SE421922B - Forfarande for framstellning av derivat av 5-karboxi-(respektive 6-karboxi)4,5,6,7,-tetrahydro-tieno(2,3-c)-(respektive(3,2-c)-)pyridin - Google Patents

Description

lO l5 20 25 30 35 40 _771494o-9 ' 4,5,6,7-tetrahydro-tieno-pyridinderivat har redan beskrivits i de franska patentskrifterna 2 215 948 och 2 312 247. Ingen av dessa patentskrifter utlär emellertid sådana derivat, som innefattar en karboxylgrupp, COOR4, som befinner sig i grtgçställning i förhållande till kväveatomen i pyridinringen.

Således hänför sig uppfinningen till ett förfarande för framställning av föreningar med formlen (I) eller (ID , vid vilket I (a) en förening med formeln 2 CÛOH \Y/I eller NH2 1 2 (III) (IV) R där R och R har samma betydelser som ovan i förhållande till formlerna (I) och (II), kondenseras med formaldehyd i vattenlösning, i närvaoav en stark mineralsyra, för erhållande av ett derivat med formeln * 2 eller R där n? = R4 = H; (Ha) (b)-att derivatet med formeln (Ia) eller (IIa) eventuellt bringas att reagera med en halogenid med formeln R3X, där R3 har i samband med formlerna (I) och (Im an- given betydelse, med undantag av väte, och X är halogen, för erhållande av ett (Ia) R R2 derivat med formeln 3 * R cooR3 //H\S ) eller 3.

Rl R där Rs = R4f H; (Ib) . (un) (c) att ett derivat med formeln (Ib) eller (IIb) eventuellt hydrolyseras för erhållande av ett deíivat med formeln eller fJ[:: I CÛOH 2 \ C \P3 (1) R där R3 fn och R = H; och R (m) (d) derivaten med formeln (Ic) eller (IIc) eventuellt förestras med en alkohol med formlen R4OH, där R4 har i samband med formlerna I ochII angiven betydelse, med undantag av väte, för erhållande av ett derivat med formeln 4 0 7714940-9 eller I I (Ia) (na) dar R3 51 R4 in.

I enlighet med en modifikation förestras de derivat med formeln (Ia) eller (Ib), som erhållits i steg (a), med ovannämnda alkohol med formeln R40H, för erhållande av derivat med formeln 2 R COÛR4 ( l eller ( l H .

Y/f*~S FOR (ie) (me) där RI* = n och R4 I! n; varefter derivatet med formeln (Ie) eller (Ile) eventuellt bringas att reagera med ovannämnda halogenid med formeln R3X, för erhållande av derivaten med formeln (Id) eller (IId).

Reaktionen enligt steg (a), där don oorganiska syran typiskt utgöres av klor- vätesyra eller svavelsyra, sker vanligtvis vid rumstemperatur. I vissa fall kan det emellertid vara nödvändigt att värma reaktionsblandningen till en temperatur av exempelvis 5006.

I steg (b) bringas derivaten med formlerna (Ia) och (IIa) att reagera med halogeniden med formeln R3X, företrädesvis i något överskott, varvid X företrädesvis är klor, brom eller jod. Reaktionen genomföres med fördel i ett inert lösningsmedel, såsom en lägre alkohol, exempelvis etanol, eller dimetylformamid, i närvaro av ett syrabindande medel, såsom ett alkalimetallkarbonat, exempelvis kaliumkarbonat.

Reaktionstemperaturen är vanligtvis mellan 60°X och kokpunkten för det använda lösningsmedlet.

Da X är klor eller brom kan en katalytisk eller stökiometrisk mängd av en alkalimetalljodid, såsom kaliumjodid, med fördel tillsättas.

De erhållna föreningarna med formlerna (lb) och (IIb) kan utsättas för en ba- sisk hydrolys genom áterflöde i ett alkohollösningsmedel, såsom metanol eller etanol, i närvaro av en alkalimetallhydroxid, såsom natriumhydroxid, för bildning av derivaten med formlerna (Ic) och (IIc).

De senare kan i sin tur förestras genom återflöde i en alkohol med formeln lO 20 ?5 _7714g4o-9 I 4 R40H i närvaro av gasformig väteklorid för bildning av derivaten med formlerna (Id) och (IId).

I enlighet med den ovan beskrivna modifikationen kan föreningarna med formlerna (Ia) och (IIa) förestras genom âterflöde i en alkohol med formeln R40H i närvaro av gasformig väteklorid för erhållande av derivaten med formlerna (Ie) och (IIe), vilka, i sin tur, kan omvandlas till föreningar med formlerna (Id) och (Ild) genom kondensation med en halogenid med formeln R3X, under de ovannämnda betingelserna.

