SE449866B - Katalysator innefattande en omsettningsprodukt av en organokiselforening med kisel- eller aluminiumoxid, forfarande for dess framstellning och anvendning derav for olefinpolymerisation - Google Patents

Description

20 25 30 35 449 866 2 Uppfinningen erbjuder nya katalysatorer, förfaranden för framställning av dem och förfaranden för polymerisering och sampolymerisering av a-olefiner. Dessa katalysatorer är särskilt användbara för polymerisering av eten till högdensi- tornpolvcten och för sampolymerísuring av cten med andra u- olefiner till sampolymerer med medelhög och låg densitet.

Dessa förbättrade katalysatorer är högaktiva och är väl ägnade för de ekonomiska och energisnåla partikel- och gasfasproces- serna. Uppfinningens syfte är närmare bestämt att förbättra den välkända Ziegler-katalysatorn med förfarandet enligt uppfinningen. Dessa förbättrade katalysatorer kan lätt an- vändas i anläggningar för partikel- eller gasfaspolymerisation.

Polymerer framställda med katalysatorer enligt uppfinningen har högt smältindex och snäv molekylviktsfördelning. Sålunda kan man framställa polymerer, som lämpar sig väl för form- sprutning och rotationsformning. Katalysatorerna enligt upp- finningen är stabila, partikelformiga och lättrinnande.

Katalysatorerna enligt uppfinningen har högre reak- tivitet vid olefinpolymerisation än normala Ziegler-kata1ysa- torer. Omsättningen av organiska kiselföreningar med kisehfioxid eUer alumrniumoxíd är det kritiska steget för erhållande av högre reaktivitet. Detta visas med jämförelseexempel. Enär kisehüoxiden inte behöver värmeaktiveras vid höga temperaturer, eliminerar man bränslekostnaden för värmning och kostnaderna för en ugn eller liknande utrustning. Vidare undviker man de material- förluster som ofta uppträder vid sådana processer som värm- ning i fluidiserad bädd. Katalysatorerna enligt uppfinningen är lämpliga för de ekonomiska gasfas- eller partikelproces- serna. De med hjälp av dessa katalysatorer framställda poly- mererna kräver inte efterbehandling för bortskaffande av katalysatorrester. Vid partikelprocessen är polymererna par- tikelformiga och visar inte benägenhet för smutsning, såsom är fallet med kända katalysatorer.

Uppfinningen avser förbättrade katalysatorer för poly- merisering av a-olefiner. Vid framställning av katalysatorer- na omsätter man först en monofunktionell organisk kiselför- aning med kiseldíoxid ellef aluminiumoxid. Reaktionsproduktén omsätts ' (n 10 15 20 25 30 35 449 866 3 med en organometallförening eller ett organometallkomplex av grupp IIA. Efter denna omsättning tillsätter man en halo- genid eller alkoxid av en metall i grupp IVB eller VB. Den erhållna fasta komponenten avskiljs genom avdrivning av lös- ningsmedlet eller filtrering. Den fasta katalysatorkompo- nenten införs i polymerisationsreaktorn tillsammans med en älkyläiumífliümförêníng- Kiseldínxíden kan innehålla mindre mängder titan@xid,,zirkoniumoxíd, magnesiumoxid, m.Fl; De metaller i grupp IIA, som är särskilt användbara enligt uppfinningen, är kalcium och magnesium.

De metaller i grupperna IVB och VB, som är särskilt användbara enligt uppfinningen, är titan, zirkonium och vana- din. 0 Den föredragna titanföreningen kan välja: bland för- eningarna med formlerna TiX4 (R'0)mTi(OR')n TiXm(0R')u_m _ _ vari m är 1, 2, 3 eller 4, n är 0, 1, 2 eller 3 och m+n är 4, R' betyder en 1 - 12 kolatomer innehållande alkylgrupp, arylgrupp, cykloalkylgrupp, alkarylgrupp, cyklopentadienyl- grupp eller alkenylgrupp, t.ex. etenyl-, propenyl- eller isopropenylgrupp, och X betyder en halogenatom. När det finns mer är en grupp R' i titanföreningen, kan dessa grupper vara lika eller olika. Halogeniderna och haloalkoxiderna av titan föredras.

