SE501798C2 - Flerskiktsinloppslåda - Google Patents

Description

501 798 10 15 20 30 35 2 har en längsgående urtagning för att härbärgera de utskjutande delama av pinnarna. Spåret är placerat symmetriskt i ändytan, så att de på båda sidor om ving-folie-enheten bildade stegen är lika.

Såsom beskrivs i US, A, 4 436 587 (Andersson) kan flerskiktspapper med högklassig skiktrenhet och -forrnation framställas genom att man avger ett flertal överlagrade strålar av pappersmassa från en luftkilsinloppslåda in i formningsgapet hos en dubbelviraforrnare av valstyp och håller hastigheten för strålen närmast forrnningsvalsen i valsfonnaren något högre än hastigheten på en angränsande från inloppslådan avgiven stråle. Den i munstyckskammaren anordnade skiljevingen eller -vingama är tillräckligt stel för att kunna understödja olika tryck och hastigheter i mäldflödesströmmarna. Genom att reglera trycket i en mäldström relativt trycket i en angränsande mäldström skapar man en tryckskillnad över vingen. Denna tryckskillnad orsakar en en böjning av vingen, vilket resulterar i en förflyttning av vingens nedströmsände, så att olika strålhastigheter åstadkommes under det att flödena förblir oförändrade.

Luftkilsinloppslådan har funnits på marknaden i mer än tio år. Dess mest uttalade fördelar har varit dess förmåga att åstadkomma en förstklassig skiktrenhet och hållbarheten hos dess skiljevingar. Deras livslängd uppgår till flera år. Att en eller två 12 mm tjocka vingar sticker ut genom munstycksöppningen innebär emellertid att den totala munstycksöppningen, det vill säga avståndet läpp till läpp i inloppslådan, måste vara stor och således att en lång fri stråle från munstycksöppningen till forrnningszonen erfordras. Även fast de två eller tne strålarna, en fór varje skikt i det papper som ska tillverkas, hålls åtskilda från varandra av luftkilarna och de eventuella foliema under en avsevärd del av eller till och med under hela avståndet till formningszonen. försämras strålens tvärsnittsforrn med längden på den fria strålen. Därmed kan en skiktforrnation av samma höga klass som skiktrenheten icke uppnås. Dessutom riskerar de flexibla foliema att skadas vid byte av forrnningsviror.

US, A, 4 812 209 (Kinzler et al) beskriver en annan typ av flerskiktsinloppslåda. Liksom i luftkilsinloppslådan sträcker sig en skiljevinge genom munstyckskarnmaren från den ena gaveln till den andra och ut genom munstycksöppningen fór att bilda en övre och en undre flödeskanal och hålla mäldflödesstnömmarna åtskilda från varandra. Skiljevingen har emellertid kilfonnigt tvärsnitt och har ett uppströmsparti, som kan bestå av stål och vara stelt förbundet med ett uppströms tubknippe genom svetsning, och ett nedströms spetsparti, som för att underlätta utbyte kan bestå av ett armerat plastmaterial, så stelt som möjligt. Det finns inget steg vid förbindelsen mellan uppströmspartiet, som utgör den huvudsakliga delen av vingen, och spetspartiet, utan vingtjockleken minskar kontinuerligt ut till nedströmskanten på spetspartiet. I stället uppges förbindelsen vara stel och samtidigt så avtätad i själva skarven att det är uteslutet att fibrer kan fastna Vidare är var och en av gavlama delad i en nedre och en övre gavelsektion, som i sidled avgränsar den undre respektive den övre flödeskanalen. Den i tvärsnitt kilformiga skiljevingens bredd tvärs 10 15 20 30 35 501 798 3 maskinriktningen är större än avståndet mellan gavlama på inloppslådan för att medge att vingens sidokanter kläms fast mellan den nedre och den övre gavelsektionen på båda sidor av inloppslådan.

