SE511206C2 - Grått sodaglas - Google Patents

Description

b) Un 511 206 2 temperatur av 6 700 K. Denna belysning är speciellt värdefull för att utvärdera de optiska egenskaperna hos glaspaneler för byggnader. Belysning A representerar strålningen hos en Plancks radiator vid en temperatur av ca 2 856 K. Denna be- lysning representerar det ljus som avges av bilstrålkastare och används väsentligen för att utvärdera de optiska egen- skaperna vid glasrutor för motorfordon. The International Com- mission on Illumination har också publicerat ett dokument med titeln "Colorimetry, Official Recommendations of the C.I.E." (maj 1970) vilken beskriver en teori enligt vilken de kolorimetriska koordinaterna för ljus av varje våglängd i det synliga spektrat är så definierade att de kan represen- teras på ett diagram med ortogonala axlar x och y vilket kal- las C.I.E.-trikromatiska diagrammet. Detta trikromatiska dia- gram visar den geometriska orten (locus) för ljus av varje våglängd (uttryckt i nm) inom det synliga spektrat: Detta är känt som "spectrum locus" och ljuset vars koordinater är placerat på detta spectrum locus sägs uppvisa en 100%-ig excitationsrenhet för den lämpliga våglängden. Spectrum locus avslutas genom en linje känd som purpurlinjen vilken förenar de punkter i spectrum locus vars koordinater motsvarar våg- längden 380 nm (violett) och 780 nm (röd): Ytan inneslutet av spectrum locus och purpurlinjen är det fält som är till- gängligt för de trikromatiska koordinaterna för allt synligt ljus. Koordinaterna för ljuset som avges av belysningen C t ex, motsvarar X = 0,3l01 och y = O,3163. Denna punkt C anses representera vitt ljus och följaktligen har den en exci- tationsrenhet lika med noll för alla våglängder. Linjer kan dras från punkten C till spectrum locus vid vilken som helst önskad våglängd och alla punkter placerade på dessa linjer kan definieras inte enbart med dess koordinater x och y, men även i termer av den våglängd som motsvarar den linje på vilken den är placerad och dess avstånd från punkten C relativt den tota- la längden av våglängdens linje. Med användning av detta kan ljus som transmitteras av en färgad glasskiva beskrivas i ter- mer av dess dominanta våglängd och dess excitationsrenhet ut- tryckas i procent.

D.) 511 2Û6 De facto beror C.I.E. koordinaterna hos ljus som transmitteras av en färgad glasskiva inte enbart pá glasets sammansättning utan öven på dess tjocklek. I denna beskrivning innefattande kraven, är alla beräknade värden på de trikromatiska koordina- terna (x, y) excitationsrenheten E, den dominanta våglängden kn av det transmitterade ljuset och ljustransmissionsfaktorn hos glaset (TS) beräknade ur den specifika interna transmissionen (SIT) hos en 5 mm tjock glasskiva. Den specifika interna transmissionen hos glasskivan styrs enbart av glasets absorp- tion och kan uttryckas enligt Beer-Lamberts lag; SIT = e-L” där A är glasets absorptionskoefficient (i cmd) och E är gla- sets tjocklek (cm). Som en första approximation kan SIT även representeras av formeln (I3 + R2)/(I1 ' RJ.) där Il är intensiteten hos det infallande synliga ljuset på glasskivans första yta, R1 är intensiteten hos det synliga lju- set som reflekteras av denna yta, I3 är intensiteten hos det synliga ljuset som transmitteras från glasskivans andra yta och Rzär intensiteten hos det synliga ljuset som reflekteras inåt av dess andra yta.

I nedanstående beskrivning innefattande kraven används följan- de: - den totala ljustransmissionen för belysningen A, mätt för tjockleken 4 mm (TLA4). Den totala transmissionen är resulta- tet av integrering av uttrycket: ÉTXE; . Si/z . E; . S7., mellan våglängderna 380 och 780 nm där T; är transmissionen vid våglängden Ä, E; är spektralfördelningen hos belysningen A och Sk är känsligheten hos det normala ögat som en funktion av våg-~ längden Ä.