'Den i förfarandet enligt uppfinningen använda mäng- den titanmetall ligger lämpligen inom området 0,05 - 50 % av o\° bärmaterialets vikt, företrädesvis inom området 0,5 - 20 Halogeniden eller alkoxiden av metallen i grupp IVB eller VB föredras. Blandningar av föreningar i grupp IVB och VB kan också användas. Katalysatorns koncentration av metall i grupp IVB och VB kan variera från 0,1 till 20 % av kata- lysatorns vikt.

Organometallföreningarna i grupp IIA är företrädes- vis alkyl- eller arylföreningar av magnesium eller komplex, t.ex. med alkylaluminiumföreningar. Strukturformlerna för 449 866 vn 10 lb 25 30 35 U vissa föredragna föreningar är RèMg och (R2Mg)n'AlR3, där R betyder en alkylgrupp med 1 - 10 kolatomer eller en aryl- grupp, såsom en fenyl-; naftyl- eller cyklopentadienyl- grupp, och n är inom området 0,5 - 10. Komplex av organo- magnesiumföreningar med organoaluminiumhalogenider kan också användas.. _ Viktförhållandet mellan metall i grupp IIA och metall i grupp IVB och VB kan variera från 0,1 till 100, ehuru 0,1 - 20 är det föredragna området. Alkyl- eller arylmetallerna kan innehålla en halogen jämte den organiska delen.

Man kan torka kiseldioxid v-id 100 - 20000 för att skaffa bort ytligt vatten eller använda den som den är i omsättningen f med organokiselföreningen. Organokiselföreningarna är sådana som reagerar med ytliga hydroxylgrupper på kkwldinxhlellerzfluminhmw 3xid_ Exempel på sådana föreningar är de med formlerna (R3Si)2NH, R3Si(OR), R3SiX och (R3Si)2O, där R betyder en alkyl- eller arylgrupp, företrädesvis med högst 20 kolatomer, och X betyder en halogenatom, Specifika exempel är hexametyl- disilazan, trialkylsílyletoxid och alkylklorosilaner. Om- sättruínger1 av kiseldioxiden med organokiselföreningen kan ske på varje lämpligt sätt, dÄv.s. i lösning, genom direkt reaktion mellan vätska och fast ämne, ångfasreaktíon etc. Vid omsätt- ningen av organokiselföreningen med kiseldioxid eller aluminiumoxid an- vänder man överskott av organokiselföreningen för att under- lätta fullständig reaktion. Sedan kiseldhmidaweller ahmünfimmxidmihar omsatts med organokiselföreningen, bör.den inte värmebehand- las, men den bör befrias från överskott av organokiselför- eningen och från reaktionsbiprodukter genom vakuumutsugning, tvättning med ett lösningsmedel, lämpligen ett flytande kol- väte, eller renblâsning med en gas. Detta kan ske vid en temp- eratur mellan rumstemperatur och ca 200°C. I Alkylaluminiumkokatalysatorn kan väljas bland tri- alkylaluminiumföreningar och alkylaluminiumhydridföreningar och deras blandningar. Alkylgrupperna i lämpliga kokatalysa- torer har kolvätekedjor med upp till 10 kolatomer och kan vara raka eller grenade. Triarylaluminiumföreningar kan också användas, men de är inte lika lätt tillgängliga som alkylför- ¿1 10 15 20 25 30 35 449 866 S eningarna och föredras ej. Exempel på lämpliga kokatalysa- torer är trietylaluminium, trioktylaluminium, tri(2-metyl- pentyl)aluminium och dietylaluminiumhydrid. Triisobutylalu- minium och diisobutylaluminiumhydrid föredras särskilt. Vid behov kan alkylaluminiumhalogenider användas tillsammans med de ovan beskrivna alkylaluminiumföreningarna.

Kokatalysatorn kan införas i polymerisationsreaktorn tillsammans med den beskrivna fasta komponenten i samma led- ning eller företrädesvis i skilda ledningar. Molförhällandet mellan kokatalysator och föreningen av metall i grupp IVB n och VB i den fasta komponenten kan vara från 0,1:1 till 10Û:1, men det föredragna omrâdet är 1:1 - 20:1.

Vid användning av katalysatorn enligt uppfinningen polymeriseras åtminstone en 1-olefin av formeln R-CH=CH2, där R betyder en väteatom eller rakkedjig eller grenad alkyl- radikal med högst 10 kolatomer, företrädesvis högst 8 kol- atomer. Exempel på sådana olefiner är eten, propen, 1-buten, 1-hexen, 4-metyl-1-penten och 1-okten. Bten polymeriseras för sig eller i en blandning innehållande minst 70 vikt-% eten och högst 30 vikt-% av en annan 1-olefin enligt ovan- stående formel.