Till följd av fastklämningen av sidokantema på vingen är inloppslådan olämplig för användning med olika tryck och hastigheter i mäldflödesströmmarna, åtminstone i maskiner som är bredare än de allra smalaste kommersiella maskinema. Detta beror på att när en i sidorna fastklämd vinge utsätts för olika tryck i de två angränsande ströinriingskanalema, kommer fastklämningen att hindra vingen från att böja sig idealt och anta en erikelkrökt böjningsprofil, där vingen är rak från gavel till gavel men krökt från uppströmskant till nedströmskant. När den vid sin uppströmskant stelt fastsatta och utmed sina sidokanter fastklämda vingen utsätts för olika tryck, kommer den i stället att anta vad som man skulle kunna kalla en dubbelkrökt böjningsprofil. Vid den i tvärsnitt kilformiga vingens stelt fastsatta uppströmskant kommer profilen från gavel till gavel att vara rak, för att bli allt mer krökt ju närmare nedströmskanten man kommer, och vid var och en av gavlama kommer profilen från uppströtnskant till nedströmskant att vara rak men bli allt mer krökt med ökande avstånd från gavlama. I och med att vingens nedströmskant således inte kommer att förbli rak, kommer skikttjockleken och skiktytviktsprofilen att variera över bredden av den framställda pappersbanan.

UPPENBARANDE AV UPPFINNINGEN Ändamålet med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en flerskiktsinloppslåda, som när den används i en dubbelviraformare av valstyp kommer att resultera i en flerskiktspappersbana med förbättrad skiktforination under det att man bibehåller den förstklassiga skiktrenheten och även hållbarheten av skiljevingama.

Enligt föreliggande uppfinning uppnås detta ändamål genom att man förser den inledningsvis angivna flerskiktsinloppslådan med en vinge och en vingförlängning av ett sådant utförande, att både vingen och vingtörlängningen har ett parti som är beläget i den konvergerande delen av munstyckskammaren, och att de i den konvergerande delen av munstyckskammaren belägna partiema av vingförlängningen och av vingen är i huvudsak lika långa i mäldflödesriktningen.

Vid munstycksöppningen är vingfórlängningens tjocklek bara en bråkdel av vingens, och spaltvidden fór den totala munstycksöppningen blir avsevärt mycket mindre i en flerskiktsinlopps- låda enligt föreliggande uppfmning än i luftkilsinloppslådan där vingen eller vingarna sträcker sig ut genom munstycksöppningen. Den minskade spaltvidden tar mindre plats och om avståndet från munstycksläpparna till foimningsviroma hålls oförändrade kan munstycksläpparna skjuta in längre i det konvergerande gap som definieras av viroma just uppströms om formningszonen. I en typisk installation kan den fria strållängden från munstycksläpparna till forinningszonen minskas med mer än halva längden, t ex till omkring 0,06 m. Denna avsevärda minskning av strålens fria längd minskar avsevärt törsärnringen av strålens tvärsnittsforrn. Vidare, genom att de i munstyckets l0 15 20 30 35 501 798 4 konvergerande del belägna partiema av vingförlängningen och av vingen är i huvudsak lika långa i mäldflödesriktningen, kommer steget där vingförlängningen är ansluten till vingen att vara anordnat vid ett optimalt läge. Steget åstadkommer en fördelaktig småskalig turbulens i mäldflödesströmmarna och förhindrar ofördelaktig flockning av fibrerna, och med den avsevärt minskade försämringen av strålens tvärsnittsfonn skapas betingelser för framställning av en flerskiktad pappersbana med högklassig skiktformation.

Vingförlängningen kan smalna av från en tjocklek av storleksordningen 4 mm vid sin uppströmsände till omkring 1 mm vid sin nedströmsände och bestå av ett material med en elasticitetsmodul av minst 20 - l0° N/mz. lärnpligen fiberarmerad plast, företrädesvis glasfiberarrne- rad epoxiplast. För att uppnå bästa möjliga resultat bör vingförlängningen vara så stel som möjligt.

