SE535502C2 - System och metod för att analysera risk eller förekomst av organsvikt - Google Patents

Abstract

Föreliggande uppfinning avser ett testsystem för att analysera risk att utvecklaorgansvikt eller förekomst av organsvikt, nämnda system bestående av en engångstestanordning ordnad att emottaga ett biologiskt prov, där testsystemet vidare är ordnatmed hjälpmedel för mätning i nänmda prov den totala mängden av åtminstone en förstabiologisk markör i form av ett intracellulärt enzym, och bestående av hjälpmedel för attanalysera det uppmätta värdet av nämnda intracellulära enzym, och baserat på resultatetdärav vara anordnat för att kommunicera risk att utveckla organsvikt eller förekomst avorgansvikt till en användare av testsystemet. Föreliggande uppfinning avser även enmetod för att analysera risk att utveckla organsvikt eller analysera förekomst av organsvikt.

Description

l5 20 25 30 35 535 SGE Metastudier har visat att behandlingar som syftar till att öka syretransfer hos kritiskt sjuka patienter endast har en effekt på överlevnad om patienten inte ärmu utvecklat organsvikt. Därför är det mycket önskvärt att patienter där risk att utveckla organsvikt föreligger får omedelbar vård och adekvat behandling.

Ytterligare medicinska studier har syftat till att utvärdera huruvida intracellulära enzymer kan användas för prognostiska ändamål. Hos nyfödda bam som har utsatts för syrebrist under födelsen har det visat sig att LDH, ALT och AST är mycket användbara för att prediktera risken att utveckla allvarlig neurologisk sjukdom. Även hos personer som lider av cancer eller patienter med allvarlig pneumoni kan LDH och AST vara värdefulla för negativ prognos. Till dags dato har väldigt lite forskning gjorts gällande ökning av enzymnivåer hos en generell oselekterad grupp intensivvårdspatienter. Detta beror delvis pâ att vuxna människor har en ackumulerad livshistoria vilket innebär, livsstil, tidigare och nuvarande sjukdomar och medicinska åtgärder personen har mottagit som till exempel läkemedel, behandlingar och blodtransfusioner. Tillsammans så komplicerat detta den prognostiska situationen och det prediktiva värdet av en specifik biomarkör, till exempel det intracellulära enzymet LDH, är helt enkelt inte tillräckligt bra för vuxna.

På grund av ovan nämnda anledningar så skulle det vara önskvärt att ha ett sätt att snabbt utvärdera sarmolikheten att utveckla organsvikt, som tex MODS, som fungerar på alla typer av patienter, till exempel som en del av triage (sortering av patienter) för att snabbt sätta in rätt behandling för patienter med sådant behov.

KORT BESKRIVNING AV UPPFINNINGEN Ett av föreliggande uppfinnings syften är att tillhandahålla en möjlighet att bedöma sannolikheten att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt hos en patient där bedömningen kan ske nära patienten och ge en tillförlitlig, snabb och enkel analys som möjliggör att ge snabb och lämplig vård för patienter i brådskande behov därav och på så sätt öka chansema för överlevnad. i i Det skall förstås att organsvikt kan avse svikt av ett eller flera vitala organsystem såsom blodeirkulationssystemet, det renala systemet och/eller andningssystemet, Det förstås att _ organsvikt kan avse svikt hos ett eller flera vitala organsystem såsom hjärta, lungor, njurar, lever och/eller mag/tarm-kanal, ofta kallat multipel organsvikt (MODS). 20 25 535 5132 Det förstås att termen ”MODS” närhelst den häri används kan tolkas att även inkludera svikt och/eller dysfunktion av ett eller flera vitala organsystem (t.ex. blodeirkulation, njursystem och/eller andningssystem).

Ytterligare syften med uppfinningen kommer att vara uppenbara utifrån följande beskrivning och kraven.

Uppfinningens syften uppnås genom en metod för att analysera risk att utveckla organsvikt, eller förekomst av organsvikt, där nämnda metod innefattar tillhandahållandet av ett biologiskt prov innehållande åtminstone en biologisk markör i forrn av ett intraeellulärt enzym, som tex laktatdehydrogenas (LDH), och mäta den totala mängden laktatdehydrogenase (LDH) i det biologiska provet.

Uppfinningens syften uppnås också genom ett testsystem för att analysera risk att utveckla organsvikt, eller att analysera förekomst av organsvikt, där nämnda system innefattar en engångs testanordning anordnad att ta emot ett biologiskt prov där närrmda testsystem ytterligare är anordnat för att mäta den totala mängden av åtminstone en första biologisk markör i form av ett intracellulärt enzym, såsom laktatdehydrogenas (LDH) i nämnda prov. Systemet innefattar även medel för att analysera erhållet uppmätt värde och är anordnat att, baserat på resultat därav, att kommunicera risk att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt till en användare av nämnda testsystem.

