vara större for lätta partiklar än för tunga. 10 15 20 25 30 35 529 971 9 Det är också möjligt att tillämpa andra förfaranden för hårdgöring av ytan på skulpturer som framställts av materialblandningen i dess mjuka fas. Härvid penslas eller sprej as en polymerdispersion på ytan av den färdiga skulpturen.

Skulpturen bearbetas därefter inte mekaniskt ytterligare. De tillförda poly- mererna tränger in i materialblandningen i utrymmena mellan de i bland- ningen ingående belagda kornen. För att underlätta inträngandet har i poly- merdispersionen tillsatts tensider, för att bryta ner ytspänningen. Dessutom är eventuellt också tillsatt ett emulgeringsmedel. Eftersom skulpturen som är indränkt i sitt ytskikt med polymerdispersionen, inte utsätts för någon ytter- ligare knådning kommer polymererna att stelna till en hård fas, när bäraren i dispersionen har avdunstat. Den hårda ytan kan vara någon centimeter tj ock.

På detta sätt uppnås en skalstruktur som motsvarar den som erhålls om endast ytskiktet på en skulptur uppvärms, såsom beskrivits ovan. Om man önskar återvinna en skulptur som härdats med en polymerdispersion torde en upp- vännning såsom beskrivits i steget l 1 i fig 1 med en påföljande knådning enligt steg 12 resultera i att ett mjukt material erhålles, såsom i steget 6.

Halten av polymer i det återvunna materialet har dock ökat något.

För den föredragna utföringsforrnen har angivits att knådningen startar direkt efter det att den smälta polymeren blandats med syntetgumrnit, dvs medan blandningens temperatur fortfarande ligger i närheten av polymerens smält- punkt. Det är dock möjligt att kyla massan delvis utan mekanisk bearbetning och först därefter påbörja en knådning av blandningen av bindemedlet och det partikulära materialet eller sanden till dess att alla partiklar är separerade och har belagts med ett ytskikt av knådat bindemedel. Ännu ett alternativt förfarande är att de partiklar som blandats med binde- medelsblandningen kyls, så att de separeras och ett lager bindemedel stelnar på deras yta. Därefter knådas de belagda partiklarna under det att kylningen till rumstemperatur fortsätter. Ju mer och ju längre knådningen utförs, desto större är skillnaden mellan den hårda fasen och den mjuka fas som uppnås hos bindemedlet.

Uppfmningen kan modifieras ytterligare inom ramen för bifogade patentkrav. 529 971 10 TABELL Polymer/vax Syntetiskt gummi Partikel Receptur 1 Escorene Oppanol Bl0N E-Spheres Total vikt (gram) Total volym MV025 14 SLG (CC) Dosering (g) 4760 2040 130000 136800 Vikt procent 3,5% 1,5% 95 ,0% 100,0% Densitet/bulk 0,93 0,92 0,40 Kompakterad densitet ( cm3) densitet 0,45g/cc volym (omt) 51 18 2217 325000 332336 volym protest 1,5% 0,7% 97,8% 100,0% Receptur 2 Escorene Oppanol B12N E-Spheres Total vikt (gram) Total volym Mv3 0013 sLG (99) Doseggß) 5100 1700 61000 67800 Vikt procent 7,5% 2,5% 90,0% 100,0% Densitet/bulk 0,93 0,92 0,40 Kompakterad densitet (gjcms) densitet 0,45 g/ec vo1ym(em3) 5484 1848 152500 159832 volym proeent 3,4% 1,2% 95 ,4% 100,0% Receptur 3 Luvax Hyvis 2000 E-Spheres Total vikt (gram) Total volym lavAl sLG (99) Dosering (g) 5440 1360 38500 45300 Vikt procent 12,0% 3,0% 85,0% 100,0% Densitet/bulk 0,93 0,92 0,40 Kompakterad densitet (g/cmg) densitet 0,45 g/ec volym (emñ 5849 1478 96250 103578 Volym procent 5,6% 1,4% 92,9% 100,0% Receptur 4 Escorene Vistanex LM-MS E-Spheres Total vikt (gram) Total volym Mv02514 sL150 (99) Dosering (g) 4760 2040 130000 136800 Vikt procent 3,5% 1,5% 95,0% 100,0% Densitet/bulk 0,93 0,92 0,40 Kompakterad densitet (g/cm3) densitet 0,45 g/cc volym (em3) 5118 2217 325000 332336 Volym procent 1,5% 0,7% 97,8% 100,0% Receptur 5 Escorene Oppano1Bl0N E-Spheres Total vikt (gram) Total volym Mv30013 sL150 (99) Dosering (g) 5100 1700 61000 67800 Vikt procent 7,5% 2,5% 90,0% 100,0% Densitet/bulk 0,93 0,92 0,40 Koxnpakterad densitet (g/om3) densitet 0,45 g/oo volym (emB) 5484 1848 152500 159832 Volym procent 3,4% l,2% 95,4% 100»Û% 529 971 1 1 Polymer/vax Syntetiskt gummi Partíkel Receptur 6 Luvax l-lyvis 2000 E-Spheres Total vikt (gram) Total volym Evru sL150 (99) Dosonng (s) 5440 1360 38500 45300 Vikt procent 12,0% 3,0% 85,0% 100,0% Densitet/bulk 0,93 0,92 0,40 Kompakterad densitet (g/cms) densitet 0,45 g/cc volym (onf) 5849 1478 96250 103578 Volym procent 5,6% l,4% 92,9% 100,0% Receptur 7 Escorene Dynapak Silica sand Totalvikt (gram) Total volym Mv02514 Po1y-4250 GA39 (99) Dosering (g) 4760 2040 330000 336800 Vikt procent 1,4% 0,6% 98,0% 100,0% Donsizorfbulk 0,93 0,92 1,50 Korrxpakterad densitet (g/cm3) densitet 1,50¥g/ cc volym (oml) 5118 2217 220000 227336 Volym procent 2,31% 1,0% 96,8% 10Û»Û% Receptur 8 Polyetenvax Oppanol BION Silica sand Total vikt (gram) Total volym PE520 6,439 (G9) Dosefgëls) 5100 1700 165000 171800 Vikt procent 3,0% 1,0% 96,0% 100,0% Densitet/bulk 0,93 0,92 1,50 Kornpakterad densiteflåßzma) densitet 1,50 g/cc volym (omß) 5484 1848 110000 1 17332 voiyfn proooni 4,7% 1,o% 918% 100,0% Receptur 9 Luvax Oppanol B15N Silica sand Total vikt (gram) Total volym ßvAi GA39 (99) Dosoriggds) 5440 1360 106000 1 12800 Vikt procent 4,8% 1,2% 94,0% 100,0% Densitet/bulk 0,93 0,92 1,50 Kwnpakïfifad densitet (5/cm3) densitet 1,50 g/cc vo1ym(om“) 5849 1478 70667 77994 volym prooon: 7,5% 19% 906% 100,0% Recepturerna 1-6 avser lätt partikulårt material, såsom sand. medan 7-9 avser tungt partikulärt material,