Vingen har lämpligen konstant tjocklek av storleksordningen 0,01 m, t ex 12 mm. En sådan tjocklek är tillräcklig för att man ska uppnå den eftersträvade stelheten för vingen och ger också en lämplig höjd på steget där vingförlängningen är ansluten till vingen.

Med hänsyn till andra parametrar vid konstruktionen av inloppslådan har vingförlängningen företrädesvis en längd av storleksordningen 0,3 - 0,4 m i mäldflödesriktningen.

Det är också att föredra att vingförlängningen har sin fria ände belägen omkring 0,01 m nedströms om munstycksöppningen. Därigenom är vingförlängningens utskjutande parti tillräckligt kort för att inte vara till hinders vid byte av forrnningsviror, och inte heller riskerar man att det skadas vid bytet.

För anslutning av vingförlängningen till vingen är det att föredra att vingförlängningen utmed sin uppströmsände har en rad av på lika inbördes avstånd från varandra anordnade korta "pinnar".

De korta pinnarna har en längd, som är mindre än diarnetem på pinnen. Alla pinnarna är monterade med en ändyta i plan med en yta på vingförlängningen och har ett parti som skjuter ut från motsatt yta på vingförlängningen. Ett längsgående spår för att ta emot vingförlängningens uppströmsände, inklusive pinnama, är anordnat i smalsidan på vingens tvärt avskuma nedströmsände. Spåret har en spaltvidd som är av storleksordningen 0,2 mm större än tjockleken på vingförlängningen vid pinnarna. Spåret har också en sidovägg med en längsgående urtagning för att härbärgera pinnamas utskjutande partier.

I en treskiktsiriloppslåda, där det finns två vingar i munstyckskammaren för bildning av två yttre mäldflödeskanaler och en mellanliggande, är det att föredra att vart och ett av spåren är beläget så mycket förskjutet i riktning in mot den mellanliggande mäldflödeskanalen, att det i vilken som helst av de två yttre mäldflödeskanalema belägna steget är dubbelt så högt som det steg som är beläget i den mellanliggande mäldflödeskanalen. Därigenom kommer ökningen i kanalarea vid steget att bli av samma storleksordning i alla tre mäldflödeskanalema.

Uppfinningen kommer i det följande att beskrivas närmare under hänvisning till de bifogade ritningama, som visar en föredragen utföringsforrn av uppfinningen. 10 l5 20 25 30 35 501 798 5 KORTFATTAD BESKRIVNING AV RITNINGARNA Figur 1 är en tvärsnittsvy i maskinriktningen av nedströmspartiet av en munstyckskammare i en föredragen utföringsforrn av en flerskiktsinloppslåda, som har skiljevingar och vingförlängning- ar och är monterad att avge en flerskiktsstråle in i ett gap, som leder till en fonnningszon i en dubbelvirafonnare av valstyp.

Figur 2 är en förstorad tvärsnittsvy av nedströmsänden på den övre av de i figur l visade skiljevingarna.

Figur 3 är en förstorad sidovy av den övre av de i figur 1 visade vingförlängningama.

Figur 4 är en planvy av ett parti av vingfórlängningen sedd underifrån utmed linjen IV-IV i figur 3.

DETALJERAD BESKRIVNING AV DEN MEST FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMEN Den i figur l visade flerskiktsinloppslådan 1 är en tresfiktsirrloppslåda av tunnkanalstyp och är anordnad att avge en treskiktsstråle av mäld in i ett gap 2 som leder till en formningszon i en dubbelviraformare av valstyp. I en tunnkanalsinloppslåda avlänkas mäldflödesströmmarna en icke visad vinkel av storleksordningen 80° när de lämnar ett tubknippe i en icke visad tvärfördelare och kommer in i en munstyckskammare 10. Dubbelviraformaren har slingformig inre forrnningsvira 3, en roterbar forrnningsvals 4 belägen inuti den inre formningsviraslingan 3, en slingforrnig yttre fonnningsvira 5 och en roterbar bröstvals 6 belägen inuti den yttre forrnningsviraslingan 5. I regel är det svårt att avgöra exakt var avvattningen av den avgivna mäldstrålen genom den ena eller båda forrnrringsviroma börjar. I den visade utföringsforrnen definieras dock fonnningszonens början som det ställe där den avgivna treskiktsstrålen skär en rät linje som förbinder bröstvalsens 6 rotationsaxel 7 med formningsvalsens 4. Därifrån kröker sig fomrningszonen utmed ett parti av formningsvalsens 4 omkrets. Bara det allra första partiet 8 av fonnningszonen visas. I den visade utföringsfonnen är dubbelviraforrnaren en "crescent former", vid vilken den inre formningsviran utgörs av en filt 3 och inloppslådan är monterad inverterat, det vill säga med tvärfördelarens tubknippe beläget ovanpå en uppströmsdel av munstyckskarnmaren 10.

