SE530750C2

SE530750C2 - En mätapparat, en metod och ett datorprogram

Info

Publication number: SE530750C2
Application number: SE0700958A
Authority: SE
Inventors: Tom Olesen; Stellan Lindberg
Original assignee: Hemocue Ab
Priority date: 2006-07-19
Filing date: 2007-04-20
Publication date: 2008-09-02
Also published as: CN101490529B; MX2009000758A; KR20090030340A; US8224058B2; RU2009105673A; NO343728B1; LT2041549T; AU2007275927B2; EP2041549A1; PT2041549T; BRPI0714332A2; PL2041549T3; CA2655024A1; NO20090706L; JP2009544035A; EP2041549B1; CN101490529A; ES2656244T3; EP2041549B8; BRPI0714332B8

Description

20 25 30 35 530 750 2 Det finns ett litet antal existerande automatiserade analysmetoder för bestämning av antalet vita blodkroppar. Antalet vita blodkroppar kan bestämmas med användning av Coulterprincipen som baseras på bestämning av cellstorleken och därigenom oelltypen genom avkänning av en impedans. En metod för räkning av vita blodkroppar enligt Coulterprincipen beskrivs i US 5,262.302. Mätapparat enligt Coulterprincipen är dyr och det är därför en betydande investering. Sålunda kommer ett sjukhus, eller laboratorium, att vara obenäget att investera i mer än en anordning. Detta innebär att analysen måste utföras på en centraliserad plats och att en patient måste vänta på analysresultat.

Coulterprincipen är den dominerande automatiserade analysmetod som för närvarande används. Dock har ett fåtal andra metoder beskrivits. En sådan metod för bestämning av antalet vita blodkroppar beskrivs i US 5,585,246. Här måste ett blodprov förberedas genom blandning med ett komplex mellan fluorescerande färgmedel och en ligand, som märker de vita blodkropparna. Provet införs i en kapillär och bestrålas av en laserkälla vilken sveper över provet i kapillären. Fluorescensen mäts för bestämning av antalet vita blodkroppar. En liknande metod beskrivs iWO 97/02482, med användning av en fluorescerande färg och en laserkälla som sveper över en kapillär. Denna metod lämpar sig för bestämning av antalet vita blodkroppar i aferesprodukter innehållande ett litet antal vita blodkroppar. Här är kapillären ganska tjock och det är nödvändigt att vänta tills de vita blodkropparna har sjunkit till botten av kapillären innan kapillären kan svepas.

I WO 99/45384 visas en kammare med varierande tjocklek innehållande ett prov. Den varierande tjockleken separerar olika blodsammansättningar. Blodprovet färgas med ett färgämne för särskiljande framhävning av åtminstone tre olika blodkroppstyper i blodprovet. Antalet vita blodkroppar kan bestämmas med användning av ett instrument för optisk skanning för att titta på en del av kammaren.

I WO 98/50777 beskrivs en metod för uppskattning av antalet somatiska celler i mjölk. Metoden innefattar applicering av en prowolym i en provkammare och exponering av en uppsättning av detekteringselement för elektromagnetiska signaler som har passerat från provkammaren. lntensiteterna hos de detekterade elektromagnetiska signalerna behandlas och resultaten korreleras med antalet celler som ﬁnns i provet.

Det finns fortfarande ett behov av att snabba upp och förenkla existerande automatiserade metoder för bestämning av antalet vita 10 15 20 25 30 35 538 750 3 blodkroppar så att analysen kan utföras av valfri användare, utan att någon utbildning behövs, och så att mätapparaterna kan vara relativt billiga. Detta skulle innebära att analysen kan ombesörjas på plats där behandling utförs.

Vidare, eftersom bestämningen av antalet vita blodkroppar är en så pass vanligen utförd analys, skulle vilken förbättring av analysmetoden som helst ha en stor positiv inverkan på patíentvård. En analysmetod som tillhandahåller en möjlighet att erhålla resultat på plats där behandling utförs skulle vara särskilt fördelaktig.

Det kan också vara fördelaktigt att erhålla en differentiell bestämning av antalet vita blodkroppar, det vill säga att undersöka fördelningen av olika typer av vita blodkroppar i ett blodprov. Denna differentiella bestämning av antalet vita blodkroppar kan avslöja om cellerna är närvarande i en normal fördelning, eller om någon celltyp har ökat eller minskat. lnfonnationen kan vara användbar vid diagnostisering av speciﬁka typer av sjukdomar. T ex indikerar en ökning av neutroﬁler en bakterieinfektion medan en ökning av lymfocyter är vanligt vid akuta virusinfektioner.

Det differentiella antalet vita blodkroppar kan också erhållas genom att man mikroskopiskt tittar på och manuellt räknar infärgade blodkroppar i en Bürkerkammare. Det ﬂnns också några automatiserade metoder. T ex kan ett differentiellt antal erhållas med Coulterprincipen genom analys av formen och storleken på den elektriska pulsen genererad av en cell som passerar genom ett elektriskt fält. Formen och storleken på pulsen kan relateras till typen av vit blodkropp som detekteras. En sådan metod beskrivs i US 4,528,274. l US 5,123,055 beskrivs en annan metod för identifiering av olika typer av vita blodkroppar. Denna metod kräver att flera storleks- och färgparametrar analyseras sekventiellt för särskiljande av typerna av vita blodkroppar.

Det är fortfarande önskvärt att snabba upp och förenkla existerande automatiserade metoder för differentlell bestämning av antalet vita blodkroppar. Det skulle vara särskilt fördelaktigt att åstadkomma en snabb, enkel och relativt billig analysmetod sådan att analysen kan tillhandahållas på plats där behandling utförs.

Sammanfattning av uggﬁnningen Ett syfte med uppﬁnningen är att tillhandahålla en enkel analys för volymetrisk bestämning av antalet partiklar, såsom vita blodkroppar i ett prov, 10 15 20 25 30 35 530 750 4 såsom ett blodprov, och differentiell bestämning av antalet partiklar, såsom antalet vita blodkroppar.

Sålunda tillhandahålls, enligt en aspekt av uppfinningen, en mätapparat för bestämning av antalet partiklar, såsom vita blodkroppar i ett prov, såsom ett blodprov.

Anordningen innefattar en hållare, vilken är anordnad att ta emot en provtagningsanordning innefattande en mätkavitet som inrymmer ett prov, ett bildsystem anordnat att ta minst en förstorad, digital bild av provet.

Anordningen innefattar vidare en bildanalysator, vilken är anordnad att analysera nämnda minst en tagna digitala bild för identifiering av partiklarna och bestämning av antalet partiklar i provet, varvid bildanalysatorn är anordnad att analysera nämnda minst en tagna digitala bild för identiﬁering av partiklar som är avbildade i fokus och bestämning av dessa partiklars typ och antal, varvid typerna särskiljs genom fysikaliska egenskaper hos partiklarna, varigenom förhållandet mellan olika typer av partiklar i provet bestäms.

Bildsystemet kan innefatta ett förstoringsorgan och minst en anordning för tagning av digitala bilder.

I enlighet med en utföringsform är anordningen anordnad för bestämning av antalet vita blodkroppar i ett blodprov, varvid mätkaviteten är anordnad att inrymma ett infärgat och hemolyserat blodprov och varvid bildanalysatorn är anordnad att analysera nämnda minst en tagna digitala bild för identifiering av infärgade vita blodkroppar och att bestämma antalet vita blodkroppar i provet, varvid bildanalysatorn är anordnad att analysera nämnda minst en tagna digitala bild för identiﬁering av vita blodkroppar som är avbildade i fokus och bestämning av dessa vita blodkroppars typer och antal, varvid typerna särskiljs genom genometriska egenskaper hos de vita blodkropparna, varigenom förhållandet mellan olika typer av vita blodkroppar i provet bestäms.

Enligt en annan aspekt av uppfinningen, tillhandahålls en metod för bestämning av antalet partiklar i ett prov, varvid metoden innefattar: tagning av ett prov in i en mätkavitet hos en provtagningsanordning, tagning av minst en digital bild av en förstoring av det bestrålade provet i mätkaviteten, digital analys av nämnda minst en digitala bild för identifiering av partiklarna och bestämning av antalet partiklar i provet samt digital analys av nämnda minst en digitala bild för identifiering av partiklar som är avbildade i fokus och bestämning av dessa partiklars typer och antal, varvid typerna särskiljs 10 15 20 25 30 35 530 750 5 genom geometriska egenskaper hos partiklarna, varigenom förhållandet mellan olika partiklar i provet bestäms. l enlighet med en utföringsform är metoden anordnad för bestämning av antalet vita blodkroppar i ett blodprov. Metoden innefattar tagning av ett blodprov in i en mätkavitet hos en provtagningsanordning. Blodprovet blandas med ett reagens, innefattande ett hemolyseringsmedel för lysering av de röda blodkropparna i blodprovet och ett infärgningsmedel för infärgning av de vita blodkropparna i blodprovet. Företrädesvis färgar infärgningsmedlet selektivt in vita blodkroppar och färgar inte in andra celleri blodprovet. Metoden innefattar vidare tagning av minst en digital bild av en förstoring av provet i mätkaviteten. Metoden innefattar vidare digital analys av nämnda minst en digitala bild för identifiering av infärgade vita blodkroppar och bestämning av antalet vita blodkroppar i provet, och digital analys av nämnda minst en digitala bild för identiﬁering av vita blodkroppar som är avbildade i fokus och bestämning av typer och antal för dessa vita blodkroppar, varvid typerna särskiljs genom geometriska egenskaper hos de infärgade cellerna, varigenom förhållandet mellan olika typer av vita blodkroppar i blodprovet bestäms.

Mätapparaten och metoden enligt uppﬁnningen möjliggör båda enkel analys av ett helblodsprov. För detta ändamål är mätapparaten anordnad att ta minst en digital bild av ett blodprov, vilket prov har blandats med ett infärgningsmedel för infärgning av de vita blodkropparna. lnfärgningen av de vita blodkropparna innebär att de vita blodkropparna kan särskiljas i en digital bild och att olika typer av vita blodkroppar kan särskiljas genom geometriska egenskaper hos cellerna i den samma eller i en annan digital bild.

Mätapparaten och metoden är således anordnade att både göra en volymetrisk antalsbestämning av alla vita blodkroppar i blodprovet och en differentiell bestämning av antalet vita blodkroppar.

Medan många existerande metoder kan räkna olika blodkroppar och även undergrupper av blodkroppar, är mätapparaten enligt uppfinningen specifikt anordnad för analys av vita blodkroppar. Reagenset innefattar ett hemolyseringsmedel vilket kommer att lysera de röda blodkropparna i blodprovet. Detta förstör möjligheterna att bestämma antalet röda blodkroppar i provet. Å andra sidan förenklar lyseringen av de röda blodkropparna särskiljningen och identiﬁeringen av de vita blodkropparna i blodprovet.

Vidare är mätapparaten specifikt anordnad för analys av nämnda minst en digitala bild så att cellerna som avbildas i fokus identifieras. Detta 10 15 20 25 30 35 530 750 6 möjliggör att en bild tas av ett relativt tjockt prov medan bara cellerna som är i fokus räknas. Denna funktion är speciellt användbar med tanke på att bestämningen av det totala antalet vita blodkroppar är mer enkel att göra än identiﬁeringen av typen av vita blodkroppar eftersom typbestämning kräver att fler detaljer hos cellen analyseras. Genom att man ser till att bara celler som är i fokus räknas, kan sålunda identiﬁeringen av typen av vita blodkroppar göras i ett prov som samtidigt kan användas för en statistiskt tillförlitlig volymetrisk antalsbestämning av de vita blodkropparna i provet.

Mätapparaten och metoden enligt uppﬁnningen tillhandahåller en väldigt enkel analys av ett helblodsprov. Analysen kräver inte komplicerad mätapparat eller att avancerade steg utförs av en operatör. Därför kan den utföras i direkt anslutning till undersökningen av en patient utan behov av en kvalificerad tekniker. Det behövs bara att ett blodprov tas och blandas med ett infärgningsmedel. Sedan kan blodprovet placeras i mätapparatens hållare och som ett direkt svar till detta kan mätapparaten presentera analysresultat.

Blodprovet kan faktiskt tillåtas att blandas med reagenset i mätkaviteten. Således kommer ingen provberedning att behöva utföras manuellt. Inom några minuter eller mindre kommer reaktionen hos blodprovet med reagenset att ha hemolyserat de röda blodkropparna och färgat in de vita blodkropparna så att provet är färdigt för optisk mätning för tagning av nämnda minst en digitala bild. Blodprovet kan blandas med reagenset genom tex dispersion eller diffusion av reagenset in i blodprovet eller genom aktiv vibrering eller förflyttning av provtagningsanordningen så att en omrörning framkallas i mätkaviteten.

Mätapparaten kan vidare innefatta en elektromagnetisk strålningskälla, som är anordnad att bestråla provet som inryms i provtagningsanordningens mätkavitet.

Bildsystemet kan vara anordnat att ta ett flertal digitala bilder av provet med användning av olika optiska inställningar, varvid bildanalysatorn är anordnad att analysera varje tagen digital bild för identifiering av partiklar eller infärgade vita blodkroppar och bestämning av antalet partiklar eller vita blodkroppar i provet, varvid bildanalystorn är anordnad att analysera varje tagen digital bild för identifiering av partiklar eller vita blodkroppar som avbildas i fokus och bestämning av typer och antal för dessa partiklar eller vita blod kroppar, varvid typerna särskiljs genom geometriska egenskaper hos partiklarna eller de infärgade vita blodkropparna, varigenom förhållandet mellan olika typer av partiklar eller vita blodkroppar i provet bestäms. 10 15 20 25 30 35 EBÜ 750 7 Genom tagning av flera digitala bilder vid olika nivåer i skärpedjupets riktning i provet, är det möjligt att analysera en relativt stor prowolym även vid användning av en hög förstoring. En hög förstoring gör det, på grund av det resulterande lilla skärpedjupet, svårt att se hela volymen i en bild. Eftersom förstoringsnivàn påverkar skärpedjupet, möjliggör steget att ta ﬂera digitala bilder användningen av en större förstoring, vilken i sin tur möjliggör, i varje bild, särskiljning av olika sorter av vita blodkroppar beroende på, bland annat, formen, antalet eller storleken hos kämorna.

