SE456403B - Medel for hemmande av tandsten innehallande en alkylendiamintetra-(metylenfosfonsyra) eller ett salt derav - Google Patents

Description

456 403 Vidare är genom DE-OS l9 08 067 förut känd en tris- (metylen-fosfonsyra)-amin med formeln N-(CH2-PO3H2)3 (NTMP), som i liknande koncentration tillsammans med en bärare kan hämma tandstensbildning utan att härigenom det i tandemaljen ingående kalciumet avlägsnas eller att andra skador på tandstrukturen resulterar, när den an- vändes i orala beredningar inom bestämda pH-gränser.

Effekten av denna aminförening med till kväve bundna metylen-fosfonsyrarester lämnar emellertid också mycket i övrigt att önska.

I FR-PS 15 l5 665, som hänför sig till ett förfarande för framställning av aminofosfonsyraanhydrider, nämnes bland många andra föreningar och föreningsgrupper också alkylendiamino-tetra-(metylenfosfonsyror) som utgångs- produkter för anhydridframställning. För de framställda anhydriderna är på sid 4, högra spalten, sista stycket till sid 5, vänstra spalten, första stycket i den nämnda franska patentskriften slumpmässigt uppräknade ett flertal mest varierande användningsmöjligheter, bl a också som tillsats i tandvârdsmedel. Konkreta anvisningar, exempel- vis den erhållna effekten och de eventuella fördelar som erhålles av dessa mycket olika uppbyggda anhydriderna i tandvårdsmedel, framgår emellertid inte av denna publika- tion. Möjligheten att använda den som utgångsprodukt för anhydridframställningen nämnda alkylendiamino-tetra-(mety- lenfosfonsyra) respektive motsvarande tetra-metylenfosfonat inom tandvárdsområdet respektive någon hänvisning om dess mycket fördelaktiga tandstenshämmande verkan kan inte heller utläsas ur den nämnda franska patentskriften. 456 403 Det har nu visat sig att bestämda polyaminpolyfosfonater, nämligen bestämda alkylendiamin-tetra-(metylenfosfonsyror) eller deras farmaceutiskt fördragbara, vattenlösliga salter, har den överraskande egenskapen att de hämmar bildningen av tandsten utan att härigenom kalcium avlägsnas ur tandemaljen och också utan varje annan skadlig inverkan på tandstruktu- ren, när de användes i orala beredningar, som hâlles inom bestämda pH-gränser.

Till skillnad från organiska polyfosfater, som till exempel pyrofosfater, är de i beredningarna enligt uppfinningen an- vända polyaminpolyfosfonaterna hydrolysbeständiga i vatten- haltiga produkter och lider inte någon effektförlust under lagring.

Medlet enligt uppfinningen för hämmande av tandsten med ett innehåll av 0,01 - 10 viktprocent av en förening med till kväveatomer bundna metylenfosfonsyrarester eller ett farma- ceutiskt godtagbart vattenlösligt salt därav och en bärare, varvid pH-värdet hos beredningen ligger inom intervallet ca 5,0 - 11,0, kännetecknas av att den innehåller en alkylen- diamin-tetra-(metylenfosfonsyra) eller ett salt därav med formeln H2O3PH2C\ - /CH2PO3H2 /////,N-(CH2)n-N\\\\\\ H2O3PH2C CHZPOBHZ där n är l eller ett heltal från 3 - 10.

Användbara polyaminpolyfosfonater är företrädesvis pentametylendiamin-tetra-(metylenfosfonsyra), hexa- 'metylendiamin-tetra-(metylenfosfonsyra), octametylen- 456 403 diamin~tetra~(metylenfosfonsyra) liksom vattenlösliga farma- ceutiskt godtagbara salter av dessa syror, exempelvis deras natrium-, kalium- och ammoniumsalter. I medlet enligt upp- finningen föredrages särskilt hexametylendiamin-tetra- (metylenfosfonsyra).

I beredningarna enligt uppfinningen kan också användas blandningar av de ovan nämnda polyaminpolyfosfonaterna.

Polyaminpolyfosfonaterna och deras salter kan framställas på vilket som helst känt sätt, exempelvis i enlighet med vad som beskrives i US-PS 32 28 846.

Den tandstenshämmande koncentrationen av polyaminpolyfos- fonatet i beredningarna enligt uppfinningen kan variera inom vida gränser. Den övre gränsen för den använda mängden bestämmes i princip enbart av kostnaden eller genom att den inte längre upptas av bäraren. Mängder på mindre än 0,01 vikt- procent ger i regel inte någon hämning av tandstensbildningen.

