SE443177B - Sett och anordning for nedbringning av vermeforbrukningen i en byggnad eller liknande - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 8105414-0 ytorna håller högre temperatur än luften utanför. Värmetransporten genom väggar och tak blir större, ju högre temperaturskillnaden är, och det uppstår en konvektionsström på väggarnas resp takets utsida, vilken ökar i hastighet med ökande temperaturskillnad. Enligt vad uppfinnaren kunnat konstatera, kommer luften intill husets ytor att med tilltagande blåst röra sig snabbare än den enligt ovan förekom- mande egenkonvektionen, och därmed ökar också transmissionsförlus- terna markant, eftersom det yttre skikt av uppvärmd luft, som vid vindstilla finns omedelbart intill husets utvändiga yta och ger ett ökat värmeövergångsmotstånd, spolas bort mera eller mindre hastigt av den utmed ytan passerande luftströmmen med påföljd att transmis- \ sionsförlusterna ökar.

Det är allmänt känt, att stillastående luft utgör ett utmärkt termiskt isoleringsmaterial, och det är sålunda viktigt, att så tjocka luftskikt som nöjligt kan anordnas runt uppvärmda eller kylda byggnader för nedbringning av transmissionsförlusterna. Däremot är det inte nödvändigt, att detta stillastående eller relativt stilla- stående luftskikt bygges in i byggnadens hölje. Luftskiktet ger bättre verkan utvändigt på höljet, eftersom den värdefulla instrål- ningen av solenergi inte hindras, när stillastående luft inte är in- nesluten i annat material, exv glasull, plast etc, såsom vid isole- ring av en byggnads hölje på traditionellt sätt, då instrålningen utestänges i den mån som isoleringen ökas. Detta är särskilt påtag- ligt i samband med drivhus.

För att avsevärt reducera och i bästa fall i det närmaste eli- minera den nämnda termiska effekten hos vinden har sättet enligt uppfinningen för nedbringning av värmeförbrukningen i en byggnad el- ler liknande, särskilt i bostadshus, erhållit de kännetecken som framgår av patentkravet 1.

Uppfinningen avser även en anordning för utövning av sättet i_ enlighet med patentkravet 3.

Att applicera vindskärmar på byggnader är i och för sig ingen nyhet. Sålunda beskrives i den norska utläggningsskriften 131 399 en anordning för att förhindra undertryck på platta eller svagt lutande tak, vilkas ytterkant slutar med en bröstning, som bildar fortsätt- 10 15 20 25 30 35 8105414-0 ning av husväggen. Anordningen innefattar en ledyta i form av en platta ovanför bröstningen på avstånd från denna, för att en del av den vind, som pressas upp längs väggen och bröstningen, medelst led- ytan skall ledas in över taket. Ändamålet härmed är, att man vid de speciella takkonstruktioner som avses i utläggningsskriften skall förhindra att taket helt eller delvis rives loss till följd av under- tryck, som bildas över taket.

I den tyska offentliggörandeskriften 2 317 545 beskrives en an- ordning för reducering eller eliminering av sugkrafter, som alstras av vinden vid platta eller svagt lutande tak. Anordningen innefattar störelement, som skjuter utanför takets begränsningskant och har till uppgift att störa vindens strömningsförhållanden under reduce- ring eller eliminering av virvelbildning. Störelementen kan därvid ha formen av luftgenomsläppliga galler.

Det är sålunda vid båda dessa tidigare kända anordningar fråga om att applicera skärmar vid speciella takkonstruktioner för att re- ducera vindens dynamiska inverkan på takkonstruktionen. Däremot har genom dessa anordningar inte beaktats den termiska effekten hos vin- den och inte heller anvisats någon väg att genom inverkan på denna termiska effekt nedbringa värmeförbrukningen i byggnader och liknan- de.

Till förtydligande av uppfinningen skall denna beskrivas närma- re i det följande med hänvisning till bifogade ritningar, på vilka FIG 1 är ett diagram, som åskådliggör värmeförbrukningen i ett hus, FIG 2 är en schematisk vertikalprojektionsvy av ett hus, åskåd- liggörande de av vinden förorsakade luftströmmarna omkring hu- set, FIG 3 är en vy, motsvarande FIG 2, med vindskärmar anbragta på taket för reducering av vindens termiska effekt på energiför- brukningen i huset, FIG 4 är en schematisk perspektivbild av ett hus med vindskär- mar anbragta enligt uppfinningen på såväl tak som fasader, FIG 5 är en schematisk planvy av ett antal huskroppar, åskådlig- görande luftströmnarna och ytterligare ett utförande av anord- 10 15 20 25 30 35 8105414-0 ningen enligt uppfinningen, FIG 6 är en schematisk perspektivbild av ett drivhus, åskådlig- görande luftströmmarna över taket på drivhuset, FIG 7 är en fragmentarisk perspektivbild av drivhuset i FIG 6, försett med anordning för tillämpning av sättet enligt uppfin- ningen, FIG 8 är en ändvy i större skala av en del av drivhuset i FIG 7.

