SE510380C2 - Sätt att reglera strömtillförsel till en elektrostatisk stoftavskiljare - Google Patents

Description

510 380 10 15 20 25 30 35 2 i det på utfällningselektroderna successivt växande stoft- skiktet. När man får partialurladdningar i stoftskiktet blir effekten bland annat emission av laddningar och stoft från utfällningselektroderna, s.k. återstrålning (eng. back- corona).

För att optimera driften och minska energiförbrukningen samtidigt som avskiljningen förbättras har flera metoder för pulsmatning av strömmen till filtret föreslagits. Exempel finns i US-4,052,l77 och US-4,410,849. I den först nämnda föreslås inmatning av pulser som är av storleksordningen mikrosekunder, vilket innebär att likriktarna blir mycket dyra. I den senare föreslås pulser av storleksordningen millisekunder, vilket ganska enkelt kan erhållas genom selektiv styrning av helt vanliga tyristorlikriktare som matas med växelspänning av nätfrekvens.

Genom pulsbreddsmodulering av en mellanfrekvens på 10 till 50 kHz erhålles med relativt enkla medel pulslängder ned till 0,02-0,10 ms och en snabb reglering med tillför- litlig styrning av strömtillförseln till den elektrostatiska stoftavskiljaren. Sådana metoder beskrivs i bland annat DE 35 22 568 Och WO 88/07413.

Med de nya teknikerna har antalet styrparametrar ökat och därmed komplexiteten i reglersystemen. Tyvärr leder detta också till att själva inregleringen ökar störningen i avskiljarens funktion. På samma sätt som utsläppen ökar under renslagningen av filtret kommer utsläppen att öka under den tid som inreglering pågår eller kontroll av in- ställda reglerparametrar göres.

Det är därför synnerligen angeläget att metoder utveck- las för en snabb och säker inreglering av strömmatningen till elektrostatiska stoftavskiljare grundad på enbart elektriska mätningar i själva avskiljaren eller tillhörande likriktare. Det har visat sig att även om renslagningen mycket starkt påverkar stoftkoncentrationen i den från avskiljaren utgående gasen ändras relationen mellan ström och spänning i en avskiljare endast marginellt på grund av detta. 10 15 20 25 30 35 510 380 3 Några försök med optimering grundad på enbart mätning av elektriska storheter har redan gjorts och som exempel hänvisas till US-4,311,49l, EP-465 547 och EP-184 922. Dessa exempel har dock kvarvarande brister när det gäller följsam- het, vid processändringar, och tillförlitlighet, när det gäller att finna den inställning som ger minimal energi- förbrukning under varierande förhållanden vid avskiljning av högresistivt stoft.

Den av oss kända äldre teknik som ligger närmast föreliggande uppfinning presenteras i US 4,690,694 (DE 35 26 009). I denna föreslås en utvärdering av den hastighet med vilken spänningen faller från sitt toppvärde under en strömpuls till nivån för koronastart. Detta förslag har dock visat sig leda till helt felaktiga slutsatser och ofta inte ge någon information om optimal strömtillförsel.

UPPFINNINGENS SYFTE Det har visat sig att de hittills prövade metoderna inte alltid, vid avskiljning av högresistivt stoft, leder fram till den optimala parameterkombinationen. Detta gäller speciellt för de metoder som bygger på mätning av stoftkonc- entrationen, men det gäller även för hittills föreslagna metoder som bygger på mätning av elektriska storheter.

Det är en huvuduppgift för föreliggande uppfinning att anvisa en förbättrad metod för val av driftsparametrar för elektrostatiska stoftavskiljare vid avskiljning av s.k. svårt stoft, exv. stoft med hög resistivitet.

En annan uppgift för föreliggande uppfinning är att anvisa en metod som, grundad på mätning av enbart elektriska storheter i en viss stoftavskiljarenhet, rent allmänt ger en snabbare och säkrare inreglering av denna elektrostatiska stoftavskiljarenhet.

Det är speciellt en uppgift för aktuell uppfinning att anvisa en metod som kan användas vid all pulsmatning ända ned till pulslängder av storleksordningen 1 mikrosekund och därunder och som utan komplicerade beräkningsprogram med 510 sso 4 10 15 20 25 30 35 stor säkerhet ger information om den bästa arbetspunkten för den elektrostatiska stoftavskiljaren.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Föreliggande uppfinning avser ett sätt att vid en elektro- statisk stoftavskiljarenhet, innefattande emissionselek- troder och utfällningselektroder, mellan vilka en varierande högspänning upprätthålles, styra en till dessa matad pulserande likström. Den pulserande likströmmens frekvens, pulshöjd och/eller pulslängd varieras, så att ett flertal frekvens-höjd-längd-kombinationer erhålls.