Enligt en annan utföringsform är bildsystemet anordnat att tillhandahålla information om ljusets riktning i den tagna bilden för underlättande av fokusering, varigenom fokusskift i den tagna bilden möjliggörs. Detta innebär att en enda bild kan användas både för bestämning av det totala antalet vita blodkroppari provet genom analys av hela provets djup på en gång samt för bestämning av förhållandet mellan olika typer av vita blodkroppar i blodprovet genom analys av celler i bilden när bilden visas med ett parti av tjockleken hos blodprovet i fokus. En bild innefattande information om ljusets riktning in i bilden kan erhållas med användning av en grupp av små linser (t ex en sammansatt lins) som tillhandahåller möjlighet att spåra strålar i den tagna bilden så att olika delar av bilden kan placeras i fokus.

Bildsystemet kan anordnas att ta en första och en andra digital bild av provet med användning av olika optiska inställningar och varvid bildanalysatorn är anordnad att analysera den första tagna digitala bilden för bestämning av antalet partiklar eller vita blodkroppar i provet och bildanalysatorn är anordnad att analysera den andra tagna digitala bilden för bestämning av förhållandet mellan olika typer av partiklar eller vita blodkroppar i provet.

Mätapparaten är således specifikt anpassad att ta två digitala bilder med användning av olika optiska inställningar. Detta innebär att de optiska inställningarna kan optimeras och anpassas till att, för det första, bestämma antalet vita blodkroppar inom en volym och, för det andra, bestämma ett förhållande mellan olika typer av vita blodkroppar.

Förstoringsorganet kan innefatta två åtminstone delvis separerade delar vilka leder ljus från ett bestrålat prov till en första och en andra anordning för tagning av digitala bilder. Åtgärden att bestämma om en vit blodcell är i fokus eller inte kan utföras genom användning av det faktum att cytoplasmat hos cellen kan 10 15 20 25 30 35 530 'B50 8 agera som en lins som bryter ljuset. För en vit blodkropp som avbildas i fokus framträder kärnorna som mörka skuggor under det att det omgivande cytopiasmat nästan är osynligt. Kärnorna framträder som områden med signiﬁkant lägre ljusintensitet medan cytopiasmat lämnar ljusintensiteten opåverkad.

För en vit blodkropp som avbildats för nära anordningen för tagning av bilder (för nära för att vara i fokus) framträder kärnorna som mörka skuggor medan det omgivande cytopiasmat fungerar som en lins och bryter ljuset vilket resulterar l en mörk cirkel runt kärnorna. Kärnorna framträder som ett område med signifikant lägre ljusintensitet relativt en fokuserad bild av kärnorna och cytopiasmat framträder med låg ljusintensitet.

För en vit blodkropp som avbildas för långt från anordningen för tagning av bilder (för långt för att vara i fokus) framträder kärnorna som mörka skuggor medan det omgivande cytopiasmat fungerar som en lins och bryter ljuset vilket resulterar i en ljus cirkel runt kämorna. Kärnorna framträder som områden med signifikant lägre ljusintensitet relativt en fokuserad bild av kärnorna medan cytopiasmat framträder med hög ljusintensitet.

Alternativt kan identiﬁeringen av de celler som avbildas l fokus utföras genom analys av kanterna hos de avbildade cellerna för bedömning av huruvida cellen avbildas i fokus baserat på en intensitetskurvas lutning vid kanten. Celler som inte är i fokus kommer att uppvisa en långsam intensitetsminskning vid kanterna, medan celler i fokus kommer att avbildas med en skarp kant som representeras av en stor minskning l intensitet vid cellkanten. Genom analys av hur intensiteten varierar vid en kant hos en avbildad cell, kan det sålunda bestämmas huruvida cellen avbildats i fokus eller inte.

Ett alternativt sätt att bestämma celltypen är genom, i bildanalysatorn, för en specifik partikel eller cell, bestämning av antalet av nämnda bilder i vilka nämnda partikel eller cell är avbildad när man räknar från en bild, i vilken partikeln eller cellen bestämts till att vara ur fokus i en första riktning, till en bild, ivilken partikeln eller cellen bestämts till att vara ur fokus i en andra riktning.

Bildanalysatorn kan vara anordnad att bestämma, baserat på det räknade antalet bilder, en genometrisk egenskap relaterad till storleken på nämnda partikel eller cell.

Förstoringsorganet i de optiska inställningar som används för tagning av nämnda minst en digitala bild kan ha en förstoringsgrad av 1-50x, mera 10 15 20 25 30 35 530 750 9 föredraget 1-20x, mera föredraget 3-20x, mera föredraget 5-20x och mera föredraget omkring 10x.

Bildsystemet kan vara anordnat att erhålla nämnda minst en digitala bild med ett skärpedjup i intervallet 2-60 mikrometer, mera föredraget l intervallet 2-30 mikrometer, mera föredraget omkring 8-10 mikrometer.

I det här sammanhanget innebär "skärpedjupet" en längd i en riktning utmed den optiska axeln, vilken längd avbildas i ett tillräckligt fokus för möjliggörande av bildanalys för identifiering av celler belägna inom denna längd. Detta ”skärpedjup” kan vara större än ett sedvanligt skärpedjup deﬁnierat av de optiska inställningarna. Med en ökad förstoringsgrad, minskar skärpedjupet.

Den elektromagnetiska strålningskällan kan vara anordnad att utstråla en våglängd som motsvarar en absorptionstopp hos infärgningsmedlet.

Följaktligen kommer de infärgade vita blodkropparna som innehåller en ackumulering av infärgningsmedel att detekteras genom en indikering av en låg ljustransmittans ide digitala bilderna.

Den elektromagnetiska strålningskällan kan innefatta en laserkälla.

Laserkällan kan åstadkomma ljus av en väldeﬁnierad våglängd som passar infärgningsmedlets absorbans. Vidare kan laserkällan åstadkomma kollimerat ljus, vilket minimerar störningar från spritt ljus, så att en punkt med låg ljustransmittans kommer att urskiljas skarpt.

Den elektromagnetiska strålningskällan kan alternativt innehålla en lysdiod. Denna strålningskälla kan fortfarande tillhandahålla tillräckliga bestrålningsförhållanden för riktig särskiljning av vita blodkroppar från annan substans i provet.

Bildanalysatorn kan vara anordnad att identiﬁera områden med hög ljusabsorbans för bestämning av antalet partiklar eller vita blodkroppar i provet. Bildanalysatorn kan vidare vara anordnad att identifiera svarta eller mörka prickar i bilden. Eftersom infärgningsmedlen kan ackumuleras ide vita blodkropparnas kärnor, kan ljusabsorbansen ha toppar vid separat punkter.

Dessa punkter kommer att bilda svarta prickar i den digitala bilden och kan klassificeras som vita blodkroppar.

Bildanalysatorn kan vara anordnad att särskilja olika typer av partiklar eller vita blodkroppar genom analys av form och storlek på identifierade områden med hög ljusabsorbans i nämnda minst en digitala bild. Eftersom olika typer av vita blodkroppar är av olika storlek, kan typen av vit blodkropp identifieras genom bestämning av blodkroppens storlek. Vidare kan de olika 10 15 20 25 30 35 530 'P50 10 typerna av vita blodkroppar infärgas olika vilket ger de identiﬁerade områdena i bilden olika former. Detta kan också användas för identifiering av typen av vita blodkroppar. Ett differentierat antal vita blodkroppar som specificerar förhållandet mellan tre olika typer av vita blodkroppar kan erhållas genom analys av storleken på de vita blodkropparna. En differentiell bestämning av antalet vita blodkroppar som särskiljer fem olika typer av vita blodkroppar kan kräva att ytterligare blodkroppsegenskaper undersöks. Exempelvis kan man undersöka ett antal kärnor i varje cell, en intensitet hos strålning transmitterad genom blodkroppen eller formen på blodkroppen. lnfärgningsmedlet kan vara anordnat att selektivt infärga de vita blodkropparnas kärnor. Detta innebär att de vita blodkropparna kan identifieras som färgade prickar därför enkelt särskiljas och räknas i en digital bild. Vidare kan storleken på färgprickarna användas för identifiering av de vita blodkropparnas typ, eftersom olika typer av vita blodkroppar har olika storlek, lnfärgningsmedlet kan vara något ur gruppen hematoxylin, metylenblått, metylengrönt, metylenazur, kresolviolettacetat, toluidinblått, gentianaviolett, sudanmotsvarigheter, gallocyanin, och fuksinmotsvarigheter, eller någon kombination därav. Dock torde det inses att infärgningsmedlet inte är begränsat till denna grupp, utan många andra ämnen kan övervägas.

Hemolyseringsmedlet kan vara ett kvartärt ammoniumsalt, ett saponin, en gallsyra såsom en deoxykolsyra, ett digitoxin, ett ormgift, en glucopyranosid eller ett nonjonaktivt rengöringsmedel av typen Triton. Dock torde det inses att hemolyseringsmedlet inte är begränsat till denna grupp, utan många andra ämnen kan övervägas.

Mätapparaten kan vidare innefatta en objektivlins, vilken delas av de olika optiska inställningarna. Detta innebär att de digitala bilderna kan erhållas genom avbildning längs med samma optiska väg så att bilderna centreras på samma punkt i mätkaviteten. Detta gör mätapparaten kompakt.

Enligt en utföringsform kan förstoringsorganet innefatta två åtminstone delvis separata delar, vilka riktar ljus från ett bestrålat prov till en första och en andra anordning för tagning av digitala bilder. Detta innebär att ljusets väg från provet till anordningen för tagning av bilder kan definieras inom en fast optisk uppställning. Således kan mätapparaten vara robust och okänslig för stötar.

Bildsystemet kan ytterligare innefatta en stråldelare för riktning av ljus från objektivlinsen mot den första eller den andra anordningen för tagning av 10 15 20 25 30 35 530 750 11 digitala bilder. Detta innebär att den första och den andra digitala bilden kan erhållas samtidigt, varigenom analysen kan utföras mycket snabbt.

Den första anordningen för tagning av digitala bilder kan vara anordnad att ta emot ljus direkt från stråldelaren, d v s inget optiskt element år anordnat mellan den första anordningen för tagning av digitala bilder och stråldelaren. Alternativt kan ljuset vara anordnat att passera direkt från objektivlinsen till den första anordningen för tagning av digitala bilder. Sedan, för erhållande av den andra digitala bilden, kan en spegel placeras in i ljusets strålgâng för avledning av ljus till den andra anordningen för tagning av digitala bilder istället.

Förstoringsorganet kan vidare innefatta en okulärlins mellan stråldelaren och den andra anordningen för tagning av digitala bilder.

Okulärlinsen kan således tillhandahålla en ytterligare förstoring av provet för möjliggörande av särskiljning mellan olika typer av vita blodkroppar.

Företrädesvis används linspaket och okulärlinspaketet kommer då att förﬂytta ett virtuellt huvudplan inom objektivlinspaketet för ändring av förhållandet mellan bildplanet och objektivlinspaketet för möjliggörande av ytterligare förstoring.

Förstoringsorganet kan vidare innefatta ett optiskt element mellan stråldelaren och den andra anordningen för tagning av digitala bilder för inverkan på celler som inte är positionerade i fokus hos bildsystemet, varigenom identifieringen av vita blodkroppar som är avbildade i fokus förenklas.

Det optiska elementet möjliggör att en bild tas av en provtjocklek som är mycket större än skärpedjupet hos bildsystemet. Det optiska elementet säkerställer och möjliggör att cellerna som är ur fokus kan tas ur beaktande för ökande av säkerheten hos mätningen. Eftersom det optiska elementet påverkar avbildningen av celler som är ur fokus, kommer cellerna som är i fokus med lätthet att identiﬁeras. Det optiska elementet kan implementeras som ett spatialﬁlter som påverkar avbildningen av en cell så att cellkanten kommer att innefatta en översvängningsintensitet större än bakgrundsintensiteten, där cellen avbildas medelst absorberande ljus.

Enligt en alternativ utföringsform kan förstoringsorganet vidare innefatta en vågfrontkodningsdel mellan stråldelaren och den andra anordningen för tagning av digitala bilder. En vågfrontkodningsdel distorderar avsiktligt ljusstrålarna genom att den skickar dem genom en vågplatta med sadelliknande fonn, som är relativt plan i mitten, men med kanter utskurna i 10 15 20 25 30 35 530 750 12 uddar. Detta orsakar en specifik optisk aberration, bilden ser oskarp ut, men defokuseringen är samma över ett stort omfång av avstånd. Denna vågfrontkodningsdel ökar således ett djup utmed den optiska axeln vilket djup kan analyseras. Distorsionerna i bilden bestäms huvudsakligen av formen på den defokuserande vågfrontkodningsdelen vilken form är noggrant känd.

Därför kan en dator ta bort oskärpan punkt för punkt. En dator kan avkoda bilden med användning av vad som är väsentligen ett digitalt ﬁlter och skapar således en bild som är skarp över ett stort skärpedjup. På det här sättet kan förstoringsorganet öka skärpedjupet hos bildsystemet vilket möjliggör att ett större djup av ett prov avbildas i fokus.

Enligt en annan utföringsform är en anordning för tagning av digitala bilder anordnad att ta både den första och den andra bilden och åtminstone en del av förstoringsorganet är omställningsbart för tagning av den första och den andra bilden med användning av olika optiska inställningar. Detta innebär att mätapparaten bara behöver innehålla en anordning för bildtagning. Vidare möjliggör den att ﬂera olika optiska inställningar kan användas genom tex tillhandahållande av en huvudlins som är rörlig mellan väldefinierade lägen utmed den optiska axeln.

Förstorlngsorganet kan anordnas att ha en större förstoringsgrad i de optiska inställningar som används för tagning av den andra digitala bilden än i de optiska inställningar som används för tagning av den första digitala bilden.

Detta innebär att detaljer kan ses bättre i den andra digitala bilden, varigenom olika typer av vita blodkroppar lättare kan särskiljas från varandra.

Förstorlngsorganet kan i de optiska inställningar som används för tagning av den första digitala bilden ha en förstoringsgrad av 1-50x, mera föredraget 1-20x, mera föredraget 3-20x, mera föredraget 3-10x och mera föredraget omkring 4x. Inom dessa förstoringsgradintervall är de vita blodkropparna tillräckligt förstorade för att detekteras medan bildsystemet kan anordnas att avbilda provtjockleken inom tillräckligt fokus för bestämning av antalet blodkroppar i bilden. Således kan bildsystemet ha ett skärpedjup som täcker provtjockleken. Dock behöver inte hela provtjockleken avbildas inom bildsystemets skärpedjup med användning av sedvanlig definition av skärpedjupet. Celler som avbildas något ur fokus kan fortfarande räknas korrekt med användning av lämplig bildanalys. En låg förstoringsgrad innebär att ett stort ”skärpedjup” kan erhållas. Således kan en stor provtjocklek tillåtas och en stor volym kan analyseras. Om en låg förstoringsgrad används kan emellertid de vita blodkropparna vara svåra att detektera eftersom varje 10 15 20 25 30 35 530 'S750 13 blodkropp avbildas på väldigt få pixlar, såsom 3-4 pixlar. En lägre förstoringsgrad kan användas genom ökning av antalet pixlar i den tagna bilden, d v s genom förbättring av den digitala bildens upplösning. På det här sättet är det möjligt att använda en optisk förstoringsgrad av 1-4x medan det fortfarande är möjligt att detektera de vita blodkropparna.

Förstoringsorganet kan i de optiska inställningarna som används för tagning av den andra digitala bilden ha en förstoringsgrad av 1-50x, mera föredraget 1-20x, mera föredraget 3-20x, mera föredraget 5-20x och mera föredraget omkring 10x. Inom dessa förstoringsgradintervall är de vita blodkropparna tillräckligt förstorade för möjliggörande av särskiljning mellan olika typer av vita blodkroppar. En lägre förstoringsgrad kan användas med användning av ett optiskt element för förstärkning av celler som avbildas i fokus och för underlättande av identifiering av dessa celler.

Bildsystemet kan vara anordnat att erhålla den första bilden med ett skärpedjup av åtminstone tjockleken hos mätkaviteten hos provtagnings- anordningen. Det innebär att ett tillräckligt fokus uppnås för hela provtjockleken så att hela tjockleken hos mätkaviteten kan analyseras samtidigt i den digitala bilden av provet. Det är således inte nödvändigt att invänta att de vita blodkropparna lägger sig till rätta i mätkaviteten, varigenom analystiden förkortas. Det kan dock ﬁnnas ett behov av att invänta en reaktion som får de röda blodkropparna att hemolyseras och att invänta att rörelser orsakade av införande av provet i mätkavitieten lägger sig. Dessa väntetider skulle vara mycket korta, av storleksordningen 30 sekunder eller mindre.

Genom att man väljer att inte fokusera väldigt skarpt på en speciﬁk del av provet, uppnås ett tillräckligt fokus av hela provtjockleken för möjliggörande av identiﬁering av antalet vita blodkroppar i provet. Detta innebär att en vit blodkropp kan vara något oskarp och fortfarande anses vara i skärpedjupets fokus. Den analyserade volymen hos provet kan således vara väldefinierad av mätkavitetens tjocklek och storleken av den digitala bild som definierar tvärsnittsarean hos mätkaviteten som avbildas.

Bildsystemet kan vara anordnat att erhålla den första bilden med ett skärpedjup i området 50-200 mikrometer. Detta skärpedjup kan anpassas till att motsvara mätkavitetens djup eller tjocklek. Ett djup om åtminstone 50 mikrometer möjliggör analys av en större blodvolym över en liten tvärsnittsarea, sålunda undvikande kompression av provets blodkroppar till ett enkelskikt. Sålunda kan en tillräckligt stor blodprovsvolym analyseras för att ge pålitliga värden för antalet vita blodkroppar med användning av en relativt 10 15 20 25 30 35 530 'P50 14 liten bild av blodprovet. Vidare är det svårt att åstadkomma ett skärpedjup som överskrider 200 mikrometer samtidigt som man erhåller en digital bild med tillräcklig förstoring. Det är till och med svårt att åstadkomma ett skärpedjup som överskrider 170 mikrometer.

Bildsystemet kan vara anordnat att erhålla den andra bilden med ett skärpedjup i området 2-60 mikrometer. Detta kan åstadkommas genom avbildning av ett parti av mätkavitetens tjocklek. l så fall avbildas bara detta parti av mätkavitetens tjocklek i fokus. Den andra digitala bilden analyseras sedan genom att man endast tar med vita blodkroppar som är avbildade i tillräckligt fokus för bestämning av deras typ. Eftersom den andra digitala bilden används för bestämning av förhållandet mellan olika typer av vita blodkroppar, är det inte viktigt att avbilda en väldefinierad volym. Således är det möjligt att erhålla lämpliga första och andra bilder genom avbildning av samma parti hos mätkaviteten. Emellertid kan den andra bilden alternativt tas så att den avbildar ett annat parti hos mätkaviteten, varigenom detta parti kan ha en tjocklek som motsvarar bildsystemets skärpedjup för erhållande av den andra bilden.

Bildanalysatorn kan vara anordnad att elektroniskt förstora nämnda minst en tagna bild. Även om provet förstoras för tagning av en förstorad digital bild av provet, kan den tagna digitala bilden själv elektroniskt förstoras för underlättande av särskiljning mellan objekt som är avbildade väldigt nära varandra i den tagna digitala bilden.

Enligt en annan aspekt av uppfinningen, tillhandahålls en provtagningsanordning för bestämning antalet vita blodkroppar i ett blodprov.

Provtagningsanordningen innefattar en mätkavitet för mottagning av ett blodprov. Mätkaviteten har en första och en andra förutbestämd, fast tjocklek definierad mellan innerväggar hos mätkaviteten, varvid den första tjockleken är anpassad för volymetrisk bestämning av det totala antalet vita blodkroppar i blodprovet och varvid den andra tjockleken är anpassad för bestämning av ett förhållande mellan olika typer av vita blodkroppar i blodprovet.

Provtagningsanordningen innefattar vidare ett reagens, vilket är anordnat i en torkad form på en yta som deﬁnierar mätkaviteten. Reagenset innefattar ett hemolyseringsmedel för lysering av röda blodkroppar i blodprovet och ett infärgningsmedel för selektiv infärgning av vita blodkroppar i blodprovet.

Provtagningsanordningen tillhandahåller en möjlighet att direkt erhålla ett helblodsprov in i mätkaviteten och tillhandahålla det för analys. Det finns inget behov av provberedning. Blodprovet kan faktiskt sugas in i mätkaviteten 10 15 20 25 30 35 530 750 15 direkt från ett stucket finger hos en patient. Att förse provtagningsanordnlngen med ett reagens möjliggör en reaktion i provtagningsanordnlngen vilken reaktion gör provet redo för analys. Reaktionen initieras när blodprovet kommer i kontakt med reagenset. Sålunda ﬁnns det inget behov av manuell provberedning, vilket gör analysen speciellt lämplig att utföra direkt i ett undersökningsrum medan patienten väntar.

Eftersom reagenset tillhandahålls i en torkad form, kan provtagningsanordnlngen transporteras och förvaras under en lång tid utan inverkan på provtagningsanordningens användbarhet. Således kan provtagningsanordnlngen med reagenset tillverkas och beredas långt före utförande av blodprovsanalysen.

Medan många existerande metoder kan räkna olika blodkroppar och även undergrupper av blodkroppar, är provtagningsanordnlngen enligt uppfinningen specifikt anordnad att utföra bestämning av antalet vita blodkroppar. Reagenset innefattar ett hemolyseringsmedel vilket kommer att lysera de röda blodkropparna i blodprovet. Detta förstör möjligheterna att bestämma antalet röda blodkroppar i provet. Å andra sidan underlättar lyseringen av de röda blodkropparna särskiljandet och identifieringen av de vita blodkropparna i blodprovet. lnfärgningsmedlet åstadkommer en märkning av de individuella vita blodkropparna. Detta möjliggör individuellt betraktande eller individuell detektion av de vita blodkropparna. De vita blodkropparna kan t ex detekteras genom skanning av mätkaviteten eller genom erhållande av en bild av mätkaviteten.

Provtagningsanordningen tillhandahåller vidare en första mätkavitetstjocklek som är speciellt anordnad att underlätta volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar. Mätkaviteten kan ha en tillräcklig tjocklek för möjliggörande av analys av en ganska stor blodprovsvolym och därför möjliggöra en bra statistik för volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar. Antalet vita blodkroppar kan således erhållas genom summering av antalet individuellt detekterade vita blodkroppar i en definierad volym.

Provtagningsanordningen tillhandahåller även en andra mätkavitettjocklek som är speciellt anordnad att underlätta särskiljning mellan olika typer av vita blodkroppar. l detta hänseende kan den andra tjockleken vara tunnare än den första tjockleken, vilket möjliggör avbildning av hela den andra tjockleken inom ett skärpedjup med en större förstoring. En sådan större förstoring kan behövas vid särskiljning mellan olika typer av vita 10 15 20 25 30 35 BBB 750 16 blodkroppar jämfört med avbildning för enbart bestämning av det totala antalet vita blodkroppar, oavsett typ, inom blodprovet.

Provtagningsanordningen kan innefatta en stomdel som har två plana ytor som bildar innerväggar för definiering av nämnda mätkavitet. De plana ytorna kan vara anordnade på ett förutbestämt avstånd från varandra för bestämning av ett provdjup för en optisk mätning. Detta innebär att provtagningsanordningen åstadkommer ett väldeﬁnierat djup för den optiska mätningen, vilket djup kan användas för noggrann bestämning av antalet vita blodkroppar per volymenhet för blodprovet. En volym av ett analyserat prov kommer att vara väldeﬁnierad av mätkavitetens djup och en area hos provet som avbildas. Således kan den väldeﬁnierade volymen användas för associering av antalet vita blodkroppar med blodprovets volym så att antalet vita blodkroppar bestäms volymetriskt.

Mätkaviteten har företrädesvis ett första, enhetligt djup av 50-200 mikrometer. Ett djup av åtminstone 50 mikrometer innebär att mätkaviteten inte tvingar blodprovet att smetas in i ett enkelskikt vilket möjliggör analys av en större blodvolym över en liten tvärsnittsarea. Sålunda kan en tillräckligt stor blodprovsvolym analyseras för erhållande av pålitliga värden för antalet vita blodkroppar med användning av en relativt liten bild av blodprovet. Det första djupet är mera föredraget minst 100 mikrometer, vilket möjliggör analys av ett ännu mindre tvärsnittsområde eller en större provvolym. Vidare underlättar det första djupet av åtminstone 50 mikrometer och mera föredraget 100 mikrometer även tillverkning av mätkaviteten som har ett väldefinierat djup mellan två plana ytor.

För de flesta prov anordnade i en kavitet som har en tjocklek av inte mer än 200 mikrometer är antalet vita blodkroppar så lågt att bara små awikelser på grund av vita blodkroppar som är anordnade överlappande varandra förekommer. Dock kan effekten av sådana awikelser stå i samband med antalet vita blodkroppar och kan således, åtminstone i någon utsträckning, hanteras med användning av statistisk korrigering av resultat åtminstone för stora värden av antalet vita blodkroppar. Denna statistiska korrigering kan baseras på kalibreringar av mätapparaten. Awikelserna kan vara ännu mindre för en mätkavitet som har en första tjocklek av inte mer än 170 mikrometer och ännu mindre för en mätkavitet som har en första tjocklek av inte mer än 150 mikrometer, varigenom en enklare kalibrering kan användas. Denna tjocklek kan till och med inte behöva någon kalibrering av överlappande blodkroppar. 10 15 20 25 30 35 530 750 17 Vidare är den första tjockleken hos mätkaviteten tillräckligt liten för möjliggörande för mätapparaten att erhålla en digital bild sådan att hela mätkavitetens djup kan analyseras simultant. Eftersom ett förstoringsorgan är avsett att användas i mätapparaten, är det inte enkelt att uppnå ett stort skärpedjup. Därför skulle den första tjockleken hos mätkaviteten företrädesvis inte överstiga 150 mikrometer för simultan analys av hela tjockleken i en digital bild. Skärpedjupet kan vara anordnat att hantera en första tjocklek hos mätkaviteten av 170 mikrometer eller till och med 200 mikrometer.

Mätkaviteten har företrädesvis en andra enhetlig tjocklek av 20-60 mikrometer. Denna andra tjocklek hos mätkaviteten skulle möjliggöra avbildning av hela den andra tjockleken inom ett skårpedjup för en förstoring som behövs för särskiljning mellan olika typer av vita blodkroppar. Vidare kan den andra tjockleken fortfarande möjliggöra avbildning av en tillräcklig volym vilket möjliggör analys av ett väsentligt antal vita blodkroppar. Detta skulle möjliggöra bestämning av förhållandet mellan olika typer av vita blodkroppar med god statistisk säkerhet. Det är typiskt önskvärt att analysera typen för 200 vita blodkroppar.

Provtagningsanordningen kan vara försedd med ett reagens som har applicerats på ytan löst i en ﬂyktig vätska som har avdunstat för att lämna reagenset i torkad form.

Det har insetts att reagenset företrädesvis löses i en flyktig vätska före införande i mätkaviteten. Detta innebär att vätskan på ett effektivt sätt kan fås att avdunsta från mätkavitetens begränsade utrymme under tillverkning och beredning av provtagningsanordningen. Reagenset kan företrädesvis vara anordnat i torkad form i den del hos mätkaviteten som är av den första tjockleken.

Reagenset kan företrädesvis lösas i ett organiskt lösningsmedel och mera föredraget lösas i metanol. Sådana lösningsmedel är flyktiga och kan lämpligen användas för torkning av reagensmedlet på en yta hos mätkaviteten.

Provtagningsanordningen kan vidare innefatta ett inlopp för provet, vilket inlopp sätter mätkaviteten i förbindelse med provtagningsanordningens exteriör, varvid inloppet är anordnat att ta upp ett blodprov. inloppet för provet kan vara anordnat att dra upp ett blodprov med en kapillärkraft och mätkaviteten kan vidare dra blod från inloppet in i kaviteten. Dessutom kan provtagningsanordningen vara anordnad att först dra provet in i det parti hos mätkaviteten som är av den första tjockleken. Del av provet kan sedan 10 15 20 25 30 35 530 750 18 transporteras vidare med kapillärkrafl in i det parti hos mätkaviteten som är av den andra tjockleken. Som ett resultat därav kan blodprovet enkelt tas upp in i mätkaviteten genom att man helt enkelt förflyttar inloppet för provet så att det står i kontakt med blod. Då kommer kapillärkrafterna hos inloppet för provet och mätkaviteten att dra upp en väldeﬁnierad mängd blod in i mätkaviteten.

Alternativt kan blodprovet sugas eller dras in i mätkaviteten med hjälp av applicering av en extern pumpkraft på provtagningsanordningen. Enligt ett annat alternativ kan blodprovet tas upp in i en pipett och sedan föras in i mätkaviteten medelst pipetten.

Provtagningsanordningen kan vara av engångstyp, d v s den är anordnad att användas endast en gång. Provtagningsanordningen tillhandahåller ett kit för bestämning av antalet vita blodkroppar, eftersom provtagningsanordningen är i stånd att ta emot ett blodprov och inrymmer alla reagens som behövs för överlämnande av provet till cellräkning. Detta möjliggörs i synnerhet eftersom provtagningsanordningen är anpassad för användning endast en gång och kan utformas utan beaktande av möjligheter att rengöra provtagningsanordningen och återapplicera ett reagens.

Dessutom kan provtagningsanordningen gjutas i plastmaterial och därigenom tillverkas till ett lågt pris. Således kan det fortfarande vara kostnadseffektivt att använda en provtagnlngsanordning av engångstyp.

Uppfinningen hänför sig även till en datorprogramsprodukt, realiserad i ett datorläsbart medium, för analys av ett prov, innefattande: datorkod för digital analys av minst en bild av ett prov för bestämning av antalet partiklar i provet; datorkod för digital analys av nämnda minst en digitala bild av provet för identifiering av en eller flera typer av partiklar i en fokuserad del av provet, varvid varje typ av partiklar associeras med en eller flera särskiljande fysikaliska egenskaper och datorkod för avgivning av information som motsvarar antalet och typer av partiklar i provet. Uppﬁnningen hänför sig även till ett datorprogram för analys av ett prov, varvid datorprogrammet innefattar datorprogramkod för: analys av minst en digital bild för identifiering av partiklarna och bestämning av antalet partiklar i provet, och analys av nämnda minst en digitala bild för identiﬁering av partiklar som är avbildade i fokus och bestämning av typer och antal för dessa partiklar, varvid typerna är särskiljda genom fysikaliska egenskaper hos partiklarna, varigenom förhållandet mellan olika typer av partiklar i provet bestäms. 10 15 20 25 30 35 530 750 19 Kort beskrivning av ritningarna Uppﬁnningen kommer nu att beskrivas mer ingående genom exempel och med hänvisning till de bifogade ritningarna.

Fig 1 är en schematisk vy av en provtagningsanordning.

Fig 2 är ett schematiskt blockdiagram av en mätapparat enligt en första utföringsform.

Fig 3 är ett schematiskt blockdiagram av en mätapparat enligt en andra utföringsform.

Fig 4 är ett flödesschema för en metod enligt en första utföringsform av uppfinningen.

Fig 5 är en schematisk vy av ett arrangemang för en rörlig lins enligt en utföringsform av uppﬁnningen.

Fig 6 är en schematisk vy av ett arrangemang enligt en utföringsform av uppﬁnningen.

Fig 7 visar ett prov avbildat vid tre olika lager.

Fig 8a visar en vit blodkropp i kameravy när cellen är positionerad ur fokus för en mätapparat enligt ﬁg 10.

Fig Bb visar en vit blodkropp i kameravy när cellen är positionerad i fokus för en mätapparat enligt ﬁg 10.

Fig 8c visar en vit blodkropp i kameravy när cellen är positionerad ur fokus för en mätapparat enligt ﬁg 10.

Fig 9a visar registrerade intensiteter för ett tvärsnitt av en cell som ska analyseras, när cellen är positionerad ur fokus för en mätapparat enligt fig 10.

Fig 9b visar registrerade intensiteter för ett tvärsnitt av en cell som ska analyseras, när cellen är positionerad ifokus för en mätapparat enligt ﬁg 10.

Fig 9c visar registrerade intensiteter för ett tvärsnitt av en cell som ska analyseras, när cellen är positionerad ur fokus för en mätapparat enligt ﬁg 10.

Fig 10 är en schematisk vy av en mätapparat enligt en tredje utföringsform.

Fig 11 är ett flödesschema för en metod enligt en andra utföringsform av uppﬁnningen.

Fig 12 är en schematisk vy av en mätapparat enligt en ﬁärde utföringsform.

Detalierad beskrivninq av föredragna utförinqsformer Med hänvisning till ﬁg 1 kommer nu en provtagningsanordning 10 enligt en första utföringsform att beskrivas. Provtagningsanordningen 10 är 10 15 20 25 30 35 530 'P50 20 företrädesvis av engångstyp och är avsedd att slängas efter att ha använts för analys. Detta innebär att provtagningsanordningen 10 inte kräver komplicerad hantering. Provtagningsanordningen 10 är företrädesvis utformad i ett plastmaterial och kan tillverkas genom formsprutning. Detta gör tillverkning av provtagningsanordningen 10 enkel och billig, varigenom kostnaderna för provtagningsanordningen 10 kan hållas nere.

Provtagningsanordningen 10 innefattar en stomdel 12, vilken har en bas 14, som kan vidröras av en operatör utan att orsaka någon störning i analysresultaten. Basen 14 kan också ha utskott 16 som kan passa en hållare i en analysanordning. Utskotten 16 kan vara anordnade så att provtagningsanordningen 10 positioneras korrekt i analysanordningen.

Provtagningsanordningen 10 innefattar vidare ett inlopp för prov (provinlopp) 18. Provinloppet 18 definieras mellan motstående väggar inuti provtagningsanordningen 10, varvid väggarna är anordnade så nära varandra att en kapillärkraft kan skapas i provinloppet 18. Provinloppet 18 kommunicerar med provtagningsanordningens 10 exteriör för möjliggörande av att blod dras in i provtagningsanordningen 10. Provtagningsanordningen 10 innefattar vidare en för räkning av vita blodkroppar avsedd kammare i form av en mätkavitet 20 anordnad mellan motstående väggar inuti provtagnings- anordningen 10. Mätkaviteten 20 är anordnad att kommunicera med provinloppet 18. Väggarna som definierar mätkaviteten 20 är anordnade närmare varandra än väggarna hos provinloppet 18, så att en kapillärkraft kan dra blod från provinloppet 18 in i mätkaviteten 20.

Mätkaviteten 20 har ett första parti 20a som är av en första tjocklek och ett andra parti 20b som är av en andra, mindre tjocklek. Det första partiet 20a kommunicerar med provinloppet 18, under det att det andra partiet 20b kommunicerar med det första partiet 20a. Således kan en kapillärkraft dra blod från det första partiet 20a hos mätkaviteten 20 in i det andra partiet 20b.

Väggarna hos det första partiet 20a hos mätkaviteten 20 är anordnade på ett avstånd från varandra av 50-200 mikrometer. Det första partiet 20a är mera föredraget minst 100 mikrometer tjockt. Vidare är det första partiet 20a mera föredraget inte mer än 150 mikrometer tjockt. Avståndet är huvudsakligen enhetligt över hela det första partiet 20a. Tjockleken hos det första partiet 20a definierar blodvolymen som undersöks. Eftersom analysresultatet är avsett att jämföras med volymen hos blodprovet som undersöks, måste den huvudsakligen enhetliga tjockleken hos det första partiet 20a vara mycket exakt, d v s endast väldigt små variationer hos 10 15 20 25 30 35 530 750 21 tjockleken tillåts mellan första partier 20a hos olika provtagningsanordningar 10. Tjockleken är vald för att medge analys av en relativt stor provvolym i en liten area hos kaviteten så att ett tillräckligt antal partiklar eller celler är tillgängligt för räkning. Det första partiet 20a hos mätkaviteten 20 är specifikt anordnat för volymetrisk bestämning av totala antalet vita blodkroppar i ett blodprov. Hela tjockleken hos det första partiet 20a kan väljas för möjliggörande av avbildning av det inom ett skärpedjup hos ett bildsystem.

Sedan kan en bild analyseras och antalet vita blodkroppar befintliga i bilden kan räknas för volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar.

Provtagningsanordningen 10 är typiskt anpassad för mätning av antalet vita blodkroppar över 0.5 x 109 celler/liter blod. Vid mycket lägre antal vita blodkroppar kommer prowolymen att vara för liten för möjliggörande av räkning av statistiskt signifikanta mängder vita blodkroppar. Vidare när antalet vita blodkroppar överskrider 12 x 109 celler/liter blod, börjar effekten av att vita blodkroppar är anordnade överlappande varandra bli signifikant i det uppmätta antalet vita blodkroppar. Vid detta antal vita blodkroppar kommer de vita blodkropparna att täcka ungefär 8 % av tvärsnittet av provet som analyseras om tjockleken hos det första partiet 20a är 140 mikrometer.

Således, för uppnående av korrekta antal vita blodkroppar, måste denna effekt tas i beaktande. Därför kan en statistisk korrigering av värden av antalet vita blodkroppar över 12 x 109 celler/liter blod användas. Denna statistiska korrigering ökar med ökande antal vita blodkroppar eftersom effekten av överlappanda blodkroppar ökar med ökande antal vita blodkroppar. Den statistiska korrigeringen kan bestämmas genom kalibrering av en mätapparat. Som ett alternativ kan den statistiska korrigeringen bestämmas på en generell nivå för inrättande av mätapparater för användning i anslutning till provtagningsanordningen 10. Denna statistiska korrigering är av liknande storleksordning som statistiska korrigeringar som för närvarande utförs i analysanordning som använder Coulterprincipen. Det inses att provtagningsanordningen 10 skulle kunna användas för analys av bestämningar av antal av vita blodkroppar så stora som 50 x 109 celler/liter blod.

Det andra partiet 20b hos mätkaviteten 20 är specifikt anordnat för bestämning av ett förhållande mellan olika typer av vita blodkroppar i ett blodprov. Hela tjockleken hos det andra partiet 20a är avsett att avbildas inom ett skärpedjup hos ett bildsystem. Sedan kan en bild analyseras och antalet 10 15 20 25 30 35 530 750 22 vita blodkroppar av varje typ som är närvarande i bilden kan räknas för bestämning av förhållandet mellan olika typer av vita blodkroppar.

Väggarna hos det andra partiet 20b hos mätkaviteten 20 är anordnade på ett avstånd av 20-60 mikrometer från varandra. Avståndet är i stort sett huvudsakligen enhetligt över hela det andra partiet 20b. Eftersom analysen huvudsakligen är menad för jämförelse av antalet olika typer av vita blodkroppar med varandra, är det inte kritiskt att veta den exakta volymen som analyseras. Därför måste tjockleken hos det andra partiet 20b inte vara lika exakt som tjockleken hos det första partiet 20a. Tjockleken hos det andra partiet 20b måste tillåta att ett tillräckligt antal vita blodkroppar analyseras för erhållande av statistiskt signiﬁkanta resultat. Vidare, som nämnts ovan, ska tjockleken hos det andra partiet 20b anpassas för avbildning i sin helhet inom ett skärpedjup hos ett bildsystem. Således avbildas alla vita blodkroppar inuti provet i fokus och analysen av provet försvåras inte av brus i bilden från delar av provet som avbildas ur fokus. Det andra partiet 20b är tunnare än det första partiet 20a för möjliggörande av användning av en större förstoring medan hela det andra partiet 20b tillåts att avbildas inom ett skärpedjup hos bildsystemet. Den större förstoringen kan behövas för möjliggörande av inte bara räkning av det totala antalet blodkroppar, utan också för bestämning av typen av vita blodkroppar.

En yta hos en vägg hos mätkaviteten 20 är åtminstone delvis belagd med ett reagens 22. Reagenset 22 kan vara frystorkat, värmetorkat eller vakuumtorkat och applicerat på mätkavitetens 20 yta. När ett blodprov upptas in i mätkaviteten 20, kommer blodet i kontakt med det torkade reagenset 22 och initierar en reaktion mellan reagenset 22 och blodet.

Reagenset 22 appliceras genom införande av reagenset 22 i mätkaviteten 20 med användning av en pipett eller dispenser. Reagenset 22 löses i en ﬂyktig vätska, tex ett organiskt lösningsmedel såsom metanol, vid införande i mätkaviteten 20. Lösningsmedlet med reagenset 22 kan fylla mätkaviteten 20. Sedan utförs torkning så att lösningsmedlet avdunstar och reagenset 22 fäster på mätkavitetens 20 ytor.

Eftersom reagenset är avsett att torkas fast på ett begränsat områdes yta, kommer vätskan att ha en väldigt liten yta som är i kontakt med omgivande atmosfär, varigenom avdunstning av vätskan blir mycket svårare.

Således är det fördelaktigt att använda en ﬂyktig vätska, såsom metanol, vilken möjliggör avdunstning av vätskan på ett effektivt sätt från mätkavitetens begränsade område. 10 15 20 25 30 35 530 750 23 Enligt en alternativ tillverkningsmetod, kan provtagningsanordningen 10 utformas genom anslutning av två delar till varandra, varigenom en del bildar bottenväggen hos mâtkaviteten 20 och den andra delen bildar toppväggen hos mätkaviteten 20. Detta gör det möjligt för ett reagens 22 att torkas fast på en öppen yta innan de två delarna ansluts till varandra. Således kan reagenset 22 lösas i vatten eftersom lösningsmedlet inte behöver vara flyktigt.

Reagenset 22 innefattar ett hemolyseringsmedel för röda blodkroppar och ett infärgningsmedel för vita blodkroppar. Hemolyseringsmedlet kan vara ett kvartärt ammoniumsalt, ett saponin, en gallsyra såsom en deoxykolsyra, ett digitoxin, ett ormgift, en glucopyranosid eller ett nonjonaktivt rengöringsmedel av typen Triton. infärgningsmedlet kan vara hematoxylin, metylenblått, metylengrönt, metylenazur, kresolviolettacetat, toluidinblått, gentianaviolett, en sudanmotsvarighet, gallocyanin, eller en fuksinmotsvarighet, eller någon kombination därav. När ett blodprov kommer i kontakt med reagenset 22, kommer hemolyseringsmedlet att agera för lysering av de röda blodkropparna så att de lyserade röda blodkropparna blandas med blodplasmat. Vidare kommer infärgningsmedlet att ackumuleras i de vita blodkropparnas kärnor. Reagenset 22 bör innehålla tillräckliga mängder med infärgningsmedel för att tydligt färga alla de vita blodkropparnas kärnor. Således kommer det därför ofta att finnas ett överskott av infärgningsmedel vilket kommer att uppblandas i blodplasmat. Överskottet av infärgningsmedel kommer att ge en homogen, låg bakgrundsnivå av infärgningsmedel i blodplasmat. Det ackumulerade infärgningsmedlet i de vita blodkropparna kommer att kunna urskiljas ur bakgrundsnivån för infärgningsmedel.

Reagenset 22 kan också innehålla andra beståndsdelar, vilka kan vara aktiva, d v s tar del i den kemiska reaktionen med blodprovet, eller icke- aktiva, d v s tar inte del iden kemiska reaktionen med blodprovet. De aktiva beståndsdelarna kan t ex vara anordnade att katalysera den hemolyserande eller den infärgande verkan. De icke-aktiva beståndsdelarna kan t ex vara anordnade att förbättra fästande av reagenset 22 till mätkavitetens 20 väggyta.

Inom några minuter eller t o m mindre än en minut, kommer blodprovet att ha reagerat med reagenset 22 så att de röda blodkropparna har lyserats och så att infärgningsmedlet har ackumulerats i de vita blodkropparnas kärnor. 10 15 20 25 30 35 530 750 24 Nu med hänvisning till fig 2 kommer en första utföringsform av en mätapparat 30 för analys av vita blodkroppar i ett blodprov att beskrivas.

Apparaten 30 innefattar en provhållare 32 för mottagning av en provtagnings- anordning 10 med ett blodprov. Provhållaren 32 är anordnad att ta emot provtagningsanordningen 10 så att provtagningsanordningens 10 mätkavitet 20 är korrekt positionerad inuti apparaten 30. Apparaten 30 innefattar en ljuskälla 34 för belysning av blodprovet inuti provtagningsanordningen 10.

Ljuskällan 34 kan vara en glödlampa som utstrålar ljus i hela spektrumet för synligt ljus. lnfärgningsmedlet som är ackumulerat i de vita blodkropparnas kärnor kommer att absorbera ljus av speciﬁka våglängder så att de vita blodkropparnas kärnor framträder i en digital bild av provet. Om en färgbild tas, framträder de vita blodkropparna som specifikt färgade prickar. Om en svartvit bild tas, framträder de vita blodkropparna som mörka prickar mot en ljusare bakgrund.

Ljuskällan 34 kan altemativt vara en laser eller en lysdiod. Denna kan användas för ökning av kontrasten i bilden så att de vita blodkropparna lättare kan detekteras. l det här fallet, är ljuskällan 34 anordnad att utstråla elektromagnetisk strålning av en våglängd som motsvarar en absorptionstopp för lnfärgningsmedlet. våglängden bör vidare väljas så att absorptionen av de icke-vita blodkroppskomponenterna i blodet är relativt låg. Vidare bör provtagningsanordningens 10 väggar vara väsentligen transparenta för våglängden. T ex när metylenblått används som infärgningsmedel, kan ljuskällan 34 anordnas att utstråla ljus av våglängden 667 nm.

Apparaten 30 innefattar vidare ett bildsystem 36 som är anordnat på en motsatt sida om provhållaren 32 relativt ljuskällan 34. Således är bildsystemet 36 anordnat att ta emot strålning som har sänts genom blodprovet. Blldsystemet 36 i denna utföringsform innefattar ett förstoringsorgan 38 som är uppdelat i två separata delar. En första del 38a hos förstoringsorganet 38 är anordnad att ta emot strålning som har sänts genom blodprovet i mätkavitetens 20 första parti 20a. Blldsystemet innefattar vidare en första anordning för tagning av bilder 40, vilken är anordnad att avbilda mätkavitetens 20 första parti 20a. så som det är förstorat av förstoringsorganets 38 första del 38a. Förstoringsorganets 38 första del 38a är anordnad att tillhandahålla en förstoringsgrad av 1-50x, mera föredraget 1- 20x och mest föredraget 1-4x. Inom dessa förstoringsgradsintervall är det möjligt att särskilja de vita blodkropparna. Bilden kan tas med en förbättrad upplösning för möjliggörande av användning av lägre förstoringsgrad. Vidare 10 15 20 25 30 35 530 750 25 kan skärpedjupet hos förstoringsorganets 38 första del 38a vara anordnat att innefatta mätkavitetens 20 tjocklek.

Förstoringsorganets 38 första del 38a innefattar en objektivlins, eller Iinssystem, 42 som är anordnad nära provhållaren 32 och en okulärlins, eller Iinssystem, 44 som är anordnad på ett avstånd från objektivlinsen 42. Var och en av objektivlinsen eller linssystemet 42 och okulärlinsen eller linssytemet 44 kan innefatta en eller ett flertal individuella linser eller andra optiska komponenter. Objektivlinsen 42 åstadkommer en första förstoring av provet som förstoras ytterligare av okulärlinsen 44. Förstoringsorganet 38 kan innefatta ytterligare linser för åstadkommande av en lämplig förstoring och avbildning av provet. Förstoringsorganets 38 första del 38a är anordnad så att provet i mätkavitetens 20 första parti 20a, när placerat i provhållaren 32, kommer att fokuseras på ett bildplan hos den första anordningen för tagning av bilder 40.

Den första anordningen för tagning av bilder 40 är anordnad att ta en första digital bild av provet. Den första anordningen för tagning av bilder 40 kan vara av valfri typ av digital kamera såsom CCD- eller CMOS-kamera.

Hänvisning till en digital kamera såsom beskriven häri ska anses som endast en utföringsform av ett bildanalysparti. Den digitala kamerans pixelstorlek sätter en begränsning på bildsystemet 36 på så sätt att oskärpecirkeln i bildplanet inte får överstiga pixelstorleken inom skärpedjupet. Dock kan de vita blodkropparna fortfarande detekteras även om de är något oskarpa och därför kan oskärpecirkeln tillåtas överstiga pixelstorleken medan den anses vara inom skärpedjupet, som definierat i det här sammanhanget. Som använt häri innebär ”skärpedjup” således en längd i en riktning utmed den optiska axeln, vilken längd avbildas i tillräckligt fokus för möjliggörande av bildanalys för identiﬁering av celler positionerade inom denna längd. Detta ”skärpedjup” kan vara olikt ett sedvanligt skärpedjup definierat av de optiska inställningarna och kan bero av den specifika bildanalys som är avsedd att utföras.

Den digitala kameran 40 kommer att ta en första digital bild av provet i mätkavitetens 20 första parti 20a, varvid hela provtjookleken är tillräckligt fokuserad i den första digitala bilden för räkning av de vita blodkropparna.

Bildsystemet 36 kommer att deﬁniera en area hos mätkavitetens 20 första parti 20a, vilket kommer att avbildas i den första digitala bilden, Arean som avbildas definierar tillsammans med tjockleken hos mätkavitetens 20 första parti 20a volymen hos provet som avbildas. 10 15 20 25 30 35 530 750 26 En andra del 38b hos förstoringsorganet 38 är anordnad att ta emot strålning som har sänts genom blodprovet i mätkavitetens 20 andra parti 20b.

Bildsystemet innefattar vidare en andra anordning för tagning av bilder 41, vilken är anordnad att avbilda mätkavitetens 20 andra parti 20b så som det är förstorat av förstoringsorganets 38 andra del 38b. Förstoringsorganets 38 andra del 38b är anordnad att tillhandahålla en förstoringsgrad av 5-200x, mera föredraget 5-100x och mest föredraget 5-20x. Inom dessa förstoringsgradintervall är det möjligt att särskilja vita blodkroppar. Bilden kan tas med en förbättrad upplösning för möjliggörande av användning av lägre förstoringsgrad. Vidare kan skärpedjupet hos förstoringsorganets 38 andra del 38b fortfarande anordnas att innefatta tjockleken hos mätkaviteten 20.

Precis som den första delen 38a innefattar även förstoringsorganets 38 andra del 38b en objektivlins, eller linssystem, 43 vilka är anordnad nära provhållaren 32 och en okulärlins, eller linssystem, 45 vilka är anordnad på ett avstånd från objektivlinsen 43. Återigen kan var och en av objektivlinsen eller linssystemet 43 och okulärlinsen eller linssystemet 45 innefatta en eller ett flertal linser eller andra optiska komponenter. Objektivlinsen 43 åstadkommer en första förstoring av provet, vilket förstoras ytterligare av okulärlinsen 45.

Förstoringsorganet 38 kan innefatta ytterligare linser eller andra optiska komponenter för uppnående av en lämplig förstoring och avbildning av provet. Förstoringsorganets 38 andra del 38b är anordnad så att provet i mätkavitetens 20 andra parti 20b, när placerat i provhållaren 32, kommer att fokuseras på ett bildplan hos den andra anordningen för tagning av bilder 41.

Den andra anordningen för tagning av bilder är anordnad att ta emot en andra digital bild av provet. Den andra anordningen för tagning av bilder 41 kan vara valfri typ av digital kamera, såsom en CCD- eller CMOS-kamera.

Eftersom den andra bilden är avsedd att användas för bestämning av olika typer av vita blodkroppar får inte oskärpecirkeln i bildplanet överstiga pixelstorleken inom skärpedjupet. Den digitala kameran 41 kommer att ta en andra digital bild av provet i mätkavitetens 20 andra parti 20a, varvid hela provtjockleken är tillräckligt fokuserad i den andra digitala bilden för identifiering av typen för de befintliga vita blodkropparna.

Bildsystemet 36 kan vara anordnat för avbildning av blodprov i provtagningsanordningar 10 utan behov av justering av bildsystemet 36.

Företrädesvis är bildsystemet 36 anordnat l ett hus vilket upprätthåller en fast förbindelse mellan bildsystemet och provhållaren. 10 15 20 25 30 35 530 750 27 Apparaten 30 innefattar vidare en bildanalysator 46. Bildanalysatorn 46 är kopplad till den första och den andra digitala kameran 40, 41 för mottagning av första och andra digitala bilder, varvid de digitala bilderna är tagna av de digitala kamerorna 40,41. Bildanalysatorn 46 är anordnad att identifiera mönster i den första digitala bilden, vilka mönster motsvarar vita blodkroppar, för räkning av antalet vita blodkroppar som ﬁnns i den digitala bilden. Således kan bildanalysatorn 46 anordnas att identifiera mörka prickar mot en ljusare bakgrund. Bildanalysatorn 46 kan anordnas att först elektroniskt förstora den digitala bilden före analys av den digitala bilden.

Detta innebär att bildanalysatorn 46 mycket lättare kan särskilja vita blodkroppar som är avbildade nära varandra även om den elektroniska förstoringen av den digitala bilden kommer att göra den digitala bilden något oskarp.

Bildanalysatorn 46 kan innefatta en processor som är anordnad att ta emot bildinformation från den första och den andra digitala kameran 40, 41.

Processorn kan vara konﬁgurerad med bildanalysmjukvara eller algoritmer tex av den precisa beskaffenhet som kan anpassas att utföra analyser som beskrivits häri.

Bildanalysatorn 46 kan beräkna antalet vita blodkroppar per volym blod genom division av antalet vita blodkroppar som är identifierade i den första digitala bilden med blodprovsvolymen, vilken är väldeﬁnierad som beskrivet ovan. Den volymetriska bestämningen av antalet vita blodkroppar kan visas på en display hos apparaten 30.

Bildanalysatorn 46 är vidare anordnad att identifiera mönster i den andra digitala bilden som motsvarar en vit blodkropp, för räkning av antalet vita blodkroppar som finns i den digitala bilden. Bildanalysatorn 46 kommer vidare att analysera formen och storleken hos varje detekterad vit blodkropp för bestämning av typen av vit blodkropp. Således kan bildanalysatorn 46 vara anordnad att identiﬁera mörka prickar mot en ljusare bakgrund som vita blodkroppar. Bildanalysatorn 46 kan vara anordnad att först elektroniskt förstora den digitala bilden före analys av den digitala bilden. Detta innebär att bildanalysatorn 46 mycket lättare kan särskilja vita blodkroppar som är avbildade nära varandra, även om den elektroniska förstoringen av den digitala bilden kommer att göra den digitala bilden något oskarp.

Bildanalysatorn 46 kommer sedan att bestämma den vita blodkroppens typ genom olika fysikaliska kriterium, varav ett viktigt är storleken hos den avbildade vita blodkroppen. Enligt litteratur har lymfocyter en diameter av 10 15 20 25 30 35 53Ü 750 28 ungefär 5-11 mikrometer, granulocyter har en diameter av ungefär 8-15 mikrometer och monocyter har en diameter av ungefär 16-25 mikrometer.

Eftersom de förväntade storlekarna i vissa fall överlappar används företrädesvis ytterligare information för urskiljande av olika typer av vita blodkroppar från varandra. Sådan information kan tex vara formen och/eller storleken hos kärnorna. Granulocyter kan tex identifieras genom närvaro av två eller flera prickar inom en cell, vilka prickar motsvarar en segmenterad kärna. Detta kan användas för förbättring av bedömningen gjord vid storleksklassificeringen.

En bestämning av antalet vita blodkroppar differentierad i fem delar, varvid granulocyterna differentieras vidare som eosinoﬁla, neutrofila och basoﬁla, kan erhållas med användning av ytterligare fysikaliska egenskaper. Även bestämningen av trepartsantalet vita blodkroppar kan förbättras med användning av dessa ytterligare fysikaliska egenskaper. Således kan analysen vidare undersöka de detekterade blodkropparnas form. Analysen kan även undersöka en intensitet hos strålning som sänts genom de detekterade blodkropparna.

Bildanalysatorn 46 kan beräkna antalet vita blodkroppar av varje typ.

Typiskt kan bildanalysatom 46 räkna och klassificera ett visst antal vita blodkroppar, t ex 1000 vita blodkroppar. Procenttalet eller förhållandet av varje typ av vita blodkroppar kan då bestämmas som antalet vita blodkroppar klassificerade som hörande till typen dividerat med det totala antalet analyserade vita blodkroppar. Ett statistisk signifikant mått kan bestämmas genom analys av ungefär 200 vita blodkroppar för varje typ. Dock är det önskvärt att ett större antal vita blodkroppar typanalyseras för förbättring av statistiken. Vidare kan bildanalysatom 46 vara anordnad att analysera vita blodkroppar som är avbildade i tillräckligt fokus för rätt klassificering. Där två eller ﬂera vita blodkroppar är mycket nära varandra kan de också vara svåra att separera på ett korrekt sätt och sålunda kan sådana vita blodkroppar avfärdas helt av bildanalysatorn 46. Å andra sidan, eftersom bildsystemet 36 är anordnat att avbilda hela tjockleken av mätkavitetens 20 andra parti 20b i fokus, kan bildanalysatorn 46 utföra en volymetrisk bestämning av antalet för varje typ av vita blodkroppar enbart utifrån den andra digitala bilden.

Bildanalysatorn 46 kan realiseras som en processorenhet vilken innefattar koder för utförande av bildanalysen.

Nu med hänvisning till ﬁg 3 kommer en andra utföringsform av en mätapparat 130 för analys av vita blodkroppar i ett blodprov att beskrivas. 10 15 20 25 30 35 530 3750 29 Apparaten 130 innefattar en provhållare 132 för mottagning av en provtagningsanordning 110 med ett blodprov. Apparaten 130 är anordnad att ta emot provtagningsanordningar 110, varvid mätkaviteten 120 har en enhetlig tjocklek över hela ytan som avbildas. Sålunda har mätkaviteten 120 en tjocklek som motsvarar mätkavitetens 20 första parti 20a hos provtagningsanordningen 10 enligt utföringsformen som beskrivits ovan med hänvisning tiil fig 1. Provhållaren 132 är anordnad att ta emot provtagningsanordningen 110 så att mätkaviteten 120 hos provtagnings- anordningen 110 är korrekt positionerad inuti apparaten 130. Apparaten 130 innefattar en Ijuskälla 134 för belysning av blodprovet inom provtagningsanordningen 110 på motsvarande sätt som ljuskällan 34 iden första utföringsformen.

Apparaten 130 innefattar vidare ett bildsystem 136 som är anordnat på en motsatt sida om provhållaren 132 relativt ljuskällan 134. Således är bildsystemet 136 anordnat att ta emot strålning som har sänts genom blodprovet. Bildsystemet 136 iden här utföringsformen är anordnat att ta en första och en andra digital bild utmed samma optiska väg så att bilderna är centrerade på samma punkt i mätkaviteten 120. Den första och den andra digitala bilden tas fortfarande med användning av olika optiska inställningar.

Detta kan uppnås på ett antal olika sätt, vilket kommer att beskrivas nedan.

Som visas i fig 3 innefattar bildsystemet ett förstoringsorgan 138 som innefattar en gemensam del och två separata delar. Förstoringsorganet kan således innefatta en objektivlins, eller linssystem, 142, vilken är anordnad nära provhållaren 132 och vilken delas för de två optiska inställningarna för tagning av både den första och den andra digitala bilden. Objektivlinsen 142 åstadkommer en första förstoring av provet. Bildsystemet 136 kan vidare innefatta en stråldelare 139 för riktning av ljus i två olika riktningar mot en första och en andra anordning för tagning av bilder 140, 141, vilka bildtagningsanordningar kan vara av valfri typ av digital kamera, såsom CCD- kamera. Förstoringsorganet 138 innefattar en första okulärlins, eller linssystem, 144, vilken är anordnad mellan stråldelaren 139 och den första digitala kameran 140. Objektivlinsen 142 åstadkommer en första förstoring av provet, vilket ytterligare förstoras av okulärlinsen 144. Förstoringsorganet 138 kan innefatta ytterligare linser eller optiska element för åstadkommande av en lämplig förstoring och avbildning av provet i den första digitala bilden.

Förstoringsorganet 138 innefattar vidare en andra okulärlins, eller linssystem 145, vilken är anordnad mellan stråldelaren 139 och den andra 10 15 20 25 30 35 53O '2511 30 digitala kameran 141. Objektivlinsen 142 åstadkommer en första förstoring av provet, vilket förstoras ytterligare av okulärlinsen 145. Förstoringsorganet 138 kan innefatta ytterligare linser eller optiska element för åstadkommande av en lämplig förstoring och avbildning av provet i den andra digitala bilden.

Objektivlinsen 142 och okulärlinsen 145 kan implementeras som linspaket och okulärlinspaketet145 kommer då att förflytta ett virtuellt huvudplan inom objektivlinspaketet 142 för ändring av förhållandet mellan bildplanet och objektivlinspaketet 142 för möjliggörande av ytterligare förstoring, medan provtagnlngsanordningen 110 inte förflyttas i förhållande till objektivlins- paketet 142. På dethär sättet kan olika förstoringar erhållas iden första och den andra digitala bilden. l synnerhet förstoringsorganet 138, som visas iden här utförings- formen, innefattar ett optiskt element 147 som förstärker avbildning av vita blodkroppar som är belägna i fokus. Detta förbättrar möjligheterna för identiﬁering av vilka blodkroppstyper som är avbildade i fokus och därvid ska beaktas vid särskiljningen av olika typer av vita blodkroppar.

Det optiska elementet 147 möjliggör tagning av en bild av en provtjocklek som är mycket större än skärpedjupet hos den del hos bildsystemet 136 som tar den andra digitala bilden. Det optiska elementet 147 säkerställer att cellerna som är ur fokus kan avfärdas för ökning av mätningens säkerhet. Eftersom det optiska elementet 147 påverkar avbildningen av celler som är ur fokus, kommer cellerna som är i fokus att enkelt identiﬁeras. Det optiska elementet 147 kan implementeras som ett spatialfilter som påverkar avbildningen av en cell så att cellkanten kommer att innefatta ett intensitetsöverskott som är större än bakgrundsintensiteten, när cellen är avbildad genom att den absorberar ljus. Detta kan enkelt detekteras i bildanalys och därför kan dessa celler snabbt avfärdas.

Enligt en alternativ utföringsform kan förstoringsorganet innefatta en vågfrontkodningsdel mellan stråldelaren 139 och den andra digitala kameran 141. Vågfrontkodningsdelen kan således ersätta det optiska elementet 147.

En vågfrontkodningsdel distorderar avsiktligt ljusstrålarna genom att den låter dem passera genom en vågplatta med en sadelliknande form, som är relativt plan i mitten, men med kanter utskurna i uddar. Detta orsakar en speciﬁk optisk aberration, bilden ser oskarp ut, men defokuseringen är samma över ett stort omfång av avstånd. Denna vågfrontkodningsdel ökar således ett djup utmed den optiska axeln som kan analyseras. Distorsionerna i bilden bestäms huvudsakligen av formen hos den defokuserande vågfrontkod- 10 15 20 25 30 35 530 750 31 ningsdelen, vilken form är noggrant känd. Därför kan en dator ta bort oskärpan punkt för punkt. En dator kan avkoda bilden med användning av vad som är väsentligen ett digitalt ﬁlter och således skapa en bild som är skarp över ett stort skärpedjup. På det här sättet kan förstoringsorganet öka bildsystemets skärpedjup vilket möjliggör att ett större djup av provet avbildas i fokus. l den här utföringsformen kan stråldelaren ersättas med, bildsystemet 136 kan innefatta en spegel eller annat element (inte visat) för riktning av väsentligen allt ljus från provet mot en utvald av de två digitala kamerorna 140, 141. Spegeln kan då vridas eller förflyttas för skiftning av kameran 140, 141 som ser provet. Detta gör det möjligt för mer ljus att passera till de digitala kamerorna 140, 141 och ger således bättre ljusförhållanden för bildtagning. Dock kan de två bildema inte registreras simultant och bildsystemet 136 kommer att behöva rörliga delar. Enligt ett alternativ kan en av kamerorna anordnas att se provet när spegeln är helt borttagen från den optiska vägen.

Enligt ett annat alternativ kan objektivlinsen 142 tillhandahålla all förstoring som behövs för erhållande av den första bilden. Således kan ljus skickas direkt från stråldelaren eller spegeln till den första digitala kameran 140.

Enligt ett ytterligare annat alternativ delas ingen objektivlins av den första och den andra optiska inställningen. Sålunda kan en stråldelare eller spegel anordnas nära provhållaren 132 och förstoringsorganet 138 kan innefatta både en objektivlins och en okulärlins i båda optiska vägar mellan stråldelaren och den första digitala kameran 140 och mellan stråldelaren och den andra digitala kameran 141.

Enligt ett ytterligare alternativ erhålls den första och den andra digitala bilden medelst en digital kamera. l det här fallet måste förstoringsorganet 138 bytas eller ändras för ändring av de optiska inställningarna för erhållande av de två digitala bilderna. Sålunda kan en objektivlins 242 vara flyttbar mellan två olika väldefinierade lägen, som visas iﬁg 5. Objektivlinsen 242 kan således vara anordnad för förﬂyttning utmed den optiska axeln och komma i kontakt med ett stopp, tex en kant hos den optiska axeln kommer i kontakt med ett utsprång 250, 252. Avståndet mellan objektivlinsen och provtagningsanordningen kan således noggrant styras för styrning av förstoringen av en bild som ska tas. 10 15 20 25 30 35 530 750 32 I valfritt av de ovan beskrivna alternativen är den första digitala kameran 140 anordnad att avbilda mätkaviteten 120 med en första optisk inställning tillhandahållen av förstoringsorganet 138. Förstoringsorganet 138 är således anordnat att åstadkomma en förstoringsgrad av 1-50x, mera föredraget 1-20x och mest föredraget 1-4x. Inom dessa förstoringsgrad- intervall är det möjligt att särskilja de vita blodkropparna. Bilden kan tas med en förbättrad upplösning för möjliggörande av användning av lägre förstoringsgrad. Vidare kan skärpedjupet hos förstoringsorganet 138 fortfarande anordnas att innefatta mätkavitetens 120 tjocklek.

Som beskrivet med hänvisning till den första utföringsformen som visas iﬁg 2 är den första digitala kameran 140 iden andra utföringsformen anordnad att ta en första digital bild av provet. Den första digitala kameran 140 ser på provet så att hela mätkavitetens 120 tjocklek är inom skärpedjupet som definierat för den första utföringsformen. Bildsystemet 136 kommer att definiera en area hos mätkaviteten 120 vilken area kommer att avbildas i den första digitala bilden. Arean som avbildas tillsammans med mätkavitetens 120 tjocklek deﬁnierar volymen hos provet som avbildas.

Vidare, i valfri av de ovan beskrivna utföringsformerna, är den andra digitala kameran 141 anordnad att avbilda mätkaviteten 120 med en andra optisk inställning tillhandahållen av förstoringsorganet 138. Förstoringsor- ganet 138 är anordnat att åstadkomma en förstoringsgrad av 5-200x, mera föredraget 5-100x och mest föredraget 5-20x. Inom dessa förstoringsgrad- intervall är det möjligt att särskilja de vitablodkropparna. Bilden kan tas med en förbättrad upplösning för möjliggörande av användning av lägre förstoringsgrad. Dock, eftersom den andra digitala bilden ser på samma del av mätkaviteten 120 som den första digitala bilden kan den större förstoringen som används i den andra optiska inställningen förhindra att hela mätkavitetens 120 tjocklek avbildas inom ett skärpedjup. Den andra digitala bilden kommer således att avbilda vita blodkroppar i fokus, men den kommer också att avbilda vita blodkroppar och andra delar av blodprovet som är ur fokus vilket orsakar en suddig störning i bilden. Vid dessa förhållanden kommer det optiska elementet 147, som beskrivet ovan, att förbättra möjligheterna för identifiering av celler som är avbildade i fokus och vilket gör typklassificeringen enklare.

Förstoringsorganet 138 kan med fördel anordnas att placera ett topparti av mätkavitetens 120 tjocklek i fokus i den andra digitala kamerans 141 bildplan. Detta innebär att störningarna hos blodprovets delar som är ur 10 15 20 25 30 35 530 750 33 fokus är nära botten och förblir relativt små. Det är dock tänkbart att valfritt parti hos mätkaviteten 120 är avbildat i fokus i den andra digitala bilden.

Vidare kan förstoringsorganet 138 vara anordnat att typiskt avbilda en mätkavitettjocklek av 20-60 mikrometer i fokus.

Enligt ännu ett ytterligare alternativ, som visas i fig 6, tas bara en digital bild. Dock måste denna digitala bild tillhandahålla information om riktningen hos detekterat ljus. Detta innebär att den digitala bilden innehåller information om inte bara den detekterade strålningen utan också en plats i rummet från vilken den detekterade strålningen emitterades. Denna digitala bild kan sedan visas på ett sätt så att den digitala bildens fokus kan skiftas efter önskan. Den digitala bilden kan således användas för det första för räkning av det totala antalet vita blodkroppar inuti hela mätkavitetens djup och för det andra, genom fokusskift till ett parti hos tjockleken, för bestämning av förhållandet mellan olika typer av vita blodkroppar i provet. Detta alternativ kan implementeras, som visas i fig 6, innefattande en ljuskälla 334, en objektivlins 342 och en digital kamera 340. Dessa delar kan implementeras på liknande sätt som beskrivet ovan. Anordningen innefattar vidare en uppsättning av små linser 360 som är tillhandahållna iden optiska vägen mellan provtagningsanordningen 110 och den digitala kameran 340. Uppsättningen av små linser 360 åstadkommer en möjlighet till spårning av ljusstrålar i den tagna bilden så att olika delar i bilden kan placeras i fokus.

För att återgå till ﬁg 3, innefattar apparaten 130 vidare en bildanalysator 146. Bildanalysatorn 146 är kopplad till den första och den andra digitala kameran 140, 141 för mottagning av den första och den andra digitala bilden, tagna av den första och den andra digitala kameran 140, 141.

Alternativt tar bildanalysatorn 146 endast emot en digital bild innefattande information om ljusets riktning, som beskrivet i stycket ovan. Bildanalysatorn 146 är anordnad att analysera den första och den andra digitala bilden på ett liknande sätt som är beskrivet för bildanalysatorn 46 enligt den första utföringsformen ovan. Eftersom den andra digitala bilden kan erhållas genom avbildning av endast del av provtjockleken inom ett skärpedjup kan emellertid bildanalystorn 146 vara tvungen att hantera den andra bilden försiktigare.

Först och främst kommer bildanalysatorn 146 bara att analysera vita blodkroppar som identifierats som avbildade i fokus. Detta är möjligt eftersom bildanalysatorn 146 endast bestämmer förhållandet mellan olika typer av vita blodkroppar och därför inte behöver veta den exakta volymen hos provet som analyseras. Celler som avbildas ur fokus kan bli oskarpa på ett sådant sätt att 10 15 20 25 30 35 530 750 34 bildanalysatorn 146 skulle kunna bestämma felaktiga cellstorlekar och därför klassiﬁcera cellerna felaktigt. Sålunda, genom säkerställande av att endast celler som avbildas i fokus analyseras, kan säkerheten hos analysen förbättras.

Fig 7 visar ett prov 710 som avbildats vid tre olika lager 720a-c hos provet 710. Lager 720b indikerar ett fokalplan som kommer att diskuteras i detalj nedan. Ett optiskt system har ett skärpedjup i vilket objekt kan anses vara i fokus även om det inte är positionerade exakt i fokalplanet. l ﬁg 7 indikeras fokalplanets 720b skärpedjup med det streckade omrâdet 720b'.

Fig 8a-c visar tre olika vita blodkroppar i kameravy och ﬁg 9a-c visar deras respektive ljusfördelningar.

Fig 8b visar en vit blodkropp avbildad i fokus. Kärnoma framträder som mörka skuggor medan det omgivande cytoplasmat är nästan osynligt. I ﬁg 9b visas ljusintensitetsfördelningen. Kärnorna framträder som partier med signifikant lägre ljusintensitet medan cytoplasmat lämnar ljusintensiteten opåverkad.

Fig 8a visar en vit blodkropp som är avbildad för nära anordningen för tagning av bilder 441 för att vara i fokus. Kärnorna framträder som mörka skuggor medan det omgivande cytoplasmat fungerar som en lins och bryter och sprider ljuset vilket resulterar i en mörk cirkel runt kärnorna. I fig 9a visas ljusintensitetsfördelningen. Kärnorna framträder som ett parti med signiﬁkant lägre ljusintensitet och cytoplasmat framträder med lägre ljusintensitet.

Fig 8c visar en vit blodkropp som är avbildad för lång bort från anordningen för tagning av bilder 441 för att vara i fokus. Kärnorna framträder som mörka skuggor medan det omgivande cytoplasmat fungerar som en lins och bryter ljuset vilket resulterari en ljusstark cirkel runt kärnorna. lfig 9c visas ljusintensitetsfördelningen. Kärnorna framträder som ett parti med signifikant lägre ljusintensitet medan cytoplasmat framträder med hög ljusintensitet.

Bildanalysatorn 146 är vidare anordnad att bestämma storleken hos de vita blodkroppar som är avbildade i fokus. Den bestämda storleken kan sedan användas för klassiﬁcering av de vita blodkroppama på ett sätt som motsvarar sättet beskrivet ovan med hänvisning till den första utföringsformen. Eftersom den andra digitala bilden kan vara något oskarp och svåranalyserad, kan bildanalysatorn 146 vara anordnad att räkna och klassificera endast ett relativt litet antal vita blodkroppar, säg 200. Detta kan fortfarande vara tillräckligt för bildande av ett statistiskt signifikant resultat av 10 15 20 25 30 35 530 750 35 förhållandet mellan olika typer av vita blodkroppar i provet. Som ett alternativ kan bildanalysatorn 146 vara anordnad att utföra mätning av storlek och verifiering av huruvida en cell är avbildad i fokus inom samma bildbehandlingssteg. Följaktligen bestäms storleken för varje avbildad cell, men bara cellerna som är avbildade i fokus beaktas vid bestämning av förhållandet mellan olika typer av vita blodkroppar i provet.

Bildanalysatorn 146 kan realiseras som en processorenhet vilken innefattar kod för utförande av bildanalysen.

Vid användning av principen enligt fig 7-9a-c och uppställningen enligt fig 10, kan apparaten 30 anordnas att ta ﬂera digitala bilder av provet med användning av olika optiska inställningar. Till exempel kan nämnda ﬂera digitala bilder avbilda tio olika lager 720a-j hos provet 710 vilket visas i ﬁg 10.

Bildanalysatorn är anordnad att, för en specifik partikel eller cell, bestämma antalet nämnda bilder i vilka nämnda partikel eller cell avbildas. Bildräknandet startar från en bild i vilken partikeln eller cellen är bestämd till att vara ur fokus i en första riktning och fortsätter via bilden(erna) i vilken partikeln eller cellen är bestämd till att vara i fokus och slutar i en bild i vilken partikeln eller cellen är bestämd till att vara ur fokus i en andra riktning. Den första och andra riktningen är i stort sett motstående normaler till fokalplanet. I fig 8a och ﬁg 9a är cellen bestämd till att vara ur fokus i en första riktning. Gränsen för att vara ur fokus i denna riktning är bestämd till att vara bilden i vilken den största kontrasten uppmäts för en specifik cell för de olika områdena (mitt- och ringområde). För celler som är belägna ännu närmare bildsystemet kommer samma grundläggande form med en mörk ring runt en mörka kärnor att detekteras, men de kommer att vara mera oskarpa och kontrasten kommer att vara lägre än i bilden som âr bestämd till att vara gränsen för att vara ur fokus i den första riktningen. Likaledes kommer den andra gränsen att bestämmas genom identifiering av i vilken bild som den största kontrasten mellan de mörka kärnorna och ljuset som omger kärnorna detekteras. I bilderna med ett fokalplan ännu längre bort från bildsystemet, kommer cellerna fortfarande att detekteras som en mörka kärnor och en ljus cirkel, men de kommer att vara suddigare och kontrasten kommer att vara lägre än i bilden som anses vara gränsen för att vara ur fokus i den andra riktningen.

Detta kommer att ge information angående krökningsradien för respektive vit blodkropp. En jämförelsevis liten vit blodkropp kommer att ge en jämförelsevis kort fokuslängd och kommer, vid räkning av bilder mellan de begränsande bilderna, att resultera i ett jämförelsevis lågt antal bilder. Detta 10 15 20 25 30 35 530 750 36 kan också sägas som att de rör sig fort in i och ur fokus. En jämförelsevis stor vit blodkropp kommer att ge en längre fokuslängd och avståndet mellan bilden i vilken de är ur fokus i en riktning och bilden i vilken de är ur fokus i den andra riktningen kommer att vara jämförelsevis större. Detta kan också sägas som att de rör sig långsamt in i och ur fokus vid jämförelse av de olika tagna bilderna med bilder från angränsande lager. Det kan noteras att fokuslängden och de gränssättande bilderna hänför sig till ett avstånd, men med ett specificerat avstånd i fokalplan för respektive bild kan ett avstånd istället anges som ett antal bilder.

Utföringsformen enligt fig 10 innefattar en ljuskälla 434, en provtagningsanordning 410, ett optiskt system 428 (med en förstoringsfaktor av 10x), en bländare 450 som riktar ljuset till en anordning för tagning av bilder 440. Med hänvisning till ﬁg 4 kommer en metod för volymetrisk bestämning av antalet vita blodkroppar att beskrivas. Metoden innefattar tagning av ett blodprov i en provtagningsanordning, steg 102. Ett outspätt helblodsprov tas upp i provtagningsanordningen. Provet kan tas från kapillärblod eller venblod. Ett prov av kapillärblod kan dras in i mätkaviteten direkt från ett stucket finger hos en patient. Blodprovet kommer i kontakt med ett reagens i provtagningsanordningen vilket initierar en reaktion. De röda blodkropparna kommer att lyseras och ett infärgningsmedel ackumuleras i de vita blodkropparnas kärnor. Inom några minuter efter tagningen av blodprovet är provet redo för analys. Alternativt tas ett blodprov och blandas med ett hemolyseringsmedel och ett infärgningsmedel före införande i provtagningsanordningen. Provtagningsanordningen placeras sedan i en analysanordning, steg 104. En analys kan initieras genom tryckning av en knapp hos analysanordningen. Alternativt initieras analysen automatiskt när apparaten detekterar provtagningsanordningens närvaro.

Provet bestrålas, steg 106, och en första och en andra digital bild av provet tas, steg 108, med användning av olika optiska inställningar. Provet bestrålas med elektromagnetisk strålning av en våglängd som motsvarar en absorptionstopp hos infärgningsmedlet. Detta innebär att den digitala bilden kommer att innehålla svarta eller mörkare prickar på platserna för de vita blodkropparnas kärnor.

De tagna digitala bilderna överförs till en bildanalysator som utför bildanalys av den första och den andra digitala bilden, steg 110.

Bildanalysatorn räknar antalet svarta prickar i den första digitala bilden för en volymetrisk antalsbestämning av alla vita blodkroppar i blodprovet. 10 15 20 25 30 530 750 37 Bildanalysatorn analyserar även storleken och formen hos ett visst antal svarta prickar i den andra digitala bilden för klassiﬁcering av de vita blodkropparna och för erhållande av ett förhållande mellan olika typer av vita blodkroppar i blodprovet.

Enligt en annan utföringsform som visas i fig 11, innefattar bildtagningssteget 108b tagning av ett ﬂertal digitala bilder vid olika lager.

I bildanalysatorn analyseras respektive digital bild (från varje lager) för bestämning av vilka vita blodkroppar som är i fokus och för dessa vita blodkroppar analyseras bilden för klassiﬁcering av de vita blodkropparna och för erhållande av ett förhållande mellan olika typer av vita blodkroppar i blodprovet.

Det bör betonas att de föredragna utföringsformerna beskrivna häri inte på något sätt är begränsade och att många alternativa utföringsforrner är möjliga inom skyddsomfånget som är deﬁnierat av de bifogade kraven.