FIG 9 är en fragmentarisk schematisk vy i likhet ned den i FIG 8, áskädliggörande ett modifierat utförande av anordningen en- ligt uppfinningen, FIG 10 är en fragmentarisk schematisk planvy av anordningen i Fn; 9, “ FIG 11 är en schematisk planvy av ett antal cylindriska olje- cisterner, ' FIG 12 är en sidovy av en enskild oljecistern, försedd med an- ordning för tillämpning av sättet enligt uppfinningen, FIG 13 är en planvy av oljecisternen i FIG 12, FIG 14 är en bruten vertikalprojektionsvy av ett konstruktivt utförande av en vindskärm, och FIG 15 är en tvärsektionsvy genom en av stolparna vid vindskär- men i FIG 14. ' Såsom inledningsvis nämnts, påverkas inte bara ventilationsför- lusterna och luftläckningen av vinden utan även transmissionsförlus- terna genom väggar och tak. De vindberoende värmeförlusterna blir givetvis olika från fall till fall, eftersom de är beroende av hur huset är konstruerat och beläget och deras andel i de totala värme- förlusterna varierar i beroende av om huset är placerat i en mera eller mindre blåsig trakt av landet. Diagranmet i FIG 1, vartill nu först hänvisas, avser ett speciellt fristående hus, beläget i syd- ligaste delen av Sverige, och har upprättats med ledning av prak- _ tiskt utförda mätningar, som gjorts under en eldningssäsong från ok- tober till maj månad. I diagrammet är skillnaden mellan innetempera- tur och utetemperatur, betecknad AT, angiven i grader C på horison- talaxeln, medan energiförbrukningen per dygn är angiven i kWh på de 10 15 20 25 30 35 8105414-0 båda vertikalaxlarna (kwh/24h). Den del av energiförbrukningen, som hänför sig till energiförluster via hushåll och tappvatten, är mar- kerad med en horisontell prickstreckad linje A. Denna energiförlust är huvudsakligen oberoende av vilken temperaturskillnad och vilken vindhastighet som råder för tillfället. Ovanpå denna energiförlust ligger den energiförlust, som representeras av transmissionsförlus- terna genom väggar och tak, och den är med avseende på vindstilla markerad med en prickstreckad linje B. Som lätt inses, är denna energiförlust beroende inte bara av den rådande temperaturskillnaden utan också av om det blåser mera eller mindre, vilket åskådliggjorts i diagrammet genom ett antal prickstreckade linjer 1 - 10 ovanför linjen B, där sifforna på resp linjer anger den förekonmande vind- hastigheten i m/s. Den vindberoende energiförlusten ovanför linjen B utgör som synes en betydande del av den totala energiförbrukningen.