Vid sättet enligt uppfinningen fastställes en första tidpunkt, för slutet på den tillförda strömpulsen, och en andra tidpunkt, när spänningen mellan emissionselektroder och utfällningselektroder fallit till en förutbestämd nivå Uref. Längden på ett tidsintervall mellan den första tid- punkten och den andra tidpunkten beräknas och längden på tidsintervallet användes för utväljande av den pulserande likströmmens frekvens-höjd-längd-kombination.

ALLMÄN BESKRIVNING Av UPPFINNINGEN En av de grundläggande iakttagelserna vid drift av elektro- statiska stoftavskiljare är att avskiljningen blir mer effektiv när spänningen mellan emissionselektroder och utfällningselektroder ökas. Väsentligen finner man att partiklarnas fysiska vandringshastighet beror på kvadraten av den elektriska fältstyrkan och därmed även på kvadraten av spänningen.

En effektiv avskiljning kräver därför en hög spänning - ju högre desto bättre. Det användbara spänningsintervallet begränsas uppåt av att man får överslag mellan elektroderna.

Vid problemfri drift söker man därför att arbeta så nära överslagsgränsen som möjligt. 10 15 20 25 30 35 510 380 5 Hög spänning betyder också generellt att strömtätheten blir hög. Om det stoft som avskiljes leder ström bra innebär detta inte något problem, men om stoftet har hög resisti- vitet och strömtätheten i gasen är hög kommer det avskiljda stoftskiktet på utfällningselektroderna att laddas upp så att den elektriska fältstyrkan i skiktet blir tillräcklig för att genom stoftskiktet driva samma höga strömtäthet.

Detta leder ofta till elektrisk nedbrytning av stoftskiktet, s.k. återstrålning (eng. back-corona) om inte strömtätheten begränsas.

Det är sedan länge, mer än 50 år, känt att pulsmatning av strömmen till elektrostatiska avskiljare ger förbättrade prestanda för avskiljaren när stoftet är svårt att avskilja, d.v.s. högresistivt. Detta anses bero på att man kan hålla nere medelvärdet på strömmen utan att avsevärt försämra strömmens fördelning vid utfällningselektroderna. Som nämnts ovan har detta lett till att man med ibland mycket kompli- cerad utrustning sökt införa nödvändig energi i avskiljaren även med mycket korta pulser.

Så småningom växte kunskapen fram att det fungerade utmärkt även med pulser av samma storleksordning som halv- vågorna i den vanliga växelspänning som används i distribu- tionsnäten. Detta förklarades med att laddningsförändringar i stoftskiktet, som vid laddningstillväxt orsakar den s.k. återstrålningen, har en tidskonstant på ungefär 1 sekund.

Det får emellertid inte tolkas som så, att det tar 1 sekund att ladda upp skiktet, även om många gör detta misstag, utan som att det tar ungefär en sekund för skiktet att ladda ur sig när uppladdningen har upphört. Uppladdningen styrs enbart av tillförd laddning, d.v.s. av strömmens storlek.

Uppladdningen kan alltså ske på mindre än en millisekund om strömstyrkan är tillräckligt stor.

En elektrostatisk stoftavskiljarenhet kan betraktas som en kondensator med relativt hög läckström. Ju högre spän- ningen ligger över koronaurladdningens tändspänning, desto större är läckströmmen. Resultatet blir även att spänningen då faller ganska snabbt om inte ny laddning tillföres. 510 380 10 15 20 25 30 35 6 Om utfällningselektroderna är rena eller belagda med ett stoftskikt vars resisitvitet är låg slocknar korona- urladdningen ungefär vid tändspänningen och därmed upphör spänningsfallet. Detta gäller dock inte generellt. När stoftskiktet har tillräckligt hög resisitivitet, nivån styrs av strömtätheten, sker urladdningar även i stoftskiktet.

Detta leder till generering av laddningar av motsatt polari- tet och sänker koronans släckspänning så att stoftavskiljar- enheten kan ladda ur sig till väsentligt lägre nivå.