Generellt kan koncentrationer på 0,01 till cirka 10 vikt- procent användas. Beredningar, som vid sin normala använd- ning tillfälligt absorberas, kan innehålla lägre koncentra- tioner av polyaminpolyfosfonatet. Ett munvatten enligt upp- finningen innehåller därför företrädesvis mindre än 3 vikt- procent polyaminpolyfosfonat. Tandvårdsmedel, lösningar för optisk användning och profylaktiskt verkande pastor kan innehålla upp till ca 10 viktprocent, företrädesvis ca O,l - 5 viktprocent polyaminpolyfosfonat. pH i beredningarna enligt uppfinningen kan ligga på mellan ca 5,0 och ll. Vid ett lägre pH än 5,0 kan tandemaljen skadas trots den relativa säkerheten hos polyaminpolyfosfonaterna.

Vid ett pH-värde som överstiger ungeför 11,0 uppstår problem vid framställningen av produkten med tillfredsställande -ß (TI U\ 43 CD CJ smak och mjukhet. Ett föredraget pH-område är från ungefär 7,0 till ungefär 10. Kompositionens pH be- stämmes naturligtvis av den saltform av polyaminpoly- fosfonaterna, som ingår däri.

Medlet för hämmande av tandstensbildning enligt upp- finningen är väsentligt mera effektivt än medlet enligt DE-AS 16 17 724, som innehåller ca 0,01 till 10 vikt- procent etan-1-hydroxi-1,l-difosfonsyra eller ett vatten- lösligt salt av denna syra och en för användning i mun- hàlan lämplig bärare och som uppvisar ett pH-värde på 5,0 - 11,0. Såsom framgår av spalt l, raderna 56-67, består fullt utbildad tandsten av kalciumfosfat, som föreligger i kristallin hydroxylapatitgitterstruktur. vid uppkomsten av tandsten bildas först en avlagring, som i stor utsträckning består av amorf kalciumfosfat. Såsom framgår av spalt 2, raderna 19-23, består den kemiska vägen att förhindra tandstensbildning i att bildningen av kalciumfosfat förhindras, vilket utgör ett försteg till tandsten.

Verkan av etan-l-hydroxy-1,l-difosfonsyra på utfällningen av kalciumfosfat ur dess lösning jämfördes med den inhi- berande verkan av polyaminfosfonatet enligt föreliggande uppfinning, varvid hänvisas till arbetena av J L Meyer och G H Nacollas, Calc.Tiss.Res. 13, 295-303 (1973), Springer-Verlag 1973, där dessa försök beskrives.

Enligt sid 298, tredje stycket genomföres försöken på så sätt att de undersökta inhibitorerna tillsattes till stabila, övermättade kalciumfosfatlösningar och omedel- bart före tillsatsen av ympkristaller av syntetisk hydro- xylapatit. Kalciumfosfatlösningarnas temperaturer hölls vid 2s,o°c can pia-värdet på 7,4. I fig 1 i nämnda publi- 456 403 kation anges formeln för de undersökta inhibitorerna.

Den verksamma föreningen enligt DT-AS 16 17 729 tecknas som "HEDP“, och en polyaminpolyfosfonat enligt före- liggande uppfinning (med ett värde på n = 6) betecknas som “TENTMP". Såsom framgår av tabell l på sid 298 i nämnda publikation inhiberar alla undersökta föreningarna utfällningen av kalciumfosfat redan i en koncentration av 1.1o'6 fonat) (förkortat "ENTMP"), som utgör den aktiva ingre- mol, men förutom etylen-diamin-tetra-(metylenfos- diensen i ett medel för hämmande av tandsten enligt huvudpatentet nummer 72 14 567-5 (publ.nr. 393 530) är föreningen enligt föreliggande uppfinning i särklass mest effektiv. "ENTMP" förhindrar utfällning av kalcium- fosfat ur den övermättade lösningen längre än 24 timmar _och "TENTMP" under 12 timmar, varemot föreningen enligt DT-AS 16 l7 729 (som på grund av ett tryckfel betecknas med "HEDEP" i tabellen) redan efter 4 timmar leder till en mätbar hastighet hos ympkristallernas kristalltill- växt. Även den fjärde undersökta föreningen är en tydligt sämre inhibitor än polyaminpolyfosfonatet enligt upp- finningen.