Den innefattar tvâ typer av förluster, dels de av vindens termiska effekt förorsakade transmissionsförlusterna och dels ventilations- förluster. Transmissionsförlusterna ökar kraftigt redan vid låga vindhastigheter, medan ventilationsförlusterna ökar kraftigt först vid högre vindhastigheter. Tillsamman bildar de båda typerna av vindberoende värmeförluster ett samband, som följer formeln AT X V X A = Q där AT är skillnaden nellan ute- och innetemperatur i 'C V är vindhastigheten i m/s A är en konstant Q är värmeförlusten i kWh/24h I ett välisolerat och vältätat hus som det diagrammet avser, utgöres de vindberoende energiförlusterna till största delen av de vindbe- roende transmissionsförlusterna. Den vindberoende energiförlusten utgör en så betydande del av den totala energiförbrukningen vid var- je förekommande temperaturskillnad AT, att det framstår som mer än väl motiverat att angripa denna del av energiförbrukningen och sökä nedbringa densanma, vilket genom tillämpning av föreliggande uppfin- ning kan ske med en i förhállande till resultatet obetydlig inves- teringskostnad. I FIG 2, vartill nu hänvisas, visar luftrörelserna vid en bygg- 10 15 20 25 30 35 810541-4-0 nadskropp 11, när vindriktningen är den som markerats medelst den stora pilen 12. På vindsidan, dvs byggnadens högra sida med avseende på FIG 2, bildas ett övertryck, som medför ökad vindhastighet runt byggnaden men särskilt över byggnadens tak. Pâ byggnadens läsida, den vänstra sidan i FIG 2, bildas ett undertryck. Det är mycket svårt att täta en byggnad, då dessa tryckskillnader råder. Följden är, att det uppstår stora ventilationsförluster och stor luftläck- ning i form av icke avsedd ventilation, som ökar med vindhastighe- ten. Ännu viktigare är emellertid, att undertrycket på läsidan ini- tierar en luftrörelse, som strävar att utjämna tryckskillnaden. Kall luft, vilken sålunda inte uppvärmts av byggnadskroppen, strömmar till från omgivningen. Det yttre skikt av uppvärmd luft, som vid vindstilla finns omedelbart intill byggnadens utvändiga yta och ger ett ökat värmeövergångsmotstånd, spolas bort med påföljd att trans- missionsförlusterna ökar. ' ' Luftströmningen kan påverkas för nedbringning av de vindberoen- de transmissionsförlusterna och samtidigt därmed även ventilations- förlusterna och luftläckningen genom att vindskärmar anbringas på det sätt som är visat i FIG 3. Två vindskärmar 13 och 14 är anbragta på byggnadens tak. Övertrycket på vindsidan påverkas inte av vind- skärmarna men däremot reduceras undertrycket på läsidan väsentligt genom att vindhastigheten pâverkas av de båda högt placerade vind- skärmarna 13 och 14. Om vindskärmarna antages ha en porositet på ca 50%, sjunker vindhastigheten vid genomgången av den första vindskär- men 13 med ca 50%, och vid genomgången av den andra vindskärmen 14 sjunker den redan reducerade vindhastigheten till 25% av den fria vindens hastighet. Det har vid gjorda experiment visat sig, att op- timalt resultat erhålles, då vindskärmen åstadkommer 40 - 60% vind- reduktion. Medelst vindskärmarna 13 och 14 erhålles läzoner 15 och_ 16, vilkas övre gräns är markerad medelst en prickstreckad linje 17.

Genom att vindskärmar arrangeras på det sätt som är visat i FIG 3, insparas betydande mängder uppvärmningsenergi. Genom uppfinningen avslöjas sålunda ett gamalt genomgående fel i sättet att beräkna transmissionsförl usterna för en byggnad, nämligen att man inte tar 10 15 20 25 30 35 8105414-0 med vindberoendet vid beräkning av värmegenomgângstalet, det s k K-värdet.

Vindskärmarna 13 och 14 kan utgöras av vindnät av någon av de på marknaden tillgängliga typerna. Exempelvis kan vindnät av textil- material, såsom Ritza 6508, som tillverkas av firma Julius Koch, Köpenhamn, Danmark, vara uppspända huvudsakligen vertikalt mellan stolpar eller i ramar, men det är också möjligt att som vindskärmar anordna nät eller galler av metall. Vindskärmens verkan, den s k lä- effekten, som kan betecknas r, definieras genom sambandet V - Vr r = X 100 V där V = den fria vindens hastighet i m/s ' Vr = vindens hastighet bakom vindskärmen i m/s.

Genom detta samband blir läeffekten uttryckt i procent av den fria vindens hastighet.

En ytterligare förbättring av vindskärmens inverkan med avseen- de på inbesparing av uppvärmningsenergi kan uppnås genom att byggna- den förses med ytterligare vindskärmar enligt FIG 4. Enligt denna figur är en rektangulär vindskärm 18 anordnad på byggnadens tak, me- dan de båda fasaderna är försedda med såväl horisontella vindskärmar 19 som vertikala vindskärmar 20, vilka skjuter ut huvudsakligen vin- kelrätt från fasaderna. Även gavlarna kan anordnas med vindskärmar pâ motsvarande sätt. Oavsett från vilket häll vinden blåser erhålles genom detta arrangemang en betydande nedsättning av vindens hastig- het vid byggnadens utvändiga ytor och därmed reducering av transmis- sionsförlusterna.