Polymerisationen kan utföras kontinuerligt eller dis- kontinuerligt i suspension, i lösning eller i gasfas vid en temperatur från 20 till 150oC, företrädesvis från 60 till 110OC, och under ett tryck av från 7 till 70 kp/cm2. Den ut- förs företrädesvis under det tekniskt intressanta trycket inom området 21 - 56 kp/cm2.

Den med hjälp av katalysatorn enligt uppfinningen framställda polyetenens smältindex kan inställas med i tek- niken kända metoder, såsom ökning av polymerisationstempera- turen eller tillsats av väte. Katalysatorerna visar relativt hög aktivitet vid polymerisering eller sampolymerisering av eten. Polymererna kan lätt blandas med antioxidanter och tab- letteras för industriell användning. Man kan använda höga vätepartialtryck för att få produkter med mycket högt smält- index. ü Sammanfattningsvis framställs katalysatorn enligt x 10 15 20 25 50 35 449 866 6 uppfinningen således genom (1) omsättning av en monofunktionell organokiselförening med kiseldioxid eller aluminiumoxid eller en blandning därav, (2) omsättning av produkten från 1 med en organometallförening eller ett komplex därav i grupp IIA, och (3) alkoxid av en metall i grupp IVB eller VB eller en blandning omsättning av produkten från 2 med en halogenid eller -av halogeníden eller alkoxiden. Den fasta katalysatorprodukten från 3 blandas med en aryl- eller arylaluminiumförening före och/eller under polymerisationsreaktionen.

Katalysatorerna är användbara för framställning av polymerer av 1-olefiner med 2 - 8 kolatomer och sampolymerer av dessa med 1-olefíner med 2 - 20 kolatomer i form av fasta polymerer eller sampolymerer. K _ Reaktanten i steg 1 ovan med organokíselföreningen är företrädesvis kiseldioxid eller aluminiumoxid eller en bland- ning av dessa, men kan också vara toriumoxid, zirkoniumoxid, titanoxid eller magnesiumoxid eller en blandning av dessa eller blandningar därav med kiseldioxid eller aluminiumoxid eller båda- dera.

Exempel 1 (jämförelse) En katalysator framställdes av silika 952 från Davidson Chemical Company. Reaktionerna utfördes i en torr kvävegenomf blåst kolv nedsatt i ett isvattenbad. Först infördes 3,3 g kisel- dioxid och omrördes 30 min vid den låga temperaturen. Sedan tillsattes 20,8 ml av en 10-proc.

(Bu2Mg) komplexšf Blandningen omrördes under 30 min, och 1,3 ml (1,92 gl titantetraklorid tillsattes. Efter ytterligare 30 min vid o o Û E sattes kolven i ett bad vid 90 C, och lösníngsmedlet av- (vikt) lösning av Et A1 i heptan medelst en injektionsspruta (1,46 g drevs under en kvävestrüm. En portion av katalysatorn prövades i ett tryckkärl med isobutan som spädmedel vid ett totaltryck av 38,5 k /cm 3,5 kp/cm . gram fastkatalysator. Reaktiviteten befanns vid 2445 g/h per gram katalysator (3450Û g/h per gram titan).

Exempel 2 (silanbehandlad kiseldioxid) En katalysator framställdes på samma sätt som i exempel och 10506 samt med ett vätepartialtryck av TIBAL tillsattes i en mängd av 9,2 mmol per 1, dock att kiseldioxid hade behandlats med hexametyldisilazan. 10 15 20 30 35 449 866 7 Reaktionerna bedrevs dessutom vid rumstemperatur i stället för OOC. Polymerisationsförsöket med denna katalysator visar, att den är mycket aktivare än den med obehandlad silika fram- ställda katalysatorn. Under samma betingelser befanns reak- tiviteten vara 8570 g/h per gram kat. (122 000 g/h per gram Ti). i Exempel 3 I en trehalsad kolv som hade-renblåsts från luft med kväve infördes 10 g kiseldioxid (0svíson 952) snm hade behand- 3 etylaluminiumseskviklo- (Bu2Mg)6 5Et3Al (10- 1 . . 3 1 _ 3 proc. losning 1 heptan) och 1,5 cm losning av titantetra- lats med hexametyldisilazan. 10 cm rid (25-proc. lösning i heptan), 10 cm3 isopropoxid (20-proc. i heptan) infördes med injektionsspruta i kolven. En portion av det torra bruna pulvret användes för etenpolymerisation vid 106oC med TIBAL som kokatalysator.