Viden ännu lägre koncentration av inhibitorerna på 5 x 10-7 mol visar fig 2 på sid 299 i det nämnda littera- turstället, att denna koncentration vad beträffar "TENTMP" och "HEDP" uppenbarligen inte är tillräcklig för att be- lägga ett tillräckligt antal ställen på kristallytorna genom adsorption och på detta sätt säkerställa att de för kristalltillväxten ansvariga ställena inaktiveras.

Av detta skäl döljs vid denna utomordentligt låga koncent- ration den faktiska skillnaden i inhibitorverkan mellan "TENTMP" och "HEDP". Att skillnaden ändå existerar och JL (II O\ -h CD LN att de enligt uppfinningen som ämnen för förhindrande av tandstensbildning föreslagna alkylendiamin-tetra- (metylenfosfonsyrorna) resp deras farmaceutiskt godtag- bara salter är avsevärt bättre inhibitorer än "HEDP“, framgår klart inte bara av de ovan angivna undersöknings- resultaten med "TBNTMP“ och "HEDP" som exempel vid en koncentration av l x 10-6 mol utan bekräftas också genom de nedan beskrivna försöken vid vilka den lägsta koncentra- tionen för vart och ett av de undersökta ämnena anges, vilka krävs för att hämma en hydroxylapatitbildning.

Testet genomfördes enligt arbeten av W W Brinner och M D Francis, Calc.Tiss.Res. ll, sidorna l0-22 (1973), särskilt sid ll nedre delen till sid 12, första stycket, enligt följande: Vid rumstemperatur och stationärt pH-värde blandades 4 till l x 10-5 molar vatten- haltig lösning med ämnena som skulle undersökas och en vardera 1,0 ml av en 1 x 10- 0,l molar natriumdivätefosfatlösning med 22 - 23 ml destil- lerat vatten under ständig omröring och under kvävgasf atmosfär i en reaktionskolv. Till blandningen sattes l ml av en 0,1 molar CaCl2-lösning och pH-värdet justerâdes med NaOH till 7,41 0,05. Slutkoncentrationen av Ca PO43_ -joner uppgick till 4 x 10-3 mol. Förbrukningen av 0,1 n Na0H registrerades automatiskt med en pH-mätanord- och ning (radiometer, Kopenhagen). Hydroxylapatitbildningen skedde i denna test i två olika steg. Först skedde en snabb basförbrukning inom l - 4 minuter, därefter följde en väsentligt mindre förbrukning under l5 - 20 minuter, varpå i regel i ett andra steg återigen en snabb basför- brukning ägde rum. En fördröjning i tid fram till den andra snabba basförbrukningen eller en helt utebliven andra basförbrukning visar, att en störning eller ett förhindrande av kristalltillväxten av hydroxylapatit 456 403 inträtt. Medel, som förorsakar en sådan störning eller hämning, är verksamt som tandstenshämmande medel.

Försöken genomfördes med "ENTMP" (n = 2), butylendiamin- tetra-(metylenfosfonsyra), förkortat "BNTMP" ( n = 4), "TENTMP" (n = 6), octametylendiamin-tetra-(metylenfosfon- syra), förkortat "ONTMP" (n = 8) och decametylendiamin- tetra-(metylenfosfonsyra), förkortat “DNTMP" (n = 10) liksom i jämförande syfte med de kända inhibitorerna "HEDP" «(i form av trinatriumsaltet) och tris-(metylenfosfonsyra)- amin (“NTMP", i form av pentanatriumsaltet). Resultaten är sammanställda nedan: Tabell l Lägsta koncentration för kristalltill- växthämning för hydroxiapatit Förening E (i mol) (i Egm) ENTMP 2 6,6 x 10-6 6,6 BNTMP 4 8,6 x 10'6 8,6 TENTMP s s,1zx 1o'6 8,12 oNTMP 8 7,7 x 1o'6 7,7 DNTMP lo 7,3 x 10-6 7,3 HEDP - 3,5 x 1o'5 35 NTMP - 6,8 x 1o"5 68 Härav framgår att det enligt uppfinningen föreslagna ämnet besitter en utomordentlig inhibitorverkan, som ligger i närheten av den för'ENTMP" och som är tydligt bättre än den för “HEDP" eller "NTMP". Sålunda erfordras exempelvis endast cirka 23 % av mängden "HEDP" för att man med “TENTMP" skall uppnå en jämförbar inhibitor- verkan. Medlet enligt uppfinningen för hämmande av tand- 456 403 sten är således med avseende på sin inhibitorverkan klart överlägsen kända inhibitorer, såsom "HEDP" och "NTMP".