Alaninerna med formeln (III) eller (IV) (R1 = H eller Hal; R2 =-H) och serinerna med formeln (III) eller (IV) (R1 = H eller Hal; R = OH) som erfordras för för- farandet enligt uppfinningen kan erhållas pâ följande sätt: - s-(2-tienyl)alanin är en handelsprodukt, som kan framställas i enlighet med K. Dittmer, N. Herz och J.S. Chambers, J. Biol. Chem., l946, l66,54l. - 5-(2-tienyl)serin kan framställas i enlighet med G. Heitnauer, Gazz. Chim. Ital., l95l, Bl, l62. _ ~ ß-(5-klor-2~tienyl)alanin kan framställas enligt F. Crowe och F.F. Nord, a.oi~g. them., 1950, is, ess. ' - ß-(5-klor-2-tienyl)serin kan framställas utgående från 5-klor-2-tienaldehyd genom tillämpning av det ovannämnda förfarandet enligt G. Weitnauer: vita kristaller, smältpunkt (sönderfall)= 200-205°C, Utbyte: 83%. - ß-(3-tienyl)-alanin kan framställas enligt J. Shapira, R. Shapira och K. Dittmer, J. Am. Chem. Soc., l953, lå, 3655. - ß-(3-tienyl)serin kan framställas utgående från 3-tienaldehyd genom tillämpning av det ovannämnda förfarandet enligt G. Neitnauer. Väteklorid: vita kristaller, smältpunkt 24l°C.

De övriga derivaten med formlerna (III) och (IV) kan framställas medelst ett av de ovannämnda förfarandena. 7 Samtliga seriner, som används, uppvisade tregykonfigurationen och följaktligen uppvisade tienopyridinerna med formeln (I) och (II), som härletts därifrån, där R2 = OH, gjsfkonfigurationen.

De oorganiska (baserade på klorvätesyra, svavelsyra, och liknande) eller organiska(i:serade på maleinsyra och liknande) syraadditionssalterna kan framställas medelst metoder, som är välkända inom facket.

Följande icke begränsande exempel återges för att belysa framställningen av föreningarna enligt uppfinningen.

Exempel l a 6-karboxi-7-hydroxi-4,5,6,7-tetrahydro-tieno/š,2:Éypyridin (formel IIa; R] = H; R2=oH;R3=R4=H). ' ' En lösning av 205 g (l mol)ß-(2-tieny])serin i l200 cm haltig formalinlösning och ll00 cm3s0,5N svavelsyra omröres vid rumstemperaturen 72 h under kvävgasatmosfär. Den erhållna, ljusa, beiga fällningen tvättas försiktigt 3 av en 35%-ig vatten- 15 20 25 30 35 40 5 7714940-9 med vatten och torkas i vakuum: smältpunkt > 260°C (l02,5 g). Den mängd natrium- hydroxidlösning, som erfordras för att neutralisera exakt hela den mängd svavel- syra, som förbrukats vid reaktionen, tillsättes filtratet. Den erhållna, nya fäll- ningen filtreras, tvättas med en liten mängd vatten och därefter med etanol och eter för att efter torkning i vakuum ge en andra fraktion (43,5 g) av den önskade produkten. Totalt utbyte 73%.

Exempel 2 6-karboxi-4,5,6,7-tetrahydrotienozš,2f57pyridin (formel IIa; R1 = R2 ; R3 = R4 = H) Ovannämnda produkt erhölls medelst förfarandet enligt exempel l utgående från ß-(2~tienyl)alanin. Vita kristaller: Smältpunkt }>260°C (H20); Utbyte 76%. åíàfßâlå. 6-karboxi-2-klor-7-hydroxi-4,5,6,7-tetrahydrotieno¿f§,2-e)7pyridin (Formel Ila; R] = cr, Rz = on; R3 = R4 = H).

Denna produkt erhölls i enlighet med förfarandet enligt exempel l utgående frånß -(5-klor-2-tienyl)serin. Vita kristaller: Smältpunkt ) 260°C. Utbyte: 43%.

Exempel 4 6-karboxi-2-klor~4,5,6,7-tetrahydrotieno¿§,2-Ejpyridin (Formel IIa: R :<4 = H).

Produkten erhölls i enlighet med förfarandet enligt exempel l utgående från ß-(5-klor-2-tienyl)alanin. Vita kristaller: Smältpunkt )260°C. Utbyte: 75%.

Exempel_§ s-karboxi-a-hyaraxi-4,snsa-tetrahyaratieno/Ãs-Efpyriain (Farmei Ia: R] = n; RZ = oH; R3 = R4 = H).

Produkten erhölls medelst förfarandet enligt exempel l utgående från B-(3-tienyl)serin. Vita kristaller: Smältpunkt,> 260°C. Utbyte: 75%.

Ekempel 6 5-karboxi-4,5,6,7-tetrahydrotienq¿§,31§7pyridin (Formel Ia: R1 = R2 = R = R Denna förening erhölls medelst förfarandet enligt exempel l utgående från F-(3-tienyl)alanin.

Väteklorid: vita kristaller; Smältpunkt>260°C. Utbyte: 877. ïäuefíl 5-bensyl-6~bensyloxikarbonyl-7-hydroxi- 4,5,ß,7-tecrar1eno[3,2-c]pyriain (Formel nu; n* = H; R = mi; p? = m4 = bensyi) En blandning av 20,5 g (0,l03 mol) 6-karboxi-7-hydroxi-4,5,6,7-tetrahydrotieno Åš,2¿57pyridin från exempel l, 28,4 g (0,206 mol) kaliumkarbonat och 200 mg kalium- jodid i l50 cm3 dimetylformamid upphettas vid 8006 under 30 min. Bensylklorid 26,07 9; 0,206 mol) tillsättes därefter och reaktionsblandningen omröres vid l00°C under 4 h.