Katalysatorns reaktivitet var UH02 g/h per gram kat.

Exempel H (jämförelse) " I detta försök utbyttes den silanbehandlade kiSBldí0XidBfl mot obehandlad skiseldioxid (Davison 952), torkad vid 56030. Eljest var betingelserna desamma som i föregående exempel. Denna katalysators reaktivitet var endast 1477 g/h per gram kat.

Exempel 5 ' I en med kväve genomblåst 250 ml trehalsad kolv in- fördes 1,9 g hexametyldisilazanbehandlad kíS6ldí0Xid- Gßflümbïås- ningen med kväve fortsattes ännu en timme för bortskaffande av eventuellt innesluten luft från den silanbehandlade kíSB1di0Xí~ 18,5 cm3 5-procentig (vikt) heptanlösning av (n-Bu2Mg)7,šEt3Al infördes i kolven, och innehållet omrördes 1/2 h. 0,H7 ml titantetrakloríd, beräknad att ge 6,1 vikt- proccnt titan på den färdiga kaLalysaLorn, tillsattes under den. omrörning. Hela reaktionsblandningen blev svart. Efter 1/2 h torkades denna katalysator vid 9000 med kväveblåsning. Omkring 15,3 mg av detta torra pulver infördes i en med kväve spolad 1300 ml reaktor av rostfritt stål, vilken hölls vid 10200.

Triisobutylaluminium (TIBAL) infördes i reaktorn till ett förhållande Al/Ti av ca 7. Reaktorn slöts och 500 ml iso- butan indoserades.3,5 kp/cm2 väte trycktes in i reaktorn. 10 15 20 25 30 35 _4491 866 B Eten infördes kontinuerligt i reaktorn för att hålla ett konstant totaltryck av 39 kp/cm ..Efter en timmes polymerisa- tion utvanns polymeren genom snabbavdrivning av lösnings- medlet. Katalysatorns reaktivitet befanns vara 9202 g/h per gram kat. Polyetenens smältindex var 0,28 (ASTM D-1238 52T). f En Rd molekylviktsfördelning. Värdet R av 2,7 bestämdes för polymeren, vilket tyder på snäv mättes enligt beskrivningen i Polymer Engineering and Science, vol. II, s. 124 - 128 (1971).

Exempel 6 (jämförelse) En katalysator liknande den i föregående exempel framställdes. Etenpolymerisation i frånvaro av triisobutyl- aluminium visade en reaktivitet av endast 419 g/h per gram katalysator. _ Följande exempel visar, att silanbehandlad kiseldioxid inte är en effektiv ingrediens med vissa katalysatorsamman- sättningar. Data tyder-på att en organometallförening i grupp IIA är nödvändig för den önskade effekten.

Exempel 7 (jämförelse) 2,2 g kiseldioxid, som torkades vid 120oC, infördes i en med kväve genomblåst kolv. Den behandlades med 11,12 ml lös- ning av dietylaluminiumklorid (25,5 viktprocent i heptan).

Denna blandning omrördes 0,5 h. Därefter infördes 0,54 ml titantetraklorid i reaktionskolven, varpå omrörningen fort- torkades vid 90OC. Eten polymeriserades med denna katalysator och med TIBAL som kata- sattes under 0,5 h. Katalysatorn lysator. Reaktiviteten var 859 g/h per gram kat.

Exempel 8 I detta exempel användes kiseldioxid som behandlats med hexametyldisilazan. De andra betingelserna var desamma som i ovanstående jämförelseexempel. Reaktiviteten vid polymerisa- tion av eten var 816 g/h per g kat. Detta tyder på att silan- behandlad kiseldioxid inte är effektiv med vissa katalysator- ingredienser. Liknande jämförelse med TIBAL i stället för di- 'w etylaluminiumklorid visade inte heller någon förbättring av aktiviteten vid användning av silanbehandlad kiseldioxid i stäl- let för obehandlad kiseldioxid. 1Û 15 20 25 30 35 -449 866 9 _ Följande exempel visar, att katalysatorn enligt uppfinningen ger polyeten med snävare molekylviktsfördel- ning. i " Exempel 9 En 2 l trehalsad kolv spolades med kväve. 200 g hexa-- metyldißilazarrbehandlad kiaerdjexid, som hade tertata itgn vid 100oC, infördes i kolven. Denna blåstes återigen fri från luft. 3H5 ml 10-procentig heptanlösning av (n-C4H9)2Mg6,5(C2H5)3Al tillsattes långsamt under omrörning. 500 ml torr heptan tillsattes, så att en uppslamning erhölls.