UI b) (Ju 511 206 4 - den totala energitransmissionen, mätt vid en tjocklek av 4 mm (TE4): integrering av uttrycket: Denna totala transmission är resultatet av .zT;,.E;_/2.E;_ mellan våglängderna 300 och 2 150 nm, där E; är den spektrala energifördelningen hos solen vid 30° över horisonten. den totala transmissionen i ultraviolett, mätt för tjockleken 4 mm (TUVT4). tegrering av uttrycket: Denna totala transmission är resultatet av in- ZTBUUÄ/EÅJA mellan våglängderna 280 och 380 nm, där U; är spektral- fördelningen hos ultraviolett strålning som har passerat genom atmosfären bestämd enligt DIN standard 67507.

Föreliggande uppfinning avser speciellt mörkgrátt glas med en blàaktig skuggning. När transmissionskurvan hos en transparent substans knappast varierar alls som en funktion av den synliga våglängden, beskrivs denna substans som "neutralt grå". I C.I.E.-systemet uppvisar denna inte någon dominant våglängd och dess excitationsrenhet är noll. I förlängningen kan en kropp vars spektralkurva är relativt plan i det synliga områ- det anses vara grå men, som inte desto mindre uppvisar svaga absorptionsband, vilka tillåter att en dominant våglängd defi- nieras och en renhet som är låg men inte noll. Excitationsren- heten hos grått glas i enlighet med föreliggande uppfinning är mindre än 12%, företrädesvis mindre än 5%. Grått glas enligt föreliggande uppfinning uppvisar företrädesvis en dominant våglängd mellan 460 och 500 nm, motsvarande en blàaktig skugg- ning. Glaset uppvisar ett grått färgstick motsvarande en ljustransmissionsfaktor pà mindre än 30%.

Grått glas väljs vanligen p g a dess skyddande egenskaper mot solstrålning och dess användning i byggnader är känd speciellt i länder med mycket sol. Grått glas används också vid balkongbalustrader eller trappor, såväl som för partiell 511 206 inglasning i vissa motorfordon eller järnvägsvagnar för att skydda innehållet från att synas. För att illustrera dessa kända glas kan franska patentet 2 082 459 i namnet Compagnie de Saint-Gobain citeras. Enligt detta patent rekommenderas att glas skall framställas med en total solenergitransmission mindre än 50% där luminansfaktorn Y ligger mellan 35 och 55% vid en glastjocklek från 2 till 12 mm (luminansfaktorn Y mot- svarar TL-faktorn som används i föreliggande beskrivning).

Speciellt vid grått glas ligger luminansfaktorn Y mellan 35 och 45% för att säkerställa en kompromiss mellan effektivt solskydd och tillräcklig luminositet i mulet väder. Dylikt glas är lämpligt för arkitektändamål i tempererade områden men är otillräckligt när det finns behov av mer absorberande glas t ex då det inre i en bil med ett soltak behöver skyddas mot solstrålning eller blandning från bilstrålkastare._ I US, A, 5 023 210 beskrivs ett sätt att framställa ett neu- tralt grått ”kalk-soda-silikat?-glas med låg transmittans (mindre än 20% ljustransmission) med följande färggivande kom- ponenter, mängden angiven i viktsprocent: Pegg (totalt järn 0,04 - 0,15), Fe0 (0,08 - 0,15), Se(0,003 - 0,025), Co0(0.003 - 0,025), och Crgg (0,022 - 0.050). I patentskriften anges att i frånvaro av Ni har i stället halten av Cr ökats till vä- sentligen högre mängder än som är vanligt vid framställningen av grått glas. De i beskrivningen angivna mängderna av krom i form av Crgg utgör 0,022 - 0.050 viktsprocent och företrädes- vis högre än 0,027 viktsprocent. I exemplen ligger inget Crgg- värde under 0,029 viktsprocent. _/ Föreliggande uppfinning avser ett mörkgràtt glas speciellt lämpligt för installation vid bilar med soltak.

Föreliggande uppfinning avser ett grått kalk-soda-silikatglas sammansatt av glasbildande huvudbestàndsdelar tillsammans med färgande medel, kännetecknad av att järn, selen, kobolt och krom föreligger i glaset som färgande medel i mängder mot- svarande följande procentändelar med avseende på glasets vikt: lx.) Un 511 206 6 Fezos 0,5-o,9% co o,o1z-o,ozs% se o,oozs-o,o1o% crzoa o,oos-o,o2o% varvid proportionerna av färgande medel är sådana att glaset uppvisar följande ljustransmitterande egenskaper: - ljustransmissionsfaktor (TL) mindre än 30% - excitationsrenhet (P) mindre än 12%.