Claims (10)

10 15 20 25 30 35 529 971 12 PATENTKRAV

1. Materialblandning, innefattande dels partiklar eller kom och dels ett bindemedel, som är anordnat som ett överdrag på partiklarna eller kornen, varvid bindemedlet har två alternativa fasta faser (13, 14) vid rumstemperatur, varav en hårdare fas är formstabil och en mjukare fas är plastisk och lätt deformerbar, kännetecknadavatt i) bindemedlet består av åtminstone två komponenter, varav den ena är ett syntetiskt gummi; ii) den mjukare fasen är uppnåbar genom knådning av bindemedlet under avsvalning från dess smältpunkt.

2. Materialblandning enligt kravet l, k ä n n e t e c k n a d av att binde- medlets hårdare fas (14) är uppnåbar efter avsvalning medan bindemedlet är mekaniskt opåverkat.

3. Materialblandning enligt kravet l eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att en andra komponent i bindemedlet är en polymer eller ett vax.

4. Materialblandning enligt något av kraven l-3, k ä n n e t e c k n a d av att komen i det partikulära eller kornfonniga materialet har en komstorlek mellan 0,02 och 0,5 mm, företrädesvis mellan 0,05 och 0,150 mm.

5. Metod for framställning av en materialblandning som innefattar dels partiklar eller kom och dels ett bindemedel, vilket bindemedel är fast vid rumstemperatur och består av åtminstone två komponenter, varav den ena är ett syntetiskt gummi, varvid metoden omfattar att de komponenter som ingår i bindemedlet upphettas till över sina respektive smältpunkter och blandas, samt att partiklama eller kornen tillförs, k ä n n e t e c k n a d av att materialblandningen knådas under avsvalning varvid en fast, mjuk fas, som är plastisk och lätt defoimerbar, erhålls av mateiialblandningen.

6. Metod enligt kravet 5, k ä n n e t e c k n a d av att det partikulära eller komformiga materialet blandas (5) i bindemedlet medan detta svalnar.

7. Metod enligt kravet 5, k ä n n e t e c k n a d av att det partikulära eller kornformi ga materialet blandas (5) i bindemedlet när detta befinner sig i flytande fas. 10 529 971 13

8. Bíndemedel för materialblandning, varvid bindemedlet har två altema- tiva fasta faser vid rumstemperatur, varav en hårdare fas är forrnstabil och en mjukare fas är plastisk och lätt deformerbar, k ä n n e t e c k n at av att: i) bindemedlet består av åtminstone två komponenter, varav den ena är ett syntetiskt gummi; ii) den mjukare fasen är uppnåbar genom knådning av bindemedlet under avsvalning fiån dess smältpunkt.

9. Bindemedel enligt kravet 8, k ä n n e t e c k n at av att en hårdare fas (14) är uppnåbar efter avsvalning medan bindemedlet är mekaniskt opåverkat.

10. Bindemedel enligt kravet 8 eller 9, k ä n n e t e c k n at av att en andra komponent är en polymer eller ett vax.