Det intracellulära enzymet LDH är indikativt för en pågående eellskada eller att sådan cellskada nyligen har inträffat i en eller flera av kroppens vävnader. Sålunda är nivån av LDH en lämplig faktor för att bestämma en vävnads status och sannolikheten av ett medicinskt tillstånd sammankopplat med eellskada, så som organsvikt. Det är möjligt att även mäta andra intracellulära enzymer istället för LDH, så som aspartatarninotransferas (AST), alaninaminotransferas (ALT) eller kreatinkinase (CK).

Vissa aspekter av uppfinningen är beskrivna i sammanhang av en metod; och det inses att många av dessa beskrivna aspekter även är applieerbara för testsystemet och ska därför anses även härröra till testsystemet enligt uppfinningen.

Metoden och testsystemet innefattar även mätning av den totala mängden albumin* som förekommer i provet. Anledningen för att bestämma mängden albumin beror på att i vissa situationer kan nivåerna av LDH vara falskt låga, och den uppmätta nivån av enzymet kanske därför inte alltid är tillförlitlig. Det kan till exempel vara fallet när l0 l5 20 25 535 502 patienten som testas har varit utsatt för vätsketerapi eller blodtransfusion(er). Ett sätt att korrigera det detekterade LDH-värdet är att även bestämma mängden albumin i samma prov, vilket senare kommer beskrivas mer detaljerat.

Det skall förstås att albumin korrelerar till den totala mängden albumin närvarande i provet, dock används termen “albumin” i föreliggande ansökan. Det är möjligt att istället för albumin mäta mängden totalt protein i provet. ' I föreliggande ansökan härrör “LDH” till den totala mängden laktatdehydrogenas, inte dess enskilda isoenzymer.

Baserat på den uppmätta mängden av LDH respektive albumin kan ett indikativt numeriskt värde beräknas, vilket jämförs med ett förutbestämt gränsvärde varefter risk att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt kan bedömas genom att bestämma huruvida det numeriska värdet överskrider gränsvärdet eller ej.

Enligt en aspekt av uppfinningen bedöms risk att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt med följande formel: l; = (LDHm / albuminm) (1) där -Ir är ett beräknat numeriskt värde indikativt av risken att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt, -LDl-lw, är den totala mängden LDH i det erhållna biologiska provet, - albuminm, är den totala mängden albumin i det erhållna biologiska provet.

I en situation där organsvikt kan misstänkas är det en fördel att kunna bedöma _ patientens befintliga tillstånd, vilket kan göras genom att mäta en biologisk markör som stiger eller sjunker väldigt snabbt beroende på hur bra eller till vilken omfattning kroppens vävnader är perfuserade. Exempel på sådana biologiska perfusionsindikationsmarkörer är magnesium (Mg) och laktat. Således, enligt uppfinningen, kan mängden av en perfusionsindikationsmarkör mätasjärnte LDH och albumin och användas för att bedöma risk eller förekomst av organsvikt. l0 15 20 25 535 5D? Enligt föreliggande uppfinning motsvaras perfiisionsindikationsmarkörema antingen av magnesium eller laktat, dock är det möjligt att även andra ämnen eller biomarkör kan användas. Baserat på den uppmätta mängden LDH och albumin, och valfritt någon av markörema Mg eller laktat i det biologiska provet, kan ett indikativt numeriskt värde bestämmas vilket jämförs med ett förutbestämt gränsvärde. Risk att utveckla organsvikt, eller förekomst av organsvikt kan därefter bedömas genom att bestämma huruvida det numeriska värdet överskrider gränsvärdet eller ej.

Enligt en aspekt av uppfinningen bedöms risk att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt med någon av följ ande formler: 12 = (LDHtog / albumlnçot) * Mgmg eller: 13 : (LDHgm / albumlntog) * laktattot. där: -12 och I; är beräknade indikativa numeriska värden indikativa för risken att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt, -LDHm är den totala mängden LDH i det erhållna biologiska provet, -albuminmt är den totala mängden albumin i det erhållna biologiska provet, och -Mgm är den totala mängden Mg i det erhållna biologiska provet och laktatm är den totala mängden laktat i det erhållna biologiska provet.

Mängden av respektive biomarkörema LDH, abumin och Mg eller laktat kan mätas i aktivitet eller koncentration. LDH bestäms fördelaktigen i mikrokatal/L men kan även mätas i Units/L (U/L). Albumin kan mätas i g/L och magnesium och laktat i mmol/L.

Det är dock självklart att andra enheter för bestämning av markörema kan användas.

Om vissa enheter väljs för de olika biomarkörema av intresse kan användaren genomföra mätningar på prover från friska personer för att ta reda på ett förväntat gränsvärde för det indikativa numeriska värdet Ij, I; eller I; innan genomförandet av en analys för att bedöma risk att utveckla organsvikt eller analysera förekomst av organsvikt. 15 20 25 Nämnda biologiska prov kan vara i fonn av helblod, serum eller plasma. I fallet då provet utgörs av helblod kan en separationsanordning för att separera plasma från helblod användas så att mätningen av respektive biomarkör sker i plasma. Det är uppenbart att flera sätt att separera plasma från helblod är möjliga, inklusive utrustning såsom centrifugering eller separation genom filter eller membran.

