SE535612C2 - Förändring av ett ljuds upplevda styrkegrad medelst filtrering med en parametrisk equalizer - Google Patents

Abstract

lO Samandrag En förbättrad metod och ett förbättrat arrangemang för attförändra styrkegraden hos ett ljud S innefattat i enljudsignal presenteras. Förändringen i styrkegrad utförs genomfiltrering och förstärkning av ljudsignalen. Filtreringenutförs genom utnyttjande av ett resonerande filter, där nämndaresonerande filter har en första förstärkning Gl och enresonansfrekvens f; som är relaterad till en tonhöjdsfrekvensf¿ hos nämnda ljud S. Förstärkningen utförs av en förstärkarevilken förstärker nämnda ljudsignal med en andra förstärkningG5, där nämnda andra förstärkning Gzberor av nämnda första förstärkning G1. Fig. 3 76290 20120125 text Swedish; 1/25/2012

Description

20 25 30 535 612 Ett ljud innefattar en grundtonsfrekvens, det vill säga en tonhöjdsfrekvens ffi, vilken är den upplevda frekvensen hos ljudet. Ljudet kan också inkludera en eller flera över-/del- toner (harmonics), vilka är delkomponentfrekvenser i ljudet.

För vissa ljud, så kallade harmoniska ljud, är dessa en eller flera övertonsfrekvenser heltalsmultiplar av grundtonsfrekvensen. För vissa ljud, såsom trumljud, kommer frekvenserna hos deltonerna typiskt inte att vara heltalsmultiplar av grundtonsfrekvensen. variationer i styrkegrad hos ett ljud från ett riktigt instrument eller en riktig röst förändrar både ljudstyrkan och klangen hos ljudet. Till exempel låter ett instrument gällare när det spelas starkt pà än när instrumentet spelas svagt pà.

I allmänhet produceras en rundare ton när instrumentet spelas svagt pà, och en mer genomträngande eller gäll ton produceras när instrumentet spelas starkt pà. Dessa skillnader i klang mellan starkt respektive svagt spelade instrument, beror på att amplituderna hos deltonerna varierar mellan starkt och svagt spelade instrument.

För ett instrument som spelas pà svagt domineras frekvensspektrumet av tonhöjdsfrekvensen fß, det vill säga av grundtonsfrekvensen, eftersom amplituderna för övertonerna är mycket lägre än amplituden för grundtonsfrekvensen. Emellertid är antalet övertoner större för ett instrument som spelas på starkt än för instrumentet som spelas pà svagt, och amplituden hos övertonerna är högre än för ett instrument som spelas på svagt. Amplituden för övertonerna kan till och med vara väsentligen lika starka, eller starkare, än amplituden hos grundtonsfrekvensen. För en åhörare upplevs ljuden som att vara svaga respektive starka. 10 15 20 25 30 535 612 Traditionellt har endast ljudets volym ändrats för att uppnå olika styrkegrader hos ett ljud i elektroniska apparater för ljudbearbetning, såsom synthesizers, mixers, och dylikt, eller så har olika samplingar spelats in eller skapats för varje styrkegradsnivå. Att bara ändra volymen resulterar i ett svagare eller starkare ljud, men också i dålig ljudkvalitet, eftersom den önskade förändringen hos deltonerna inte kan uppnås. Vid användande av separata samplingar för olika styrkegradsnivåer, till exempel vid sampling av ett piano, spelas samplingar in för var och en av ett antal styrkegrader för vardera pianotangent. Vardera pianotangent trycks här helt enkelt ned ett flertal gånger med olika kraft. Det inses lätt att antalet samplingar som krävs för att uppnå ett godtagbart dynamiskt omfång år mycket stort. Den här metoden kräver således ett mycket stort antal samplingar/ljudupptagningar och även ett mycket stort minne för att lagra dessa samplingar.

Det är också mycket svårt att sampla och organisera all denna ljudinformation utan att olika tangenter och/eller styrkegrader hos den enstaka tangenten producerar ljud som upplevs som oregelbundna.

En annan känd metod för att ändra styrkegraden hos ett ljud är att filtrera en signal innehållande ljudet med ett lågpassfilter (LP-filter). Lågpassfiltreringen minskar antalet övertoner och/eller amplituden hos övertonerna, vilket för en åhörare upplevs som att ljudet görs svagare. Emellertid resulterar metoden med lågpassfiltrering i dålig ljudkvalitet, vilket är mycket störande för åhöraren.

Hyllfiltrering (shelf-filtering) har också föreslagits för att ändra ljudstyrkegraden. Emellertid har lösningen med hyllfilter ett problem i att det är svårt att kontrollera filterkaraktäristiken, såsom lutningen på filtret. Dessutom begränsas hyllfiltermetoden av brantheten på lutningen hos 10 15 20 25 535 G12 filterkaraktâristiken. Till exempel är lutningen för ett biquad-hyllfilter så flack att ett antal filter måste användas efter varandra för att en tillräckligt brant lutning ska uppnås. Detta leder till implementationskomplexitet och/eller underlägsen ljudkvalitet.

Användning av ett mycket stort antal filter har också föreslagits för att ändra styrkegraden. I detta fall har ett filter placerats vid varje närvarande delton. Således minskas, genom att placera ett filter vid varje deltonsfrekvens, amplituden hos deltonerna direkt genom att pålägga en dämpning/negativ förstärkning (negative gain) och på så sätt göra så att ljudet upplevs som mjukare. Emellertid kräver denna metod ett stort antal filter, vilket avsevärt ökar systemkomplexiteten. Dessutom ökar antalet tillgängliga övertoner i ljudet om samplingsfrekvensen ökas, eller ett ljud med lägre tonhöjd används, och var och en av dessa övertoner måste förses med ett filter. Således resulterar ett stort och varierande antal filter som tillför en varierande ytterligare komplexitet från denna metod.

Såsom har beskrivits ovan, tillhandahåller de tidigare kända lösningarna för att ändra styrkegraden hos ett ljud således undermålig ljudkvalitet och/eller system med hög komplexitet.

Syfte och mest viktiga egenskaper hos uppfinningen Det är ett syfte med den föreliggande uppfinning att tillhandahålla en metod och en anordning för att ändra styrkegraden hos ett ljud S vilka löser ovan beskrivna problem.

Den föreliggande uppfinning avser att tillhandahålla en mer realistiskt ljudande och mer beräkningseffektiv förändring av 10 15 20 25 535 612 ljudstyrkegraden än de styrkegradsförändringar som är kända sedan tidigare.

Syftet uppnàs genom den ovan nämnda metoden för att ändra en upplevd styrkegrad hos ett ljud S enligt den kännetecknande delen av patentkrav 1.

Syftet uppnås också genom den ovan nämnda anordningen för att ändra en upplevd styrkegrad hos ett ljud S enligt den kännetecknande delen av patentkrav 19.

Metoden och anordningen enligt den föreliggande uppfinning kännetecknas av att en kombinerad filtrering med en parametrisk equalizer och förstärkning av en ljudsignal innehållande ljudet S utförs.