Denna selektiva verkan på bildningen av tandstensav- lagringar utan avmineraliserande verkan på tandemaljen är överraskande.

Den överraskande hämningen av bildningen av kalcium- hydroxiapatit har visats genom en rad försök, genom vilka bestämmes verkan av polyaminpolyfosfonater på bildningen av kalciumfosfat vid tillsats av ortofosfat- joner till kalciumjoner vid ett konstant omgivande pH, vilket motsvarar den naturliga salivvätskan¿ De oorganis- ka beståndsdelarna i salivvätskan beskrives i "Art and Science of Dental Caries Research, Academic Press, New York and Lond0nJG¶átel VI". Tabell 2 omfattar de enligt nämnda publikation antagna oorganiska beståndsdelarna i saliv och koncentrationerna för detta försök.

Tabell 2 Beståndsdel Oorg beståndsdelar av salivvätskan (mmol/l) Parotid saliv Submandibulär Koncent- saliv ration ostim. stim. ostim. stim.

Ca 1,3 1,6 2,1 2,4 2,0 P 8,0 3,2 6,0 3,3 5,0 Mg 0,1 0,02 0,08 0,03 - Na 2,5 35,0 10 25 20 K 37,0 21,0 17 14 20 Cl 33,0 32,0 25 25 36 HCO3 l,O 20,0 4 25 - ps 5,5 7,4 6,4 7,4 7,0 jonstyrka* 49,6 61,2 39,7 48,4 48 456 403 l0 * Antagen lzl-fördelning av HPO4- och HZPO4- - vid pH 7,0 ostim. - ostimulerad stimulerad II stim.

Sammansättningen av saliv varierar inom vida gränser, beroende på källan (parotida eller submandibulära körtlar), tillståndet (ostimulerat eller stimulerat) och flödeshastighet, som beror på stimuleringsgraden.

De huvudsakliga oorganiska beståndsdelarna i saliv är kalcium, fosfor, natrium, kalium, klorid, bikarbonat och upplöst koldioxid. Eftersom kalciumsalterna utfälles under dynamiska betingelser i munnen användes aritme- tiska medelvärden för de i tabell 2 angivna värdena för respektive element vid denna undersökning som representa- tiva jonkoncentrationer i saliven. För framställningen av förrådslösningen användes endast klorid- och fosfatformer- na för tillhandahållande av de erforderliga elementen.

Karbonat tillsattes icke. Jonstyrkan för den stimulerade kemiska omgivningen uppgick till 48 millimol/l.

Två milliliter av en lösning innehållande 0,1 mol CaCl2 .

ZHZO, l mol NaCl och 0,5 mol KCl, som uppvisade ett med natriumhydroxid inställt pH-värde på 7, tillsattes till en sådan mängd avjoniserat vatten att en slutvolym på 100 ml erhölls. Till lösningen sattes l ml löst 0,005 M hexametylendiamin-tetra-(metylenfosfonsyra) under bild- ning av 25 ppm av fosfonatet och därefter 5 ml av en fosfatlösning innehållande l M K HPO . 3H 2 3 2 klorvätesyra inställts på pH 7. Ett kontrollförsök genom- O, som med 456 403 ll fördes även, vid vilket ingen fosfonat tillsattes.

Proven inkuberades vid en temperatur av 37°C. Ut- fällningsförhâllandena iakttogs under 3 timmar.

I behållaren innehållande kontrollprovet blev lös- ningen först flockig, därefter började kalciumfos- fat falla ut efter 10 - 20 minuter och koagulerade efter 2 timmar till en fin fällning. I behållaren, som innehöll fosfonatet, bildade blandningen ingen fällning och var stabil under flera dagar.

Efter 3 timmar avfiltrerades de lösningar som innehöll en fällning över ett 0,45 nm millipor-filter. Fällningen lufttorkades och analyserades genom röntgendiffraktion.

Den ur den ovan beskrivna kontrollösningen utan polyamin- polyfosfonat utfällda fasta kalciumfosfaten visar ett svagt kristallint hydroxiapatit-gitter. Den kemiska ana- lysen visar ett atomförhållande Ca:P på 1:2 - 1:3. Detta ligger mellan atomförhållandet för dikalciumfosfat (1,0) och hydroxiapatit (l,67) och i närheten av Ca:P-förhållan- dena, som återfinns i tandbeläggningar. Genom användning av polyaminpolyfosfonat förhindras bildningen av tandbe- läggning liksom en fällning.