Efter kylning bortfiltreras de oorganiska salterna, filtratet indunstas till torr- het och återstoden upplöses i eter. Den organiska fasen tvättas med vatten, torkas l 4=H). 2 = Cl; R = R = Z5 30 40 7714940-9 över natriumsulfat och indunstas till torrhet. Den erhållna oljan omvandlas till ' vätekloriden, som omkristalliseras tvâ gånger ur etanol. Vita kristaller: Smältpunkt 175-1ss°c. utbyte 52%.

Exempel-8 Sfg-klorobensyl-6-o-klorobensyloxikarbonyl-7-hydroxi-4,5,6,7-tetrahydrotieno [š,2:E?pyridin (Formel IIb; R1 = H; R2 = OH; R3 = R4 = o;klorobensyl) Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel 7 beskrivna. Väteklorid: vita kristaller. Smältpunkt: 160-l80°C (isopro- panol). Utbyte: 48,5%.

Exempel 9 g 5-o-metylbensyl-6-o-metylbensyloxikarbonyl-7-hydroxi-4,5,6,7-tetrahydro-tieno Z§,21S7pyridin W (Formel Ilb; R = H; R2 = OH; R3 = R = gfmetylbensyl) Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel 7 beskrivna. Väteklorid: vita kristaller. Smältpunkt: l80~l90°C (isopropanol-etanol). Utbyte: 48%. 4 Exempel l0 4-hydroxi-5¿o- fluorbensyloxikarbonyl-6-gffluorbensyl-4,5,6,7-tetrahydrotieno ¿{â,3-c pyridin (Formel Ib; R1 = H; R2 = OH; R3 = R4 = 2-fluorbensyl) Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel 7 beskrivna utgående från 4-hydroxi-5-karboxi-4,5,6,7~tetrahydro-tieno- ¿f§,3-§7pyridin (Exempel 5) och gyfluorbensylklorid.

Väteklorid: ljusgula kristaller. Smältpunkt l75°C (etanol). Utbyte: 57%.

Exempel ll 4-hydroxi~5-bensyloxikarbonyl-6-bensyl-4,5,6,7-tetrahydrotienoZ§,3-c pyridin (Formel Ib; R? = H; R2 = on; R3 = R4 = bensyi).

Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel l0 beskrivna. Väteklorid: Vita kristaller. Smältpunkt l60-l65°C (etanol- diisopropyleter). Utbyte: 47%. ' .fäaemsrelsleê ' 5-bensyl-6~bensyloxikarbonyl-4,5,6,7-tetrahydrotienq¿§,2-c pyridin Farmei Ita; nl = R2 = H; R3 = R4 = bensyi) Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel 7 beskrivna utgående från 5-karboxi 4,5,6,7-tetrahydrotienoħ:2fS7pyridin (Exempel 2) och bensylklorid. E Väteklorid: vita kristaller. Smältpunkt l35-l40°C (isopropanol). Utbyte: 65%.

Exempel l3 5¿o-klorbensyl-6¿o-klorbensyloxikarbonyl-4,5,6,7-tetrahydrotienošš,2:37pyridin (Farmei Iïb; R1 = R2 = H; R3 = R4 = 9-kiarbensyi) Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i 50 7 7714940-9 exempel 12 beskrivna. Väteklorid: vita kristaller. Smältpunkt l20-l30°C (etanol-isopropanol). Utbyte: 20%.

Exempel_l§ 513-metoxibensyl-6-E-metoxibensyloxikarbonyl-4,5,6,7-tetrahydrotieno[5,2-E7byridin (Formel Ilb; R1 = R2 = H; R3 = R4 = Bfmetoxibensyl) Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel l2 beskrivna. Bas: vita kristaller. Smältpunkt 72°C (isopropanol).

Utbyte: 31%.

Exempel 15 5-p-nitrobensyl-6-B-nitrobensyloxikarbonyl-4,5,6,7-tetrahydrotienoZ5,2-c yridin (Formel Ilb; R] = R2 = H; R3 = R4 = E¿nitrobensyl) Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel l2 beskrivna. Bas: beiga kristaller. Smältpunkt l22°C (acetonitril).

Utbyte: 5l.5%. _fï_>.<_efl112f*l_._l_â 5-Q-cyanobensyl-6-gfcyanobensyloxikarbonyl-4,5,6,7-tetrahydrotienozš,2-Ezbyridin (Formel IIb; RI = R2 = H; R3 = R4 = 9-cyanobensyl) Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel l2 beskrivna. Bas: vita kristaller. Smältpunkt l07°C (isopropanol- acetonitril). Utbyte: 44%.

