SE504409C2 - Biofilmmetod och reaktor för vattenrening - Google Patents

Description

504 409 och rening i samband med avlägsnande av kväve och rening av kon- centrerade organiska industriavlopp.

Man skiljer också mellan bioslurrysystem och biofilmsystem.

I bioslurrysystem befinner sig mikroorganismerna svävande i vattnet ihopslagna till slampartikelaggregat i en bioreaktor. I aeroba slurrysystem, aktivslamsystem, separeras slampartiklarna från vattnet och returneras till bioreaktorn för att man därige- nom skall kunna upprätthålla en sà hög biomassa som möjligt.

I biofilmsystem växer mikroorganismerna på fasta ytor i bioreaktorn. Biofilmen växer till i tjocklek efter hand som mik- roorganismerna propagerar och delar av biofilmen kommer efter hand att falla av och ny biofilm bildas. I och med att biofilmen sitter fast och vattnet rör sig förbi behöver inte biomassa àterföras för att mikroorganismerna skall utnyttjas pà bästa möjliga sätt.

Pà senare tid har det funnits en betydande tendens till att biofilmsystem har trängt ut slurrysystem. Huvudorsakerna till detta är: a. Biomassan per volymsenhet kan göras betydligt större, något som resulterar i att bioreaktorn volymmässigt blir mindre. b. Biofilmreaktorerna tál större variation i den tillförda be- lastningen och också i ràvattnets sammansättning, nàgot som gör biofilmprocesserna mer robusta än aktivslamprocesserna. c. Ett sammanbrott i den biologiska processen får inte så dra- matiska följder i biofilmprocesser som i aktivslamproces- ser, som en följd av att slamkoncentrationen ut fràn bio- reaktorn är mycket lägre.

De biofilmer som i dag finns är baserade på olika system, såsom biorotorer (rotating biological contactors), biologiska bäddar (trickling filters) och virvelsandreaktorer (fluidized bed reactors). Exempel på biologiska bäddar finns i brittiska paten- tet 2197308, EP-A2-30l,237 och franska patentet 73.l7859, där reaktorn är packad med element som är orörliga. Det finns också biofilter, där bärmediet för biofilm är nedsänkt och där vatten- 504 409 volymen luftas, men dessa system baserar sig pà ett fast bärar- material som sitter stationärt i reaktorn, eller pà skumgummi- liknande element som får flyta i en aktivslamreaktor.

Aktivslamsystemen (slurrysystemen) har den nackdelen att det kan vara svårt att ha en god kontroll på slamseparationen, varvid oavsiktlig slamförlust kan uppträda med allvarliga följ- der för recipienten.

En annan tydlig nackdel med dessa system är att reaktor- volymen blir mycket stor som en följd av att biomassan per vo- lymsenhet i bioreaktorn blir liten.

I förhållande till de traditionella biofilmsystemen (bio- rotor och biologiska bäddar) har emellertid aktivslamsystemen den fördelen att man har att göra med en öppen bioreaktor som inte kan sättas igen pà nàgot sätt.

Den största nackdelen med biorotorsystem är att de baserar sig pá en prefabricerad biorotor som gör systemet mycket lite flexibelt. Det har visat sig vara avsevärda mekaniska problem med många av biorotorsystemen och när biorotorerna bryter samman är det svårt att anpassa bioroterna till ett annat system. Det finns i själva verket exempel på att biorotorreaktorer byggts om till biofilterreaktorer, men då med ett system baserat pà sta- tionärt filtermaterial.

Den huvudsakliga nackdelen med det traditionella biofilter- (biologisk bädd), let för biofilm och där syresättningen sker genom naturlig ven- Det systmet där vattnet droppas över bärarmateria- tilation är attt bioreaktorvolymen blir förhållandevis stor. är också en betydande nackdel att man vid detta system inte kan anpassa den syremängd som tillföres till processen till den mängd som bioprocessen förbrukar och som svarar mot den organis- Det är allmänt känt att detta förhållande med- för att traditionella biofilter (biologisk bädd) ningseffekt vid en given organisk arealbelastning än de andra ka belastningen. ger sämre re- biofilmprocesserna.