Det är ytterligare inom uppfinningens omfattning att bestämma om mängden hemoglobin (Hb) i det biologiska provet (tex plasma) överskrider en förutbestämd nivå.

Detta för att närvaro av Hb över en viss förutbestämd nivå i provet indikerar hemolys (brustna röda blodkroppar) och då erytrocyter innehåller upp till 150 gånger mer LDH än blodserum är hemolys en källa till fel. Därför behövs det biologiska provet bytas ut om förekomst av Hb är över nämnda förutbestämda nivå. Mängden Hb kan mätas före eller samtidigt som mätning av biomarkörema LDH, albumin och laktat eller Mg.

Många sätt att mäta Hb är möjliga, till exempel kolorimetriskt (färgförändring hos reagens), direkt visuell detektion, med spektrofotometri etc.

Genom att simultant bestämma triaden av biomarkörer (LDH och albumin plus någon av Mg eller laktat) förknippad med organsvikt i det erhållna provet och därefter beräkna värdet på ”I” genom utnyttjande av en av ovan nämnda ekvationer (l-3), och jämföra ”I” med ett förutbestämt gränsvärde, kan ett omedelbart testresultat erhållas och avslöja huruvida en patient är i fara för att få organsvikt eller ej.

Enligt en aspekt av uppfinningen innehåller testsystemet databehandlingsmöjligheter för att bedöma risk att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt, där närrmda databehandlingsmöjligheter är ordnade för att genomföra följande steg: i. registrera det numeriska värdet som korresponderar till mängden LDHm, , Albuminm, och valfritt någon av respektive Mgm eller laktatw, närvarande i det biologiska provet, ii. analysera data erhållet i) genom att beräkna värdet av I genom någon av ekvationema (l), (2) eller (3), iii. bestämma en sarmolikhet eller risk för det medicinska tillstånd av organsvikt för patienten från vilket det biologiska provet härrör, samt iv. presentera närnnda sannolikhet eller risk till den medicinska användaren av testsystemet. l0 l5 20 25 30 535 502 Enligt ytterligare en aspekt av uppfinningen bedöms/mäts nämnda parametrar totalt LDH, totalt albumin och möjligen en av magnesium eller laktat i provet simultant. Detta innebär att testet kan genomföras mycket snabbt och testresultatet kan erhållas på oerhört kort tid, vilket är en fördel så det möjliggör att ge korrekt behandling till patienten vilket i sin tur ökar chansen till överlevnad. Enligt en aspekt av uppfinningen är tiden från att det biologiska provet erhålls till att bedöma risk att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt hos en patient är mindre än 5 min, ännu mer föredelaktigt mindre än 2 min.

Enligt ytterligare en aspekt av uppfinningen möjliggör testsystemet point-of-care testning (patientnära testning) innefattande åtminstone bestämning av totalt LDH i det biologiska provet. Fackmannen förstår att ”point-of-care testning” (eller patientnära testning) betyder ett test som kan utföras vid eller nära patienten och genom att ta testet enkelt och i direkt anslutning till patienten, öka sannolikheten att patienten erhåller testresultat i rätt tid. Detta är speciellt fördelaktigt i intensivvårdssituationer där tid är avgörande och dct är livsnödvändigt att patientens medicinska status kan bedömas snabbt för att avgöra huruvida speciell vård krävs.

Enligt ytterligare en aspekt av uppfinningen är volymen för point-of-care-detektion från 5 nL - 100 pL, mer önskvärt 10 pL - 60 pL.

Det är också inom ramen lör uppfinningen att det erhållna provet kan skickas till ett standard centrallaboratorium för ytterligare utvärdering och mätning av mängderna av biomarkörema LDH, albumin, och någon av Mg eller laktat för att därefter bedöma risk för organsvikt genom användandet av någon av ekvationerna (1), (2) eller (3).

F ackmarmen förstår att provvolymen för utvärdering på centrallaboratoriet motsvarar detsamma som de volymkrav för normala laboratoriemätningar.

'Festmetoden enligt uppfinningen kan också vara användbar i akuta situationer där det är fördelaktigt att snabbt kunna sortera patienter beroende på deras medicinska behov, dvs. som del i ett triage-förfarande. Det förstås att testmetoden enligt uppfinningen kan vara användbar i ett antal situationer och miljöer, bland annat för bedömning av organsvikt i kliniska tillämpningar, som en del av rutintestprotokoll eller som en laboratorieprocedur. En särskild fördel sammankopplad med föreliggande uppfinning är att testning kan ske i nära anslutning till patienten och ge i princip omedelbart testresultat. Följaktligen är det självklart att testförfarandet enligt uppfinningen kan användas i situationer där centrallaboratorium inte är tillgängligt till exempel vid katastrofer, olyckor, utvecklingsländer och/eller i en ambulans. I andra situationer kan 15 20 25 30 35 535 5012 den vanliga laboratorierutinen ta för lång tid, till exempel vid misstänkt sepsis (blodförgiftning) där adekvat behandling inom en timme resulterar i 80 % överlevnad och varje timmes försening ökar dödligheten med 8%. Även så kallade MIG (mobile intensive care) grupper som gör ambulerande medicinska bedömningar av möjliga förekomster av organsvikt hos patienter som behandlas på vanliga intensivvårdsavdelningar skulle ha nytta av testmetod och testsystem enligt uppfinningen.