Exempel~lZ 5-(3,4,5-trimetoxibensyl)-6-(3,4,5-trimetoxibensyloxikarbonyl)-4,5,6,7-tetrahydro- tieno¿§,2-efbyridin (Farmei nu; R] = RZ = H; R3 = R4 = snus-trimetaxibensyi) Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som är analogt med det i exempel l2 beskrivna. Väteklorid: vita kristaller. Smältpunkt l50-l70°C (etanol).

Utbyte: 12%.

Bemeiilê 5-butyl-6-butoxikarbonyl-4,5,6,7-tetrahydrotienozš,2-ejbyridin (Farmei 1:a; Rl = Rz = H; R3 = R4 = som) R Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel l2 beskrivna. Väteklorid: vita kristaller. Smältpunkt l4l°C (isopropanol- diisopropyleter). Utbyte: 46%.

.F-.åefllifilå 5-fenetyl-6-fenetyloxikarbonyl-4,5,6,7-tetrahydrotienozê,2-Szpyridin (Formel IIb; R] = R2 = H; R3 = R4 = ßenetyl) f Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel l2 beskrivna. Dxalatz vita kristaller. Smältpunkt l60°C (etanol).

Utbyte: l7%.

Exempel 20 5-bensyloxikarbonyl-6-bensyl-4,5,6,7-tetrahydrotieno/5,3 10 15 40 OO 7714940-9 (Formel Ib; R] = H2 = H; H3 = H4 = bensyn Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel 7 beskrivna utgående från 5-karboxi-4,5,6,7-tetrahydrotienoZš,3-c pyridin (Exempel 6) och bensylklorid. Vätekloríd: ljusgula kristaller: Smältpunkt l35-l40°C (isopropanol). Utbyte: 53%. I Exempel 2l 2-klor-5-bensyl-6-bensyloxikarbonyl-4,5,6,7-tetrahydrotienoZ§,2-c pyridin (rormei Iib; R] = ci; H2 = H; H3 = H4 = bensyi) .

Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel 7 beskrivna, utgående från 2-klor-6-karboxi-4,5,6,7-tetrahydrotieno ¿§,2-Ejbyriain (Exempel 4) och bensyikioria.

Väteklorid: beige kristaller. Smältpunkt 140-l60°C. Utbyte: 56%.

Exempel 22 5-bensyl-6~karboxi-4,5,6,7-tetrahydrotieno[§,2-c pyridin (Formel Ilc; R] = R2 = H; R3 = bensyl; R4 = H) En lösning av 8 g (0,02 mol) 5-bensyl-6-bensyloxikarbonyl-4,5,6,7-tetrahydro- tieno[§,2-c pyridinvägeklorid (Exempel l2) och 7 cm3 natriumhydroxidlösning (d = l,38) i 70 cm3 etanol âterflödas under 2 hl Den erhållna fällningen upplöses genom tillsats av isättika. Efter indunstning till torrhet upptas återstoden i metylenklorid och vatten. Den organiska fasen tvättas med vatten, torkas över natriumsulfat och indunstas till torrhet. Återstoden omkristalliseras tvâ gånger ur dimetylformamid. Vita kristaller. Smältpunkt 23006. Utbyte 69,52.

Exempel 23 7 519-klorbensyl-6-karboxi?4,5,6,7-tetrahydrotienoZ§,2eS2byridin (Formel Ilc; R] = R2 = H; R3 = Q-klorbensyl; R4 = H).

Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel 22 beskrivna. Väteklorid: vita kristaller. Smältpunkt l75~l8D°C (etanol).

Utbyte 55,5%. ëffmßlâLåâ s 5-(3,4,5,-trimetoxibensyl)-6-karboxi-4,5,6,7-tetrahydrotieno¿é:2-_}§yridin (Formei 11c; H1 = H2 = H; R3 = a,4,s-trimetaxibensyi; H9 = H) Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel 22 beskrivna. Bas: beiga kristaller. Smältpunkt l99°C (isopropanol- diisopropyleter). Utbyte: 57%.

Exempel 25 5-metyl-6~karboxi-4,5,6,7-tetrahydrotieno[§,2-eípyridin (Formex Iic; RI = H2 = H; H3 = metyi; H4 = H Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel 22 beskrivna. Väteklorid: vita kristaller. Smältpunkt l80-20006. Utbyte: 79%. xfl f' 7714940-9 Exempel 26 5-bensyl-6-karboxi-2-klo-4,5,6,7-tetrahydr0tienoZš,2-c pyridin (Formel IIc; R] = Cl; R2 = H; R3 = bensyl; R4 = H) Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel 22 beskrivna. Bas: beiga kristaller. Smältpunkt 205°C. Utbyte: 45%.

Exempel 27 2-klor-5-bensyl-6-etoxikarbonyl-4,5,6,7-tetrahydrotienoÅš,2-c pyridin (Formel IId; R] = Cl; R2 = H; R3 = bensyl; R4 = etyl) En lätt vätekloridström bubblas genom en äterflödande lösning av 450 mg (l,46 mol) 2-klor-5-bensyl-6-karboxi-4,5,6,7-tetrahydrotienolä,2-clpyridin (Exempel 26) i 5 cm3 absolut etanol. Efter upphettning under 90 min upplöses den erhållna fällningen genom tillsatser av vatten, göres basisk med ammoniak och extraheras med eter. Eterextrakten tvättas med vatten, torkas över natriumsulfat och indunstas till torrhet. Den erhållna oljan omvandlas till vätekloriden, som omkristalliseras ur isopropanol. Beiga kristaller. Smältpunkt 130-l40°C. Utbyte: 46%.