Ett parametrisk equalizer, med en första förstärkning (gain) G1 och en resonansfrekvens fr, används för filtreringen. Det finns, enligt uppfinningen, ett förhållande mellan tonhöjdsfrekvensen f , det vill säga grundtonsfrekvensen, hos ljudet S och resonansfrekvensen f, hos filtret.

Ljudsignalen förstärks också med en andra förstärkning Gh vilken är beroende av den första resonansfilterförstärkningen G1, varigenom ett förhållande skapas också mellan den andra förstärkningen G5 hos förstärkaren och den första förstärkningen Gå hos den parametriska equalizern.

Härigenom upplevs den resulterande styrkegradsändringen som mycket realistisk för en åhörare, vilket innebär att föreliggande uppfinning kan användas för att tillhandahålla styrkegradsändringar av mycket hög kvalitet.

Dessutom måste bara en enda parametrisk equalizer för varje ljud S pàläggas för att förändra styrkegraden hos ljudet S, eftersom den parametriska equalizern enligt uppfinningen 10 l5 20 25 30 535 612 minskar amplituden hos alla övertonerna. Detta resulterar i en mycket effektiv styrkegradsförändring, vilken orsakar en mycket liten ökning i beräkningskomplexitet.

Dessutom kan styrkegraden hos ljudet S ändras dynamiskt genom användande av föreliggande uppfinning, det vill säga på ett sätt så att ljudstyrkan ändras under tiden för själva ljudet S där också en klang hos ljudet S förändras realistiskt och dynamiskt. Detta är mycket användbart vid skapande av eller bearbetning av ljud S relaterade till exempel till en flöjt, en trumpet, en röst, eller liknande, vilka ändras från ett svagt ljud till ett starkare ljud, eller vice versa, under tiden ljudet S framförs eller bearbetas.

Dessutom är minneskraven och beräkningskomplexiteten mycket låga för föreliggande uppfinning, eftersom ett relativt litet antal samplingar måste spelas in och lagras i minnet. Således kan tillverkningskostnaderna minskas och/eller mer kraftfulla och mer lättspelade syntetiska instrument och/eller ljudbearbetningsapparater produceras.

Enligt en utföringsform av uppfinningen kan den kombinerade filtreringen och förstärkningen resultera i minskad ljudstyrka. Härigenom modifieras ljudet S så att ett mjukare ljud S tillhandahålls, där detta mer mjukt klingande ljudet S fortfarande har en mycket realistisk Karaktär/klang.

Styrkegradsändringen enligt föreliggande uppfinning eliminerar också minst ett sekundärt ljud (side tone) skiljt från grundtonsfrekvensen för ljudet S. Typiskt framträder mer sekundära ljud när ett instrument spelas på starkare. Till exempel skapas ett sekundärt ljud, vilket saknar relation till strängen hos ett piano, när en pianotangent trycks ned med en sådan kraft att tangenten slàr i trâbotten hos klaviaturen.

Detta sekundära ljud är starkare när pianot spelas på starkare 10 15 20 25 30 535 612 än när pianot spelas på svagare. Det sekundära ljudet innehåller också ljudkomponenter vars frekvenser ligger lägre, mellan, eller högre än grundtons- och deltonsfrekvenserna hos instrumentet. Alla komponenter hos ett sådant sekundärt ljud minskas genom föreliggande uppfinning, eftersom det resonerande filtret har en lutning för frekvenser både högre och lägre än grundtonsfrekvensen hos ljudet S, och således filtrerar sekundära ljud lägre och högre i frekvens, och också effektivt filtrerar sekundära ljud mellan deltonsfrekvenserna hos ljudet S. Tidigare kända lösningar, vilka använder smala filter, har inte haft denna gynnsamma effekt på dessa sekundära ljud.

Enligt en utföringsform av uppfinningen kan den kombinerade filtreringen och förstârkningen resultera i ökad ljudstyrka, så att ett mer kraftfullt klingande ljud S, men fortfarande med mycket realistisk karaktär/klang, tillhandahålls.

Att på ett realistiskt sätt kunna öka och minska ljudstyrkan, samtidigt som klangen hålls lik ett riktigt instrument vilket utför motsvarande styrkegradsförändring, är mycket användbart i alla möjliga sorters ljudskapande eller anordningar för ljudbearbetning.

Enligt en utföringsform av uppfinningen är resonansfrekvensen f, hos den parametriska equalizern väsentligen lika med tonhöjdsfrekvensen fg hos ljudet S. Enligt en annan utföringsform av uppfinningen år resonansfrekvensen fr hos den parametriska equalizern lika med tonhöjdsfrekvensen fp multiplicerad med en andra faktor k, Genom att justera resonansfrekvensen f, hos den parametriska equalizern relativt tonhöjdsfrekvensen f¿ hos ljudet S kan klangen hos ljudet S justeras. Q-värdet (Q factor) avgör också hur spetsig toppen (peak) hos det resonerande filtret är. 10 15 20 25 30 535 612 Således kan, genom justering av Q-värdet och/eller resonansfrekvensen f; i relation till tonhöjdsfrekvensen fg, klangen hos ljudet S justeras.

Karaktären/klangen hos ljudet S kan således justeras genom att justera filterparametrarna, vilket resulterar i en mycket realistisk förändring av karaktären hos ljudet S. Detta kan utföras med mycket liten beräkningsbörda, och kan vara användbart exempelvis för att göra övergångar mellan olika samplingar av ett instrument mindre hörbara.

Dessutom kan justering av resonansfrekvensen fr hos den parametriska equalizern, enligt denna utföringsform, användas för att simulera exempelvis olika träffpositioner eller anslagspositioner (touch or impact positions) på en trumma eller en instrumentsträng, såsom en gitarrsträng. Olika positioner för att anslå strängen eller trumman skapar olika ljud S hos det riktiga instrumentet, till exempel skapar ett anslag i mitten av trumman ett annat ljud än ett anslag nära kanten. Genom att använda av denna utföringsform av uppfinningen kan sådana olika träffpositioner eller anslagspositioner simuleras realistiskt, och med mycket lite ytterligare beräkningsbörda.

Enligt en utföringsform av uppfinningen används ett högre ordningens filter för filtreringssteget. Detta högre ordningens filter har typiskt en karaktäristik med en brantare lutning än för ett lägre ordningens filter, varigenom en annan klang tillhandahålls än för filtret av lägre ordning. Filtret av högre ordning kan till exempel vara ett PIR-filter (Finite Impulse Response-filter) eller ett IIR-filter (Infinite Impulse Response-filter) och filtret av lägre ordning kan till exempel vara ett biquad IIR filter. För anordningen för styrkegradsförändringen enligt föreliggande uppfinning kan 10 15 20 25 535 612 karaktäristiken hos filtreringen enkelt ändras, till exempel genom att ändra ordningen hos filtret, utan att ändra resten av metoden eller anordningen. Således är anordningen enligt uppfinningen är mycket flexibel.

Detaljerade exempelutföringsformer och fördelar med styrkegradsförändringen enligt uppfinningen kommer nu att beskrivas med hänvisning till bifogade figurer vilka illustrerar nägra föredragna utföringsformer.

Kortfattad figurförteckning Fig. 1 visar schematiskt en frekvenskaraktäristik för det resonerande filtret.