Reaktionen fick fortsätta under 5 h. 28 ml titantetraklorid tillsattes droppvis under loppet av 2 h. Reaktionsblandningen omrördes under 16 h. Katalysatorn torkades vid 9000 under kvävegenomblåsning. Den färdiga katalysatorn innehöll 4,2 % titan. Katalysatorn användes för polymerisation av eten i en kontinuerligt arbetande partikelreaktor vid 1Û3OC. 1,5 mol- procent väte användes för reglering av smältindex. Den fram- ställda polymeren hade Rd 5,U och smältindex 5,0.

'Exempel 10 (jämförelse) En liknande katalysator som ovan framställdes med 0m0ÖifiêP&d kiseldioxid, som hade värmeaktiverabs vid 60000. Eten 1os°c med denna katalysator jämte 1,5 s,9,g) polymeriserades vid molprocent väte. Polymeren hade småltindex 6, men Rd vilket tyder på vidare molekylviktsfördelning.

Exempel 11 7 I _ I en med kväve genomblåst torr 500 ml trehalsad kolv infördes 2,4 g hexametyldisilanbehandlad kiSe1di0Xid§ Denna an- vändes utan värmebehandling.,23,U ml 5-procentig heptanlösning av (n-C4Hg)2Mg7,5(C2H5)3Al infördes under omrörning i kolven med hiälp av íniektíonsspruta. Reaktionen fick fortgü under 1 0,60 ml titantetraklorid tillsattes droppvis motsva- 6,1 % titan i katalysatorn. Reaktionen fick fortgå 0,5 h. Innehållet torkades vid 9400 under 0,75 h. Det pulvret var mörkbrunt. 50,7 ml av denna katalysator timme. rande under torra användes tillsammans med triisobutylaluminium vid polymerisa~ tion av eten (Al/Ti = 7,2). Ett vätepartialtryck av 3,5 kp/om2 och ett totalt tryck av-38,5 kp/cm? användes. Reak- v- 10 15 20 25 30 35 449 866 10 tionstemperaturen var 10200. Katalysaturns' reaktivitet var 7976 g/h per gram kat.

Exempel 12 I detta exempel användes katalysatqrn från exmepel 11 med tri-n-hexylaluminium som kokatalysator (Al/Ti = 7,2).

Reaktiviteten vid etenpolymerisation var 6991 g/h per gram kat.

Exempel 13 I detta exempel användes katalysatorn från exempel 11 med triisobutylaluminium som kokatalysàtor. Detta användes vid sampolymerisering av eten och 1-hexen till en polymer med densiteten 0,953. _ Exempel A visar katalvsator enligt uppfinningen med utnyttjande av dodecyltriklorosilan som den monofunktionella organiska kíselföreningen.

Behandling av bäraren 10 g kiseldioxid (Davidson 952) torkades i två timmar vid 30000 med 300 cm /minut kvävefluidisering. Temperaturen sjönk till 20000 och 14,3 g dodecyltriklorosilan tillsattes.

Dodecyltriklorosilan har formeln C12H25SiCl3 00h en mU1ekY1~ vikt av 303,8. ' Denna mängd dodecyltriklorosilan översvämmade nästan den fluidiserande bädden. Blandningen omrördes med en nål som konstant upprätthöll kväveflödet. Temperaturen hölls vid 20000 i en timme. Kiselföreningen använd i detta försök hydro- lyseras omedelbart vid kontakt med vatten och ger en vit fäll- ning.

Framställning av katalysator Den behandlade kiseldioxiden, enligt ovan, renades med kvävgas i en timme. Därefter tillsattes i följd 7,5 ml av 25 vikt-% etylaluminiumsesquiklorid (EASC) i heptanlösning, 6,5 ml av 10 vikt-% butyletylmagnesium (BEM) i heptanlösníng och 0,4 ml av ren titantetraisoprópoxid (TPT). Blandningen värmdes i 30 minuter i ett etylenglykolbad som hölls vid 9000.