Exempel 28 5-metyl-6-etoxikarbonyl-4,5,6,7-tetrahydrotienolâ,2-c pyridin (Formel Ild; R] = H; RZ = H; Rf* = metyl; R4 = em).

Denna förening erhölls medelst ett förfarande, som var analogt med det i exempel 27 beskrivna, utbående från 5~metyl-6-karboxi-4,5,6,7-tetrahydrotieno [5,2-gjpyridin (Exempel 25).

Bas: ljusgul olja; kokpunkt = l05°C. Utbyte: l5%. lmm Exempel 29 2-klor-5-metoxikarbonyl-4,5,6,7-tetrahydrotieno1§,2-c pyridin (Formel Ile; R] = Cl; R2 = H; R3 = H; R4 = metyl).

En lätt vätekloridström bubblas genom en àterflödande suspension av 4,5 9 2-klor-6-karboxi-4,5,6,7-tetrahydrotienoZš,2-c pyridin i 50 cm3 metanol. Efter upp~ hettning under l timme bortfiltreras en liten mängd olösligt material och filtratet indunstas till torrhet. Efter omkristallisation ur isopropanol ger återstoden vitaktiga kristaller (pastaartade). Smältpunkt l90-20006. Utbyte: 52%.

Exempel 30 2-klor~5-9-klorbensyl-6-metoxikarbonyl-4,5,6,7-tetrahydrotieno¿š,2-_]pyridin (Formel IId; R1 = Cl; R2 = H; R3 = o.klorbensyl; R4 = metyl) En blandning av 2,1 g (7,85 millimol) 2-klor~6-metoxikarbonyl-4,5,6,7-tetra- hydrotieno 3,2-c7pyridin väteklorid (Exempel 29), 1,27 g (7,86 millimol) g.-klor- bensylklorid och l,l g (7,86 millimol) kaliumcarbonat i 20 cm3 dimetylformamid upphettas vid l00°C under Zl h. Efter kylning bortfiltreras de oorganiska salterna och efter tvättning med etanol indunstas filtratet till torrhet och återstoden upplöses i eter. Den organiska fasen tvättas med vatten. torkas över natriumsulfat och indunstas till torrhet. Aterstodsoljan omvandlas till vätekloriden. vilken. l0 {O 25 30 _771494n-9 E E 10 '- vid'omkristallisation utgör isopropanol-diisopropyleter, ger vita kristaller. smaitpunku i2s-i3o°c. utbyte; 30%.

Resultaten från farmakologiska och toxikologiska försök, som återfinns nedan, visar egenskaperna hos derivaten med formlerna (I) och (II), särskilt deras låga toxicitet och utmärkta tolerans, och deras hämmande aktivitet på aggregering (hopklumpning) av blodplättar, deras anti-agglutinerande aktivitet och deras anti- trombotiska aktivitet.

I. TOXIKGLOGISK BESTÄHNING Föreningarna med formlerna (I) och (II) uppvisar utmärkt tolerans och låg toxicitet. Således överskrider LD50/24h/kg kroppsvikt, som bestämtsoralt på möss medelst metoden enligt Miller och Tainter, 350 mg för samtliga derivat.

I enlighet med samma metod, och på intravenös väg, är LD50/24h/kg kroppsvikt exempelvis ll8 mg för derivatet enliqt Exempel l, 235 mg för derivatet enligt Exempel 2, l80 mg för derivatet enligt Exempel 23 och 325 mg för derivatet enligt Exempel 25. , Vidare visar de akuta, kroniska, sub-kroniska och fördröjda toxicitetstester, som genomfördes med olika djurarter, icke någon lokal eller systemisk reaktion, icke någon ändring i de regelbundet utförda, biologiska kontrollproven, icke nägra avvikelser eller någon abnormitet vid de mikroskopiska och makroskopiska undersök- ningarna, som genomfördes på djuren, sedan de dödats och obducerats efter försökens slut. _ II. FARHAKOLOGISK BESTÄMNING l. Hämmande aktivitet pä aggregering av blodplättar.

Ett blodprov tas från jugularvenen på råttor av arten Histar. Från detta citratförsedda blod och efter centrifugering rekonstitueras en plasma, som inne- håller 600 000 1 20 000 blodplättar per ml, vilken plasma därefter används vid samtliga aggregationsbestämningar. É)_ßÉ5ÉäEUiflå.2X;ÅJÄfÉfÅflÉHE5É?É.ÉHSTÉHÉYÃÜS.šV_Ül9ÉPlÄÉÉâÛ. 0,4 ml plasma överföras i ett silikonbehandlat rör, som försetts med en magnet- omrörarstång, som även silikonbehandlats. Röret införes i en aggregometer kopplad till en apparat, som upptecknar variationer i optisk densitet. Dä ljustransmissionen uppnått ett stabilt värde tillföres 0,5 ml av en lösning innehållande l0)fll A.D.P. (adenosindifosfat) till röret.