Fig. 2 visar schematiskt en frekvenskaraktäristik för förstärkaren.

Fig. 3 visar schematiskt en frekvenskaraktâristik för kombinationen av det resonerande filtret och förstärkaren.

Fig. 4 visar schematiskt en frekvenskaraktäristik för kombinationen av det resonerande filtret och förstärkaren.

Detaljerad beskrivning av föredragna utföringsformer Föreliggande uppfinning beskriver en metod och en apparat för att förändra styrkegradsnivàn hos ett ljud S, vilka kan implementeras i väsentligen vilken elektronisk apparat som helst som utför signalbehandling relaterad till ett sàdant ljud S. Ljudet S kan vara samplat från ett riktigt ljud, såsom ett ljud tillhandahàllet av ett riktigt, eventuellt akustiskt, instrument, av en person, såsom en röst, eller väsentligen vilken annan ljudkälla som helst. Ljudet S kan också produceras av en apparat, till exempel en synthesizer. I detta dokument kommer föreliggande uppfinning att beskrivas 10 15 20 25 535 612 10 användande exemplet att ljudet S är ett samplat instrumentljud S. Emellertid kan föreliggande uppfinning tillämpas pà väsentligen vilket ljud som helst, och är inte begränsad till det exemplifierade ljudet S.

En signalförstärkning (signal gain) kan presenteras som en effektkvot (power ratio) eller som en logaritmisk enhet i decibel (dB). I detta dokument betecknas effektkvoter med gemener av "g”, till exempel gh gb, och logaritmiska enheter betecknas med versaler av ”G”, till exempel G1, G2. Alltså: G, (dB) = 20 logm (g,) (Ekv . 1) G2 (dB) = 20logm(g2) . (Ekv. 2) Enligt föreliggande uppfinning filtreras en signal inkluderande ljudet S av ett resonerande filter, där detta resonerande filter utgörs av en parametrisk equalizer. Detta resonerande filter har en första förstärkning G1 och en resonansfrekvens f}, där resonansfrekvensen f; är relaterad till tonhöjdsfrekvensen fp hos ljudet S. Det finns således ett förhållande mellan tonhöjdsfrekvensen f¿, det vill säga grundtonsfrekvensen, och resonansfrekvensen fg hos filtret.

Enligt uppfinningen förstärks också ljudsignalen av en förstärkare. I denna förstärkning förstärks signalen med en andra förstärkning Gb, vilken är beroende på den första förstärkningen G1. Således finns det även ett förhållande mellan den andra förstärkningen Gb hos förstärkningssteget och den första förstärkningen G1 hos det resonerande filtret.

På grund av den kombinerade filtreringen och förstärkningen av ljudsignalen, där filtreringen och förstärkningen har ett förhållande till varandra, àstadkoms en mycket fördelaktig förändring av styrkegraden. 10 l5 20 25 30 535 612 ll Det resonerande filtret har en filterkaraktäristik med en topp (peak) med lutning på båda sidor om toppen, således bildande en väsentligen klockformad filterkaraktäristik. Enligt föreliggande uppfinning är, såsom nämnts ovan, det resonerande filtret ett equalizer filter (EQ-filter). EQ-filtret är också känd under andra namn, såsom topp-filter (peak-filter), toppigt band-filter (peaking band-filter), toppig equalizer (peaking equalizer) eller parametrisk equalizer. Kombinationen av filtreringen och förstärkningen enligt uppfinningen resulterar i en kombinerad överföringsfunktion som är klockformad i frekvensdomänen, med sin topp/spets vid resonansfrekvensen fr hos det resonerande filtret. Eftersom det finns ett definierat förhållande mellan resonansfrekvensen fr och tonhöjdsfrekvensen f¿ hos ljudet kan den kombinerade överföringsfunktionen användas för att minska amplituden hos deltonerna/övertonerna hos ljudet. Således kan styrkegraden hos ljudet förändras så att ljudet görs svagare, det vill säga mindre starkt.

Ett exempel på filterkaraktäristiken hos det resonerande filtret, och karaktäristiken hos förstärkarens förstärkning visas schematiskt i figur 1 respektive 2. Figur 3 visar schematiskt ett exempel pá en resulterande kombinerad överföringsfunktion för filtreringen och förstärkningen enligt uppfinningen. Vid användande av det visade icke-begränsande schematiska exemplet pà överföringsfunktion enligt figur 3 förändras styrkegraden pà ett sätt så att ljudet görs svagare.

Såsom kommer att beskrivas nedan har den kombinerade överföringsfunktionen för att göra ett ljud starkare en annan karaktåristik, det vill säga form. En sådan kombinerad överföringsfunktion visas i figur 4. 10 15 20 25 30 535 612 12 Föreliggande uppfinning har ett antal fördelar. En sådan fördel är att förändringen i styrkegrad resulterande av användandet av metoden upplevs som mycket realistiskt ljudande för en åhörare. Tidigare kända metoder för att ändra styrkegraden, till exempel genom modulering av brytfrekvensen för ett filter, upplevs vanligtvis som ett syntetiskt svep, vilket inte làter särskilt realistiskt för en åhörare.

En annan fördel är att endast ett enda resonerande filter för varje ljud S behöver användas för att ändra styrkegraden hos ljudet S. Således behövs, eftersom det resonerande filtret enligt uppfinningen minskar amplituden hos alla övertonerna, bara ett resonerande filter per ljud, det vill säga bara ett resonerande filter per tonhöjdsfrekvens fß, användas. Detta minskar beräkningskomplexiteten avsevärt i jämförelse med kända metoder som pålägger ett filter för varje deltonsfrekvens, vilket resulterar i att ett stort antal filter används varför också ett stort antal filterberäkningar mäste utföras. Dessutom ökar, för de kända metoder som använder flera filter per ljud, antalet filter per ljud med ökad samplingsfrekvens, eftersom flera övertoner, vilka var och en måste förses med filter, uppträder för ljudet när samplingsfrekvensen ökas.

Som har nämnts ovan behövs bara ett resonerande filter utnyttjas för att ändra styrkegraden enligt föreliggande uppfinning. Emellertid kan mer än ett resonerande filter användas också för föreliggande uppfinning, vilket kan vara användbart för vissa implementationer.

En annan fördel med föreliggande uppfinning är att den resonerande filtreringen och förstärkningen enkelt kan svepas från en resulterande styrkegradsnivå till en annan resulterande styrkegradsnivå för ljudet S. Således kan 10 15 20 25 30 535 612 13 styrkegraden hos ljudet S ändras dynamiskt genom uppfinningen.

Således kan styrkegraden hos ljudet S ändras under tiden för själva ljudet S, så att ljudstyrkan ändras under tiden för ljudet med en klang för ljudet S som likaså ändras realistiskt och dynamiskt. Detta gör det möjligt att realistiskt ändra ljudet S från ett svagt ljud till ett starkt ljud under tiden ljudet S framförs eller skapas, vilket är en viktig egenskap för ljudbehandling av ett stort antal instrument, såsom en trumpet, en flöjt, eller liknande, eller en röst. Denna dynamiska förändring av styrkegraden kan användas för att tillhandahålla en naturligt ljudande envelopp för ljudet S.