Anordningen enligt fig 10 kan vara en separat enhet eftersom det totala antalet vita blodkroppar kan bestämmas under bestämningen av klassificeringen av respektive vit blodkropp. Alternativt kan anordningen enligt ﬁg 10 användas som anordning för tagning av bilder 41 i utföringsformen enligt ﬁg 2 eller som anordning för tagning av bilder 141 i utföringsformen enligt fig 3. En sådan utformning visas i princip ifig 12. Denna utföringsforrn innefattar en ljuskälla 534, en bländare 550, en provtagningsanordning 510, en stråldelare 539, ett första optiskt system 538a (med en första förstoringsfaktor av omkring 3x) som riktar ljuset mot en första anordning för tagning av bilder 540 och ett andra optiskt system 538b (med en andra förstoringsfaktor av omkring 10x) som riktar ljuset mot en andra anordning för tagning av bilder 541 via en spegel 534. Det andra optiska systemet innefattar även organ för ändring av fokus 542 eller kan vara rörligt.

Därigenom är den andra anordningen för tagning av bilder 541 kapabel att ta ett flertal digitala bilder. len utföringsform utelämnas den första anordningen för tagning av bilder 540 och det totala antalet partiklar eller vita blodkroppar bestäms ur bilderna som tagits av den andra anordningen för tagning av bilder 541.

Claims

10 15 20 25 30 35 530 750 38 3A/

1. Mätapparat för bestämning av antalet partiklar i ett prov, varvid anordningen innefattar: en hållare, vilken är anordnad för mottagning av en provtagningsanordning innefattade en mätkavitet som inrymmer ett prov, ett bildsystem som är anordnat att ta minst en förstorad digital bild av provet, och en bildanalysator, vilken är anordnad att analysera nämnda minst en tagna digitala bild för identifiering av partiklarna och bestämning av antalet partiklari provet, varvid bildanalysatorn är anordnad att analysera nämnda minst en tagna digitala bild för identiﬁering av partiklar som är avbildade i fokus och bestämning av dessa partiklars typer och antal, varvid typerna särskiljs genom fysikaliska egenskaper hos partiklarna varigenom förhållandet mellan olika typer av partiklar i provet bestäms.

2. Mätapparat enligt krav 1, varvid anordningen är anordnad för bestämning av antalet vita blodkroppar i ett blodprov, varvid mätkaviteten är anordnad inrymma ett infärgat och hemolyserat blodprov och varvid bildanalysatorn är anordnad att analysera nämnda minst en tagna digitala bild för identiﬁering av infärgade vita blodkroppar och bestämning av antalet vita blodkroppari provet, varvid bildanalysatorn är anordnad att analysera nämnda minst en tagna digitala bild för identiﬁering av vita blodkroppar som är avbildade i fokus och bestämning av dessa vita blodkroppars typer och antal, varvid typerna särskiljs genom fysikaliska egenskaper hos de vita blodkropparna, varvid förhållandet mellan olika typer av vita blodkroppar i provet bestäms.

3. Mätapparat enligt krav 1 eller 2, ytterligare innefattande en elektromagnetisk strålningskälla vilken är anordnad att bestråla provet som inryms i provtagningsanordningens mätkavitet.

4. Mätapparat enligt något av kraven1-3, varvid bildsystemet är anordnat att ta ett ﬂertal digitala bilder av provet med användning av olika optiska inställningar, varvid bildanalysatorn är anordnad att analysera varje tagen digital bild för identiﬁering av partiklar eller infärgade vita blodkroppar och för bestämning av antalet partiklar eller vita blodkroppar i provet, varvid bildanalysatorn är anordnad att analysera varje tagen digital bild för 10 15 20 25 30 35 530 750 39 identifiering av partiklar eller vita blodkroppar som är avbildade i fokus och bestämning av typer och antal för dessa partiklar eller vita blodkroppar, varvid typerna särskiljs genom fysikaliska egenskaper hos partiklarna eller de infärgade vita blodkropparna, varigenom förhållandet mellan olika typer av partiklar eller vita blodkroppar i provet bestäms.

5. Mätapparat enligt krav 1, varvid bildsystemet är anordnat att tillhandahålla information om ljusets riktning i den tagna bilden, varigenom fokusskift i den tagna bilden möjliggörs.

6. Mätapparat enligt krav 1, varvid bildsystemet är anordnat att ta en första och en andra digital bild av provet med användning av olika optiska inställningar och varvid blldanalysatorn är anordnad att analysera den första tagna digitala bilden för bestämning av antalet partiklar eller vita blodkroppar i provet och bildanalysatorn är anordnad att analysera den andra tagna digitala bilden för bestämning av förhållandet mellan olika typer av partiklar i provet.

7. Mätapparat enligt krav 6, varvid förstoringsorganet innefattar två åtminstone delvis separata delar, vilka leder ljus från ett bestrålat prov till en första och en andra anordning för tagning av digitala bilder.

8. Mätapparat enligt något av kraven 1-7, varvid bildanalysatorn är anordnad att analysera kanter hos avbildade partiklar eller celler för bedömning av huruvida partikeln eller cellen är avbildad i fokus baserat på en intensitetskurvas lutning vid kanten.

9. Mätapparat enligt något av kraven 1-8, varvid bildanalysatorn är anordnad att, för en specifik partikel eller cell, bestämma antalet nämnda bilder i vilka nämnda partikel eller cell är avbildad vid räkning från en bild i vilken partikeln eller cellen bestämts till att vara ur fokus i en första riktning, till en bild ivilken partikeln eller cellen bestämts till att vara ur fokus i en andra riktning.

10. Mätapparat enligt krav 9, varvid bildanalysatorn är anordnad att bestämma, baserat på det räknade antalet bilder, en fysikalisk egenskap relaterad till storleken hos nämnda partikel eller cell. 10 15 20 25 30 35 530 750 40

11. Mätapparat enligt något av kraven 1-10, varvid förstoringsorganeti de optiska inställningar som används för tagning av nämnda minst en digitala bild har en förstoringsgrad av 1-50x, mera föredraget 1-20x, mera föredraget 3-20x, mera föredraget 5-20x och mera föredraget omkring 10x.

12. Mätapparat enligt något av kraven 1-11, varvid bildsystemet är anordnat att erhålla nämnda minst en digitala bild med ett skârpedjup i intervallet 2-60 mikrometer, mera föredraget i intervallet 2-30 mikrometer, mera föredraget omkring 8-10 mikrometer.

13. Mätapparat enligt något av kraven 4-12, varvid den elektromagnetiska strålningskällan är anordnad att bestråla med en ljusvåglängd som motsvarar en absorptionstopp hos infärgningsmedlet.

14. Mätapparat enligt något av kraven 4-13, varvid nämnda elektromagnetiska strålningskälla innefattar en laserkälla.

15. Mätapparat enligt något av kraven 4-13, varvid nämnda elektromagnetiska strålningskälla innefattar en lysdiod.

16. Mätapparat enligt något av kraven 4-15, varvid bildanalysatorn är anordnad att identifiera områden med hög ljusabsorption för bestämning av antalet partiklar eller vita blodkroppar i provet.

17. Mätapparat enligt krav 16, varvid bildanalysatorn är anordnad att identiﬁera mörka prickar för bestämning av antalet partiklar eller vita blodkroppar i provet.

18. Mätapparat enligt något av kraven 4-17, varvid bildanalysatorn är anordnad att särskilja olika typer av partiklar eller vita blodkroppar genom analys av form och storlek för identifierade områden med hög ljusabsorption i nämnda minst en digitala bild.

19. Metod för bestämning av antalet partiklar i ett prov, varvid nämnda metod innefattar: tagning av ett prov in i en mätkavitet hos en provtagningsanordning, 10 15 20 25 30 35 539 750 41 tagning av minst en digital bild av en förstoring av det bestrålade provet i mätkaviteten, digital analys av nämnda minst en digitala bild för identiﬁering av partiklarna och bestämning av antalet partiklar i provet, och digital analys av nämnda minst en digitala bild för identifiering av partiklar som är avbildade ifokus och bestämning av typer och antal för dessa partiklar, varvid typerna särskiljs genom fysikaliska egenskaper hos partiklarna, varigenom förhållandet mellan olika typer av partiklar i provet bestäms.

20. Metod enligt krav 19, varvid metoden är anordnad för bestämning av antalet vita blodkroppar i ett blodprov, varvid nämnda metod innefattar: tagning av ett blodprov in i en mätkavitet hos en provtagnings- anordning, varvid blodprovet blandas med ett reagens, innefattande ett hemolyseringsmedel för lysering av de röda blodkropparna i blodprovet och ett infärgningsmedel för infärgning av de vita blodkropparna i blodprovet, tagning av minst en digital bild av en förstoring av det bestrålade provet i mätkaviteten, digital analys av nämnda minst en digitala bild för identifiering av vita blodkroppar infärgade genom den selektiva infärgningen och bestämning av antalet vita blodkroppar i provet, och digital analys av nämnda minst en digitala bild för identiﬁering av vita blodkroppar som är avbildade i fokus och bestämning av typer och antal för dessa vita blodkroppar, varvid typerna särskiljs genom fysikaliska egenskaper hos de infärgade cellerna, varigenom förhållandet mellan olika typer av vita blodkroppar i blodprovet bestäms.

21. Metod enligt krav 19, varvid provet blandas med reagenset i mätkaviteten.

22. Metod enligt krav 19, vidare innefattande bestrålning av provet som inryms i provtagningsanordningens mätkavitet.

23. Metod enligt något av kraven 19 till 22, varvid ett ﬂertal digitala bilder av provet tas med användning av olika optiska inställningar, varvid varje tagen bild digital bild analyseras för identifiering av partiklar eller infärgade vita blodkroppar och bestämning av antalet partiklar eller vita 10 15 20 25 30 35 530 750 42 blodkroppar i provet, varvid varje tagen digital bild analyseras för identiﬁering av partiklar eller vita blodkroppar i provet som är avbildade i fokus och bestämning av typer och antal för dessa partiklar eller vita blodkroppar, varvid typerna särskiljs genom fysikaliska egenskaper hos partiklarna eller de infärgade vita blodkropparna, varigenom förhållandet mellan olika typer av partiklar eller vita blodkroppar i provet bestäms.

24. Metod enligt något av kraven 19-23, varvid nämnda minst en digitala bild tas så att information om ljusets riktning registreras i den tagna bilden, varigenom fokusskift möjliggörs i den tagna bilden, och varvid analysen utförs genom sekventiellt fokusskift.

25. Metod enligt något av kraven 19 till 24, varvid tagningen av minst en digital bild innefattar tagning av en första digital bild av en första förstoring av provet i mätkaviteten och tagning av en andra digital bild av en andra förstoring av provet i mätkaviteten, varvid den andra förstoringen är större än den första och varvid den första tagna digitala bilden analyseras för bestämning av antalet partiklar eller vita blodkroppar i provet och den andra tagna digitala bilden analyseras för bestämning av förhållandet mellan olika typer av partiklar eller vita blodkroppar i provet.

26. Metod enligt något av kraven 19-25, vidare innefattande bestämning av, för en speciﬁk cell, antalet nämnda bilder i vilken nämnda cell avbildas vid räkning från en bild lvilken partikeln eller cellen bestämts till att vara ur fokus i en första riktning, till en bild i vilken partikeln eller cellen bestämts till att vara ur fokus i en andra riktning.

27. Metod enligt krav 26, varvid, baserad på det räknade antalet bilder, en fysikalisk egenskap relaterad till storleken på nämnda cell bestäms.

28. Metod enligt något av kraven 19-27, varvid nämnda minst en digitala bild tas med användning av en förstoringsgrad av 1-50x, mera föredraget 1-20x, mera föredraget 3-20x, mera föredraget 5-20x och mera föredraget omkring 10x.

29. Metod enligt något av kraven 19-28, varvid bildsystemet är anordnat att åstadkomma nämnda minsta en digitala bild med ett skärpedjup i 10 15 20 25 30 35 530 750 43 intervallet 2-60 mikrometer, mera föredraget i intervallet 2-30 mikrometer, mera föredraget omkring 8-10 mikrometer.

30. Metod enligt något av kraven 22-29, varvid provet bestrålas med ljus av en våglängd som motsvarar en absorptionstopp hos infärgnings- medlet.

31. Metod enligt något av kraven 22-30, varvid nämnda bestrålning utförs med hjälp av en Iaserkälla.

32. Metod enligt något av kraven 22-31, varvid nämnda bestrålning utförs med hjälp av en lysdiod.

33. Metod enligt något av kraven 19-32, varvid nämnda analys innefattar identifiering av områden med hög ljusabsorbans för bestämning av antalet partiklar eller vita blodkroppar i provet.

34. Metod enligt något av kraven 33, varvid nämnda analys innefattar identifiering av mörka prickar för bestämning av antalet partiklar eller vita blodkroppar i provet

35. Metod enligt något av kraven 19-34, varvid nämnda analys innefattar särskiljning av olika typer av partiklar eller vita blodkroppar genom analys av form och storlek hos identiﬁerade områden med hög ljusabsorbans i nämnda minst en digitala bild.

36. Datorprogramsprodukt, reallserad i ett datorläsbart medium, för analys av ett prov, innefattande: datorkod för digital analys av minst en bild av ett prov för bestämning av ett antal partiklar i provet; datorkod för digital analys av nämnda minst en bild av provet för identiﬁering av en eller flera typer av partiklar i ett fokuserat område hos provet, varvid varje typ av partikel associeras med en eller ﬂera särskiljande fysikaliska egenskaper; datorkod för avgivning av information som motsvarar antalet och typerna av partiklar i provet. 10 530 750 44

37. Datorprogram för analys av ett prov, varvid datorprogrammet innefattar datorprogramkod för: analys av minst en digital bild för identiﬁering av partiklarna och bestämning av antalet partiklar i provet, och analys av nämnda minst en digitala bild för identifiering av partiklar som är avbildade i fokus och bestämning av typer och antal för dessa partiklar, varvid typerna särskiljs genom fysikaliska egenskaper hos partiklarna, varigenom förhållandet mellan olika typer av partiklar i provet bestäms.