En annan typ av biofilter är det sà kallade nedsänkta bio- filtret. Principen är här att ett stationärt biofiltermaterial är neddoppat i reaktorn medan biomassan syresätts genom luft- ning. Växtytan i det neddoppade biofiltret är stationär och be- stàr oftast av korrugerade plastflak sammanlimmade till kuber 504 409 som är placerade ovanpå varandra som byggklossar eller av god- tyckligt placerade enskilda element eller granulat som dock lig- ger stationärt under biofiltrets drift. Den väsentligaste nack- delen med det stationära, nedsänkta biofiltret är att tillträde till biofiltrets undersida försvàrats. Om biofiltret sätts ige- nom fràn undersidan eller om luftarna, som sitter under biofilt- ret sätts igen måste man ta ut hela biofiltret för att fà det rengjort. Det har också varit ett problem att hela biofilter- element har flutit upp som en följd av delvis igensättning och infångning av stora luftfickor i biofiltermaterialet.

Ett annat system är den så kallade "fluidized bed" reak- torn. Den bygger pà att bioreaktorn är fylld med sand och att vattnet pumpas från botten mot toppen i bioreaktorn med en sá stor hastighet att sanden fluidiserar. Biofilmen växer pá sand- kornen. I detta system kan man uppnå en mycket stor biomassa per volymsenhet av reaktorn, tack vare att den specifika växtarealen för biofilmen blir mycket stor.

Nackdelarna med systemet är förorsakade av den mycket stora organiska volymsbelastningen som detta medför. Detta medför att man i aeroba system inte klarar av att tillföra tillräckligt med syre per volymsenhet för att ersätta det syre som biomassan för- brukar. Ett annat praktiskt problem har visat sig vara att sepa- rera biofilmen från sandkornen och med att dessa är så smà (typiskt 0,4 - 0,6 mm).

Det finns vidare några andra system som ligger i gränslan- det mellan de här omtalade traditionella systemen. De flesta av dessa system har som mål att öka biomassan per volymsenhet av bioreaktorn genom etablering av en biofilm.

De flesta av dessa alternativa system baserar sig pà ett mellanting mellan ett biofilmsystem och ett aktivslamsystem ge- nom att slam från efterseparationen returnernas frán eftersepa- rationsbassängen så att det etableras en slurry-kultur förutom biofilmkulturen i bioreaktorn. Pà detta sätt önskar man fà "både i pàse och säck".

Detta system är ofördelaktigt därför att: a. Slamkoncentrationen i slamseparationsbassängen blir mycket hög, något som ger större risk för recipienten vid slamför- lust. 504 409 b. Slurry-slammet kommer att verka organiskt belastande på biofilmen, något som visats i flera forskningsarbeten.

En mycket väsentlig nackdel med det system som baserar sig på att biomassan skall växa på och i små skumplasttärningar som flyter i bioreaktorn är att dessa tärningar flyter så bra att de blir liggande att flyta på vattenytan i bioreaktorn och ger så- ledes dålig kontakt mellan biomassa och det inkommande substra- tet. En annan väsentlig nackdel har visat sig vara att biomassan bara växer utanpå tärningen och inte i porvolymen, såsom inten- tionen var. Detta är en följd av att biofilmen pà yttervolymen förhindrar åtkomst av vatten och substrat till den inre volymen.

Det har nu visat sig att man kan undgå de väsentligaste nackdelarna vid alla de ovan omtalade systemen, men samtidigt kan man behålla de väsentligaste fördelarna med vart och ett av dessa.

Vid föreliggande förfarande för rening av vatten utnyttjar man en ny typ av bärare för biofilm som kan användas i en bio- reaktor där de aktuella bioorganismerna får växa på bäraren.