Urladdningen går också fortare, läckströmmen vid en given spänning är större.

Tillförsel av ström i form av pulser till en stoft- avskiljarenhet leder generellt till en ökande spänning under pulsen och en minskande mellan pulserna, se Fig. 1 och Fig. 2. Som nämnts ovan beror ökningshastigheten under pulsen på strömmens storlek och urladdningshastigheten på aktuell spänningsnivå samt om jonisering även sker vid stoftskiktet, s.k. återstrålning.

Konsekvenserna av återstrålning kommer dock att märkas redan under pulsen. När man tillfört stoftskiktet den laddning som krävs för att fältstyrkan i stoftskiktet skall leda till partialurladdningar i skiktet ökar strömmen kraftigt vid konstant spänning. Vanligtvis finns andra begränsningar som leder till att man trots fortsatt laddningstillförsel får en fallande spänning. Spänningens tidsförlopp blir i princip det som visas i Fig. 3. En faktiskt registrerad kurva visas i Fig. 4.

I den tidigare nämnda US 4,690,694 är detta faktum obekant. I denna föreslås att man skall sträva efter att göra tiden mellan spänningens topp och koronans släckning så lång som möjligt. Vid studie av Fig. 4 inses att man kan få denna att bli hur lång som helst under pågående återstrål- ning med ytterst miserabla förhållanden i stoftavskiljar- enheten. p Då detta leder till att man vid pulsens slut har en förhållandevis låg spänning och en förhållandevis hög ström kommer dock spänningen efter pulsen att avta mycket snabbt.

Denna insikt leder fram till föreliggande uppfinning som 10 15 20 25 30 35 510 380 7 föreslår att man använder den faktiskt urladdande delen av spänningskurvan som kriterium för styrning av strömtillförseln till stoftavskiljarenheten. Detta sker genom att man fastställer längden på ett tidsintervall som börjar då strömpulsen slutar och slutar då spänningen mellan emissionselektroder och utfällningselektroder fallit till en förutbestämd nivå. Denna nivå bör ligga vid eller över koronans tändspänning, lämpligtvis högst 25% över. Längden på intervallet användes som reglerparameter, i första hand så att man söker arbeta nära de förhållanden som ger maximal längd på intervallet.

Enligt föreliggande uppfinning föreslås därför att man varierar pulsernas längd, höjd och frekvens så att man ex- empelvis för varje frekvens fastställer den maximalt uppnåeliga längden på intervallet och sedan upprepar detta förfarande för andra frekvenser och använder dessa intervallängder för att välja parametrar för den fortsatta driften. Lämpligtvis genomför man en undersökning av ett tillräckligt stort frekvensområde så att man finner en viss frekvens som ger det allra längsta intervallet, över vilken frekvens man åter får ett kortare intervall, och fortsätter driften med en frekvens nära eller lika med detta värde. I takt med förändringar i gasen som skall renas varierar man sedan pulsens storlek vid denna frekvens så att man ligger nära överslagsgränsen. Företrädesvis väljer man just den frekvens som ger maximum för intervallets längd.

Vid en lämplig utföringsform användes ett speciellt pulsdon för tillförsel av strömmen till den elektrostatiska stoftavskiljarenheten. Vid användning av speciella pulsdon, som högfrekvensomriktare, kan pulsfrekvensen varieras t.ex. mellan 1 Hz och 10 kHz, företrädesvis mellan 1 Hz och 1 kHz.

Vid användning av nätfrekvens och tyristorer, som, via en transformator, överför en del av en halvvåg från en väsentligen sinusformad spänning till den elektrostatiska stoftavskiljarenheten, tvingas man att acceptera att pulslängd och pulshöjd samvarierar på ett sätt som bestäms av nätspänningen och att pulsfrekvensen bara kan varieras som submultipler av nätfrekvensen. 510 380 10 15 20 25 30 35 8 Den föredragna variationen av pulsernas utseende är sådan att man väljer den, med tillgänglig utrustning, maximala höjden på pulsen och för att få en varierande laddning varierar längden på pulsen. Lämpligen börjar man med en förhållandevis låg frekvens och fastställer vid denna den pulsform som ger maximal intervallängd och upprepar sedan detta förfarande vid successivt högre frekvenser. När en ytterligare frekvenshöjning ger en reducerad maxlängd avbrytes inregleringen.