Aggregering av blodplättar inducerar en ökning av ljustransmissionen följt av en minskning efter deaggregeringsfasen. ' Den maximala variationen i optisk densitet, som således bestämts, är ett mått på graden av aggregering. ' ëLBe-Sïäeflins. evJellagenindaflersdßflsgsesezineflx àledelëtifl: Istället för adenosindifosfatlösningen används en kollagenlösning (extrakt av fârsena).

LP. <2-, ” 7714940-9 ELRâSELÉai 01ika grupper om 20 råttor vardera användes, varvid varje grupp erhå11er ora1t 100 mg/kg av ett testderivat. De mera betyde1sefu11a resu1taten, som erhå11its vid båda de ovannämnda försöken, återfinns i följande Tabe11 I, som visar hämningen (i procent), som erhä11es av aggregerinqen av b1odp1ättar med avseende på referens- gruppen 3 timmar efter nämnda behandiinq.

IEÉERLJ.

Behand1ing_ Procent hämninp Derivat en1igt Exempe1 nr. A.D.P. Ko11agen 1 63,8 95,8 4 63,1 91,3 5 62,3 90,5 8 61,8 90,4 10 _ 62,2 92,1 11 “ 60,5 91 ,s 12 61,6 90,8 13 ' 64,4 96,1 17 61,2 92, 20 60,4 91,5 23 63,9 95,2 25 61,6 92,4 28 60,8 90,2 29 62,7 92,7 30 62,4 93,0 2. Anti-agg1utinerande aktivitet Denna aktivitet bestämdes in_vjtrg och 1- HHQQt-SšL-ikning in 1111111.

B1odkroppar från en råtta, vi1ka tvättats tre gånger, utspädes ti11 1/250 i fysioiogisk sa1t1ösning. I vart och ett av fem rör införes 0,6 m1 av denna suspension och 0,2 m1 fysioiogisk sa1t1ösning. Ti11 vart och ett av rören ti11- sättes därefter O; 25; 50; 100; resp. 200 yg av försöksderivatet i 0,2 m1 1ösning.

Efter inkubation under 1 h vid 3700 ti11sättes 0,2 m1 av en ïösning innehä11ande 125 pg/m1 protaminsuifat, varefter röret därefter inkuberas åter under 0,5 h vid 37°C. B1odkropparna i varje rör undersökes därefter mede1st en ce11 en1igt Ha11ases och ha1ten (i procent) fria b1odkroppar och haiten (i procent) aggregat, som biidats mede1st 2, 3, 4, 5 etc. b1odkroppar bestämmes därefter. Resu1taten från denna "preventiva" behandling återges i Tabe11 II. in vivo på råttor. 12 7714940-9 Lounooxuoon mun; u ^.u.æv o oo o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o .o o o o o o o. o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o .o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o oo oo o o o oo o o oo o o o o oo oo o oo oo oo oo oo oo oo o o oo oo o o oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo ooo oït o o; ooo ooo ooo ooo ooo o... ooo o; ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo :å . ooo ooo oo oo ooo ooo oo oo ooo ooo oo oo ooo ooo oo oooooooooo KN .xm umwwcw vm>ToomU mN .xm uuwïow vmziowv mw .xm ...omwfco Qmzzowv ._. .xm pmïcm PmSTLmU xmToovmumLmEo~mm< HH 44wm 7714940-9 13 mmw:m>=m px:uoLQ mwLm> >m mk mm Um:«:¥;mE:< O Q Q O Q Q O Q N Q Q Q Q Q O Q O _ Q G 0 0 Q Q Q Q N Q G Q Q Q O O O N Q Q Q O C O Q Q N Q O Q Q Q O O Q N F C N F Q Q Q N w N N N N N m N N N N G. N_ Q. N. N .N N. NN NN NN wa mm Nm NN ww Nm mm ^L~QQQNNw°_n N.LNv N NN NN QN NN m_ m_ m P >°LN~_°>p=o¥ Nw~N°pw»@>@Eo_@@< "Fmnswxm pmïcw ÉPTEQ MHN 44mm l0 , l5 25 30 -- agglutinatet förblir i kontrollproven. g _771494o-9 m Detta försök visar den anti-agglutinerande aktiviteten hos derivaten medl formlerna (I) och (II).

Försöket upprepades medelst ett "kurativt" förfarande; de röda blodkropparna bringades först i beröring med protaminsulfat och, efter inkubering under 0,5 h, tillsattes 0,2 ml innehållande 25 pg av försöksderivatet, vilken operation följdes av ytterligare en inkubering under l h vid 3700. De erhållna resultaten framgår av Tabell III, som visar agglomeratmängden som funktion av storleken.