Det visade sig överraskande att ett mörkgrått glas av denna typ kunde erhållas med färgande medel vars typ och koncentra- tion är liknande de som beskrivs av det franska patentet 2 082 459. I själva verket beskriver det senare ett kalk- -soda-silikatglas där närvaron av järn, kobolt, selen och krom som färgande medel föreligger i följande proportioner: Fe,o3 o,2-1% coo o,oo3-0,03% se o-o,o1o% crzoa 0,003-o,o2o% vilket ger ett grått glas, vars luminansfaktor ligger mellan och 45% (mer än 40% enligt exemplen) och sålunda en transmissionsfaktor TL klart ovanför 30%.

De facto kan glas med väsentligen liknande färgegenskaper pro- duceras genom att använda nickel som det huvudsakliga färgande medlet. Närvaron av nickel ger emellertid vissa nackdelar, speciellt när glaset skall produceras genom "float-glas"-förfarandet. Vid detta förfarande, leds ett band av hett glas längs ytan på ett bad av smält tenn så att dess ytor blir plana och parallella. För att förhindra oxidation av tennet på badets yta, vilket skulle leda till infångning av tennoxid i bandet, upprätthålles en reducerande atmosfär ovan- för badet. När glaset innehåller nickel reduceras detta parti- ellt av atmosfären ovanför tennbadet och ger upphov till en diffusion i det producerade glaset. Därutöver kan nickel 7 511 206 som föreligger i glaset bilda nickelsulfid NiS. Denna sulfid uppvisar olika kristallina former, vilka är stabila inom olika temperaturområden. Omvandling från en av dessa former till en annan skapar problem när glaset måste förstärkas genom värme- behandling, som är fallet inom bilområdet och även vid vissa glaspaneler som används vid byggnader (balkonger, spandreller etc). Glas enligt uppfinningen vilket inte inne- håller nickel är sålunda speciellt väl anpassat att formas ge- nom float-glas-förfarandet och även för arkitektonisk an- vändning och inom området för motorfordon eller andra fordon.

Den kombinerade närvaron av järn, kobolt, selen och krom som färgande medel gör det möjligt att styra de optiska energiegenskaperna hos grått glas enligt uppfinningen. ten av olika färgande medel var för sig individuellt Effek- vid framställning av glas beskrivs nedan (enligt Ölass av H. Scholtze - översatt av J. Le Du - Glass Institute - Paris): Järn: Järn finns de facto närvarande i nästan allt kommersi- ellt producerat glas antingen i form av orenhet eller infört med avsikt som färgande medel. Närvaron av Fe”-joner ger upphov till en lätt absorption av synligt ljus med en kort våglängd (410 och 440 nm) och ett mycket starkt absorptionsband i ultraviolett (absorptionsbandet cent- rerat runt 380 nm), medan närvaron av Fe”-joner ger I upphov till en stark absorption i det infraröda (absorptions- band centrerat på l 050 nm). Ferrijoner ger glaset en milt gul färg medan ferrojoner ger en starkare blågrön färgning.

- Selen: Se”-katjonen uppvisar praktiskt taget ingen färgande effekt, medan det oladdade grundämnet Se° ger en skär färgning. Se”-anjonen bildar en kromofor med ferrijoner som är närvarande och p g a detta erhålles en brunröd färg hos glaset.

- Kobolt: Gruppen COHO, ger en intensivt blà färgning med en dominant våglängd nästan motsatt den som ges av järn-selen- lx) UI 511 206 3 kromoforen.

- Krom: Närvaron av gruppen Crnïk ger upphov till absorptions- band vid 650 nm och ger en ljust grön färg.

Stark oxidation ger upphov till grupp Cr“O4 vilket ger ett mycket intensivt absorptionsband vid 365 nm och ger en gul färgning.

Egenskaperna med avseende på energi och de optiska egenska- perna hos glas innehållande dessa olika färgande medel beror sålunda på en komplex interaktion mellan dessa, varvid var och en av dessa färgande medel uppvisar ett uppträdande vilket be- ror starkt på sitt redoxtillstånd och sålunda på närvaron av andra element vilka troligen påverkar detta tillstånd.

Vi har noterat att när proportionerna kobolt, selen och krom färgande medel ligger mellan de ovan definierade gränserna, tillåter de att den lägsta möjliga totala ljustransmissionen kan uppnås, utvärderad för belysningen A (TLA4) med hänsyn taget till maximiinnehållet av O,9% järn (beräknat som Pegg).