Ett tandvârdsmedel, särskilt en tandpasta innehållande polyaminpolyfosfonat, utgör en föredragen utföringsform av föreliggande uppfinning. Tandpastor innehåller i all- mänhet slipmedel, löddringsmedel, bindemedel, fukthållan- de medel, arom- och sötningsmedel.

Slipmedlet och andra tillsatser, som användes enligt upp- finningen, skall inte avge nâgra större mängder lösligt kalcium, så att polyfosfonatetsinhiberande verkan inte utarmas i sådan omfattning, att dess tandstenshämmande 456 403 12 aktivitet försämras. Konventionella slipmedel såsom exempelvis dikalcium-ortofosfat-dihydrat och kalcium- karbonat skall därför företrädesvis icke användas.

Däremot kan användas kalciumpyrofosfat, som till över- vägande del föreligger i P-fas och som framställes en- ligt US-PS 31 13 247, liksom vattenfri dikalcium-orto- fosfat, som innehåller förhållandevis lite lösligt kalcium. En särskilt föredragen klass av slipmedel för användning enligt uppfinningen är de partikelformiga härdplaster som beskrives i US-PS 30 70 510. Lämpliga är exempelvis melaminplaster, fenoplaster, karbamidplaster, melmin-karbamidplaster, melamin-formaldehydplaster, kar- bamid-formaldehydplaster, melamin-karbamid-formaldehyd- plaster, tvärbundna epoxiplaster och tvärbundna poly- estrar.

Andra slipmedel är aluminiumoxid, icke löslig metafosfat, som inte innehåller något kalcium, såsom till exempel natriummetafosfat, kiseldioxid-xerogel och aluminiumoxid- silikat. Också blandningar av slipmedel kan användas.

Den totala mängden av slipmedel i tandvârdsmedlen enligt uppfinningen kan uppgå till 0,5 - 95 viktprocent av tand- vârdsmedlet. Företrädesvis innehåller tandpastor 20 - 60 viktprocent slipmedel. Slipmedlets partikelstorlek kan ligga på mellan 3 - 20 Pm.

Lämpliga skummedel är sådana som är tillräckligt stabila och som bildar skum över ett brett pH-omrâde. Företrädes- vis utgöres de av anjoniska, organiska syntetiska deter- genter, som icke är tválar. Exempel på dylika medel är vattenlösliga salter av alkylsulfat med 10 - 18 kolatomer i alkylresten, som till exempel natriumlaurylsulfat; vattenlösliga salter av sulfonerade monoglycerider från 456 403 13 fettsyror med 10 ~ 18 kolatomer, som till exempel natriummonoglyceridsulfonat; salter av C10 - C18 - fettsyraamider av taurin, som till exempel N-metyl- N-palmitoyltaurid; salter av C10-C18-fettsyraestrar av isotionsyra; och huvudsakligen mättade, alifatiska acylamider av mättade monoaminokarbonsyror med 2 - 6 kolatomer, i vilka acylresten innehåller 12 - l6 kol- atomer, som till exempel natrium-N-lauroyl-sarcosid.

Blandningen av två eller flera skummedel kan också an- vändas.

Skummedlet kan i tandvårdsmedlet enligt uppfinningen föreligga i mängder på 0,5 - 5 viktprocent av den totala beredningen.

Vid framställningen av tandpastor erfordras förtjock- ningsmedel för att den önskade konsistensen skall er- hållas. Föredragna förtjockningsmedel är hydroxietyl- cellulosa och vattenlösliga salter av cellulosaetrar, som till exempel natriumkarboximetylcellulosa och natriumkarboximetyl-hydroxietylcellulosa. Naturligt gummi kan, såsom till exempel Carragen, Gummi ara- bicum och Tragantgummi, även användas. För ytterligare texturförbättring kan också användas kolloidal magnesium- aluminiumsilikat eller finfördelad kiseldioxid som be- ståndsdelar i förtjockningsmedlet. Förtjockningsmedel kan användas i mängder av 0,5 - 5,0 viktprocent av den totala beredningen.