I den visade utföringsformen är två stela skiljevingar 11 och 12 anordnade i munstyckskamma- ren 10 för att hålla mäldflödesströmmar på var sida om varje vinge åtskilda från varandra. Vid utloppet från tvärfördelarens tubknippe, genom vilket mäldflödena strömmar åtskilda från varandra, har munstyckskammaren 10 en icke visad uppströmsdel, som vidgar sig i strömningsriktningen, och ovanpå vilken tubkrrippet är beläget när inloppslådan är monterad upp och nedvänd. Nedströms därom har munstyckskammaren 10 en nedströmsdel 13 som konvergerar i mäldströmningsrikt- ningen och slutar i en munstycksöppning 14. Båda vingarna 11 och 12 har en icke visad uppströmsände och en tvärt avskuren nedströmsände 15 respektive 16. Var och en av vingarna 11 och 12 har uppströmsänden fast inspänd i tvärfördelarens tubkrrippe på fribärande vis och har 10 15 20 25 30 35 501 798 6 nedströmsänden ofäst och fri på samma sätt som anges i ovannämnda CA, A, l 139 142, som härmed genom hänvisning inkorporeras i föreliggande beskrivning, och båda vingama 11 och 12 är tillräckligt stela för att kunna understödja olika tryck och hastigheter i mäldflödesströmmama.

Vidare är båda vingama 11 och 12 försedda med var sin vingförlängning 17 respektive 18, som har en uppströmsände 19 respektive 21 och en nedströmsände 20 respektive 22. Uppströrns- änden 19 och 21 på varje vingförlängning är tunnare än och ntbytbart fäst vid den tvärt avskuma nedströmsänden 15 respektive 16 på skiljevingen för bildning av en förlängd vingenhet. Som bäst visas i figur 2 har den vingenhet som innefattar vingen 11 och vingförlängriingen 17 ett steg 23 och 24 på var sida om vingenheten. Den andra vingenheten som innefattar vingen 12 och vingförlängningen 18 har identiska steg, men för att inte onödigtvis överlasta figur 1 används inga hänvisningsbeteckningar för stegen i figur l. Vad som anges beträffande stegen 23 och 24 är emellertid tillämpligt också för stegen i den andra vingenheten. Nedströmsänden 20 och 22 på var och en av vingförlängningama är ofäst och fri och belägen nedströms om munstycksöppningen 14.

Enligt föreliggande uppfinning har var och en av vingarna 11 och 12 och var och en av vingförlängningarna 17 och 18 ett parti som är beläget i den konvergerande delen 13 av munstyckskammaren 10, och de partier av vingförlängningama 17 och 18 och av vingama 11 och 12 som är belägna i den konvergerande delen 13 av munstyckskamrnaren 10 är i huvudsak lika långa i mäldflödesriktningen.