I enlighet med uppfinningen tillhandahàlles således ett förfarande för vattenrening där avloppsvatten införes i en reak- tor som innehåller bärare med en biofilm som frambringar en öns- kad omvandling av föroreningar, och detta förfarande känneteck- nas av att bärarna med biofilm hålles suspenderade och i rörelse i vattnet i en reaktor med in- och utloppsrör och eventuellt blandaranordningar. Bärarna är partikelliknande element med större överyta än släta element med samma dimension. Normalt kommer elementens överyta vara minst 1,5 gånger och särskilt 2 gånger så stor som den yttre överytan på glatta element med samma dimensioner. Elementens specifika vikt är 0,9 - 1,10, sär- skilt o, 92-o,9s, speciellt o,92-o,96 kg/dmß.

I stor utsträckning kommer bärarens storlek vara en lämp- lighetsfråga, och ett lämpligt område är element med en linjär dimension av 0,2 - 3 cm, särskilt från 0,5 till 1,5 cm. Det skall emellertid understrykas att det väsentliga är att bärarna kan hållas suspenderade i reaktorn och andra storlekar än de som nämnts ovan kan komma ifråga.

Lämpligen är bäraren framställd av en mjuk plast sådan att den inte sliter varken pà andra bärare eller pà själva reaktorn 504 409 med tillbehör. Eftersom det här är fråga om plast som i första hand skall vara ett bärarmaterial för bakteriefilm kan man med fördel använda recirkulerad plast för framställning av bäraren.

Det föreligger ingen speciell begränsning med hänsyn till utformningen av bäraren förutsatt att den har en stor yta per viktenhet och den ovan angivna specifika vikten, för att kunna hållas suspenderad. Lämpliga bärare kan bestå av stycken av ett rör med invändiga skiljeväggar. Både pà rörets ytter- och inner- väggar samt skiljeväggarna kommer det att etableras en biofilm- beläggning av den önskade bakteriekulturen. Principiellt bör man ha så många skiljeväggar som möjligt så att ytan blir extra stor, men à andra sidan máste man ta hänsyn till att öppningarna mellan skiljeväggarna inte får bli sá små att öppningarna sätts igen. När bäraren har formen av ett stycke av ett rör med invän- diga skiljeväggar kan det vara lämpligt att rörväggen omfattar inbuktningar så att ytterväggen utsättes för mindre gnidning mot andra bärare eller mot reaktorn vid användning. Därvid bibehål- les också biofilmen pà bärarens yttervägg mer intakt. Ett rör som användes för framställning av bäraren kan t.ex. lämpligen ha inre väggar som bildar ett kors. De inre väggarna i röret kan också lämpligen vara utformade så att de skapar ett bikakelik- nande mönster, men andra mönster som medför stor ytarea och god passage kan också användas. Det är också möjligt att använda partiklar med en rå yta, t.ex. grovkorniga granuler, även om dessa kommer att ha en mindre yta än nämnda rörstycken.

Särskilt lämpligt är att bäraren är ett stycke av ett extruderat rör med skiljeväggar i rörets längdriktning och med "fenor" pà yttersidan. Grunden till att en sådan bärare är sär- skilt fördelaktig är att den blir mycket lätt att framställa i motsats till bärare som framställts med andra tänkbara metoder, t.ex. formgjutning, där varje bärare màste framställas indivi- duellt. Vid extrudering extruderas ett rör kontinuerligt och ka- pas upp i lämpliga stycken. Alla skiljeväggarna kommer att gà i rörets längdriktning så att oavsett var röret snittas upp verti- kalt kommer tvärsnittet att vara detsamma.