Ofta används ADSR (Attack/Decay/Sustain/Release) för att tillhandahålla en naturligt ljudande envelopp för ljudet S, och en naturligt ljudande "svans" (“tail") för ljudet S om ljudet kommer att avbrytas under tiden det spelas upp. ADSR;n är en enveloppkurva för styrkegraden, vilken kan variera under tiden för ljudet S. ADSR:n kan här användas i kombination med den dynamiska förändringen av ljudstyrkan hos ljudet S enligt uppfinningen. I detta dokument används termen ADSR för att beskriva en parameter åtminstone delvis styr den dynamiska enveloppen för ljudet S. ADSR kan inkludera väsentligen vilken form som helst och vilket antal stadier som helst.

I tidigare kända system, som utnyttjar olika samplingar för varje dynamisk nivå hos varje ljud, är det mycket svårt att utföra sådana förändringar av styrkegraden med medföljande klangförändringar under tiden för ljudet. Även minneskraven och beräkningskomplexiteten minskas avsevärt genom användande av föreliggande uppfinning, eftersom föreliggande uppfinning använder filtrering i kombination med förstärkning istället för ett mycket stort antal samplingar i ett antal styrkegradsnivåer för varje ljud, varigenom färre 10 15 20 25 30 535 S12 14 samplingar måste spelas in och lagras i minnet. Således kan uppfinningen göra tillverkning av elektroniska eller syntetiska instrument och/eller ljudbearbetningsapparater mindre kostsam. Dessa elektroniska eller syntetiska instrument och/eller ljudbearbetningsapparater kan också göras mer kraftfulla och enkla att spela på och/eller att använda.

Dessutom kan uppfinningen användas för att jämna ut Övergångarna mellan styrkegradsnivàer i samplingsbaserade musikinstrument. Typiskt är samplingsbaserade musikinstrument samplade i tvà eller flera styrkegradsniváer. Således är tvâ eller flera ljud av samma tonhöjd, men med varierande ljudstyrka och klang, inspelade för att representera en given ton hos det inspelade instrumentet. Om inte ett väldigt stort antal styrkegrader används för denna sampling kommer övergàngarna mellan dessa samplingar att vara hörbara och störande för användaren av instrumentet. Emellertid kan, genom att modifiera ljudstyrkan hos samplingarna genom användande av föreliggande uppfinning, dessa övergångar göras mindre hörbara, genom att fylla i glappen i dynamiskt omfång hos tonen, och pà så sätt göra musikinstrumentet mer kraftfullt och enkelt att spela pà och/eller att använda.

Dessutom kan uppfinningen användas som ett komplement när tonhöjden hos ett ljud ändras på konstgjord väg, för att åstadkomma en mer realistisk klang. I allmänhet har ljud av högre tonhöjd svagare övertoner, och ljud av lägre tonhöjd har starkare övertoner, Traditionell konstgjord tonhöjdsskiftning (pitch-shifting) tar inte detta i beaktande, vilket resulterar i en distorsion av klangen när tonhöjden skiftas. Genom användande av föreliggande uppfinning kan ljudstyrkan hos ljudet vid tonhöjdsskiftningen också förändras och pà sà sätt göra klangen hos det tonhöjdsskiftade ljudet mer realistiskt ljudande. 10 15 20 25 30 535 612 15 Dessutom kan föreliggande uppfinning användas för att jämna ut övergàngarna mellan samplingar av olika tonhöjd i samplingsbaserade musikinstrument. Ofta samplas samplingsbaserade musikinstrument inte med en noggrannhet av en halvton, utan i större intervall såsom med sampling av bara en ton per oktav. Glappen mellan de samplade tonerna fylls i genom att pà konstgjord väg tonhöjdsskifta nämnda samplingar.

Om inte ett väldigt stort antal samplingar med närliggande tonhöjd samlas in, kommer övergàngarna mellan dessa samplingar att vara hörbara och störande för användaren av instrumentet, och klangen kommer att låta orealistisk för ljud som skapas genom att tonhöjdsskifta en sampling av en annan tonhöjd.

Genom användande av föreliggande uppfinning för att modifiera ljudstyrkan, och således även klangen, hos samplingarna vid tonhöjdsskiftning, kan övergàngarna mellan dessa toner göras mindre hörbara, och därigenom göra musikinstrumentet mer kraftfullt och lätt att spela pá och/eller att använda.

Enligt en utföringsform av uppfinningen har den andra förstärkningen G2, det vill säga den andra förstärkningen G2 hos förstärkaren som utför förstärkningen, ett värde som är väsentligen lika med en invers av den första förstärkningen Gb det vill säga väsentligen lika med en invers av förstärkningen G1 hos det resonerande filtret. Alltså är Gå = -G1. Genom detta bestämmande av förstärkningen Gzlxß förstärkaren pálägger förstärkaren en andra förstärkning Ggwdlken är inverterad mot förstärkningen G1 för toppen av det resonerande filtret. Om till exempel det resonerande filtret ökar amplituden hos signalen med 6 dB vid toppen av det resonerande filtret, så minskar förstärkaren sedan amplituden av signalen med 6 dB, det vill säga den första förstärkningen G1 är 6 dB och den andra förstärkningen Gzär -6 dB. Den kombinerade karaktäristiken för filtreringen kombinerad med förstärkningen 10 15 20 25 30 535 612 16 resulterar då i en signal som har väsentligen oförändrad amplitud för frekvenser runt toppen av det resonerande filtret, men med minskad amplitud för alla andra frekvenser.

Således lämnar denna utföringsform amplituden för frekvenser runt toppen av det resonerande filtret mer eller mindre oförändrade, men ändrar amplituden hos de andra frekvenserna, såsom frekvenser för övertoner, och ändrar således styrkegraden för ljudet S.

Enligt en utföringsform av uppfinningen har den andra förstärkningen G2, det vill säga den andra förstärkningen G2 hos förstärkaren som utför förstärkningen, ett värde som är lika med en invers av den första förstärkningen G1 hos det resonerande filtret multiplicerad med en första faktor kl.

SáledeS är G2 = -k1*G1.

I detta fall kan den andra förstärkningen G2 anordnas att ha ett värde som är aningen àtskiljt fràn inversen av den första förstärkningen G1. Härmed kan också styrkan hos tonhöjdfrekvensen fb hos ljudet S ändras till att bli starkare eller svagare. Detta kan vara användbart också för att minska amplituden hos tonhöjdsfrekvensen fb vid minskande av ljudstyrkan för ljudet S, vilket får minskningen i ljudstyrka av ljudet S att mer lik en autentisk minskning.

Enligt en utföringsform av uppfinningen har den första förstärkningen G1 hos det resonerande filtret ett positivt värde, det vill säga G1 > 0. Således utför det resonerande filtret en positiv förstärkning av signalen, åtminstone runt resonansfrekvensen hos det resonerande filtret. Förstärkaren utför sedan en andra förstärkning Gb av signalen, där den andra förstärkningen resulterar i en dämpning av signalen enligt G2= -G1el1er'Gë = -k1*G1 såsom beskrivs ovan. Härigenom upplevs den totala förändringen av styrkegraden av signalen av en åhörare 10 15 20 25 30 535 612 17 som att ljudet S görs svagare. Denna utföringsform visas schematiskt i figurerna 1-3.

