SE527539C2 - Förfarande och system för bestämning av den belastning som överförs från en påhängsvagn till en första axel hos ett dragfordon - Google Patents

Description

25 30 35 527 539 2 om bara den belastning som bärs upp av nämnda andra axel och positionen för eller den så kallade "vändskivan" ("fiñh wheel") är kända. Belasmingen som överförs till den första axeln eller ett värde som representerar densamma kan exempelvis beräknas genom att använda statiska beräkningar. Dragfordonets nettovikt eller olastade vikt och även andelen av sådan vikt som bärs upp av fordonets axlar är vanligtvis kända. Om så önskas kan därför även den totalbelasmíng eller vikt som bärs upp av var och en av den första och andra axeln bestämmas.

Positionen för understödspunkten eller "vändskivan" i förhållande till dragfordonets axlar kan förändras för att erhålla en önskad vikt- eller belastningsfördelning på dragfordonets axlar, exempelvis för att bibehålla önskade bromsnings- och/eller hos kombinationen av fordon och pähängsvagn. Förflytmingen av "vändskivan" kan manövreras manuellt eller utföras automatiskt med hjälp av en elektronisk styranordning i enlighet med förutbestämda program.

Understödspunkten eller “vändskivan" förskjuß fördelaktigt mellan förutbestämda posiüona' längs en bana som utsträcker sig i dragfordonets längdriktning. "Vänclskívan" kan exempelvis lösgörbart låsas fast i vilken som helst av de förutbestämda positionerna. Den aktuella positionen för understödspunkten eller ”vändskivan” kan bestämmas med vilket konventionellt medel som helst. I den för närvarande föredragna utföríngsformen definieras uriderstödspunlrteri av ett förskjutbart stödorgan, vilket är hopkopplat med en fast del hos dragfordonet med hjälp av ett ledat stavorgan, och stödorganets position kan då bestämmas på bas av stavorgandelarnas inbördes vinkelposition.

Den första axeln är vanligtvis en fiamaxel, medan den andra axeln är en bakaxel, och understödspunkten är placerad mellan dragfordonets fiam- och bakaxlar. Den ovannämnda första axeln kan dock även vara en bakaxel. Dragfordonet kan ha en bakaxel i form av en boggi, eller ett par av tätt intill varandra liggande bakaxlar. I det senare fallet kan den belastning som överförs till ett sådant par av andra axlar bestämmas för varje sådan axel eller vid en gemensam belastningspunkt.

Belastningen L1 som överförs fi-àn páhängsvagnen till den första axeln kan beräknas på bas av följande ekvation: L1 * dl = L2 * d2 eller Ll=L2*-d-2 dl 10 15 20 25 30 35 527 539 där belastningen som överförs från påhängsvagiien till den andra axeln är L2 och de längsgående avstånden mellan understödspunkten och de första och andra axlarna är dl respektive d2.

Om så önskas kan totalbelastriingen L3 som överförs från påhñngsvagnen till dragfordonet vid nämnda understödspunkt beräknas ur ekvationen L3=Ll+L2 Föreliggande uppfinning tillhandahålla' också ett system för bestämning av den belastning som överförs fiånenpåhângsvagntill enförstaaxelhosettdrafiordon, vilketharåtniinstone en ytterligare, andra axel, varvid páhlngsvagnen delvis bärs upp av dragfordonet vid en understödspunkt hos detta, och nämnda system innefattar en lastavkânnande anordning för bestamningavettfiksmvârdesomrepresenternrdenbelasmingsomöverförs fiñnpåhängsvagnen till nämnda åtminstone en ytterligare, andra axel och en positíonsdetekteringsenhet för bestämning av ett andra värde som representerar imderstñdspunktms position i förhållande till nämnda axlar, och varvid systemet enligt uppfinningen kämretecknas av en elektronisk berakningsenhet som är anordnad tör att ta emot signaler från den lastavkännande anordningen och fiñn posítionsdetektcringsenhetcrr som representerar nämnda första respektive andra värden, och för att beräkna ett värde som repræenterar belastningen som överförs från påhângsvagnen till den törsta axeln baseratpanämndaförstaochandravärderi. Ett sådantsystemkan dessutom innefattaen visningsenhet som kommunicerar med den elektroniska berâkningsenheten och som är anordnad för att visa vilka som helst av värdena mottagna och/eller beräknade av berñkningserilteten.

Visningsenheten är företrädesvis anordnad inuti förarhytten så. att den kan överblickas av föraren.

KORTFATTAD BESKRIVNING AV RITNINGAR: Uppñnningen kommer nu att beskrivas ytterligare med hänvisning till rltningarna, där tig. 1 är en schematísk sidovy av ett dragfordon och en till detta kopplad páhängsvagn som innefattar ett system enligt uppfinningen, och tig. 2 är en perspektivvy i förstorad skala av en utföringsform av en kopplingsanordning eller "vändskiva" hos fordonet visat i fig. I.

SÄTT ATI' UTÖVA UPPFINNINGEN: 10 15 20 25 30 35 527 539 4 Fig. 1 illustrerar ett dragfordon eller en dragbil 10 som har en framaxel 8 med framhjul ll och en bakaxel 9 med bakhjul 12. En påhângsvagri 13 har en bakre boggi som innefattar två hjulpar 14 och är lösgörbart hopkopplad med dragfordonet 10 med hjälp av en kopplingsanordning 15, vilken är förskjutbar i längdriktrringen i förhållande till fordonet 10 såsom indikeras av en dubbelpil 16 och utgör en del av den så kallade "vändskivan". En belastning L3 överförs fiån pàhängsvagnen 13 till "våndskivan" eller kopplingsanordningen l5 och andelen Ll av denna belastning bärs upp av framaxeln 8 med framhjul 11 och andelen L2 bärs upp av dragfordonets l0 bakaxel 9 med bakhjul 12.

Dragbilen 10 är idetta exempel utrustad med en bladljäder som framaxelupphangnmg och en lufiljäder som bakaxelupphängning. Axelbelasmingen för en axel upphingd med en bladfjädel' Ir svårattmätapáettdirekt sattDettagörsnonnaltmed en förskjulningsgivare somkânneravaxelns förskjutning och denna signal överförs därefter till ett belastníngsvärde med användning av en ekvation som kompenserar för fi en. Axelbelastrringen för en axel upphângd med en luftljäder, a andra sidan, är lätt att bestämma eftersom axelbelastningen kan erhållas från lufitrycket i luflbalgarna. Lufitryeket i lufihälgarna mäts under normala förhållanden på fordon med lufiädrar. Axelbelastningen för denna axel ir därför under normala förhållanden tillgänglig från det elektroniska luflljadringssystemet.

Totalbelasmingen eller vikten som bärs upp av bakaxeln 9 bestäms med en viktsensor 17, vilken kan vara anordnad i anslutning till ett hydrauliskt och/eller gasfiâdringssystem. Ett känt tillskott till denna totalbelasming som härrör fiân dragfordonets 10 nettovíkt bör räknas bort fiån värdet bestämt av sensorn 17 för att komma fiam till belasmingsvârdet L2. En positionsdetektor 18 som beskrivs mera detaljerat nedan bestämmer positionen för kopplingsanordningen eller "vändskivan" 15. Det axiella avståndet mellan framaxeln och kopplingsanordningen 15 är dl i fig. l, medan det axiella avståndet mellan bakaxeln och kopplingsanordningen 15 är d2.

När värdena L2, dl och d2 har bestämts kan värdet Ll beräknas ur ekvationen: Ll * dl = L2*d2 eller d2 Ll=L2*- dl L1 är belastningstillskottet fiñn belastningen 1.3 som bärs upp av fiarnaxeln 8. Om total- belastrringen eller vikten som bärs upp av fiamaxeln 8 skall bestämmas maste ett känt tillskott från 10 15 20 25 30 35 527 539 5 fordonets 10 nettovikt läggas till. Det måste förstås att det på detta sätt lr möjligt att bestämma de totalbelasmingar som bärs upp av framaxeln 8 respektive bakaxlarna 9, och/eller den relativa viktfördelningen på fiam- och bakaxlama när belastningen L2 och avståndet dl och d2 bestäms med hjälp av sensom 17 respektive detektom 18. Såsom indikerat i fig. 1 kan måtsignaler från viktsensorn 17 och fi-ån pæitionsdetektorn 18 överföras till en elektronisk beräknings- och visningsenhet 19, vilken är anordnad inuti förarhytten 20. I fig. 1 illustreras dock enheten 19 på utsidan av illustrationssklil. Den elektroniska beraknings- och visningsenheten 19 kan även vara integrerad i fordonets elektroniska styrsystem. Enheten kan liven innefatta en styranordning för automatisk förflytming av ”vândskivan” 15 för att därigenom erhålla en önskad belastnings- lördelrring på fiam- och bakaxlar-na 8 och9 i enlighetrnedettförrrtbestärnt schema ellerprogram.

Avståndet som "vandskivan" 15 förflyttas eller positionen för "vandskivan" 15 kan även visas för föraren. Detta gör det möjligt för föraren att fastställa förändringen av fordonets totallångd.

Fig. 2 illustrerar en utföringsform av kopplingsanordnirngen eller ”vândskivan” 15 mera i detalj.

Kopplingsanordningen 15 är förskjutbar längs pilen 16 i förhållande till en ramdel 21, vilken är fixerad vid fordonets 10 chassi. Kopplingsanordningen 15 definierar en trattformig urtagning 22 för mottagande och lösgörbar firstlåsning av ett kulformigt kopplingsorgan (ej visat) hos pàhängsvagnen 13. Motstående kuggstångsliknande former 23 utformade på ramdelen 21 samverkar med motsvarande låsorgan (ej visade) utformade på den förskjutbara kopplingsanondningen 15, så att kopplingsanordningen kan förslgiutas och lösgörbart låsas fast i vilken som helst av ett stort antal möjliga positioner genom att manövrera ett handtag 24. I utiöringsformen som visas i fig. 2 innefattar positionsdetektorn 18 ett ledat stavorgan 25 som lrtsträcker sig i langdrilclrririgen med ett gångjärn eller en svangtapp 26 i mitten. Stavorganets 25 ändar är hopkopplade med den förskjutbam kopplingsanordningen 15 respektive med den fasta rarndelen 21, så att stavorganets 25 delar, vilka år sammankopplade med gångjämet 26, inbördes definierar en vinkel som varierar som svar på den förskjutbara kopplingsanordningens 15 position.

En vinkelsensor 27 bestämmer vinkelvärdet och överför en motsvarande signal till beräknings- och vísningsenheten 19, vilken kan översätta vinkelvärdet till en exakt position för "vtlndskivan".

Det måste förstås att olika förändringar av utföringsfonnerna beskrivna ovan krmde göms utan att avvika från ramen för föreliggande uppfirming. Som ett exempel kunde vilken annan konventionell typ av positionsdetektor som helst än den som beskrivs ovan användas för att bestämma positionen för kopplingsanordningen eller "vändskivan" 15 i förhållande till positionema för dragfordonets 10 fram- respektive bakaxlar.

Claims (13)

10 15 20 25 30 35 527 539 PATENTKRAV

1. l. Förfarande för bestämning av den belastning (Ll) som överförs från en påhângsvagn (13) till en första axel (8) hos ett dragfordon (10), vilket har åtminstone en ytterligare, andra axel (9), varvid pàhängsvagnen delvis bärs upp av dragfordonet vid en understödspunkt (15) hos detta, nämnda förfarande innefattande: - att besfimma ett första värde som representerar den belastning (L2) som överlörs från påhångsvagnen till nämnda åtminstone en ytterligare, andra axel, och - att bestämma ett andra värde (dl, d2) som representerar miderstödspimktens (15) position i förhållande till nämnda axlar, kännetecknar av - att beräkna ett värde som representerar belastningen (Ll) som överförs fi-ån pñhangsvagnen till denförstaaxelnbaseratpñnämndaförstaoch andravärden.

2. Förfarande enligt patentkrav 1, vari understödspunlctens position i förhållande till dragfordonets axlar förändras.

3. Förfarande enligt patentkrav 2, vari understödspunkten förskjuts mellan fönitbestñmda positioner längs en bana (23) som utsträcker sig i dragfoidonets lângdriktning.

4. Förfarande enligt patentlcav 3, vari understödspurikten bestäms av ett förskjutbart stödorgan som är hopkopplat med en fast del (21) hos dragfordonet med hjälp av ett ledat stavorgan (25), varvid stödorganets position bestäms på bas av den inbördes vinkelpositionen hos stavorganets delar.

5. Förfarande enligt något av patentkraven l - 4, vari de första och andra axlarna är fram- och bakaxlar, varvid understödspurikten (15) är placerad mellan fiam- och bakaxlar-na.

6. Förfarande enligt patentkrav 5, vari belastningen Ll som överförs fiån påhangsvagnen till den första axeln beräknas på bas av följande ekvation: Ll * dl = L2 "' dZ eller 10 15 20 25 30 527 559 d2 Ll = L2*-- dl varvid belastningen som överförs från påhângsvagnen till den andra axeln är L2 och de längsgående avstånden mellan understödspunkterr och de första och andra axlarna är dl respektive d2.

7. Förfarande enligt patentkrav 6, vari den totalbelastrring L3 som överförs fián påhângsvagnen till dragfordonet vid nämnda rmderstödspunkt beräknas ur ekvationm L3=Ll+L2

8. System för bestämning av den belastning (LI) som överförs fiin en påbângsvagn (13) till en första axel hos ett dragfordon (8), vilket har åtminstone en ytterligare, andra axel (9), varvid påhärrgsvagnen delvis bärs upp av dragfordonet vid en understödspunkt (15) hos detta, och varvid nämnda system innefattar: - en lastavkânnande anordníng(l7) förbestämningav ettförstavärde somrepreserrterarden berusning som överens nan pahmgsvagrien uu nrmnaa mmm en ytterligare, man m1 och - en positionsdetekteringsenhet (18) för bestämning av ett andra värde som representerar understödspunktens position i förhållande till nämnda axlar, kännetecknar av - en elektronisk beräkningsenhet (19) som är anordnad för att ta emot signaler fiñn den lastavkännande anordningen och från positíonsdetekteringsenheten som representerar nämnda första respektive andra värden, och för att beräkna ett värde (Ll) som representerar belastningen som överförs från påhängsvagrren till den första axeln på bas av nämnda första och andra värden.

9. System enligt patentkrav 8, dessutom innefattande en visningsenhet (19) som kornmunicerar med den elektroniska berâkningsenheten och är anordnad för att visa vilka som helst av värdena mottagna och/eller beräknade av beräkningsenheten.

10. System enligt patentkrav 8 eller 9, vari positionsdetekteringsenheten innefattar ett ledat stavorgan (25) som kopplar samman en fast del (21) hos dragfordonet och ett stödorgan (15) som 10 15 20 527 539 är förskjutbart i förhållande till fordonet, och en vinkelavkllnnande anordning (27) för bestämning av den inbördes vínkelpositionen hos stavorganets delar.

11. ll. System enligt något av patentkraven 8-10, vari den elektroniska beräkningserilieten berâlmar belastningen Ll som överförs från påhñngsvagnen till den första axeln på bas av följande ekvation: LI* dl = L2* d2 eller d2 Ll = L2*- dl där belastningen som överförs fiin påliângsvagrren till den andra mreln är L2 och de längsgående avstånden mellan tmderstödspunkten och de första och andra axlarna är dl respektive d2.

12. Datorprogram som innefattar pmgniuikod för genomförande av alla stegen i nagot av patentlcraven l till 7 när nämnda program exekveras av en dator.

13. Datorprogramprodukt som innefattar programkod lagrad på ett medímn som kan läsas av en dator för genomförande av förfarandet i något av patentkraven I till 7 när nämnda program exekveras av en dator.