Ett alternativt förfarande är att man under inregler- ingen håller frekvensen konstant och börjar med en kort puls vars längd och/eller laddning successivt ökas så länge som detta leder till ökad intervallängd. Man kan också exv. hålla pulsernas laddning konstant och variera frekvensen med början på ett lågt värde.

Valet av styralgoritm beror i hög grad på pulsdonets uppbyggnad.

Uppfinningens fördelar är mest markanta när ström- pulserna har en kort falltid, eller åtminstone till sist avtager med hög hastighet.

KORTFATTAD FIGURBESKRIVNING Uppfinningen skall nu närmare beskrivas i anslutning till bifogade ritningar där Fig. 1 visar det principiella tidsberoendet för spänningen mellan elektroderna för en elektrostatisk stoftavskiljar- enhet som tillföres en relativt kort strömpuls; Fig. 2 visar motsvarande för en något längre strömpuls som dock inte ger återstrålning från stoftskiktet; Fig. 3 visar det principiella tidsberoendet för spänningen mellan elektroderna för en elektrostatisk stoftavskiljar- enhet som tillföres en så stor strömpuls att återstrålning från stoftskiktet begränsar spänningsstegringen; 10 15 20 25 30 35 510 380 9 Fig. 4 visar tidsberoendet för spänningen, motsvarande Fig. 3, uppmätt på en elektrostatisk stoftavskiljarenhet i drift; Fig. 5 visar ett förenklat kopplingsschema för en anordning lämplig vid utförande av det föreslagna sättet.

BESKRIVNING AV FÖRESLAGEN UTFÖRINGSFORM I Fig. 1 visas spänningens tidsberoende som en heldragen linje då en elektrostatisk stoftavskiljarenhet tillföres en strömpuls, med konstant amplitud, visad med en streckad linje. Strömpulsen innehåller förhållandevis lite laddning.

Spänningen stiger under hela strömpulsen och faller sedan åter ned till koronatändspänningen. Med en dubbelpil markerad "d" antyds längden på ett intervall mellan ström- pulsens slut och den tidpunkt då spänningen fallit till en vald spänningsnivå, U¿ef, som i detta fall är koronans tändspänning. Den punktstreckade linjen anger denna spän- ningsnivå, Uref. Bestämning av koronans tändspänning kan exv. ske med en metod beskriven i US 5,477,464.

I Fig. 2 visas på samma sätt spänningens tidsberoende då strömpulsen förlängts något med bibehållen amplitud.

Pulsladdningen är dock inte så stor att återstrålning startar. Intervallet "d" är här väsentligt längre.

I Fig. 3 visas spänningens tidsberoende då strömpulsen förlängts så att laddningen är tillräcklig för att åter- strålningen skall starta under pulsen. Detta leder till en deformation genom att spänningsökningen avbrytes och att spänningen börjar avta trots fortsatt laddningstillförsel.

Spänningen mellan elektroderna vid strömpulsens slut är i detta fall väsentligt lägre än i Fig. mellan pulserna väsentligt under den förutbestämda nivån 2. Spänningen faller Utef- Det i Fig. 3 erhållna intervallet "d" är väsentligt kortare än det i Fig. 2. Detta motsvarar på ett korrekt sätt den väsentligt sämre funktionen för den elektrostatiska 510 380 10 15 20 25 30 35 10 stoftavskiljarenheten vid drift enligt Fig. 3. Om man använder den metod som föreslagits i nämnda US 4,690,694 får man ingen information om denna skillnad. Tidsintervallet från spänningsmaximum till koronastartspänning är ungefär lika i båda figurerna. Detta gör att metoden enligt US 4,690,694 har så avgjorda nackdelar att den inte är ändamålsenlig.

Fig. 1 - 3 visar för åskådlighetens skull förenklade samband. I Fig. 4 visas en med oscillograf registrerad kurva utvisande spänningen under normal drift med en elektro- statisk stoftavskiljare. Strömpulsen är väsentligt längre än den optimala som skulle erhållas med här föreslagen metod.

Det aktuella medelvärdet på strömmen är drygt tre gånger så stort som det vid optimal drift.

Figur 5 visar i ett principkopplingsschema en spänningsomvandlande anordning som matar högspänd likström till en stoftavskiljarenhet 1. Anordningen består av en trefas likriktarbrygga 2, en pulsgenerator 3, en trans- formator 4, en helvågslikriktarbrygga 5 för enfas, en drossel 6 samt en styrutrustning 7 med tillhöriga mät- motstånd 8, 9 och 10.