Enligt en utföringsform av uppfinningen har den första förstärkningen Glhos det resonerande filtret ett negativt värde, det vill säga Gü < 0. Således utför det resonerande filtret en dämpning av signalen runt resonansfrekvensen f; hos det resonerande filtret. Filterkaraktäristiken för det resonerande filtret har här en form av en dal med dess lägsta punkt i resonansfrekvensen fg. Förstärkaren pálägger sedan en andra förstärkning Gå på signalen, där den andra förstärkningen G2 resulterar i en positiv förstärkning av signalen enligt G2= -Gleller Gå = -k1*G1 såsom beskrivs ovan. Härigenom upplevs den totala förändringen av styrkegraden av signalen av en åhörare som att ljudet S görs starkare. Denna utföringsform visas schematiskt i figur 4.

Som har beskrivits ovan kan båda styrkegradsförändringarna som 'resulterar i ett svagare eller ett starkare ljud S kan uppnås enkelt, problemfritt och dynamiskt enligt uppfinningen. Att justera styrkegradsförändringen är mycket enkelt att göra eftersom bara ett par lâttjusterade parametrar, såsom den första förstärkningen Gloch den andra förstärkningen Gb måste justeras. Dessa justeringar kan utföras enkelt av en musiker eller en användare som spelar på eller använder ett instrument och/eller en ljudbearbetningsapparat. Dessa justeringar kan självklart också åtminstone delvis kontrolleras av själva instrumentet och/eller ljudbearbetningsapparaten, såsom när ADSR/envelopp-bearbetning används. Detta beskrivs mer i detalj nedan.

Enligt en utföringsform av uppfinningen har den första förstärkningen G1 hos det resonerande filtret ett adaptivt värde. Dessutom är, eftersom den andra förstärkningen Gü hos 10 15 20 25 30 535 B12 18 förstärkaren har ett förhållande till och är beroende av den första förstärkningen Gü, också den andra förstärkningen G2 adaptiv. Härmed möjliggörs mycket flexibla styrkegradsförändringar.

Dessutom har, enligt en utföringsform av uppfinningen, Q- värdet för det resonerande filtret och/eller resonansfrekvensen fr hos det resonerande filtret adaptiva värden som kan ändras i realtid. Detta kan vara användbart till exempel för att dynamiskt ändra lutningen tillsammans med styrkegraden, och inte bara förstärkningarna.

Enligt en utföringsform av uppfinningen förändras åtminstone en av den första förstärkningen G1, Q-värdet och resonansfrekvensen fr åtminstone delvis slumpmässigt. Således utförs anpassningen/adaptionen här genom användande av någon sorts slumpmässig parameter. Denna influens av slumpmässighet i anpassningsproceduren skapar en variation i klang för ljudet S, vilket är mycket fördelaktigt i vissa situationer.

Den andra förstärkningen G2 hos förstärkaren har, enligt en utföringsform av uppfinningen, ett värde som är väsentligen lika över frekvenser som är viktiga för ljudet S. Detta kan också ses figur 2. På grund av denna form hos förstärkarförstärkningen, tillhandahållande väsentligen lika förstärkning för alla frekvenser som har betydelse för förnimmelse av ljudet S, har den kombinerade karaktäristiken för det resonerande filtret och förstärkaren en form som är mycket passande för att ändra styrkegraden hos ljudet S.

Filtreringssteget hos uppfinningen kan utföras innan förstärkningssteget. Således filtreras här signalen som inkluderar ljudet S först av det resonerande filtret och förstärks sedan av förstärkaren. 10 15 20 25 30 535 612 19 Dock kan också, enligt en utföringsform av uppfinningen, förstärkningssteget utföras innan filtreringssteget, vilket kan vara fördelaktigt för vissa implementationer.

I allmänhet kan, beroende på arkitekturen och prestandan hos ljudbearbetningsapparaten eller instrumentet, och på det resonerande filter som används, ordningen i vilken filtrering och förstärkning utförs väljas. När flyttalsberäkningar (floating point calculations) används kan vilket som av filtreringssteget eller förstärkningssteget utföras först i de flesta fall, eftersom det under normala omständigheter finns gott om beräkningsutrymme.

När fasttals- eller heltalsberäkningar (fixed-point or integer calculations) används, vilka har mycket litet beräkningsutrymme, finns det scenarion för vilka en dämpning av signalen i förstärkningssteget bör utföras innan filtreringssteget, eftersom inga beräkningar får använda värden som är större än en fast gräns bestämd av antalet bitar som används. Till exempel är för 16-bitars fasttalsberäkningar det högsta användbara värdet +32767. För 8-bitars fasttalsberäkningar är det högsta användbara värdet +127. På grund av dessa begränsningar kan det vara fördelaktigt att först utföra förstärkningssteget och sedan filtreringssteget för att hålla sig inom dessa gränser för användbara värden.

För vissa implementationer kan filtrerings- och förstärkningsstegen utföras i ett enda steg, till exempel genom att modifiera vissa filterparametrar till att fä filtret att också utföra förstärkningen av ljudet. För vissa av dessa implementationer kan detta vara fördelaktigt på ett eller flera sätt, till exempel då detta resulterar i en högre beräkningseffektivitet, filterstabilitet, numerisk noggrannhet 10 15 20 25 30 535 612 20 och/eller minskar kraven pä beräkningsutrymme. Denna utföringsform av uppfinningen beskrivs mer i detalj nedan.

Enligt en utföringsform av uppfinningen är resonansfrekvensen fy hos det resonerande filtret väsentligen lika med tonhöjdsfrekvensen fp hos ljudet S, det vill säga fr = f¿.

Enligt en annan utföringsform av uppfinningen är resonansfrekvensen f; hos det resonerande filtret lika med tonhöjdsfrekvensen fß multiplicerad med en andra faktor kg, det vill säga fr = k2*f¿.

Resonansfrekvensen fg hos det resonerande filtret följer normalt tonhöjdsfrekvensen f¿, men kan också sättas till att avvika mer eller mindre från tonhöjdsfrekvensen f; genom utnyttjande av den andra faktorn kz. Genom att justera resonansfrekvensen fr hos det resonerande filtret relativt tonhöjdsfrekvensen fß hos ljudet S kan klangen hos ljudet S justeras. Om till exempel den andra faktorn kg sätts till värdet två (2), så kommer den första övertonen med en frekvens 2*f§ att vara mer framträdande än tonhöjdsfrekvensen f¿ när ljudet S är tämligen svagt, eftersom toppen hos det resonerande filtret är belägen vid den första övertonsfrekvensen 2*f¿. Dessutom kan denna förskjutning av resonansfrekvensen fr i förhållande till tonhöjdsfrekvensen fß användas i kombination med en justering av Q-värdet för det resonerande filtret för att uppnå en önskad klang. Q-värdet avgör hur smal/spetsig toppen hos det resonerande filtret är, där högre Q-värden resulterar i en smalare topp än lägre Q- värden.