Glas enligt uppfinningen uppvisar företrädesvis en total ljustransmission TLA4 av mellan 10 och 35% vilket gör det spe- ciellt användbart för att övervinna bländning från for- donstrålkastare när det används som sido- och bak- fönster eller i motorfordonets tak. När proportionen av kobolt faller under de ovan definierade gränserna, t exlg till 100 ppm och proportionen krom faller under de gränser som definieras ovan t ex till 35 ppm har vi funnit att ljustransmissionsfaktorn (TL) ökar t ex till 33% eller mera.

Närvaron av färgande medel av järn och selen inom de ovan definierade gränserna tillåter en stark absorption i det ult- ravioletta området. Glas enligt uppfinningen uppvisar företrädesvis en total transmission i det ultravioletta områ- det (TUVT4) av mindre än 14%. Denna egenskap är speciellt för- delaktig inom motorfordonsområdet. Den lägre transmissionen av ultraviolett strålning förhindrar och reducerar åldringen och missfärgningen av inredningen i motorfordon. 9 511 206 Det låga krominnehàllet i glas enligt uppfinningen begränsar fördelaktigt oxidationen av järn i glas. Detta låga innehåll tillåter att man behåller ett maximum av järn i den tvàvärda formen, vilket ger glaset en hög absorption av infraröd strålning. Den totala energitransmissionen hos glaset (TE4) är företrädesvis mellan 20 och 40%.

Den blåaktiga skuggningen hos glaset är väsentligen associerad med kombination av kobolt- och seleniummedel.

I en speciellt föredragen utföringsform av uppfinningen känne- tecknas det gråa glaset av närvaron av färgande medel i mängder motsvarande följande procentandelar med avseende på glasvikten: Fegh 0,57-0,70% Co 0,017-0,020% Se 0,005-0,008% Cr¿03 0,016-0,020% varvid proportionerna av de färgande medlen är sådana att gla- set uppvisar följande ljustransmitterande egenskaper: - ljustransmissionsfaktor (TL) mellan 16 och 22% - excitationsrenhet (P) mindre än 6%.

Inom dessa föredragna gränser är det möjligt att erhålla glas hos vilket den totala ljustransmissionen för belysningen A (TLA4) ligger mellan 20 och 25% och den totala energi- transmissionen (TE4) ligger mellan 30 och 35%.

Glas motsvarande de mera begränsade koncentrationsområdena för de färgande medlen definierade ovan är speciellt effektiva ef- tersom det kombinerar egenskaperna av làg energitransmission och låg ljustransmission vilket gör dem perfekt lämpade för användning som soltak i motorfordon eller för användning i byggnader placerade i länder med mycket sol. Vid dess använd- ning som byggnadsmaterial, kombineras dess estetiska egenska- 511 206 10 per med höga energivinster förknippade med de lägsta kraven på luftkonditioneringssystem.

Dylikt glas används företrädesvis i form av skivor med t ex en tjocklek av 4 eller 5 mm för framställning av soltak, 3 mm för sido- och bakfönster i motorfordon och mer än 4 mm i byggnader.

Glasen enligt föreliggande uppfinning kan framställas med kon- ventionella metoder. Som råmaterial kan antingen naturliga ma- terial, återanvänt glas, slagg eller någon kombination därav användas. De färgande medlen tillsätts inte nödvändigt- vis i den form som visas men det är konventionellt att ge de mängder av tillsats av färgande medel, i ekvivalenter i den form som visas. I praktiken kan järn tillsättas som järndioxidrött (rouge), kobolt som hydrerat sulfat såsom t ex CoSO4.7H2O eller CoSO,.6H2O, form eller som en selenit t ex som Na,SeO3 eller ZnSe03 och selen kan tillsättas i grundämnes- krom kan tillsättas som ett bikromat såsom K¿h5O7. Andra ele- ment föreligger i bland som föroreningar i utgàngsmaterialet som används för att forma glaset enligt uppfinningen, (såsom t ex magnesiumoxid vid en nivå i storleksordningen SO ppm) an- tingen i det naturliga materialet eller i återanvänt glas el- ler slagg, men där närvaron av dylika orenheter inte för egen- skaperna av glaset utanför de gränser som definieras ovan, an- ses dylikt glas vara inom omràdet för föreliggande uppfinning.

I en annan föredragen utföringsform av uppfinningen är det gråa glaset associerat med en beläggning av åtminstone en metalloxid, t ex en beläggning bestående av titanoxid, tenn- oxid, järnoxid, koboltoxid, kromoxid eller en blandning av dessa.