Exemgel l På konventionellt sätt framställdes en tandpasta med följande sammansättning: 456 403 14 Viktandelar Vatten 31,58 Sorbitol 6,25 Saccarin 0,12 Kalciumpyrofosfat * 39,00 Glycerin 18,00 Natriumalkyl-(kokosnöt)- sulfat 0,40 Natrium-(kokosnöt)-monog1yce- rid-sulfonat 0,75 Natriumkarboximetylcellulosa 1,15 Magnesiumaluminiumsilikat 0,40 Aromämne 0,85 Metylendiamin-tetra-(metylen- fosfonsyra) 1,50 pH 5,90 * framställt enligt US-PS 31 12 247 Exemgel 2 En andra tandpasta med följande sammansättning fram- ställdes: Vatten 39,58 Sorbítol 6,25 Saccarin 0,12 Slipmedel (utfällt karbamid/ formaldehydkondensat) 31,00 Glycerin 18,00 Natriuma1ky1-(kokosnöt)- sulfat 0,40 Natrium-(kokosnöt)-monoglycerid- sulfonat 0,75 Natriumkarboximetylcellulosa 1,15 Magnesiumaluminiumsilikat 0,40 Aromämne 0,95 Hexamety1endiamin-tetra-(metylefl' fosfonsyra) 1,50 nn» 456 403 15 Ett flertal andra tandpastor framställdes även, vilka uppvisade väsentligen samma sammansättning som den tandpasta som beskrives i Exempel 2, varvid i stället användes dinatriumsaltet av hexametylendiamin- tetra-(metylen-fosfonsyra), trinatriumsaltet av hcxa~ metylendiamin-tetra-(metylenfosfonsyra) och tetranatrium- saltet av hexametylendiamin-tetra-(metylenfosfonsyra).

Beredningarnas pH inställdes på 7,0. Dessa tandpasta- sammansättningar hämmade effektivt tandstensbildningen på tandemaljen utan att någon förkalkning inträdde där- pa.

Ett flertal munvatten med följande sammansättning fram- ställdes: Beståndsdelar Exempel (viktsdelar) _š_ _4_ Glycerin 10,0 10,0 Etylalkohol 16,5 16,5 Vatten 67,172 67,172 Tween so 1) 0,12 0,12 Saccarin 0,045 0,45 Natriumcyklamat 0,75 0,075 Aromämne o , oäs o , oss Polyaminpolyfosfonat 3,0 2) 3,0 3) pH 7,0 10,0 l) Polyoxietylen (20 mol etylenoxid)-sorbitanmonooleat, en ickejoniserad emulgator; 2) Hexametylendiamin-tetra-(metylenfosfonsyra); 3) Hexametylendiamin-tetra-(metylenfosfonsyra) 456 403 16 Munvatten motsvarande exempel 4 framställdes, varvid dikaliumsaltetav hexametylendiamin-tetra-(metylen- fosfonsyra) och dikaliumsaltet av hexametylendiamin- tetra-(metylenfosfonsyra) användes i stället för hexa- metylendiamin-tetra-(metylenfosfonsyra) och pH in- ställdes på 8,0.

Exemgel 5 En profylaktiskt verkande pasta för användning av tandläkare för avlägsnande av fläckar och polerande av tänder efter mekaniskt avlägsnande av tandsten framställdes enligt följande: Viktdelar Navajo-pimpsten 77,10 TiO2 4,00 Glycerin 17,75 Hydroxietylcellulosa 0,22 Saccarin 0,33 Trinatriumsalt av hexametylendi- amin-tetra-(metylenfosfonsyra) 8,0 pH 8,0 Den ovan beskrivna pastan modifieras genom att er- sätta trinatriumsaltet av hexametylendiamin-tetra- (metylenfosfonsyra) med trinatriumsaltet av hexa- etylendiamin-tetra-(metylenfosfonsyra).

M.

Claims (1)

1. 456 403 l7 P a t e n t k r a v Medel för hämmande av tandsten, vilket medel har en halt av 0,01 - 10 viktprocent av en förening med till kväveatomer bundna metylenfosfonsyrarester eller ett farmaceutiskt godtagbart vattenlösligt salt därav och en bärare, varvid pH-värdet av beredningen ligger inom intervallet ca 5,0 - 11,0, k ä n n e t e c k n a t av att det innehåller en alkylendiamintetra-(metylenfosfon- syra) eller ett salt därav med formeln H O PH C 2 3 2 /Cnz Posnz /N- (cs2)n-N\ a2o3Pn2c där n är l eller ett heltal från 3 - 10. CH2 PO3H2