Den trefasiga likriktarbryggan 2 innefattar sex dioder 21 till 26 och är via tre ledare 27, 28, 29 anslutna till ett vanligt trefas växelströmsnät.

Pulsgeneratorn 3 består av fyra transistorer 31 till 34 och fyra dioder 35 till 38. Transistorerna styrs genom att deras baser är anslutna till styrutrustningen 7.

Helvågslikriktarbryggan 5 består av fyra dioder 51 till 54.

Styrutrustningen 7 är förutom anslutningen till tran- sistorerna 31-34 kopplad till ett mätmotstånd 8 i serie med stoftavskiljarenheten 1, för mätning av strömmen till stoft- avskiljarens elektroder, och till en spänningsdelare bestående av två motstånd 9 och 10 kopplade mellan stoft- avskiljarenhetens elektroder för mätning av aktuell spänning mellan dessa elektroder. 10 15 20 25 30 35 510 380 ll Anordningens funktion är följande. Via ledningarna 27-29 matas likriktarbryggan 2 med trefas växelström. Denna lik- riktas och överför via ledningar 11 och 12 en likspänning till pulsgeneratorn 3. Med styrutrustningen 7 styrs tran- sistorernas 31-34 ledtider så att en pulsbreddsmodulerad spänning, väsentligen formad som en fyrkantsvåg, via ledningar 13 och 14 påföres transformatorns 4 primärsida.

Den i transformatorns 4 sekundärlindning inducerade spänningen likriktas av likriktarbryggan 5 och via glätt- ningsdrosseln 6 matas stoftavskiljarenhetens 1 elektroder med den erhållna likströmmen.

Styrutrustningen 7 styr som nämnts transistorerna 31-34 och övervakar dessutom stoftavskiljarens ström och spänning via motstånden 8 och 10. Genom att ledtiderna för transisto- rerna styrs kan pulsbredden för den genererade, väsentligen fyrkantsformade, strömpulsen varieras och därmed styr man såväl ström som spänning i stoftavskiljaren.

Vid en exemplifierande användning av uppfinningen tänkes anordningen enligt ovan arbeta med en mellanfrekvens på 50 kHz och en aktuell pulsfrekvens på 10 Hz. Pulshöjden är den för donet maximala och strömmen regleras så att överslags- gränsen kontinuerligt avkännes genom att pulslängden varieras något runt ett medelvärde på ungefär 1 ms.

Vid inregleringen sänkes pulsfrekvensen till 5 Hz och pulslängden ökas stegvis under registrering av längden på tidsintervallet mellan strömpulsens slut och den tidpunkt då spänningen fallit till en bestämd nivå strax över koronans tändspänning. När ökad pulslängd ger ett kortare intervall avbrytes ökningen. Den maximala intervallängden registreras.

Vid successivt ökad pulsfrekvens, upp till värden över 10 Hz, upprepas förloppet så att, för varje frekvens, en maximal intervallängd fastställes. Den frekvens för vilken den under regleringen noterade maximala intervallängden erhölls används i den fortsatta driften. Vid denna frekvens varieras sedan på sedvanligt sätt pulslängden så att väsentligen maximal ström kan tillföras. Intervallet mellan inregleringarna måste fastställas erfarenhetsmässigt, men då 510 380 10 15 20 12 inregleringen inte innebär ett totalt avbrott eller en avgörande störning kan den utan olägenhet utföras med korta intervall om driftsparametrarna varierar.

ALTERNATIVA UTFÖRINGSFORMER Sättet enligt uppfinningen är givetvis inte begränsat till det ovan angivna utföringsexemplet utan kan varieras på ett flertal sätt inom ramen för efterföljande patentkrav.

Så kan exempelvis strömpulsen genereras genom att fasvinkelstyrda likriktare överför åtminstone en del av en halvvåg från en väsentligen sinusformad nätspänning som efter upptransformering och likriktning tillföres den elektrostatiska stoftavskiljarenheten.

Vidare kan varje form av pulsdon användas där hela eller åtminstone en stor del av spänningsavklingningen beror på den interna strömmen mellan stoftavskiljarenhetens elektroder. Speciell försiktighet måste dock iakttagas om, utifrån styrd, tvångsmässig urladdning av stoftavskiljar- enheten förekommer. Uppfinningens förutsättning är att den registrerade storheten beror på interna förlopp.