FIG 5 visar en annan situation, där läzoner âstadkommits me- delst vindskärmar. I figuren visas tre byggnadskroppar 21, 22 och 23. Byggnadskroppen 21 är inte försedd med vindskärmar, och luftrö- relser uppträder då på traditionellt sätt med ökande vindhastighet_ och turbulenta strömningar not byggnadskropparna 21 och 22, såsom markerats medelst pilarna. Sådana strömningar är mycket energikrä- vande, eftersom det uppvärmda luftskiktet intill byggnadskropparnas utvändiga ytor blàses bort med påföljd att värmeövergångsmotstândet 10 15 20 25 30 35 81054214-0 minskar och transmissionsförlusterna ökar. Byggnadskroppen 22, som ligger i förlängningen av byggnadskroppen 21, utsättes för den för- höjda vindhastighet som uppstår längs fasaden på byggnadskroppen 21, och drabbas därför hårt.

I FIG 5 har byggnadskroppen 23 försetts med vindskärmar 25, 26 och 27, som skjuter ut huvudsakligen vinkelrätt från byggnadskrop- pens 23 fasad på inbördes avstånd i fasadens längdriktning. Lämpliga fästpunkter för vindskärmarna är förekommande balkongers sido- stycken, eftersom skärmarna då när maximalt långt ut från fasaden och läzonerna då blir större. De tre vindskärmarna ger läzoner 28, 29 och 30, vilkas yttre gräns har markerats medelst en prickstreckad linje 31. Vindhastigheten kommer att reduceras längs byggnadskrop- pens 23 fasad medelst de tre vindskärmarna, så att byggnadskroppen“ 22 i förlängningen av byggnadskroppen 23 inte drabbas av ökande vindhastighet och därmed förknippade värmeförluster. Självfallet kan samtliga byggnadskroppar i FIG 5 anordnas med vindskärmar på det sätt som är visat i FIG 3 och 4. ' ' Speciellt drivhus eller växthus kräver i kallt klimat stora mängder energi, som mäste tillföras via uppvärmningssystem under en stor del av året, då solinstràlningen inte är tillräckligt intensiv för bibehållande av den erforderliga temperaturen i drivhuset. Vind- skärmar för ästadkomande av läzoner är då till stor nytta, särskilt som drivhus har mycket dåliga K-värden. För närvarande användes vindskärmar av vegetation, men även artificiella vindskärmar före- kommer, vilka då förankras i marken på ett visst avstånd från det aktuella drivhuset eller drivhusblocket. Avståndet mäste vara väl tilltaget, för att vindskärmarna inte skall hindra solinstrâlningen.

Nackdelarna med vindskärmar, som är förankrade i marken, är flera: höjden på konstruktionen blir ansenlig, maximala momentet vid mark- planet blir stort och kostnaderna blir som följd härav relativt höga per inbesparad kWh. _ _ FIG 6 visar ett drivhusblock av en vanligen förekommande typ (Venlo). Drivhus av denna typ har sadeltak, och när flera drivhus är anordnade som ett block på det sätt som framgår av FIG 6, bildas da- lar 33 mellan intill varandra belägna sadeltak 34, varvid luftström- www .. 10 15 20 25 30 35 8105414-0 marna kanaliseras till dessa dalar och sveper fram genom dessa, sä- som har illustrerats med pilarna i FIG 6.

I FIG 7 och 8 visas, hur uppfinningen kan tillämpas på drivhus- block av den i FIG 6 visade typen. Triangulära vindskärmar 32 är an- bragta i dalarna 33 mellan intill varandra belägna sadeltak 34 och hindrar, att luftrörelserna genom dalarna sveper bort de uppvärmda luftskikten intill sadeltakens utvändiga ytor. Vindskärmarna blir sålunda i detta fall relativt små, och de kan vara nagot förskjutna relativt varandra i dalar, som gränsar till varandra, såsom visas i FIG 7, för att i mindre utsträckning hindra solinsträlningen i driv- husen. Lämpligen reducerar vardera vindskärmen vindhastigheten med ca 50%, så att luften i dalarna blir nästan stillastående, sedan vinden passerat tillräckligt många skärmar. Dä denna situation in: träder, har transmissionsförlusterna i drivhusens tak väsentligt re- ducerats och den icke önskvärda ventilationen nästan upphört.

Vindskärmar kan anordnas och anbringas på det sätt som är visat i FIG 7 och 8 även vid andra byggnader ned sadeltak än drivhus, exempelvis pá taket av en industribyggnad, försedd med lanterniner.