Vid munstycksöppningen 14 är vingförlängningens 17 och 18 tjocklek bara en bråkdel av vingens 11 respektive 12, och munstycksöppningens 14 spaltvidd blir avsevärt mycket mindre i en flerskiktsinloppslåda enligt föreliggande uppfinning än i en luftkilsflerskiktsinloppslåda, där vingen eller vingama skjuter ut genom munstycksöppningen. Den minskade spalten kräver mindre utrymme, och om avståndet från munstycksläpparna 37 och 38 till formningsvirorna 3 och 5 bibehålles oförändrade, kan munstycksläpparria 37 och 38 skjuta in längre i det konvergerande gapet 2, som definieras av virorna 3 och 5, just uppströms om forrnningszonen, vars första parti betecknas 8. I en typisk installation kan den fria strållängden 9 från munstycksläpparna 37 och 38 till det forsta partiet 8 av formningszonen minskas med mer än hälften, t ex till omkring 0,06 m.

Denna ansenliga rninslming av den fria längden 9 av strålen reducerar avsevärt försämringen av strålens tvärsnittsform. Tack vare att de partier av vingfórlängningen 17 och av vingen 11, som är belägna i munstyckskammarens 10 konvergerande del 13, är i huvudsak lika långa i mäldflödes- riktningen, kommer dessutom läget för stegen 23 och 24 vid anslutningen av vingförlängningen 17 till vingen 11 att bli optimalt. Dessa steg åstadkommer en fördelaktig småskalig turbulens i mäldflödesströmmarna, vilken förhindrar uppkomst av ñberflockar, och med den avsevärt reducerade försämringen av strâlens tvärsnittsfonn skapas betingelser för framställning av en flerskiktspappersbana med högklassig skiktforrnation. 10 15 20 30 35 501 798 7 Varje vingförlängriing 17 och 18 smalnar av från en tjocklek (visad vid 27 i figur 3) av storleksordningen 4 mm vid sin uppströmsände 19 respektive 21 till en tjocklek (visad vid 28 i figur 3) av storleksordningen 1 mm vid sin nedströmsände 20 respektive 22 och består av ett material med en elasticitetsmodul av minst 20 - 109 N/mz. En tjocklek av 0,9 mm vid vingförläng- ningens nedströmsände har givit utmärkta resultat. Materialet i vingförlängningen utgörs lämpligen av fiberarrnerad plast, företrädesvis glasfiberarrnerad epoxiplast. Ju stelare vingförlängningama 17 och 18 är, desto mer uttalade synes de fördelar bli som härrör från föreliggande uppfinning.

Kolfibrer skulle kunna användas och förväntas ge ännu bättre resultat än glasfibrer, men i regel torde icke den extra fördel som vinnes genom att byta billiga glasfibrer mot dyra kolfibrer motivera den extra kostnaden. Även vingama 11 och 12 består lämpligen av glasfiberarmerad epoxiplast eller av rostfritt stål, och de har företrädesvis en konstant tjocklek (visad vid 29 i ñgur 2) av storleksordningen 0,01 m. t ex 12 mm. En sådan tjocklek är tillräcklig för att vingen 11 eller 12 ska uppnå den önskade stelheten, som gör att vingen förmår understödja olika tryck och hastigheter i mäldflödesströmmar- na, så att inloppslådan kan köras i enlighet med det sätt att framställa papper som beskrivs i ovannämnda US, A, 4 436 587. En sådan tjocklek ger också en lämplig höjd för stegen 23 och 24 vid vingförlängningens 17 anslutning till vingen 11, eller de identiska stegen vid vingförläng- ningens 18 anslutning till vingen 12.

Med hänsyn till andra parametrar vid konstruktionen av inloppslådan har vingförlängningarna 17 och 18 en längd av storleksordningen 0,3 m i mäldflödesriktriingen.

Företrädesvis har också var och en av vingförlängriingama 17 och 18 sin fria ände 20 respektive 22 belägen omkring 0,01 m nedströms om munstycksöppningen 14. Därigenom blir den utskjutande delen av vingförlängningen 17 och 18 tillräckligt kort för att inte vara till hinder vid byte av forrnningsvirorna 3 och 5, och inte heller riskerar den att skadas vid bytet.