Förutom att bäraren innehåller invändiga skiljeväggar har det visat sig vara lämpligt att den också har "fenor" pá utsidan sà att den föreligger i form av ett stycke av ett extruderat rör 504 409 med skiljeväggar i rörets längdriktning både innanför och utan- för rörets omkrets. Vid en sådan utformning får man en särskilt stor yta med förhållandevis lite material, t.ex. plast, i för- hållande till ytan. kommer också de yttre ytor som befinner sig i närheten av där I likhet med de invändiga ytorna i röret "fenor" skjuter ut från rörets omkrets att vara skyddade mot slitage av biofilmen vid användning.

En lämplig form för en bärare med "fenor" visas genom tvär- snittet i figur 1. Sett från sidan kommer bäraren att se ut som en rektangel. Detta är nästan den enklaste utformning man kan tänka sig. En annan utformning visas i fig. 2, där röret har kvadratiskt tvärsnitt och är försett med flera invändiga väggar.

En modifikation av denna utföringsform visas i fig. 3, där både de inre väggarna och ytterväggarna sträcker sig ut över rörets Såsom visas i omkrets så att man får de ovan omtalade "fenorna". fig. 1 behöver sådana "fenor" inte bara vara en fortsättning av inre väggar eller ytterväggar, man kan också vara självständiga "fenor" mellan de som t.ex. visas i fig. 3.

Bäraren användes i reaktorer för vattenrening genom att en avpassad mängd av bärare införes i en reaktor och vatten som skall renas behandlas i reaktorn genom att biofilmen, som etab- leras och kommer att växa på bärarna, förorsakar den önskade om- vandlingen av föroreningar. Lämpligen användes en reaktor med vatteninlopp i botten och utlopp för renat vatten överst, men en sådan placering är icke nödvändig, särskilt om man använder lämpliga blandar- och cirkulationsanordningar. Reaktorn är lämp- ligen försedd med en silanordning där maskvidden är mindre än det minsta tvärsnittet hos bäraren. Detta skall förhindra att bärarna lämnnar reaktorn. Bärarna kan lätt pumpas ut ur och in i reaktorn och underhåll kräver inget driftsstopp.

Bärarna, användningen av dem, reaktorn och förfarandet en- ligt uppfinningen utgör ett system som sammantaget med de ovan har ett antal fördelar: beskrivna, tidigare kända systemen, - Reaktorvolymen är helt öppen och biofilmens växtyta, som består av fasta, icke-porösa partiklar, svävar runt i bio- reaktorn genom att partiklarnas specifika vikt ligger mycket nära 1,0 kg/dm3. 504 409 - Bioreaktorn kan vara helt sluten och bärarmaterialet är helt nedsänkt, vilket möjliggör optimal kontakt mellan föroreningarna i vattnet och mikroorganismerna pá bärarma- terialet samt fullständig kontroll av eventuella luktämnen från processen.

- Bioreaktorn kan syresättas genom luftning, något som möj- liggör korrekt anpassning mellan förbrukning och syretill- försel. Den organiska belastningen kan sáledes anpassas till den som överensstämmer med den som biomassan förbru- kar.

Systemet enligt uppfinningen har samma fördel som aktiv- slamsystemen genom att reaktorn är öppen och därför inte kan sättas igen. Vidare kan reaktorn ha praktiskt taget vilken som helst form.

En mycket stor fördel med det föreliggande systemet i för- hållande till de andra biofilmsystemen är att existerande aktiv- slamsystem mycket enkelt kan byggas om sá att systemet enligt uppfinningen kan anpassas till existerande anläggningar baserade pà aktivslamprincipen. En sådan ombyggnation är mycket komplice- rad med de andra biofilmsystemen.

Den huvudsakliga skillnaden mellan det här föreliggande systemet och det ovan omtalade nedsänkta biofiltret är att växt- ytan för biofilm i det föreliggande systemet rör sig runt i bio- reaktorn som en följd av den turbulens som skapas av luftningen eller av hydrodynamiska krafter, medan växtytan i det nedsänkta biofiltret, står av korrugerade plastflak sammanlimmade till kuber som är som omtalats ovan, är stationär och vanligtvis be- placerade ovanpå varandra som byggklossar eller enskilda element eller granuler som är godtyckligt placerade i bioreaktorn, men som dock ligger stationärt under biofiltrets drift.