Enligt en aspekt av uppfinningen inkluderar testmetoden även utvärdering av information rörande en första klinisk bedömning inklusive patientens medicinska historia i form av testresultat från blodtrycks- och kroppstemperatursmätningar, för att erhålla en bättre bild av patientens tillstånd.

Föreliggande uppfinning inkluderar även ett testsystem för bedömning av att utveckla organskada (så som multipelorgansvikt/dysfunktion, MODS) eller bedömning av förekomst av organsvikt hos ett däggdjur inklusive människor. Nämnda system inkluderar en engångstestanordning för att ta emot det biologisk provet, där nämnda testsystem är anordnat att mäta åtminstone den totala mängden laktatdehydrogenas (LDH) i nänmda prov. Enligt en aspekt är testsystemet anordnat att i provet även mäta total mängd albumin och valfritt den totala mängden av antingen magnesium eller laktat. Enligt en aspekt av testsystemet så behandlas den erhållna informationen vidare med databehandling inkluderat i systemet för att bedöma risk att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt hos ett däggdjur. ' Ytterligare inkluderat i testsystemet finns medel för att kommunicera nämnda risk att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt till en användare av nämnda testsystem. Enligt en utformning är testsystem med fördel tillräckligt litet för att vara handhållet och lämpligt att användas vid point-of-care test.

Enligt ytterligare aspekt inkluderar testsystemet medel lör att mäta biomarkörerna LDH, albumin och valfritt någon av magnesium eller laktat. Nämnda medel för mätning kan vara till exempel spektrofotometrisk utrustning eller vilken som helst av annan känd mätutrustning vilken lätt kan kombineras med engångsanordningen enligt uppfinningen, till exempel inkluderande kolorimetrisk visuell detektion med hjälp av kolorimetriska reagens. 10 15 20 25 35 535 5G? Enligt ytterligare aspekt av uppfinningen kommer det erhållna biologiska provet från ett nyfött människobarn. Ett bam har ännu inte någon ackumulerad medicinsk historia på sättet vuxna har, t.ex. på gmnd av livsstil, sjukdom, mediciner etc. Därför är det möjligt att mätning av endast det intracellulära enzymet LDH är tillräckligt för att prediktera risk eller förekomst av organsvikt. Det är möjligt att analysera andra intracellulära enymer istället för LDH, så som aspartataminotransferas (AST), alaninaminotransferas (ALT) eller kreatinkinase (CK). Självfallet kan dessa intracellulära enzym även norrnaliseras genom att dividera den totala mängden därav med albumin för att kompensera för patientens okända historia.

KORT FIGURBESKRIVNING 'Festmetoden kommer här att beskrivas mer detaljerat med hänvisning till bilagda figurer. Följande beskrivningar ska endast tolkas som den föredragna formen och är inte avgörande i ett begränsande mening.

Fig. l visar en schematisk skiss av testmetoden enligt ett exempel av uppfinningen, Fig. 2 visar en annan skiss av möjliga detektionsmetoder enligt uppfinningen, Fig. Savisar en schematisk planvy av testsystemet inkluderande en engångsanordning och ett analysinstrument enligt ett exempel av uppfinningen, och Fig. 3b visar ytterligare en schematisk vy av engångsanordningen enligt ett exempel av uppfinningen.

DETALJERAD FIGURBESKRIVNING Med hänvisning till Fig. 1 beskrivs här testmetoden enligt uppfinningen mer detalj erat.

Här ses i en schematisk skiss ett flödesschema som illustrerar testmetoden enligt ett exempel av uppfinningen. Först erhålls ett biologiskt prov 10, där nämnda prov kommer från ett däggdjur, t.ex. en mänsklig patient. Provet kan vara i form av helblod. I fallet provet är helblod genomgår provet med fördel en separation genom någon sorts separationsanordning för att separera plasma från helblodet 20. Ett blodprov kan separeras till plasma och blodceller till exempel genom att låta plasman passera genom en porös matris, i föreliggande ansökan benämnd ”membran” på en bärare kapabel till att hålla kvar blodkropparna. Plasman analyseras med avseende på biomarkörema LDH och albumin, och valfritt även magnesium och laktat på brukligt vis. För vissa biomarkörer är mätning i plasma att föredra. I sådant fall, om det biologiska provet är helblod, delas det med fördel upp i en portion från vilken plasma erhålls för mätning av sådana markörer. Till exempel kan laktat mätas i helblod medan LDH, albumin och Mg med fördel mäts i plasma. Det inom uppfinningens omfång att använda åtskilliga l0 15 20 25 30 35 535 502 10 kända metoder för separation av helblod till plasma, så som mikrocentrifugering, microfluidisk kompaktdisk teknologi och magnetofores för att separera plasma från blodkroppar i blodprovet enligt uppfinningen.

Provet (t.ex. plasman) analyseras därefter med avseende på dess mängd av biomarkörer.