Ett glas vilket uppbär en dylik beläggning uppvisar företrä- desvis vid en tjocklek av 4 mm en ljustransmissionsfaktor (belysning C) mindre än 15%, en energitransmissionsfaktor läg- re än 25% och en total transmission för ultraviolett mindre än %. b) Un 11 511 206 Dylikt glas uppvisar optiska och energiegenskaper vilka är svåra att erhålla enbart med ett bulkframställt färgat glas; dessa låga transmissioner kan normalt endast uppnås med mycket stora kvantiteter av järn vilket gör den glasbildande satsen svår att smälta.

Föreliggande uppfinning kommer att illustreras med följande specifika exempel på kompositioner enligt uppfinningen.

Exempel l-8 Tabell I ger baskompositionen av glaset såväl som de ingående ämnena i den glasbildande satsen, som skall smältas för att producera glaset enligt uppfinningen (kvantiteterna uttryckta som kilo per ton glasbildande sats). Tabell II ger de färgande medlen som skall tillsättas till satsen (kvantiteterna ut- tryckta i kg per ton av glasbildande råmaterial). Tabell IIIa och IIIb ger viktproportionerna av färgande medel i det fram- ställda glaset. Dessa proportioner bestäms genom röntgenfluo- rescens hos glaset och omvandlas till de molekyltyper som vi- Tabell IIIa och IIIb ger också optiska och energiegenska- per motsvarande de definitioner som ges i föreliggande be- sas. skrivning. I dessa tabeller har "TL x mm" samma definition som "TL" men med den indikerade tjockleken och inte vid 5 mm.

Exempel 7 avser ett glas enligt Exempel 5 på vilket ett skikt av järn-, kobolt- och kromoxider har avsatts. Ett dylikt skikt uppvisar en tjocklek av mellan 35 och 45 nm. Det innehåller, i viktproportioner, 62% koboltoxid, 26% järnoxid och 12% krom- oxid. Ett dylikt skikt erhålles lätt genom pyrolys av organo- metalliska reagens såsom acetylacetonater, pà glasbandet medan det fortfarande är hett vid dess utträde ur float-tanken.

Exempel 8 avser ett glas enligt Exempel 5 på vilket ett skikt av titanoxid avsatts till en tjocklek mellan 45 och 50 nm.

Detta skikt är avsatt genom pyrolys av en organisk titan- förening på det heta glaset. 511 206 Färgande medel (kg) beräknat i form av Exemnel nr.: Fe2O3 C00 Se K2Cr2O7 12 TABELL I: GRUNDGLAS Analys av grundglas SiO2 Al2O3 CaO Mgo Na2O Kzo 72,0% O,8% 8,8% 4,2% 14,1% 0,1% Utgångsämnen i grundglaset 571,3 Sand Fältspat Kalksten Dolomit Na2c03 Sulfat Nitrat TABELL II 1 4,77 0,18 0,07 0,29 29,6 ,7 162,1 181,1 ,1 ,1 2 4,94 0,18 0,07 0,28 3 ,19 0,19 0,11 0,27 Färgande medel (viktmängd med avseende beräknat i form av CO (PPU) 52 (PPWJ Cr2O3 0,581 175 34 181 0,602 174 32 174 0,632 182 170 4 4,66 0,18 0,12 0,31 4,85 0,19 0,17 0,29 på glaset) 0,567 170 59 194 0,59 184 96 183 6 4,81 0,19 0,15 0,31 0,585 182 76 193 511 206 13 TABELL IIIa Glasets egenskaper: Exempel 1: 1 2 3 4 TL (%) 24,1 24,4 20,9 21,7 P (%) 11,6 10,8 5,6 4,9 ÄD (nm) 480,6 481,1 481,6 481,0 TLA4 (%) 28,6 28,7 25,7 26,3 TE4 (%) 35,9 35,1 32,8 33,9 TUVT4 (%) 11,8 10,6 7,3 10,9 TL 4 mm 31,7 32,0 28,3 29,0 TL 6 mm 18,6 18,9 15,7 16,3 TL 12 mm 3,8 3,9 2,7 2,9 TABELL IIIb Glasets egenskaper: Exempel 1: 5 6 7 8 TL (%) 19,8 17,8 7,8 13,3 P (%) 0,13 0,8 12,4 5,5 AD (mm) 494,7 470,2 590,4 578,9 TLA4 (2) 25,0 22,9 - - TE4 (2) 36,9 33,0 24,0 31,5 TUVT4 (2) 6,0 6,2 1,9 3,9 TL 4 mm 27,6 24,9 10,7 18,4 TL 6 mm 15,1 13,0 5,7 9,7 TL 12 mm 2,5 1,0 0,9 1,5 Exempel 9 och 10 Enligt förfarandet som beskrives i samband med Exempel 1-8 ovan formades nedanstående glas och testades med avseende på sina egenskaper vilka visas i följande Tabell IV. Exempel 10 relaterar till ett glas i enlighet med Exempel 9 på vilket ett skikt av järn-, kobolt- och kromoxid har avsatts som beskrives i samband med Exempel 7 ovan. 511 206 Färgande medel: Exemgel nr: Fe2O3 (%) CO (PPN) Se (PPM) Cr2O3 TABELL IV: GRUNDGLAS Utgångsämnen i grundglaset Sand Dolomit Na2C03 A1(oH)3 Sulfat Nitrat 14 587 201 172 Färgande medel Fe203 CoO Se K2Cr2O7 9 0,655 187 58 190 Glasets egenskaper: Exemgel nr: TL (%) P (%) kg (Um) TLA4 (%) TE4 (%) TUVT4 (%) TL 4 mm 17,2 3,2 479,0 22,3 ,9 7,1 ,50 0,20 0,11 0,30 0,655 187 58 190 6,3 9,1 579,7 17,9 1,5 8,9