Katalysatorns färg växlade till mörkbrun.

Prövning av polymerisation Tre portioner av katalysatorn testades för etenhomo- polymerisation i tre olika försök i ett tryckkärl med använd- (ll u 10 15 20 25 Én 35 449 see 11 ning av isobutanutspädning och ett totaltryck av 37,9 bar vid 1050C med ett partiellt vätgastryck av 3,45 bar. Tríiso- butylaluminium (TIBAL) kokatalysator (25 vikt-% lösning i hep- tan) var närvarande i varje försök.

I Försök 1, användes 0,1913 g katalysator med 0,3826 ml kokatalysatorlösning För en reaktionstid av 30 minuter.

Reaktiviteten befanns vara 585,4 g/h per gram katalysator.

I försök 2, användes 0,353 g katalysator med 0,7 ml kokatalysatorlösning, för en reaktionstid av 20 minuter.

En reaktivitet av 1165 g/h per gram-katalysator observerades.

I försök 3, användes 0,1743 g katalysator med 0,35 ml kokatalysatorlösning, för en reaktionstid av 1 timme. En reak- tivitet av 1078,6 g/h per gram katalysator observerades.

Exempel B visar uppfinningens katalysator framställd med tillsats av magnesiumförening som sista komponent.

Behand1ing'av bäraren 10 g kiseldioxid (Davidson 952) kalcinerades vid 5300E i en timme med ett flöde av 300 cm /minut av kvävgas.

Kiseldioxiden kyldes sedan till 6000 och 20 cm hexylmetyldi- silazan (HMDS) tillsattes med en injektionsspruta följt av uppvärmning till 19000 i 15 1/2 timme. Den behandlade kiseldi- oxiden kyldes sedan och fördes till en lagringskolv för kataly- sator.

Framställning av katalysator Den behandlade kiseldioxiden placerades i en renad tre- halsad rundbottnad kolv och under omrörning tillsattes i följd 25 vikt-% etylaluminiumsesquikloríd (EASC) i heptanlösning och 10 cm 1,5 cm ren titantetraisopropoxid (TPT), 10 cm av Magala 6,5 E. Magala 6,5 E är en lösning av ett organo- magnesium/aluminiumkomplex med formeln [(C9H9)2 Mg]6,b (C2H5)3 Al i heptan (10 vikt-% o Blandningen värmdes sedan till 90 C under omrörning och kyldes sen. Katalysatorn hade mörkton eller svartfärg.

Prövning av polymerisation Två portioner av katalysatorn testades i två olika etenhomopolymerisationsförsök i ett tryckkärl med isobutan- utspädning vid ett totalt tryck av 37,9 bar vid 10508 med 10 449 866 1 2 _ ett partiellt vätgastryck av 5,17 bar. Triisobutylalumínium '(TIBAL) kokatalysator (25 vikt-% lösning i haptan) var närvar- ande i varje Försök. 1 gel försLa Försöket, nnvändvs H,U955 Q katnlysulnr med 0,28 cm TIBAL-kokatalysatorlösning För en reaktíonstíd av 1 timme. En reaktivitet av 544,5 q/h per gram Éafialysator observerades, med en títanreaktivitet av 136,125_g/h par gram Ti. _ 3 I ett andra försök, användas-Û,0788 g katalyslator med 0,25 cm TIBAL-kokatalysatorlösning för reaktionstid av 1 timma,men en observerad reaktívitet av 394,7 g/h per gram katalysator. Titanreaktiviteten var 98,675 g/h per gram Ti. u)

Claims (10)

.m 15 zo_ 30 35 449 866 13 PATENTKRAV

1. Fast katalysatorkomponent för användning tillsammans med en av alkyl- eller arylaluminiumförening bestående kata- lysatorkomponent i ett katalysatorsystem för polymerisation eller sampolymerisation av 1-olefiner, k ä n n e t e c k n a d av att den är framställd genom (1) omsättning av en monofunk- tionell organisk kiselförening med kiseldioxid eller aluminium- oxid eller en blandning därav, varvid den organiska kiselför- eningen reagerar med ytliga hydroxylgrupper på kiseldioxiden eller aluminiumoxiden, (2) omsättning av produkten från 1 med en grupp IIA organometallisk förening eller komplex av magne- sium eller kalcium, och (3) omsättning av produkten av 2 med en halogenid eller alkoxid av titan, vanadin, zirkonium eller blandningar av dessa, eller (2') omsättning av produkten av 1 med en alkylaluminiumhalogenid och en grupp IIA organometallisk förening eller komplex av magnesium eller kalcium före 3, eller (1') omsättning av produkten av 1 med halogeniden eller alkoxi- den 1 3 före 2. ff