Således kan en förskjutning i resonansfrekvensen fg hos det resonerande i filtret i förhållande till tonhöjdsfrekvensen fb hos ljudet S användas för att styra klangen hos ljudet S. 10 15 20 25 30 535 612 21 Detta är mycket användbart för ljud S inkluderande vissa instrument.

Justeringen av en eller flera av resonansfrekvensen fg, Q- värdet, och den första förstärkningen Glgörs, enligt en utföringsform av uppfinningen, baserad på en eller flera sekundära parametrar, där dessa en eller flera sekundära parametrar också kan ha en effekt på styrkegraden för ljudet S. Dessa en eller flera sekundära parametrar kan till exempel innefatta en eller flera av den ADSR-envelopp som har nämnts tidigare, tonhöjdsfrekvensen f¿ hos ljudet S, och en anslagskraft (velocity), där anslagskraften relaterar till den kraft som används för att trycka ner eller manövrera till exempel en tangent, en pedal, ett reglage, en bandkontroller (ribbon controller), en bláskontroller (breath controller), eller vilket annat användargränssnitt som helst vid skapande av eller uppspelning av ljudet S.

I detta dokument kommer termen anslagskraft att användas för att beskriva en parameter som styr styrkegradsnivàn av ljudet, vilken helt eller delvis styrs av användaren av musikinstrumentet, oavsett om detta värde är styrbart enbart vid anslag av en tangent, eller dynamiskt under tiden för uppspelning av ljudet genom användande av en kontinuerlig styrenhet, såsom en pedal, ett reglage, en bandkontroller eller en blàskontroller.

Den första förstärkningen G1, och således också den andra förstärkningen Ga, kan bestämmas baserat på ADSR-enveloppen och anslagskraften, sàsom kommer att beskrivas i följande icke- begränsande exempel. Anslagskraften kan här antas ha ett värde mellan 0 och 1, beroende på den kraft som anbringas av användaren av instrumentet genom användarinterfacet. ADSR:n är en åtminstone delvis automatiserad enveloppkurva för 10 15 20 25 535 612 22 styrkegraden, vilken varierar i amplitud under tiden för ljudet S. ADSR-enveloppen kan här antas ha ett värde mellan 0 och 1.

ADSR-enveloppen kan multipliceras med värdet för anslagskraften vid bestämmande av ett lämpligt värde för den första förstärkningen G1. Dessutom kan, för att uppnå en tonhöjdsberoende klangvariation, produkten av ADSR-enveloppen och anslagskraften ytterligare multipliceras med en halvtonskonstant C; för varje halvton som tonhöjdsfrekvensen ökas, och pà motsvarande sätt divideras med en halvtonskonstant C; för varje halvton tonhöjdsfrekvensen minskas. Denna halvtonskonstant Ck har i detta exempel värdet 0.9, men är inte begränsat till detta värde.

Dessutom kan produkten av ADSR-enveloppen, anslagskraften och halvtonskonstanten C; också multipliceras med en skalningskonstant Cä, där skalningskonstanten Ch avgör hur mycket det resonerande filtret ska minska styrkegraden när anslagskraften har ett värde som är noll (0). Vid bestämmandet av den första förstârkningen G1, kan en konstant Cg också adderas till den resulterande förstärkningen för att ge den första förstärkningen Gå ett värde så att ljudet S kan göras starkare än vad det ursprungligen är.

Detta kan också uttryckas som: G, =C2 -C,(l-ve1ocity*ADSR*(C,,)"^') (Ekv. 3) , där nfl,kan anta vilket reellt heltalsvärde eller icke- heltalsvärde som helst, och anger antalet halvtoner som uppspelningstonhöjden skiljer sig från den ursprungliga tonhöjden. 10 15 20 25 535 612 23 Som angavs tidigare visar ekvation 3 bara en av ett antal olika utföringsformer, där dessa olika utföringsformer har som gemensam egenskap att de bestämmer den första förstärkningen G1 baserat på sekundära parametrar såsom en eller flera av anslagsstyrkan, ADSR-enveloppen och tonhöjden hos ljudet S.

Härigenom kan en effektiv och korrekt bestämning av den första förstärkningen Ga erhållas.

Allmänt beror den första förstärkningen G1 hos det resonerande filtret pà ett antal parametrar pl, p2, m, pn , det vill säga: G1 = funktion(p1, pg, m, pn), (Ekv. 4) där var och en av dessa parametrar är antingen åtminstone delvis automatiserade eller åtminstone delvis styrbara av en person som använder en anordning för styrkegradsförändring, eller som åtminstone delvis styrs av en styrenhet som styr anordningen. Dessa parametrar kan, enligt olika utföringsformer, vara multiplikativa eller additiva.

Mer specifikt kan en dynamiskt varierande klang åstadkommas genom användande av ADSR-enveloppen och anslagsstyrkan för att bestämma den första förstärkningen Gp Som angavs ovan bestämmer ADSR-enveloppen hur ljudet S skall förändras under tiden för ljudet S, till exempel om det ska dö bort eller påläggas ett crescendo samtidigt som det har olika styrkegradsnivàer. Enligt två utföringsformer av uppfinningen bestäms den första förstärkningen G1 som: G1 = -(lâgsta_nivá + dynamiskt_omfàng*(anslagskraft*ADSR)) (Ekv. 5) eller som: G1 = -(lägsta_nivà + dynamiskt_omfång*(anslagskraft + ADSR)/2) (Ekv. 6) 10 15 20 25 535 G12 24 , där: - lägsta_nivä är den lägsta tillåtna styrkegradsnivän, till exempel -60 dB; - dynamiskt_omfång är det dynamiska omfånget av ljudet S, till exempel 80 dB (från -60 dB till +20 dB); - anslagskraft är anslagskraften, med ett värde mellan noll (0) och ett (1), vilket dynamiskt kan ändras av användaren genom ett användargränssnitt, såsom en tangent, en pedal, ett reglage, eller tryckkraften på en tangent; och - ADSR är den i alla fall delvis automatiserade enveloppen hos ljudet S, med ett värde mellan noll (0) och ett (1), och som varieras under tiden för ljudet S.

I ekvationerna 5 och 6 har minustecken lagts till ekvationerna för att indikera att, enligt uppfinningen, en positiv förändring i ljudstyrka hos ett ljud typiskt skulle resultera i en dämpning/negativ filterförstärkning G1, och en negativ förändring i ljudstyrka hos ett ljud typiskt skulle resultera i en positiv filterförstärkning GL Således kan ekvationerna S och 6 användas för att relatera styrkegradsförändringen till ADSR-enveloppen och anslagskraften, vilket ofta är mycket användbart.

Enligt en utföringsform av uppfinningen justeras resonansfrekvensen f; baserat pà en anslagsposition för en trumma eller en instrumentsträng. Olika positioner för beröring av strängen eller anslag av trumman frambringar olika ljud S för det riktiga instrumentet, vilket kan simuleras realistiskt genom denna utföringsform av uppfinningen. I detta fall varieras resonansfrekvensen fr med anslagspositionen, vilken tillhandahålls genom något sorts användargränssnitt, 10 15 20 25 30 535 512 25 till exempel en MIDI-trumma (Musical Instrument Digital Interface). Genom att förskjuta resonansfrekvensen fr, väljs en övertonsfrekvens ut genom den valda resonansfrekvensen f}, till att vara en ny grundtonsfrekvens baserat på anslagspositionen på trumman eller strängen.