Figurerna 2, 3 och 4 visar hur vingförlängningen 17 är utbytbart fäst vid vingen 11. Eftersom fastsättningen av vingförlängningen 18 på vingen 12 är identisk kommer den icke att beskrivas separat. Som framgår av figurerna 3 och 4 har vingförlängningen 17 utmed men på avstånd från sin uppströms ände 19 en rad av på jämna inbördes avstånd från varandra anordnade korta "pinnar" 30 av rostfritt stål. De korta pinnarna 30 har en längd som är mindre än deras diameter. Alla pinnarna 30 är monterade med en ändyta i nivå med en yta på vingförlängningen 17 och har ett parti 32 som skjuter ut från den motsatta ytan av vingförlängningen 17.

Såsom visas i figur 2 är ett längsgående spår 33 för att ta emot vingförlängningens 17 uppströmsände 19, inklusive pinnarna 30, anordnat i smalsidan på vingens 11 tvärt avskurna nedströmsände 15. Detta spår 33 har en spaltvidd 34 som är av storleksordningen 0,2 mm större än vingförlängningens 17 tjocklek vid pinnama 30. Spåret 33 har också en sidovägg 35 med en längsgående urtagning 36 för att härbärgera pinnamas 30 utskjutande partier 32, som håller l0 l5 20 501 798 8 vingfórlängningens 17 uppströmsände 19 förankrad i spåret 33. Om en vingförlängning skall bytas, kan man dia ut den tvärs maskinriktningen ur spåret efter det att inloppslådans ena gavel har avlägsnats. Därefter skjuts en ny vingförlängning med pinnar in i motsatt riktning i spåret och den avlägsnade inloppslådegaveln sätts på plats igen.

Figurema 1 och 2 visar också att i en treskiktsinloppslåda, där det i munstyckskammaren 10 finns två vingar 11 och 12 för att bilda två yttre mäldflödeskanaler 39 och 41 och en mellanliggan- de 40, är vart och ett av spåren 33 företrädesvis beläget så mycket förskjutet i riktning in mot den mellanliggande mäldflödeskanalen 40, att det i den yttre mäldflödeskanalen 39 belägna steget 23 blir dubbelt så högt som det i den mellanliggande mäldflödeskanalen 40 belägna steget 24, och så att det i den andra yttre mäldflödeskanalen 41 belägna steget blir dubbelt så högt som det andra i den mellanliggande mäldflödeskanalen 40 belägna. Därigenom kommer ökningen i kanalarea vid steget att bli av samma storlek i alla tre mäldflödeskanalema 39, 40 och 41.

Medan föreliggande uppfinning ovan beskrivits med hänvisning till ritningarna, som visar en föredragen utföringsform, är åtskilliga modifikationer därav möjliga inom ramen för de efterföljande patentkraven. Som belysande exempel skulle det vara möjligt att tillämpa uppfimiingen på en tvåskiktsinloppslåda med en enda stel vinge försedd med en avsevärt tunnare avsmalnande men stel vingforlängning. Därvid skulle de steg som bildas där vingfórlängningen är ansluten till vingen vara lika höga, så att ökningen i kanalarea vid steget blir lika stor i båda mäldflödeskanalerna. Naturligtvis skulle uppfinningen också kunna tillämpas vid t ex en fyrskiktsinloppslåda som har tre stela vingar med avsevärt tunnare men stela vingförlängningar. I detta fallväljs förhållandet mellan höjdema på stegen så, att man får kanalareaökningar av samma storlek i alla fyra mäldflödeskanalerna.

Claims (9)