Mängdema av LDH 31 respektive albumin 32 i provet mäts för alla prover. Som tillägg kan mängden perfusionsindikationsmarkör 33 mätas om önskvärt, här i form av magnesium eller laktat, båda kan ge nära nog omedelbar information om förändringar i vävnadsstatus, t.ex. hur väl kroppen perfuserad. Dock kan även andra biomarkörer som kan indikera ökad vävnadsperfiision användas för analys. För varje prov mäts antingen mängden magnesium eller mängden laktat 33 i provet.

Metoder för att bestämma aktivitet/koncentration av nämnda biomarkörer inkluderar (men begränsas inte av) kolorometriska, spektrofotometriska, reflektansfotometriska, immunokemiska, amperometriska och biosensoriska metoder.

Nänmda mätningar 31, 32, 33 av respektive markör ger all information inhärntats för nämnda prov som krävs för att beräkna det indikativa numeriska värdet 11, 12, Il Beräkning/bestämning av det indikativa värdet I 41, 42 kan göras manuellt, eller med fördel med hjälp av någon mjukvara. Sådan databehandling eller mjukvara är med fördel programmerad att samla in information beträffande de uppmätta mängderna av markörerna och beräkna det numeriska värdet 11, 12, 13. Ett sådant numeriskt värde 11, 12, 11 jämförs sedan med ett förutbestämt gränsvärde för att bedöma risk att utveckla eller förekomst av organsvikt 50. En användare som utför testrnetoden enligt uppfinningen kan härmed avgöra huruvida patienten varifrån provet kom behöver speciell medicinsk vår, tex. intensivvård, eller inte.

Gränsvärdet kan bestämmas genom att utvärdera testresultat från däggdjur (t.ex. märmiskor) som är konstaterat friska för att erhålla ett gränsvärde som kan användas i efterföljande reella situationer. Till exempel har studier indikerat att ett möjligt gränsvärde är 0,1, vilket betyder att ett indikativt värde 11, 12, 13 över 0,1 indikerar en risk för organsvikt. För det exemplifierade gränsvärdet 0,1 mättes mängdema LDH, albumin och magnesium var för sig och följande enheter användes: LDH i mikrokatal/L; _ albumin i g/L and Mg i mmol/L. Självfallet, om andra enheter används så förändras värdet på 1. 10 15 20 25 30 I Fig. 2 ses en skiss av testmetodförfarandet enligt ett exempel av uppfinningen. Som illustreras däri, för att bedöma organsvikt 100 två olika typiska alternativ för att beräkna det indikativa numeriska värdet presenteras. Antingen mäts de totala mängdema av LDH och albumin i provet för att beräkna 11 101 med hjälp av ekvationen: 11 = (LDHM / alburninm) (1) Enligt ett armat sätt att beräkna det indikativa numeriska värdet mäts de totala mängderna LDH, albumin och någon av magnesium eller laktat i provet och 12 eller 13 beräknas 102 med hjälp av någon av följande ekvationer: 12 = (LDHgm f albumingoo * Mgtot eller: l; = (LDl-Iw, / albuminwt) * laktatlot. (3) I båda fallen 101, 102 är det självfallet möjligt att överlämna det biologiska provet till ett eentrallaboratorium 104 för vidare bestämning av värdena för biomarkörema och bestämma de respektive värdena på 11, 12 och 13. Det är dock även möjligt att genomföra point-of-care (POC) test 103, 105 nära patienten genom att använda en engångsanordning 6. Exempel på sådant testinstrument och engångsanordning 6 beskrivs vidare i Fig 3a-3b.

När LDH och albumin mäts är det möjligt att tillhandahålla en engångsanordning 106 i form av en anordning för direkt detektion och avsedd för oberoende användning och är ordnad för att direkt presentera information rörande värdena av de mätta biomarkörema 'LDH och albumin. En sådan lösning inkluderar, men skall inte begränsas till, användandet av kemiska reagens för visuell detektion vilka integreras i engångsanordningen, så som t.ex. ett testkort. En annan möjlighet är att tillhandahålla ett testsystem som består av en engångsanordning (t.ex. i formen av ett kort 6) och ett testinstrument 107 där ett sådant kort är anordnat att först ta emot provet och därefter sättas in i testinstrumentet där den faktiska mätningen genomförs.

Vid mätning av LDH, albumin och någon av magnesium eller laktat, är ett POC test 105 också möjligt, men då genom ett testkort i kombination med ett analysinstrument 108. 10 15 20 30 35 535 5112 12 Nu hänvisas främst till Fig. 3a, vari ses en schematisk vy av ett testsystem enligt en uttöringsforrn enligt ett exempel av uppfinningen, som illustrerar mätningen med en engângsanordning 6 och ett analysinstrument 8. Nämnda testsystem inkluderar här en engångsanordning 6 i forrn av ett testkort 6 anordnat att ta emot ett flytande biologiskt prov, t.ex. via en glasskapillär 7 som fyllts med helblod. Som indikerats med en pil A ' skjuts kapillären 7 in i kortet 6 via en mottagardel 61 och provet förflyttas därmed genom separationsanordningen 62, dvs. för separation av plasma från blodkroppar.

Separationsanordningen kan vara i form av en porös matris (Lex. ett filter eller membran). Det är uppenbart att provet 7 kan manipuleras så att plasma separeras från blodkropparna innan det tillsätts till kortet 6, till exempel genom centrifugering eller annan konventionell metod. Efter passage genom separationsanordningen 62 förflyttas provet till ett antal interna detektionskammare 61A, 61B, 61 C i kortet 6. Kortet är med fördel försett med delar (som är i sig kända, till exempel mikrofluidiska kanaler för distribution av plasma/serum) för att låta plasma från blodprovet att komma in från den mottagande delen 61 till åtminstone en av detektionskarnrama 61A, 61B, 61C. I följande steg placeras kortet 6 på en avsedd plats 80 på analysinstrumentet 80 för mätning av mängden av respektive biomarkör. Analys kan ske till exempel genom användandet av optiska instrument 81, t.ex. spektrofotometrisk mätning som i sig är känd. Var och en av detektionskarnrama 61A, 61 B, 61 C i kortet 6 kan användas för mätning av vald biomarkör (LDH, albumin Mg och/eller laktat). I fall det biologiska provet är i form av blod eller plasma det är också inom uppñnningens omfång att mäta mängden hemoglobin (Hb) i provet som testas. Mätning av Hb kan göras före provet introduceras till testkortet 6, eller så kan detektion av Hb integreras som en del av testsystemet som sådant t.ex. genom att en av detektionskamrama designeras till Hb eller genom att förse en separat synlig detektionskammare med kolorimetriska reagens för att bedöma huruvida mängden Hb överskrider en förutbestämd nivå som tyder på hemolys. Om hemolys har inträffat ska det biologiska provet bytas ut för att säkerställa att resultat av testet inte påverkats av brustna blodkroppar.

Resultaten av mätningarna (Lex. mängden av biomarkörer i provet) registreras och samlas med fördel in med en processor 82 integrerad med analysinstrumentet 8, där processorn med fördel även hanterar den optiska utrustningen och mätningen. En enda detektionskammare 61A, 61 B, 61 C kan också användas för mätning av fler än en biomarkör, till exempel genom att mäta spektrofotometriskt vid olika våglängder.

Resulterande data (dvs. mängden av respektive biomarkör) används av processorn 82 för att beräkna nämnda numeriskt indikativa värde 11, 12, 13, och företrädelsevis även jämför nämnda värde(n) med ett förutbestämt gränsvärde där gränsvärdet är bestämt till 15 20 25 30 35 535 5252 ett visst värde över vilket organsvikt kan misstänkas eller fastställas. För att presentera resultatet huruvida risk eller förekomst av organsvikt föreligger till användaren inkluderar nänmda instrument 8 även kommunikationsmedel 83, t.ex. i form av en display 83. Självklart kan instrumentet 8 vara en stationär utrustning eller så kan den också vara designad som en mindre, handhållen enhet lärnplig för POC testiörfarande.

Fig. 3b visar ett armat exempel på ett testsystem enligt uppfimiingen, varvid inkluderas endast ett engångskort 6 avsett för POC-test och snabb bedömning av risk att utveckla organsvikt, eller förekomst av organsvikt hos ett däggdjur inklusive människor, fördelaktigt en kompakt och handhållen enhet som är användarvänlig och väldigt intuitiv för att förenkla bedömningsförfarandet. Som i exemplet visat i Pig. 3a inkluderar engångskortet 6 en del 61 för att ta emot en glaskapillär 7 som innehåller ett vätskeformigt biologiskt prov så som helblod eller plasma. Det är uppenbart för fackmannen att andra metoder att tillhandahålla ett prov än med en kapillär 7 är möjliga.

Provet är ordnat för att bli förflyttat genom separationsanordningen 62 som är integrerad i kortet 6 och sedan komma in i åtminstone två synliga detektionskarnmare 61A, 61B: en för detektion av LDH och en för detektion av albumin. Kortet 6 kan förses med flcr än två synliga detektionskammare 61A, 61 B, 61C om fler än två biomarkörer ska mätas.

Varje detektionskarnmare 61A, 6lB, 61C är försedd med fördeponerade kemiska reagens vilka kommer att ändra färg vid kontakt med biomarkören som ska mätas.

Härmed kan bestämning av mängden biomarkör i provet genomföras med kolorimetrisk analys, vilket betyder att direkt visuell detektion är möjlig. Kortet 6 kan modifieras så att vissa fargkombinationer betyder ”risk”/”ingen risk” för att utveckla organsvikt.

Engångsanordningen 6 enligt ett utförande i Fig 3b kan vara handhållen och ha en längd l mellan 3-15 cm, föredraget 5-10 cm, en bredd w mellan 0,5-5 cm, föredraget 2-4 cm och en tjocklek (ej visat) mellan 0.1-3 cm, föredraget 0,3-0,7 cm.

