SE519900C2 - Återfjädrande hållare - Google Patents

Description

25 30 35 519 900 spetsen ofta ner relativt snabbt varvid man riskerar att spelet i kopplingen ökar och spegeln inte längre har ett stabilt, inställt läge. Spegeln blir därigenom vib- rationskänslig. Har spegeln flyttats en större vinkel klarar dessutom inte denna typ av anordning att föra tillbaka spegeln.

Genom det svenska patentet nr 457 941 är det tidigare känt att anordna en elmotor och en snäckväxel för att föra tillbaka en spegel som har rubbats ur sitt läge. Härvid justerar föraren inifrån spegelns läge genom att köra elmotorn i den ena eller andra riktningen. Denna lösning är dock relativt komplicerad och dyrbar.

Ett ändamål med föreliggande uppfinning är därför att anordna en hållare som på ett pålitligt sätt automatiskt för tillbaka en spegel, arbetsbelysning etc till sitt ursprungliga läge.

Detta ändamål uppfylls med en hållare vilken har minst två inbördes vridbara och axiellt förskjutbara delar, där en fjäder förspänner nämnda delar axiellt mot varandra, att i gränsytan mellan de båda delarna minst en kula är anordnad som samverkar med ett spår hos minst en av delarna, att en fördjupning är anordnad i varje spår för att ta emot kulan och att spåret är utsträckt i det närmaste 90° i båda om- kretsriktningarna räknat från fördjupningen.

Ett annat ändamål med föreliggande uppfinning är att hållaren skall vara relativt billig att tillverka och att den skall kunna sättas in i befintliga arrangemang.

Ett ytterligare ändamål är att den skall fungera oberoende av om spegeln har förts en kort eller lång sträcka från sitt ursprungliga, rätta läge. 20 25 30 35 519 900 Ytterligare ändamål och fördelar med uppfinningen framgår av beskrivningen nedan över föredragna utföringsformer med hänvisning till bifogade ritningar. I ritningarna visar: fig l en snittvy genom en utföringsform för en hållare enligt uppfinningen, fig 2 en snittvy tagen längs linjen II - II i figur 1, fig 3 en snittvy tagen längs linjen III - III i figur 2, fig 4 en snittvy motsvarande figur l över en alternativ utföringsform, fig 5 ett exempel på hur hàllaren enligt uppfinningen är sammankopplad med en spegel, fig 6 en skiss ovanifrån över en hållare för en spegel anordnad på en traktor och fig 7 en sprängskiss över anordningen enligt figur l.

Inuti hàllaren l enligt den visade utföringsformen är en axel 4 anordnad. Axelns 4 övre del förs in i ett urtag i en arm 2, vilken arm 2 i sin tur uppbär en spegel 23 eller utgör en del av ett större stativ som uppbär spegeln 23.

Axeln 4 och armen 2 fixeras vid varandra på lämpligt sätt, exempelvis med hjälp av en låssprint 3 som går genom öppningar 16, 5 hos axeln 4 respektive armen 2. Fackmännen inser att denna låsning kan göras på många olika sätt och även att axeln och armen kan utgöra en enhetlig del. Men då den exakta sammankoppplingen inte utgör någon del av själva uppfinningen kommer den inte att beskrivas närmare här.

Hållaren 1 har en övre del 9 som på lämpligt sätt fixeras vid axeln 4 eller armen 2 så att den övre delen 9 följer med i en eventuell vridrörelse för axeln 4. I den visade 20 25 30 35 519 900 utföringsformen sker fixeringen av den övre delen 9 med hjälp av tappar (utskott) 6 som tas emot i urtag 7 i armen 2. Den övre delen 9 har en central öppning genom vilken axeln 4 går när hållaren är monterad. I vissa utföringsfor~ mer (ej visade) är den övre delen 9 en integrerad del av armen 2.

På sin nedre yta har hållarens övre del 9 minst ett spår 11 som är avsett att samverka med en kula 10 inspänd mellan den övre hällardelen 9 och en nedre hållardel 13. Spåret 11 är bàgformat och har en fördjupning 12 för att ta emot ku- lan 10. Vanligen är två spår 11 anordnade på den nedre ytan och två kulor 10 inspända mellan de båda hållardelarna 9, 13.

Den nedre hållardelen 13 uppvisar på sin övre mot den övre behållardelen 9 vända sidan spår 14 försedda med en fördjupning 15. Spåren 14 på den nedre hållaren 13 har samma form som spåren på den övre hållaren 9 och kulan 10 går i spåren 11, 14 på de båda delarna 9, 13.

För den önskade funktionen hålls den nedre hällardelen 13 vridfast i förhållande till axeln 4, dvs axeln 4 kan rotera utan att påverka den nedre hällardelen 13. Detta kan göras i samband med infästningen av hållaren 1 vid ett stativ eller liknande. Då detta inte utgör någon del av föreliggande uppfinning kommer det inte att beskrivas ytterligare här.

Den nedre hällardelen 13 har en central öppning för passage av axeln 4. Den nedre hållardelen 13 har vidare ett urtag 26 för att ta emot en fjäder 17. Urtaget 26 är öppet från sidan motstående sida som samverkar med kulan 10 och urtaget 26 har vidare en bottenvägg 27 mot vilken fjädern 17 är inspänd. Axeln 4 gàr genom en del av urtaget 26 och omslutes av fjädern 17. Fjädern 17 är inspänd mellan urtagets 26 bottenvägg 27 och en kolv 18 inspänd mot axelns 15 20 25 30 35 519 900 4 nedre del med hjälp av en tapp 8. Tappen 8 är gängad i bäda ändar och har ett brickliknande utskott pä mitten.

Tappens 8 ena ände skruvas in i axeländen varvid kolven 18 spänns in mellan tappens 8 utskott och axeländen.

Kolven 18 tar upp eventuella sidokrafter som utövas pà axeln 4 genom att den endast har ett litet spel till urtagets 26 inre väggar. Kolven 18 får därigenom en stabiliserande effekt.

I den visade utföringsformen finns även en bägformad fjäderbricka 19 mellan tappens 8 utskott och en mutter 20 päskruvad pä tappens 8 fria ände. Denna fjäderbricka 19 är anordnad för att dämpa àtergàngsrörelsen genom att dess yttre kant ligger an mot urtagets inre vägg. I botten av urtaget 26 är ett tätningsarrangemang 21 anordnat. Med tanke pà den miljö som de tänkta maskinerna normalt arbetar i är det viktigt att göra hàllaren sà tät som möjligt för att undvika problem med inträngande smuts, damm etc. I detta syfte är även tätningar anordnade som avtätar utrymmet mellan de delar som vrides inbördes. Dessa tätningar kan utformas på många olika sätt som nedskju- tande, överlappande delar 28 (skisserat i figur 7) I gummibussningar, O-ringar, etc.

Normalt är tvä kulor 10 anordnade i spåren 11, övre och nedre hàllardelarna 9, 13. 14 hos de Varje spàr 11, 14 har samma form med en fördjupning 12, 15 som ger ett relativt stabilt läge för kulan 10. På vardera sida om fördjupningen 12, 15 är spàret utsträckt i det närmaste 90° i omkretsriktningen. Både spärbredden och spärdjupet avtar gradvis i riktning från fördjupningen 12, 15 till respektive spärände.

En fackman inser att antalet kulor och samverkande spår inte behöver vara så som visas i ritningarna. princip använda vilket antal kulor som helst, Man kan i men detta 10 20 25 30 35 519 900 påverkar dock den maximala vridrörelsen för hållaren 1 för att den skall återföra armen 2 till sitt ursprungliga läge.

Med två kulor blir den maximala vridrörelsen i det närmaste 90°, med tre kulor i det närmaste 60° etc.

I figur 4 visas en alternativ utföringsform där en mellandel 22 är anordnad mellan de övre och nedre hållardelarna 9, 13. Mellandelen 22 har en central öppning för att ta emot axeln 4 och spår motsvarande de övriga hållardelarna 9, 13 för samverkan med kulor 10 placerade mellan de olika delarna 9, 13, 22. Genom arrangemanget med mellandelen 22 kan man utöka den vinkel som armen 2 kan vridas och fortfarande föras tillbaka av hållaren 1 till sitt ursprungliga läge. Om så krävs, sätts en spärr vid slutet av varje spår så att kulan 10 hindras från att passera någon av de samverkande spårens ändar.

Fackmannen inser att spärren för att hindra att kulan 10 passerar spårens 11, 14 ändar kan utformas på många olika sätt.

I en utföringsform är stift (ej visat) fixerade i områdena mellan spårändarna i den ena av hållardelarna 9, endast ett stift. ta emot stiftet är ett spår upptaget i den motsatta hållardelen. 13. I andra utföringsformer finns För att I figur 5 och 6 visas ett exempel på ett arrangemang där hållaren 1 enligt uppfinningen används vid ett spegelstativ hos en traktor. Härvid är spegeln 23 infäst på en arm 2, som i vissa utföringsformer är teleskopisk. Hållarens 1 nedre del 13 är inspänd vid en handtagsbåge i det visade exemplet. En fackman inser att hållaren 1 kan fästas på många olika sätt.

Funktionen för hållaren 1 enligt uppfinningen är enligt följande. När armen 2 genom påverkan av någon yttre kraft flyttas ur sitt läge roteras den övre hållardelen 9. Vid denna rotation ändras det tidigare läget mellan kulorna 10 20 25 30 35 519 900 och de samverkande spåren 11, 13. Kulan 11 lämnar härvid åtminstone den ena fördjupningen 12, 15. Genom att spårens 11, 13 djup och bredd avtar i omkretsriktningen pressas härvid den övre hàllardelen 9 uppåt mot fjäderns 17 verkan.

När den yttre kraften ej längre påverkar armen 2 för fjädern 17 tack vare kulorna 10 och de samverkande spårens form axeln 4 och armen 2 tillbaka till sina ursprungliga lägen. Detta ursprungliga läge är det där kulorna 10 ligger i respektive fördjupning 12, 15.

Hàllaren 1 har tack vare kulorna 10, fördjupningarna 12, 15 och spårens 11, 14 form ett stabilt normalläge. Det krävs därför en yttre kraft av viss storlek för att flytta på armen 2. Beroende på fjäderns 17 fjäderkonstant, hur kraftigt fjädern är inspänd, kulornas 10 dimensioner i för- hållande till fördjupningarna och spåren samt friktionen hos kulor och spår kan armens stabilitet, eller med andra ord vibrationskänslighet justeras. Ett sätt att ändra fjäderns 17 inspänning är att lägga brickor eller shims mellan fjädern 17 och bottenväggen 27.

Genom att spåren är anordnade på båda sidor om fördjupningen kan hållaren 1 ta upp vridrörelse både framåt och bakåt för armen 2. Vid utföringsformen enligt figur 1-3 kan hållaren 1 ta upp en vridrörelse på upp mot 90° och ändå föra tillbaka armen 2 till sitt ursprungliga läge. Om kulorna 10 går över från ett spårpar till nästa kommer hållaren att inta ett nytt stabilt läge (om möjligt) 180° i förhållande till det ursprungliga läget. vridet Hos utföringsformer som har flera nivåer med samverkande kulor 10 och spår 11, 14 kan hållaren ta upp större vridrörelse än 90° och ändå föra tillbaka armen till sitt ursprungliga läge. Vid den i figur 4 visade utföringsformen är det lämpligt att anordna spärrar som hindrar att den inbördes vridningen mellan den övre hàllardelen 9 och mellandelen 22 respektive mellan mellandelen 22 och den 15 20 25 30 35 519 900 nedre hållardelen 13 blir större än ca 90°. Om i ett idealiserat fall den inbördes vridningen först sker mellan den övre hàllardelen 9 och mellandelen 22 kommer, när armen 2 har vridits i det närmaste 90°, spärren mellan dessa delar att gripa in. Vid fortsatt vridning av armen 2 i samma riktning övergår då vridningen till att ske mellan den nedre hàllardelen 13 och mellandelen 22. På detta sätt kan den totala vridrörelsen för armen 2 uppgå till i det närmaste l80° och ändå förs armen 2 tillbaka till sitt ursprungsläge. I praktiken är det inte säkert att vridningen sker vid en gränsyta i taget, varför det är möjligt att det redan från början sker en viss vridning vid bägge gränsytorna samtidigt. Genom att anordna flera nivåer med kulor 10 och samverkande spår 11, 14 samt flera mellandelar 22 kan vridningar på upp till nästan 360° tas upp och armen 2 ändå föras tillbaka till sitt ursprungsläge.

För hållaren 1 enligt uppfinningen finns några egentligen motverkande krav. För att hålla en spegel, arbetsbelysning eller liknande så stabilt som möjligt vid normal drift måste en relativt stor kvarhållande kraft utövas på armen 2. Denna kvarhållande kraft får dock inte vara så stor att spegeln, arbetsbelysningen etc riskerar att slås sönder p g a att armen inte vrids från sitt ursprungsläge.

Genom användningen av den krökta, bågformade brickan 19 fås en dämpad återföring av armen. Detta ernàs tack vare brickans 19 form. När armen 2 svängs bort förs, som angett ovan, axeln 4 uppåt i förhållande till den nedre hållardelen 13. När sedan armen 2 förs tillbaka ger brickan 19 genom att dess kanter ligger an mot urtagets 26 inre vägg en motverkande kraft vilket ger till resultat att återrörelsen dämpas något. Dämpningen kan justeras genom att ändra mutterns 20 läge på tappen 8 varigenom brickans 19 krökningsradie ändras och därmed den kraft med vilken fjäderbrickan 19 ligger an mot urtagets 26 inre vägg. 519 900 I en alternativ utföringsform är spår ll endast anordnade på den ena av två motstående ytor, varvid kulan 10 hela tiden ligger i en fördjupning på den sida som ej har några spår. På samma sätt som tidigare har varje spår ll en fördjupning 12 för att ge ett relativt stabilt läge när ar- men 2 står i det önskade, opåverkade läget. Vid denna utföringsform har de spår som finns samma form som tidigare spår.

Uttryck som övre och nedre samt liknande har använts i beskrivningen enbart i förhållande till de ritningar det hänvisas till. En fackman inser att hàllarens orientering i rummet inte har någon betydelse för den önskade funktionen.

Claims (1)

1. lO 15 20 25 30 35 519 9ÛÛLÄfff /0 PATENTKRAV Återfjädrande hållare (1) som tar upp vridrörelser och automatiskt återförs till sitt ursprungsläge, k ä n n e t e c k n a d därav, att hållaren (1) har minst två inbördes vridbara och axiellt för- skjutbara delar (9,13), där en fjäder (17) förspänner nämnda delar axiellt mot varandra, att i gränsytan mellan de båda delarna (9,13) minst en kula (10) är anordnad som samverkar med ett spår (11,14) hos minst en av delarna (9,13), att en fördjupning (12,15) är an- ordnad i varje spår (11,14) för att ta emot kulan (10) och att spå- ret (11,14) är utsträckt i det närmaste 90° i båda omkretsriktning- arna räknat från fördjupningen (12,15). Hållare enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att varje spår (11,l4) är bågformat och att en arm (2) eller liknande är fast förbunden med en av de vridbara delarna (9). Hållare enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att två spår (11,14) är anordnade på delarnas (9,13) ytor vända mot var- andra, och att två kulor (10) är anordnade mellan delarna (9,13). Hållare enligt krav 2 eller 3, k ä n n e t e c k n a d därav, att respektive spårs (11,l4) bredd och djup avtar gradvis i riktningen från fördjupningen (12,15) till spårändarna. Hållare enligt något av kraven 2-4, k ä n n e t e c k n a d där- av, att i hållarens (1) normala, opåverkade läge ligger respektive kula (10) i spårens (11,14) fördjupningar (12,15). Hållare enligt något av tidigare krav, k ä n n e t e c k n a d därav, att en mellandel (22) är anordnad mellan de båda inbördes vridbara delarna (9,13), vilken mellandel (22) uppvisar spår i ytorna vända mot respektive del (9,13). Hållare enligt något av tidigare krav, k ä n n e t e c k n a d därav, att fjädern (17) är inspänd mellan ett urtags (26) botten- vägg (27) hos den ena delen (13) och en kolv (18), att brickor pla- lO l5 20 10. 519 900 z/ ceras mellan bottenväggen (26) och fjädern (17) för att justera fjäderns (17) förspänning och att en axel (4) är anordnad centralt i hâllaren (1). Hållare enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d därav, att axeln (4) är vridfast förbunden med den ena delen (9), att axeln (4) om- ges av fjädern (17), att kolven (18) hålls av ett skruvförband (8,20) vid axelns (4) ena ände och att kolven (18) uppvisar ett li- tet spel till urtagets (26) inre vägg. Hållare enligt något av krav 7 eller 8, k ä n n e t e c k n a d därav, att en bågformad bricka (19) är anordnad inspänd vid axeln (4), att brickans (19) kanter ligger an mot urtagets (26) inre vägg för att dämpa hållarens (1) axiella återgångsrörelse och att brick- ans (19) krökningsradie är varierbar. Hållare enligt något av tidigare krav, k ä n n e t e c k n a d därav, att spåren (11,14) är försedda med spärrar för att hindra att kulorna (10) lämnar spåren (11,14).