10 15 20 25 30 35 501 7198 9 PATENTKRAV

1. Flerskiktsinloppslåda med en munstyckskammare (10) och en i munstyckskammaren (10) anordnad stel skiljevinge (11) for att hålla mäldflödesströmmar på båda sidor om vingen (11) åtskilda från varandra, varvid munstyckskammaren (10) har en nedströmsdel (13) som konvergerar i mäldens strömningsriktning och slutar i en munstycksöppning (14), och varvid vingen (11) har en uppströmsände och en tvärt avskuren nedströmsände (15) och är fast inspänd på fribärande vis vid sin uppströmsände och har sin nedströmsände (15) ofást och fri, och vingen (11) vidare är tillräckligt stel för att kunna understödja olika tryck och hastigheter i mäldflödesströmmarna, vilken inloppslåda vidare har en vingfórlängning (17) med en uppströmsände (19) och en nedströmsände (20), och vingfórlängningens (17) uppströmsände (19) är tunnare än och är utbytbart fast vid vingens (11) tvärt avskurna nedströmsände (15) under bildning av en förlängd vingenhet med ett steg (23, 24) på var sida om vingenheten, och vingfórlängningens (17) nedströmsände (20) är ofást och fri och belägen nedströms om munstycksöppningen (14), kännetecknad av att både vingen (11) och vingfórlängningen (17) har ett parti som är beläget i den konvergerande delen (13) av munstyckskarnmaren (10), och att de i den konvergerande delen (13) av munstyckskammaren (10) belägna partierna av vingförlängningen (17) och av vingen (11) är i huvudsak lika långa i mäldflödesriktningen.

2. Flerskiktsinloppslåda enligt kravet 1, kännetecknar! av att vingförlängningen (17) smalnar av från en tjocklek av storleksordningen 4 mm vid sin uppströmsände (19) till en tjocklek av omkring 1 mm vid sin nedströmsände (20) och består av ett material med en elasticitetsmodul av minst 20 - 10” N/mz.

3. Flerskiktsinloppslåda enligt kravet 2, kännetecknar] av att materialet i vingförlängningen (17) utgörs av ñberarmerad plast.

4. Flerskiktsinloppslåda enligt kravet 3, kännetecknad av att den ñberarrnerade plasten i vingfórlängningen (17) utgörs av glasfiberarrnerad epoxiplast.

5. Flerskiktsinloppslåda enligt något av kraven 2 - 4, kännetecknad av att vingen (11) har konstant tjocklek av storleksordningen 0,01 m.

6. Flerskiktsinloppslåda enligt något av kraven 1 - 5, kíinnetecknad av att vingfórlängning- en (17) har en längd av storleksordningen 0,3 - 0,4 m i mäldflödesrikmingen. 501 798 l0 15 20 10

7. Flerskiktsinloppslåda enligt något av kraven 1 - 6, kännetecknad av att vingförlängning- ens (17) fria ände (20) är anordnad omkring 0,01 m nedströms om munstycksöppningen (14).

8. Flerskiktsinloppslåda enligt något av kraven 1 - 7, kännetecknad av att vingförlängning- en (17) utmed sin uppströmsände (19) har en rad av på lika inbördes avstånd från varandra anordnade korta pinnar (30), vilka har en längd som är mindre än diametem på pinnen (30) och är monterade med en ändyta (31) i plan med en yta på vingförlängningen (17) och har ett parti (32) som skjuter ut från motsatt yta på vingförlängningen (17), och att ett längsgående spår (33) for att ta emot vingfórlängningens (17) uppströmsände (19), inklusive pinnarna (30), är anordnat i smalsidan på vingens (11) tvärt avskurna nedströmsände (15), vilket spår (33) har en spaltvidd (34) som är av storleksordningen 0,2 mm större än tjockleken på vingförlängningen (17) vid pinnarna (30), och vilket spår (33) har en sidovägg (35) med en längsgående urtagning (36) för att härbärgera pinnarnas (30) utskjutande partier (32).

9. Flerskiktsinloppslåda enligt kravet 8, varvid det i munstyckskarnrnaren (10) finns två vingar (1l; 12) för bildning av en tieskiktsinloppslåda med två yttre mäldflödeskanaler (39, 41) och en mellanliggande (40), kännetecknar! av att vart och ett av spåren (33) är beläget så mycket förskjutet i riktning in mot den mellanliggande mäldflödeskanalen (40), att det i vilken som helst av de två yttre mäldflödeskanalenia (39 eller 41) belägna steget (23) är dubbelt så högt som det steg (24) som är beläget i den mellanliggande mäldflödeskanalen (40).