I det föreliggande systemet kommer en igensättning av bio- filtermediet inte vara möjlig genom att biofiltermediet ju inte är stationärt men förflyttar sig med strömningslinjerna i bio- reaktorn. I det fall luftarna i reaktorn sätts igen är det mycket lätt att ta ut biofiltermediet genom att det ganska en- kelt kan pumpas ut. Likaledes kan det pumpas in i bioreaktorn vid uppstartning av processen. 504 409 När bioreaktorn utnyttjas för anaeroba processer, där ingen luftning sker, utsättes bioreaktormediet för kontinuerlig eller sporadisk omrörning t.ex. genom en propelleromrörare eller genom rundpumpning. Sannolikheten för igensättning är följaktligen mycket liten i motsats till vid ett stationärt biofilter, där igensättningsrisken i ett anaerobt system är ganska stor. Det kan här vara aktuellt att värma upp reaktorinnehállet för att öka omsättningshastigheterna i de anaeroba processerna.

I det föreliggande systemet kan man själv bestämma vilken yta per volymsenhet man vill arbeta med och detta medför att man kan anpassa syretillförseln i exakt överensstämmelse med den syreförbrukning som förekommer. Syretillförseln kan också anpas- sas så att luft i stället för rent syre kan användas för oxyge- neringen. Partiklarna som biofilmen växer på är förhållandevis stora och de sjunker inte utan flyter eller hålles flytande så att partikeltätheten kan väljas oberoende av den vattenmängd man önskar köra genom reaktorn.

I systemet enligt uppfinningen skall slam normalt inte àterföras till bioreaktorn för att öka biomassan. Detta förhind- rar emellertid inte att slam kan åteföras i det fall t.ex. sys- temet användes i en existerande aktivslamanläggning.

Ett särskilt ändamål med uppfinningen är att uppnå större nedbrytningshastighet av substrat per volymsenhet av reaktorn än det som uppnås med konkurrerande system och därvid uppnå lägre omkostnader per nedbruten viktenhet substrat. Ändamålet uppnås genom att biofilm får växa på bärarna en- ligt uppfinningen, placerade i en reaktor som genomströmmas av det vatten som skall renas.

När en aerob biologisk process skall äga rum i reaktorn luftas reaktorns innehåll. Genom luftningen blir bärarna full- ständigt omblandade i reaktorvolymen och en god kontakt mellan biofilmen, som växer på bärarna, och substratet i avloppsvattnet säkerställes därigenom.

När en anaerob process skall äga rum i bioreaktorn blir reaktorns innehåll inte luftat. Total omblandning av reaktorns innehåll säkerställes då t.ex. genom mekanisk omrörning (pro- pelleromrörare) eller genom rundpumpning av reaktorns innehåll. 504 409 Normalt hàlles bärarna tillbaka i reaktorn genom att vatt- net strömmar ut ur reaktorn genom en silyta med ljusöppning I speciella användningar, t.ex. är det aktuellt att làta bärar- mindre än bärarnas tvärsnitt. vid biologisk fosforborttagning, na följa med vattnet ut ur reaktorn för att senare avskiljas och returneras till reaktorn. Detta göres i så fall för att låta biofilmen som växer på bärarna genomströmma både en aerob och en anaerob reaktor.

Reaktorerna kan i prefabricerat utförande vara fullständigt slutna både vid aeroba och vid anaeroba processer. Detta möjlig- gör fullständig kontroll av den lukt som kan produceras i reak- anaeroba processer torn. Både vid bruk av reaktorn i aeroba och uppfàngas processavgaserna och leds bort. I aeroba processer be- står avgaserna primärt av koldioxid och mindre mängder av andra gaser som släpps ut i luften, eventuellt efter en separat lukt- borttagning. I anaeroba processer består avgaserna primärt av metan och koldioxid med mindre mängder av andra gaser. Denna biogas har högt värmevärde och kan följaktligen eventuellt an- vändas för energiproduktion.