Man kan således dra den slutsatsen att skillnaden mellan de värden, som erhållits i fall av de fria blodkropparna i enlighet med referensförsöket och det försök, där derivaten enligt uppfinningen använts, är i hög grad markant. 2. Undersökning in vivo. c Råttor av arten wistar, vilka vardera vägde 200-300 g, bedövades med pentobarbi- tal (2,5 mg/kg; intraperitonialt). Efter ett centralt, operativt buksnitt uttogs en intestinal slinga (med sitt mesenterium) och placeras i en Ringer's lösning vid 37°C i en Petri-skàl,¶som var placerad under ett inverterat mikroskop (25 x l0).

Cirkulationen visade sig vara normal vid undersökning av de mesenteriala kärlen.

Efter administrering av 25 mg/kg protaminsulfat genom direkt injektion i jugularvenen uppträdde en agglutination med staser i åtskilliga kärl. 0,2 ml av en lösning innehållande antingen l mg/ml, eller 0,1 mg/ml testderivat injiceras därefter i jugularvenen. Kontrolldjuren erhöll endast 0,2 ml fysiologisk saltlösning.

Medelresultaten, som observerades i fall av l0 djur var följande: Vid injektion av l mg/ml testderivat observeras: ' försvinnande inom 4-8 min, av det punktformiga agglutinatet tillsammans med ett återkommande av normal cirkulation av det parietala plasmaflödet och det axiella blodkroppsflödet; det punktformiga agglutinatet kvarblir i kontrollproven.

Vid injektion av 0,1 mg/ml testderivat observeras: - försvinnandet av de punktformiga bilderna inom samma tidsperiod, men normal cirkulation återupprättas mindre snabbt.

Det är således uppenbart, att derivaten med formlerna (I) och (II) uppvisar en hög anti-agglutinerande aktivitet oavsett försöken genomföras in vitrg eller jnrvivo. o w 7714940-9 3. Anti-trombotiska egenskaper Den använda tekniken är baserad pá tekniken enligt Friedman (Amer. J. Med. Sci., 253, 83, l967). Efter eteranestesi och laparotomi av råttor av honkön och av arten wistar, med en vikt av 200-300 g, frigöres den undre hálvenen (vena cava inferior).

En l,8 cm läng skarp metallspiral införes i kärlöppningen vid nivån för "den renala gaffeln“ och skruvas mot höftvenerna. 5 timmar senare bedövas djuret äter med eter.

Den undre hâlvenen underbinds uppströms och nedströms spiralen tillsammans med de mellan de båda bindningsställena befintliga blodkärlen. Spiralen, tillsammans med den blodpropp, som kvarhàlles däri, uttas sedan hálvenen öppnats försiktigt längs det aktuella längdpartiet. Den torkas därefter genom upprepad lätt beröring med filterpapper och väges en första gànq. Omedelbart därefter befrias spiralen från blodproppen i ett bad av fysiologisk saltlösning, och torkas därefter på nytt och väges. Viktsskillnaden ger blodproppens vikt. Det visade sig vid histologisk undersökning att blodproppen var av den vita typen.

Olika grupper om l0 råttor vardera behandlas genom qastrisk intubation med ett av försöksderivaten, 48 h, 24 h och 2 h före implanteringen av spiralen av metall. Prov togs 5 timmar efter nämnda implantering.

Identiska försök genomfördes med dipyridamol och acetylsalicylsyra.

De erhållna resultaten framgår av Tabell IV. Det är uppenbart utgående från de erhållna resultaten att dipyridamol icke har någon aktivitet, att acetylsalicyl- syra har liten aktivitet, medan derivaten med formlerna (I) och (II) har en väsent- lig tromboshindrande effekt.

TABELL IV Administrerad produkt Dos mg/kg_ Kroppsvikt g Vikt av blodpropp mg Referensprodukt 248 3,75 i 0,20 derivat enl. Ex. l 200 237 l,95 1 0,l3 derivat enl. Ex. 6 200 245 l,85 i 0,12 derivat enl. Ex l5 200 243 l,89 i 0,14 derivat enl. Ex. 22 200 250 l,82 i 0,12 derivat enl. Ex. 24 200 245 l,88 i 0,13 derivat enl. Ex. 27 200 242 l,95 1 0,l4 dipyridamol 200 248 3,75 1 0,32 acetylsalicylsyra 200 243 3,l3 i 0,24 De erhållna resultaten visar den goda toleransen och de användbara egenskaperna avseende hämning av agqregeringen av blodplättar, anti-aonlutination och hämning av trombos hos föreningarna med formlerna (I) och (II), vilket gör dessa i hög grad användbara inom human- och veterinärmedicinen.

För oral administrering kan man utgående från föreningarna med formlerna (I) och (II) framställa tabletter, dragerade tabletter, kapslar, droppar och 25 30 7714940-9 0 ie ' 'F trögflytande beredningar. Utgående från ovannämnda föreningar kan även exempelvis suppositorier framställas avsedda för rektal administrering, jämte injicerbara lösningar avsedda för parenteral administrering.

Varje enhetsdos innehåller med fördel 0,010-0,300 g aktiv beståndsdel, varvid den dagliga dosen varierar från 0,0l0 g till 0,900 g aktiv beståndsdel beroende på patientens ålder och det tillstànd, som skall behandlas.