De ganska små vindskärmarna 32 kan vid applicering på exempel- vis drivhus göras vridbara, för att de skall kunna följa solens gång och det skall bli så litet bortfall av instràlad solenergi som möjligt. I FIG 9 och 10 visar ett sådant utförande. Vindskärmarna 32' är här vridbart lagrade medelst en lageranordning 35 vid bottnen av da- len 33 mellan två intill varandra belägna sadeltak 34 för vridning kring en huvudsakligen vertikal axel. På så sätt kan vindskärmen 32' ställas in i olika lägen allt efter den infallande solsträlningen, för att vindskärmen skall skugga så litet som möjligt inuti drivhu- set. Om det antages, att nordriktningen är den som angivits med en pil 36 i FIG 10, inställes vindskärmen 32' i öst-västlig riktning på morgonen kl 6, och detta läge är i FIG 10 betecknat ned I. Vindskär- men vrides sedan medurs med avseende på FIG 10 efter solens skenbara rörelse på himlavalvet för att vid middagstid intaga nord-sydligt läge, betecknat med II, och sedan på kvällen kl'6 åter intaga läget I. Vindskärmen kan lätt ställas in automatiskt medelst tidstyrd ser- 10 15 20 25 30 35 8185414-0 10 voanordning. Vindskärmarna 32' är vid utförandet enligt FIG 9 och 10 kompletterade med ytterligare vindskärmar 37 på nockarna av sadel- taken 34 och har partier, vilka med avtagande höjd sträcker sig ned längs sadeltakets ytor. Vindskärmarna 37 är stationärt anordnade, eftersom de är betydligt mindre än vindskärmarna 32' och förorsakar obetydlig skuggning inuti drivhuset.

När vindskärmar är anordnade vid sadeltak, har det visat sig att optimalt avstånd mellan vindskärmarna är 4 - 6 gånger vindskär- marnas höjd, mätt från den lägsta punkten i dalen mellan sadeltaken till vindskärmens övre kant. i I samband ned uppfinningen avses med byggnad eller liknande in- te endast konventionella hus med uppvärmning utan även andra konst- ruktioner, vilka inte är byggnader i egentlig mening men vid vilka det ändå är av intresse att spara värmeenergi med beaktande av vin- dens termiska effekt. Exempel på sådana konstruktioner är cisterner för tjockolja, som hálles uppvärmd i cisternerna.

I FIG ll, vartill nu hänvisas, är visad en rad cylindriska ol- jecisterner 38. När vinden blåser mot dessa cisterner i riktningen av pilen 39, bildas luftströmar omkring cisternerna ungefär på det sätt som är markerat med pilarna i FIG 11. På sanma sätt som tidiga- re beskrivits blâses härvid det uppvärmda luftskiktet omkring cis- ternerna bort med en ökning av transmissionsförlusterna som följd.

FIG 12 och 13 visar, hur uppfinningen tillämpas på en cistern för nedbringning av den vindberoende transmissionsförlusten. Vind- skärmar 40 är anordnade med 900 mellanrum på cisternens nwntelvägg och skjuter ut radiellt från denna, medan en vindskärm 41 är anord- nad runt cisternens tak utmed dettas periferi. Hastigheten pâ den vind, som sveper runt oljecisternen, kommer successivt att reduceras efter hand som vinden passerar genom vindskärmarna 40, såsom marke- rats medelst pilarna i FIG 13. Pá sanma sätt som tidigare beskri- vits, komer vindskärmen 41 att reducera hastigheten på den vind,” som blåser över oljecisternens tak.

Som tidigare nämts, kan vindskärmarna utgöras av vindnät av textil- eller metallmaterial, vilka är uppspända mellan stolpar el» ler är inspända i ramar. Det torde inte innebära nâgra större svå- 10 15 20 25 30 35 8105414-0 ll righeter för en genomsnittskonstruktör att konstruera en sådan vind- skärm, men för fullständighetens skull visas i FIG 14 och 15 ett fö- redraget utförande av en vindskärm för tillämpning av sättet enligt uppfinningen.

Ett vindnät 42 av den tidigare nämnda typen Ritza är uppspänt mellan två stolpar 43, som här visats vara av hålprofil. Stolparna har i ena änden en fotplatta 44 och är medelst bultar 45, som går genom fotplattan, fästa på den byggnad 46, som vindskärmen är monte- rad på. I den andra änden är stolpen tillsluten medelst ett ändlock 47. Vindnätet 42 är fäst på stolparna medelst en skena 48, som är fäst på stolpen medelst skruvar 49, varvid vindnätet är fastspänt mellan skena och stolpe. Eftersom vindnätet 42 och därmed stolparna 43 utsättes för hög belastning vid stark vind, kan det vara nödvän- digt att staga upp stolparna 43.

