SE520779C2 - Förfarande och system för upprättande av en samtalsförbindelsei ett cellulärt radiotelefonsystem - Google Patents

Description

520 77š2f 2 Valet mellan ett sektoriserat eller icke sektoriserat system baseras på olika ekonomiska hänsynstaganden, t.ex. utrustnings- kostnader för varje basstation.

Lokaliserade mikroceller och pikoceller kan upprättas inom överliggande makroceller för hantering av områden med relativt täta koncentrationer av mobiltelefonanvändare, ibland benämnda "heta punkter". I typfallet kan mikroceller upprättas för genomfarter såsom korsningar eller gator, och en serie av mikroceller kan erbjuda täckning av huvudtrafikleder såsom landsvägar. Mikroceller kan även tilldelas stora byggnader, flygplatser och köpcentra. Pikoceller liknar mikroceller, men täcker normalt en kontorskorridor eller en våning i ett höghus.

Termen "mikroceller" används i denna ansökan för att beteckna både mikroceller och pikoceller, och termen "makroceller" används för att beteckna det yttersta skiktet av en cellulär struktur.

En "paraplycell" kan vara en makrocell eller en mikrocell så länge som det finns en cell som ligger under paraplycellen.

Mikroceller medger att tillkommande kommunikationskanaler kan placeras i närheten av det faktiska behovet, varigenom cellkapa- citeten ökas medan låga interferensnivåer bibehålls.

Utformningen av framtida cellulära system kommer sannolikt att innehålla makroceller, inomhusmikroceller, utomhusmikroceller, publikalnikroceller ochxnikroceller med restriktioner. Makroparaß plyceller täcker i typfallet radier över 1 kilometer och betjänar snabbrörliga användare, t.ex. människor i bilar. Mikroceller har vanligen låg effekt och små radiobasstationer, som primärt hanterar långsamma användare, t.ex. fotgängare. Varje mikrocell kan betraktas som en utökad basstation som är ansluten till en makrocell via digital radiotransmission eller optiska fibrer.

Vid utformning av en ndkrocellkluster är det nödvändigt att allokera spektrum för mikrocellerna. Detta kan göras på flera sätt; t.ex. kan mikrocellerna återanvända spektrum från avlägsna makroceller; en del av det tillgängliga spektrumet kan reserveras 520 779 3 för enbart mikrocellanvändning; eller en ndkrocell kan låna spektrum från en paraplymakrocell.

Vid reservering av spektrum för mikroceller reserveras en del av det tillgängliga spektrumet strikt för mikroceller och är otillgängligt för makroceller. Lån av spektrum innebär att frekvenser tillgängliga för en täckande makrocell tages för mikrocellanvändning.

Var och en av dessa kanalallokeringsmetoder har medföljande fördelar och nackdelar. Återanvändning av kanaler från avlägsna makroceller åstadkommer liten reduktion i makrocellstrukturens kapacitet. Återanvändning är dock ej alltid tänkbar på grund av samkanalinterferens mellan mikrocellerna och makrocellerna.

Genom reservering av spektrum för mikrocellen reduceras in- terferensenxmallan cellskikten huikrocell ochxnakrocell) eftersom eventuell samkanalinterferens förekommer mellan mikroceller och mellan mikroceller spektrum till en mikrocell_övertas detta spektrum från hela Detta ej och makroceller. Vid reservering av makrocellsystemet i ett visst område, t.ex. en stad. spektrunxär därför ej tillgängligt för makrocellanvändning. Såsom ett resultat härav påverkas kapaciteten negativt i ett område innehållande:endast:ett fåtal mikroceller, eftersonlmikrocellerna täcker endast en liten del av området i makrocellområdet, medan makrocellen med en reducerad tillgänglig spektrummängd måste täcka ett väsentligt område. Då antalet mikroceller ökar och området som täcks av endast makrocellen minskar kan dock kapacitetsproblem associerade1ned:reservering av spektrumxninskas och en total nettoförbättring i hela systemets kapacitet uppnås utan införande av blockering i makrocellerna.

Lån av kanaler från en paraplymakrocell ger liksom återanvändning potentiell samkanalinterferens mellan mikroceller och makrocel- ler. Kapaciteten kan också påverkas negativt, eftersom effektiv spektrumallokering ofta är omöjlig. Till exempel kan det vara svårt att ta hänsyn till alla de heta punkterna j. en cell H1 e» 520 779_.;¿, 4 samtidigt vid lån eller reservering av spektrum. En fördel med lån av spektrum är att, till skillnad från reservering av spektrum, hela makrocellsystemet ej påverkas eftersom endast spektrum tilldelat en täckande makrocell lånas och ej spektrum från hela systemet. Andra makroceller kan därför använda samma spektrum som lånas av en mikrocell från dess täckande makrocell.

Vid utformning av en kluster måste vidare det allokerade spektrumet fördelas på de enskilda mikrocellplatserna. Kända metoder som används för spektrumallokering inkluderar fast frekvensplanering, dynamisk kanalallokering (DCA) och adaptiv kanalallokering LACA). Vidarexmåste(mikontrollkanalhanteringsme- tod väljas. En möjlighet inkluderar att varje cell eller sektor i ett sektoriserat system får en unik kontrollkanal tills frekvensåteranvändning är tänkbar ur interferenssynpunkt.

Vid införande av mikroceller kan radionätets planering öka i komplexitet. Planeringsprocessen beror i stor utsträckning på strukturen av mikrocellerna. Till exempel utgör storleken av gator, köpcentra och byggnader nyckelkonstruktionskriterier.

Mikroceller lider av en serie problem inkluderande ökad känslig- het för trafikvariationer, interferens mellan mikroceller och svårigheter att förutse trafikintensiteter. Även om ett fast radiotelefonkommunikationssystem skulle kunna planeras med framgång kan en ändring i systemparametrarna, t.ex. tillägg av en ny basstation för upptagning av ett ökat trafikbehov, erfordra omplanering av hela systemet. Av dessa skäl drar introduktionen av mikroceller nytta av ett system i vilket kanaltilldelningen är adaptiv både till trafikförhållanden och interferensför- hållanden.

En av huvuduppgifterna associerad med mikroceller är minimeringen av frekvensplaneringen i FDMA- och TDMA-system eller effekt- planeringen i ett CDMA-system. Radiopropageringskaraktäristika som beror av miljöaspekter (t.ex. terräng och oregelbundenheter i landytan) och interferens är svåra att förutsäga i en mikrocel- lulär miljö, varvid frekvens- eller effektplaneringen blir 5 2 Û 719) 5 extremt svår om ej omöjlig. En lösning är att använda ett adaptivt kanalallokeringsschema som ej erfordrar en fast frekvensplan. Enligt en implementering av denna metod kan varje cell använda en godtycklig kanal i systemet vid tilldelning av en radiokanal till ett samtal. Kanaler allokeras till samtal i realtid i beroende av den existerande trafiksituationen och den existerande interferenssituationen. Ett sådant system kan dock vara kostsamt eftersom i medeltal flera kanalenheter måste installeras.

Flera fördelar realiseras med adaptiv kanalallokering. Nästan ingen förlust i trunkeringseffektivitet uppstår eftersom varje cell kan använda en godtycklig kanal. Det är därför möjligt att använda celler med mycket få kanaler utan att tappa näteffektivi- tet. Vidare styrs kanalåteranvändningen av medelinterferensför- hållanden i stället för förhållanden i det värsta fallet.

Flera adaptiva kanalallokeringsscheman försöker att förbättra trafikkapaciteten och undvika behovet av frekvensplanering.

Fastän vissa system har varit måttligt effektiva i att uppnå dessa mål har det varit svårt att till fullo uppnå båda målen i ett system som har i förväg tilldelade kontrollkanaler, dvs. ett system med specificerade frekvenser på vilka en mobilstation kan förvänta en kontrollkanal (en 30 KHz RF kanal som innehåller kontrollsignaler).System1madi_förväg'tilldelade:kontrollkanaler inkluderar AMPS (Advanced Mobile Phone Service System), IS-54 (Revision B) och TACS (Total Access Communication System). I sådana system erfordras fortfarande frekvensplanering för kontrollkanaler. Frekvensplanering kan dock undvikas och trafikkapaciteten kan ökas genonn eliminering av behovet att planera ett antal talkanaler på varje plats i ett område där trafikkanalerna förväntas vara olikformigt fördelade.

I många system kan mikrocellerna vara kontrollkanalbegränsade snarare än talkanalbegränsade vad gäller kapacitet. I exempelvis en 7721 cellplan som ofta används i AMPS-systemet är frekvenserna tilldelade för att säkerställa att celler som använder samma 520 779 6 frekvens separeras av ett återanvändningsavstånd som bibehåller interferensen under vissa förutbestämda kriterier, t.ex. ett bärvåg-till-interferensförhållande (C/I). I ett 7/21 makrosystem är spektrum för varje kluster uppdelat i 21 frekvensgrupper, varvid varje grupp innehåller ett antal kanaler som är olika för varje grupp. Det finns sju platser med tre sektorer i en 7/21 plan. Varje sektor är tilldelad en frekvensgrupp. I området utanför de sju platser återanvänds frekvensen, dvs. samma frekvenser kan åter användas i intilliggande klustrar.

I ett typiskt 7/21 cellulärt system representerar varje bassta- tion en plats och varje cell en sektor. En mikrocell placerad i en paraplycell är hindrad att använda samma frekvens som paraplycellen om det ej finns en mycket hög penetreringsförlust till ett område inuti mikrocellen. Såsom ett resultat härav måste spektrum från mikrocellen återanvändas från en avlägsen makro- cell, lånas från paraplycellen eller reserveras från det spektrum som är tillgängligt för det cellulära systemet.

Vid återanvändning av spektrum från en avlägsen makrocell baseras antalet makroceller från vilka frekvens kan återanvändas på radiopropageringsmiljön. (dvs. terrängen mellan cellerna) och interferenskriterierna. Återanvändningsavståndet väljs så att samkanalinterferensen är begränsad till acceptabla värden. I t.ex. AMPS-systemet är nyttosignalen företrädesvis från tio till hundra gånger starkare än den interfererande signalen.

Förutom återanvändning av spektrum från en avlägsen makrocell i en mikrocell, under antagande av att inget spektrum har reserve- rats, vilket i allmänhet benämns "återanvändningstilldelning", existerar två ytterligare återanvändningsprocesser, en för hela makrosystemet och en där det tilldelade spektrumet återanvänds inuti området (klustret) för mikrosystemet. Om det är möjligt att tilldela makrocellens spektrum till mikrocellen från endast två avlägsna makroceller såsom ett resultat av interferens kommer mikrocellområdet endast att ha två kontrollkanaler. Antalet talkanaler beror av hur många talkanaler som tilldelats just 520 779 7 dessa makroceller. I system som för närvarande används i Förenta Staterna (det "cellulära bandet" med två operatörer) finns approximativt 400 kanaler tillgängliga per system. Medelmakrocel- len (sektorn) i en 7/21 plan har approximativt 18 talkanaler. Vid början av planeringsprocessen för mikrocellomrádet finns därför 36 talkanaler och tvâ kontrollkanaler.

Ett rundstràlande cellsystem (omnicell) använder en basstation för varje cell. I ett rundstràlande system, t.ex. ett 12/12 system, kan interferensfördelningen vara annorlunda än vid 7/21 systemet. I vissa driftsmiljöer~ i mikrocellen kan det vara möjligt att ha t.ex. en àteranvändningsplan baserad på tolv platser, eftersom kvalitetsaspekt måste uppnås. Trettiosex talkanaler med fast frekvensplanering vid en àteranvändningsplan baserad på tolv platser kan resultera i tre kanaler per plats.

De 36 talkanalerna kan allokeras till en annan, uppsättning platser intill de första tolv platserna, men det finns endast två kontrollkanaler. En àteranvändningsplan baserad på två platser i ett tvàdimensionellt klusterområde uppkommer om samma frekvens används i de intilliggande cellerna. I detta exempel kan endast två celler installeras. Kvalitetskriterierna för det ovannämnda exemplet som kräver en àteranvändningsplan baserad på minst tolv celler kan ej uppfyllas vid tillräcklig radiolänkkvalitet.

Följaktligen kan ett sådant mikrocellkanalsystem vara kontroll- kanalbegränsat, dvs. den avsedda cellklustern kan ej fungera som avsett på grund av att kontrollkanalerna kommer att vara behäftade med samkanalinterferens.

En potentiell lösning på detta problem är att öka mikrocellstor- leken genom att t.ex. öka effekten, så att två lnikroceller erbjuder tillräcklig radiotäckning. Enligt denna lösning erfordras ej längre spektrumåteranvändning om det antages att radiotäckning och ej kapacitet är det primära syftemålet vid planering av mikrocellområdet. Det kan dock inträffa att detta ej är möjligt på grund av att interferensen mellan mikrocellerna och makrocellerna kan överskrida acceptabla nivåer. För att övervinna detta problem kan två mikroceller användas i förening 520 779; 8 med många antenner i ett distribuerat antennsystem. Detta medger enuitökning av täckningsomràdet över1nikrocelJJLlusterområdet utan att en hög relativ transmissionseffekt erfordras genom att mobilerna vid randen av en cell kommer att vara närmare en av antennerna i jämförelse med ett antennsystem innehållande en enda antenn.

Denna typ av implementering har begränsningar. Tillkommande RF- kablage erfordras, vilket resulterar' i dämpade signaler. Om mikrocellsystemområdet är stort kan otillräcklig effekt kvarstå vid den avlägsna antennen. Detta kan i sin tur erfordra en kostsam högeffektförstärkare i basstationen. Om sändare i högeffektbasstationer'kompenserar~för'kabelförluster'màste'vidare mobilstationer också sända med hög effekt för att övervinna kabelförlusten. Därför finns liten anledning att konstruera effektförstärkaren i basstationen för sändning med högre effekt än den effekt som sänds från mobilen (AMPS handburna 0,6 watt) i upplänken, under beaktande av den förstärkning (4-7 dB) som kan tillskrivas antenndiversiteten vid en typisk basstation. En nackdel med sådana system är att mobiler tvingas sända med relativt sett mera effekt, vilket förkortar batterilivslängden i en mobilstation och motverkar ett av syftena med introduktionen av mikroceller. Ännu viktigare är att mobiler med hög effekt löper större risk att interferera med makroceller som använder samma spektrum om ej mikrocellerna använder ett reserverat spektrum.

Alternativt kan ett system som använder distribuerade effektför- stärkare användas tillsammans med optiska fibrer. I ett sådant system skulle en avlägsen controller sända en ljussignal som skulle förstärkas. Signalen skulle mottagas lokalt och därefter omvandlas tillbaka till en radiosignal. Förluster associerade med kablaget i ett system som använder optiska fibrer kan minimeras på grund av att signalerna ej behöver förstärkas särskilt ofta och i de flesta typiska fall inte alls. Ett system med optiska fibrer ger dessutom flexibilitet och kan lätt installeras. Det är dock dyrt att implementera ett system med optiska gränssnitt. 520 7ya¿4 9 Vid planering av ett antennsystem, allokering av spektrum för en mikrocellkluster och val av en effektnivå för från mikroceller utsänd effekt måste flera hänsynstaganden beaktas. Tillräcklig radiotäckning, t.ex. 98%, måste tillhandahållas inom mikrocell- området. Om det spektrum som allokeras till mikrocellklustern har återanvänts från en avlägsen makrocell måste mikrocellernas effektnivå vara tillräckligt låg för undvikande av interferens med den avlägsna makrocellen från vilken spektrum återanvänts.

Vidare kan kontrollkanalens effekt i mikrocellen behöva vara starkare än effekten av den täckande paraplymakrocellens kontrollkanal om mobilen skall låsa till mikrocellen. Samman- fattningsvis är syftet med ett sådant system att tilldela så många mobiler som möjligt till mikrocellkontrollkanaler genom att bibehålla paraplymakrocellen inom det avsedda mikrocellomràdet samtidigt som sändning skall ske med en tillräckligt låg effekt för undvikande av interferens med den avlägsna makrocellen.

Effekt eller interferensbegränsningar kan resultera i ett talkanalbegränsat system i vilket vissa av mobilerna i mikrocel- lerna kommer att mottaga en starkare signal från en överliggande makrocell. Antalet mobiler som mottager en starkare signal från en överliggande makrocell kommer att öka då avståndet mellan paraplycellen och mikrocellen är kortare. Följaktligen kan det hända att kapaciteten ej ökar eftersom mobiler är låsta till makrocellen. Om vidarelnobilernas sändningseffektkrav ökar skulle batterilivslängden för för närvarande tillgängliga portabla telefoner minska i motsvarande grad för bibehållande av ekviva- lentzprestandanivà. Dessutomlunmblockeringcxfliintermodulations- distorsion uppkomma då mobiler är placerade inuti mikrocellom- ràdet nära mikrocellens basstation men effektstyrs av en makrocell. Mobilerna effektstyrs av paraplymakrocellen och erfordrar mera effekt för kommunikation med paraplymakrocellen än mikrocellen. 520 779 ¿;»~ .- 10 SUMMERING Konventionella system kan både vara kontrollkanal~ och talkanal~ begränsade. Ett mikrocellsystem under ett makrocellsystem kan vara begränsat till två kontrollkanaler såsom visas i exemplet ovan. Därför föreligger ett behov av ett kontrollkanalhanterings- schema för effektiv användning och allokering av kontrollkanaler.

Enligt föreliggande uppfinning kan en kontrollkanal simultant rundsändas (simulcast), dvs. samma information kan samtidigt rundsändas på samma frekvens, så att mer än en cell kan använda en gemensam kontrollkanal. Det finns flera exemplifierande simultana runcsändningsscheman i_ enlighet med denna aspekt av föreliggande uppfinning. l en utföringsform rundsänds en kontrollkanal simultani,fIåH två eller flera mikroceller, så att systemet är helt oberoende av makrocellmiljön. Mikrocellerna kan ha till kontrollkanal. även lyssnande anordningar avstämda paraplycellens I en andra utföringsform rundsänds en paraplycells kontrollkanal simultant medcwxmikrocells kontrollkanal. Därför kanxnikrocellen ha lyssnande eller mottagande anordningar avstämda till makrocel- lens kontrollkanal.

I ytterligare en utföringsform kan varje mikrocell innehålla en att till kontrollkanal och kan varje mikrocell även ha sin egen kontroll- lyssnande anordning avsedd lyssna paraplycellens kanal, som är skild från paraplycellens kontrollkanal.

Systemet och förfarandet enligt föreliggande uppfinning innebär upprättande av en förbindelse mellan en basstation och en mobilstation i ett radiotelefonsystem med åtminstone två celler. Åtminstone två mikroceller eller en mikrocell och en paraplycell lyssnar efter en samtalsaccessförfrågan på en kontrollkanal.

Efter mottagande av en samtalsaccessförfràgan sänder respektive celler samtidigt kontrollinformation på kontrollkanalen. Samma 520 779 ll kontrollinformation sänds av (ka sändande cellerna vid samma tidpunkt och på samma frekvens. I denna ansökan benämns detta simultan rundsändning ("simulcasting").

I en utföringsform kan kontrollkanalen återanvända en rundsänd- ningsfrekvens tilldelad en kontrollkanal i en paraplycell som ligger ovanför mikrocellerna. Mikrocellernas radiotäckning och paraplycellens radiotäckning kan överlappa eller kan vara i huvudsak icke överlappande. I en annan utföringsform kan kontrollkanalen återanvända en rundsändningsfrekvens för en avlägsen makrocell och delas (simultant rundsändas) av åtminstone två mikroceller.

Ett system och ett förfarande för upprättande av kommunikation i ett flerskiktat radiotelefonsystem med åtminstone en mikrocell inkluderar mottagning av en samtalsaccessförfrágan från en mobil enhet pà en första kontrollkanal tilldelad en paraplycell och mottagning av samtalsaccessförfrågan från den mobila enheten på en andra kontrollkanal tilldelad en mikrocell, varvid den första och andra kontrollkanalen använder samma frekvens. Paraplycellens radiotäckning kan delvis överlappa mikrocellens radiotäckning.

Samtalet som är associerat med samtalsförfrágan kan tilldelas mikrocellen, t.ex. genom att över den första kontrollkanalenheten beordra den mobila enheten att avstämma till en av mikrocellens tillgängliga talkanaler för hantering av ett samtal. Till4 delningen kan baseras på vilken cell som har den högre mottagna signalstyrkan eller andra kriterier, t.ex- signallänkkvaliteten eller planerad cellkonfiguration. Vidare kan en mobil enhet över den första kontrollkanalenheten beordras att avstämma till en tillgänglig talkanal i en annan cell till vilken samtalet skall tilldelas.

KORT BESKRIVNING AV RITNINGARNA Föreliggande uppfinning kommer nu att beskrivas mera i detalj under hänvisning till de föredragna utföringsformerna, vilka 520 72æg;t 12 endast ges såsom exempel och illustreras j. de bifogade rit- ningarna, i vilka: Fig. 1 är en cellplan illustrerande två cellklustrar i ett cellulärt mobilradiotelefonsystem; Fig. 2 illustrerar ett typiskt flerskiktat cellulärt system som använder 'paraplymakroceller, mikroceller och pikoceller; Fig. 3 representerar en exemplifierande implementering av ett system för en mikrocell och en paraplycell i ett radiotelefonsystem enligt föreliggande uppfinning; Fig. 4 representerar en annan exemplifierande implementering av ett system för ett mikrocell och en paraplycell i ett radiotelefonsystennenligt föreliggande uppfinning; och Fig. 5 illustrerar en metod för kommunikationssynkronisering i enlighet med en aspekt av föreliggande uppfinning.

DETALJERAD BESKRIVNING Fastän följande beskrivning avser cellulära kommunikationssystem med portabla eller mobila radiotelefoner och/eller personliga kommunikationsnät inses av fackmannen att föreliggande uppfinning kan tillämpas vid andra kommunikationstillämpningar.

Fig. 1 illustrerar en cellkluster A och en andra cellkluster B som utgör en del av ett cellulärt mobilradiotelefonsystem på känt sätt. I typfallet används alla frekvenser som är tillgängliga i systemet för varje cellkluster. Inom de enskilda cellklustrarna allokeras frekvenserna till olika celler för uppnående av största mö liga likformiga avstånd, benämnt frekvensåteranvändningsav- LI. ståndet, mellan cellerna i. olika klustrar som använder samma frekvens. I fig. 1 använder cellerna A1 och. Bl en. gemensam szo 77g9¿ r,:._ r 13 frekvens; cellerna Azoch Bzen gemensam frekvens och cellerna A3 och B3 en gemensam frekvens, etc. Radiokanalerna i cellerna A1 och Bl som använder samma frekvens benämns samkanaler, eftersom de använder samma frekvens. Fastän viss interferens kommer att inträffa mellan samkanaler är nivån för denna interferens i ett arrangemang enligt fig. 1 normalt acceptabel. Cellplanen i fig. 1 medger en relativt enkel frekvensallokering och erbjuder reducerad samkanalinterferens i làgtrafiksituationer. Såsom noterats ovan begränsar dock begränsningar i högtrafikområden användningar av denna cellplan. Till exempel kan trafik i heta punkter förorsaka blockering.

Fig. 2 är ett exemplifierande flerskiktat cellulärt system. En paraplymakrocell 10 representerad av en hexagonal form bildar en överliggande cellulär struktur. Varje paraplycell kan innehålla en underliggande mikrocellstruktur. Radiotäckningen för paraply- cellen och en underliggande mikrocell kan överlappa eller kan vara i huvudsak icke överlappande. Paraplycellen 10 innehåller mikroceller 20 representerade av det område som innesluts av den punktade linjen och mikroceller 30 representerade av det område som innesluts av den streckade linjen, vilka områden svarar mot stadsgator, och mikroceller 40, 50 och 60, vilka täcker olika våningar i en byggnad. Korsningen mellan de två stadsgatorna som täcks av mikrocellerna 30 och 40 kan vara ett område med tät trafikkoncentration och kan därför representera en het punkt.

Kort uttryckt används kontrollkanaler för upprättande av samtal, för att informera basstationerna om läge och parametrar associe- rade med mobilstationer och för att informera mobilstationer om lägecxfluparametrar~associeradexmuibasstationerna. Basstationer- na lyssnar efter samtalsaccessförfrågningar från mobilstationer och mobilstationerna lyssnar i sin tur på sökmeddelanden. Sedan ett samtalsaccessmeddelande har mottagits måste det bestämmas vilken cell som bör ansvara för samtalet. I allmänhet bestäms de ta genom sigfialstyrkan för mobilstationen som mottagits vid de närbelägna cellerna. Härnäst beordras den tilldelade cellen, t.ex. av mobiltelefonväxeln (MSC), att avstämma till en till- 520 779i 14 gänglig talkanal som allokeras ur den uppsättning talkanaler som är tillgängliga för den tilldelade cellen.

Frekvensplaneringen kan minimeras genom simultan rundsändning (simulcasting) av kontrollkanalen, varvid en grupp av mikroceller sänder samma information vid samma tidpunkt och på samma frekvens. Detta benämns ofta makrodiversitet. Till skillnad från andra metoder delas endast kontrollkanalen av basstationerna.

Makrodiversitet används för förbättring av mottagningsprestanda.

Genom simultan rundsändning av kontrollkanalen är det ej nödvändigt att planera kontrollkanalen. Vidare kan mikrocellsys- temet vara kapacitetsbegränsat i antalet kontrollkanaler som kan användas snarare än i antalet talkanaler, t.ex. AMPS. För att lindra kontrollkanalproblemet sänds enligt en utföringsform av föreliggande uppfinning en kontrollkanal från ett antal celler.

Med andra ord, en kontrollkanal kan simultant rundsändas till och/eller från flera basstationer. Det kan även vara möjligt att använda några eller endast en mikrocell såsom diskuterats ovan då kontrollkanalbegränsningarna diskuterades. Den förplanering som erfordras före implementering, t.ex. bestämning av var mikrocellen skall placeras för att bäst uppfylla systemmålen, kan dock öka väsentligt.

I en makrocellulär omgivning¿ i synnerhet en omgivning som innehåller inomhusmikroceller, kan en simultan rundsändning av en kontrollkanal vara av fördel. Till exempel kan problemen associerade med effektplanering, dvs. den nödvändiga signalstyr- kan för undvikande av interferens, reduceras. Eftersom färre kontrollkanaler kan användas vid simultan rundsändning kan sannolikheten att en mikrocells kontrollkanal och en makrocells kontrollkanal interfererar, vilket ofta är fallet vid randen av en inomhus mikrocell i ett makrocell/mikrocellåteranvändnings- schema, reduceras. Med en begränsad kanalkapacitet kan vidare simultan rundsändning teoretiskt redtcera antalet kanaler som måste reserveras såsom kontrollkanaler. I vissa system, t.ex. 520 779 15 AMPS, är detta dock ej Möjligt av praktiska skäl, eftersom ett fast antal kanaler redan har tilldelats såsom kontrollkanaler.

I ett exemplifierande system som erfordrar 18 mikroceller för betjäning av en het punkt genom användande av en tolv platsers återanvändningsplan använder alla tolv basstationerna i en kluster kanaler av olika frekvens. Sex av dessa basstationer måste dock dela spektrum med de återstående sex mikrocellerna (basstationer) som är placerade i en annan ofullständig kluster.

En enda kontrollkanal kan simultant rundsändas från varje basstation. Kapacitetsbetraktelser såsom accesser och sökningar på kontrollkanalen kan kräva att två kontrollkanaler används och tilldelas exempelvis vardera nio mikroceller, under antagande av återanvändning från två avlägsna makroceller.

För ett system med fast frekvensplanering innehållande 36 talkanaler tillgängliga via en tolv platsers återanvändningsplan kan varje mikrocell tilldelas tre kanaler. Med adaptiv kanalallo- kering och dynamisk kanalallokering finns dock inget fixt antal talkanaler tilldelade varje mikrocell. Varje basstation kommer att ha förmåga att via sändningsorgan, xmattagningsorgan och kommunikationslänkar hantera kanaler utöver tre kanaler. Bästa prestanda kan åstadkommas om varje basstation kan hantera alla talkanalerna, dvs. 36 talkanaler, i IS-54 36 frekvenser med vardera tre tidsluckor. Det kan dock vara kostsamt att utrusta varje basstation med alla talkanalerna. För bestämning av lämpligheten av' ett sådant arrangemang måste den marginella kapacitetsvinsten för ett system med tillkommande kanaler tillgängliga för varje basstation utöver medelantalet användbara kanaler jämföras med kostnaden för den tillkommande hårdvara som är nödvändig för att implementera ett sådant system. En kanal är användbar om den är kapabel att bibehålla tillräcklig länkkvali- tet för alla samtal.

Adaptiv kanalallokering kan i typfallet förbättra trafikkapaoite- ten med en faktor 1,5 till 5, beroende på dess implementering.

I ovanstående exempel kan, om en faktor* 2 väljs, en enda 520 779 V 16 mikrocell använda i medeltal sex kanaler samtidigt. Vanligen är ett medeltal på sex kanaler per mikrocell tillräckligt för att hantera trafiken för en viss het punkt. Antalet kanaler kan givetvis variera från cell till cell, t.ex. kan en cell ha i medeltal tre kanaler och en annan nio, så att blockering bibehålls under ett visst konstruktionskriterium, t.ex. 2% av tiden. Den tillkommande kostnaden för ökning av medelkanalkapaci- teten för varje mikrocell till långt över sex kanaler är förmodligen ej ekonomisk. Nyckeln till en sådan planering är att finna balanspunkten vid inställning av medelkanalkapaciteten per cell.

Enligt föreliggande uppfinning kan paraplymakrocellen och mikrocellen använda samma frekvens för kontrollkanaler. Både makrocellens och mikrocellens basstationer inkluderar en sändardel och en mottagardel som svarar mot den delade kontroll- kanalen. En av mikrocellens mottagare lyssnar på kontrollkanalen som är tilldelad makrocellen. Mikrocellen och makrocellen sänder information till mobiltelefonväxeln om alla framgångsrikt mottagna accesser. Närxmobiltelefonväxelrnmottager ett accessmed- delande bestämmer den vilken cell mobilen bör tilldelas. Mobilen väntar på ett svar på den gemensamma kontrollkanalen. Därför sänder mobiltelefonväxeln ett meddelande till mobilen på den delade eller gemensamma kontrollkanalen innehållande en order att avstämma till en talkanal som utgör en del av den tilldelade cellens kanallista.

Denna utföringsform är behäftad med vissa tillämpningsbegräns- ningar. Om många mikrocellklustrar är placerade i samma paraply- makrocell begränsar kontrollkanalkapaciteten (accesser och sökning) systemkapaciteten. Om det antages att 25% av mikrocellen täcks av paraplymakrocellens radiofrekvens kommer mer än 25% av accessförsöken i mikrocellområdet att alstra framgångsrika meddelanden med låg signalstyrka och interferens av tillräcklig grad för att blockera andra accesser i makrocellen. Denna situation är sannolik i mikrocellens randområden, där paraplymak- rocellens kan penetrera in i mikrocellens täckningsområde. 520 779 17 Om emellertid kontrollkanalfrekvensen för mikrocellen och paraplymakrocellen är olika kommer majoriteten av mobilerna att alstra accesser på den separata mikrocellkontrollkanalen eftersom majoriteten av mobilerna i mikrocellområdet kommer att låsa till den starkaste mottagna kontrollkanalen, i typfallet mikrocellens kontrollkanal. Vid användning' av samma kontrollkanalfrekvens sänder alla mobiler på samma frekvens, varvid vissa av dessa endast når mikrocellen men fortfarande skapar^ interferens i makrocellen. Följaktligen kan accesskollisioner förekomma i makrocellen, vilket reducerar kontrollkanalkapaciteten mer än nödvändigt. Detta kan uppstå på grund av att mikrocellens basstationer i typfallet är utrustade med förstärkare med lägre effekt än makrocellens basstationer, så att effekten från mikrocellens kontrollkanal är begränsad. Effektgränserna som påläggs mikrocellens basstation kombinerade med dämpningen som förekommer i kablaget gör det även besvärligt för mikrocellens basstationer att överrösta makrocellens basstationer i random- råden. Vidare kan det vara svårt att synkronisera en makrocell med en mikrocellkluster i jämförelse med synkronisering inom mikrocellklustern.

Varje mikrocell kan dock utrustas med en mottagaranordning för att lyssna på kontrollkanalen som tilldelats makrocellen såsom tillägg till sändaren och mottagaren för mikrocellens kontroll- kanal. Makrocellens kontrollkanal informerar mobiltelefonväxeln om alla framgångsrikt mottagna samtalsaccesser. Mobiltelefon- växeln mottager alltså samma accessmeddelande från mobiler som låst till makrocellens kontrollkanal från både makrocellen och från en av mikrocellerna. Mobiltelefonväxeln inser då att mobilen skall tilldelas mikrocellen istället för makrocellen. Mobilen väntar på ett meddelande från mobiltelefonväxeln på makrocellens kontrollkanal. Därför sänder mobiltelefonväxeln meddelandet över makrocellens kontrollkanal. Om mobilen har tilldelats en kanal innehåller det utsända meddelandet en order att avstämma till en talkanal på den tilldelade cellens, t.ex. en.mikrocell, kanallis- ta. Mobiler som kan betjänas av mikrocellerna kan tilldelas mikrocellerna i och för minimering av talkapacitet uttaget på 520 779 18 makrocellen. Det inses också att om mikrocellen ej har några tillgängliga frekvenser kan makrocellen tilldelas samtalet.

I ett system där varje mikrocell har en mottagare som lyssnar pà makrocellens kontrollkanal kan flera problem uppstå. I t.ex. en inomhusmikrocellmiljö måste signalen nä från makrocellen till mobilen för att fungera på rätt sätt; detta erfordrar penetrering av signalerna genom väggkonstruktioner, vilket väsentligt kan försvaga en signal. Följaktligen är en lyssnande kontrollkanal förmodligen bäst lämpad för en utomhusmikrocellmiljö eller en mikrocell nära en makrocell.

Tabell l visar tre sätt på vilka kanaler och celler kan anordnas enligt föreliggande uppfinning. I en exemplifierande utförings- form l delar två mikroceller 1 och 2 samma kontrollkanals (CC) sändnings- (Tx) och mottagnings- (Rx) frekvens A oberoende av makrocellens kontrollkanalsändnings~ och -mottagningsfrekvens B.

I den exemplifierande utföringsformen 2 delar makrocellen kontrollkanal med åtminstone mikrocellen 1. (Det inses att frekvenserna för sändning och mottagning kan vara olika trots att kanalerna är desamma, dvs. samma duplexfrekvenspar; parade frekvenser är separerade med 45 MHz i AMPS). I den exemplifieran- de utföringsformen 23 är den första kontrollkanalen för alla celler oberoende, medan den andra kontrollkanalens mottagnings- frekvens för mikrocell l är densamma som makrocellens kontrollka- nalsändnings- och -mottagningsfrekvens. Mikrocellen l kan därför lyssna på makrocellens kontrollkanal. En cell kan vara utrustad med flera än en lyssnande kontrollkanal. 520 779ïíj: 19 TABELL l Exemplifierande Makrocell Mikrocell 1 Mikrocell 2 utföringsform 1 CC Tx&Rx B A A frekvens Exemplifierande utföringsform 2 CC Tx & Tx A B A eller B frekvens Exemplifierande utföringsform 3 CC l Tx frekvens A B C CC l Rx frekvens A B C CC 2 Rx frekvens B, C eller A E ingen Ovanstående tabell av arrangemang är ej uttömmande. Andra kombinationer anses ligga inom uppfinningens ram. Till exempel kan de exemplifierande utföringsformerna 1 och 3 kombineras i det fall att systemet inkluderar en simultant rundsänd kontrollkanal vid varje mikrocell och en lyssnande kontrollkanal vid en eller flera mikroceller. Även de exemplifierande utföringsformerna 2 och 3 kan kombineras med en eller flera mikroceller uppvisande en lyssnande kontrollkanal. Dessutom kan en kontrollkanal simultant rundsändas av GH1 makrocell och aux av mikrocellerna såsom i den exemplifierande utföringsformen 1 och ytterligare en annan kontrollkanal på varje mikrocell kan simultant rundsändas av två eller flera mikroceller.

Enligt en aspekt av uppfinningen kan basstationerna i paraplymak- rocellerna och mikrocellerna vara utrustade med flera talkanal- transceivers och en kontrollkanaltransceiver samt valfritt en 520 779 20 eller flera lyssnande kontrollanordningar. Fig. 3 representerar ett blockschema av ett exemplifierande cellulärt mobilradiotele- fonsystem enligt en utföringsform av föreliggande uppfinning.

Systemet har två basstationer inkluderande en basstation 110 associerad med en mikrocell och en basstation 120 hörande till antingen en mikrocell eller en paraplycell. Varje basstation har en kontroll- och behandlingsenhet 130 som kommunicerar med mobiltelefonväxeln (MSC) 140, vilken i sin tur är förbunden med det allmänna telefonnätet (ej visat).

Varje basstation innehåller ett flertal talkanaltransceivers 150, vilka styrs av kontroll- och behandlingsenheten 130. Varje basstation inkluderar* också (H1 kontrollkanaltransceiver 160.

Kontrollkanaltransceivern 160 styrs av kontroll- och behand- lingsenheten 130. Då mobilen 170 gör en samtalsaccessförfràgan mottager varje kontrollkanaltransceiver 160 en signal med viss signalstyrka från den sändande mobilen 170. Den mottagna signalstyrkan överförs sedan till kontroll- och behandlingsen- heten 130 och sänds till mobiltelefonväxeln 140. Mobiltelefon- växeln 140 evaluerar varje mottagen signalstyrka som är associe- rad med en mottagen samtalsaccessförfràgan.och bestämmer den cell samtalet skall tilldelas. Mobiltelefonväxeln 140 tilldelar sedan mobilen 170 som utför samtalsaccessförfràgan den lämpliga cellen.

En order kan sändas till mobilen 170 på kontrollkanalen med den högsta mottagna signalstyrkan för avstämning till en viss talkanal i den tilldelade cellen.

I utföringsformen som visas i fig. 3 delar basstationerna 110 och 120sämmmakontrollkanalfrekvensi,upplänkriktningen. Följaktligen kan kontrollkanalen för paraplycellen och mikrocellen eller de två mikrocellerna simultant rundsändas från cellerna.

Fig. 4 avser en annan utföringsform av föreliggande uppfinning.

Samma hänvisningsbeteckningar som i fig. 3 har använts för motsvarande element i fig. 4. I fig. 4 visas en paraplycell- basstation 180 och en mikrocellbasstation 190. Mikrocellbassta- tionen 190 innehåller~ en, kontrollkanalmottagare 200 för att 520 779 21 lyssna på paraplycellkontrollkanalen efter information in- kluderande innehållet av från mobilen härrörande meddelanden. Även en kontrollkanaltransceiver 160 ingår i mikrocellen, vilken oberoende av paraplycellens basstation 180 och dess motsvarande kontrollkanaltransceiver 160 kan mottaga samtalsaccessför- fràgningar från en mobil 170, företrädesvis endast om mobilen l7O befinner sig inom mikrocellens område.

När en mobil 170 utför en samtalsaccessförfrågan bestämmer den först på vilken kontrollkanal förfrågan skall rundsändas. I typfallet bestämmer mobilen 170 vilken kontrollkanal, mikrocel- lernas eller paraplycellernas, som mottages med den högsta signalstyrkan.(knmobilfnmbestämmer att(H1mikrocellkontrollkanal är starkast sänds accessförfrågan på denna mikrocellkontrollka- nal. Om mobilen 170 däremot konstaterar att paraplycellens kontrollkanal är den starkaste sänds accessförfrågan över paraplycellens kontrollkanal. I det senare fallet kan samtalsac- cessförfrågan mottagas på paraplycellens kontrollkanal vid både mikrocellen och paraplycellen om mikrocellen är utrustad med en lyssnande kontrollkanal avstämd till kontrollkanalmottagnings- frekvensen för paraplycellen.

Efter mottagande av en samtalsaccessförfrågan sänder den mottagande cellen informationen till mobiltelefonväxeln MSC 140.

Mobiltelefonväxeln 140 tilldelar samtalet till mikrocellen eller en annan cell på basis av exempelvis den signalstyrka som mottagits från mobilen 170 på cellernas kontrollkanaler.

Mobiltelefonväxeln 140 beordrar mobilen 170 på kontrollkanalen för den cell från vilken samtalsaccessen gjordes att avstämma till en talkanal för den tilldelade cellen. I synnerhet sänder mobiltelefonväxeln 140 ett meddelande innehållande den frekvens, den lucka (i tidsdelade tillämpningar) och annan information som är nödvändig för att upprätta en förbindelse för samtalet.

Vid simultan rundsändning av kontrollkanaler enligt föreliggande uppfinning är det viktigt att rätt synkronisera basstationerna som sänder på samma kontrollkanal. En exemplifierande metod som 520 779. 22 kan användas diskuteras i amerikanska patentet nr. 5,088,lO8 med titeln "Cellular Digital Mobile Radio System and Method. of Transmitting Information in za Digital Cellular* Mobile Radio System" i namnet Uddenfeldt och föreliggande uppfinnare, vilken skrift härmed införlivas genom hänvisning. I fig. 5 är en mobiltelefonväxel via kablar LI, LP ..., L Im ansluten till ett flertal basstationer, av vilka två basstationer'E% och Bh visas.

Basstationen Bm har en central enhet ansluten till två trans- ceiverenheter BM och Bm placerade på avstånd från den centrala enheten via kablar LM och LM, Den centrala enheten i basstatio- nen Bm innehåller en central linje- och kontrollenhet l, sänd- ningstidskiftningsenheter ZA och 2B för varje transceiver, mottagningstidskiftningsenheter 3A och 3B för varje transceiver och linjeenheter 4A och 4B för varje transceiver.

Båda transceivrarna i basstationen Bm är likadana, varvid varje transceiver innehåller en linje- och kontrollenhet 5A eller SB, sändningsenheter 6A eller 6B, mottagningsenheter 7A eller 7B, ett sändnings-mottagningsfilter 8A eller 8B och en antenn 9A eller 9B.

Basstationen Qqskiljer sig något från basstationen Qnprimärt på grund av att dess centrala linje- och kontrollenhet 10 är förbunden med en av dess transceivrar BM. I denna basstation är därför inget kablage associerat med de linjeenheter som svarar mot Du LM,och 4A-5B nödvändigt för transceivern Bm. Vidare ingår inga sändnings- eller mottagningstidskiftenheter i någon central enhet i Bn, men motsvarande enheter 2A, 2B, 3A resp. 3B ingår i transceivrarna BM och Bm.

Meddelanden. som på kontrollkanalen, rundsänds till. de mobila enheterna från mobiltelefonväxeln sänds från mobiltelefonväxeln via kabeln Lm till linje- och kontrollenheten 1. Informationen överförs härnäst från linje- och kontrollenheter I genom säfidwifigstidskiftfiifigsefihetew.ZA, linjeenheten 4A, kabeln LM och l enheten 5A till sändningsenheten 6A. Sändningsenheten 6A 520 772: 23 sänder via sändnings-mottagningsfiltret 8A och antennen 9A radiosignaler på kontrollkanalen till de mobila enheterna.

Samma meddelande överförs även från linje- och kontrollenheten l via Sändningstidskiftningsenheten 2B, linjeenheten 4B, kabeln LM och linje- och kontrollenheten 5B till sändningsenheten 6B i transceivern Bm. Följaktligen sänder sändningsenheten 6B via sändnings-mottagningsfiltret 8B och antennen 9B radiosignaler på kontrollkanalen till de mobila enheterna.

Signalerna från antennen 9A i Bm når en given mobilstation i en cell med eller utan tidsförskjutning i förhållande till motsva- rande radiosignaler från antennen 9B i Bm. Den eventuella tidsförskjutningen av kontrollkanalens ankomst vid en mobil enhet beror på eventuell tidsförskjutning vid utsändningen från antennerna och propageringstiden från antennerna till den mobila enheten.

Linje- och kontrollenheten l styr de variabla fördröjningarna i sändningstidskiftningsenheterna ZA och 2B, sà att skillnaderna i fördröjning som associeras med kablarna LN och LN och skillna- derna förorsakade av radiopropageringsfördröjningen motverkas.

I system med mobiler som arbetar enligt IS-54 är, till skillnad från mobiler som arbetar enligt AMPS, samtidig ankomst av radiosignaler vid den mobila enheten varken önskvärd eller möjlig att uppnå. Reflektioner inträffar i propageringen av radiosigna- ler mellan antennerna, och varje mobil enhet är utrustad med en adaptiv utjämnare för underlättande av rekonstruktionen av den mottagna signalen. Därför är det ej nödvändigt att signalerna samtidigt ankommer vid mobilen. I själva verket är en liten tidsförskjutning att föredraga för erhållande av skydd mot Rayleigh-fädning.

Flera mní-nfilor F ' u ...v vvwv... a... .i "jningen som är associerad med dessa utsändningar. Till exempel kan ett estimat av propageringsfördröjningen bildas och i förening med de ß2@ ?v9; 24 återstående orsakerna till fördröjningen associerade med den fasta delen av systemet användas för inställning av mottagnings- tidsskiftningsenheterna 3A och 3B, så att information från mobilen samtidigt ankommer vid linje- och kontrollenheten 1 och motsvarande transceiver BM och Bm. Därefter inställs fördröj- ningarna i sändningstidskiftningsenheterna 2A och ZB i enlighet med de optimala fördröjningarna i mottagningstidskiftningsen- heterna 3A och 3B.

En annan metod innebär estimering i mobilstationen av skillnaden i ankomsttid, eller tidsförskjutning, mellan de mottagna radiosignalerna från en transceiver E%a och den andra trans- ceivrarna Bm. Kodning av radiosignalerna för indikering av från vilken transceiver signalerna mottagits erfordras. I TDMA- och CDMA-system kan man sända speciella synkroniseringsord. RAKE- mottagare kan användas för den mobila enheten för korrelering av de mottagna signalerna och rekonstruktion av radiomeddelanden.som sänts av respektive basstation. Fastän exemplet synkroniserar transmissioner från två transceivers vid samma basstationer kan transmissioner från transceivers placerade vid olika basstationer synkroniseras på samma sätt för förenkling av simultan rundsänd- ning av kontrollkanalen mellan en grupp av celler. Denna metod kan dock ej användas för analoga mobiler som arbetar enligt AMPS.

Inom en mikrocellkluster blir, om makrocellen ej utgör en del av den simultana rundsändningen, synkroniseringen enklare eftersom differentiella fördröjningar i RF-kablaget och motsvarande radiopropagering mellan bas och mobil är små på grund av att de involverade avståndet i typfallet är korta i förhållande till modulationsformatets bitperiod, t.ex. upp till flera kilometer i AMPS. Existerande mobila enheter kan begränsa flexibiliteten vid konstruktionen av kontrollkanaltilldelningsscheman. Till exempel är den tänkbara effektkapaciteten för mobila enheter för närvarande begränsad av enheternas storlek och karaktäristika för energikällorna. 520 7}Qj 25 Fastän vissa utföringsformer av föreliggande uppfinning har beskrivits och illustrerats inses att uppfinningen ej är begränsad till dessa, eftersom modifieringar kan utföras av fackmannen. Föreliggande ansökan omfattar alla modifieringar som faller inom ramen och andan för den underliggande här och i patentkraven beskrivna uppfinningen.

Claims (21)

520 779 lt»- Patentkrav

1. l. Förfarande för upprättande av en samtalsförbindelse mellan en basstation och en mobilstation i ett cellulärt radiotelefonsystem, vilket förfarande innefattar stegen: avlyssning av en kontrollkanal med avseende på en samtalsaccessför- frågan; och samtidig sändning från åtminstone två celler av kontrollinformation över kontrollkanalen.

2. Förfarande enligt förfarande l, i vilket nämnda åtminstone två celler inklu- derar en mikrocell och en makrocell.

3. Förfarande enligt förfarande 1, i vilket nämnda åtminstone två celler är mikroceller.

4. Förfarande enligt förfarande 3, i vilket en frekvens tilldelad kontrollkanalen baseras på någon av följande urvalsmetoder: återanvändning av en frekvens tilldelad en kontrollkanal i en paraplycell; län av en frekvens tilldelad en paraplycell; och användning av en frekvens reserverad ur en uppsättning tillgängliga frekvenser.

5. Förfarande enligt förfarande 4, i vilket radiotäckningen av nämnda åtminstone två celler och radiotäckningen av paraplycellen är i huvudsak icke överlappande.

6. Förfarande enligt förfarande 5, i vilket nämnda åtminstone två mikroceller är inomhusmikroceller.

7. '.7. Förfarande .ör pprättande av kommunikation i ett radiotelefonsystem med åtminstone en mikrocell och en paraplycell, innefattande stegen: 520 779 27-. mottagning av en samtalsaccessförfrågan från en mobil enhet på en första kontrollkanal tilldelad paraplycellen; mottagning av samtalsaccessförfrågan från den mobila enheten på en andra kontrollkanal tilldelad en mikrocell, varvid den första kontrollkanalen och den andra kontrollkanalen använder en förutbestämd frekvens; och beordring av den mobila enheten över den första kontrollkanalen att avstämma till en av mikrocellens tillgängliga talkanaler för hantering av den första samtalsaccessförfrågan.

8. Förfarande för upprättande av kommunikation i ett flerskiktat radiotelefon- system med ett flertal celler och en paraplycell, innefattande stegen: mottagning av en samtalsaccessförfrågan på en första kontrollkanal tilldelad paraplycellen; mottagning av samtalsaccessförfrågan på en andra kontrollkanal tilldelad en mikrocell, varvid den första kontrollkanalen och den andra kontrollkanalen använder en förutbestämd frekvens; tilldelning av ett samtal associerat med samtalsaccessförfrågan till antingen mikrocellen eller paraplycellen.

9. Förfarande enligt förfarande 8, i vilket varje mikrocell har sin egen oberoende kontrollkanal.

10. Förfarande enligt förfarande 8, i vilket varje mikrocell har en respektive tillkommande kontrollkanal, varvid information på varje tillkommande kontroll- kanal sänds samtidigt.

11. Förfarande enligt förfarande 8, i vilket tilldelningssteget inkluderar tilldelning av samtalet associerat med antingen paraplycellen eller mikrocellen baseras på vilken av den första och andra kontrollkanelen som mottages med den högre signalstyrkan. 520 779 2s-

12. System för upprättande av en förbindelse mellan en basstation och en mobilstation i ett radiotelefonsystem med ett flertal celler, vilket system inne- fattar: organ för avlyssning av en kontrollkanal vid en första cell med avseende på en samtalsaccessförfrågan; organ för avlyssning av kontrollkanalen vid en andra cell med avseende på en samtalsaccessförfrågan; första organ för sändning av kontrollinformation på kontrollkanalen från den första cellen; och andra organ för sändning av kontrollinformation på kontrollkanalen från den andra cellen, varvid det första sändningsorganet och det andra sändnings- organet samtidigt sänder kontrollinformationen.

13. System enligt system 12, i vilket den första cellen år en mikrocell och den andra cellen är en makrocell.

14. System enligt system 12, i vilket den första cellen och den andra cellen år mikroceller.

15. System enligt system 14, i vilket en frekvens tilldelad kontrollkanalen baseras på någon av följande urvalsmetoder: återanvändning av frekvens tilldelad en paraplycells kontrollkanal; lån av en frekvens tilldelad en paraplycell; och användning av en frekvens reserverad ur en uppsättning tillgängliga frekvenser.

16. System enligt system 15, i vilket den första cellen och den andra cellen är inomhusmikroceller.

17. System för upprättande av kommunikation i ett radiotelefonsystem med åtminstone en mikrocell och en paraplycell, vilket system innefattar: organ för mottagning av en sarntalsaccessförfrågan från en mobil enhet på en första kanal tilldelad paraplycellen; 520 779 9,4. organ för mottagning av samtalsaccessförfrågan från den mobila enheten på en andra kontrollkanal tilldelad en mikrocell, varvid den första kontrollkanalen och den andra kontrollkanalen använder en förutbestämd frekvens; och organ för beordring av den mobila enheten över den första kontrollkanalen att avståmma till en av mikrocellens tillgängliga talkanaler för hantering av den första samtalsaccessförfrågan.

18. System för upprättande av kommunikation i ett flerskiktat radiotelefon- system med ett flertal mikroceller och en paraplycell, vilket system innefattar: organ för mottagning av en samtalsaccessförfrågan på en första kontrollkanal tilldelad en paraplycell; organ för mottagning av samtalsaccessförfrågan på en andra kontrollkanal tilldelad en mikrocell, varvid den första kontrollkanalen och den andra kontroll- kanalen använder en förutbestämd frekvens; organ för tilldelning av ett samtal associerat med samtalsaccessförfrågan till någon av mikrocellen och paraplycellen.

19. System enligt system 18, i vilket varje mikrocell har sin egen oberoende kontrollkanal.

20. System enligt system 18, i vilket varje mikrocell har en respektive till- kommande kontrollkanal, varvid information på varje tillkommande kontroll- kanal sänds samtidigt.

21. System enligt system 18, i vilket tilldelningsorganet tilldelar samtalet på basis av vilken av den första kontrollkanalen och den andra kontrollkanalen som mottages med en högre signalstyrka.