Claims (12)

10 15 20 25 go 35 511 206 15 Patentkrav

1. Grått kalk-soda-silikatglas sammansatt av glasbildande huvudbeståndsdelar tillsammans med färgande medel, känne- tecknat av att järn, selen, kobolt och krom föreligger i glaset som färgande medel i mängder motsvarande följande procentandelar med avseende på glasets vikt: Fezos o,s-o,9% co o,ø1z-o,o2s% se o,oo2s-o,oio% crzoa o,oos-o,o2o% varvid egenskaperna hos de färgande medlen är sådana att glaset uppvisar följande ljustransmitterande egenskaper: - ljustransmissionsfaktor (TL) mindre än 30% - excitationsrenhet (P) mindre än 12%.

2. Glas enligt krav 1, kännetecknat av att den totala ljustransmissionen, mätt vid en glastjocklek av 4 mm, med belysning A (TLA4) ligger mellan 10 och 35%.

3. Glas enligt krav 1 eller 2, kännetecknat av att den totala ljustransmissionen, mätt vid en tjocklek av 4 mm (TE4) ligger mellan 20 och 40%.

4. Glas enligt något av kraven 1-3, kännetecknat av att det uppvisar en dominant våglängd av mellan 460 och 500 nm.

5. S. Glas enligt något av kraven 1-4, kännetecknat av att den totala transmissionen i det ultravioletta området, mätt vid en tjocklek av 4 mm (TUVT4) är mindre än 14%.

6. Glas enligt något av kraven 1-5, kännetecknat av att de färgande medlen föreligger i mängder motsvarande följande procentandelar med avseende på glasets vikt: 10 15 20 25 30 511 206 16 0,S7-O,7o% co o,o17-o,o2o% se o,oos-o,oos% cr2o3 o,o1e-o,o2o% varvid proportionerna av de färgande medlen är sådana att glaset uppvisar följande ljustransmitterande egenskaper: - ljustransmissionsfaktor (TL) av mellan 16 och 22%; - excitationsrenhet (P) av mindre än 6%.

7. Glas enligt krav 6, kännetecknat av att den totala ljustransmissionen, mätt för en glastjocklek av 4 mm, med belysning A (TLA4) ligger mellan 20 och 25%.

8. Glas enligt krav 6 eller 7, kännetecknat av att den totala energitransmissionen, mätt för en tjocklek av 4 mm (TE4) ligger mellan 30 och 35%.

9. Glas enligt något av kraven 1-8, kännetecknat av att det är i form av en skiva.

10. Glas enligt krav 9, kännetecknat av att det uppbär en beläggning bestående av åtminstone en metalloxid.

11. Glas enligt krav 10, kännetecknat av att den belagda glasskivan uppvisar, för en tjocklek av 4 mm, en ljus- transmissionsfaktor (belysning C) av mindre än 15%, en energitransmissionsfaktor av mindre än 25% och en total transmission för ultraviolett av minst 5%.

12. Glas enligt något av kraven 9-ll, kännetecknat av att det är placerat i ett soltak på ett motorfordon.