SE517336C2 - Kopplingsaggregat - Google Patents

Description

10 15 20 25 30 517 336 -.:=:= f . . ø v »n f 2 ställningsanordningen ges. Vidare ska aggregatet vara framställbart på särskilt enkelt och kostnadsgynnsamt sätt.

Enligt uppfinningen uppnås detta genom att en den axiella spridningen av läget för manövreringsmedlet eller den axiella spridningen av läget för de genom urkopplaren påverkade avsnitten av manövreringsmedlet i förhållande till urkopplaren eller urkopp- lingsmedlet utjämnande anordning är anordnad. En sådan anordning är särskilt av fördel vid kopplingsaggregat, vid vilka enligt en utformning av uppfinningen i beroende av åtminstone friktionsbeläggens förslitning manövreringsmedlen förskjutes i den axiella riktningen av urkopplingsrörelsen, då därigenom en praktiskt taget spelfri kraftöverföring kan säkerställas mellan urkopplaren eller urkopplingsmedlet och manövreringsmedlen. Därigenom garanteras även att manövreringsmedlet alltid kan förflyttas med samma belopp. I kraftflödet mellan urkopplaren och/eller urkopplingsmedlet och manövreringsmedlen kan praktiskt taget inget spel förekomma.

Särskilt fördelaktigt kan det vara om utjämningsanordningen är anordnad eller verksam axiellt mellan utkopplaren och manövreringsmedlen. Utjämningsanordningen kan emellertid även anordnas på ett annat ställe, t.ex. verkningsmässigt mellan urkopplare och urkopplingsmedel. I förbindelse med föreliggande uppfinning är det fördelaktigt om urkopplaren är upptagen på en företrädesvis växelsidigt anordnat axiell styming, såsom t.ex. ett en växelingângsaxel omgivande styrrör.

Speciellt vid kopplingsaggregat med en friktionskoppling, som uppvisar ett på _ mottryckplattan fastsättbart hus, såsom t.ex. plåtlock, med en mot urkopplaren vänd botten, kan det vara lämpligt om urkopplingsanordningen är anordnad eller verksam axiellt mellan manövreringsmedlen och bottnen. Vidare kan det vara av fördel om anpressningsfiädern är bildad genom en mellan ett kopplingshus och tryckplattan axiellt förspännbar tallriksfiäder, som uppvisar en fjädrande ringformig grundkropp och från denna radiellt inåt förlöpande, manövreringsmedlet bildande tungor.

För att garantera en problemfri efterinstållning genom Utjämningsanordningen kan det vara speciellt fördelaktigt, om denna i inkopplat tillstånd för kopplingsaggregatet eller för friktionskopplingen automatiskt eller självgående garanterar den önskade efterinställningen, under det att manövreringen av friktionskopplingen emellertid självgående eller automatiskt blockeras.

Utjämningsanordningen kan uppvisa en ringformig konstruktionsdel, som även i inkopplat tillstånd för friktionskopplingen axiellt ligger an mot manövreringsmedlen. Genom denna ringformiga konstruktionsdel kan det sig eventuellt förändrande avståndet mellan 10 15 20 25 30 : o | - .o . u 517 2,56 3 påverkningspartiema hos manövreringsmedlet och urkopplaren utjämnas. För funktionen hos utjämningsanordningen kan det vara fördelaktigt om denna har i axiell riktning stigande efterinställningsramper eller upplöpningsramper, varvid dessa kan vara anordnade på den ringformiga konstruktionsdelen.

Upplöpningsrampema kan samverka med cylinderformiga eller kullilcnande avrullningskroppar för efterinställningen. Speciellt fördelaktigt kan det emellertid vara om upplöpsningrampema samarbetar med motupplöpningsramper, då genom motsvarande val av upplöpningsvinkel för dessa ramper ett självhämmande vid axiell förspänning av rampema kan ske. Motupplöpningsramperna kan likaså vara uppbuma av en ringformig konstruktions- del.

För att garantera en prisgynnsam framställning av friktionskopplingen kan det vidare vara av fördel om åtminstone en del av utjämningsanordningen är framställd av plastmaterial.

Sådana plastmaterialdelar kan framställas genom formsprutning. Som plastmaterial lämpar sig på särskilt fördelaktigt sätt termoplaster, såsom t.ex. polyamid.

På särskilt fördelaktigt sätt kan de efterinställningsrampema uppvisande konstruk- tionsdelarna vara förskjutbara i axiell riktning vid manövreringen av kopplingsaggregatet eller friktionskopplingen. Vidare kan det vara lämpligt om de upplöpningsrampema och motupplöpningsramperna bärande konstruktionsdelarna är inbördes vridbara, varvid en av dessa konstruktionsdelar kan vara vridfast i förhållande till friktionskopplingen, speciellt i förhållande till kopplingshuset.

Enligt en ytterligare uppfinningstanke kan utjämningsanordningen vara utformad på 'i så sätt, att den - betraktat i kopplingsaggregatets urkopplingsriktning - verkar frihj ulsliknande eller efterinställes, men ändå i den urkopplingsriktningen motsatta riktningen är själv- hämmande. För detta kan upplöpningsrampema och/eller motupplöpningsrampema vara utformade på så sätt, att de i axiell riktning har en stigningsvinkel, som ligger mellan 5 och 20°, företrädesvis i storleksordningen av 7 till ll°. På fördelaktigt sätt bildas efterinställnings- rampema på så sätt att en sjâlvhämning sker genom friktionsingrepp. Det ska således i varje fall vara garanterat, att efterinställningsrampema har ett självhämmande ingrepp, så att inga ytterligare medel är erforderliga, för att undvika en oönskad återställning. Vid behov kan emellertid sådana medel vara anordnade.

För att garantera en problemfri funktion hos den självverkande utjämningsanordning- en kan det vara lämpligt om åtminstone en upplöpningsrampema och/eller en motupplöpnings- rampema bärande konstruktionsdel är fiäderpáverkad i efterinstâllningsrikming. Fjäderpåver- kan kan därvid på fördelaktigt sätt ske på så sätt, att funktionen, hos de övriga fjädrarna, 10 15 20 25 30 » n o - - c I I ' ° 0' c I ' 517 336 4 såsom speciellt anpressnings- eller tallriksfjädem och den det axiellt eftergivliga motlagret påverkande fiâdem, inte alls eller praktiskt taget inte påverkas. En särskilt fördelaktig utformning kan garanteras genom att de upplöpningsrampema och motupplöpningsrampema uppvisande konstruktionsdelama påverkas eller förspännes genom åtminstone ett mellan dessa anordnat kraftmagasin, såsom en skruvtjäder, i efterinställningsriktning. Genom en sådan inspänning pressas dessa båda konstruktionsdelar, betraktat i axiell riktning, i motsatta riktningar, alltså medelst kraftmagasinet och efterinställningsramperna axiellt bort från varandra. Vid inkopplad koppling kan därigenom utjämningsanordningen vara spelfritt inspänd mellan påverkningspartier hos manövreringsmedlet och kopplingslocket och/eller urkopplaren.

Enligt en särskilt fördelaktig utformning av uppfinningen kan kopplingsaggregatet uppvisa en anordning, för begränsning av urkopplingsförflyttningen av åtminstone manövreringsmedlet. För detta kan ett begränsningsanslag vara anordnat, som begränsar sträckan för urkopplaren och/eller urkopplingsmedlet i urkopplingsriktningen. Begränsnings- anslaget kan på fördelaktigt sätt vara bildat genom att en utjämningsanordningen bildande konstruktionsdel efter en bestämd urkopplingssträcka slår mot kopplingslocket. Begränsningen kan emellertid även ske genom att urkopplaren uppvisar partier, som efter en bestämd urkopplingssträcka kommer till anliggning mot en axiellt fast konstruktionsdel. Vidare kan det vara fördelaktigt om urkopplaren även i inkopplingsriktningen uppvisar en begränsning, som likaså kan vara bildad genom ett anslag. På fördelaktigt sätt är utjämningsanordningen _ utformad på så sätt, att medelst denna är urkopplaren i kopplingsaggrcgatets finkopplade 'i tillstånd axiellt understödd. Den konstanta förflyttriingssträckan för kopplingsaggregatet kan även garanteras genom att en utjâmningsanordningen bildande konstruktionsdel i urkopplings- riktning och inkopplingsriktning uppvisar verksamma vägbegränsningspartier, som samverkar med anslagspartier. På fördelaktigt sätt kan denna konstruktionsdel vara bildad genom den av urkopplaren påverkade konstruktionsdelen hos utjämningsanordningen, varvid be- gränsningsanslagen kan vara anordnade på kopplingshuset eller vara bildade genom detta hus.

Begränsningen av kopplingsaggrcgatets törflyttningssträcka kan emellertid även ske genom att motsvarande anslag anordnas på den urkopplaren i axiell riktning styrande konstruktions- delen. Företrädesvis samverkar dessa anslag med en konstruktionsdel, som är förbunden med en icke roterande lagerring hos urkopplaren. Begräsningen av urkopplingssträckan i åtminstone en axiell riktning kan emellertid även ske genom den roterande lagerringen hos urkopplaren och en med denna roterande konstruktionsdel, såsom t.ex. kopplingshuset.

Enligt en ytterligare urformning av uppfinningen kan det, speciellt för minimering 10 15 20 25 30 u u" n un: 0 . _ 517 556 5 av urkopplingskraftförloppet eller av den maximalt erforderliga urkopplingskraften, vara särskilt fördelaktigt, om medel är anordnade, som under urkopplingsförloppet åtminstone över ett delparti av förflyttningssträckan för manövreringsmedlet åstadkommer en gradvis sänkning av det av friktionskopplingen eller kopplingsskivan överförbara momentet. Dessa medel kan exempelvis vara bildade genom en s.k. beläggtjâdring, som är anordnade mellan friktionsbe- läggen hos den mellan tryckplatta och mottryckplatta inklåmbara kopplingsskivan.

En särskilt fórdelaktig utformning av en friktionskoppling enligt uppfinningen kan uppnås genom att anpressningsfjådem, som företrädesvis kan vara bildad genom en tallriksfjâder, är svängbart stödd mot huset mellan två upplag, av vilka det mot tryckplattan vända är fjäderbelastat i riktning mot anpressningsfiädem varvid den av anpressningstjädern vid urkopplingen av friktionskopplingen mot det fiâderbelastade stödet utövade maximala urkopplingskraften vid beläggförslitning ökar och blir större än den på det fiäderbelastade stödet inverkande motkraften eller stödkraften. Vid användning av för vridmomentöverföring mellan tryckplattan och kopplingshuset anordnade bladtjâderelement och/eller av en s.k. beläggfjâdring, såsom en exempelvis redan känd genom DE-OS 36 31 863, måste de av dessa fjädrar på anpressningsfiädern utövade lcraftema vid fastställandet av kraften, som inverkar på det fjäderbelastade stödet, tas hänsyn till, nämligen eftersom dessa krafter överlagras. Det betyder således att den vid förekomsten av en tillräcklig beläggförslitning kortfristigt sig inställande ökade urkopplingskraften måste vara större än den av de ovan nämnda kraftema -~ uppstående och till tallriksflädems rotationsdiameter hänförda resulterande kraften, för att, möjliggöra en efterinställning. Särskilt lämpligt kan det vara om det fiâderbelastade stödet är i' axiellt förskjutbart. På fördelaktigt sätt kan anpressningstallriksfjädem uppvisa en sådan tjåderkaraktäristik att utgående frän sitt konstruktivt definierade inmonteringsläge i friktionskopplingen, vid en genom friktionsbeläggförslitning beroende avlastning den av denna påfórbara kraften och därmed även nivån på urkopplingskraftförloppet ökar och vid en i förhållande till det definierade inmonteringsläget mer deformerat eller förspänt läge den av denna påförbara maximalkraften avtar vid ett urkopplingsförlopp. Genom ett sådant arrangemang och utformning av anpressningstallriksfjädem kan garanteras att vid uppträdande beläggförslitning det alltid åter kan inställas en jämvikt, åtminstone mellan den maximala urkopplingskraften för friktionskopplingen och den på det ljâderbelastade stödet inverkande motkraften eller den i området av avrullningsdiametem på anpressningstallriksfjädem inverkande resulterande motkraften.

Kopplingsaggregatet eller friktionskopplingen kan på fördelaktigt sätt vara uppbyggt på så sätt, att de axiellt förskjutbara, fiäderbelastade stöden medelst förslitningsreserverna hos 10 15 20 25 30 . . n | ao o 5 1 7 3 3 6 6 friktionskopplingen gemensamt förflyttas med tryckplattan. Under den, betraktat under friktionskopplingens livslängd, gradvis eller i små steg skeende efterinställningen av efterinställningsanordningen kan det fjäderbelastade stödet vara något förskj utbart i riktning mot tryckplattan. Genom denna förskjutning kan garanteras att den då mot tryckplattan stödande tallriksljådem genomgår en ytterligare deformation, så att den av denna utövade lcraften, såsom redan omnämnts, avtar, till dess att den på det tjäderbelastade stödet inverkande motkraften eller den redan omnämnda resulterande motkraften är i jämvikt med urkopplingskraften. Vid förskjutning av det fjäderbelastade stödet avtar således den maximala urkopplingskraften hos kopplingen eller anpressningstallrikstjâdern åter. Särskilt fördelaktigt kan det vara om anpressningstallriksfjädem är inbyggd i friktionskopplingen på så sätt, att den åtminstone över en del av urkopplingsområdet, företrädesvis praktiskt taget över hela urkopplingsområdet för kopplingen har en sjunkande lcraft-våg-karaktäristik. Anpressnings- fjäderns inmonteringsläge kan därvid vara på så sätt att i urkopplat tillstånd för friktionskop- plingen anpressningsfjädem praktiskt taget uppnår minimum eller dalpunkten för sitt sinusformiga lcraft-väg-förlopp.

Den på det tjäderbelastade stödet utövade motkraften kan på fördelaktigt sätt alstras genom ett kraftmagasin, som huvudsakligen påför en konstant kraft, åtminstone över det avsedda efterinställningsområdet. På särskilt fördelaktigt sätt lämpar sig för detta en på motsvarande sätt utformad och i törspänt tillstånd i friktionskopplingen inbyggd tallriksljäder.

Uppfinningen är inte bara begränsad till de ovan beskrivna friktionskopplingama, _ utan är i allmänhet användbar vid friktionskopplingar eller kopplingsaggregat med en ' åtminstone förslitningen av kopplingsskivans friktionsbelägg kompenserande efterinställnings- anordning.

Uppñnningen avser vidare en friktionskoppling, speciellt för motorfordon, med en tryckplatta, som är vridfast men axiellt begränsat förskjutbart förbunden med ett hus, varvid mellan hus och tryckplatta en anpressningstallriksfjäder är axiellt inspänd, vilken dels är svängbar kring en av huset buren svänglagring och dels påverkar tryckplattan i riktning mot en mellan denna och en grundtryckplatta, såsom ett svänghjul, inklämbar kopplingsskiva, varvid en förslitningen av friktionsbeläggen på kopplingsskivan kompenserande efterin- ställningsanordning är anordnad.

Automatiska efterinställningsanordningar, vilka ska åstadkomma en i praktiken konstant kraftpåverkan av tryckplattan genom anpressningstallriksfiâdem är exempelvis kända genom DE-OS 29 16 755 och 35 18 781. De i beroende av åtminstone en sensor inställbara efterinställningsanordningama är därvid anordnade eller verksamma mellan tryckskivan och 10 15 20 25 30 u s u | no w 517 336 7 anpressningstallriksfjädem. Till följd av tryckskivans fastlänkning vid huset medelst tangentiellt anordnade bladtjädrar - vilkas kraft, eftersom denna är motriktad mot tallriksfjädems anpressningskraft bara behöver vara relativt låg, kan svänga den en för- hållandevis stor massa innehållande tryckskivan axiellt vid urkopplad friktionskoppling, därvid således lyfta upp den från tallriksfjädern, varigenom kopplingens funktion inte bara påverkas, utan kopplingen blir t.o.m. till en säkerhetsrisk, eftersom nämligen efterinställningsa- nordningen inställes i öppnat tillstånd, till dess att tryckplattan ligger an mot kopplingsskivan, och således kan kopplingen inte längre säras. Av detta skäl har sådana efterinställningsanord- ningar inte kunna genomföras i praktiken.

För föreliggande uppfinning låg till grund uppgiften att undanröja dessa nackdelar och åstadkomma efterinställningsanordningar av det inledningsvis nämnda slaget, vilka i praktiken är användbara på bred basis och även vid svår drift, som har en enkel uppbyggnad och en varaktig säker funktion, och som vidare behöver ett ringa inbyggnadsutrymme och är prisvärda i framställning. Dessutom ska den erforderliga urkopplingskiaften vara låg, bibehållas låg under livslängden och dessutom öka livslängden på friktionskopplingar.

Enligt uppfinningen löses denna uppgift genom att vid en friktionskoppling med av en tallriksfiäder belastad tryckplatta, vid vilken anpressningskraften alstras genom en tallrikstjäder, vilken dels är stödd mot en konstruktionsdel, såsom ett hus och dels är svängbar kring en på huset i cirkelformigt arrangemang anordnad svänglagring, mellan lock och tallrikstjäder är en automatisk, det hussidiga stödet förslitningsberoende från huset_ förskjutande efterinställningsanordning verksam, vilken är vidaretransporterbar genom en ' förskjutningsanordning och tallriksljädern står i riktning mot svänglagringen under verkan av en stödkraft. Denna stödkraft förekommer lämpligtvis permanent, så att tallrikstjädern mot urkopplingstjâdern enbart kraftbundet och detta genom en fjäderkraft och inte genom formbundet fastlänkade medel är stödbar. Tallrikstjädem är därvid inmonterad över sitt arbetsområde med degressiv kurvlinje, nämligen på så sätt, att stödkraften och tallriks- fiäderkraften är anpassade på så sätt till varandra, att stödkraften vid tallriksfiädems avsedda inmonteringsläge och utan fórslitningsberoende konicitetsförändring och över tallriksfiäderns urkopplingsväg är större än den av tallriksfiädem påfórda stödkraften motverkande kraften, vid förslitningsberoende ändring av koniciteten hos tallriksfiâdem är stödkraften över delpartier av tallriksfiädems urkopplingsväg mindre än den av tallriksfiâdem mot stödkraften påförda kraften. Stödkraften kan därvid påfóras genom ett enda fjäderelement eller åtminstone huvudsakligen genom ett enda ljâderelement eller fiåderelementsystem. Med "stödkraft" ska förstås likaväl summan av alla mot tallriksfiâdem verksamma fiäderkrafter, i den grad de 10 15 20 25 30 517 8 uppträder märkbara, således t.ex. även eller bara de genom (vridmomentöverförings- eller lyft-) bladfjädrama verksamma krafterna, (rest-) fiädringen hos beläggfjädring eller deras "ersättning".

Som kraftmagasin, som åtminstone huvudsakligen påför stödkraften, kan lämpligtvis användas en fjäder, som ändrar sin form genom efterinställningen, t.ex. en tallriksfjäder. De stödkraften påförande kraftmagasinen kan emellertid även vara bildade genom bladfjädrar.

En stödkraften påförande tallríksfiäder kan lagras direkt mot tallriksfiädern, t.ex. på den radiella höjden av det axiellt förskjutbara, locksidiga stödet.

Det är särskilt fördelaktigt om efterinställningsanordningen är anordnad axiellt mellan tallriksfjäder och lock. Efterinställningsanordningen kan på särskilt lämpligt sätt innehålla upplöpningsytor, såsom ramper.

Genom uppfinningen garanteras att tallriksfjädem betraktat över friktionskopplingens livslängd, praktiskt taget alltid har samma konicitet eller förspänning vid inkopplad friktionskoppling och en praktiskt taget konstant kraftpåverkan av tryckplattan och därmed kopplingsskivan åstadkommes, oberoende av förslitningen av friktionsbeläggen, själva tryckplattan eller andra element, såsom lock- eller tryckplattesidiga stöd, tallriksfjådern eller svängskivans friktionsytor. Genom åtgärderna enligt uppfinningen garanteras dessutom att tryckplattans massa inte ökas genom den hos efterinställningsanordningen. Den är vidare anordnad i ett område, i vilket den är skyddad frän inverkningar av skivavslitningen och i«-» vilket den är på längre avstånd från källan till friktionsvärmet. u En särskilt fördelaktig utformning av en friktionskoppling enligt uppfinningen kan * uppnås genom att anpressningstallriksfjädern är svängbart stödd mot huset mellan två stöd - av vilka det mot tryckplattan vända är fjäderbelastat i riktning mot anpressningstallriksfjädem - varvid den av anpressningstallriksfiädern vid urkopplingen av kopplingen på det fjäderbelastade stödet inverkande kraften vid beläggförslitning ökar och sedan blir större än den på det fjâderbelastade stödet inverkande motkraften eller stödkraften. Anpressningstall- riksfjädem har därmed ett sådant kurvlinjeförlopp att utgående från dess konstruktivt definierade inmonteringsläge i friktionskopplingen, vid en genom friktionsbeläggförslitrring beroende inspänningsriktning den av denna då påförda kraften och därmed den erforderliga urkopplingskraften först ökar och vid en i förhållande till det definierade inmonteringslâget längre deformerat eller förspänt läge den av denna påförbara kraften avtar vid urkopp- lingsförloppet. Genom ett sådant anangemang och utformning av anpressningstallriksfjädem garanteras att vid uppträdande beläggförslitning kan alltid åter instållas en jämvikt mellan den av anpressningstallriksfjädern på stöden vid urkopplingen utövade kraften och den på det 10 15 20 25 30 517 336 s -' - . - - n. 9 fjäderbelastade stödet inverkande kraften, eftersom vid överskridandet av stödkraften genom den av tallriksfjädem på stödet utövade kraften tallriksfjädern förskj uter sensorfiädrarna bort från det locksidiga stödet och efterinställningsanordningen kan vridas vidare genom kraften hos förskjutningsanordningen. Därmed förskjutes stödet axiellt, till dess att den av sensom utövade kraften förhindrar ett vidarevridande och en vidare axiell förskjutning av stödet.

Särskilt fördelaktigt kan det, såsom redan nämnts, vara om anpressningstallriks- ljädem är inmonterad i friktionskopplingen på så sätt, att den åtminstone över en del av urkopplingsområdet, företrädesvis i praktiken över hela urkopplingsområdet för friktionskopp- lingen, har en sjunkande kraftkurvlinje. Inmonteringslâget för anpressningstallriksfjädern kan därvid vara på så sätt, att i det urkopplade tillståndet för friktionskopplingen når eller överskrider anpressningstallriksfjädem i praktiken minimum- eller dalpunkten för sitt sinusformiga kraft-väg-förlopp.

Den på det fjäderbelastade stödet utövade motkraften kan på fördelaktigt sätt alstras genom ett kraftmagasin, som huvudsakligen påför en konstant kraft åtminstone över det avsedda efterinställningsområdet. På särskilt fördelaktigt sätt lämpar sig för detta en motsvarande utformad och i förspänt tillstånd i friktionskopplingen inmonterad tallriksfiäder.

Efterinställningsanordningen enligt uppfinningen kan på särskilt fördelaktigt sätt finna användning vid friktionskopplingar med en anpressningstallriksfjäder, som med radiellt yttre partier påverkar tryckplattan och över radiellt längre inåt liggande partier är lagrad mellan två svängstöd på huset. Vid denna konstruktionstyp kan tallriksfjâdem verka som tvåarmad _ hävarm. _ Uppfinningen är emellertid inte begränsad till friktionskopplingar med tallriksfjädrar, vilka samtidigt har urkopplingshävarmen utformad i form av tallriksfjädertungor, utan sträcker sig även till andra kopplingstyper, vid vilka t.ex. tallriksfjädern påverkas genom ytterligare hävarmar.

För att garantera en problemfri efterinställning av förslitningen eller en optimal anpressningskraft för friktionskopplingen, kan det vidare vara fördelaktigt, om det på den mot det fjâderbelastade stödet vända sidan av anpressningstallriksijädem anordnade motstödet är utformat på så sätt, att det axiellt i riktning mot tryckplattan är automatiskt förskjutbart, och i motriktningen genom en anordning är automatiskt låsbart. Efterinställningen av motstödet, alltså det locksidiga stödet, kan ske medelst ett kraftmagasin, som påverkar detta motstöd i riktning mot tryckplattan eller mot anpressningsfjädem. Motstödet kan således i enlighet med den genom beläggförslitningen beroende förskjutningen av det fjäder-påverkade stödet automatiskt efterinställas, varigenom en spelfn' svänglagring av anpressningstallriksfiädem kan 10 15 20 25 30 517 32,6 šï* ..;I.:_.: f 10 garanteras.

Motstödet kan medelst en mellan anpressningsfiäder och lock anordnad efterin- ställningsanordning vara axiellt förskjutbart. Efterinställningsanordningen kan därvid ha en ringformig, således i sig sammanhängande konstruktionsdel, som åtminstone i det inkopplade tillståndet för friktionskopplingen axiellt påverkas av anpressningstallriksfiädem. Genom vridning av den ringformiga konstruktionsdelen vid uppträdande förslitriing och under urkopplingsförloppet kan svänglagringen efterinställas i enlighet med beläggförslitningen. För detta kan på särskilt fördelaktigt sätt efterinställningsanordningen eller den ringformiga konstruktionsdelen hos denna efterinställningsanordning ha i axiell riktning stigande efterinställningsramper. Vidare kan det vara av fördel, om den ringformiga konstruktionsdelen bär motstödet, varvid det senare kan vara bildat genom en trådring. Denna trådring kan vara upptagen i ett runt om gående ringspår i konstruktionsdelen och vara förbunden med detta genom formbindning. Formbindningen kan därvid vara utformad som snäppförbindning.

Upplöpningsrampema kan samverka med cylinderformiga eller kulliknande rullkroppar för efterinställningen. Speciellt fördelaktigt kan det emellertid vara, om upplöpningsrampema samarbetar med motsvarande motupplöpningsramper, då därigenom genom motsvarande val av upplöpningsvinkeln på dessa ramper en självinställning kan ske vid axiell fórspänning av rampema. Motupplöpningsrampema kan vara burna av en ringartig konstruktionsdel, som kan vara anordnad mellan den upplöpningsrampema bärande konstruktionsdelen och locket. En särskilt enkel uppbyggnad kan emellertid garanteras genom _ införandet av motupplöpningsrampema i huset. Det senare kan på särskilt enkelt sätt ske vid 'l plåthus, då motupplöpningsrampema kan pressas in. Inpressningen kan därvid ske i radiellt förlöpande partier hos huset.

För att garantera en prisgynnsam framställning av friktionskopplingen kan det vidare vara av fördel, om åtminstone en del av efterinställningsanordningen är framställd av plast- material. Sådana plastmaterialdelar kan framställas genom formsprutning. Som plastmaterial lämpar sig på särskilt fördelaktigt sätt termoplaster, såsom t.ex. polyamid. Användningen av plastmaterial blir möjlig eftersom efterinställningsanordningen befinner sig i ett för värmeinverkningar bara föga utsatt område. Dessutom erhålles till följd av den ringa vikten även ett ringa masströghetsmoment.

Enligt en ytterligare uppñnningstanke kan efterinställningsanordningen vara utformad på så sätt, att den - betraktat i friktionskopplingens urkopplingsriktning - verkar frilöpsliknan- de, men är emellertid i den urkopplingsriktningen motsatta riktningen självhämmande. För detta kan upplöpningsrampema och/eller motupplöpningsramperna vara utformade på så sätt, 10 15 20 25 30 517 ass* ..:==f l- ll att de i axiell riktning har en stigningsvinkel, som ligger mellan 4 och 20", företrädesvis i storleksordningen av 5 till l2°. På fördelaktigt sätt utformas upplöpningsrampema och/eller motupplöpningsramperna på så sätt, att en självhämning sker genom friktionsingrepp.

Sjâlvhämningen kan emellertid även uppnås eller understödas genom en formbindning, genom att t.ex. en av rampema är mjuk och den andra utformad med en profilering, eller genom att båda rampema uppvisar profileringar. Genom dessa åtgärder garanteras att inga ytterligare medel erfordras, för att undvika en oönskad återställning.

Efterinställningsanordningen kan vara särskilt fördelaktig och enkel, om den i omkretsriktningen verksamma förskjutningsanordningen är utformad som förspänt inmonterade fjädrar, vilka fjädrande påverkar åtminstone en upplöpningsrampema bärande konstruktionsdel och/eller en motupplöpningsrampema eller motupplöpningspartierna bärande konstruktionsdel i efterinställningsriktning. Fjäderpåverkan kan därvid på fördelaktigt sätt ske på så sätt att funktionen hos de övriga tjädrama, såsom speciellt manövreringstallriksfjädem och den det axiellt eftergivliga stödet påverkande fjädern inte alls eller praktiskt taget inte påverkas.

För många användningsfall kan det vara fördelaktigt om efterinställningsanordningen har flera förskjutbara efterinställningselement, såsom t.ex. i radiell och/eller omlaetsriktning förskjutbara efterinställningskilar eller rullkroppar. Vidare kan det vara av fördel om efterinställningsanordningen är varvtalsberoende. Så kan t.ex. den på enskilda element hos --« efterinställningsanordningen inverkande centrifugallcraften utnyttjas för manövreringem och/eller läsningen av efterinställningsanordningen vid bestämda driftstillstånd för för- ' brånningsmotom. Specielltkanefterinställningsanordningen blockeras genom oentrifugallaaft- beroende medel från ett bestämt varvtal, vilket t.ex. kan ske vid åtminstone ungefärligen tomgångsvarvtal eller varvtal under tomgångsvarvtalet, så att förslitningsefterinstâllningen bara sker vid låga varvtal. Detta har den fördelen att inga oönskade efterinställningar uppträder, vilka kunde uppstå genom svängningar vid höga varvtal.

En särskilt enkel och funktionssäker uppbyggnad av efterinställningsanordningen kan garanteras genom att de relativt huset förskjutbara delarna, som har upplöpningsramper och/eller motupplöpningsramper eller motupplöpningspartier, är fjäderbelastade. Om bara en motsvarande konstruktionsdel är försedd med motsvarande ramper eller partier, och som är förskjutbar i förhållande till huset, påverkas denna. Särskilt fördelaktigt kan det därvid vara om fiâderbelastningen alstrar en kraft i omkretsriktningen.

För uppbyggnaden och funktionen hos friktionskopplingen kan det vidare vara av fördel om den som skivtjäder, såsom tallriksljåder utformade sensortjädem med sitt radiellt 10 15 20 25 30 517 335 a' 12 yttre parti stöder mot en axiellt fast konstruktionsdel, såsom huset, och med radiellt längre inåt liggande partier påverkar det från locket vända avrullningsstödet. Detta avrullningsrstöd kan vara utformat även i ett stycke med sensorfjädem, så att således sensortallriksfjädem även bildar stödet. För fasthållningen av sensorfjädem i inspänt läge kan huset bära stödpartier.

Dessa stödpartier kan vara bildade genom enskilda, på huset fastsatta stödelement. Det kan emellertid även vara fördelaktigt, om stödpartiema är utformade i ett stycke med huset, t.ex. kan på huset vara anordnat inpressningar eller urskurna och deformerade partier, som sensorfjädem griper under för axiellt stöd.

För funktionen hos friktionskopplingen, speciellt för minimering av urkopplingskraft- förloppet eller den maximalt erforderliga urkopplingskraften kan det vara särskilt fördelaktigt om den mellan tryckplatta och mottryckplatta inklâmbara kopplingsskivan har friktionsbelägg, mellan vilka en s.k. belâggfjädring, såsom exempelvis har blivit känt genom DE-OS 36 31 863, är anordnad. Genom användningen av en sådan kopplings-skiva underlättas manövrering- en, speciellt urkopplingsfórloppet för friktionskopplingen. Detta beror på att i det inkopplade tillståndet för friktionskopplingen utövar den inspånda beläggfjädringen på tryckplattan en reaktionskraft, som är motriktad den av anpressningstallriksfjädem eller manövreringstallriks- fjâdem på denna tryckplatta utövade kraften. Vid urkopplingsförloppet pressas under den axiella förskjutningen av tryckplattan denna först tillbaka genom den fjädrande inspända beläggíjädringen, varvid samtidigt till följd av det i urkopplingspartiet förekommande förhållandevis brant fallande kurvlinjeavsnittet för anpressningstallriksfjâdem avtar den av _ denna på tryckplattan utövade kraften. Med undantag för den av anpressningstallriksfjädem på tryckplattan utövade kraften avtar även den av belâggfjädringen på denna tryckplatta utövade återställningslcraften. Den effektivt för urkopplingen av friktionskopplingen erforderliga kraften erhålles ur skillnaden mellan återstållningslcraften för beläggfiädringen och anpressningstallriksfiädems anpressningskraft. Efter avlastning av beläggfiädringen, alltså vid upplyftning av tryckplattan från friktionsbeläggen eller frigivning av kopplingsskivan genom tryckplattan bestâmmes den erforderliga urkopplingskraften huvudsakligen av anpress- ningstallriksfjädem. Kraft-väg-karakteristiken för beläggfjädringen och kraft-väg-karakteristi- ken för anpressningstallriksfjädem kan på särskilt fördelaktigt sätt vara så anpassade till varandra, att vid frigivning av kopplingsskivan genom tryckplattan den för manövreringen av anpressningstallriksfjädem erforderliga kraften befinner sig på en låg nivå. Genom avsedd anpassning eller t.o.m. utjämning av beläggfjäderkaraktäristiken till anpressningstallriks- fjâderkaraktåristiken fram till frigivningen av kopplingsskivan kan således genom tryckplattan bara en mycket låg, i extremfallet praktiskt taget ingen, manövreringskraft vara erforderlig 10 15 20 25 30 517 336 13 för anpressningstallriksfjädem för övervinnande av den resterande drivningen. Vidare kan karaktäristiken hos anpressningstallriksfjädem vara utformad på så sätt, att efter frigiven kopplingsskiva den då ännu av anpressningstallriksfjädem en svängning motriktad kraft eller den för svängningen av anpressningstallriksfjädem erforderliga kraften i förhållande till den av denna anpressningstallriksfjäder i inkopplat tillstånd för friktionskopplingen påförda anpressningskraften befinner sig på en mycket låg nivå. Utformningar år även möjliga vid vilka vid frigivningen av kopplingsskivan genom tryckplattan bara en mycket låg eller praktiskt taget ingen alls kraft är erforderlig, för att manövrera anpressningstallriksfjädem för urkopplingen av kopplingen. Sådana friktionskopplingar kan utformas så att manövrerings- kraften ligger i storleksordningen mellan 0 och 200 N.

Enligt en ytterligare uppfinningstanke kan friktionskopplingen vara utformad på så sätt, att åtminstone ungefärligen vid frigivning av kopplingsskivan genom tryckplattan befinner sig den av anpressningstallriksfjädem påförda axialkraften i nollområdet, varvid vid fortsättning av urkopplingsförloppet den av anpressningstallriksfjädem påförda kraften kan bli negativ, således sker en omkastning av kraftverkan för anpressningstallriksfjädern. Detta betyder att vid fullständigt urkopplad friktionskoppling förblir denna praktiskt taget öppnad av sig självt och bara genom yttre kraftinverkan kan inkopplingsförloppet åter inledas.

Uppfinningen avser vidare en friktionskoppling, speciellt för motorfordon, med en tryckplatta, som är vridfast, men axiellt begränsat förskjutbart, förbunden med ett hus, varvid mellan hus och tryckplatta åtminstone en inspännbar anpressningsfjäder år verksam, vilken _ påverkar tryckplattan i riktning mot en mellan denna och en mottryckplatta, såsom ett * svänghjul, inklämbar kopplingsskiva. _ Sådana kopplingar är exempelvis kända genom DE-OS 24 60 963, DE-PS 24 41 141, DE-PS 898 531 och DE-AS 1 267 916.

För föreliggande uppfinning låg vidare till grund uppgiften att förbättra sådana friktionskopplingar vad avser funktionen och livslängden. Speciellt ska genom uppfinningen de för manövreringen av sådana friktionskopplingar erforderliga krafterna reduceras och över deras livslängd garanteras ett praktiskt taget konstant urkopplingskraftförlopp. Vidare ska friktionskopplingarna enligt uppfinningen vara framställbara på särskilt enkelt och ekonomiskt sätt. Enligt uppfinningen uppnås detta genom att en förslitningen av kopplingsskivans friktionsbelägg automatiskt kompenserande efterinställningsanordning är anordnad, vilken åstadkommer en praktiskt taget konstant kraftpåverkan av tryckplattan via anpressnings- fjâdem, och friktionskopplingen har manövreringsmedel för in- och urkopplingen och uppvisar en anordning, som under urkopplingsförloppet, åtminstone över ett delparti av 10 15 20 25 30 . n - - . Q n - v - n 517 336 -' 14 manövreringssträckan för manövreringsmedlet och eller tryckplattans urkopplingsväg, åstadkommer en gradvis sänkning av det av friktionskopplingen eller kopplingsskivan överförbara momentet. Genom en sådan anordning kan likaså uppnås att under friktionskop- plingens inkopplingsfórlopp och vid början av inspänningen av friktionsbeläggen mellan tryck- och mottryclcplatta det sker en gradvis eller progressiv uppbyggnad av det av friktionskopp- lingen överförbara momentet.

Genom utformningen av en friktionskoppling enligt uppfinningen garanteras att anpressningstallriksfjädem, betraktat över friktionskopplingens livslängd, praktiskt alltid har samma förspänning vid inkopplad friktionskoppling och därmed ges en praktiskt taget konstant kraftpåverkan av tryckplattan. Vidare kan genom den ytterligare åtgärden, som åstadkommer en gradvis sänkning av det av friktionskopplingen överförbara momentet under ett urkopplingsförlopp, uppnås en reducering eller minimering av urkopplingskraftförloppet eller den maximalt erforderliga urkopplingskraften. Detta kan återledas till att anordningen underlättar manövreringen, speciellt urkopplingsförloppet, av friktionskopplingen. För detta kan anordningen uppvisa axiellt fjädrande eftergivliga medel, som på manövreringsmedlet och/eller på anpressningsfjädem och/eller på tryckplattan och/eller på mottryckplattan utövar en reaktionskraft, som är motriktad den av anpressningsfjädem på tryckplattan utövade kraften och är kopplad i serie.

Särskilt fördelaktigt kan det vara om friktionskopplingens anordning är utformad på « ~ så sätt,a tt den under urkopplingsförloppet över ett delavsnitt av den axiella förflyttnings- _ sträckan för det genom anpressningsfjädem påverkade tryckplattepartiet åstadkommer en ^ gradvis sänkning av det av friktionskopplingen eller kopplingsskivan överförbara momentet.

För många användningsfall kan anordningen på fördelaktigt sätt vara anordnad i kraftflödet mellan svänglagringen för manövreringsmedlet eller mellan anpressningsfjädem och fastsättningsställena, såsom fastskruvningarna, av huset vid mottryckplattan.

För andra användningsfall kan det emellertid även vara fördelaktigt om anordningen är anordnad ikraftflödet mellan manövreringsmedlets svänglagring eller mellan anpressnings- fjädem och tryckplattans friktionsyta. Ett sådant arrangemang är t.ex. föreslaget i DE-OS 37 32 354 och DE-OS 1 450 201.

För ytterligare användningsfall kan det vara särskilt fördelaktigt om anordningen anordnas mellan två rygg mot rygg anordnade friktionsbelägg hos kopplingsskivan, alltså är bildad genom en så kallad "beläggfjädring", t.ex. genom mellan beläggen anordnade beläggfiädersegment. Sådana arrangemang är exempelvis kända genom DE-OS 36 31 863.

En ytterligare möjlighet, till att uppnå en progressiv momentuppbyggnad eller 10 15 20 25 30 n n a v nu un nun n n nn n v: nnnn n nu n n n n * | n n a n n nn I o n n nu a u A n n n n n a n n -n un ncnnnaøn v n n n v n i. n | o nu n c n s n a n n an n o n. ~~ a: 15 -sänkning är föreslagen i DE-OS 21 64 297, vid vilken svänghjulet är utformat tvådelad och den mottryckplattan bildande konstruktionsdelen är stödd axiellt fjädrande mot den med förbränningsmotoms drivaxel förbundna konstruktionsdelen.

För funktionen och uppbyggnaden av en friktionskoppling enligt uppfinningen kan det vara särskilt lämpligt om anordningen möjliggör en axiell, fjädrande eftergivlighet mellan kopplingskonstruktionsdelama, varvid anordningen på så sätt, att vid öppnad koppling den på anordningen inverkande kraften är som minst och under kopplingens stängningsförlopp, alltså över kopplingens inkopplingsvâg, den på anordningen inverkande kraften gradvis ökar till maximum, varvid denna ökning lämpligtvis bara sker över ett delparti av stängningsvågen eller inkopplingsvägen för manövreringsmedlet eller tryckplattan. Särskilt fördelaktigt kan det vara, om anordningen är utformad på så sätt, att den gradvisa sänkningen eller den gradvisa ökningen av det av friktionskopplingen överförbara momentet sker över åtminstone ungefär 40 till 70% av manövreringsmedlets manövreringssträcka och/eller den maximalt axiella förflyttningssträckan för tryckplattan. Det resterande partier av den motsvarande sträckan behövs för den problemfria separeringen av kraftflödet och för utjämningen av eventuellt förekommande deformationer på kopplingskonstruktionsdelarna, såsom speciellt kopp- lingsskivan, tryckplattan och mottryckplattan.

För att minimera de för manövreringen av friktionskopplingen enligt uppfinningen erforderliga kraftema kan det vara särskilt fördelaktig, om anpressningsfjädem, åtminstone över en del av friktionskopplingens urkopplingssträcka, har ett degressivt kraft-väg-förlopp, _ det betyder således, att anpressningsfjädem, åtminstone över ett delparti av sin kompressions- ' eller deformationssträcka, har ett sjunkande kraftförlopp. Därigenom kan uppnås, att vid friktionskopplingens urkopplingsfórlopp motverkar anordningens tjäderkraft anpressnings- fjädems kraft, så att över ett delparti av urkopplingssträckan understödes förspänningen eller deformationen av anpressningsfjädem genom anordningens fjäderkraft, varvid samtidigt, till följd av det i urkopplingsförloppet förekommande degressiva eller sjunkande kraft-väg- förloppet för anpressningsfjädem, den av den senare på tryckplattan eller friktionsbeläggen utövade kraften avtar. Det effektivt för urkopplingen av friktionskopplingen erforderliga kraftförloppet erhålles, såvida inga ytterligare, överlagrande fjäderinverkningar förekommer, från skillnaden mellan det av anordningen påförda lcraftförloppet och anpressningsfiädems kraftfórlopp. Vid tryckplattans sänkningsrörelse från friktionsbeläggen eller frigivningen av kopplingsskivan genom tryckplattan bestämmes det erforderliga kvarblivande urkopp- lingskraftförloppet eller den erforderliga urkopplingskraften huvudsakligen genom anpressningsfjädem. Kraft-våg-karaktäristiken hos anordningen och kraft-väg-karaktäristiken 10 15 20 25 30 517 336 16 hos anpressningsfjädern kan vara anpassade på så sätt till varandra, att vid frigivning av kopplingsskivan genom tryckplattan den för manövreringen av anpressningsfjädem erforderliga kraften befinner sig på en förhållandevis låg nivå. Således kan genom ett närmande eller till och med en utjämning av fjäderkaraktäristiken eller kraftkaraktäristiken hos anordningen till anpressningsfjäderkaraktäristiken för frigivningen av kopplingsskivan genom tryckplattan vara erforderligt med bara en mycket låg, i extremfallet praktiskt taget ingen manövreringskraft fór anpressningstjädern.

Som anpressningsfjäder lämpar sig på särskilt fördelaktigt sätt en tallriksfiäder, som dels kan vara svängbar kring en av huset uppburen ringartig svänglagring och dels påverkar tryckplattan. Därvid kan tallriksfjädem uppvisa en ringkropp, från vilken utgår radiellt inåt riktade tungor, som bildar manövreringsmedlen. Manövreringsmedlen kan emellertid även vara bildade genom hävarmar, som t.ex. är svängbart lagrade vid huset. Anpressningskraften för tryckplattan kan emellertid även påföras genom andra fiädertyper, såsom t.ex. skruvfjädrar, vilka är anordnade på så sätt i fríktionskopplingen, att den av dessa på tryckplattan utövade axialkraften är som störst i friktionskopplingens inkopplade tillstånd och denna kraft sänks under urkopplingsförloppet. Detta kan t.ex. ske genom snedställning av skruvtjädrar i förhållande till friktionskopplingens rotationsaxel.

Särskilt lämpligt kan det vara om tallriksfjädem är svängbart stödd mot huset mellan två upplag, för bildande av en s.k. koppling av den pressade typen. Vid sådana kopplingar -- l påverkas manövreringsmedlet för urkopplingen av friktionskopplingen vanligtvis i riktning_ mot tryckplattan. Uppfinningen är emellertid inte begränsad till kopplingar av den pressade ' typen, utan innefattar även kopplingar av den dragna typen, vid vilken manövreringsmedlet för urkopplingen av friktionskopplingen vanligtvis påverkas i riktning bort från tryckplattan.

På särskilt fördelaktigt sätt kan friktionskopplingen enligt uppfinningen uppvisa en tallriktfiäder, som är utformad på så sätt, att den uppvisar ett sinusartigt kraft-väg-förlopp och är inbygg på så sätt, att i friktionskopplingens inkopplade tillstånd dess driftspunkt är anordnad på det, följande det första kraftmaximum, degressiva karaktäristikområdet. Därvid kan det vara särskilt fördelaktigt om tallriksfjädern uppvisar ett kraftförhålladen av l:O,4 till l:0,7 mellan det första kraftmaximum och det därpå följande -minimum.

Särskilt fördelaktigt kan det vidare vara om friktionskopplingen är manövrerbar medelst ett på manövreringsmedlen, såsom t.ex. på tallriksfjäderns tungspetsar, angripande urkopplingssystem, varvid urkopplingssystemet kan uppvisa en kopplingspedal, som är utformad på liknande sätt som en gaspedal och är anordnad i motorfordonets kupé. En sådan utformning av kopplingspedalen kan vara särskilt fördelaktig, då genom utformningen enligt 10 15 20 25 30 517 336 17 uppfinningen den för urkopplingen av friktionskopplingen erforderliga kraften eller kraftförloppet kan bringas till en mycket låg nivå så att medelst en gaspedalliknande utformad kopplingspedal är en bättre doserbarhet av manövreringskraften möjlig.

Genom utformningen enligt uppfinningen av friktionskopplingen och den därmed förbundna möjligheten att reducera de under friktionskopplingens livslängd maximalt uppträdande anpressningsfjäderkrafterna kan konstruktionsdelama minskas på motsvarande sätt eller reduceras i deras hållfasthet, varigenom ett avsevärt förbilligande i framställningen kan ske. Genom reduceringen av urkopplingskrafterna sänks återigen friktions- och elasticitetsfórlustema i kopplingen och i urkopplingssystemet och därmed förbättras verkningsgraden hos systemet friktionskoppling/urkopplingssystem väsentligt. Därigenom kan således hela systemet utformas optimalt och därigenom förbättras kopplingskomforten avsevärt.

Utformningen enligt uppfinningen är allmänt användbar vid friktionskopplingar och speciellt vid sådana, som föreslagits genom DE-PS 29 16 755, DE-PS 29 20 932, DE-OS 35 18 781, DE-OS 40 92 382, FR-OS 2 605 692, FR-OS 2 606 477, FR-OS 2 599 444, FR-OS 2 599 446, GB-PS 1 567 019, US-PS 4 924 991, US-PS 4 191 285, US-PS 4 057 131, IP- GM 3-25026, JP-GM 3-123, JP-GM 2-124326, JP-GM 1-163218, JP-OS 51-126452, IP-GM 3-19131, och JP-GM 3-53628.

Användningen av en friktionskoppling med en själwerkande eller automatisk _ _, utjämning av åtminstone beläggförslitningen - varigenom en åtminstone över friktionskopp- lingens livslängd ungefärligen konstant inspänningslcraft av kopplingsskivan garanteras - är - speciellt fördelaktig i samband med kopplingsaggregat, vid vilka friktionskopplingen, kopplingsskivan och mottryckplattan, såsom t.ex. ett svänghjul, bildar en monteringsenhet eller en modul. Vid en sådan monteringsenhet är det av kostnadsskäl fördelaktigt, om kopplingshuset med mottryckplatta är förbunden medelst en icke lösbar förbindning, såsom t.ex. svetsförbindning eller formförbindning, t.ex. genom en sådan förbindning kan det vanligtvis använda fastsättningsmedlet, såsom slfluvar, bortfalla. Vid sådana monteringsen- heter är ett utbyte av kopplingsskivan eller av kopplingsbeläggen på grund av överskridande av förslitningsgränsema praktiskt taget inte möjlig utan förstörande konstruktionsdelar, såsom t.ex. av kopplingshuset. Genom användningen av en förslitningsefterinställande koppling kan monteringsenheten utformas på så sätt, att denna över hela fordonslivslängden garanterar en problemfri funktion. Således kan på grund av utformningen enligt uppfinningen för- slitningsreserverna hos kopplingsskivan och efterinställningsreservema hos friktionskopplingen eller kopplingsmodulen dimensioneras så stora, att kopplingslivslängden och därmed även o o » » nu .uk 10 15 20 25 30 , , . - - - u ø v u uo 517 336 18 monteringsenhetens livslängd med säkerhet uppnår den for fordonet.

Enligt en vidareutveckling av uppfinningen kan det vara fördelaktigt, om en en förslitningsefterinställningsanordning uppvisande friktionskoppling kombineras med ett s.k. tvåmassesvänghjul, varvid friktionskopplingen under mellankoppling av en kopplingsskiva är monterbar på den ena med en växellåda förbindbara svängmassan och den andra svängmassan är förbindbar med drivaxeln hos en förbränningsmotor. Tvämassesvänghjul, vid vilka friktionskopplingen enligt uppfinningen kan finna användning, är t.ex. kända genom DE-OS 37 21 712, 37 21 711, 41 17 571, 41 17 582 och 41 17 579. Hela innehållet i dessa ansökningar tillhör bakgrunden för föreliggande uppfinning, varför de i dessa ansökningar beskrivna särdragen på godtyckligt sätt kan kombineras med de i föreliggande uppfinning beskrivna särdiagen. Speciellt kan kopplingshuset eller kopplingslocket medelst en icke utan förstöring lösbar förbindning vara förbundet med den denna bärande svängmassan, såsom detta t.ex. visats och beskrivits för olika utföringsformer i DE-OS 41 17 579.

Genom användningen av en friktionskoppling med en anordning, som åtminstone utjämnar beläggfórslitningen, kan vidare en optimering ske i utformningen av friktionskopp- lingen, speciellt av det förspänningslcraften för kopplingsskivan påförande kraftmagasinet.

Detta kraftmagasin kan således utformas på så sätt, att det praktiskt taget enbart påför den för överförandet av det önskade vridmomentet erforderliga inspänningskraften för kopp- lingsskivan. Kraftmagasinet kan vara bildat genom åtminstone en tallriksljäder eller genom _, ett flertal av skruvfiädrar. Vidare är användningen av en självefterinställande friktionskoppling _ fördelaktig i förbindelse med tvåmassesvänghjul, vid vilka den mellan de båda svängmassorna * anordnade vridelastiska dâmparen är anordnad radiellt utanför kopplingsskivan eller den yttersta friktionsdiametem på friktionsytan hos den med växeln förbindbara svängmassan. Vid sådana tvåmassesvänghjul måste friktionsdiametem hos kopplingsskivan vara mindre än vid konventionella kopplingar, varför anpressningskraften måste ökas i motsvarighet till förhållandet för den genomsnittliga friktionsradien, för att kunna överföra ett definierat motorvridmoment. Vid användning av en konventionell koppling skulle detta leda till en ökning av urkopplingskraften. Genom användningen av en förslitningsefterinställande koppling med en över urkopplingsvägen progressiv sänkning av det av kopplingsskivan överförbara vridmomentet enligt krav 1 kan emellertid uppnås en urkopplingskraftsänkrring, varigenom en ökning av urkopplingskraften kan undvikas eller genom motsvarande utformning av friktionskopplingen kan till och med en urkopplingskraftsänkning i förhållande till en konventionell koppling uppnås.

Det kan således genom utformningen enligt uppfinningen av en friktionskoppling 10 15 20 25 30 . - o » .u 517 336 E- 19 garanteras att trots reducerad friktionsbeläggytterdiameter och den därigenom erforderliga högre anpressningskraften urkopplingskraften kan hållas låg. Genom den låga urkopp- lingskraften reduceras även belastningen av rullagret, genom vilken de båda svängmassoma är inbördes vridbara. Vidare ökas genom förslitningsefterinställningen kopplingens livslängd, så att ett utbyte av delarna, speciellt av kopplingsskivan under motorfordonets livslängd, inte längre är erforderligt. På så sätt kan kopplingslocket förbindas fast med den med växellådan förbindbara svängmassan, t.ex. genom nitning eller svetsning. Detta är speciellt av fördel om ett begränsat inbyggnadsutrymme eller begränsade konturer för kopplingsklockan före- kommer, vilka inte längre möjliggör en förbindning av kopplingslocket med det växelsidiga svänghjulet på vanligt sätt genom skruvning.

Vid friktionskoppling med integrerad efterinställningsanordning för belâggför- slitningen överföres vid konventionell fastsättning av den av friktionskoppling och svänghjul bestående kopplingsenheten till drivaxeln hos en förbränningsmotor axial-, vrid- och glidsvängningar till kopplingsenheten, vilka vidareledes genom förbränningsmotoms drivaxel, såsom t.ex. vevaxeln. Genom att kopplingsenheten eller efterinställningsanordningen i sin funktion inte påverkas genom sådana svängningar och speciellt en oönskad efterinställning av förslitningsutjämningsanordningen undertryckes, måste vid utformningen av efterinställnings- anordningen tas hänsyn till tröghetslcrafterna hos sådana konstruktionsdelar, som inverkar på denna anordning. För att undvika dessa speciellt genom axial- och glidsvängningar förorsakade oönskade sidoeffektema eller den därmed förbundna högre kostnaden för_ utformningen av efterinställningsanordningen för utjämningen av belâggförslitningen, frikopplas enligt en ytterligare uppfinningstanke, den efterinställningsanordningen uppvisande kopplingsenheten huvudsakligen i förhållande till de från förbränningsmotorns drivaxel alstrade axial- och böjsvängningama. Detta kan ske genom att kopplingsenheten medelst en axiellt elastisk eller fjädrande eftergivlig konstruktionsdel är förbindbar med förbrän- ningsmotoms drivaxel. Styvheten hos denna konstruktionsdel är därvid anpassad på så sätt, att de genom förbränningsmotorns drivaxel på kopplingsenheten alstrade axial- och glid- eller böjsvängningama genom denna elastiska konstruktionsdel åtminstone dämpas eller undertryckes till ett sådant mått, att en problemfri funktion för friktionskopplingen, speciellt av dess efterinställningsanordning garanteras. Sådana elastiska konstruktionsdelar är exempelvis kända genom EP-OS 0 385 752 och 0 464 997 liksom SAE Techical Paper 9 003 91. Innehållet i dessa publikationer ska likaså höra till bakgrunden för föreliggande uppñnning. Genom användningen av en elastisk konstruktionsdel är det möjligt att undan en oönskad förslitningsefterinställning, förorsakad genom axialsvängningar hos tryckplattan | ø | | nu o 10 15 20 25 30 . . . v vu 517 336 a' 20 relativt kopplingslocket - speciellt vid urkopplad friktionskoppling - genom svänghjulssväng- ningar och/eller svängningar hos tallriksfjädern. Sådana svängningar kan vid kopplingsaggre- gat eller kopplingsenheter utan en dessa svängningar åtminstone huvudsakligen under- tryckande anordning, såsom speciellt en axiellt eftergivlig skiva, leda till en förändrad inställning oberoende av kopplingsskivans förslitningstillstånd, varvid friktionskopplingens tallriksfiäder i anpressningskraften kunde sänkas mot ett kraftminimum, varigenom överförandet av det önskade momentet inte längre kunde garanteras.

Enligt en ytterligare utformning enligt uppfinningen kan en friktionskoppling med en självgående eller automatisk utjämning, som speciellt kan vara utformad enligt föreliggande uppfinning, på fördelaktigt sätt finna användning i en drivenhet, speciellt för motorfordon, vilken består av en automatisk eller halvautomatisk växellåda och en mellan drivmotom, såsom förbränningsmotom och växellådan anordnad, åtminstone i beroende av manövreringen av växellådan styrd eller reglerat manövrerbar friktionskoppling. Friktionskopplingen är lämpligtvis helautomatiskt manövrerbar. En automatiserad eller helautomatisk manövrering av en friktionskoppling är exempelvis föreslagen genom DE-OS 40 ll 850.9, varför vad avser funktionssättet och de erforderliga medlen hänvisas till denna skrift.

Vid de hittills kända drivenhetema med automatisk eller halvautomatisk växellåda och konventionell friktionskoppling har hittills funnits avsevärda problem för kopplingsmanövre- ringen och utformningen av de för denna erforderliga aktiveringsorganen, såsom t.ex. kolv- _, /cylinderenheter och/eller elmotorer. På grund av de vid konventionella kopplingar erforderliga förhållandevis höga urkopplingskraftema är mycket kraftiga eller stort - dimensionerade påverkningsorgan erforderliga. Detta betyder stora konstruktionsvolymer, hög vikt och höga kostnader. Likaså är sådana stort utformade påverkningsorgan på grund av deras masströghet förhållandevis långsamma i sin aktiveringstid. Vid användning av ställcylindrar är dessutom en större volymström av tryckmedel erforderlig, varför även försörjningspumpen måste dimensioneras förhållandevis stor, för att garantera den önskade manövreringstiden för den motsvarande friktionskopplingen. För att delvis undanröja de ovannämnda nackdelarna är exempelvis genom DE-OS 33 09 427 föreslaget att reducera manövreringskraften för urkopplingen av kopplingen genom motsvarande kompensations- fjädrar, för att därigenom kunna använda mindre dimensionerade påverkningsorgan. Då urkopplingskraften vid konventionella kopplingar emellertid mycket kraftigt svänger under livslängden, dvs. urkopplingskraften är i nytillståndet relativt låg och ökar under livslängden med tilltagande beläggförslitning, kan medelst en kompensationsfiäder bara en del av den normalt erforderliga urkopplingskraften sänkas. Under hänsynstagande till samtliga toleranser u u v o nu 1 10 15 20 25 30 . . ~ u n o 517 336 šï* i' 21 blir trots användningen av kompensationsfiädrar en urkopplingseffekt från päverkningsorganen erforderlig, som âr större än den för en ny konventionell koppling. Genom användningen av en friktionskoppling enligt uppfinningen med beläggförslitningsutjämning i förbindelse med en drivenhet, bestående av en motor och en automatisk eller halvautomatisk växellåda, kan urkopplingskraften i förhållande till den ovan nämnda teknikens ståndpunkt sänkas mycket avsevärt, nämligen direkt i kopplingen, varvid detta urkopplingskiaftvärde eller urkopp- lingskiaftförlopp hos den nya kopplingen under hela livslängden hos densamma bibehälles praktiskt taget oförändrad. Härigenom erhålles väsentliga fördelar för utformningen av påverkningsorganen, då deras driveffekt eller manövreringseffekt kan hållas motsvarande låg, varvid även de i det totala urkopplingssystemet uppträdande laaftema eller trycken är motsvarande lägre. Därigenom undanröjes dei urkopplingssystemet uppträdande förlusterna till följd av friktion eller elasticitet hos konstruktionsdelama och reduceras till ett minimum.

Med hjälp av fig. 1-48 ska uppfinningen nu förklaras närmare. Där visar fig. 1 ett snitt genom ett enligt uppfinningen utformat kopplingsaggregat, fig. 2 den i större skala och i snitt visade utjämningsanordningen, fig. 3 en vy i riktning av pilen III-III i fig. 2, fig. 4 den mot urkopplingsmedlen hos friktionskopplingen anliggande efterinställningsringen i vy enligt pilen IV i fig. 2, fig. 5 ett snitt längs linjen V-V i fig. 4, fig. 6 den vid kopplingsaggregatet enligt fig. 1 använda motefterinställningsringen i vy enligt pilen III i fig. 2, fig. 7 ett snitt längs linjen VII-VII i fig. 6, fi . 8 en detalj hos en utformningsvariant av den i fig. 2 visade utjämningsanordningen, fig. 9 en ytterligare detalj i snitt av ett kopplingsaggregat enligt_ uppfinningen, fig. 10 och 11 förslitningsefterinställningsringar, som kan användas vid ' kopplingsaggregat enligt uppfinningen, t.ex. enligt fig. 9, fig. 12 ett snitt genom ett kopplingsaggregat enligt uppfinningen, fig. 12a en cirkelsektor av den i fig. 12 använda avkänningsfjädem, fig. 13 en delvy i riktningen av pilen XIII-XIII i fig. 12, fig. 14 en ytterligare utformningsmöjlighet av en friktionskoppling enligt uppfinningen, fig. 15 ett schematiskt visat urkopplingssystem för ett kopplingsaggregat enligt uppfinningen, fig. 16 en ytterligare utformning enligt uppfinningen av en friktionskoppling, som uppvisar en broms för efterinställningsringen, fig. 17 en friktionskoppling enligt uppfinningen i planvy, fig. 18 ett snitt längs linjen II-Il i fig. 17, fig. 19 en vid friktionskopplingen enligt fig. 17 och 18 använd inställningsring, fig. 20 ett snitt efter linjen IV-IV i fig. 19, fig. 21 en vid friktionskopplingen enligt fig. 17 och 18 använd stödring, fig. 22 ett snitt längs linjen VI-VI i fig. 21, fig. 23 och 23a en fjäder, vilken utövar en vridkiaft på inställningsringen, fig. 24 - 27 diagram med olika kurvor, av vilka samverkan mellan de enskilda ljäder- och efterin- ställningselementen hos friktionskopplingen enligt uppñnningen framgår, fig. 28 och 29 en | o | n nu 10 15 20 25 30 517 536 22 ytterligare utformningsmöjlighet för en friktionskoppling enligt uppfinningen, varvid fig. 29 visar ett snitt längs linjen XIII i tig. 28, fig. 30 den vid friktionskopplingen enligt tig. 28 och 29 använda inställningsringen i planvy, fig. 31 - 33 detaljer hos en ytterligare friktionskopp- ling med en utjämnings-anordning, fig. 34 och 35 diagram med olika kurvor, av vilka samverkan mellan anpressningstallrikstjädrarna och beläggtjädringen liksom den därigenom uppstående inverkan på urkopplingskraftförloppet för friktionskopplingen framgår, fig. 36 en ytterligare friktionskoppling enligt uppfinningen i delvy, fig. 36a en delvy i riktning av pilen A i fig. 36, fig. 37 ett snitt längs linjen XXI i tig. 36, fig. 38 en delvy av en vid en friktionskoppling enligt tig. 36-37 användbar inställningsring, fig. 39 och 40 ytterligare uttöringsvarianter av friktionskopplingar enligt uppfinningen, fig. 41 en inställningsring i planvy, vilken är användbar vid en friktionskoppling enligt fig. 28 och 29 eller 36-37, fig. 42 till 45 ytterligare utföringsvarianter av friktionskopplingar, och fig. 46 till 48 detaljer hos en ytterligare utföringsform av en friktionskoppling enligt uppfinningen, varvid tig. 47 visar en delvy enligt pilen A i fig. 46 och fig. 48 ett snitt efter pilama B-B i ñg. 47.

Det i tig. l visade kopplingsaggregat har en friktionskoppling 1 med ett hus 2 och en med detta vridfast förbunden, men begränsat axiellt förskjutbar tryckslciva 3. Axiellt mellan tryckskivan 3 och locket 2 är en anpressningstallrikstjäder 4 inspänd, vilken är svängbar kring en av huset 2 buren ringartig svänglagring 5 och påverkar tryckskivan 3 i riktning mot en med huset 2 fasttörbunden mottryckplatta 6, såsom t.ex. ett svänghjul, varigenom kopplingsskivans 8 friktionsbelägg 7 inspännes mellan friktionsytoma hos_ tryckskivan 3 och mottryckplattan 6. Tryckskivan 3 är vridfast förbunden med huset 2 * medelst i omkretsriktningen eller tangentiellt riktade bladtjädrar 9. Vid det visade utföringsexemplet har kopplingsskivan 8 s.k. beläggtjädersegment 10, som garanterar en progressiv vridmomentuppbyggnad vid inkopplingen av friktionskopplingen 1, genom att den över en begränsad axiell förskjutning av de båda friktionsbeläggen 7 i riktning mot varandra möjliggör en progressiv ökning av de på friktionsbeläggen 7 inverkande axialkraftema. Det kan emellertid även användas en kopplingssldva, vid vilken friktionsbeläggen 7 praktiskt taget stelt påföres på en bärarskiva.

Vid det visade utföringsexemplet har tallrikstjädem 4 en anpressningskraften päförande ringformig grundkropp 4a, frän vilken utgår radiellt inåt förlöpande manövre- ringstungor 4b. Tallrikstjädem 4 är därvid inbyggd på så sätt, att den med radiellt längre utåt liggande partier påverkar tryckskivan 3 och med radiellt längre inåt liggande partier är vippbar kring svänglagringen 5.

Svänglagringen 5 innefattar två svängupplag ll, 12, mellan vilka tallrikstjädem 4 är 10 15 20 25 30 517 356 23 axiellt fasthållen eller inspänd. Det på den mot tryckskivan 3 vända sidan av tallriksfjädem 4 anordnade svängupplaget ll är axiellt kraftpåverkat i riktning mot huset 2. För detta är svängupplaget 11 en del av en tallriksfjäder eller av en tallriksfjäderliknande konstruktionsdel 13, som med sitt yttre kantparti l3a fjädrande stöder mot huset 2, varigenom det radiellt invändigt utformade svängupplaget ll axiellt påverkas mot manövreringstallrikstjädem 4 och därmed även i riktning mot huset 2. Den axiellt mellan tryckskivan 3 och manövreringstall- riksfjädem 4 anordnade tallriksfjädem 13 har ett ringformigt parti 13b, från vars innerkant utgår radiellt inåt förlöpande tungor 13c, vilka bildar svängupplaget 11.

För stödandet av den tallriksfjäderartiga konstruktionsdelen 13 är vid det visade utföringsexemplet mellan huset 2 och de tungartiga armama l3a på den tallriksfjäderartiga konstruktionsdelen 13 anordnat en bajonettartig förbindning eller låsning.

Den tallriksfiäderaniga konstruktionsdelen eller tallriksfjädem 13 är utformad som sensorfjäder, som över en förbestämd arbetsväg alstrar en åtminstone ungefárligen konstant kraft. Medelst denna sensorfiäder 13 uppfångas åtminstone huvudsakligen den på tung- spetsama 4c inverkande kopplingsurkopplingskraften, varvid det alltid råder en åtminstone ungefárligen jämvikt mellan den genom urkopplingskraften på svängupplaget 11 alstrade kraften och den genom sensortallrikstjädem 13 på detta svängupplag ll utövade motkraften.

Med urkopplingskraft förstås den maximala kraft, som under manövreringen av friktionskop- plingen 1 utövas på tungspetsama 4c eller på urkopplingspartierna på tallriksfiâdertungoma.

Det hussidiga svängupplaget 12 år medelst en efterinställningsanordning 16 stött mot _ huset 2. Denna efterinställningsanordning 16 garanterar, att vid en axiell förskjutning av svängupplagen ll och 12 i riktning mot tryckskivan 3 eller i riktning mot mottryckplattan 6 inget oönskat spel kan uppstå mellan svängupplaget 12 och huset 2 eller mellan svängupplaget 12 och tallrikstjädem 4. Därigenom garanteras att inga oönskade död- eller tomgångsvägar uppstår vid manövreringen av friktionskopplingen 1, varigenom en optimal verkningsgrad och därigenom en problemfri manövrering av friktionskopplingen 1 åstadkommes. Den axiella förskjutningen av svängupplagen ll och 12 sker vid axiell förslitning på friktionsytoma hos tryckskivan 3 och mottryckplattan lio liksom hos friktionsbeläggen 7.

Efterinställningsanordningen 16 innfattar ett fjäderpåverkat efterinställningselement i form av en ringartig konstruktionsdel 17, som har i omkretsriktningen sig strâckande och axiellt stigande upplöpningsramper 18, som är fördelade över konstruktionsdelens 17 omkrets.

Efterinställningselementet 17 är inmonterat i kopplingen 1 på så sätt, att upplöpningsrampema 18 är vända mot husbottnen 2a.

Efterinställningsringen 17 är fjäderbelastad i omkretsriktningen, nämligen i 10 15 20 25 30 517 356 24 efterinställningsvridriktning, således i den riktning, som genom upplöpningen av rampema 18 på de i lockbottnen 2a inpressade motrampema 19 åstadkommer en axiell förskjutning av efterinställningsringen 17 i riktning mot tryckskivan 3, det betyder således i axiell riktning bort från det radiella husavsnittet 2a.

Funktionssättet hos den automatiska efterinställningen av svänglagringen 5 eller efterinställningsanordningen 16 liksom ytterligare utformningsmöj ligheter av efterinställnings- anordningen 16 beskrives närmare i förbindelse med fig. 17-48.

Kopplingsaggregatet innefattar en utjämningsanordning 20, som garanterar, att det genom tallriksfjädertungoma 4b bildade urkopplingsmedlet spelfritt manövrerar friktionskop- plingen 1 i axiell riktning och kan förskjutas med en konstant sträcka 21. Utjämningsanord- ningen 20 är anordnad mellan den ett urkopplingslager innefattande urkopplaren 22 och tungspetsama 4c. Urkopplaren 22 är på ett schematiskt visat stymingsrör 23 axiellt förskjutbar för manövreringen av friktionskopplingen 1. Stymingsröret 23 är uppburet av ett icke närmare visat växellådshus och omger växellädsingångsaxeln, på vilken även kopplingsskivan 8 är vridfast upptagbar. Den för den axiella förskjutningen av urkopplaren 22 erforderliga kraften påföres av ett manövreringsmedel 24, som vid det visade uttöringsex- emplet är bildat genom en schematiskt visad urkopplingsgaffel, som likaså kan vara lagrad på växellådsidan. Det kan emellertid även användas urkopplare, som är hydrauliskt eller pneumatiskt manövrerbara, alltså urkopplare, som uppvisar en genom ett tryckmedel påverkbar kbolv-lcylinderenhet. äanßfi :_, ffgsrj em ordningen 20 är i fig. 2 och 3 visad i större skala och innefattar ett -' efterinställningselement i form av en ringarrig konstruktionsdel 25, som är visad i fig. 4 och 5. Det ringformiga efterinställningselementet 25 har vid det visade uttöringsexemplet två i radiell riktning förskjutna i omkretsriktningen sig sträckande och axiellt stigande satser av upplöpningsramper 26, 27, som är fördelade över konstruktionsdelens 25 omkrets. Såsom speciellt framgår av fig. 5, är de radiellt inre upplöpningsrampema 26 i förhållande till de radiellt utåt anordnade upplöpningsrampema 27 förskjutna i omkretsriktningen, nämligen med ungefär hälften av en ramplängd eller en rampdelning. Efterinställningselementet 25 stöder, såsom framgår av fig. l och 2, med sin gavelyta 25a direkt mot tungspetsama 4c.

Upplöpningsrampema 26, 27 är axiellt vända bort från manövreringsmedlen 4b. Efterin- ställningselementet 25 är fjäderbelastat i omkretsriktningen, nämligen i efterinställnings- vridriktning, således i den riktning, som genom upplöpningen av rampema 26, 27 på motrampema 28, 29 på den i fig. 6 och 7 närmare visade stödringen 30 åstadkommer en axiell förskjutning av efterinställningsringen 25 i riktning mot tryckskivan 3, dvs. således i 10 15 20 25 30 517 356 25 axiell riktning bort från urkopplaren 22.

Såsom framgår av fig. 6 och 7 bildar motupplöpningsrampema 28, 29 likaså två såväl i radiell riktning som även i omkretsriktningen inbördes förskjutna satser av upplöpningsramper. Rampema 26, 27 hos efterinställningselementet 25 och 28, 29 hos stödringen 30 är anpassade till varandra och griper axiellt in i varandra. Genom de i omkretsriktningen förskjutna rampema garanteras att en problemfri centrerad styrning Förekommer mellan efterinställningselementet 25 och stödringen 30. Såsom speciellt framgår av fig. 2 är de båda konstruktionsdelarna 25 och 30 hos utjåmningsanordningen 20 axiellt inkopplade i varandra. Upplöpningsvinkeln 31 (fig. 7) hos motupplöpningsrampema 28, 29 på stödringen 30 motsvarar vinkeln 32 (fig. 5) hos upplöpningsrampema 26, 27 på efterinställningselementet 25. Stödringen 30 kan vara vridfast förbunden med huset 2, men i förhållande till detta i axiell riktning begränsat förskjutbar med kopplingsmanövrerings- sträckan 21. Den axiella begränsningen sker medelst radiella partier 33 på stödringen 30, som i inkopplat tillstånd för friktionskopplingen 1 ligger an mot de radiellt inre partierna på lockbottnen 2a. Denna anliggning åstadkommes genom de fjädrande påverkade manövre- ringsmedlen 4b. Vid urkopplingen av friktionskopplingen 1 garanteras vägbegränsningen genom en plåtformdel 34, som är anordnad på den från manövreringsmedlen 4b vända sidan av stödringen 30 och är påverkbar av urkopplaren 22 i diameterpartiet 35. Denna plåtformdel 34 har likaså radiella partier 36, som vid urkopplingen av friktionskopplingen 1 kan komma till anliggning mot de radiellt inre partiema av plåtbottnen 2a.

Vid det visade utföringsexemplet är efterinställningsringen 25 liksom stödringen 30 f framställda av ett värmebeständigt plastmaterial, såsom t.ex. av en termoplast, som dessutom kan vara ñberförstärkt. Därigenom kan dessa konstruktionsdelar framställas påenkelt sätt som formsprutdelar.

Upplöpningsrampema 26, 27 och motupplöpningsrampema 28, 29 är i omkrets- riktningen utformade på så sätt, att dessa åtminstone möjliggör en vridvinkel mellan de båda konstruktionsdelarna 25 och 30, som över hela friktionskopplingens 1 livslängd garanterar en efterinställning av den på friktionsytoma hos trycksldvan 3 och mottryckplattan 6 liksom på friktionsbeläggen 7 uppträdande fórslitningen. Denna efterinställningsvinkel kan beroende på utformningen av upplöpningsrampema ligga i storleksordningen mellan 30 och 90”. Vid det visade utföringsexemplet ligger denna i fig. 3 med hänvisningssiffran 37 angivna vridnings- vinkeln i storleksordningen av 75°. Upplöpningsvinkeln 31 resp. 32 hos ramperna och motrampema kan ligga i storleksordningen av mellan 6 och l4°, företrädesvis i storleksord- ningen av 8°, varvid den verkliga vinkeln 31 resp. 32 hos rampema och motramperna ändrar 10 15 20 25 30 . - n - . » n Q . n g. 517 336 26 sig över den radiella utsträckningen av dessa ramper, då för en given vridningsvinkel samma höjdskillnad måste överbryggas. Detta betyder således att rampvinklarna 31 resp. 32 minskas med ökande diameter.

Den för efterinställningen av elementet 25 erforderliga ltraftpåverkan i omkrets- riktningen garanteras medelst kraftmagasin, som vid det visade utföringsexemplet är bildade genom två bågformigt anordnade, mellan stödringen 30 och efterinställningselementet 25 inspånda skruvtjädrar 38, 39. Dessa skruvfjâdrar 38, 39 stöder mot den med locket 2 vridfasta stödringen 30 och vrider efterinställningsringen 25, så snart manövreringsmedlen eller tallriksfjådertungorna 4b till följd av en beläggförslitning rör sig bort från lockbottnen 2a eller från urkopplaren 22. Såsom speciellt framgår av fig. 3 och 6 är skmvfjädrama 38, 39 innehållna i en i omkretsriktningen sig kanal- eller torusliknande sig sträckande upptagning 40, 41 i ringen 30. Såsom framgår av fig. 2 sträcker sig en sådan i tvärsnitt till lindningarna hos kraftmagasinet 38, 39 anpassad upptagning 40 över mer än halva omkresen på tvärsnittet hos en fjäder 28 resp. 29, varvid såsom framgår av fig. 3 och 6, en slitsformig öppning 42, 43 blir kvar på den mot manövreringsmedlen 4b vända sidan och likaså en slitsformig öppning 44, 45 på den från manövreringsmedlen 4b vända sidan av stödringen 30. Fjädrama 38, 39 säkras genom de upptagningarna 40, 41 begränsande ytorna i axiell riktning i förhållande till stödringen 30. För inpassningen av skruvfjädrarna 38, 39 har de sektorformiga upptagningarna 40, 41 vardera ett inpassningsparti 46, 47, som uppvisar en radiell införingsbredd, som åtminstone motsvarar ytterdiametem på lindningama hos skruvfjâdrarna 38, 39. Via dessa inpassningspartier 46, 47 kan kraftmagasinen 38, 39 inskjutas snett i de_ . sektorformiga upptagningarna 40, 41. Efter det att de ännu avlastade skruvfiädrarna 38, 39 införts i de sektorformiga upptagningarna 40, 41 ihopmonteras efterinställningselementet 25 med stödringen 30. För detta införes de på efterinställningsringen 25 anordnade axiella klackarna 48, 49, som samtidigt bildar påverkningspartierna eller stödpartiema för skruvfiädrama 38, 39, iett sig till inpassningspartierna 46, 47 i omkretsriktningen anslutande axiellt slitsparti 50, 51, varigenom påverkningspartierna 48, 49 vid sina ändpartier kommer att ligga mot de avlastade skmvfiådrarna 38, 39. Det avlastade lâget för ett luaftmagasin 38 eller 39 framgår av fig. 3 och år betecknat med 39a. Det andra åndpartiet på skruvfjädrarna 38, 39 stöder mot den i omkretsriktningen förekommande bottnen 53, 53a hos de sektorfor- miga upptagningarna 40, 41. Genom en vridning mellan efterinställningsringen 25 och stödringen 30 kan tjädrama 38, 39 förspânnas. Efter en bestämd relativvridvinkel, som år större an den vinkelmässiga utsträckningen av inpassningspartiema 46, 47, kommer påverkningspartierna 48, 49 för efterinställningsringen 25 att ligga axiella över ett ändparti 10 15 20 25 30 . - | » . Q Q Q - n aa 517 336 27 på en slits 44, 45, så att efterinställningsringen 25 och stödringen 30 kan förflyttas mot varandra, till dess att upplöpningsrampema 26, 27 och motupplöpningsrampema 28, 29 berör varandra. Slitsama 44, 45 och de axiella klackarna 48, 49 är anpassade på så sätt till varandra, att mellan de båda konstruktionsdelarna 25, 30 förekommer en i axiell riktning verksam snäppförbindning. För detta har de axiella klackama 48, 49 vid sitt ändparti ett hakliknande avsnitt 48a, som kan ligga an mot radiellt förlöpande partier på stödringen 30.

Genom en ytterligare relatiwridning mellan de båda delarna 25 och 30 motsvarande vinkeln 37 (ñg. 3) brindas fiädrama 38, 39 till sitt mot friktionskopplingens 1 nytillstånd svarande förspända vinkelläge 54. I detta läge kan de båda delarna 25 , 30 säkras genom ett icke visat medel. Detta medel kan t.ex. innefatta en formbindning, som är verksam mellan de båda konstruktionsdelama 25 och 30 och som efter monteringen av friktionskopplingen 1 på mottryckplattan 6 kan avlägsnas, varigenom utjâmningsanordningen 20 aktiveras. Den möjliga efterinställningsvinkeln för utjämningen speciellt av en beläggförslitning motsvarar den i ñg. 3 med 37 angivna vridningsvinkeln. Efter denna vridningsvinkel 37 kommer de axiella klackarna 48, 49 till anliggning mot de i efterinställningsrikmingen för ringen 25 före- kommande ändpartierna hos slitsama 44, 45. Ett mot denna position svarande förspänt läge för en skruvfiäder 38, 39 anges i ñg. 3 med 38a.

I friktionskopplingens 1 nytillstånd griper de upplöpningsramperna och motupplöp- ningsrampema bildande axiella klackarna 26, 27 och 28, 29 in i varandra huvudsakligen axiellt. Det betyder att det mot varandra liggande ringarna 25 och 30 behöver minsta axiella byggnadsutrymme.

Vid det visade utföringsexemplet garanteras begränsningen av manövreringssträckan i friktionskopplingens 1 urkopplingsriktning genom plåtformdelen 34. Enligtien icke visad uttöringsform kan de för detta erforderliga anslagspartiema, som t.ex. samverkar med locket 2, anordnas även på urkopplaren 22, nämligen på den med friktionskopplingen roterande lagerringen eller på en med denna förbunden konstruktionsdel. Den axiella begränsningen av friktionskopplingens 1 manövreringssträcka i åtminstone en av de axiella riktningama kan även vara bildad genom åtminstone ett på stymingsröret 23 anordnat axiellt anslag för urkopplaren 22.

Vidare kan urkopplaren 22 Xiverka direkt på manövreringsmedlet 4b och en motsvarande utjämningsanordning anordnas mellan urkopplaren 22 och urkopplingsmedlen 24.

Det är lämpligt om urkopplaren 22 är påverkad med en funktionen hos friktionskopp- lingen l och utjämningsanordningen 20 icke påverkande förspänning i riktning mot n 10 15 20 25 30 . o ø - - v n | ; n .n 517 335 s 28 manövreringsmedlet 4b.

Såsom framgår av fig. 2 till 4 har efterinställningsringen 25 radiellt invändigt klackar 55, som bildar angreppspartier för ett vrid- eller tillbakahållningsmedel, som vid behov dels mot huset 2 eller mot stödringen 30 kan läggas an för vridsäkring. Sådana tillbakahållnings- medel kan anordnas vid framställningen eller vid ihopmonteringen av friktionskopplingen 1 eller utjämningsanordningen 20 och efter monteringen av friktionskopplingen l på svänghjulet 6 avlägsnas.

Den i ñg. 8 visade detaljen utgör en utföringsvariant av den undre hälften av den i fig. 1 och 2 visade utjämningsanordningen 20. Vid varianten enligt fig. 8 sker den axiella begränsningen mellan urkopplingsanordningen 120 och huset 102 i inkopplat tillstånd för friktionskopplingen via hakartiga axiella armar 133, som är utformade i ett stycke med plåtformdelen 134. Armarna 133 är utformade vid ytterkanten av den som tryckstycke tjänande plåtforrndelen 134 och griper axiella genom locket 102. Vid sina mot tallriksfjädem 104 vända fria ändar har armama 133 radiellt utåt förlöpande partier 133a, som radiellt griper in bakom locket 102 på sin mot tallriksfjädem 104 vända sida. Genom en sådan utformning garanteras att de av tallriksfjädern 104 på utjämningsanordningen 120 utövade axialkraftema kan stödas genom det av plåt bestående tryckstycket 134, så att större axiella krafter kan upptas genom utjämningsanordningen 120, än vid utjämningsanordningen 20 enligt fig. 2, vid vilken anslagen är bildade genom partiema 33 hos den av plastmaterial framställda stödringen 30. Sådana axialkrafter på utjämningsanordningen 20 resp. 120 kan uppträda bl.a. vid . transport, alltså vid icke monterad friktionskoppling, då i detta tillstånd huvudtallriksfiädem 4 resp. 104 medelst fjädertungorna axiellt stöder mot stödringen resp. plastmaterialutjäm- ningselementet 30, 130. Det av plåt bestående tryckstycket 134 kan uppvisa åtmintone två, företrädesvis tre eller fler hakformiga armar 133, som företrädesvis är symmetriskt eller likformigt fördelade över Omkretsen. Plåttiockleken på tryckstycket 134 kan utformas motsvarande de axialkrafter som ska stödas. Den av plastmaterial bestående ringen 130 är vridfast förbunden med tryckstycket 134. Liksom vid fig. 2 har tryckstycket eller plåtformdelen 134 radiellt utåt likaså partier 136, som betraktat i omkretsriktningen, sträcker sig mellan de hakformiga armarna 133 och tjänar för begränsning av urkopplingsvägen eller för undvikande av en otillåtet stor sträcka genom anslag mot huset 102.

Den i fig. 9 visade detaljen hos en friktionskoppling 201 har huvudsakligen en liknande uppbyggnad som det högra undre partiet av friktionskopplingen 1 enligt fig. 1. I fig. 9 är kopplingshuset 202, svänglagringen 205 för tallriksfjädern 204, efterinställnings- anordningen 216 och utjämningsanordningen 220 delvis visade. Vad avser funktionen hos 10 15 20 25 30 . ø o ø 4 | | | . n .- 517 556 29 efterinställningsanordningen 216 och utjämningsanordningen 220 hänvisas till beskrivningen av fig. 1-8, eller till de tyska patentansökningama P 43 06 505.8 och P 42 39 289.6, vilkas innehåll uttryckligen ska betraktas som integrerat i föreliggande ansökan.

Vid utföringsvariantema enligt frg. 9 är en vridsäkring 260 anordnad för efterin- ställningselementet i form av en efterinställningsring 217.

Inställnings- eller vridsäkringen 260 garanterar vid icke monterad friktionskoppling 201 ett definierat läge för efterinställningselementet 217 i förhållande till de övriga konstruktionsdelama såsom speciellt huset 202. Speciellt kan genom inställningssälaingen 260 garanteras, att i friktionskopplingens 201 nytillständ efterinställningselementet 217 kan fasthållas i sitt tillbakaskjutna läge, således praktiskt taget i nolläget, i vilket ingen efterinställning har skett, och detta fastän tallriksfiädem 204 inte påverkar efterinstållnings- ringen 217 i området av sväng- eller stödupplaget 212. Det senare kan föras tillbaka till att vid icke monterad friktionskoppling 201 eller vid för försändningen anordnad friktionskopp- ling 201 huvudtallrikstjâdem 204 axiellt stöder medelst sina fiädertungor mot utjämningsan- ordningen 220, såsom detta framgår även i samband med ñg. 1 och 2. Till följd av detta stödande pressar huvudtallrikstjâdem 204 kraftavkännaren i form av en tallriksfjâder 213 axiellt i riktning bort från huset 202 eller efterinställningsringen 217, varigenom en axiell förspänning av efterinställningsringen 216 inte längre garanteras i riktning mot huset 202.

Utan vridsäkringen 7.60 kiinde således fifwen '217 omsfällas. Vi.. monteñngen at' friktion- skopplingen 201 på drivaxeln hos en förbränningsmotor skulle ringen 217 därmed inte_ uppvisa det önskade, en efterinställning av den speciellt på friktionsbelåggen hos kopp- 'i lingsskivan uppträdande förslitningen garanterande, tillbakadragna läget. I fig. 9 är helt inritat läget för konstruktionsdelarna, som motsvarar den på ett svänghjul monterade friktionskopp- lingen. Streckat är antytt läget för tallriksfiädem 204 och sensorfiädern 213, vilken motsvarar en ny icke monterad friktionskoppling. Såsom framgår är i det icke monterade tillståndet för friktionskopplingen 201 mellan efterinställningselementet 217 eller det ringformiga stödet 212 och tallriksfiädern 204 anordnat ett axiellt avstånd eller en luftspalt. Den bl.a. för transporten av friktionskopplingen 201 anordnade efterinstâllningssältringen 260 för efterinstâllningsa- nordningen 216 har åtminstone ett säkringselement 261, som åtminstone i det icke monterade tillståndet för friktionskopplingen 201 och eventuellt i inkopplat tillstånd för den monterade friktionskopplingen 201 är vridfast fasthållen i förhållande till huset 202 och för vridsälcring av efterinställningselementet 217 samverkar med detta. säkringselementet 261 kan t.ex., såsom visat i fig. 10, uppvisa enskilda i radiell riktning förlöpande armar 262, som radiellt utvändigt år fast förbundna med efterinställningsringen 217 och radiellt invändigt är 10 15 20 25 30 5 1 7 3 3 6 'af '::f*'š°:ï..f -.I= . s - . f a u. 30 inklämbara mellan det på den mot tallrikstjådern 204 vända sidan av huset 202 anordnade anslaget 233 och huset 201. Därigenom åtstadkommes en kraftbunden förbindning mellan efterinställningselementet 217 och huset 202. Armama 262 kan vara utformade liknande bladtjädrar och radiellt invändigt medelst ett ringformigt parti 263 vara förbundna med varandra. Vid det visade utföringsexemplet år armarna 262 ihopskruvade med efterin- ställningselementet 217, men armarna 262 kan också vara ihopnitade med efterinställnings- elementet 217 eller t.o.m. uppvisa partier, som för den vridfasta förbindningen med efterinställningselementet 217 är inbäddade i det detta element bildande plastmaterialet.

Utjämningsanordningen 220 eller dess begränsningsanslag 233 bildar i förbindelse med huset 202 och de axiellt inklåmbara partiema av säkringselementet 261 en broms eller koppling för efterinstâllningselementet 217, som är verksam vid icke manövrerad friktion- skoppling 201.

Vid urkopplingen av kopplingen upphävs bromsverkan eller fastklämningen av säkringselementet 261 eller flikarna 262, så att efterinställningselementet eller efterin- ställningsringen 217 vid behov kan efterinställas.

Av fördel är om säkringselementet 261 eller de detta bildande bladtjäderliknande flikama i axiell riktning uppvisar en låg ljâdergrad eller fjäderstyvhet, men i omkrets- riktningen är förhållandevis stela eller tjâderstyva.

Vid den i ñg. ll visade utföringsformen av en efterinställningsring 317 är de i axiell - -« riktning elastiska flikama 362 direkt påsprutade på plastmaterialringen 317. Flikama 362 kan _ på liknande sätt, såsom detta är visat i samband med ñg. 10, radiellt invändigt vara förbundna ' medelst ett cirkelringfonnigt parti. _ Den i ñg. 12 och 13 visade kopplingsenheten eller friktionskopplingen 401 har ett genom ett plåtlock 402 bildat hus, en med detta vridfast förbunden, men axiellt begränsat förskjutbar tryckskiva 403 liksom en mellan denna och locket 402 inspänd anpressningstall- rikstjäder 404. Anpressningstallrikstjädem 404 är i förhållande till huset 402 lagrad som tvåarmig hävarm, genom att den är vippbart eller svängbart fasthållen i en svänglagring 405.

Med i förhållande till den ringformiga svänglagringen 405 radiell längre utåt liggande partier påverkar tallrikstjädern 404 tryckplattan 403 i riktning mot friktionsbelâggen 407 på en mellan kopplingsskivan 403 och ett svänghjul inspännbar kopplingsskiva 408. Vrid- momentöverföringen mellan tryckskivan 403 och locket 402 sker via bladtjädrar 409, som i tryckskivans 403 nedsänkningsriktning kan vara förspända från friktionsbeläggen 407.

Tallriksfiädern 404 har en ringformig grundkropp 404a, liksom från denna utgående och radiellt inåt riktade tungor 404b. 10 15 20 25 30 31 Svänglagringen 405 innefattar två svängupplag 411, 412, mellan vilka tallriks- fiädem 404 är axiellt fasthållen eller inspänd. Svängupplagen 411 och 412 är anordnade på liknande sätt och utformade och har samma funktion som de i förbindelse med fig. 1 beskrivna svängupplagen ll och 12. I förhållande till de på svängupplagen 411, 412 inverkande konstruktionsdelama liksomd en automatiska efterinställningsfunktionen hos svänglagringen 405 hänvisas till beskrivningen av tig. l liksom till fig. 17-48.

Det genom tallriksljädertungoma 404b bildade urkopplingsmedlet hos friktionskopp- lingen 401 är axiellt manövreringsbart genom en urkopplingsanordning 420, varigenom tallrikstjädems 404 konisitet är förändringsbar. Urkopplingsanordningen 420 kan liksom, såsom detta beskrivits i samband med ñg. 1-7, uppvisa en utjâmningsanordning 20. Vid kopplingsurkopplingssystem med självefterinställande urkopplingslager är en sådan utjämningsanordning 20 emellertid inte erforderlig. Vid ett sådant urkopplingssystem kan urkopplingsanordningen 420 vara förbunden med den med kopplingen 401 åtminstone under urkopplingsförloppet roterande urkopplingslagerringen.

För att förhindra en otillåtet stor urkopplingssträcka för det genom tallriks- fiädertungorna 404b bildade kopplingsurkopplingsmedlet är på kopplingen 401 eller på huset 402 anordnat vägbegränsningsmedel 436 för tallriksfiädertungorna 404b. Vägbegränsnings- medlet 436 begränsar svängningsvägen eller svängningsvinkeln för tallriksfiâdern 404 genom axiellt stödande av tallriksfjädertungorna 404b och därmed genom axiellt uppfångande av den på urkopplingsanordningen 420 inverkande urkopplingskraften.

Vid det visade utföringsexemplet är vägbegränsningsmedlet 436 bildat genom ett, 'I genom det radiellt inre avsnittet av locket 402 bildade ringformiga anslagspartiet 436, mot vilket tungspetsama 404c kommer till anliggning efter en förbestämd axialsträcka 421. Det ringformiga anslagspartiet 436 är utformat på så sätt, att det åtminstone ungetärligen ligger på urkopplingsdiametem för tallriksfjädertungoma, alltså den diameter, på vilken urkopp- lingsanordningen 420 kommer till anliggning mot tallriksfjädertungoma 404b. Anslagspaniet 436 är anordnat axiellt mellan ljâdertungorna 404b eller fjädertungspetsarna 404c och kopplingsskivan 408.

Det ringformiga anslagspartiet 436 är genom radiellt förlöpande kammar eller liv 437 förbundet med lockkroppen 402a. Såsom framgår av frg. 13 är vid det visade utföringsexem- plet sex sådana liv anordnade. För många användningsfall kan emellertid även enbart tre sådana liv vara anordnade. Vid kopplingsutformningar, vid vilka särskilt stora urkopp- lingskrafter är erforderliga, kan även flera liv, t.ex. nio anordnas.

Liven 437 förlöper utgående från lockbottnen 402b eller från lockkroppen 402a 10 15 20 25 30 ; a . n Q o u a | | no 51 7 536 = 32 radiellt inåt och axiellt lutande i riktning mot tryckskivan 403 eller kopplingsskivan 408.

Anslagspartier 436 är förskjutet i förhållande till lockbottnen 402b axiellt in i lockutrymmet.

Fjädertungoma 404b griper genom de mellan det ringformiga anslagspartiet 436, den radiellt längre utåt liggande lockkroppen 402a och törbindningskammarna 437 bildade öppningarna 438. Vid det visade utföringsexemplet är för detta tallriksfjädertungoma 404b radiellt invändigt över ett delparti av deras längd i axelriktningen motriktat mot förloppen för liven 437 nedböjda eller uppåtlutande. Såsom framgår av fig. 13 bildar tallriksfiädertungorna 404b tre gruper, som är anordnade i en öppning eller urtagning 438. Mellan de enskilda tregruppema är anordnat vardera en slits 439 för upptagandet av liven 437. Slitsama 439 och liven 437 är därvid anpassade på så sätt till varandra, att en problemfri svängning av tallriksfjädern 404 är möjlig.

En inpassning av tallriksfjädertungoma 404b i öppningarna 438 sker under monteringen av friktionskopplingen 401. För detta har tallriksijädern 404 i det avlastade tillståndet, som i fig. 12 visas streckprickat, iområdet av tungspetsama 404c en innerdiameter 440, som är större än ytterdiametem 441 på det ringformiga anslagspartiet 436. Därigenom kan tallriksfjädem 404, åtminstone i fullständigt avlastat tillstånd, med sina tallriks- fjädertungor 404b inskjutas axiellt i lockets 402 öppningar 438. Under monteringen av friktionskopplingen 401 eller senast vid monteringen av friktionskopplingen 401, t.ex. på ett svänghjul, svängs tallriksfjädern 404, varigenom den genom tallriksfjädertungoma 404b begränsade innerdiametem 440 minskas. Vid på ett svänghjul monterad friktionskoppling . uppvisar tallriksfiädem 404 sitt driftsläge, och tungspetsarna 404c begränsar en innerdiameter 'I 442, som är mindre än ytterdiametern 441 på anslagspartiet 436. Tallrikstjädern 404 är på så sätt svängbart fasthållen vid huset och tungoma 404 utformade på så sätt, att även efter tillbakaförflyttning av svängvägen 421 den genom tungoma definierade innerdiametem är mindre än ytterdiametern på anslagspartiet 436.

Den axiellt begränsade, maximalt möjliga manövreringssträekan 421 är dimensione- rad på sätt, att kopplingen 401 efter uppnåendet av den maximalt tillåtna förslitningen på sina belägg 407 åtminstone ännu uppvisar den fulla börurkopplingsvägen, som är erforderlig för den problemfria funktionen, alltså en problemfri separering av kopplingsaggregatet 401.

Kopplingen 401 eller den en automatisk beläggförslitningsutjämning i kopplingen garanterande sensorfjädern 413 och efterinställningsanordningen 416 är utformade på så sätt, att i friktionskopplingens 401 nytillstånd uppträder inte någon felaktig axiell inställning av svänglagringen 405 ens vid fullständig passering av sträckan 421.

I det följande ska med hjälp av ett räkneexempel verkningssättet eller samspelet 10 15 20 25 30 « ø n | u ø | o a ø po 517 336 33 mellan anslagspartiet 436 och tallriksfjädertungoma 404b förklaras och demonstreras: Den ovan beskrivna urkopplingssträckan för friktionskopplingen 401 uppgår under hånsynstagande till de förekommande toleransema till 8,4 - 10mm. Kopplingen 401 är så utformad, att i nytillståndet vore en felaktig axiell förskjutninga v svänglagringen 405 möjlig först vid urkopplingssträckor över 14 mm. Anslaget 436 är utformat eller positionerat på sätt, att i friktionskopplingens nytillstånd det till anliggning mot anslaget 436 kommande partiet, nämligen tungspetsama 404c kan tillryggalägga en axiell sträcka 421 av 12,5 mm. Vid anliggning av tallrikstjädertungoma mot anslaget 436 och påförande av den maximala urkopplingskraften kan locket axiellt fjådra in med ungefär 0,5 mm, så att totalt sett en maximal axiell sträcka 421 av 13 mm är möjlig.

Under antagandet av att på beläggen 407 en maximal beläggförslitning av 3 mm år möjlig, förskjutes under friktionskopplingens 401 livslängd tallriksfjâdern genom axiell förskjutning av dess svånglagring 405 med dessa 3 mm i riktning mot kopplingsskivan. Den maximalt möliga urkopplingssträckan 421 reduceras därmed från cirka 13 mm till ungefär 10 mm, så att kopplingen vid slutet av sin livslängd ännu ligger inom den erforderliga urkopplingsstrâcktoleransen av 8,4-10 mm. Vid det visade utföringsexemplet är anslaget 436 utformat i ett stycke med locket 402. Detta anslag kunde emellertid även vara bildat genom en separat konstruktionsdel, som är förbunden med locket 402. Även liven 437 kan vara bildade genom separata konstruktionsdelar eller vara utformade i ett stycke med det som egen konstruktionsdel utformade anslaget 436.

Den i fig. 12 och 13 visade kopplingsenheten 401 har vidare en anordning eller ett 'I medel, som under kopplingsenhetens 401 drift åtminstone i delområden av varvtalsområdet, i vilket kopplingsenheten 401 roterar under utnyttjandet, åstadkommer en axiell stöd- kraftökning på tallriksfjädem 404. Genom denna stödkraftökning kan förhindras att till följd av åtminstone av inom ett bestämt varvtalsområde uppträdande störningsfaktorer vid manövreringen av kopplingsenheten 401 uppkomsten av en otillåten efterinställning på grund av en oönskad, icke till en fórslitning av friktionsbeläggen 407 tillbakaledande axiell utböjning eller eftergivning av den med svängupplaget 411 samverkande sensoranordningen i form av sensorijädern 413. I fig. 12 är för ökningen av den på avrullningsupplaget 411 inverkande axielkiaften anordnat varvtals- eller centrifugalkmftberoende medel 450. Det centrifugalkraft- beroende medlet 450 år bildat genom på ytterperiferin av sensortallriksfjädern 413 utformade och axiellt i riktning mot locket 412 uppböjda tungor 450. Såsom framgår av fig. 12a har den tallriksfiäderartiga sensortjädern 413 radiellt utåt förlöpande tungartiga armar 413a, som såsom framgår av fig. 12 och 13, axiellt stöder mot locket 402. Mellan armarna 4l3a och de x 10 15 20 25 30 . 1 - « - - | Q - n -a 517 336 n av o u n a | a o I a. s 34 dessa axiellt stödande partiema 451 på locket 402 är en bajonettartig förbindning eller låsning 452 anordnad. Den bajonettartiga förbindningen 452 är utformad på så sätt, att genom axiell sammanföring av sensorfjädem 413 och huset 402 och genom en följande relatiwrid- ning mellan dessa båda konstruktionsdelar kommer armen 4l3a att ligga axiella över husets 402 stödpartier 451. Vid ihopsåttningen av sensorfiäder 413 och lock 402 törspännes före vridningen av dessa båda konstruktionsdelar sensorfjädem 413 först axiellt elastiskt och avlastas efter vridningen, varigenom armen 4l3a med förspänning stöder mot locket 402.

Såsom framgår av ñg. l2a är på båda sidor av en radiell arm 413a anordnat en tunga 450.

Vid roterande kopplingsenhet 401 alstras till följd av den på tungoma 450 inverkande centrifugalkraften en kraft som överlagras på den av sensorfjädern 413 till följd av sin påspänning påförda kraften, och således adderas, varigenom stödkraften för manövreringstall- riksfiädern 404 ökar i området av svângupplaget 41 l. Denna ytterligare på svängupplaget 411 genom tungoma 450 alstrade kraft blir större med ökande varvtal. Denna krafttillväxt kan emellertid begränsas genom att från en bestämd varvtalsnivå tungoma 450 på grund av den på dessa inverkande oentrifugalkiaften deformeras eller svängs på så sätt, att de radiellt utvändigt stöder mot huset 402, så att då ingen eller praktiskt taget ingen ytterligare ökning av det genom centrifugallcraften beroende medlet 450 alstrade tillsatsstödkraften förekommer i området av svängupplaget 411.

Vid betraktningssättet av de axiella kraftförhållandena eller kraftjämvikten mellan '-- svängupplaget 411 och tallriksljâdern 404 måste återigen tas hänsyn till det bladfiäderartiga. vridmomentöveriöringsmedlet 409. Dessa bladtjåderartiga vridmomentöverföringsmedel 409 i kan vara inspânda mellan huset 402 och tryckskivan 403 på så sätt, att över kopplingsenhetens 401 hela livslängd är tryckskivan 403 genom vridmomentmedlen 409 kmftmåssigt förspänd axiellt mot tallriksfiädem 404. Därmed verkar den genom vridmomentöverföringsmedlen 409 påförda axiella kraften mot den av tallriksfjådem 404 på tryckslcivan 403 utövade kraften och adderas därmed med den av sensorijädem 413 på tallriksfjädern 404 påförda axialkraften, varvid dessa båda krafter axiellt sätts mot den på tungspetsarna 4040 inverkande urkopp- lingskraften. Den verkliga sensorkraften, som motsåttes en axiell förskjutning av tallriks- tjädem 404 vid icke roterande kopplingsenhet 401 bildas därmed genom den av vrid- momentöverföringsmedlen 409 och av sensorfiädem 413 alstrade resulterande och på tallriksfjädem 404 inverkande kraften. Vid rotation av kopplingsenheten 401 överlagras denna resulterande kraft även en varvtals- eller centrifugalkraftberoende kraft, som alstras genom tungoma 450.

Vid en kopplingsskiva 408 med en anordning, t.ex i form av en belâggfjâdring 453, 10 15 20 25 30 517 356 35 som vid manövreringen av friktionskopplingsenheten 401 garanteras över ett delparti av tryckskivans 403 lyftsträcka en gradvis sänkning eller en gradvis uppbyggnad av det av kopplingsskivan 408 överförbara momentet, understödet denna anordning 430, fram till frigivandet av friktionsbelâggen 407 eller av kopplingsskivan 408 genom tryckskivan 403, det axiella stödande av tallrikstjädem 404 mot efterinställningselementet i form av en efterinställningsring 417. Därigenom garanteras, att åtminstone ungefärligen fram till frigivandet av friktionsbeläggen 407 blir efterinställningsringen 417 förspänd axiellt mellan tallriksfiädern 404 och huset eller locket 402 och därigenom kan ingen efterinställning ske.

Lyfts vid urkopplingen av kopplingsenheten 401 tryckskivan 403 upp från belåggen 407, så inverkar vid en kopplingsenhet utan tungoma 450 bara den genom de bladtjäderartiga vridmornentöverföringsmedlen 409 och sensortallrikstjâdem 413 alstrade resulterande kraften som axiell förspänningskraft på huvudtallrikstjädem 404. Denna resulterande sensorkraft motverkar den till tungspetsarna 404c inledda urkopplingskraften. I bestämda varvtalsom- råden, speciellt vid högre motorvarvtal, kan t.ex. genom motorn alstrade svängningar uppträda, vilka förorsakar en axiell svängning av tryckskivan 403. Svänger tryckskivan 403 axiellt, så kan kortvarigt denna tryclßkiva 403 lyftas upp från huvud- eller tallrikstjådern 404, varigenom den resulterande sensorkraften kortvarigt faller, då den då av de bladfjäderartiga vridmomentöverföringsmedlen 409 alstrade axialkraften inte längre verkar på tallriksfjädem 404. Detta har till följd att det för en avsedd efterinställning av anordningen 416 erforderliga lcraftförhållandet mellan tallrikstjädem 404 eller den på denna inverkande urkopplingskraften _ och den på denna tallrikstjâder 404 inverkande resulterande stödkraften störs, nämligen blir 'i vid sådana driftstillstånd för kopplingsenheten 401 den på tallriksfjädem 404 inverkande axiella stödkraften för låg, varigenom kopplingen alltför tidigt eller oönskat efterinställes, och därmed förskjutes tallriksfjädems 404 driftspunkt i riktning tallriksfjâdermimimum. Vidare kan vid bestämda driftstillstånd för motorn, speciellt vid högre motorvarvtal uppträda särskilt höga vevaxelperiferiaccelerationer, som på grund av efterinställningsringens 417 tröghet alstrar periferikrafter, som till följd av de mellan efterinställningsringen 417 och huset 402 verksamma efterinstållningsrampema 418, 419 kan alstra en axielkomponent på tallriksfiädem 404, som år rnotriktad den resulterande sensorkraften, varigenom likaså en oönskad efterinställning kan ske. På grund av de uppträdande svängningama kan vidare det mellan upplöpningsrampema 418, 419 förekommande friktionsingreppet reduceras, så att den av den på efterinställningsringen 417 i omkretsriktningen inverkande efterinställningsfjädem 4l7a alstrade och på tallriksfiädem 404 inverkande axielkraften ökas, varigenom likaså en oönskad efterinställning understödes. 10 15 20 25 30 r I | ~ n u n | > u nu :nn :in n n nu n n o o o u no | n 0 I: I n q e nu a n n' : : . v" II- en nanm-sn I .nn n .

I 1 n nu n a n n: o I u v I l \ 1 :l u I nu nu u vc n 36 För att undanröja de ovannämnda nackdelama med en kopplingsenhet 401 utan centrifugalkraftberoende understödsmedel 450, är vid det visade utföringsexemplet enligt fig. 12-13 anordnat centrifugalkraftberoende tungor 450. Dessa centrifugalkraftberoende medel kompenserar de varvtalsberoende störeffektema, genom att de alstrar en varvtals- eller centrifugalkraftberoende ökande understödskraft, som verkar parallellt med den av sensortjädem 411 alstrade kraften.

De centrifugallcraftberoende medlen kan därvid utformas på så sätt, att en för beläggförslitningen erforderlig efterinställning i kopplingsenheten 401 bara är möjlig vid stillaståend eller vid låga varvtal för kopplingsenheten 401. Vid roterande kopplingsenhet 401 eller över ett varvtal, vid vilket kritiska svängningar kan uppträda, kan därmed efterin- ställningsanordningen 16 praktiskt blockeras.

Vid den i fig. 14 visade utföringsformen av en friktionskoppling 501 är sensortjädem 513 anordnad radiellt inuti tallriksljädersvänglagringen 505. Sensortjådem 513 har en ringformig grundkropp 513a, från vilken radiellt inåt vettande tungor 513b utgår. Medelst dessa tungor 513b stöder sensorfjädem 513 mot det ringformiga anslagspartiet 536, som är anordnat och utformat liknande det ringformiga anslagspartiet 436 enligt fig. 12 och 13.

Sensortungoma 513b stöder på den mot tallriksfiädertungspetsarna 504c vända sidan av anslagspartiet 536. Radiellt utvändigt har grundkroppen 513a likaså tungor 513c, som för axiellt stödande av tallrikstjädern 504 ligger an mot denna.

Monteringen av sensorfjâdem 513 på locket 502 kan ske genom att denna i_ förspänningsriktningen deformeras konformat till dess att den genom de inre tungoma 513b 'I begränsade innerdiametem 540 är större än anslagspartiets 536 ytterdiameter 541. Därigenom kan stödtungoma 513b införas i lockets 502 öppningar 538 på liknande sätt, såsom detta har beskrivits i förbindelse med tungoma 404b och öppningama 438 i fig. 12 och 13. Efter genomfört införande av tungoma 513b i öppningama 538 kan sensortjâdern 513 avlastas, varigenom det inre ändpartiet på tungoma 513b förskjutes mot en mindre diameter och kommer till anliggning mot anslagspartiet 536.

En ytterligare möjlighet består i att för monteringen av sensorljädem 513 på locket 502 åtminstone delpartier av de inre tungoma 513b axiellt böjs upp i riktning mot locket 502, så att de begränsar en större innerdiameter 540 än anslagspartiets 5 36 ytterdiarneter. Efter det att sensortjädem eller tungoma 513b införs i lockets öppningar 538, kan tungorna 513b böjas tillbaka på så sätt, att de med sina radiellt inre partier med törspänning kommer till anliggning mot anslagspartiet 536. Genom tillbakaböjningen svängs tungoma 513b från det i fig. 14 med streckade linjer visade läget till det med heldragna linjer visade läget genom 10 15 20 25 30 517 336 37 plastiska deformationer i tallrikstjädermaterialet. För den plastiska deformationen av sensortungoma 5l3b kan dessa axiellt stöda mot tungoma 504b eller tungspetsama 504c på tallriksfjädem 504. För böjningsoperationen av tungoma 513b kan användas ett verktyg, som stöder tungoma 504b hos manövreringstallrikstjädem 504 uppifrån och påverkar sensorfiäder- tungoma 513b underifrån, nämligen ungetärligen vid diameterpartiet, vid vilket tungoma 5 l3b är nedböjda.

Anslagen 436 och 536 för begränsningen av urkopplingssträckan eller svängvinkeln för tallriksfjädrama 404 och 504 har den fördelen, att dessa är integrerade iden motsvamade kopplingen 401 eller 501 och blir verksamma i området av tallrikstjädertungoma 404b eller 504b, varigenom kan garanteras, att vid anliggningen av tallriksfiädertungoma 404b, 504b mot anslagen 436, 536 tallriksfjädettungoma inte alls eller bara oväsentligt kan deformeras i axiell riktning. Därigenom kan även garanteras att tallriksfjädertungoma 404b, 504b själva i sitt mot det urkopplade tillståndet för friktionskopplingen 401, 501 svarande läget inte kommer till anliggning mot en konstruktionsdel hos kopplingsskivan 408. I fig. 12 är det mot den urkopplade kopplingens svarande läget för tallriksfiädem 404 visat med streckade linjer och angivet med siffran 450. Därigenom kan således undvikas, att tallrikstjädertungorna 404b i urkopplat tillstånd för friktionskopplingen 401 kommer till anliggning eller kan slipa mot den då i förhållande till denna koppling 401 roterande kopplingsskiva 408.

Vid de visade utföringsexemplen enligt fig. 12 till 14 är anslagen 436, 536 anordnade i området av tallrikstjädertungspetsama 404c, 504c. Dessa anslag kan emellertid även. utformas på annat sätt och vara förskjutna radiellt utåt i förhållande till de inre tungspetsarna i 404c, 504c. Vid en sådan utformning är det emellertid lämpligt om den mellan tungspetsama 404c, 504c och de då radiellt längre utåt liggande anslagen förekommande radiella hävarmen är vald på så sätt, att en otillåten genomböjning av tallrikstjädertungoma 404b, 504b till följd av den på dessa inverkande urkopplingskraften och stödandet genom anslagen icke sker.

Den nämnda alltför stora eller otillåtet stora urkopplingssträckan kan lörorsakas genom urkoppling ssystemet eller manövreringssystemet, vilket inverkar på kopplingsmanövre- ringsmedlen, som vid de visade och beskrivna utföringsformerna är bildade genom tallrikstjädertungoma. Detta manövreringssystem innehåller vanligtvis ett urkopplingslager, som inverkar på manövreringsmedlet hos friktionskopplingen, ett manövreringsorgan, såsom t.ex. en kopplingspedal, och en mellan urkopplingslagret och manövreringsorganet anordnad kraftöverföringslina. Denna kraftöverföringslina kan uppvisa en upptagar- liksom en givarcylinder. Vid urkopplingssystem med en givar- och en upptagarcylinder kan en otillåten, över den normala urkopplingssträckan liggande urkopplingssträcka förorsakas genom att till 10 15 20 25 30 . . . . . . - . - o .n 517 336 38 följd av en snabb in- och återurkoppling av friktionskopplingen upptagarcylindem inte kan tillbakaställas tillräckligt snabbt, dvs. den kommer inte fram till sitt ändläge, varför en kort därpå följande återurkoppling av upptagarcylindem själv visserligen tillryggalägger en mot den normala urkopplingssträckan svarande sträcka, men som ger en totalurkopplingssträcka för kopplingen, som motsvarar summan av den normala urkopplingssträckan och den icke genomförda reståterställningssträckan. Därigenom kan en totalmanövrering av friktionskopp- lingen uppträda, som avsevärt överskrider den avsedda maximalt tillåtna urkopplingssträckan för kopplingen. Det betyder att således även den vid en friktionskoppling anordnade översträckereserven för manövreringen kan överskridas.

Genom åtgärdema enligt uppfinningen eller anslagen 36, 436, 536 kan således en otillåtet stor urkopplingssträcka eller översträcka förhindras vid manövreringen av friktionskopplingarna, varvid ändå den över kopplingens livslängd erforderliga och anordnade normalurkopplingssträckan garanteras.

Enligt uppfinningen kan således, helt allmänt vid kopplingar, och speciellt vid kopplingar med en åtminstone törslitningen av kopplingsskivans friktionsbelägg kompenseran- de efterinställningsanordning åtminstone anordnas ett anslag i kopplingsmanövreringslinan, vilken undviker en översträcka för kopplingsmanövreringsmedlet vid manövreringen av detsamma. Ett sådant anslag kan t.ex. begränsa urkopplingssträckan för urkopplingslagret eller tallriksfjäderns svängsträcka. Ett sådant anslag kan emellertid även anordnas på annat -- ställe. Vidare kan manövreringssträckan för friktionskopplingen begränsas till ett definierat, konstant värde, genom att såväl i urkopplingsriktning som även i inkopplingsriktning anordnas 'i en definierad begränsning, såsom anslag. _ På fördelaktigt sätt kan en sådan begränsning ske i området av urkopplingslagret, då i detta parti toleranskedjan mellan manövreringsmedlen, såsom tallriksfjädertungorna hos friktionskopplingen och den till en bestämd sträcka begränsade konstruktionsdelen är liten.

Vid förekomsten av en sådan begränsning eller ett sådant anslag förflyttas vid urkopplingen mot en praktiskt taget stel begränsning, varigenom en överpáfrestning av konstruktionsdelar, speciellt av de som kan uppträda vid urkopplingssystem eller vid fotmanövrerade system för manövreringen också kan vara oönskade. Därför anordnas enligt en vidareutformning av uppfinningen i manövreringslinan för friktionskopplingen ett fjädrande eller elastiskt eftergivligt medel och/eller ett trycket i urkopplingssystemet begränsande medel, varvid detta medel uppvisar en törspänningslqaft eller behöver en minimal deformationskraft eller öppningskraft, som åtminstone är något större än den erforderliga maximala kraften eller det erforderliga maximala trycket för manövreringen av kopplingen. Därigenom garanteras, 10 15 20 25 30 o o | a Q . n o u a n. 517 336 f 39 att vid aktiveringen av anslaget kopplingspedalen kan tryckas längre ner eller manövrerings- motor fram till ett definierat läge kan genomföra en förflyttning. Det i friktionskopplingens manövreringslina anordnade eftergivliga medlet kan anordnas mellan kopplingsmanövrerings- medlen och urkopplingslagret eller mellan det senare och urkopplingsmanövreringsmedlet, såsom t.ex. kopplingspedalen eller urkopplingsmotom.

I fig. 15 visas ett urkopplingssystem 601, varvid olika möjligheter för arrangemanget av ett medel för begränsningen av den genom urkopplingslagret 622 till kopplingsmanövre- ringsmedelet 604 och/eller kopplingshuset 602 utövbara maximala kraften är visade. I fig. 15 är anordnat ett axiellt anslag 636, som efter en bestämd sträcka för urkopplingslagrt 622 kommer till anliggning mot huset 602, liknande det som beskrivits i samband med anslaget 36 enligt fig. 1 och 2. Urkopplingsstråckbegränsningen kunde emellertid även ske på annat sätt och vis, t.ex. såsom beskrivits i samband med fig. 12-14. Urkopplingssystemet 601 har en givarcylinder 650 och en upptagarcylinder 651, som är förbundna via en ledning 652.

Kolven 653 hos upptagarcylindern 651 bär urkopplingslagret 622 och är axiellt förskjutbart upptagen i ett hus 654. Tryckutrummet 655 försörjes via ledningen 652 med hydraulmedium, såsom t.ex. olja. Cylinderenheten 650 har ett hus 656, som i förbindelse med den däri anordnade kolven 657 bildar ett i volym förändringsbart tryckutrymme 658. Tryckutrummet 658 är via ledningen 652 förbundet med tryckutrymmet 655. I tryckutrymmet 658 är en áterställningstjäder 659 för kolven 657 anordnad. Kolven 657 är axiellt förskjutbar medelst en kopplingspedal eller en manövreringsmotor, såsom t.ex. en elmotor eller pump.

Tryckmedelskretsen hos urkopplingssystemet 601 står i förbindelse med en tryckmedelsreser- voar 660. Företrädesvis står givarcylindem 650 via en ledning 661 direkt i förbindelse med tryckmedelsreservoaren 660.

För begränsningen av den på urkopplingsmedlet 604 och/eller 602 inverkande kopplingsmanövreringskraften är vid utföringsformen enligt fig. 15 i tryckmedelskretsloppet hos urkopplingssystemet 601 anordnat åtminstone ett medel, som begränsar det i tryck- medelskretsloppet vid manövreringen av friktionskopplingen uppstående trycket till ett definierat värde. Vid utföringsexemplet enligt fig. 15 är detta medel bildat genom åtminstone en tryckbegränsningsventil. I fig. 15 är olika anordningsmöjligheter för en sådan tryckbe- gränsningsventil visade. En sådan tryckbegränsningsventil 662 kan exempelvis anordnas i ledningssystemet 652 och uppvisar en âterledning 663 till tryckmedelsreservoaren 660. I stället för tryckbegränsningsventilen 662 kan emellertid även en tryckbegränsningsventil 664 anordnas, vilken uppbäres av huset 654 eller t.o.m. kan vara integrerad i detta, och star i förbindelse med tryckutrymmet 655 och är via en returledning 665 förbunden med 10 15 20 25 30 .u an» nu un: 517 336 40 tryckmedelsreservoaren 660.

I fig. 15 visas en ytterligare altemativ anordningsmöjlig för en tryckbegränsnings- ventil 666. Tryckbegränsningsventilen 666 står i förbindelse med tryckutrymmet 658 hos givarcylindem och kan vara uppburen av huset 656 eller integrerad i denna. Vidare har tryckbegränsningsventilen 666 en återledning till tryckmedelsbehållaren 660. För detta kan tryckbegränsningsventilen 666 uppvisa en egen ledning, eller en förbindning med ledningen 661.

En ytterligare möjlighet för anordnandet av en tryckbegränsningsventil 667 består i att integrera denna i givarcylindems 650 kolv 657. På avlastningssidan måste denna ventil 667 likaså uppvisa en förbindelse med tryckmedelsreservoaren 660 eller åtminstone med ett mellanmagasin.

I stället för en övertrycksventil kunde även i tryckmedelskretsloppet anordnas ett hydromagasin, som begränsar det i urkopplingssystemet uppträdande maximala trycket, genom att det efter aktiveringen av anslagen hos urkopplingsstråckan avlastar systemet genom magasinering av tryckmediet och därmed i praktiken verkar som en buffert eller fjäder- magasin.

Den i ñg. 16 visade kopplingsenheten 701 har, liksom detta beskrivits i samband med de föregående figurema, en efterinställningsanordning 716 för den automatiska utjåmningen av den på friktionsbeläggen 707 hos kopplingsskivan 708 uppstående förslitningen. Vid det ___ visade utföringsexemplet motsvarar den grundläggande uppbyggnaden och funktionssåttet hos efterinställningsanordningen 716 den i fig. 12 och 13. Efterinställningselementet eller f efterinstållningsringen 717 har anliggnings- eller anslagspartier 770, som kan samverka med tallriksfjâdem 704 under ett urkopplingsförlopp för kopplingsenheten 701. Det axiella relativa arrangemanget av anslagspartierna 770 i förhållande till de med dessa samverkande partierna 771 på tallriksfiädern 704 är utformade på så sätt, att under ett urkopplingsförlopp stöder tallriksfjäderpartierna 771 åtminstone indirekt, axiellt mot de av efterinställningsringen 717 uppbuma anliggningspartierna 770. Detta ömsesidiga stödande sker företrädesvis ungefårligen vid uppnåendet eller något överskrivande av börurkopplingssträckan 772 eller den motsvarande svängvinkeln för tallriksfiädem 704 i området av tungspetsama 704c. Ett sådant överskridande av börurkopplingssträckan 772 kan ske på grund av ett felaktigt eller icke riktigt inställt urkopplingssystem. Genom det axiella stödandet av tallriksfjädern 704 mot anliggningspartiema 770 säkras efterinställningsringen 717 mot en oönskad vridning.

Tallriksfjädern 704 verkar därmed i praktiken som broms för efterinställningsringen 717 vid överskridande av en förbestämd urkopplingsstiäcka 772. 10 15 20 25 30 517 336 f | Q e u nu o 41 Vid det visade utföringsexemplet är anliggnings- eller anslagspartiema 770 bildade genom ett radiellt utanför svänglagringen 705 mot ringen 717 utformat ringformigt utsprång 773. I stället för ett ringformigt radiellt utsprång kan även flera över Omkretsen fördelade radiella armar 773 användas. Utsprånget eller armama 773 sträcker sig vid det visade utföringsexemplet fram till ytterkanten på tallriksfjädem 704. Så snart den avsedda urkopplingsstrâckan 772 har uppnåtts, ströder tallriksfiädem 704 med sitt ytterparti 771 mot efterinställningsringens 717 anslagspartier 770. Vid överskridande av den avsedda urkopplingsstrâckan 772 ökas svängdiametem för tallriksfiädem 704, då denna av svänglagringens 705 diameter förskjutes på kontaktdiametern mellan partiema 771 på tallriksfjädem 704 och anslagspartiema 770. Genom denna förskjutning sker även en minskning av den i området av tungoma 704c erforderliga urkopplingskraften, då hävarmsförhållandet hos tallrikstjädem förändras från i till i+1, nämligen eftersom den först framtill urkopplingsstrâckan 772 som tvåarmad hävarm lagrade tallriksfiädern vid överskridande av sträckan 772 i praktiken svängs som en enarmad hävarm. Genom denna urkopplingskraftsänkning garanteras även att tallriksfjädern 704 bl.a. genom sensorfjådern 713 och bladfjädrama 709 påförd axiell resulterande stödkraft eller påverkningskraft pressas i riktning mot huset 702 eller efterinställningsringen 717. Tallriksfjädem 704 kan således inte totalt sett förskjutas bort från efterinstâllningsringen 717 eller från locket 702. Vid överskridande av den bestämda urkopplingsstrâckan 772 deformeras sensorfjädern 713 axiellt fjädrande, nämligen medan tallriksfiädern då i området av svänglagringen 705 lyfts upp från _ efterinställningsringen 717. __ Utsprånget eller armama 773 kan på fördelaktigt sätt vara påsprutade på den av plastmaterial framställda efterinställningsringen 770. Den maximala kraft, som axieltl inverkar på armama 773, erhålles ur skillnaden mellan den minimala urkopplingskraften i området av tallriksfjädertungorna 704c och den axiella sensor- eller stödkraften för tallriksfjädern 704, vilken påföres genom sensorfjädem 713 och bladfjäderelementen 709. Armarna 773 är utformade på så sätt, att de utan väsentlig deformation står mot denna maximala kraft.

En ytterligare väsentlig fördel består i att den maximala upplyftningen av tryckplattan 703 i praktiken förblir konstant och därmed vid överskridande av sträckan 772 den av bladtjädrama 709 på huvudtallrikstjädem 704 påförda axialkraften inte faller ytterligare. Då den av bladfjädrama 709 påförda kraften utgör en del av den resulterande sensorkraften, ökas på grund av den kvarblivande restspänningen hos dessa bladfjâdrar översträckssäkerheten hos friktionskopplingen 701. Därigenom kan t.ex. vid personbilskopplingar i området av tungspetsama 704c uppnås en översträcka av cirka 0,5 till 2 mm, utan att påverka på 10 15 20 25 30 ø o | | vv n n 517 336 42 efterinställningsanordningens funktion.

Upplyftningsbegränsningen av tryckplattan 703 kan även ske genom att vid överskridande av en bestämd urkopplingssträcka tryckplattan 703 axiellt stöder mot sensorfiädem 713. För detta kan på sensorfiädem 713 och/eller på tryckplattan 703 anordnas motsvarande utformningar, såsom t.ex. nockar, utsprång eller liknande.

Den i fig. 17 och 18 visade friktionskopplingen 1 har ett hus 2 och en med detta vridfast förbunden, men axiellt begränsat förskjutbar tryckskiva 3. Axiellt mellan tryckskivan 3 och locket 2 är en anpressningstallriksljäder 4 inspând, vilken är svängbar kring en av huset 2 uppburen ringartig svänglagring 5 och påverkar tryckskivan 3 i riktning av en medelst skruvar 6a med huset 2 fast förbunden mottryckplatta 6, såsom t. ex. ett svänghju1,varigenom friktionsbeläggen 7 hos kopplingsskivan 8 inspännes mellan tryckskivans 3 friktionsytor och mottryckplattan 6.

Tryckskivan 3 är vridfast förbunden med huset 2 via i omkretsriktningen eller tangentiellt riktade bladfjädrar 9. Vid det visade utföringsexemplet har kopplingsskivan 8 s.k. beläggtjädersegment 10, vilka, såsom i sig är känt, garanterar en progressiv vridmomentupp- byggnad vid inkopplingen av friktionskopplingen 1, genom att de över en begränsad axiell förskjutning av de båda friktionsbeläggen 7 i riktning mot varandra möjliggör en progressiv ökning av de på friktionsbeläggen 7 inverkande axialkraftema. Emellertid kan även användas en kopplingsskiva, vid vilken friktionsbeläggen 7 vore axiellt praktiskt taget stelt påsatta på en bärarskiva. I ett sådant fall kunde en "beläggfjäderersättning" användas således en fjädring _ i serie med tallriksljädem, t.ex. en fjädring mellan lock och svänghjul, mellan lock och locksidigt stöd liksom mellan tallrikstjäder och tryckplatta eller genom lockelasticiteten.

Vid det visade utföringsexemplet har tallriksfjädern 4 en anpressningskraften påförande ringformig grundkropp 4a, från vilken radiellt inåt förlöpande manövreringstungor 4b utgår. Tallrikstjâdern 4 är därvid insatt på så sätt, att den med radiellt längre utåt liggande partier påverkar tryckskivan 3 och med radiellt längre inåt liggande partier är tippbar kring svänglagringen 5.

Svänglagringen 5 innefattar två svängstöd ll, 12, vilka här är bildade genom trådringar och mellan vilka tallrikstjädem 4 är axiellt fasthållen eller inspänd. Det på den mot tryckskivan 3 vända sidan av tallrikstjädem 4 anordnade svängstödet 11 är kraftpåverkat i riktningen mot huset 2 medelst ett kraftmagasin 13. Kraftmagasinet 13 är bildat genom en tallrikstjäder eller genom en tallriksfiäderartig konstruktionsdel 13, som med sitt yttre kantparti l3a stöder mot huset 2 och med radiellt längre inåt liggande avsnitt av svängstödet 11 axiellt påverkar mot manövreringstallriksljädern 4 och därmed även i riktning mot huset 10 15 20 25 30 nu» , , . | a o ' ' u 517 ssóâïïüšiäefißflfläu 43 2. Den mellan tryckskivan 3 och manövreringstallriksfiädem 4 anordnade tallriksfjâdem 13 har ett yttre ringformigt kantparti l3b, från vars innerkant radiellt inåt förlöpande tungor 13c utgår, vilka stöder mot svângstödet 11.

För stödandet av den tallriksfjäderartiga konstruktionsdelen 13 år vid det visade utföringsexemplet på huset 2 fastsatt ytterligare medel 14, vilka bildar ett svängstöd för den tallrikstjäderartiga konstruktionsdelen 13. Dessa ytterligare medel kan vara bildade genom fasthäftade eller fastnitade segmentformiga separatdelar 14, vilka kan vara likformigt fördelade över Omkretsen. Medlen 14 kan emellertid även vara bildade genom en cirkelring- formig, i sig sluten konstruktionsdel. Vidare kan stödmedlen 14 vara utformade direkt ur huset 2, t.ex. genom på axiella partier av huset 2 införda inpressningar eller genom tungformiga urskärningar, vilka efter inlåggningen och inspânningen av den tallriks- fjädemrtiga konstruktionsdelen 13 genom materialdeformation pressas in under det yttre kantpartiet på denna konstruktionsdel 13. Vidare kan mellan stödmedlen 14 och den tallriksfjäderartiga konstruktionsdelen 13 förekomma en bajonettartig förbindning eller fastlåsning, så att den tallriksfjäderaniga konstruktionsdelen 13 först förspännes och dess radiellt yttre partier kan axiellt förskjutas över stödmedlen 14. Därefter kan genom en motsvarande vridning av den tallriksfjäderartiga konstruktionsdelen 13 i förhållande till huset 2 stödpartiema på konstruktionsdelen 13 bringas till anliggning mot stödmedlen 14.

Stödpartiema på den tallriksfjâderartiga konstruktionsdelen 13 kan därvid vara bildade genom på den ringformiga grundkroppen l3b radiellt utåt utskjutande utliggare.

För vfidsäiqing av manövferingstaiiriksfjådem 4 och evenmem den mnriksf .- fjäderartiga konstruktionsdelen 13 liksom för centrering av trådringarna ll, 12 *år på huset 2 fastsatt axiellt sig sträckande centreringsmedel i form av nitelement 15. Nitelementen 15 har vardera en axiellt sig strâckande stam 15a, som sträcker sig axiellt genom en mellan intilliggande tallriksfjädertungor 4b anordnad urskåming och som delvis kan omslutas av på de tillhörande tungorna 13c hos tallriksfiâdem 13 utformade partier l3d.

Den tallriksfjäderartiga konstruktionsdelen eller tallriksfiâdem 13 år utformad som sensorfiåder, som över en förbestämd arbetsvåg alstrar en åtminstone huvudsakligen ungefårligen konstant kraft. Över denna sensorfjâder 13 uppfångas den på tungspetsama 4c påförda kopplingsurkopplingskraften, varvid alltid en åtminstone ungefárligen jämvikt mellan den genom urskopplingskraften på svângstödet 11 alstrade kraften och den genom sensortallriksfjädem 13 på detta svängstöd ll utövade motkraften råder. Med urkopp- lingskraften förstås den maximala kraft, som under manövreringen av friktionskopplingen 1 utövas på tungspetsama 4c eller på tallriksfjädertungomas urkopplingsarm och därmed 10 15 20 25 30 .ann _, aus: 0' u 517 356 44 motverkar sensorfjädem 13.

Det hussidiga svängstödet 12 är stött medelst en i det axiella utrymmet mellan tallriksfjäder 4 och hus 2 anordnad efterinställningsanordning 16 mot huset 2. Denna efterin- ställningsanordning 16 garanterar, att vid en axiell förskjutning av svängstöden 11 och 12 i riktning mot tryckskivan 3 eller i riktning mot mottryckplattan 6 kan inget oönskat spel uppstå mellan svängstödet 12 och huset 2 eller mellan svängstödet 12 och tallriksfjädem 4.

Därigenom garanteras att inga oönskade död- eller tomgängsvägar uppstår vid manövreringen av friktionskopplingen 1, varigenom en optimal verkningsgrad och därigenom en problemfri manövrering av friktionskopplingen 1 ästadkommes. Den axiella förskjutningen av svängstöden 11 och 12 sker vid axiell fórslitning på friktionsytoma hos tryckskivan 3 och mottryckplattan 6 liksom friktionsbelägget 7. Efterinställningen sker vid anordningar enligt uppfinningen emellertid även vid en förslitning av svängstöden 11, 12, de där axiellt motliggande partierna av tallriksfjädem och vid en förslitriíng av tallriksfjädem i området av tryclcplattestödsnockama (vid 3a) eller de dessa motliggande partierna av tallriksfjädem.

Funktionssâttet hos den automatiska efterinställningen av svänglagringen 5 förklaras närmare i samband med diagrammen enligt fig. 24-27.

Efterinställningsanordningen 16 innefattar ett fjäderpâverkat efterinställningselement i form av en ringartig konstruktionsdel 17, som är visad i fig. 19 och 20. Den ringartiga kon- struktionsdelen 17 har i omkretsriktningen sig sträckande och axiellt stigande upplöpsramper ”- l8, som är fördelade över konstruktionsdelens 17 omkrets. Efterinställningselementet 17 är _ insatt i kopplingen 1 på så sätt, att upplöpningsrampema 18 är vända mot husbottnen 2a. På ' den från upplöpningsrampema 18 vända sidan av efterinställningselementet 17 är det genom en trådring bildade svängstödet 12 centrerat positionerat i en spárformig upptagning 19 (fig. 18). Upptagningen 19 kan därvid vara utformad på så sätt, att svängstödet 12 på efterin- ställningselementet 17 även är säkrat i axiell riktning. Detta kan t.ex. ske genom att åtminstone avsnittsvis de till upptagningen 19 angränsande partiema av efterinställnings- elementet 17 fastklämmande fasthåller svängstödet 12 eller bildar en snäppförbindning för svängstödet 12. Vid användning av olika material för svängstödet 12 och efterinställnings- elementet 17 kan det vara lämpligt att kompensera för de vid stora temperaturförändringar uppstående utvidgningsskillnaderna, om det som trådring utformade svängstödet 12 är öppet, alltså över omkretsen åtminstone på ett ställe delat, varigenom en förflyttning av trådringen 12 i förhållande till upptagningen 19 i omkretsriktningen möjliggöres och därmed trädringen 12 kan anpassas till upptagningens 19 diameterändringar.

Vid det visade utföringsexemplet är efterinställningselementet 17 av plastmaterial, 10 15 20 25 30 -noe c " u , . c n v. 517 336 f '= 45 såsom t.ex. framställt av en vårmebeständig termoplast, som dessutom även kan vara fiberför- stärkt. Därigenom kan efterinställningselementet 17 på enkelt sätt framställas som sprutdel.

Ett efterinställningselement av plastmaterial med lägre specifik vikt erhåller, såsom redan nämnts, en lägre masströghetsvikt, varigenom även känsligheten för trycksvängningar minskas. Svängstödet kunde även vara bildat direkt av plastmateiialringen. Efterinställnings- elementet 17 kan emellertid även framställas som plåtformdel eller genom sintring. Vidare kan vid motsvarande materialval svängstödet 12 utformas i ett stycke med efterinställnings- elementet 17. Svângstödet ll kan vara bildat direkt genom sensortjädem 13. För detta kan spetsama på tungoma 13c uppvisa motsvarande inpressningar eller informningar, såsom t.ex. falsar.

Efterinställningsringen 17 centreras genom de axiellt förlöpande partiema 15a på de över omkretsen likformigt fördelade nitama 15. För detta har efterinställningsringen 17 centreringskonturer 20, som är bildade genom i omkretsriktningen sig strâckande urtagningar 21, vilka ligger radiellt innanför svängstödet 11. För bildandet av urtagningarna 21 har efterinställningsringen 17 på det inre kantpartiet radiellt inåt sig strâckande nockar 22, som begränsar radiellt inre konturer på urtagningama 21.

Såsom framgår av fig. 19 är, betraktat i omkretsriktningen, mellan de likformigt fördelade urtagningarna 21 anordnat vardera fem upplöpningsmmper 18. Urtagningania 21 är i omkretsriktningen utformade på så sätt, att dessa möjliggör åtminstone en förvridnings- vinkel av efterinställningsiingen 17 i förhållande till huset 2, vilken under friktionskopp- lingens 1 hela livslängd garanterar en efterinställning av den på friktionsytoma hos _ , tryckskivan 3 och hos mottryckplattan 6 liksom hos friktionsbeläggen 7 uppträdande förslitningen liksom eventuellt förslitningen av själva kopplingen, således t.ex. stöden 11, 12, de däremellan liggande tallriksfjäderpartierna, tryckplattenockama (vid 3a) eller de mitt emot dessa liggande partiema av tallriksfiädem 4. Denna efterinställningsvinkel kan beroende på utformningen av upplöpningsrampema ligga i storleksordningen mellan 8 och 60°, företrädesvis i storleksordningen av 10-30”. Vid det visade utföringsexemplet ligger denna förvridningsvinkel i området av 12°, varvid uppåtlutningsvinkeln 23 hos upplöpningsramparna 18 likaså ligger i området av l2°. Denna vinkel 23 är vald på så sätt, att den vid pressningen mot varandra av upplöpningsrampema 18 hos efterinställningsringen 17 och motupplöpnings- rampema 24 på den i fig. 21 och 22 visade stödringen 25 uppstående friktionen förhindrar en förbiglidning mellan upplöpningsrampema 18 och 24. Beroende på materialparningen i området av upplöpningsrampema 18 och motupplöpningsrampema 24 kan vinkeln 23 ligga i området mellan 5 och 20°. 10 15 20 25 30 nu N': u un: 517 336 * 46 Efterinställningsringen 17 är fjäderbelastad i perifeririktningen, nämligen i efterinställningsvridriktningen, alltså i den riktning, som genom upplöpningen av rampema 18 på motrampema 24 hos stödringen 25 åstadkommer en förskjutning av efterinställnings- ringen i tryckskivans 3 riktning, dvs. således i axiell riktning bort från det radiella husavsnittet 2a. Vid det i fig. 17 och 18 visade utföringsexemplet garanteras fjäderbelast- ningen hos efterinställningsringen 17 genom åtminstone en ringformig skänkelfjäder 26, som t.ex. kan ha två lindningar och har vid en av sina ändar en radiellt förlöpande skänkel 27, som är vridfast med efterinställningsringen 17, och vid sin andra ände uppvisar en axiellt förlöpande skänkel 28, som är vridfast fastsatt i huset 2. Fjädern 27 är fjädrande förspänt insatt.

Den i fig. 21 och 22 visade stödringen 25 är likaså bildad genom en ringformig konstruktionsdel, som har motupplöpningsramper 24, som bildar komplementära ytor till de genom upplöpningsrampema 18 begränsade ytorna, varvid de genom upplöpningsrampema 18 och motupplöpningsramperna 24 begränsade ytoma även kan vara kongruenta.

Uppåtlutningsvinkeln 29 på motupplöpningsrampen 24 motsvarar vinkeln 23 på upplöpnings- rampen 18. Såsom framgår genom en jämförelse mellan fig. 19 och 21 är upplöpnings- rampema 18 och motupplöpningsrampema 24 fördelade lika i omkretsriktningen. Stödringen 25 är vridfast förbunden med huset 2. För detta har stödringen 25 över omkretsen fördelade urtagningar 30, genom vilka ihopnitningsansatsema för nitama 15 sträcker sig.

I fig. 18 är streckat visat en ytterligare ringformig skänkelfjäder 26a, som, liksom _ skänkelfjädem 26 kan vara nedböjd vid sitt ändparti, för att garantera en vridfast förbindning med dels huset 2 och dels efterinställningselementet 17. Denna fjäder 26a är likaså fjädrande förspänt insatt, så att den på efterinställningselementet 17 utövar en vridkraft. Användningen av två skänkelfjädrar 26, 26a kan vara fördelaktig för många användningsfall, då vid rotation av friktionskopplingen 1 till följd av de på fjädern 26 eller 26a inverkande centrifu- galkraftema uppträder en fjåderkraftförstärkning. Genom användningen av två skänkelfjädrar kan den t.ex. på fjädem 26 uppträdande kraftförstârkningen kompenseras genom den av skänkelfjädem 26a påförda kraften. För detta är skänkelfjädrama 26 och 26a lindade på så sätt, att de åtminstone under centrifugalkraftinflytande på efterinställningselementet 17 alstrar krafter, vilka verkar motriktat i omkretsriktningen. De båda skänkelfjädrama 26, 26a kan ha en eller flera lindningar, och vidare kan dessa skänkelfjädrar 26, 26a uppvisa olika lindnings- diametrar, såsom detta är visat i fig. 18, varvid de därmed förbundna och på fjädrarna 26, 26a inverkande centrifugalkmftema, som skulle alstra olika stora periferikrafter på efterin- stâllningselementet 17, kan genom motsvarande utformning av trådtjocklekarna och/eller 10 15 20 25 30 517 336 47 lindningsantalet hos de enskilda fjädrarna 26, 26a åtminstone ungefärligen utjämnas. I fig. 18 är fjädern 26 anordnad radiellt innanför efterinställningselementet 17 och fiädem 26a radiellt utanför detta efterinställningselement 17. Båda fjädrama kan emellertid genom motsvarande utformning även vara anordnade radiellt innanför eller radiellt utanför efterinställningselementet 17.

I fig. 23 är skänkelfjädem 26 visad i planvy. I skänkelfjäderns 26 avlastade tillstånd är skänklarna 27, 28 förskjutna med en vinkel 31, som kan liggai storleksordningen mellan 40 och 121°. Vid det visade utföringsexemplet är denna vinkel 31 i storleksordningen av 85°.

Med 32 visas det relativa läget för skänkeln 27 i förhållande till skänkeln 28, och som denna intar vid nytt friktionsbelägg 7 i friktionskopplingen 1. Med 33 visas det läge för skänkeln 27, som motsvarar den maximalt tillåtna förslitningen på friktionsbelägget 7. Efterinställnings- vinkeln 34 ligger vid det visade utföringsexemplet i storleksordningen av l2°. Fjädem 26 är utformad på så sätt att i det avlastade tillståndet för denna fjäder 26 förlöper mellan de båda skänklama 27, 28 bara en trådlindning 35. I det övriga periferiområdet ligger två trådlindningar axiellt över varandra. Fjädem 26a är utformad likadant som fjädern 26, men har emellertid en större lindningsdiameter och en annan förspänningsriktning i förhållande till efterinställningselementet 17 enligt fig. 18. Den genom fjädem 26 på efterinställningsringen 17 utövade kraften är emellertid större än den hos fjädem 26a.

I friktionskopplingens l nytillstånd griper de upplöpningsramperna 18 och '__ motupplöpningsrampema 24 bildande axiella nockarna 18a, 24a huvudsakligen axiellt in i varandra, vilket betyder att de på varandra liggande ringama 17 och 25 behöver minsta axiellt ' . inbyggnadsutrymme.

Vid utföringsexemplet enligt fig. 17 och 18 är motupplöpningsramperna 24 eller de dessa bildande nockformiga ansatsema 24a bildade genom en egen konstruktionsdel.

Motupplöpningsrampema 24 kan emellertid vara bildade direkt genom huset 2, t.ex. genom inpressningar av nockformiga ansatser, som kan sträcka sig i husinnandömet. Inpressningen är speciellt fördelaktig vid plåthus eller lock, som är utformade i ett stycke.

För att hålla inställningsringen 17 före monteringen av friktionskopplingen 1 i sitt tillbakadragna läge har denna i området av nockama 22 angreppspartier 36 för ett vrid- eller fasthållningsmedel, som å andra sidan kan stöda mot huset 2. Sådana fasthållningsmedel kan anordnas vid framställningen eller vid ihopmonteringen av friktionskopplingen 1 och avlägsnas från kopplingen efter monteringen av friktionskopplingen l på svänghjulet 6, varigenom efterinställningsanordningen 16 aktiveras. Vid det visade utföringsexemplet är för detta i locket eller huset 2 anordnat i omkretsriktningen belägna långsträckta urtagningar 37 10 15 20 25 30 . . ~ - .o 5 1 7 3 se 48 och i efterinställningsringen 17 en fördjupning eller ansats 38. De i omkretsriktningen belägna långsträckta urtagningama 37 måste därvid åtminstone uppvisa en sådan utsträckning, att efterinställningsringen 17 kan vridas tillbaka svarande mot den största möjliga förslitningsefte- rinställningsvinkeln. Efter ihopsättningen av friktionskopplingen l kan även ett vridverktyg införas axiellt genom lockets slitsar 37 och föras fram i/ till inställningsringens 17 urtagningar 38. Därefter kan ringen 17 medelst verktyget vridas tillbaka, så att detta förskjutes i riktning av det radiella partiet 2a hos huset 2 och i förhållande till detta parti 2a intar sitt minsta axialla avstånd. I detta läge låses då efterinställningsringen 17, t.ex. genom en klammer eller ett stift, som griper in i en i linje liggande urtagning i locket och efterinställningsringen 17 och förhindrar en vridning av dessa båda konstruktionsdelar. Detta stift kan avlägsnas ur urtagningen efter monteringen av friktionskopplingen l på svänghjulet 6, så att, såsom redan nämnts, efterinställningsanordningen 16 friges. Slitsama 37 i huset 2 är utformade på så sätt, att vid demonteringen eller efter demonteringen av friktionskopplingen 1 från svänghjulet 6 efterinställningsringen 17 kan bringas till sitt tillbakadragna läge. För detta kopplas kopplingen 1 först ur, så att manövreringstallriksfjädem 4 inte utövar någon axialkraft på svängstödet 12 och därmed garanteras en problemfri vridning av efterinställningsringen 17.

En ytterligare möjlighet att bringa konstruktionsdelama hos en redan på en förbränningsmotor fastsatt friktionskoppling 1 i ett funktionsriktigt läge består i att vrida tillbaka eller ställa tillbaka efterinställningselementet eller efterinställningsringen 17 först efter »_ monteringen av detsamma på förbränningsmotorn eller på svänghjulet. För detta kan t.ex. medelst ett hjälpverktyg friktionskopplingen 1 manövreras och den då praktiskt taget avlastade i .- ringen 17 inställas i sitt i förhållande till tryckplattan tillbakadragna läge. Därefter inkopplas friktionskopplingen l åter, så att ringen 17 först bibehåller detta tillbakadragna läge.

I samband med de i diagrammen enligt fig. 24-27 inritade kurvoma ska nu funktionssätten hos den ovan beskrivna friktionskopplingen 1 förklaras närmare.

Linjen 40 i fig. 24 visar den i beroende av konicitetsförändringen hos tallriksfjädern 4 alstrade axialkraften, nämligen vid deformation av tallrikstjådem 4 mellan två stöd, vilkas radiella avstånd motsvarar det radiella avståndet mellan svänglagringen 5 och den radiellt yttre stöddiametem 3a på tryckskivan 3. På abskissan visas den relativa axialsträckan mellan de båda stöden och på ordinatan den av tallriksfjädern alstrade kraften. Punkten 41 representerar tallriksfjäderns planläge, som lämpligtvis väljs som tallriksfjädems 4 in- monteringsläge vid sluten koppling 1, alltså det läge, i vilket tallriksfjädem 4 för det motsvarande inmonteringsläget utövar den maximala anpressningskraften på tryckskivan 3.

Punkten 41 kan genom ändring av det koniska inmonteringsläget, således uppställningen, för 10 15 20 25 30 . n | - . Q n u « ø nu 517 B36 âï* 49 tallriksfjädern 4 förskjutas längs linjen 40 uppåt eller nedåt.

Linjen 42 utgör den av beläggfjâdersegmenten 10 påförda axiella isärföringskraften, som verkar mellan de båda friktionsbeläggen 7. Denna axiella isärföringskraft motverkar den av tallriksfjädem 4 på tryckskivan 3 utövade axialkraften. Det är fördelaktigt om den för den möjliga genom elastisk deformation av fjädersegmenten 10 erforderliga axialkraften åtminstone motsvarar den av tallriksljädem 4 på tryckskivan 3 utövade kraften. Vid urkopplingen av friktionskopplingen 1 avlastas fiädersegmenten 10, nämligen över sträckan 43. Över denna även en motsvarande axiell förskjutning av tryckskivan 3 motsvarande sträcka 43 stöds kopplingens 1 urkopplingsförlopp, vilket således betyder att en mindre maximal urkopplingskraft behöver påföras än den, som skulle motsvara inmonteringspunkten 41 vid beläggtjâdersegmentens 10 icke förekommande (då någon beläggfjädring således ej förekommer). Vid överskridande av punkten 44 friges friktionsbeläggen 7, varvid på grund av det degressiva kurvpartiet hos tallriksfjädem 4 den då ännu påförbara urkopplingskraften är avsevärt sänkt i förhållande till den, som skulle motsvara punkten 41. Urkopplingslcraften för kopplingen 1 avtar till dess att minimum eller dalpunkten 45 på den sinusartiga kurvlinjen 40 har uppnåtts. Vid överskridande av minimum 45 stiger den erforderliga urkopplingskraften åter, varvid urkopplingssträckan i området av tungspetsama 4c väljs på så sätt, att inte ens vid överskridandet av minimum 45 urkopplingskraften överskrider den vid punkten 44 förekommande maximala urkopplingskraften, utan företrädesvis förblir under denna. Punkten -~ -~ 46 ska således inte överskridas.

Den som lcraftsensor tjänande tjädem 13 har ett sträcka-kraft-förlopp svarande mot 'i linjen 47 i fig. 25. Denna kurva 47 motsvarar den som alstras när den tallriksfjâderartiga konstruktionsdelen 13 förändras från det avlastade läget i sin konicitet, nämligen mellan två svängstöd, som har ett radiellt avstånd, som motsvarar det radiella avståndet mellan svängstöden 11 och 14. Såsom kurvlinjen 47 visar har den tallriksfjäderartiga konstruk- tionsdelen 13 en fiäderväg 48, över vilken den av denna alstrade axialkraften förblir praktiskt taget konstant. Den i detta parti 48 alstrade kraften är därvid vald på så sätt, att denna åtminstone ungefårligen motsvarar den i punkten 44 i fig. 24 anliggande urkopplingskraften för kopplingen. Den av sensorfjädem 13 påförande stödkraften är i förhållande till den i punkten 44 motsvarande kraften hos tallriksfjädem 4 minskad i enlighet med hävarmsutväx- lingen hos denna tallriksfjäder 4. Detta ut- växlingsförhållande ligger i de flesta fall i storleksordningen mellan 1:3 och 1:5, man kan emellertid för många användningsfall även vara större eller mindre.

Den nämnda tallrikstjäderutväxlingen motsvarar förhållandet mellan det radiella 10 15 20 25 30 - 1 n Q nu 517 356 šï* .mi s 50 avståndet hos svänglagringen 5 till stödet 3a och det radiella avståndet mellan svänglagringen 5 och anliggningsdiametem 4c, t.ex. för ett urkopplingslager.

Inmonteringsläget för det tallriksfjäderartiga elementet 13 i friktionskopplingen 1 är valt på så sätt, att detta i området av svänglagringen 5 kan genomgå en axiell fjäderväg i riktningen av friktionsbelägget 7, vilket motsvarar såväl åtminstone den axiella efterin- ställningsvägen för tryckskivan 3 i riktning mot mottryckplattan 6, vilken uppstår till följd av friktionsyte- och friktionsbelâggförslitningen, som även en åtminstone ungefárligen konstant axiell stödkraft ßr svänglagringen 5. Det betyder att det linjära området 48 hos kurvlinjen 47 åtminstone ska ha en längd som motsvarar den nämnda förslitningsvägen, och är företrädesvis större än denna förslitningsväg, då därigenom även inmonteringstoleranser åtminstone delvis kan utjäninas.

För att erhålla en praktiskt taget konstant eller deñnierad frigivningspunkt 44 för friktionsbeläggen 7 vid urkopplingen av friktionskopplingen 1 kan en s.k. dubbelsegmentbe- läggfjädring användas mellan friktionsbeläggen 7, alltså en beläggfjädring, vid vilken parvis enskilda fjådersegment är anordnade rygg mot rygg, varvid de enskilda paren av segment kan uppvisa en viss axiell inbördes förspänning, så att den totalt sett genom beläggfiädringen påförda axialkraften vid icke inspänd kopplingsskiva 8 åtminstone motsvarar den med punkten 44 korresponderande urkopplingskraften på tallriksfjädem 4, eller företrädesvis ligger något högre. Genom förspänningen av de mellan beläggen anordnade fjädermedlen kan uppnås, att de under driftstiden uppträdande inbâddningsförlustema för segmenten åtminstone, huvudsakligen utjämnas eller kompenseras på baksidan av beläggen. Med inbåddningsförluster “ förstås de förluster som uppstår genom inarbetningen av segmenten i baksidan av beläggen.

Det är lämpligt om förspänningen hos den mellan beläggen anordnade fjädringen ligger i storleksordningen av 0,3 mm till 0,8 mm, företrädesvis i storleksordningen av 0,5 mm.

Genom en motsvarande begränsning av den axiella fjädervägen mellan de båda friktionsbe- läggen 7 liksom genom en definierad förspänning av den mellan friktionsbeläggen verksamma tjädringen kan vidare uppnås att åtminstone vid urkopplingen av friktionskopplingen 1 tillbakapressas tryckplattan 3 med en definierad sträcka 43 genom den mellan beläggen anordnade tjädringen. För att erhålla en definierad sträcka 43 kan den axiella sträckan mellan friktionsbeläggen begränsas genom motsvarande anslag såväl i avlastningsriktningen som även i inspänningsriktningen för beläggfjädringen 10. Som beläggfjâdringar kan i förbindelse med föreliggande uppfinning på fördelaktigt sätt användas sådana som de som är kända genom den tyska patentansökningen P 42 06 880.0.

I figur 26 visar linjen 49 kraftbehovet för urkopplingen av kopplingen genom ett på 10 15 20 25 30 517 336 51 tallriksfjäderns parti 4c angripande urkopplingselement, för att förflytta tryckplattan från punkten 41 till punkten 44 (fig. 24). Linjen 49 visar vidare sträckan för tungspetsarna på tallriksfiädem i partiet 4c.

För att säkerställa en optimal funktion för friktionskopplingen 1 eller för den en automatisk utjämning av beläggförslitningen garanterande efterinställningsanordningen är det lämpligt, att - betraktat över det verkligen uppträdande urkopplingskraftförloppet 49 enligt fig. 26 - de först genom beläggfiädringen 10 och sensorfiädem 13 på tallriksíjädem 4 utövade och sig adderande kraftema är större än den av tallrikstjädem 4 på stödet 11 utövade kraften. Även efter upplyftningen av tryckskivan 3 från friktionsbeläggen 7 ska då den ännu av sensor- fjädem 13 på tallrikstjädern 4 utövade kraften vara större, eller åtminstone lika stor, som den i området 4c på tallriksfjädertungspetsama angripande och i enlighet med fig. 26 över urkopplingsvägen erforderliga och sig förändrande urkopplingskraften (enligt linjen 49). Den därvid av sensortallriksfjädern 13 på stödet 11 utövade kraften ska vidare vara så avpassad, att en vridning av den under fjädems 26 kraft stående ringen 17 och därmed en axiell förskjutning av tallriksfjädern förhindras, åtminstone ungefárligen fram till den mot tallriks- fiädems inmonteringsläge svarande punkten 41 hos den stigande grenen på kurvlinjen 40, inte överskrids.

Det hittillsvarande betraktandet motsvarar ett helt bestämt inmonteringslâge för tallrikstjädern 4, och någon förslitning på friktionsbeläggen 7 har icke tagits hänsyn till.

Vid axiell förslitning, speciellt av friktionsbeläggen 7, förskj utes läget för tryckskivan 3 i riktning mot mottryckplattan 6, varigenom en förändring av tallriksfjäderns konicitet I .e (tungspetsama 4c vandrar, såsom sett av betraktaren, åt höger) och därmed även en förändring av den av tallriksfjädem i inkopplat tillstånd för friktionskopplinwgen 1 påförda anpressningskraften uppstår, nämligen i riktning mot ett ökande. Denna förändring åstadkommer att punkten 41 vandrar i riktning mot punkten 4l', och punkten 44 i riktning mot punkten 44”. Genom denna förändring störs den vid urkopplingen av kopplingen 1 ursprungligen förekommande kraftjåmvikten i området av svängstödet 11 mellan manövrering- stallrikstjâdem 4 och sensorfiädem 13. Den genom beläggförslitningen förorsakade ökningen av tallriksfjäderanpressningskraften för tryckskivan 3 åstadkommer även en förskjutning av förloppet för urkopplingskraften i riktning mot ett ökande. Det därigenom uppstående urkopplingskraftförloppet är visat i fig. 26 genom den streckade linjen 50. Genom ökningen av urkopplingskraftförloppet övervinnes under urkopplingsfórloppet för friktionskopplingen 1 den av sensortjäder 13 på tallriksfiädem 4 utövade axialkraften, så att sensorfiädern 13 huvudsakligen ger efter i området av svänglagringen 5 med en axiell sträcka, som 10 15 20 25 30 517 31,6 52 o u v u vv n huvudsakligen motsvarar förslitningen av friktionsbelägget 7. Under denna genomfjädringsfas för sensorfjädem 13 stöder tallriksfjädem 4 mot påverkningsområdet 3a på tryckskivan 3, så att denna tallriksfjäder 4 förändrar sin konicitet och därmed även den i denna lagrade energin eller det i denna lagrade vridmomentet och följaktligen även den genom tallriksfjädem 4 på svängstödet 11 eller sensorfjädem 13 och på tryckskivan 3 utövade kraften. Denna förändring sker, såsom detta framgår i samband med fig. 24 i riktning mot en minskning av de av tallriksfiâdern 4 på tryckplattan 3 påförda krafterna. Denna förändring sker så länge som till dess att den av tallriksfjädem 4 i omrâdet av svängstödet 11 på sensorfiädem 13 utövade axialkraften är i jämvikt med den av sensorfjädern 13 alstrade motkraften. Det betyder att i diagrammet enligt fig. 24 vandrar puntkema 41 ' och 44' åter i riktning mot punktema 41 och 44. Efter det att denna jämvikt åter har inställts kan tryckskivan 3 åter lyftas upp från friktionsbelåggen 7. Under denna efterinställningsfas för förslitningen, medan således vid ett urkopplingsförlopp för friktionskopplingen 1 sensorfiädern 13 ger efter, vrids efterin- ställningselementet 17 hos efterinställningsanordningen 16 genom den förspända fjädem 26, varigenom även svängstödet 12 vandrar efter motsvarande beläggförslitningen, och därmed garanteras åter en spelfri svänglagring 5 av tallriksfjädern 4. Efter efterinställningsförloppet motsvarar urkopplingskraftförloppet återigen linjen 49 enligt ñg. 26 linjerna 50 och 51 i fig. 26 resp. den axiella sträckan för tryckskivan 3 vid ett urkopplingskraft-sträcka-förlopp motsvarande linjema 49, 50.

I diagrammet enligt ñg. 27 är kraftförloppet över urkopplingssträckan för den vid ett urkopplingsförlopp på huset 2 eller på tallriksfjädern 13 utövade kraften visad, varvid i _- extremvärdena har kapats. Utgående från det inkopplade läget enligt fig. 17 verkar på huset 2 och därmed på tryckslcivan 3 först en lcraft, som motsvarar inmonteringspunkten 41 (fig. 24) för tallrikstjädem 4. Under urkopplingsförloppet avtar den genom tallriksfjädem 4 på huset 2 eller svängstödet 12 utövade axialkraften motsvarande linjen 52 i fig. 27, nämligen fram till punkten 53. Vid överskridande av punkten 53 i urkopplingsriktningen skulle vid en konventionell koppling, vid vilken tallriksfiâdem är axiellt fast svängbart lagrad på huset, alltså att svängstödet ll vore axiellt icke eftergivligt förbundet med huset 2, en axiell riktningsändring av kraftinverkan genom tallriksfiädem 4 på huset 2 ske på den radiella höjden av svänglagringen 5. Vid kopplingen enligt uppfinningen uppfångas i området av svänglagringen 5 den genom den axiella omvändningen av den genom tallrikstjädern 4 i området av svänglagringen 5 alstrade kraften genom sensorfjädem 13. Vid uppnående av punkten 54 lyfts tallriksfjädern 4 upp från tryckskivans 3 påverkningsområde 3a. Åtminstone fram till denna punkt 54 understödes urkopplingsförloppet för friktionskopplingen 1 genom 10 15 20 25 30 , . . . , . n n v n un n n 517 336 53 den av beläggtjädringen 10 påförda axialkraften, eftersom den verkar mot tallriksfjäderkraf- ten. Den av beläggfjådringen 10 påförda kraften avtar därvid med ökande urkopplingssträclca i området 4c av tungspetsarna eller med ökande axiellt urkopplingsslag för tryckskivan 3.

Linjen 52 visar således en resulterande av den över urkopplingsförloppet betraktad, dels i tungspetspartiet 4c inverkande urkopplingskraften och dels den i det radiella partiet 3a på tallriksfiädem 4 genom beläggfiädringen 10 utövade axialkraften. Vid överskridande av punkten 54 i urkopplingsriktningen uppfångas den av tallriksfjädem 4 på svängstödet ll utövade axialkraften genom den av sensortallriksfjädern 13 påförda motkraften, varvid dessa båda krafter åtminstone efter avlastande av friktionsbeläggen 7 genom tryckskivan 3 är i jämvikt och vid fortsättning av urkopplingsfórloppet blir den av sensorfjädern 13 i området av svänglagringen 5 påförda axialkraften företrädesvis något större än den anliggande urkopplingskraften. Delpartiet 55 av kurvlinjen 52 hos diagrammet enligt flg. 27 visar att med tilltagande urkopplingsväg blir urkopplingskraften eller den av tallriksfjädem 4 på svängstödet ll utövade kraften mindre jämfört med den vid punkten 54 anliggande urkopplingskraften.

Den streckade linjen 56 motsvarar ett tillstånd för friktionskopplingen 1, vid vilket i området av friktionsbeläggen 7 en förslitning har uppträtt, men ännu inte någon efterinställning har skett i området av svânglagringen 5. Även här framgår att den genom fórslitningen för- orsakade ändringen av inmonteringsläget för tallriksfiâdern 4 åstadkommer en ökning av de på huset 2 och på svängstödet ll eller på sensoríjädem 13 utövade krafterna. Detta har speciellt till följd att punkten 54 vandrar i riktning mot punkten 54', vilket åstadkommer, att _ vid fömyat urkopplingsförlopp för friktionskopplingen 1 den av tallriksfiâdem 4 på * sensorfjädem 13 i området av svängstödet ll utövade axialkraften är större än motkraften hos sensorfjädem 13, varigenom det redan beskrivna efterinställningsförloppet genom axiell utfiädring av sensorfjädern 13 sker. Genom det genom fjädern 26 åstadkomna efterin- ställningsförloppet, således genom vridningen av ringen 17 och den axiella förskjutningen av stödet 12 förskjutes punkten 54' åter i riktning mot punkten 54, varigenom det önskade jämviktstillståndet i området av svångstödet 5 mellan tallrikstjädem 4 och sensortjädern 13 åter är upprâtthållet.

I praktiken sker den beskrivna efterinställningen kontinuerligt eller i mycket små steg, så att de för bättre förståelse av uppfinningen i diagrammen visade stora punktför- skjutningarna och kurvlinjeförskjutningama normalt aldrig uppträder.

Under friktionskopplingens 1 driftstid kan några funktionspammetrar eller driftspunkter förändras. Så kan t.ex. genom en felaktig manövrering av friktionskopplingen 1 en överhettning av beläggfjâdringen 10 ske, vilken kan ha till följd en sättning, alltså en 10 15 20 25 30 517 336 t' 54 minskning av den axiella tjädringen hos beläggtjädringen eller beläggsegmenten 10. Genom en motsvarande utformning av kurvlinjen 40 för tallriksfjädem 4 och motsvarande anpassning av förloppet 47 för sensorfjädem 13 kan emellertid en driftsäker funktion för friktionskopp- lingen garanteras. En axiell sättning av beläggtjädringen 10 skulle enbart ha till följd att tallrikstjädern 4 skulle inta etti förhållande till det i fig. 17 visade läget tillbakapressat läge, varvid den av tallrikstjädem 4 på tryckskivan utövade anpressningskraften skulle vara något lägre, såsom detta framgår i samband med kurvlinjen 40 enligt fig. 24. Vidare skulle en motsvarande axiell deformation av sensortjädern 13 och därmed en motsvarande axiell förskjutning av svängstödet ll ske.

Enligt en ytterligare uppfinningstanke kan den på manövreringstallriksfjädern 4 inverkande resulterande stödkraften öka med tilltagande förslitning av friktionsbeläggen 7. Ökningen kan därvid vara begränsad till ett delparti av den totalt sett maximalt tillåtna förslitningsvägen fór friktionsbeläggen 7. Ökningen av stödkraften för manövreringstallriks- fjädern 4 kan därvid ske genom motsvarande utformning av sensorfjädem 13. I tig. 25 är streckat visat och med hänvisningssiffran 47 angivet ett motsvarande kurvlinjeförlopp över området 48. Genom en ökning av stödkraften för manövreringstallrikstjädem 4 med tilltagande förslitning kan en anpressningskraftsänkning hos manövreringstallriksfiädem 4 för tryckplattan 3, beroende på en sänkning av beläggtjädringen, t.ex. genom inbäddande av segmenten i beläggen, åtminstone delvis kompenseras. Särskilt fördelaktigt kan det därvid __ _, vara om stödkraften för manövreringstallrikstjädem 4 ökar proportionellt mot sättningen av beläggtjädringen eller proportionellt mot segmentinbäddningen i belâggen. Detta betyder att = med minskningen av skivtjockleken i området av belåggen, alltså minskning av avståndet mellan friktionsytoma hos beläggen till följd av segmentinbäddande och/eller en sättning av beläggfjädringen och/eller beläggförslitningen, ska den nämnda stödkraften öka. Särskilt fördelaktigt är det därvid om kraftölcriingen sker på så sätt, att denna över ett första delparti är större än i ett därtill anslutande andra delparti, varvid de båda delpartiema befinner sig inom området 48 enligt fig. 25. Den senare utformningen är fördelaktig, eftersom den större delen av den nämnda inbäddningen mellan fjådersegmenten och beläggen huvudsakligen sker inom en i förhållande till den totala livslängden för fniktionskopplingen liten tidsrymd och därefter stabiliseras förhållandena mellan ljädersegment och friktionsbelägg praktiskt taget.

Det betyder att från en bestämd inbäddning sker inte längre någon väsentlig ändring vad avser inbâddningen. En ökning av stödkraften för manövreringstallriksfjädem kan även ske över åtminstone en del av friktionsbeläggens nötningsförslitning.

Vid den ovanstående beskrivningen av efterinställningsförloppet för utjämningen av 10 15 20 25 30 v | r » | v I U * ' " , u .- ... . -ø . , ,., v .ao f., ~. enuno~ø I 517 336 55 friktionsbeläggförslitningen har inte tagits hänsyn till de genom bladfjådern 9 eventuellt påförda axialkmftema. Vid en förspänning av bladljädem 9 i riktning mot en upplyftning av tryckskivan 3 från det motsvarande friktionsbelägget 7, alltså i riktning mot en anpressning av tryckskivan 3 mot tallriksfjädem 4 sker ett understödande av urkopplingsförloppet. Den överlagras den av bladtjädem 9 påförda axialkraften med de av sensortjädem 13 och tallriksfjädem 4 påförda kraftema liksom med urkopplingskraften. Till detta har hittills inte tagits hänsyn på grund av bättre förståelse vid beskrivningen av diagrammen enligt fig. 24 - 27. Den manövreringstallrikstjädem 4 i urkopplat tillstånd för friktionskopplingen 1 mot det locksidiga avrullningsstödet 12 påverkande totalkraften erhålles genom addition av krafterna, vilka huvudsakligen utövas genom bladtjädersegmenten 9, genom sensorfjädern 13 och genom den rådande urkopplingskraften på manövreringstallriksfjädem 4. Bladtjäderelementen 9 kan därvid vara ihopsatta mellan locket 2 och tryckplattan 3 på så sätt, att med tilltagande förslitning av friktionsbeläggen 7 den genom bladfjädem 9 på manövreringstallriksfjådem 4 utövade axialkraften blir större. Så kan t.ex. över sträckan 48 enligt fig. 25 och därmed även över förslitningsutjämningsvägen för efterinstållningsanordningen 16 den av bladfiädem 9 påfórda axiella kraften uppvisa ett förlopp enligt linjen 47b. Av fig. 25 framgår även att med tilltagande genomijädring för sensorfiädern 13 tilltar den av bladfiädern 9 på tryckplattan 3 utövade återställningskraften, vilken även verkar på manövreringstallriksfiädem 4. Genom addition av kraftförloppet enligt kurvlinjema 47b och tallriksfjäderkurvlinjen erhålles det resulterande kraftförloppet, vilket inverkar axiellt på tallriksfjädem 4, nämligen i riktning för. en anpressning av tallriksfjädern 4 mot det locksidiga svängstödet 12. För att erhålla ett 'i förlopp enligt linjen 47a, varvid vid början av inställningsområdet 47d det först förekommer en begynnande kraftölming, som övergår i ett ungefárligen konstant kraftområde, är det lämpligt att utforma sensortallriksfjädern på så sätt, att den uppvisar ett kurvlinjeförlopp motsvarande linjen 47c i fig. 25. Genom addition av kraftförloppet enligt linjen 47c och kraftförloppet enligt linjen 47b erhålles då kraftförloppet enligt linjen 47a. Genom en motsvarande förspänning av bladfiädrama 9 kan således den av sensortjådem påförbara stöd- kraften eller stödkraftförloppet reduceras. Genom motsvarande utformning och arrangemang av bladtjäderelementen 9 kan likaså en sänkning av belåggtjädringen och/eller en inbâddning av beläggijâdersegmenten i beläggen åtminstone delvis kompenseras. Därigenom garanteras således att tallrikstjädem 4 huvudsakligen bibehåller samma driftspunkt eller samma driftområde, så att tallrikstjâdern 4 under frilctionskopplingens livslängd huvudsakligen utövar en åtminstone ungeiärligen konstant anpressningskraft på tryckplattan 3. Vidare måste vid utformningen av friktionskopplingen, speciellt av sensorfiädem 13 och/eller bladfjädem 9, 10 15 20 25 30 56 den genom den på eftersinställningselementet 17 inverkande efterinstâllningsfiädem 26 och/eller 26a alstrade resulterande axialkraften tas hänsyn till, vilken motverkar sensorfiädem 13 och/eller bladfjädrama 9.

Vid en utformning av friktionskopplingen 1 med förspänd bladfjäder 9 måste även tas hänsyn till att genom förspänningen av bladfjädrarna 9 påverkas den av tryckplattan 3 på friktionsbeläggen 7 utövade axialkraften. Det betyder således att vid en förspänning av bladfjädrama 9 i manövreringstallriksíjädems 4 riktning sänks den av tallriksfjädem 4 utövade anpressningskraften med bladfjädems 9 förspänningskraft. Vid en sådan friktionskoppling 1 utbildas således ett resulterande anpressningskraftförlopp för tryckplattan 3 eller för friktionsbeläggen 7, som erhålles genom överlagringen av anpressningskraftförloppet för tallriksfjädern 4 med förspänningsförloppet för bladfiädrama 9. Under antagandet att - betraktat över friktionskopplingens 1 driftsområde - kurvlinjen 40 enligt ñg. 24 visar det resulterande kraftförloppet från manövreringstallriksfjädem 4 och förspånda bladfjädrar 9 i friktionskopplingens 1 nytillstånd, skulle med sänkningen av avståndet mellan tryckplattan 3 och mottryckplattan 6 till följd av beläggförslitningen erhållas en förskjutning av det resulterande förloppet i riktning mot en reducering. I fig. 24 är streckat visat en linje 40a, som exempelvis motsvarar en total belåggförslitning av 1,5 mm. Genom denna under frik- tionskopplingens livslängd uppträdande förskjutning av linjen 40 i riktning mot linjen 40a sänks den vid urkopplingen av friktionskopplingen 1 genom tallriksfjädem 4 på sensorfiädem 13 utövade axialkraften, nämligen på grund av det med tilltagande förslitning genom _ gladfiädrama 9 på tallrikstjädern 4 utövade motmomentet. Detta motmoment förekommer på ' grund av det radiella avståndet mellan svânglagringen 5 och påverkningsdiametem 3a mellan manövreringstallriksfiäder 4 och tryckplatta 3. Vid utformning av friktionskopplingen 1 är det speciellt viktigt att den genom beläggförslitningen skeende ökningen av bladfjädrarnas 9 förspänning är mindre än den till följd av samma beläggförslitning skeende urkopp- lingskraftökningen, vilken åstadkommer den för efterinställningen erforderliga trycksväng- ningen av sensorfjädem 13. Annars skulle anpressningskraften hos tryckplattan 3 för friktionsbeläggen 7 sjunka i friktionskopplingens inkopplade tillstànd, och någon efterin- ställning kunde överhuvudtaget icke ske.

Den i fig. 28 och 29 visade friktionskopplingen 101 skiljer sig huvudsakligen från den i fig. 17 och 18 visade friktionskopplingen l genom att efterinställningsringen 117 är belastad i perifeririktningen medelst skruvfjädrar 126. Vad avser dess funktion och verkningssätt vad avser förslitningsutjämningen för friktionsbeläggen motsvarar efterin- ställningsringen 117 efterinställningsringen 17 enligt ñg. 18-20. Vid det visade utförings- 10 15 20 25 30 5 1 7 3 3 é* :if 1 å? 57 exemplet är tre skruvtjädrar 126 anordnade, vilka är likformigt fördelade över Omkretsen och förspända mellan kopplingshus och efterinställningsring 117.

Såsom speciellt framgår av fig. 30 har efterinställningsringen 117 på inneromkretsen radiella utsprång eller avsatser 127, mot vilka de bågformigt anordnade skruvfjâdrama 126 kan stöda i omkretsriktningen med sina ändar för påverkan av efterinställningsringen 117. De andra ändpartiema på tjädrama 126 stöder mot av kopplingshuset 2 buma anslag 128. Vid det visade utföringsexemplet är dessa anslag 128 bildade genom skmvliknande förbindnings- element, vilka är förbundna med locket 2. Dessa anslag 128 kan emellertid även vara bildade genom axiella utformningar, som är utformade i ett stycke med kopplingshuset 2. Så kan t.ex. anslagen 128 vara bildade genom ur ett plåthus 2 axiellt utformade utpressningar eller flikar.

Såsom speciellt framgår av fig. 29 och 30 kan ringen 117 på inneromkretsen vara utformad på så sätt, att åtminstone huvudsakligen i området av ijädramas 126 utsträckning och företrädesvis även över den för efterinställningen av förslitningen erforderliga vridvinkeln för ringen 117 eller över avlastningsvägen för tjädrama 126 förekommer en styming 129, som garanterar en axiell fasthållning och radiellt stöd av fjädrarna 126. Fjäderstymingama 129 är vid det visade utföringsexemplet bildade genom, i tvärsnitt betraktat, huvudsakligen halvcirkelforrnigt utformade fördjupningar, vilkas begränsningsytor huvudsakligen är anpassade till tvärsnittet på skruvtjädrarna 126.

En sådan utformning har den fördelen att vid roterande friktionskoppling ges en -__. problemfri styming av fjädrarna 126, så att dessa inte kan böjas ut axiellt. För ytterligare _ säkring av skruvfjâdrama 126 kan, såsom detta visas i fig. 2913 locket 2 på sitt radiellt inre f kantparti ha axiella utformningar 130, vilka överlapper fjâdrama 126 i axelriktningen. Istället för enskilda utformningar 130 kan locket 2 även ha en över omkretsen genomgående och axiell innerkant 130. Innerkanten 130 kan tjäna för begränsning av tallriksfjådems 4 avlastning.

En styming av efterinställningsfjädrama 126 enligt fig. 28 till 30 har den fördelen att vid roterande kopplingsenhet 1 de enskilda lindningarna hos fiädrama 126 under centrifugalkraftinverkan radiellt kan stöda mot efterinställningsringen 117, varvid de av fjädrama 126 i omkretsriktningen påförda inställningskraftema till följd av det mellan fiäderlindningama och efterinställningsringen 117 alstrade friktionsmotstånden sänks eller t.o.m. upphäves. Fjädrarna 126 kan även vid rotation av friktionskopplingen 101 (till följd av de tjäderverkan undertryckande friktionskrafterna) praktiskt taget stelt hållas tillbaka.

Därigenom kan uppnås att åtminstone vid varvtal över tomgångsvarvtalet för förbrännings- motom efterinställningsringen 117 inte kan vridas genom tjädrama 126. Därigenom kan 10 15 20 25 30 . ~ . o n o « - . - n. 517 536 :f -.'=:ï..ï : 58 uppnås att en utjämning av friktionsbeläggförslitningen bara sker vid manövrering av friktionskopplingen 101 vid tomgångsvarvtal eller åtminstone ungefärligen vid tomgångs- varvtal. Blockeringen av efterinställningsringen 117 kan emellertid ske även på så sätt, att bara vid stillastående förbränningsmotor, alltså icke roterande friktionskoppling 101 en efterinställning kan ske på grund av beläggförslitningen.

En blockering av efterinställningsförloppet vid rotation av friktionskopplingen 1 eller vid överskridande av ett bestämd varvtal kan även vara av fördel vid en utföringsform enligt tig. 17 och 18. För detta kan exempelvis medel anordnas på huset 2, vilka under centrifugal- kraftinverkan på efterinställningselementet 17 åstadkommer en vridsäkring, nämligen mot den genom skänkelfjädern 26 och/eller 26a alstrade inställningslcraften. Blockeringsmedlen kan därvid vara bildade genom åtminstone en under centrifugalkraftinverkan radiellt utåt förskjutbar vikt, som exempelvis stöder mot ringens 17 innerkant och där kan alstra en friktion, som på ringen 17 framkallar ett bromsmoment som är större än det av inställnings- fjädrama par ingen 17 utövade fórvridningsmomentet.

För det radiella stödandet av åtminstone ett delparti av utsträckningen av fiädrama 126 kan även anordnas av huset 2 buma stödmedel. Dessa stödmedel kan vid utföringsformen enligt fig. 28 och 29 vara utformade i ett stycke med anslagen 128. För detta kan anslagen 128 vara utformade vinkelformiga, så att de vardera har ett sig i omkretsriktningen sträckande parti, vilket åtminstone över ett delavsnitt av utsträckningen av en fiäder 121 skjuter in i denna. Därigenom kan åtminstone en del av fiäderlindningama styras och åtminstone stödas . i radiell riktning. __ Såsom framgår av ñg. 29 har den i fig. 18 anordnade trådringen ll_ bortfallit och ersatts genom i tungspetspartiet hos sensorfjädem 113 påförda utformningar lll. För detta är tungoma 1l3c i området av sina spetsar på sin mot manövreringstallriksfiädem 4 vända sida kulformigt utformade.

I fig. 31 till 32 visas en ytterligare utformningsvariant av en förslitningsefterinställ- ning enligt uppfinningen, vid vilken i stället för en ringformig efterinställningsring användes enskilda efterinställningselement 217. Dessa efterinställningselement är lilcformigt fördelade över lockets 202 omkrets. Efterinställningselementen 217 är bildade genom knopp- eller skivformiga konstruktionsdelar, vilka har en i omkretsriktningen sig sträckande och axiellt uppåtstigande upplöpningsramp 218. De ringformiga efterinställningselementen 217 har en central urtagning eller borrning 219, genom vilken de av locket uppbuma axiella stiftartiga ansatsema 215a sträcker sig, så att de ringformiga efterinställningselementen 218 är vridbart lagrade på dessa ansatser 215a. På locket 202 är utpressningar 225 anordnade, vilka bildar 10 15 20 25 30 517 a' 59 motupplöpningsramper 224 för rampema 218. Mellan ett efterinställningselement 217 och locket 202 är ett fjåderelement 226 inspänt, vilket påverkar efterinställningselementet 217 i den en efterinställning åstadkommande vridriktningen. Fjäderelementet 226 kan sträcka sig, såsom framgår av flg. 31, kring en axiell ansats 215a, alltså vara skruvfjäderliknande utformat. Vid ändpartierna av en fjäder 226 är utformningar, såsom t.ex. nedböjningar eller skänklar anordnade för stödandet av den ena fjäderänden mot huset 202 och den andra fjäderänden mot det motsvarande efterinställningselementet 217. Vid en axiell förskjutning av tallriksfjädem 204 eller av sensorfjädem 213 i området av svängstödet 205 förvrides efterinställningselementet 218 och förskj utningen utjämnas genom upplöpningen av rampema 218 på rampema 224.

Det axiella stödandet av sensortallriksfjädern 213 mot huset 202 sker medelst flikar 214, som är utformade ur det axiellt förlöpande partiet av huset 202 och radiellt inåt inpressade under de yttre partierna av sensorfiädem 213.

De ringformiga efterinställningselementen 218 har den fördelen, att dessa kan utformas huvudsakligen centrifugalkraft-oberoende med avseende på deras efterinställnings- verkan.

I stället för det i fig. 30 visade roterande eller sig vridande efterinställningselementet 217 kan även separata kilartiga efterinställningselement användas, vilka är fórskjutbara i radiell riktning och/eller i perifeririktningen för förslitningsefterinställning. Dessa kilartiga -_ __ efterinställningselement kan uppvisa en längsgående urtagning, genom vilken en axiell ansats 215a för styming av det motsvarande efterinställningselementet kan sträcka sig. De kilformiga » efterinställningselementen kan på grund av den på dem inverkande centrifugallcraften verka efterinställande. Kraftmagasin kan emellertid också vara anordnade, vilka påverkar det kilformiga efterinställningselementet i efterinstållningsriktning. För den problemfria styrningen av de kilartiga efterinställningselementen kan huset 202 ha påsättningar. De i förhållande till ett mot friktionskopplingens rotationsaxel vinkelrätt förlöpande plan med en bestämd upplöpningsvinkel förlöpande kilytoma hos efterinstållningselementen kan vara anordnade på hussidan och/eller på sidan av manövreringstallriksfjâdem. Vid användning av sådana kilformiga enskilda element är det lämpligt att framställa dessa av ett lätt material, för att reducera de på detta inverkande centrifugallcmftema till ett minimum.

Materialparningen mellan de efterinställningsrampema bildande konstruktionsdelama är lämpligtvis vald på så sätt att under friktionskopplingens hela livslängd kan ingen en efterinställning förhindrande vidhäftning mellan upplöpningsramperna och motupplöpnings- ramperna uppträda. För att undvika en sådan vidhäftning kan exempelvis en sådan 10 15 20 25 30 e ø o a »n 517 -Q-:äš a 60 konstruktionsdel vara försedd med en beläggning åtminstone i området av rampema eller motrampema. Genom sådana beläggningar kan speciellt korrosion undvikas vid användning av två metalliska konstruktionsdelar. En vidhäftning eller fastklistring mellan de efterin- ställningsramperna bildande konstruktionsdelama kan vidare undvikas genom att de mot varandra stödande och rampema liksom motrampema bildande konstruktionsdelarna är framställda av ett material med olika utvidgningskoefficient, så att till följd av de under friktionskopplingens drift uppträdande temeratursvängningarna de i kontakt sig beñnnande ytorna, som bildar efterinställningsrampema, fullgör en rörelse relativt varandra. Därigenom hålls de upplöpningsrampema och motupplöpningsrampema bildande konstruktionsdelarna alltid inbördes rörliga. En vidhâftning eller fastklistring mellan dessa delar kan således inte ske, då genom de olika utvidgningarna dessa delar alltid åter bryts loss eller lossas från varandra. Ett lossande av efterinställningsrampema kan även uppnås genom att på grund av olika hållfasthet och/eller utformning av delarna de på dessa delar inverkande centrifugallcraf- tema förorsakar olika utvidgningar eller rörelser, vilka återigen förhindrar en vidhäfming eller fastklistring av delarna.

För att undvika en vidhäftningsförbindning mellan upplöpningsramp och motupplöp- ningsramp kan även åtminstone en anordning vara anordnad, som vid urkopplingen av friktionskopplingen eller vid förslitningsefterinställningen utövar en axialkraft på efterin- ställningselementet eller efterinställningselementen. För detta kan efterinställningselementet (_ __ 17, 117 axiellt ihopkopplas med en konstruktionsdel, som har partier, som vid uppträdande förslitning förskj utes axiellt. Denna ihopkoppling kan speciellt ske i området av svänglagring- en S, nämligen med manövreringstallrikstjädem 4 och/eller sensorfiâdern 13. P I diagrammet enligt fig. 34 är en anpressningstallriksfiäderkurvlinje 340 visad, vilken har en dalpunkt eller ett minimum 345, i vilken den av anpressningstallriksfiädem påförda kraften är förhållandevis låg (cirka 450 Nm). Maximum för tallriksfiädem med väg-kraft- kurvlinjen 340 ligger i storleksordningen av 7600 Nm. Kurvlinjen 340 alstras genom deformation av tallriksfjädem mellan två radiellt på avstånd anordnade stöd, nämligen såsom detta beskrivits i förbindelse med kurvlinjen 40 enligt fig. 24 och i samband med tallriks- fjådern 4.

Tallriksfiäderkurvlinjen 340 kan kombineras med en beläggfjäderkurvlinje 342.

Såsom framgår av frg. 34 är väg-kraft-förloppet för beläggfiädersegmentkurvlinjen 342 nârmad till anpressningstallrikstjäderkurvlinjen 340 eller de båda kurvlinjema förlöper bara på ett litet avstånd från varandra, så att den motsvarande friktionskopplingen kan manövreras med mycket låg lrraft. I belâggfiâdringens verksamhetsområde erhålles den teoretiska 10 15 20 25 30 . o - n . n ø ø | | oo , n 61 urkopplingskraften ur skillnaden mellan två vertikalt över varandra liggande punkter hos linjema 340 och 342. En sådan differens är angiven med 360. Den verkligen erforderliga urkopplingskraften nninskas med den motsvarande hävarmsutväxlingen hos manövreringsele- menten, såsom t.ex. tallriksfjädertungoma. Detta har likaså beskrivits i samband i med utföringsformen enligt fig. 17 och 18 liksom diagrammen enligt fig. 24-27.

I fig. 34 är streckat visat en ytterligare manövreringstallriksfjâderkurvlinje 440, vilken har ett minimum eller en dalpunkt 445, i vilken den av tallriksfiädem påförda kraften är negativ, alltså inte i inkopplingsriktningen för den motsvarande friktionskopplingen, utan verkar i urkopplingsriktning. Detta betyder att vid överskridande av punkten 461 under urkopplingsfasen blir friktionskopplingen automatiskt öppen. Tallriksfjåderkurvlinjen 440 kan förses med en beläggfjäderkurvlinje svarande mot linjen 442, men för att erhålla minimala urkopplingskrafter eftersträvas ett så parallellt förlopp som möjligt mellan belåggfiäderkurv- linjen 442 och tallriksfjäderkurvlinjen 440.

I fig. 35 visas det för urkopplingen av den motsvarande friktionskopplingen på manövreringshâvarmen, såsom tallriksfiâdertungoma, påförbara urkopplingskraftförloppet över urkopplingssträckan för de tillhörande kurvlinjema 340 och 342 resp. 440 och 442.

Såsom framgår är urkopplingskraftförloppet 349, som år samordnat med kurvlinjema 340, 342, alltid i det positiva kraftområdet, dvs. att för att hålla kopplingen i urkopplat tillstånd är alltid en kraft i urkopplingsriktningen erforderlig. Urkopplingskraftförloppet 449, vilket "f tillhör kurvlinjema 440 och 442, har ett delparti 449a i vilket urkopplingskraften först avtar . och sedan från det positiva övergår i det negativa kraftområdet, så att den motsvarande ' friktionskopplingen i urkopplat tillstånd inte behöver någon hållkraft.

Vid den i fig. 36, 36a och 37 visade utföringsformen av en friktionskoppling 501 är sensortallrikstjädern 513 axiellt stödd mot kopplingslocket 502 medelst en bajonettartig förbindning 514, för detta har sensorfiädem 513 radiellt från ytteromkretsen på den ringformiga grundkroppen 5 l3b sig stråckande flikar 5 l3d, vilka axiellt stöds i radiella partier 502a, i form av ur lockmaterialet utformade flikar. Loclcflikarna 502a är utformade av det huvudsakligen axiellt förlöpande kantpartiet 502b på locket, varvid det kan vara lämpligt om för detta flikama 502a åtminstone delvis först är utformade genom en friskärning 502c eller 502d ur lockmaterialet. Genom åtminstone delvis omskâming av flikama 502a kan dessa lättare deformeras till sina avsedda lägen. Såsom speciellt framgår av fig. 37 år flikama 502a och utläggarna eller tungorna 5l3d så anpassade till varandra att en centrering av sensorfjä- dem 513 kan ske i förhållande till locket 502. Vid det visade utföringsexemplet har flikama 502a för detta inte någon axiell ansats 502e. 10 15 20 25 30 517 62 För att garantera en problemfri positionering av sensorfjädern 513 i förhållande till huset 502 under framställningen av den bajonettartiga låsningsförbindningen 514 är åtminstone tre företrädesvis över omkretsen på locket 502 likformigt fördelade flikar 502a i förhållande till det andra lockpartiet så anpassade, att efter en definierad relatiwridning mellan sensor- fjädern 513 och locket-502 de motsvarande utläggama 5l3d kommer till anliggning på ett omkretsanslag 502f och därmed undvikes en ytterligare relatiwridning mellan sensorfiâder 513 och lock 502. Anslaget 502f är vid det visade utföringsexemplet, såsom detta speciellt framgår av fig. 36a bildat genom en axiell ansats på locket 502. Av fig. 36a framgår vidare att åtminstone enskilda, åtminstone tre flikar 502a bildar en ytterligare vridbegränsning 502g mellan locket 502 och sensorfjäderns 513 tungor 5 l3d. Vid det visade exemplet bildar de lika flikarna 502a vridsåkringarna 502f och 502g för båda vridriktningarna. De en upplåsning mellan sensorfjädem 513 och locket 502 förhindrande anslagen 502g är bildade genom axiella, i radiell riktning förlöpande bockningar av tungorna 502a. Genom omkretsanslagen 502f och 502g ges en definierad positionering i omkretsriktningen av sensortjädem 513 i förhållande till locket 502. För framställningen av låsningsförbindningen 514 spâns sensorfiädem 513 axiellt i riktning mot locket 502, så att tungoma 5l3d axiellt skjuter in i friskårningarna 502c och 502d och kommer att ligga axiellt över lockstöden 502a. Därefter kan locket 502 och sensorfiädern 513 vridas inbördes, tills några av tungoma 5l3d kommer till anliggning mot vridbegrânsningarna 502f. Därpå sker en delvis avlastning av sensorfiådern __ __ 513, så att några av tungoma 5l3d, betraktat i omkretsriktningen, kommer att ligga mellan motsvarande anslag 502f och 502g och alla tungor 5 l3d lagras på de locksidiga stöden 502a.

Genom utformningen enligt uppfinningen av den bajonettartiga låsningen 514 garanteras att vid monteringen vid friktionskopplingen 1 kommer tungoma 5l3d inte att ligga bredvid de locksidiga stöden 502a.

Vid de hitintills visade utföringsexemplen är den den egentliga fjâderkraften för sensorfjädern 513 påförande cirkelringformiga grundkroppen, Lex. 5l3b, anordnad radiellt utanför påverkningspartiet eller stödpartiet mellan tryckplatta och manövreringstallriksfi äder.

För många användningsfall kan det emellertid även vara lämpligt om den cirkelringformiga grundkroppen hos sensortallriksfiädern är anordnad radiellt innanför påverkningsdiametern mellan tryckplatta och manövreringstallriksfiäder. Det betyder således för en utföringsform enligt tig. 17 och 18 att den den axiella förspänningslcraften för sensorfiâdem 13 påförande grundkroppen l3b är anordnad radiellt innanför påverkningspartiet 3a mellan manövrering- stallriksfjäder 4 och tryckplatta 3.

Vid utföringsformen enligt ñg. 36-37 är de locksidiga motupplöpningsrampema 524 10 15 20 25 30 : o a ø oo u 517 * . a r n nu a 63 bildade genom lockformiga utpressningar, som är införda i plåthuset 502. Vidare styrs vid denna utföringsform de mellan huset S02 och efterinställningsringen 517 förspända skruvfjädrama 526 genom styrtappar 528, som är utformade i ett stycke med efterinställnings- ringen 517 och sträcker sig i omkretsriktningen. Dessa styrtappar 528 kan, såsom detta framgår speciellt av fig. 37, i axiell riktning uppvisa ett långsträckt tvärsnitt, som är anpassat till innerdiametem på fiâdrama 526. Stymingama 528 sträcker sig åtminstone över ett delparti av längsutsträckningen av tjådrama 526 in i dessa. Därigenom kan åtminstone en del av fjäderlindningama styras och åtminstone stödas i radiell riktning. Vidare kan en utböjning eller en utfjädring av fjädrarna 526 i axiell riktning undvikas. Genom tapparna 548 kan monteringen av friktionskopplingen väsentligt underlättas.

I fig. 38 är efterinställningsringen 517 visad delvis. Efterinställningsringen 517 har radiellt inåt förlöpande utformningar 527, som bär de tappartiga, i omkretsriktriingen sig sträckande styrpartiema 528 för skruvfjädrama 526. Vid det visade utföringsexemplet är fjäderupptagningspartierna 528 utformade i ett stycke med den som formsprutdel framställda plastringen 517. Fjäderstymingspartierna eller tjäderupptagningspartierna 528 kan emellertid även vara bildade genom enskilda konstruktionsdelar och/eller alla gemensamt genom en enda konstruktionsdel, vilka eller vilken förbindes med efterinstâllningsringen 517, t.ex. medelst en snäpplåsning. Så kan alla styrpartiema 528 vara bildade genom en likaså över omkretsen öppen ring, som är ihopkopplad med efterinställningsringen 517 över åtminstone tre f"- förbindningsställen, företrädesvis utformade som snäpplåsning.

Liknande vad som beskrivits i förbindelse med fig. 28 och 29 kan skruvfiädrarna 526 i radiellt stöda mot ytterligare, t.ex. på grund av centrifugalkraftinverkan, mot motsvarande utformade partier på locket 502 och/eller efterinställningsringen 517.

De locksidiga stöden för skruvfjädrarna 526 är bildade genom av lockmaterialet utformade och i axiell riktning sig sträckande vingar eller genom axiella väggar bildade utpressningar 526. Dessa stödpartier 526a för fjädrama 526 är därvid lämpligtvis utformade på så sätt att de motsvarande ändarna på fiädrama styrs och därmed säkras mot en otillåten förskjutning i axiell och/eller radiell riktning.

Vid den i fig. 39 visade utföringsformen av en koppling 601 är sensortjädem 613 anordnad på den från tryckplattan 603 vända sidan av huset 602. Genom arrangemanget av sensorfiädern 613 utanför husinnerutrymmet, som upptar tryckplattan 603, kan de termiska påfrestningarna på sensortjädem 613 minskas, varigenom risken för en sättning av denna fiäder 613 på grund av en termisk överpäfrestning undvikes. Likaså sker på den yttre sidan av huset 602 en bättre kylning av fjädem 613. 10 15 20 25 30 n nu II 'H2 u 517 i* "'52". ' 64 Stödandet av det på den från locket vända sidan av manövreringstallriksfjädern 604 anordnade svängstödet 611 sker medelst distansnitar 615, som sträcker sig axiellt genom motsvarande urtagningar i tallriksfjädem 604 och huset 602 och är axiellt förbundna med sensorfjädern 613. Vid det visade utföringsexemplet är distansnitama 615 ihopnitade med sensortjädern 613. I stället för distansnitar 615 kan även andra medel användas vilka bildar en förbindning mellan avrullningsstödet 611 och sensorfjädem 613. Så kan t.ex. sensorfjädem 613 i det radiellt inre partiet uppvisa axiellt sig sträckande flikar, vilka stöder avrullnings- stödet 611 med motsvarande radiella partier eller t.o.m. direkt bildar detta avrullningsstöd 611 genom motsvarande utformningar. I stället för de fast med sensorfjädem ihopnitade elementen 615 kan även på annat sätt utformade, t.ex. ledat vid sensorn fastlänkade element användas.

Vid utföringsformen enligt fig. 40 sträcker sig sensorfjâdern 713 radiellt innanför svänglagringen 715 för manövreringstallriksfjädem 704. Sensorfjädern 713 är stödd vid sitt radiellt inre parti mot locket 702 och för detta har locket 702 axiellt sig genom motsvarande slitsar eller urtagningar i tallriksfjädern 704 sig strâckande flikar 715, vilka axiellt stöder sensortallriksfjädern 713. Enligt en andra utföringsvariant kunde även sensorfiädern 713 på sitt inre kantparti uppvisa flikar, vilka sträcker sig i axiell riktning axiellt genom motsvarande öppningar i tallriksfjädem 704 och stöds på locksidan.

Den i ñg. 41 visade efterinställningsringen 817 kan användas vid en friktionskoppling M enligt frg. 36-37. Efterinställningsringen 817 har radiellt inre utformningar 827, som sträcker sig radiellt. Utformningarna 827 har radiella ansatser 827a, som bildar stödpartierna för de _ . i omkretsriktningen mellan kopplingslock och inställningsring 817 förspända skruvfiädrama 826. För styming och underlättande av monteringen av sknrvfiädrarna 826 anordnat en ring 828, som är avbruten eller öppen på ytteromkretsen. Ringen 828 är förbunden med de radiella utformningama 827a. För detta kan utformningarna 827a uppvisa i omkretsriktningen sig sträckande fördjupningar eller spår, som är utformade på så sätt, att dei förbindelse med ringen 828 bildar en snâppförbindning. De locksidiga stöden för efterinställningsfjädrama 826 är bildade genom axiella flikar 826a på kopplingslocket. De axiella flikama 826a har en axiell inskäming 826b för upptagandet av ringen 828. Inskämingama 826b är därvid utformade på så sätt att ringen 828 i förhållande till flikarna 826a har en axiell förskjutningsmöjlighet, åtminstone svarande mot förslitningsvägen hos friktionskopplingen. För detta är det speciellt lämpligt om de i de radiella utformningama 827a införda fördjupningarna för upptagandet av ringen 828 och urskärningarna 826b, betraktat i axiell riktning, är motriktat utformade, eller med andra ord, att fördjupningama i utformningarna 827a är öppna i den ena axiella 10 15 20 25 30 517 såå" 65 riktningen och urskämingarna 826b öppna i den andra axiella riktningen.

Vid den i ñg. 40 visade utföringsformen av en friktionskoppling 901 sker stödandet av manövreringstallriksfjädem 904 i urkopplingsriktningen i ett mellersta parti av tallrikstjädems 904 grundkropp 904a. Radiellt utanför stöder grundkroppen 904a mot tryckplattan 903 och sträcker sig radiellt inåt ut över svänglagringen 905. Det betyder att svänglagringen 905 är på förhållandevis stort avstånd från grundkroppens 904a innerkant hos tallriksfjädem 905 eller slitsändarna, vilka bildar tungor på tallriksfjâdem 904, i jämförelse med de hittills kända tallrikstjäderkopplingama. Vid det visade utföringsexemplet ligger det radiella breddförhållandet mellan det radiellt innanför svänglagringen 905 anordnade grundkroppspartiet och det radiellt utanför svânglagringen 905 förekommande grundkroppspartiet i storleksordningen av 1:2. Det är lämpligt om detta förhållande ligger mellan 1:6 och 1:2. Genom ett sådant stödande av manövreringstallriksfjädern 904 kan ett skadande eller en överpåfrestning av tallriksfjâdergrundkoppen 904a i området av svänglagringen 905 undvikas.

I fig. 40 antydes vidare streckat en axiell påsättning 903a, som är anordnad på tryckplattan 903. Över sådana på tryckplattan 903, speciellt i området av stödsnockama 903b, anordnade påsâttriingar 903a kan manövreringstallriksfiädem 904 centreras i förhållande till 901. 904 kan således ytterdiametercentrering hållas i radiell riktning i förhållande till locket 902, så att de i fig. kopplingen Manövreringstallriksfjâdern medelst en 40 likaså visade centreringsnitama eller tappama 915 kan bortfalla. Fastän så inte visas kan _ ytterdiametercentreringen ske även genom ur lockets 902 material utformade flikar eller 'i utpressningar. .

Vid friktionskopplingen 901 är sensorfjädern 913 utformad på så sätt, att den kraften påfórande grundkroppen 913a är anordnad radiellt innanför nockama 903b. För stödande av manövreringstallriksfiädern 904 å ena sidan och för ett eget stödande mot locket 902 å andra sidan har sensortjädern 913 radiella utliggare eller tungor, vilka sträcker sig dels från grundkroppen 913a radiellt inåt och dels från grundkroppen 913a radiellt utåt.

Vid den i fig. 43 visade utföringsvarianten av en friktionskoppling 1001 är den friktionskopplingens urkopplingskraft eller manövreringstallrikstjäderns 1004 svängkraft motriktade kraften påförd genom en sensortjäder 1013, vilken är axiellt inspänd mellan huset 1002 och tryckplattan 1003. Vid en sådan utföringsform stöds manövreringstallriksfjädem 1004 i sväng- eller tippområdet 1005 inte genom någon svänglagring i urkopplingsriktningen.

Tallriksfjädems 1004 anliggning mot det locksidiga svängstödet eller stödstödet 1012 garanteras genom sensorijâdems 1013 förspänningslcraft. Denna sensortjäder är utformad på 10 15 20 25 30 u g, t.. ' _ . . .- s 1 7 3 331: - = 66 så sätt, att under frik-tionskopplingens 1001 urkopplingsförlopp blir den av denna sensorfjäder 1013 påförda axialkraften på tallrikstjädem 1004 större än friktionskopplingens 1001 erforderliga urkopplingskraft. Det måste därvid garanteras att när ingen förslitning har förekommit på friktionsbeläggen, tallrikstjädem 1004 alltid blir i anliggning mot det locksidiga stödet eller svängstöden 1012. För detta måste på liknande sätt, såsom detta beskrivits i samband med de tidigare utföringsformerna, en anpassning ske mellan de enskilda i axiell riktning verksamma och överlagrande kraftema. Dessa krafter, som alstras genom sensorfiädem 1013, genom beläggfjâdringen genom de mellan tryckplattan 1003 och huset 1002 eventuellt anordnade bladtjâderelementen, genom manövreringstallriksfiädem 1004, 1001 efterinställningsringen 1017 inverkande efterinställningsfiäderelementen måste anpassas i genom urkopplingskraften för friktionskopplingen och genom de på motsvarande grad till varandra.

Vid friktionskopplingen 1101 enligt fig. 44 stöder därvid sensorfiädern 113 radiellt utanför det locksidiga ringformiga stödpartiet 1112. Vid det visade utföringsexemplet är det motsatta stödandet mellan manövreringstallriksfiädem 1104 och sensorfjädem 1113 även anordnat radiellt utanför stöddiametem l103a hos manövreringstallrikstjädem 1104 på tryckplattan 1103. För stödandet mot locket 1102 har sensorfjädem 1113 radiellt utvändigt utforrnningar i form av radiellt utåt sig vända armar 1113b, vilka på liknande sätt, såsom detta beskrivits i samband med fig. 36-37, över en bajonettlåsning 1514 axiellt stöder mot ,, locket 1102 och är säkrade mot vridning. För monteringen av sensortjädern 1113 har locket 1102 motsvarande axiella urtagningar 1502b, motsvarande axiella urtagningar 1502b, i vilka f de radiellt yttre stödarmarna för sensortjâdem 1113 axiellt kan vara införda för bildandet av bajonettlåsningen 1514. Anliggningen av tallrikstjädern 1104 mot det locksidiga svängstödet eller stödstödet 1112 garanteras genom sensorfiädems 1113 förspänningskraft.

I samband med fig. 43 ska kopplingens funktion förklaras närmare. Därvid är sensorfiädem utformad på så sätt, att den motsvarar urkopplingskraften i efterinställningspunkten. Urkopplas efter uppträdande beläggförslitning (eller fórslitrting på andra ställen) och därmed förändrad tallriksvinkel och därigenom högre tallrikstjåderkraft, så svänger tallriksljädern först kring stödet 1012 till in i närheten av efterinställningspunkten.

Då i denna punkt då urkopplingskraften blir lika med sensorkraften tillsammans med beläggfjädern - restkraft - svänger tallriksfiädern vid ytterligare urkoppling kring stödet på tryckplattan, till dess att en kraftjämvikt åter har bildats mellan urkopplingskraften och sensorkraften. Därvid lyfts tallriksljädem upp från det locksidiga stödet och friger detta för efterinställningen. Under den ytterligare urkopplingssträckan sjunker urkopplingskraften åter, 10 15 20 25 30 n. en ' en ,, nu _ 517 336 67 sensorkraften överväger och pressar genom tryckplattan tallriksfjädem mot det locksidiga stödet 1112, kring vilket då den ytterligare svängningen av tallrikstjâdem sker. Vid tallriksfjäderns övergång från det locksidiga stödet till det tryckplattsidiga stödet ändrar tallriksfiädem i tendensen sin funktion som tvåarmad hävarm. Den stöder mot tryclcplattan övergående med den nu förekommande urkopplingskraften mot tryckplattan och lyfts därigenom tillfälligt från det locksidiga stödet. Efter ytterligare urkopplingsväg överväger på grund av det därmed förbundna kraftfallet kraften från sensorfiådern och pressar tallriksfjädem åter mot det locksidiga stödet, varigenom efterinställningsanordningen blockeras och efterinställningsförloppet är slutfört. Tallriksfjädem är sedan åter för den ytterligare utkopplingsvägen verksam som tvåarmad hävarm. Tallrikstjädem kan utformas under hänsynstagande till samtliga fiâderkrafter, som verkar direkt eller indirekt mot tallriks- fjädern. Till dessa hör speciellt de krafter, som alstras genom manövreringstallriksfiädern och de axiellt i förhållande till locket förskjutbara konstruktionsdelama hos den motsvarande utjämnings- eller efterinställningsanordningen.

Utföringsformen enligt fig. 44 har vidare den fördelen, att i friktionskopplingens inkopplade tillstånd är tallriksfjädern 1104 praktiskt taget förspänd eller verksam som tvåar- mad hävarm och tallriksfjädem 1104 är därmed förspänd mellan det locksidiga stödet 1112 och det tryckplattsidiga stödet 1103a, vid urkopplingen av friktionskopplingen 1101 stöder tallriksfjädem emellertid praktiskt taget enbart mot sensorfiädem 1113 och svängs kring stödpartiet 1113a, vid samtidig axiell förskjutning av stödpartiet 1113a, så att den då praktiskt . taget är verksam som enarmad hävarm. g Sensorfjädem 1113 enligt fig. 44 kan - liksom sensortallrikstjädrama i de andra figurerna - vid motsvarande utformning eller anpassning stöda mot en godtycklig diameter på manövreringstallriksfiädem 1104. Så kan sensorfjädems 1113 stöd mot tallriksfjådem 1104 ske på en diameter, som befinner sig mellan det locksidiga svängpartiet 1105 och den tryck- plattsidiga stöddiametem 1103a. Vidare kunde sensorfiädems 1113 stöd mot tallriksfjädem 1104 även vara anordnat radiellt innanför den locksidiga stöddiametem 1105. Därmed blir tendensmässigt den av sensortjädem 1113 påförda axiella stödkraften desto större ju mindre dess stöddiameter 1113a blir på tallriksfiâdem 1104. Vidare måste tjäderpartiet med praktiskt taget konstant kraft hos sensorfjädern 1113 bli desto större ju längre bort från stöddiametem 1113a mellan fjädrarna 1104 och 1113 från den locksidiga stöddiametem 1105 tallriksfiädern 1104 är belägen.

Utföringsformen enligt fig. 45 har en efterinstållningsanordning 1216, som är verksam på liknande sätt, som detta beskrivits med de föregående figurerna, speciellt i n »al I nal» 10 15 20 25 30 I, fn; .nu av ' . 68 förbindelse med fig. 17-30. Manövreringstallriksfjädem 1204 är svängbart lagrad mellan två ringformiga avrullningsstöd 1211 och 1212. Det intill tryckplattan 1203 belägna stödet 1211 påverkas genom sensorfjädem 1213. Friktionskopplingen 1201 har en anordning 1261, som garanterar, att betraktat under friktionskopplingens livslängd, efterinställningsringens 1217 ramper inte häftar vid mot de locksidigt anordnade motrampema. Vid det visade utför- ingsexemplet är motrampema, liknande såsom detta beskrivits i förbindelse med fig. 18, anordnade på en på locket vridfast stödring 1225. En vidhâftning mellan rampema och motramperna hade till följd, att den önskade förslitningsefterinställningen inte längre kunde ske.

Anordningen 1261 bildar en lösfriktionsmekanism, som vid urkopplingen av friktionskopplingen 1201 och vid förekommande förslitning på fiiktionsbeläggen 1207 kan utöva en axialkraft på efterinställningsringen 1217, varigenom den eventuellt förekommande vidhäftningsförbindelsen mellan rampema och motramperna lossas. Mekanismen 1261 innefattar ett axiellt fjädrande element 1262, som vid det visade utföringsexemplet axiellt är förbundet med tallrilcsfjädem 1204. Elementet 1262 har en ringformig membranartig eller tallriksartig fjädrande grundkropp 1262a, som radiellt utvändigt är förbunden med tallriksfiädern 1204. Från det radiellt inre kantpartiet på den ringformiga grundkroppen 1262a sträcker sig över omkretsen fördelade, axiella flikar 1263, som sträcker sig genom axiella urtagningar i tallriksfiädern 1204. Vid sina fria åndpartier har flikama 1263 anslagskonturer «» .i i form av nedböjningar 1264, vilka samverkar med motanslagskonturer 1265 på efterinställ- _ ningen 1217. Motanslagskonturema 1265 är bildade genom i ringen 1217 radiellt införda ' urtagningar eller genom ett runt om gående spår. Avståndet mellan anslagskonturema 1264 och motanslagskonturema 1265 i friktionskopplingens inkopplade tillstånd är så avpassat, att över åtminstone en större del av kopplingsurkopplingsfasen sker inte någon beröring mellan konturema 1264 och motkonturerna 1265. Företrädesvis kommer anslagskonturerna 1264 till anliggning mot motanslagskonturerna 1265 först vid fullständigt urkopplad friktionskoppling, varigenom elementet 1262 kan förspånnas elastiskt mellan efterinställningsringen 1217 och tallriksfiâdern 1204. Därigenom garanteras att, så snart till följd av beläggförslitning en axiell förskjutning av svängstödet 1211 sker, efterinställningsringen 1217 tvångsmässigt lyfts upp från de locksidiga upplöpningsrampema. Vidare ska mekanismen 1261 förhindra att vid allt för stor urkopplingsväg, t.ex~. på grund av en felaktig grundinstållning av urkopplingssystemet, en efterinstållning av ringen 1217 sker. Detta uppnås genom att vid alltför stor vridvinkel av tallriksfjädern 1204 i urkopplingsriktning det fjädrande elementet 1262 förspänner efterinställningsringen 1217 mot tallriksfjädem 1204, varigenom en vrid- 10 15 20 25 30 o I . Q u u. 517 sas 69 säkring av efterinställningsringen 1217 sker i förhållande till tallrikstjädern 1204. Det måste således vara garanterat att vid överskridande av punkten 46 enligt fig. 24 i urkopplingsrikt- ningen efterinställningsringen 1217 hålles vridfast i förhållande till tallriksljädern 1204, då vid överskridande av punkten 46 sensorfjâdems 1213 tillbakahållningskraft övervinnes, varigenom även vid icke förekommande förslitning på kopplingsskivan en efterinställning skulle ske. Detta skulle ha till följd en förändring av driftspunkten, således en förändring av tallriksfjäderns 1204 inmonteringsläge, nämligen i riktning mot en lägre anpressningskraft.

Det betyder att i fig. 24 driftspunkten 41 skulle vandra längs kurvlinjen 40 i riktning mot det med 45 angivna minimum.

Vid en utföringsform av en friktionskoppling, som är utformad i enlighet med detaljema enligt tig. 46 - 48, är de enskilda skruvfiädrarna 1326 upptagna på flikar 1328, som är utformade i ett stycke med kopplingslocket 1302. Flikama 1328 är utformade ur lockets 1302 plåtmaterial genom bildande av t.ex. en urstansad U-formig omskärning 1302a.

Flikama 1328 sträcker sig, betraktat i omkretsriktningen, bågformigt eller tangentiellt och är lämpligtvis åtminstone ungefärligen på samma axiella höjd som det direkt intilliggande lockpartiet. Av fig. 48 framgår att vid det visade utföringsexemplet är flikama 1328 förskjutna med ungefär halva materialtjockleken i förhållande till lockets bottenpartier 1302b.

Bredden på en flik 1328 är anpassad så att den därpå anordnade skruvfjâdem 1326 är styrd såväl i radiell som även i axiell riktning.

Den av fjädrarna 1326 i efterinställningsriktningen påverkade efterinställningsringen _ 1317 har på sin inneromkrets radiellt inåt vända utformningar eller utläggarepl327, som ^ sträcker sig mellan locket 1302 och tallriksfiädem 1304. Utläggama 1327 har radiellt inåt en i axelriktningen riktad gaffel eller U-utformning 1327a, vars båda i axelriktningen riktade pinnar 1327b på båda sidor griper om fjäderstyrningsflikar 1328. För detta sträcker sig de båda pinnarna 1327b axiellt genom urskärningen 1302a i locket 1302. På urformningarna 1327a eller på deras pinnar 1327b stöder efterinställningsfjädrama 1326.

Efterinställningsringen 1317 stöder på liknande sätt medelst sina upplöpningsramper mot dei locket 1302 inpressade motupplöpningsrampema 1324, såsom detta beskrivits i för- bindelse med de föregående figurema. De motupplöpningsrampema 1324 bildande lockinpressningama är emellertid utformade på så sätt, att dessa i kopplingens rotationsriktning bildar en luftgenomsläppsöppning 1324. Genom en sådan utformning uppnås vid rotation av den motsvarande friktionskopplingen en bättre kylning av denna genom en tvångsmässig luftcirkulation. Speciellt kyls därigenom även den av plastmaterial framställda efterinställningsringen 1317, varigenom den termiska belastningen även av denna konstruk- 10 15 n nu: 517 336 ' ' 70 tionsdel väsentligt kan reduceras. Enligt en ytterligare utformningsvariant kan sensorkraften, som verkar på manövreringstallriksfjädem hos friktionskopplingen, genom exempelvis mellan kopplingshuset och tryckplattan anordnade bladtjäderelement påföras, varvid dessa bladfjäderelement kan ihopkoppla tryckplattan och huset vridfast, men axiellt begränsat inbördes förskjutbart. Vid en sådan utföringsform vore således inga speciella sensorfjädrar erforderliga, utan t.ex. kunde bladfiäderelementen 9 hos friktionskopplingen 1 utformas enligt ñg. 17 och 18 på så sätt, att de dessutom övertar funktionen hos sensortallriksfjädern 13.

Därigenom kan såväl sensorfiädem 13 som även avrullningsringen ll bortfalla.

Bladfjäderelementen 9 måste därvid utformas på så sätt, att under en manövrering av friktionskopplingen I och utan att beläggförslitningen förekommer, manövreringstallriks- fjädern 4 blir anliggande mot det locksidiga avrullningsstödet 12. Så snart emellertid en motsvarande förslitning uppträder på friktionsbeläggen 7, varigenom tallriksfiädems 4 urkopplingskraft ökar, måste bladfjäderelementen 9 möjliggöra en mot förslitningen svarande efterinställning av tallriksfiädem 4. Lämpligtvis har de i friktionskopplingen inmonterade bladtjäderelementen åtminstone över den maximalt erforderliga efterinställningsvägen för friktionskopplingen eller för tryckplattan en praktiskt taget linjär kraft-väg-kurvlinje. Det betyder således att bladfiäderelementen 9, såsom detta beskrivits i samband med ñg. 25, ska uppvisa ett kurvlinjepani 48 enligt kurvlinjema 47 eller 47a.

Claims (71)

10 15 20 25 30 35 517 336 71 Patentkrav

1. Kopplingsaggregat med en tryckplatta, som är vridfast, men axiellt begränsat íörskjutbart förbindbar med en mottryckplatta, varvid åtminstone en tallriksfiäder (4) påverkar tryckplattan i riktning mot en mellan denna och rnottryckplattan inklämbar kopplingsskiva, kännetecknat av att vidare är en åtminstone íörslitningen på kopplingsskivans friktionsbelägg kompenserande efieririställningsanordning anordnad, som åstadkommer en praktiskt taget konstant lrraflpåverkan av tryckplattan genom tallriksíjädem (4), och fiiktionskopplingen har manövreringsmedel för ur- och inkopplingen, vilka är manövrerbara medelst en genom ett urkopplingsmedel (24) axiellt törskjutbar urkopplare, varvid i beroende åtminstone av friktionsbeläggens förslitning tallrikstjädern (4) och manövreringsrnedlet (4b) törskjutes axiellt i iirkopplingsförflyttningens riktning och i krafiflödet mellan urkopplingsmedlet (24) och manövreringsmedlen är en den axiella förskjutningen av manövreringsmedlen åtminstone ungefarligen utjämnande anordning (20) anordnad.

2. Kopplingsaggregat enligt patentkrav 1, kännetecknat av att utjämningsanordningen (20) är anordnad mellan utkopplaren (22) och nianövreririgsmedlen.

3. Kopplingsaggregat enligt krav l eller 2, k ä n n e t e c k n at a v att 'friktionskopplingen har ett på rriottryckplattan fastsättbart lock, såsom t.ex. plåtlock, som uppvisar en mot urkopplaren vänd botten, och utjämningsanordningen (20) är axiellt inspännbar mellan manövreringsmedlen (46) och bottnen (2a).

4. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n at a v att anpressningsfiädern är bildad genom en mellan ett kopplingslock och tryckplattan axiellt tallriksfiäder (4), som uppvisar en fiädrande, ringformig grundkropp (4a) och från denna radiellt inåt fórlöpande, manövreringsmedlet bildande tungor (4b).

5. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 1-4, k ä n n e t e c k n at a v att utjämningsanordningen (20) har i axiell riktning stigande efieririställriingsrarriper (26, 27; 28, 29).

6. Kopplingsaggregat enligt krav 5, kännetecknat av att eflerinställnirigsramperria är bildade genom åtminstone på en ringformig konstruktionsdel (25, 30) anordnade upplöpningsramper.

7. Kopplingsaggregat enligt krav 6, eflerinställriingsrarnperna omfattar motupplöpningsrarnper (28, 29), som samverkar med upplöpningsrampema (26, 27).

8. Kopplingsaggregat enligt krav 7, rnotupplöpningsrarnperna (28, 29) likaså är uppburna av en ringformig konstruktionsppl (30). kännetecknat av att kännetecknat av att

9. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 6-8, kännetecknaßtizv att de efierinställningsramperria uppvisande konstruktionsdelarna (25, 30) är fórskjutm i axiell 10 15 20 25 30 35 517 336 72

10. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 7-9, k ä n n e t e c k n at a v att de upplöpningsrampema och motupplöpningsrampema bärande konstruktionsdelarna (25, 30) är relativt varandra vridbara.

11. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 8-10, k ä n n e t e c k n at a v att en (30) av konstruktionsdelarna (25, 30), som uppvisar ramperna eller motupplöpningsramperna, är vridfast i förhållande till fiiktionskopplingen.

12. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 5-11, k ä n n e t e c k n at a v att efierinställriingsramperna har en stigningsvinkel, som åstadkommer ett självhämmande genom efierinställnirigsranipernas fiiktionsingrepp.

13. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 5-12, k ä n n e t e c k n at a v att efierinställningsraniperria har en stigningsvinkel, som ligger mellan 5 och 20°, företrädesvis i storleksordningen av 7-1 l°.

14. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 7-13, k ä n n e t e c k n at a v att åtminstone en upplöpnirigsraniperna och/eller en rnotupplöpningsramperria bärande konstruktionsdel (25) är fiäderpåverkad i efierinställningsriktning.

15. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 7-14, k ä n n e t e c k n at a v att den upplöpningsrarnperna konstruktionsdelen (25) motupplöpningsramperna uppvisande konstruktionsdelen (30) är påverkad eller förspänd genom åtminstone ett mellan dessa konstruktionsdelar anordnat krafimagasin (38), såsom skruvíjädrar, i efierinställningsriktning.

16. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 1-15, k ä n n e t e c k n at a v att en uppvisande och/eller den anordning (3 6) är anordnad för begränsningen av urkopplingsíörflyttningen.

17. Kopplingsaggregat enligt krav 16, k ä n n e t e c k n at a v att anordningen uppvisar åtminstone ett begränsningsanslag (36).

18. Kopplingsaggregat enligt krav 16 eller 17, begränsningsanordningen är verksam mellan urkopplaren (22) och kopplingslocket (2).

19. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 16-18, k ä n n e t e c k n at a v att urkopplaren (22) uppvisar ett urkopplingslager och anslaget (36) är verksamt mellan den med friktionskopplingen (1) roterande lagerringen och kopplingslocket (2). kännetecknat av att

20. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 16-19, k ä n n e t e c k n at a v att begränsningsanordningen är anordnad mellan ett på växelsidan anordnat styrningsrör (23) for urkopplaren och själva urkopplaren (22).

21. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 1-20, k ä n n e t e c k n at a v att medel (10) är anordnade, som under urkopplingsíörloppet över ett delparti av rnanövreririgssträckan (21) för manövreririgsmedlet (4b) åstadkommer en gradvis av det av fiiktionskopplirigen (1) eller kopplingsskivan (8) överförbara momentet.

22. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 1-21, k ä n n e t e c k n at a v att den 10 15 20 25 30 35 517 336 73 genom en tallriksfiäder (4) bildade anpressningsíjädern är svängbart stödd mot kopplingslocket mellan två upplag - av vilka det mot tryckplattan (3) vända är fiäderbelastat i riktning mot anpressriingsfiädern (4)- varvid den av tallriksfiädem vid urkopplingen av friktionskopplirigen på det fiäderbelastade upplaget utövade kraflen ökar vid beläggtörslitning och överstiger den på det fiäderbelastade upplaget (11) inverkande kraften.

23. Kopplingsaggregat enligt krav 22, k ä n n e t e c k n at a v att det fiäderbelastade upplaget (11) är axiellt törskjutbart.

24. Friktionskoppling enligt krav 22 eller 23, k ä n n e t e c k n at a v att vid urkopplingskrafiökning hos anpressnirigstallriksfiädern (4) fórskjutes det fiäderbelastade upplaget (11) i riktning mot tryckplattan

25. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 22-24, k ä n n e t e c k n a t a v att vid förskjutning av det fiäderbelastade upplaget (11) avtar urkopplingslcraften för anpressningstallriksfiädem (4).

26. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 22-25, k ä n n e t e c k n at a v att det fiäderbelastade upplaget (11) törskjutes till dess att en krafijämvikt inställes mellan den på upplaget (11) inverkande maximala urkopplingskrafien och den på detta upplag utövade motkrafien.

27. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 22-26, k ä n n e t e c k n at a v att anpressningstallriksfiädern (4) åtminstone över en del av inkopplingssträclcpartiet har en sjunkande

28. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 22-27, k ä n n e t e c k n at a v att den på det fiäderbelastade upplaget utövade rnotkrafien alstras genom ett krafimagasin (13), som har en huvudsakligen konstant kraft över det avsedda efierinställnirigsonirådet.

29. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 22-28, k ä n n e t e c k n at a v att det axiellt eítergivliga eller törskjutbara upplaget (11) är belastat genom en som krafisensor tjänande tallriksfiäder (13).

30. Kopplingsaggregat, speciellt för motorfordon, med en tryckplatta som är vridfast, men axiellt begränsat törskjutbart förbunden med ett lock, varvid mellan lock och tryckplatta en anpressningskraiten alstrande tallriksfiäder är axiellt inspänd, vilken dels är svängbar kring en av locket buren svänglagring och dels påverkar tryckplattan i riktning mot en mellan derma och en mottryckplatta, såsom ett svänghjul, inklämbar kopplingsskiva, k ä n n e t e c k n at a v att den av locket burna svänglagringen är axiellt íörskjutbar av en åtminstone íörslitningen av fiiktionsbeläggen hos kopplingsskivan kompenserande, av en iörskjutningsanordning vidare transporterande, mellan lock (2) och tallriksfiäder (4) efterinställningsanordning (16) och tallríksfiädern (4) står i riktning mot svänglagringen (12) under inverkan av en stödkrafi, anpassad på ett sådant sätt att beroende av íörslitning på åtminstone ett fiiktionsbelägg förflyttas anpressningstallriksfiädem (4) verksam automatisk och ett 10 15 20 25 30 35 517 356 74 manövreringsmedel (4b), innefattande manövreringstungor, axiellt i riktning motsvarande kopplingsaggregatets urkopplingstörflyttriiiigsriktning.

31. Kopplingsaggregat enligt krav 30, k ä n n e t e c k n at a v att tallriksfiädern (4) över sitt arbetsområde är inmonterad med degressiv kurvlinje.

32. Kopplingsaggregat enligt krav 30 eller 31, k ä n n e t e c k n at a v att tallriksfiädern (4) mot urkopplingskraflen enbart är krafibundet stödd.

33. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-32, k ä n n e t e c k n at av att stödkrafien och tallriksíjäderkrafien är anpassade så till varandra, att stödkratten vid det avsedda inmonteringsläget for tallriksfiädem och utan fórslitnirigsberoende konicitetstörändring och över tallriksfiäderns (4) urkopplingsväg är större än den av tallriksfiädern (4) påtörda stödkraflen motverkande kraften, vid förslitningsberoende ändring av tallriksfjäderns (4) konicitet är stödkraflen över delpartier av tallrikstjäderns urkopplingsväg lägre än den av tallriksfiädern mot stödkrafien påíörda krafien.

34. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-33, k ä n n e t e c k n a t a v att stödkrafien är påförd genom åtminstone ett krafimagasin (13), såsom en fiäder, som genom en fórslitriingsberoende efteririställning av tallriksíjädem eller det locksidiga upplaget (12) ändrar sin form.

35. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-33, k ä n n e t e c k n at a v att efierinställningsanordningen är anordnad axiellt mellan tallriksfiäder (4) och lock (2).

36. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-35, k ä n n e t e c k n a t a v att efierinställningsanordnirigen (16) innehåller upplöpningsytor, såsom ramper (18, 24).

37. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-36, k ä n n e t e c k n a t a v att stödkraflen är påíörd genom ett tallrikstjäderartigt element (13).

38. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-37, k ä n n e t e c k n a t a v att den stödkraften påíörande tallriksfiädern (113) är lagrad på den radiella höjden av det axiellt törskjutbara stödet på tallriksfjädern (4).

39. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-38, k ä n n e t e c k n at a v att anpressningstallriksíjädern på locket är svängbart stödd mellan två upplag (1 1, 12), av vilka den mot tryckplattan (3) vända är fiäderbelastad i riktning mot anpressníngstallriksfiädern (4).

40. Kopplingsaggregat enligt krav 39, k ä n n e t e c k n at a v att det genom stödkraflen fiäderbelastade upplaget (11) är axiellt törskjutbart.

41. Kopplingsaggregat enligt krav 40, k ä n n e t e c k n at a v att vid förskjutning av det fiäderbelastade upplaget (1 1) avtar urkopplingskraflen för anpressningstallriksfiädern (4).

42. Kopplingsaggregat enligt krav 40 eller 41, k ä n net e c k n at a v att det íjäderbelastade upplaget (1 1) törskjutes så långt som till dess att en krafijämvikt inställes mellan den på upplaget inverkande urkoppliiigskraften för anpressningstallriksfiädern (4) och den på detta upplag utövade rnotlcratten

43. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 40-42, k ä n n e t e c k n a t a v att den 10 15 20 25 30 35 517 336 75 på det fjäderbelastade upplaget (ll) utövade rnotkrafien alstras genom ett kraftmagasin (13), som huvudsakligen har en konstant kraft över det avsedda efterinställningsorrirådet.

44. Kopplingsaggregat enligt krav 42, k ä n n e t e c k nat a v att det stödkraften alstrande kraftmagasinet (13) är verksamt som sensor.

45. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 39-44, k ä n n e t e c k n a t a v att det på den fiån det fiäderbelastade upplaget (1 l) vända sidan av anpressrningstallriksfiädern anordnade rnotupplaget (12) är axiellt förskjutbart i riktning mot tryckplattan (3), men låsbart i rnotriktningen.

46. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-45, k ä n n et e c k n a t a v att den eflerinställningsanordriingen (16) vidaretransporterande förskjutningsanordningen är en fjäder (27).

47. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-46, k ä n n e t e c k n at a v att efterinställnirigsarrordningen har en sammanhängande ringforrnig konstruktionsdel (17), som av anpressningstallriksfiädern (4) i inkopplat tillstånd för kopplingsaggregatet är axiellt påverkbar.

48. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-47, k ä n n e t e c k n at a v att eflerinställriingsanordningen (16) i axiell riktning har stigande efierinställriingsraniper (18, 24).

49. Kopplingsaggregat enligt krav 48, efieririställiiingsrarnperna (18) är anordnade på den ringformiga konstruktionsdelen.

50. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-49, k ä n n e t e c k n at av att den ringforrniga konstruktionsdelen (17) bär motupplagen (12).

51. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 48-50, k ä n n e t e c k n at a v att upplöpningsramper (18) samverkar med motsvarande motupplöpningsramper (12).

52. Kopplingsaggregat enligt krav 51, känne t e c knat av att rnottrpplöp- ningsramperna (24) är burna av en ringforrnig konstruktionsdel (25), som är anordnad mellan kännetecknat av att den upplöpningsramperna bärande konstruktionsdelen och locket.

53. Kopplingsaggregat enligt krav 52, k ä n n e t e c k n at a v att rnotupplöp- ningsramperna (24) är införda direkt i radiellt törlöparrde partier (2a) på locket (2).

54. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-53, k ä n n e t e c k n at a v att efterinställningsariordningen (16) - betraktat i kopplingsaggregatets urkopplingsriktning verkar frihjulsliknande, men är i den urkopplingsriktningen motsatta riktningen emellertid självhämrnande.

55. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 51-54, k ä n n e t e c k n at a v att åtminstone upplöpningsrampema (18) har en lutningsvinkel, som ligger mellan 4 och 20°, företrädesvis i storleksordningen av 5-l2°.

56. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 51-55, kännetecknat av att upplöpningsramperna (18) har en lutningsvinkel, som åstadkommer ett självhämmande genom friktionssingrepp av upplöpningsramperna med motupplöpningspartier hos en annan konstruktionsdel. 10 15 20 25 30 35 517 336 76

57. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 51-56, k ä n n e t e c k n at a v att åtminstone konstruktionsdel (17) motupplöpningsraniperna eller motupplöpningspartierna bärande konstruktionsdel (25) är íjäderpåverkad i efierinställriingsriktning.

58. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-57, k ä n n e t e c k n at a v att efierinställningsanordningen uppvisar flera iörskjutbara efierinställriingselement (217).

59. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-58, k ä n n e t e c k n at a v att eflerinställxiingsanordningen är varvtalsberoende. (Fig. 28, 29).

60. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-59, k ä n n e t e c k n a t a v att efierinställnirigsanordningen spärras varvtalsberoende. (Fig. 28, 29).

61. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-60, k ä n n e t e c k n at a v att efierinställningsanordningen är blockerad vid varvtal över en bestämd gräns.

62. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-61, k ä n n e t e c k n at a v att efierinställriingsanordningen är verksam vid tomgångsvarvtal eller varvtal under tomgångsvarvtalet.

63. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-62, k ä n n e t e c k n at a v att efierinställningsanordningen i praktiken aktiveras vid varvtal noll.

64. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 36-63, k ä n n e t e c k n a t a v att de upplöpriingsranlperna (18) och/eller motupplöpningsramperna (24) eller -partierna uppvisande och i förhållande till locket törskjutbara delarna (17 , 25) av efierinställrxingsanordriingen är fjädrande belastade.

65. Kopplingsaggregat enligt krav 64, k ä n n e t e c k n at a v att fiäderbelastriingen alstrar en krafi i omkretsriktningen.

66. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-65, k ä n n e t e c k n at a v att en motkrafien påförande sensorfiäder (13) med sitt radiellt yttre parti (13a) stöder mot locket (2).

67. Kopplingsaggregat enligt något av ld-aven 30-66, k ä n n e t e c k n a d a v att på locket (502) är stödpartier (502a) anordnade för en motkrafien alstrande sensorfiäder.

68. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-67, k ä n n e t e c k n at a v att mellan friktionsbeläggen (7) hos kopplingsskivan (8) är en beläggfiädring (10) eller en beläggfiädringsersätming anordnad.

69. Kopplingsaggregat speciellt enligt krav 68, k ä n n e t e c k n at a v att den mellan en upplöpningsrarnperna bärande och/eller en fiiktionsbeläggen (D hos kopplingsskivan (8) anordnade beläggijädringen uppvisar en väg-krafi- karaktäristik, som över beläggfiädringens íjäderväg är anpassad till väg-krafi-karalttäristiken hos den av anpressnirigstallriksfiädern på tryckplattan utövade kraften. (Fig. 18)

70. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-69, k ä n n et e c k n a t a v att i det urkopplade tillståndet for kopplingsaggregatet är den fór manövreringen av anpressningstallriksfiädem (4) eller kopplingsaggregatet (1) erforderliga krafien i storleksordningen mellan minus 150 och 150 Nm. 517 356 77

71. Kopplingsaggregat enligt något av kraven 30-70, k ä n n e t e c k n at a v att efter frigivning av kopplingsskivan (8) genom mottryckplattan (6) övergår anpressningstallriksfiädern (4) från ett positivt krafl-väg-fórlopp till ett negativt krafi-väg-törlopp.