Claims (9)

10 15 20 25 30 35 510 380 13 PATENTKRAV

1. Sätt att vid en elektrostatisk stoftavskiljarenhet, innefattande emissionselektroder och utfällningselektroder, mellan vilka en varierande högspänning upprätthålles, styra en till dessa matad pulserande likström, genom en inreglering varvid den pulserande likströmmens frekvens, pulshöjd och/eller pulslängd varieras, så att ett flertal frekvens-höjd-längd-kombinationer erhålls, k ä n n e t e c k n a t av att en första tidpunkt för slutet på den tillförda ström- pulsen fastställes, att en andra tidpunkt, när spänningen mellan emissions- elektroder och utfällningselektroder fallit till en förutbestämd nivå Uref, fastställes, att längden på ett tidsintervall mellan den första tid- punkten och den andra tidpunkten beräknas och att längden på tidsintervallet användes för utväljande av den pulserande likströmmens frekvens-höjd-längd-kombination för fortsatt drift.

2. Sätt enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a t av att Uref väljes över eller lika med tändspänningen för koronaurladdningen vid emissionselektroderna, företrädesvis högst 25% över tändspänningen.

3. Sätt enligt patentkrav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t aV att den frekvens-höjd-längd-kombination för vilken tids- intervallet är längst fastställes och 510 380 10 15 20 25 30 35 14 att en pulsfrekvens nära eller lika med den som erhölls vid denna frekvens-höjd-längd-kombination väljes för den fort- satta driften.

4. Sätt enligt något av patentkraven 1 till 3, varvid pulserna genereras av ett pulsdon, k ä n n e t e c k n a t av att pulsfrekvensen varieras mellan 1 Hz och 10 kHz, före- trädesvis mellan 1 Hz och 1 kHz.

5. Sätt enligt något av patentkraven 1 till 3, varvid pulserna genereras genom att fasvinkelstyrda likriktare överför åtminstone en del av en halvvåg från en väsentligen sinusformad nätspänning som efter upptransformering och likriktning tillföres den elektrostatiska stoftavskiljar- enheten, k ä n n e t e c k n a t av att frekvensen varieras genom att de fasvinkelstyrda likriktarna hålles ledande under en del av eller en hel halvvåg och därefter väsentligen oledande under en eller flera halvvågor.

6. Sätt enligt något av patentkraven 1 till 4, varvid puls- erna genereras av ett pulsdon, i form av en högfrekvens- omriktare, genom pulsbreddsmodulering av en mellanfrekvens och pulsdonets mellanfrekvens är mellan 1 kHz och 100 kHz, företrädesvis mellan 10 kHz och 50 kHz, k ä n n e t e c k n a t av att pulsfrekvensen varieras mellan 1 Hz och 10 kHz, före- trädesvis mellan 1 Hz och 1 kHz. 10 15 20 25 30 35 510 380 15

7. Sätt enligt något av patentkraven 1 till 6, k ä n n e t e c k n a t av att man vid inregleringen börjar med en frekvens som är lägre än den som gällde för driften alldeles före inreg- leringen och vid successivt ökande frekvens fastställer, för aktuell längsta tidsintervall, tills man har passerat ett nära dem som gav frekvens, maximum och därefter väljer pulsparametrar, aktuellt maximum, för den fortsatta driften.

8. Sätt enligt något av patentkraven 1 till 6, k ä n n e t e c k n a t av att man vid inregleringen håller frekvensen konstant, att man börjar med en pulslängd som är kortare än den som gällde för driften alldeles före inregleringen och vid successivt ökande pulslängd fastställer tidsintervallets längd, tills man har passerat ett maximum och därefter väljer pulsparametrar, nära dem som gav aktuellt maximum, för den fortsatta driften.

9. Sätt enligt något av patentkraven 1 till 6, k ä n n e t e c k n a t av att man vid inregleringen håller pulsens laddning konstant, att man vid inregleringen börjar med en frekvens som är lägre än den som gällde för driften alldeles före inreg- leringen och vid successivt ökande frekvens fastställer tidsintervallets längd, tills man har passerat ett maximum och därefter väljer pulsparametrar, nära dem som gav aktuellt maximum, för den fortsatta driften.