Icke begränsande exempel på farmaceutiska preparat återfinns nedan. l - Tabletter 0 derivat nr. l excipient: "Aerosil" av standardtyp, majsstärkelse, laktos, talk 0,125 g 2 - Qragerade tabletter ærwatnn 5 0J00g excipient: kisélsyra, potatisstärkelse, "Aerosil", socker, laktos, talk, magnesium- stearat, kaolin, shellak, dragantgummi, hartssyra, stärkelse, titandioxid. 3 - kapslar derivat nr. l0 excipient, talk, laktos,'Åerosil" 0,l25 g 4 - Injicerbara ampuller derivat nr. l8 excipient: isotoniskt lösningsmedel, i tillräcklig mängd för 3 ml o,o7s g 5 - Suppositorier derivat nr. 27 0,100 g excipient: halvsyntetiska triglycerider De ovan beskrivna toxikologiska och farmakologiska undersökningarna visar den goda toleransen hos derivaten med formlerna (I) och (II) tillsammans med deras anti-agglutinerande egenskaper, anti-trombosegenskaper och deras hämmande inverkan på aggregeringen av blodplättar.

Således är föreningarna enligt uppfinningen användbara vid den preventiva W eller kurativa behandlingen av sjukdomar, som orsakar en patologisk modifikation av aggregeringen av blodplättar, såsom tromboemboliska sjukdomar.

Claims (6)

C73, 17 7714940-9 PATENTKRAV
1. l. Förfarande för framställning av 4,5,6,7-tetrahydrotieno/2,3-c/- och /3,2-c/pyridiner med formlerna R 2 3 coon4 R (1) och (11) 3 R R R 2 CDOR där R] är väte eller halogen; R2 är väte eller en hydroxylgrupp; R3 och R4, som kan vara lika eller olika, är var och en väte eller en alkylradikal med l-6 kolatomer eller en fenylalkylradikal med l-6 kolatomer i alkylgruppen, eventuellt substituerad på fenylkärnan med minst en halogenatom eller en C1_6- alkylgrupp, en C1_6-alkoxigrupp, eller en hydroxylgrupp, nitrogrupp, cyanogrupp eller trifluorgrupp; jämte deras syraaddítionssalter, k ä n n e t e c k n a t av att (a) en förening med formeln 2 R coon I NHZ I I eller 1! I »m2 R] C00" 2 > <1v> R (III där R] och R2 har ovan angivna betydelser kondenseras med formaldehyd i vattenlösninq. i närvaro av en stark mineralsyra, för erhållande av ett derivat med formeln R2 COOH NH l eller Rl COOH R (Ia) (IIa) Rl Rl där R3 = R4 j H; att (b) eventuellt derivatet med formeln (Ia) bringas att reagera med en halogenid med formeln R3X där R3 har ovan angiven betydelse, med undantag av väte, och X är halogen, för erhållande av ett derivat med formeln R2 cooR3 I [_ eller R3 cømfi (m) mb) _ 1114940-9 l8 ' aäï» 1:35! R4 ='H; att (c) eventuellt derivatet med formeln (Ib) eller (IIb) utsättes för hydrolys för erhållande av ett derivat med formeln Rz Rs coon / k\ eller I/H:;::1í:;;;ïi\ RI R3 R » coon Rz (Ic) (IIC) där R3 4! H och R4 = H, och att (d) eventuellt derivatet med formeln (Ic) eller (IIc) förestras med en alkohol med formeln R40H, där R4 har ovan angiven betydelse, med undantag av väte, för erhållande av ett derivat med formeln H2 í ,coon4 /R3 I 1 eller \ 3 1 | i c 4 R] R RW OOR 2 (m) (ma) där R3 frå* f/H.
2. 2. Förfarande enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t av att derivatet med formeln (Ia) eller (Ib), som erhållits i steg (a), förestras med nämnda alkohol R40H för erhållande av ett derivat med formeln (Ia) (na) där R3 = H och R4 # H, och att derivatet med formeln (Ie) eller (Ile) eventuellt bringas att reagera med den ovannämnda halogeniden med formeln RBX, för erhållande av derivatet med formeln (Ib) eller (IId).
3. 3. Förfarande enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t av att steg (a) genom- föres vid en temperatur mellan rumstemperatur och ungefär 5006, och att den oorga- niska syran utgöres av klorvätesyra eller svavelsyra.
4. 4. Förfarande enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t av att reaktionen i steg (b) genomföras i ett inert, organiskt lösningsmedel i närvaro av ett syra- bindande medel, vid GH temperatur HV från 60°C till koktemperaturen för lösningsmedlet. w 1114940-9
5. " ' 5. Förfarande enïigt krav 2, k ä n n e t e c k n a t av att hydroïysen i steg (c) utgöres av en aïkaïísk hydroïvs genomförd med en aïkaïimetaïïhydroxid i en aïkohol som lösningsmedel.
6. 6. Förfarande enligt krav 1 eïïer 2, k ä n n e t e c k n a t av att för- estringssteget genomföras i närvaro av gasformig väteklorid. ÅNFURDA PUBLIKATIONER: