SE534521C2 - Konsol med avlyftningsskydd - Google Patents

Description

20 25 30 534 521 Det finns flera fördelar med vinkelkonsoler, vilket har lett till stor popularitet på vissa marknader. Vinkelkonsoler är i allmänhet enkla och okomplicerade och består av få delar. Detta leder till att tillverkningen av dem kan genomföras på ett kost- nadseffektivt sätt, vilket också har en gynnsam påverkan på priset.

För att förhindra att radiatom oavsiktligt lyfts av eller knuffas av från konsolen är det önskvärt med ett avlyflningsskydd. På de flesta marknader är ett sådant skydd to m ett krav.

Ett exempel på en vinkelkonsol med ett avlyftningsskydd visas i EP 0 786 631.

I detta patent visas en konstruktion med ett avlyftningsskydd som fiingerar för olika höjd på radiatoms bygel. Denna konstruktion fungerar i och för sig bra för sitt ändamål, men den har också vissa nackdelar. En nackdel är att konsolen är ganska lång, inte minst avståndet från det övre fästet för bygeln och uppåt. Detta medför att konsolen lätt blir synlig för en betraktare, särskilt om radiatorn är monterad långt ner på väggen. Konsolens längd innebär också en förhållandevis hög material- åtgång.

Vidare är tjäderorganet i avlastningsskyddet belastat i större eller mindre grad, beroende på den fasthållna bygelns höjd. Belastníngen medför risk för plastisk deformation av tjäderorganet och därmed att funktionen hos avlyftningsskyddet faller bort, såvida inte plast av mycket hög kvalitet används, vilket medför en för- dyring av konsolen.

Eftersom vinkelkonsolen i EP 0 786 631 sträcker sig ett gott stycke ut från väggen och eftersom manöverorganet på avlyfiningsskyddet är anordnat väl åtkomligt, ungefärligt emellan väggen och den uppburna radiatom, samtidigt som manöver- organet och konsolen skjuter upp ett avsevärt stycke ovanför radiatoms övre bygel, kommer avlyftningsskyddets manöverorgan att bli väl synligt. Detta är dels ett este- 10 15 20 25 30 534 52'l 3 tiskt problem, men synligheten kan också leda till ett bortkopplande av avlyftnings- skyddet antingen som ett okynnestilltag eller pga att kunskaper om avlyftnings- skyddets funktion och syfte saknas.

PROBLEMSTÄLLNING En uppgifi for den föreliggande uppfinningen är således att åstadkomma en konsol som är mindre synlig än vinkelkonsoler enligt äldre teknik när radiatom är monte- rad. Samtidigt bör kostnaderna för konsolen minimeras.

PROBLEMLÖSNING Den till grund för uppfinningen liggande målsättningen uppnås om den inlednings- vis antydda konsolen kärmetecknas av att ett fjäderutskott på íjäderorganet är rörligt i ett urtag i skenan, varvid urtaget har en sidokant med ett forsta spärrorgan, som tvingar fiäderutskottet att, vid passage av spärrorganet, röra sig mot fiäderorganets íjäderkraft under låsorganets rörelse från låsläget till avlyflningsläget och vice versa, så att rörelsen mellan de två lägena motverkas.

Ytterligare fördelar uppnås om konsolen dessutom ges något eller några av sär- dragen enligt kraven 2-5.

SAMMANSTÄLLNING ÖVER RITNINGSFIGURER Uppfinningen skall nu beskrivas med utgångspunkt från bifogade ritningar. På dessa visar: fig 1 en rak sidovy av en konsol enligt uppfinningen; fig 2 en detaljvy av hållarorganet som är försett med låsorganet; 10 15 20 25 30 534 521 fig 3a-c tre olika lägen av hållarorganet enligt fig 2, när denna är monterad på den i konsolen ingående skenan; och fig 4 ett ämne till den i konsolen ingående skenan.

FÖREDRAGEN UTFÖRINGSFORM I fig 1 visas en konsol 1, som är uppbyggd av en skena 2 och ett hållarorgan 3, som åstadkommer avlyftningsskyddet.

Skenan 2, som i den föredragna utföringsformen är tillverkad av metall, företrädes- vis ett plåtmaterial, har en längsgående bockning 4 så att skenan 2 kan indelas i två väsentligen vinkelrätt mot varandra anordnade skänklar 5, 6, där den ena skänkeln 5 är anordnad tvärs mot väggens plan, medan den andra skänkeln är anordnad väsent- ligen i väggens plan, när konsolen 1 är monterad.

Vid skenans 2 övre och undre ändar finns forsta och andra, d.v.s. övre och undre stödorgan 7, 8. I dessa stödorgan 7, 8 är den undre kanten av den övre respektive undre bygeln 22 på radiatom avsedda att vila. För en minskning av risken för oljud pga rörelser vid uppvärmning och avsvalning av radiatorn, är företrädesvis ej visade plastfoder i urtagen 7, 8 anordnade.

I fig 1 visas hållarorganet 3 i det läge där det åstadkommer ett avlyftníngsskydd för radiatom, d.v.s. radiatoms övre bygel 22 kan inte lyftas ut ur det övre stödorganet 7, eftersom hållarorganets 3 låsorgan 9 låser fast bygeln 22 och förhindrar rörelser uppåt. Detta läge benämns också som hållarorganets 3 låsläge.

I fig 2 visas hållarorganet 3 med lâsorganet 9 i detalj. För en så tydlig vy som möj- ligt visas hållarorganet 3 lösgjort från det övre partiet av skenan 2. 10 15 20 25 30 534 521 Såsom nämnts tidigare har hållarorganet 3 ett lâsorgan 9, i form av en låsande klack, vid hållarorganets 3 övre parti. Låsorganet 9 är i den föredragna utförings- formen anordnat så att det sträcker sig ett stycke framåt och nedåt när hållarorganet 3 befinner sig i det upprätta läge som visas i fig 2, ungefårligen motsvarande det läge som hållarorganet 3 intar i konsolen 1 i låsläget.

Hål1arorganet3 är vridbart anordnat vid skenans 2 övre ände. För detta ändamål finns anordnat en tapp 10, som utgör ena delen av hållarorganets 3 vridnings- centrum. Tappen 3 är, såsom framgår av såväl fig 1 som fig 3a-c, anordnad i ett motsvarande hål 15 i skenans 2 övre parti, rakt nedanför det övre stödorganet 7.

Hållarorganet 3 och dess delar är således vridbart omkring tappen 10, när denna är anordnad i hålet 15, och dess delar skulle i frånvaro av annan påverkan röra sig längs en väsentligen bågformad bana. Placeringen av vridningscentrum 10, 15 nedanför stödorganet 7 möjliggör förkortning av konsolen.

Hållarorganet 3 har vidare ett fiäderorgan 11, som sträcker sig i riktning bort från låsorganet 9, och dess bortre ände avslutas med ett tvärriktat fjäderutskott 12.

Fjäderutskottet 12 är avsett att, såsom framgår av fig 1 och 3a-c, löpa i urtaget 16, som är försett med två spärrorgan 17, 18. När fjäderutskottet 12 styrs i urtaget 16, kommer det att tvingas ut från den annars bâgformiga banan av spärrorganen 17 och 18. Detta medför en utböj ande kraft på fjädem 11, som efter det att respektive spärrorgan 17, 18 passerats kommer att återgå till sitt obelastade läge. För att passa- gen förbi spärrorganen 17, 18 skall vara möjlig, krävs en påverkanskraft på hållar- organet 3, antingen medurs eller moturs.

För kvarhållande av hållarorganet 3 vid skenans övre ände, finns anordnat en under- skuren styrtapp 13, som efier montering av hållarorganet 3 på skenan 2 sträcker sig genom ett styrande urtag 19, som har en väsentligen cirkelbågsformig form. Det styrande urtagets 19 övre parti 20 är vidgat, så att styrtappen 13 kan föras in i det 10 15 20 25 30 534 521 6 styrande urtaget 19. Trots att bredden på det nedre, smalare partiet av det styrande uttaget 19 understiger styrtappens 13 diameter, är denna rörlig däri, eftersom tappen 13 är försedd med en underskäming. Överst på hållarorganet 3 finns ett manöverorgan 14, som i den föredragna utfö- ringsformen har formen av ett urtag eller en skåra. Skårans 14 kanter ger möjlig- heter till ett friktionsingrepp med en användares finger. Dessutom är det möjligt att påverka urtaget 14 med hjälp av något redskap, exempelvis en skruvmejsel eller liknande. Härigenom kan hållarorganet 3 föras till olika lägen, som kommer att be- skrivas i detalj hämäst.

Fig 3a, b och c visar tre skilda lägen hos hållarorganet 3. I fig 3a visas ett läge där hållarorganet 3 monteras på skenans 2 övre parti vid tillverkningen. I de flesta fall behöver detta läge endast intas en enda gång, d.v.s. vid tillverkningen på fabrik, men naturligtvis är det möjligt att föra ett redan monterat hâllarorgan 3 till detta läge, för demontering och eventuellt utbyte därav, exempelvis om hållarorganet 3 skadats eller liknande. Tappen 10 förs in i det motsvarande hålet 15, så att ett vrid- ningscentrum för hållarorganet 3 skapas. Hållarorganet 3 vrids till ett sådant läge att dels fjäderutskottet 12 är införbart i det spärrfcirsedda urtaget 16 och att dels den underskurna styrtappen 13 är införbar i det styrande urtagets 19 övre parti 20. Detta läge visas i fig 3a. Läget är inte stabilt, utan hållarorganet 3 kan lätt lossna från skenan, eftersom såväl den centrala tappen 10 som fjäderutskottet 12 och styrtappen 13 lätt faller ur sina respektive urtag 15, 16 och 19.

För att åstadkomma ett läge där hållarorganet 3 stannar kvar vid skenan 2, vrids hållarorganet 3, exempelvis genom påverkan av manöverorganet 14 medurs i figu- ren, så att styrtappen 13 törs nedåt i styruttaget 19. Styrtappen 13 förs därmed in i det smalare partiet av detta uttag 19 och dess underskärning gör att det inte längre kan falla ur urtaget 19. Samtidigt vrids också fjäderutskottet 12 medurs i det spärr- försedda urtaget 16 och allteftersom det trycks mot sidan av spärrorganet 17 10 15 20 25 30 534 524 7 kommer fjädem 11 att tryckas utåt ett kort stycke och bort från hållarorganet 3. När manöverorganet 14 förs vidare medurs, kommer spärrorganet 17 att passeras och pga fjäderkraften i fjädem 11 kommer ijäderutskottet 12 att snäppa tillbaka till ett läge där fjädem ll åter är obelastad. Detta läge visas i fig 3b.

Fig 3b visar ett låsläge, där införing och fixering av en radiatorbygel 22 är möjlig.

Vid införing av en bygel 22 mellan stödorganet 7 och låsorganet 9 kommer det senare att föras ett kort stycke åt höger, d.v.s. motsvarande en vridning medurs i fig 3b. Samtidigt kommer fjädem 11 att fjädra ut från hållarorganet 3, eftersom fjäderutskottet 12 nu trycks mot sidan av spärrorganet 18 i urtaget 16. Pga sken- kanten 21 kommer bygeln 22 inte att kunna föra hållarorganet 3 medurs mer än ett kort stycke, eftersom radiatorbygeln 22 inte kan röra sig bortom skenkanten 21.

I detta läge är det dock möjligt att föra ner radiatorbygeln 22 helt i det övre stöd- organet 7. Pga kraften från fjädem 11 kommer hållarorganet 3 att fjädra tillbaka till ungefär det läge som visas i fig 3b där fjädern 11 är obelastad. Låsorganet 9 sträcker sig nu över radiatorbygelns 22 övre kant.

Eftersom bygeln i detta läge, på det sätt som tidigare nämnts, inte kan föra hållar- organet 3 bortom skenkanten 21 förblir hållarorganet 3 i låsläget, såvida inte manö- verorganet 14 påverkas manuellt. I detta läge är fjädem ll obelastad och det är egentligen endast i det ögonblick när bygeln 22 förs på plats som en utböjning av fjädern ll sker.

Om manöverorganet 14 påverkas, såsom nämnts ovan, av exempelvis ett verktyg, så kan hållarorganet 3 föras till läget som visas i fig 3c. I detta läge befinner sig fjäder- utskottet 12 i sitt bortre och nedre läge i urtaget 16, det har således förts förbi även spärrorganet 18. För att föra hållarorganet 3 till detta läge måste fjädem ll böjas ut i högre grad än vad som sker vid monteringen av radiatorbygeln i det övre stöd- organet 7. I läget som visas i fig 3c har dock fjäderorganet ll återgått till sitt obelastade läge. Läget som visas i fig 3 är ett s.k. avlyfiningsläge, där en planerad 10 15 20 25 30 534 521 och kontrollerad avlyflning av radiatom kan ske. Hållarorganet 3 är därefter åter- förbart till sitt låsläge, som visas i fig 3b, genom att manöverorganet 14 påverkas manuellt.

Vid intagande av de olika lägena som visas i tig 3a-c sker således en vridning runt ett vridningscentrum som består av en väsentligen cirkulär tapp 10 i hålet 15, vilket innebär att alla obelastade delar av hâllarorganet 3 beskriver en cirkulärt bågformig bana omkring vridningscentrat 10, 15. Delar som utsätts för en kraft, såsom mot- kraften från spärrorganen 17, 18, kommer dock att tvingas till en något annorlunda bana. Eftersom fiäderutskottet 12 är anordnat vid änden av fjädern 1 1, kommer så- ledes fjädem ll att temporärt deforrneras när spärrorganen 17, 18 skall passeras.

I fig 4 visas ett ämne till skenan 2 i sitt obockade tillstånd. Den planerade bock- ningen 4 är markerad med en streckad linje. I fig 4 syns väl hur utrymmet nedanför det övre stödorganet 7 och ovanför det undre stödorganet 8 är väsentligen fritt, vilket ger den tidigare nämnda, erforderliga platsen mellan radiatorn och konsolen.

Ytterkonturen 23 på vänster sida av det i fig 4 visade ämnet har en insvängning mellan stödorganen 7 och 8. Denna krökta kontur 23 motsvaras väsentligen av den kontur 24 som uppvisas av ämnets högra ytterkant. Detta innebär att ämnena kan placeras tätt intill varandra på ett plåtmaterial och skäras eller stansas ut ur detta med ett minimum av spillmaterial. Endast mindre partier vid uttagen i ämnet samt stödorganen 7, 8 måste kasseras.

Sammanfattningsvis åstadkommas således en radiatorkonsol 1 med en avsevärt lägre höjd för ett konstant avstånd mellan radiatorbyglama 22. Konsolen 1 är endast ett mycket kort stycke längre än detta avstånd, till stor del beroende på att hållar- organet 3 vrids kring ett lågt placerat vridningscentrum. Hållarorganet 3 skjuter ut endast obetydligt ovanför den i konsolen 1 ingående skenan 2. Detta innebär att så- väl konsolen 1 som manöverorganet 14 på hållarorganet 3 är minimalt synliga.

Samtidigt som krav på avstånd från väggen och behov av utrymmen mellan konso- 534 52'l 9 len 1 och radiatom tillgodosetts, förbrukas en minimal materialmängd. Därmed kan kostnaderna för det i skenan 2 ingående plåtmaterialet minimeras.

Eftersom fjäderorganet 11 i hållarorganet 3 endast är belastat i de ögonblick när 5 montering sker eller när hållarorganet 3 förs till avlyftningsläget, är risken for plastisk deformation av hållarorganet 3 eller fjädern ll i princip obefintlig. Därmed kan även andra plastkvaliteter användas än de dyrare kvaliteter som hittills utnytt- jats. Således kan kostnaden för konsolen 1 minskas även i detta avseende. 10 Uppfinningen kan varieras ytterligare inom ramen för bifogade patentkrav.

Claims (4)

10 15 20 25 534 521 10 PATENTKRAV

1. Konsol för en radiator eller liknande, innefattande en långsträckt skena (2), innefattande ett första (7) och ett andra (8) stödorgan för uppbärande av radiatom eller därpå anordnade bygelorgan (22) underifrån, och ett lásorgan (9) för skydd mot oönskad avlyftning av radiatom vid åtminstone det första stödorganet (7), varvid låsorganet (9) är svängbart anordnat i skenan (2) runt en vridningspunkt (10, 15), som är anordnad nedanför det intilliggande stödorganet (7), och låsorganet (9) är rörligt mellan ett låsläge och ett avlyflningsläge, där ett fjäderorgan (11) är anordnat på låsorganet för att motverka låsorganets (9) rörelse från låsläget till av- lyftningsläget och vice versa, k ä n n e t e c k n a d av att fjäderorganet (1 1) är svängbart tillsammans med låsorganet (9) omkring vridningspunkten (10, 15) och ett fjäderutskott (12) på fjäderorganet är rörligt i ett urtag (16) i skenan (2), varvid urtaget (16) har en sidokant med ett första spärrorgan (18), som tvingar fjäder- utskottet (12) att, vid passage av spärrorganet, röra sig mot fjäderorganets (11) fjäderkrafï under låsorganets (9) rörelse från låsläget till avlyfiningsläget och vice versa, så att rörelsen mellan de två lägena motverkas.

2. Konsol enligt kravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att vridningspunkten (10, 15), stödorganet (7) och låsorganet (9) ligger på en väsentligen rät linje i låsläget.

3. Konsol enligt något av kraven 1-2, k ä n n e t e c k n a d av att fjäder- organet (11) är obelastat i såväl låsläget som avlyftningsläget.

4. Konsol enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n a d av att urtaget (16) har ett andra spärrorgan (17) som tvingar fjäderutskottet (12) att vid passage röra sig mot fjäderorganets (11) fjäderkrañ under låsorganets (9) rörelse till och från ett monteringsläge som låsorganet (9) intar vid sin montering på skenan (2).