När uppfinningen utnyttjas för att uppgradera existerande reningsanläggningar kommer reaktorn normalt att vara öppen i och med att man då kommer att utnyttja redan tillgängliga bassänger (t.ex. luftningstankar i aktivslamanläggning).

Mängden av bärare i reaktorn kommer att variera med använd- ningsomrádet och den reaktorvolym som stàr till förfogande. Nor- malt kommer mängden att vara sådan att bärarna vid tom tank upp- tar 30 - 70% av reaktorvolymen. Mängden kan emellertid anpassas till den substratbelastning som reaktorn är avsedd att arbeta vid. Mängden kan således bestämmas av den syresättningskapacitet reaktorn har.

De tre viktigaste värdena som skall bestämmas vid en dimen- sionering av bioreaktorn är reaktorns volym, antal bärare per volymsenhet och tillförd syremängd (för det fall man har en aerob reaktor).

Själva reaktorn kan byggas i vilket som helst lämpligt ma- terial, men de prefabricerade, slutna reaktorerna byggs normalt i stål eller GAP, under det att de öppna reaktorna normalt byggs i betong eller stål. 11 504 409 Biofilmslammet kan separeras nedströms bioreaktorn med vil- ken som helst av relevanta partikelseparationsmetod som t.ex. sedimentering, flotation, filtrering och membranteknik.

Såsom beskrivits generellt ovan kan bioreaktorn användas för alla reningstekniska processer som bygger pà biologisk ned- brytning av ett material som önskas borttaget.

De vanligaste användningsomràdena kan emellertid vara: * Avlägsnande av organiskt material i avloppsvatten genom aerob omsättning.

* Avlägsnande av organiskt material i koncentrerade, orga- niska avlopp genom anaerob omsättning.

* Avlägsnande av ammonium genom oxidation till nitrit och nitrat genom aerob omsättning (nitrifiering).

* Avlägsnande av kväve genom reduktion av nitrit och nitrat till kvävgas genom anaerob (anoxisk) omsättning (denitrifiering).

* Avlägsnande av fosfor genom aerob/anaerob omsättning.

Uppfinningen medför följande fördelar vid rening av av- loppsvatten: * Bioreaktorn enligt uppfinningen kräver en lägre reaktor- volym för att avlägsna en given viktmängd av förorenings- ammonium, osv.) än existe- komponenten (organiskt material, rande traditionella utformningar, genom att biomassan per volymsenhet är högre.

* I prefabricerad form är den föreliggande bioreaktorn nor- malt sluten, så att man har bättre kontroll av eventuellt luktande gaser än i de traditionella lösningarna. 12 504 409 * I aerobt utförande har man bättre möjlighet att avpassa syretillförseln till syrebehovet än i andra traditionella biofilmreaktorer.

* På grund av den stora kontaktytan mellan biomassan och den tillförda luften finns grund för att anta att syret blir bättre utnyttjat i den föreliggande reaktorn än i traditio- nella aktivslamanläggningar. Detta medför reducerat luftbe- hov och följaktligen lägre energikostnader för drift av den föreliggande reaktorn jämfört med aktivslamsystem.

* Reaktorn får approximativt samma utformning både i aerob och anaerob utformning. Detta innebär att man enkelt kan bygga om en aerob till en anaerob och vice versa. Detta är särskilt en fördel vid de system som kräver både ett aerobt och ett anaerobt steg, t.ex. system för biologiskt avlägs- nande av kväve och fosfor.