Enligt en utföringsform av uppfinningen är förändringen av nämnda ljud S en kombination av minst två ljud Sk, där k= 1, 2, m N. Således kombineras här två eller flera ljud Sk för att bilda ljudet S. Detta kan vara fallet till exempel när ett antal pá varandra överlagrade ljud Sk bearbetas som ett gruppljud S, till exempel för instrument som har ett flertal samplingar i ett flertal lager, eller som har ett eller flera parallella ljud för ADSR-övergångar, eller andra ljudövergángar, vilka interpoleras in i varandra, och som har väsentligen samma tonhöjd. Eftersom de har väsentligen samma tonhöjd kan de bearbetas tillsammans som ett kombinerat ljud S.

Således kan, för ett flertal ljud Sk med väsentligen samma tonhöjd, eller som tonhöjdsskiftas till att ha väsentligen samma uppspelningstonhöjd, och som i varje fall emellanåt framförs samtidigt, såsom till exempel överlagrade ljud Sy, detta flertal ljud S; bearbetas tillsammans som ett kombinerat ljud S, vilket självklart minskar beräkningskomplexiteten hos systemet.

Enligt en utföringsform av uppfinningen innefattar det resonerande filtret minst två kaskadkopplade filter. Härigenom kan en högre ordningens filterkaraktåristik, och även andra former för filterkaraktäristiken, åstadkommas. Antalet använda kaskadkopplade filter väljs baserat pà den föredragna filterkaraktäristiken. 10 15 20 25 30 535 6'I2 26 Enligt en utföringsform av uppfinningen utförs filtreringen och förstärkningen samtidigt i ett steg av det resonerande filtret. Här kan, till exempel, en eller flera filterkoefficienter på förhand multipliceras med värdet för effektkvoten g; för den andra förstärkningen, vilket är den ekvivalenta effektkvoten för det logaritmiska värdet Gb för den andra förstårkningen, så att filtrering med dessa “förstärkta” filterkoefficienter också medför en förstärkning samtidigt som filtreringen utförs.

Till exempel kan, om det resonerande filtret är ett digitalt biquad-filter med en ingående signal xn innan filtrering och en utgående signal yg efter filtrering, den utgående signalen ya beskrivas som: yn = awxn + aflxna + afxn-z + bflyn-l + bfym (Ekv. 7) , där ao, al, az, bl, ha är koefficienter för det digitala biquad-filtret, ett n är ett nuvarande tidsindex för ingàngsvärden xi och utgàngsvärden yg hos den diskreta tidssignalen.

Dä kan ingångskoefficienterna ao, al, az för-multipliceras med effektkvotvärdet gg, vilken är den ekvivalenta effektkvoten av den logaritmiska andra förstârkningen G2, varigenom förstärkning med den andra förstärkningen Ggmmförs av det resonerande filtret. I detta exempel utförs förstärkningen tekniskt sett innan filtreringssteget, genom att göra förstärkningen till en del av ingàngskoefficienterna hos det resonerande filtret.

De olika stegen för metoden för ovan beskrivna uppfinning kan kombineras eller utföras i vilken passande ordning som helst.

Ett villkor för detta är självklart att kraven för ett steg, avsett att användas tillsammans med ett annat steg enligt 10 15 20 25 30 535 612 27 uppfinningens metod, inom ramarna för tillgängliga åtgärder, måste uppfyllas.

Uppfinningens metod kan implementeras i ett datorprogram, vilket har programkod som, när denna körs i en dator, får datorn att utföra metodens steg. Datorprogrammet kan inkluderas i ett datorläsbart medium av en datorprogramprodukt. Det datorläsbara mediet kan bestå av väsentligen vilket typ av minne som helst, såsom ett ROM (Read-Only-Memory), ett PROM (Programmable Read-Only Memory), ett EPROM (Erasable PROM), ett Flash-minne, ett EEPROM (Electronically Erasable PROM), eller en hårddisk.

Enligt en aspekt av föreliggande uppfinning presenteras en anordning för att ändra en upplevd styrkegrad hos ett ljud S infattat i en ljudsignal. Denna anordning innefattar ett resonerande filter, vilket utgörs av en parametrisk equalizer och anordnas för filtrering av ljudsignalen. Denna parametriska equalizer har en första förstärkning G1 för toppen av den parametriska equalizerns karaktäristik. Den parametriska equalizern har också en resonansfrekvens fn vilken är relaterad till en tonhöjdsfrekvens fp hos ljudet S.

Dessutom innefattar anordningen en förstärkare, vilken är anordnas att förstärka ljudsignalen med en andra förstärkning G2, där den andra förstärkningen G2 är beroende av den första förstârkningen G1. Således anordnas anordningen för att ändra styrkegraden hos ljudet S för att utföra ovan beskrivna metod enligt uppfinningen. Anordningen kan även inrättas att utföra alla utföringsformer av uppfinningen, såsom beskrivna ovan.

Den andra förstärkarförstärkningen Gå kan ha ett värde som är väsentligen lika med en invers av den första resonansfilterförstärkningen GM G2= -GU eller kan också ha ett värde lika med en invers av den första 10 15 20 25 30 535 612 28 resonansfilterförstärkningen G1 multiplicerad med en första faktor kl, G2= -k1*G1. Genom att justera den andra förstärkarförstärkningen Gb till att ha olika värden kan en önskad klang för ljudet S uppnås.

Den första resonansfilterförstärkningen G1 kan ha ett värde som är positivt, G1 > 0. Detta resulterar i minskad styrkegrad, det vill säga i att ljudet S upplevs som att det görs svagare.

Emellertid kan den första resonansfilterförstärkningen Glockså ha ett värde som är negativt, G1 < 0. Detta resulterar i ökad styrkegrad, det vill säga i att ljudet S som upplevs som att det görs starkare.

Således kan, beroende på valet av värde för den första resonansfilterförstärkningen G1, vilket också påverkar värdet för den andra förstärkarförstàrkningen G2, förändringen av styrkegrad enkelt väljas enligt uppfinningen, så att både ett svagare och starkare ljud S kan frambringas.

Den första resonansfilterförstärkningen G1, frekvensen fr, och Q-värdet kan också ha adaptiva värden, vilka också kan ändras dynamiskt, så att justeringar i styrkegraden snabbt och enkelt kan utföras av till exempel en musiker som spelar ett instrument eller en användare som använder en ljudbearbetningsapparat, till och med under tiden ett ljud S spelas upp eller bearbetas.

Resonansfrekvensen fr hos det resonerande filtret kan också användas för att ändra klangen hos ljudet S. Varierande klanger frambringas genom att välja denna resonansfrekvens fr lika med eller nästan lika med tonhöjdsfrekvensen fb hos ljudet S, vilket kan användas för att åstadkomma en realistisk klang.

Metoden och anordningen för ändring av upplevd styrkegrad enligt uppfinningen kan modifieras av fackmannen, i 535 S12 29 förhållande till de exemplifierade utföringsformer som har beskrivits ovan.