En likartad infästning av vindnätet kan komma till användning, när vindnätet är infäst i en ram, såsom erfordras_i-fråga m vind- skärmarna vid byggnader med sadeltak enligt FIG 7 - 10. Det är också möjligt att som vindskärmar anordna i sig själva styva galler eller perforerade skivor eller plåtar. Vindskärmarna enligt uppfinningen kan också ingå i själva byggnadskonstruktionen. Exempelvis kan före- komande balkonger ges sådan utformning och utföras i ett luftgenom- släppligt material, så att de bildar vindskärmar och ger lämpliga läzoner längs byggnadens fasad. Även vid restaurering av speciellt högre bostadsbebyggelse kan metoden att kombinera balkongkonstruk- tioner med vindskärmar vara framgångsrik.

Att reducera den vindberoende energiförlusten genom tillämpning av uppfinningen innebär, att energibesparingen kan göras på billi- gaste sätt, eftersom den investering som erfordras för anbringningen av vindskärmarna är låg i förhållande till den därigenom inbesparade energimängden. Fördelen med uppfinningen är dessutom, att den kan tillämpas till samma kostnad i befintlig bebyggelse som vid nyproï duktion. Vindskärmarna kan i många fall integreras med den arkitek- toniska utformningen av en byggnad.

Claims (10)

1. 0 l5 20 30 8105414-0 l2 " '" PATENTKRAV l. Sätt för nedbringning av värmeförbrukningen i en byggnad eller liknande, k ä n n e t e c k.n a t av att den genom fria vindar förorsakade luftrörelsen tätt intill utvändiga ytor på byggnaden eller liknande reduceras medelst ett flertal på inbördes avstånd i sin tvärriktning anordnade, huvudsakligen parallella luftgenomsläppliga skärmar (l3, l4, l8, l9, 20, 25, 26, 27, 32, 32“, 37), som appliceras tätt intill utvändiga ytor på byggnaden eller liknande eller på annan angränsande byggnad eller liknande huvudsakligen på tvären av den dominerande rikt- ningen på de fria vindarna längs de sistnämnda ytorna, varvid skärmarna var och en åstadkommer en reduktion av vindhastigheten på 40 - 60%.

2. Sätt enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t av att skärmarna appliceras på de ytor på byggnaden eller liknande, intill vilka luftrörelserna skall reduceras.

3. Anordning för nedbringning av värmeförbrukningen i en byggnad eller liknande genom utövning av sättet enligt krav l eller 2, k ä n n e t e c k n a d av ett flertal på inbördes avstånd i sin tvärriktning anordnade, huvudsakligen parallella luftgenomsläppliga vindskärmar (l3, l4, l8, l9, 20, 25, 26, 27, 32, 32'), som är an- bragta på byggnaden eller liknande, utskjutande huvudsak- ligen vinkelrätt från en eller flera av byggnadens utvän- diga ytor, varvid skärmarna var och en åstadkommer en reduktion av vindhastigheten på 40 - 60%.

4. Anordning enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a d av att vindskärmarna (l9, 20, 25, 26, 27) är anordnade huvudsakligen vertikalt och/eller huvudsakligen horison- tellt på en eller flera sidoytor på byggnaden över huvudi' sakligen hela höjden resp bredden hos den ifrågavarande sidoytan. 3

5. Anordning enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a d av att vindskärmarna (l8) är anordnade på byggnadens tak 10 15 20 25 8105414-0 13 utmed dettas periferi.

6. Anordning enligt krav 3 vid byggnad med sadeltak (34), som är anordnade vid sidan om varandra, exempelvis vid ett drivhus, k ä n n e t e c k n a d av att vind- skärmarna (32, 32') är anbragta i dalarna (33) mellan sadeltaken (34).

7. Anordning enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a d av att vindskärmarna (32') i dalarna är anordnade omväx- lande med vindskärmar (37) på nockarna av sadeltaken (34).

8. Anordning enligt krav 6 eller 7, k ä n n e t e c k - n a d av att vindskärmarna (32') är anordnade vridbara för inställning i relation till förekommande solinstrål* ning.

9. Anordning enligt något av krav 3 - 8, k ä n n e - t e c k n a d av att flera inbördes huvudsakligen paral- lella vindskärmar (32) är anordnade på ett inbördes av- stånd, som är lika med 4 - 6 gånger vindskärmarnas höjd. lü.

10. Anordning enligt något av krav 3 - 9, k ä n n e - t e c k n a d nät (42). av att vindskärmarna utgöres av uppspända