* I förhållande till nedsänkta biofilter med stationär växt- yta för biofilm är den växtyta för biofilm som här avses betydligt enklare att avlägsna från reaktorbehállaren, något som förenklar rengöring, tillsyn och underhåll både av reaktorbehållare och luftningssystem och som reducerar risken för igensättning av växtytmediet.

* Existerande biologiska reningsanläggningar baserade pà aktivslam kan mycket enkelt öka sin kapacitet genom att existerande reaktorer användes för systemet enligt uppfin- ningen.

En enkel reaktor visas i figur 4, där reaktorn 1 är en cylinder som innehåller bärare 2 för biofilm. Reaktorn är vid utloppet för renat vatten 5 utrustad med en silanordning 3. Vatten infö- res genom ett rör vid behållarens 4 botten, och avgasen släppes ut genom ett rör i toppen 6. Skumbildning kan förhindras med hjälp av ett dyssystem 7, som kan spruta vatten på överytan. 13 504 409 Figur 5 visar reaktorn utrustad med en luftinblandningsan- ordning 8 som tillföres luft genom en ledning 9. Denna reaktor är tänkt för aeroba processer.

Figur 6 och 7 visar reaktorer som är utrustade med omrör- ningsanordningar för användning vid anaeroba processer, men som annars liknar reaktorn i figur 1. I figur 6 är omrörningsanord- ningen en motordriven propelleromrörare 10 och i fig. 7 en cir- kulationspump 11 i ett tillkopplat cirkulationsrör 12.

Claims (6)

10 15 20 25 30 35 S04 409 14 Patentkrav har har har

1. Biofilmmetod för vattenrening huvudsakligen innefattande: i) ledning av avloppsvatten genom en reaktor uppvisande inlopp och utlopp och innehållande bärare under betingel- ser sådana att en biofilm växer på bärarna, vilken bio- film befrämjar en önskad konvertering av föroreningar, kännetecknad av att bärare utgöres av diskreta plast- element i form av rörformade stycken uppvisande a) skiljeväggar i längdriktningen av nämnda rör innanför dess perimeter och fenor på utsidan av nämnda rör i längdriktningen, så att vatten föreliggande i nämnda reaktor passerar lätt över nämnda biofilm, b) en total yta minst 2 ggr så stor som en ytteryta av ett slätt element med samma dimensioner, c) en densitet inom intervallet 0,90 - 1,20 kg/dm3, och d) en linjär dimension inom intervallet 0,2 - 3 cm, och ii) bibehållande av bärarna med påvuxen biofilm i suspension och i rörelse i det i reaktorn befintliga avloppsvattnet så att detta renas.

2. Metod enligt krav 1, kännetecknad av att nämnda bärare linjära dimensioner inom intervallet 0,5 - 1,5 cm.

3. Metod enligt krav 1, kännetecknad av att nämnda bärare en densitet inom intervallet 0,92 - 0,96 kg/dm3.

4. Metod enligt krav 1, kännetecknad av att nämnda bärare ø,9s kg/am3.

5. Reaktor lämpad för aerob, anoxisk eller anaerob vatten- en densitet inom intervallet 0,92 - rening omfattande inlopps- och utloppsorgan och med däri anord- nade bärare som bibehålles i suspension och som tillåter påväxt av en biofilm, kännetecknad av att bärarna i reaktorn upptar 30 - 70 % av reaktorvolymen och utgöres av diskreta plastelement i form av rörformade stycken och uppvisar 3) b) C) har skiljeväggar i nämnda rörs längdriktning innanför dess perimeter och fenor på utsidan av nämnda rör i längdrikt- ningen, en total ytarea som är åtminstone 2 ggr så stor som en yttre ytarea av ett slätt element uppvisande samma dimensioner, och en densitet inom intervallet 0,90 - 1,20 kg/dm3.

6. Reaktor enligt krav 6, kännetecknad av att nämnda bärare en densitet inom intervallet 0,92 - 0,98 kg/dm3.