Såsom är uppenbart för fackmannen, kan ett antal andra implementationer, modifikationer, variationer och/eller tillägg göras till de ovan beskrivna exemplifierade utföringsformerna. Det ska inses att uppfinningen innefattar alla sådana implementationer, modifieringar, variationer och/eller tillägg vilka faller inom ramarna för patentkraven.

Claims (30)

10 15 20 25 535 G12 30 Patentkrav

1. Metod för att förändra en upplevd styrkegrad relaterad till en kraft använd vid skapande eller uppspelande av ett ljud S innefattat i en ljudsignal, där nämnda metod kännetecknas av stegen av: - filtrering av nämnda ljudsignal genom användande av en parametrisk equalizer, varvid nämnda parametriska equalizer har en första förstärkning Ch och en resonansfrekvens fg vilken är relaterad till en tonhöjdsfrekvens f; hos nämnda ljud S; och - förstärkning av nämnda ljudsignal med en andra förstärkning G5, varvid nämnda andra förstärkning G2 är beroende av nämnda första förstärkning Gb

2. Metod enligt patentkrav 1, där nämnda andra förstärkning Ga har ett värde vilket är väsentligen lika med en invers av nämnda första förstärkning G1, G2 = -Gå.

3. Metod enligt patentkrav 1, där nämnda andra förstärkning Ga har ett värde vilket är lika med en invers av nämnda första förstärkning Gü multiplicerad med en första faktor kl, Gb = - k1.G1.

4. Metod enligt något av patentkraven 1-3, där nämnda första förstärkning Gü har ett värde vilket är positivt, G1 > O, vilket resulterar igen minskning i ljudstyrka för nämnda ljud S.

5. Metod enligt något av patentkraven 1-3, där nämnda första förstärkning G1 har ett värde vilket är negativt, G1 < 0, vilket resulterar i en ökning i ljudstyrka för nämnda ljud S.

6. Metod enligt något av patentkraven 1-5, där nämnda filtreringssteg utförs innan nämnda förstärkningssteg. 76290 20120125 oal amended claims; 1/25/2012 10 15 20 25 535 612 3!

7. Metod enligt något av patentkraven 1-6, där nämnda resonansfrekvens f; är väsentligen lika med nämnda tonhöjdsfrekvens fb, fr = f¿.

8. Metod enligt något av patentkraven 1-6, där nämnda resonansfrekvens fr är lika med nämnda tonhöjdsfrekvens fb multiplicerad med en andra faktor kg, f; = k2*f¿.

9. Metod enligt något av patentkrav l-B, där nämnda resonerande filter har ett adaptivt värde för åtminstone en av parametrarna i gruppen: - nämnda första förstärkning Gb - nämnda resonansfrekvens fr, och - ett Q-värde relaterat till en spetsighet för nämnda parametriska equalizer.

10. Metod enligt patentkrav 9, där minst en av nämnda åtminstone en parameter varieras åtminstone delvis slumpmässigt.

11. Metod enligt något av patentkraven 1-10, där nämnda andra förstärkning Ch har ett värde vilket är väsentligen lika för frekvenser innefattade i nämnda ljud S.

12. Metod enligt något av patentkraven 1-11, där nämnda förändring av nämnda styrkegrad utförs dynamiskt under tiden för nämnda ljud S.

13. Metod enligt något av patentkraven 1-12, där nämnda förändring av nämnda styrkegrad åtminstone delvis baseras på en enveloppkurva relaterad till styrkegraden.

14. Metod enligt något av patentkraven 1-13, där nämnda ljud S utgör en kombination av åtminstone två ljud S1, S2. 76290 20120125 oal amended claims; 1/25/2012 10 15 20 25 30 535 612 31

15. Metod enligt något av patentkraven 1-14, där nämnda parametriska equalizer innefattar åtminstone två kaskadkopplade resonerande filter.

16. Metod enligt något av patentkraven 1-15, där förändringen i styrkegrad också eliminerar åtminstone en sekundär ljudkomponent skiljd från en grundtonsfrekvens hos nämnda ljud S.

17. Datorprogram, kännetecknat av programkod, vilken när dessa körs i en dator åstadkommer att datorn utför metoden enligt något av patentkraven 1-16.

18. Datorprogramprodukt innefattande ett datorläsbart medium och ett datorprogram enligt patentkrav 17, där nämnda datorprogram är innefattat i det datorläsbara mediet.

19. Anordning för att ändra en upplevd styrkegrad relaterad till en kraft använd vid skapande eller uppspelande av ett ljud S innefattat i en ljudsignal, där nämnda anordning är kännetecknad av: - en parametrisk equalizer vilken är anordnat att filtrera nämnda ljudsignal, där nämnda parametriska equalizer har en första förstärkning Gå och en resonansfrekvens fr vilken är relaterad till en tonhöjdsfrekvens fg hos nämnda ljud S; och - en förstärkare vilken är anordnad att förstärka nämnda ljudsignal med en andra förstärkning G2, där nämnda andra förstärkning Gb är beroende av den nämnda första förstärkningen G1.

20. Anordning enligt patentkrav 19, där den nämnda andra förstärkning Gb har ett värde vilket är väsentligen lika med en invers av nämnda första förstärkning Gb <5 = -Gb

21. Anordning enligt patentkrav 19, där nämnda andra förstärkning Gb har ett värde vilket är lika med en invers av 76290 20120125 oal amended claims; 1/25/2012 10 15 20 25 535 612 33 nämnda första förstärkning Glumltiplicerad med en första faktOr kl, G2 = -klu-Gl.

22. Anordning enligt något av patentkraven 19-21, där nämnda första förstärkning Gü har ett värde som är positivt, Gü > O, vilket resulterar i en minskning i ljudstyrka för nämnda ljud S.

23. Anordning enligt något av patentkraven 19-21, där nämnda första förstärkning G1 har ett värde som är negativt, G1 < 0, vilket resulterar i en ökning i ljudstyrka för nämnda ljud S.

24. Anordning enligt något av patentkraven 19-23, där nämnda resonansfrekvens fr är väsentligen lika med nämnda tonhöjdsfrekvens fg, fg = f¿.

25. Anordning enligt något av patentkraven 19-23, där nämnda resonansfrekvens fr är lika med nämnda tonhöjdsfrekvens fß multiplicerad med en andra faktor k2, f, = k2*f¿.

26. Anordning enligt något av patentkrav 19-25, där nämnda resonerande filter är anordnat att ha ett adaptivt värde för åtminstone en av parametrarna i gruppen: - nämnda första förstärkning GD - nämnda resonansfrekvens fr, och - ett Q-värde relaterat till en spetsighet för nämnda parametriska equalizer.

27. Anordning enligt något av patentkraven 19-26, där nämnda andra förstärkning Gå har ett värde vilket är väsentligen lika för frekvenser innefattade i nämnda ljud S.

28. Anordning enligt något av patentkraven 19-27, där nämnda anordning är anordnat att utföra nämna förändring av nämnda styrkegrad dynamiskt under tiden för nämnda ljud S. 76290 20120125 oal amended claims; 1/25/2012