2. Katalysatorkomponent enligt patentkravet 1, k ä n n e - t e c k n a d' av att den är framställd genom (1) omsättning av en monofunktionell organisk kiselförening med kiseldioxid eller aluminiumoxid eller en blandning därav, varvid den organiska kiselföreningen reagerar med ytliga hydroxylgrupper på kisel- dioxiden eller aluminiumoxiden, (2) omsättning av produkten från 1 med en grupp IIA organometallisk förening eller komplex av magnesium eller kalcium, och (3) omsättning av produkten av; 2 med en halogenid eller alkoxid av titan, vanadin, zirkonium eller blandningar av dessa, så att en fast katalysatorprodukt erhålles.

3. I Katalysatorkomponent enligt patentkravet 1 eller 2, vari föreningen eller komplexet i grupp IIA är ett alkyl- eller arylmagnesium eller ett magnesiumkomplex.

4. Katalysatorkomponent enligt patentkravet 1 eller 2, vari en eller flera av de organometalliska föreningarna inne- håller en halogenid jämte den organiska enheten. H

5. Katalysatorkomponent enligt patentkravet 1'eller 2, vari katalysatorn är ett trialkylaluminium, en alkylaluminium- hydrid eller en blandning därav och alkylgrupperna innehåller 10 15 20 30 35 449 866 14 raka eller grenade kolvätekedjor vardera med ca 1 - 10 kol- atomer. _

6. Förfarande för framställning av en fast katalysator- komponent för användning tillsammans med en av alkyl- eller arylaluminiumförening bestående katalysatorkomponent i ett katalysatorsystem för polymerisering eller sampolymerisering av 1-olefiner, k ä n n e t e c k n a t av I (1) omsättning av en monofunktionell organisk kiselförening med kiseldioxid eller aluminiumoxid eller en blandning därav, varvid den orga- niska kiselföreningen reagerar med ytliga hydroxylgrupper på kiseldioxiden eller aluminiumoxiden, (2) omsättning av produk- ten från 1 med en grupp IIA organometallisk förening eller komplex av magnesium eller kalcium, och (3) omsättning av pro- dukten av 2 med en halogenid eller alkoxid av titan, vanadin, zirkonium eller blandningar av dessa, eller (2') omsättning av produkten av 1 med en alkylaluminiumhalogenid och en grupp IIA organometallísk förening eller komplex av magnesium eller kal- cium före 3, eller (1') omsättning av produkten av 1 med halo- geniden eller alkoxiden i 3 före 2.

7. Förfarande enligt patentkravet 6, k ä n n e t e c k - n a t~ av (1) omsättning av en monofunktionell organisk kisel- förening med kiseldioxid eller aluminiumoxid eller en blandning därav, varvid den organiska kiselföreningen reagerar med ytliga hydroxylgrupper på kiseldioxiden eller aluminiumoxiden, (2) omsättning av produkten från 1 med en grupp IIA organometallisk förening eller komplex av magnesium eller kalcium, och (3) om- sättning av produkten av 2 med en halogenid eller alkoxid av titan, vanadin, zirkonium eller blandningar av dessa, så att en fast katalysatorkomponent erhålls. I

8. Förfarande enligt patentkravet 6 eller 7, k ä n n e - t e c k n a ty av att katalysatorkomponenten är ett trialkyl- aluminium, en alkylaluminiumhydrid eller en blandning därav och alkylgrupperna innehåller raka eller grenade kolvätekedjor var- - 10 kolatomer. dera med ca 1

9. Användning av ett katalysatorsystem innefattande en av alkyl- eller arylaluminiumförening bestående katalysatorkomponent enligt något av kraven 1 - 5 för framställning av polymerer och polymeriserbara 1-olefiner, k ä n n'e t'e c k n a d av att man polymeriserar åtminstone en 1-olefin under polymerisationsbeting- elser med detta katalysatorsystem. 449 see 15_

10. Användning enligt patentk;avet 9, av att 1-olefinen har_formeln R-CH=CH2, där R betyder k ä n n e t e c k - n a d en väteatom eller en alkylgrupp med högst 10 kolatomer.