Testmetoden och testsystemet enligt uppfinningen förtydligas ytterligare genom följande icke begränsande exempel: EXEMPEL Exempel 1 En 75 år gammal kvinna med känd malignitet och hjärtkärlsjukdom kom till akuten för tredje gången under de senaste 10 dagama på grund av buksmärta. Kvinnan utvecklar MODS under de kommande 24 timmarna på grund av hypovolemisk chock som ett resultat av en inre blödning i buken. LDH är endast svagt förhöjt (3,7 mikrokatal/L) 10 15 20 535 502 men lågt albumin (16 g/L) och förhöjt Mg (1,1 mmol/L) ger ett högt indikativt värde 12 på 0,25 och larmar om omedelbar medicinsk vård.

Exempel 2 En frisk man får bröstsmärtor hemma. LDH mäts vid inläggning till 16,9 mikrokatal/L, albumin 19 g/L och Mg 1,12 mmol/L. Med andra ord så är alla inkludera variabler onormala och I; är starkt förhöjt till 0,996. Mannen utvecklar senare organsvikt inkluderande cirkulationssvikt som resultat av hjärtinfarkt.

Exempel 3 En 73-årig kvinna har nyligen behandlats for kolorektalcancer. Efteråt får hon feber och buksmärtor. I; år lågt (0,09) med LDH 2,9 mikrokatal/L, albumin 32 g/L och Mg 1,0 mmol/L. Kvinnan behandlas med vätska på intensivvårdsavdelningen i 24 timmar.

Ingen organsvikt eller skador på vitala organ inträffar.

Fackmarmen inser att en mängd modifieringar kan göras utan större uppfinningsrikedom, utgående från beskrivningen ovan, tex genom att använda någon annan känd detektionsmetod för att mäta markörerna beskrivna häri. Det förstås därför att uppfinningen inte år begränsad till specifika nämnda utfornmingar och exempel och att modifieringar och andra utfominingar änmas vara inkluderade inom ramen för de bifogade kraven.

Claims (1)

1. 0 20 25 30 35 535 502 PATENTKRAV l. Testsystem för analys av risk att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt, varvid nämnda system omfattar en engångstestanordning (6) anordnad att emottaga ett biologiskt prov, kännetecknat av att nämnda testsystem är anordnat med medel (81, 61A, 6lB, 61C) för mätning av den totala mängden av åtminstone en första och en andra biologisk markör i nämnda prov, varvid den första biologiska markören är i forrn av ett intracellulärt enzym, och den andra biologiska markören är i form av albumin, och varvid testsystemet vidare omfattar medel (83, 61A, 6lB, 6lC) för att analysera det uppmätta värdet av nämnda första och andra biologiska markörer, och baserat på resultaten därav vara anordnat att kommunicera risk att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt till en användare av testsystemet. Testsystem enligt krav 1, varvid nämnda intracellulära enzym väljs från gruppen omfattande laktatdehydrogenas (LDH), aspartataminotransferas (AST), alaninaminotransferas (ALT) och kreatinkinas (CK). Testsystem enligt krav 2, anordnat att även i nämnda prov mäta den totala mängden av en tredje biologisk markör i form av en biologisk perfusionsindikationsmarkör, nänmda system även bestående av medel (83, 61A, 6lB, 61C) för att analysera de uppmätta mängdema av nämnda första, andra och tredje biologiska markörer och baserat på resultatet därav kommunicera risk att utveckla organsvik eller förekomst av organsvikt till en användare av närrmda testsystem. Testsystem enligt krav 3, varvid den biologiska perfusionsindikationsmarkören är vald från en grupp omfattande magnesium (Mg) och laktat. Testsystem enligt vilket som helst av föregående krav, varvid testsystemet vidare omfattar medel för databehandling (82) anordnat för att behandla information erhållen från mätningar av den första och andra biologiska markörema och valfritt även från mätning av den tredje biologiska markören, för att bedöma risk att utveckla organsvikt eller närvaro av organsvikt. 10 15 20 25 30 35 535 502 'lé 6. Testsystem enligt krav 5, varvid nämnda databehandling (82) for att bedöma risk att utveckla organsvikt, eller förekomst av organsvikt, anordnat att genomföra Följ ande steg i. iii. iv. registrera numeriska värden korresponderande till de uppmätta nivåerna av LDHm, , albuminm, och valfritt även den totala mängden av en biologisk perfusionsindikationsmarkör i nämnda biologiska prov, beräkna ett indikativt numeriskt värde (11, 12, 13) baserat på värden erhållna i i), i jämföra det beräknade värdet (h, 12, 13) med ett törutbestämt gränsvärde och tillskriva en sannolikhet eller risk för det medicinska tillståndet organsvikt, och presentera nämnda sannolikhet eller risk fór den praktiserande läkaren som använder nämnda testsystem. 7. Testsystemet enligt krav 6, varvid ett indikativt numerisk värde beräknas med hjälp av formeln: I; = (LDHM / albuminw.) varvid -11 är ett beräknat numeriskt värde indikativt av risken att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt, -LDHM är den totala mängden LDH i det tillhandahållna biologiska provet, och - albuminm är den totala mängden albumin i det tillhandahållna biologiska provet. 8. Testsystem enligt krav 6, varvid ett indikativt numeriskt värde (12, 13) beräknas med hjälp av formeln: 12, 3 = (LDHm, / albuminm) * (biologisk marköryo, där -I2, 3 är det beräknade numeriska värdet indikativt av risken att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt, - LDHm. är den totala mängden LDH i det tillhandahållna biologiska provet, och - albuminm, är den totala mängden albumin i det tíllhandahållna biologiska provet. 20 25 30 35 10. ll. 12. 13. 14. -(biologisk markörhm är den totala mängden av en biologisk perfusionsindikationsmarkör i det tillhandahållna biologiska provet. Testsystem enligt vilket som helst av kraven 1-8, varvid engångsanordningen (6) kan vara handhållen och har en längd (1) mellan 3-15 cm, företrädesvis 5-10 cm, en bredd (w) mellan 0,5-5 cm, företrädesvis 2-4 cm och en tjocklek mellan 0.1-3 cm, företrädesvis 0,3- 0,7 cm. Testsystem enligt något av kraven 1-8, varvid testsystemet innefattar nämnda engångsanordning (6) och analyshjälpmedel (8) där nämnda testsystem kan vara handhållet. Testsystem enligt vilket som helst av kraven l-10, varvid det biologiska provet är helblodprov och engångsanordningen (6) omfattar en separationsanordning (62) för att separera plasma från helblod i helblodprovet. Testsystem enligt vilket som helst av kraven 1-ll, omfattande möjlighet för bestämning av huruvida mängden hemoglobin (Hb) I det biologiska provet överskrider ett fórutbestämt värde indikativt av hemolys. Testsystem enligt vilket som helst av kraven 1-12, varvid nämnda biomarkörer totalt LDH, totalt albumin och valfritt någon av magnesium eller laktat mäts simultant. En metod för att analysera risk att utveckla organsvikt eller närvaro av organsvikt, nämnda metod bestående av följande steg: a) tillhandahålla ett biologiskt prov, b) mäta den totala mängden laktatdehydrogenas (LDH) i det biologiska provet, c) mäta den totala mängden albumin i det tillhandahållna provet, d) beräkna ett indikativt numeriskt värde (Il) baserat på resultaten från b) ~ c), e) jämföra det beräknade indikativa värdet (11) med ett förutbestämt gränsvärde, och 535 532 18 t) beroende på resultat av jämförelsen gjord i e) bedöma risk att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt. 15. Metod enligt krav 14, där risk att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt, bedöms med hjälp av formeln: l; = (LDHM/ albuminm) varvid -ll är ett beräknat numeriskt värde indikativt av risk att utveckla organsvikt eller förekomst av organsvikt, -LDl-Im, är den totala mängden LDH i det tillhandahållna biologiska provet, och - albuminm, är den totala mängden albumin i det tillhandahållna biologiska provet. 16. Metod enligt krav 14 vilken i anslutning till något av steg b) eller c) vidare omfattar att mäta den totala mängden av en biologisk perfusionsindikationsmarkör i nämnda prov, och baserat på resultatet från b) - d) beräkna nämnda numeriska värde (Iz). 17. Metod enligt krav 16, varvid den biologiska perfusionsindikationsmarkören väljs från gruppen innehållande magnesium (Mg) och laktat. 18. Testmetod enligt krav 16 eller 17, varvid risk att utveckla organsvíkt eller förekomst av organsvikt, bedöms med hjälp av formeln: 12,3 = (LDHm / albuminm) * (biologisk marköryo, varvid -I2,3 är ett beräknat numeriskt värde indikativt av risk att utveckla organsvikt, eller förekomst av organsvikt -LDHM är den totala mängden LDH i det tillhandahållna biologiska provet, - albuminm, är den totala mängden albumin i det tillhandahållna biologiska provet, och -(biologisk markörhm är den totala mängden av en biologisk perfusionsindikationsmarkör i det tillhandahållna biologiska provet. 10 l5 20 25 30 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 535 502 19 Metod enligt något av kraven 16-18, varvid nämnda biomarkörer totalt LDH, totalt albumin och någon av magnesium eller laktat som mäts i stegen b) - c) bedöms/detekteras simultant. Metod enligt något av kraven 14-19, varvid det biologiska provet är ett blodprov. Metod enligt något av kraven 14-20, varvid volymen av det biologiska provet är 50 uL - 150 uL, företrädesvis 10 uL - 60 uL. Metod enligt något av kraven 14-21, varvid nämnda testmetod är patientnära testing. Metod enligt något av kraven 14-22, varvid nämnda mätning av totalt LDH, totalt albumin respektive total mängd av biologisk perfusionsindikationsmarkör omfattar detektion med hjälp av spektrofotometri. Metod enligt något av kraven 14-23, varvid tiden från tillhandahållandet av det biologiska provet till bedömning av risk att utveckla organsvikt eller bedömning av förekomst av organsvikt, är mindre än 5 minuter, företrädesvis mindre än 2 minuter. Testmetod enligt något av kraven 14-24, för användning i en triagesituation. Testmetod enligt något av kraven 14-25, ytterligare innefattande resultat från blodtrycksmätning och kroppstemperaturmätning.