SE454763B - Vexelveljarmekanism - Google Patents

Description

454 763 10 15 20 25 30 35 2 högre växlarna genom âstadkommandet av ännu lägre totalutväxling genom växellâdsaggregatet och sålunda förbättra bränsleekonomin och öka prestandan vid lands- vägskörning. Lämplig iläggning och kombinering av huvudväxellådans lägre växlar och tillsatsväxellàdans växlar kan emellertid lätt ge icke överlappande total- utväxlingar, när växlingen från tillsatsväxellàdans låg- till dess högväxel åtföljs av en växling mellan lägre växlar.

Förarens iläggning av den växel som ástadkommes av tillsatsväxellådan kan åstadkommas genom att man placerar en tvâlägesbrytare. vilken i sin tur styr en mekanisk omvandlare, i tillsatsväxelládan för ilägg- ning av den önskade växeln. Brytaren kan vara elektrisk, pneumatisk eller hydraulisk och styr en omvandlare av motsvarande typ, vilken är placerad vid tillsats- växellådan. En sådan brytare är ofta fäst direkt på växelspaken, så att föraren kan ilägga både huvud- växellàdans och tillsatsväxellàdans växlar med en hand. En sådan konstruktion gör det emellertid möjligt att ilägga både huvudväxellàdans och tillsatsväxellàdans växlar var för sig, varvid den ovan diskuterade över- lappningen vanligtvis tillåts. Samtidigt som denna situation inte är speciellt oönskvärd tenderar den att öka onödig växling, kopplingsslitage och medför suboptimal bränsleekonomi och prestanda. Därmed ingen- ting sagt om den olägenhet som skapas av den ofta komplexa rörelse som krävs för att samtidigt förflytta både växelspaken och växelväljarbrytaren, som är fäst vid denna. En annan svårighet med sådan individuell styrning av huvud- och tillsatsväxellådan hänför sig till möjligheten av att oavsiktligt åstadkomma en växling av tillsatsväxellàdans växlar, medan kopp- lingen är inkopplad och effekt överförs genom växel- làdsaggregatet. Eftersom en sådan växling är oönskvärd anses det vara fördelaktigt att innefatta organ, var- igenom en växling mellan tillsatsväxellàdans växlar 10 15 20 25 30 35 454 763 3 förhindras såvida inte huvudväxellådan befinner sig i neutralläge och sålunda inte överför effekt.

Olika länksystem och växlingsmönster har före- slagits i mekanismer, vilka kombinerar manövreringen och styrningen av både huvud- och tillsatsväxellådan med en enda Växelspak, vilken har ett komplicerat vâxlingsmönster. I US-3 975 970 visas t ex en mekanism, med vars hjälp en enda växelspak väljer både en av fyra växlar, vilka åstadkommas av huvudväxellådan, och en av två växlar, vilka ástadkommes av en tillsats- växellåda. Framátväxel och backväxel iläggs var för sig medelst en extra Växelspak och en självständig mekanism. I US-2 694 943 visas ett komplicerat växel- spakslänksystem med svängbart anordnade, såväl som axiellt glidbara, länksystemskomponenter, vilka överför konventionell växelspaksrörelse både vertikalt och horisontellt såväl som i rät vinkel.

Föreliggande uppfinning avser en växelväljarmekanism, som är av det inledningsvis angivna slaget och som har de av de nedanstående patentkraven angivna särdragen.

Uppfinningen hänför sig till en växelväljarmekanism för användning vid ett växellàdsaggregat, innefattande en huvudväxellåda, vilken omfattar ett flertal framåtväxlar och åtminstone en backväxel, och en tillsatsväxellåda, som har två extra växlar, i tandem med huvudväxellådan.

Växelväljarmekanismen medger styrning av både huvudväxel- lådan och tillsatsväxellådan med endast en enda, konven- tionell växelspak, vilken är placerad i huvudväxellådans växellådshals. Huvudväxellàdans växellådshals omfattar också en transversellt anordnad växelförare, på vilken växelspaken är svängbart fäst. Den transversellt anordnade hjälpväxelföraren är axiellt glidbar mellan ett första och ett andra läge. En tvålägesgivare är mekaniskt kopplad till hjälpväxelföraren och anger genom sina två utsignaler huruvida hjälpväxelföraren är i sitt första eller sitt andra läge. En konventionell sats om tre växlingsgafflar är manövrerbart placerad vid 10 15 20 25 30 35 454 763 4 växelspakens ände. Den centrala växlingsgaffeln är konventionell och har ett transversellt inriktat spår.

Var och en av de yttre växlingsgafflarna har ett dolt spår, vilket är öppet vid den övre delen och den sida som är vänd mot den centrala växlingsgaffeln. En fjä- derbelastad tapp är anordnad inuti vart och ett av de dolda spåren.

Samverkan mellan växelspaken, som är placerad på den transversella hjälpväxelföraren, och de tre växlingsgafflarna, speciellt de yttre växlingsgafflarna, vilka har fjäderbelastade tappar, medger styrning av både huvudväxelládan och tillsatsväxellàdan, medan den åstadkommer ett väsentligen konventionellt, fastän utvidgat, växlingsmönster. Manövreringen av mekanismen kommer nu kortfattat att beskrivas och eftersom mekanis- men i själva verket har ett minne måste det från början fastslås att hjälpväxelföraren är placerad i sitt vänstra läge, när den betraktas från växellàdans bak- sida. Tillsatsväxellàdans lågväxel iläggs i detta läge genom de med varandra förbundna givaren och manö- verdonet. I detta läge kan l:a växeln och backväxeln iläggas på konventionellt sätt, varvid den fjäderbe- lastade tappen i den växlingsgaffel som är förbunden med den 1:a växelns-backväxelns växelförare förser föraren med taktil feedbackinformatíon att dessa växlar har ilagts. När de närmast högre växlarna, nämligen 2:a växeln och 3:e växeln, iläggs ingriper växelspaken med den centralt placerade växlingsgaffeln och ilägger dessa växlar. När huvudväxellàdans närmast högre växlar iläggs verkar den fjäderbelastade tappen i den andra yttre växlingsgaffeln som en svängningspunkt och får hjälpväxelföraren att förflyttas genom translatíonsrö- :else som gensvar på den transversella växelspaksrö- relsen hellre än âstadkommande iläggning av de av huvudväxellàdans växlar som tillhör den sista, yttre växlingsgaffeln och växelföraren. Tillsatsväxelládan är nu i sitt högväxelläge, växelspaken är i ett inkre- 10 15 20 25 30 35 454 763 5 mentellt nytt och skilt läge och föraren ilägger på nytt huvudväxellådans 2:a och 3:e växel, vilka natur- ligtvis har ökats genom växlingen av tillsatsväxellådans växlar. Huvudväxellådans tvâ högsta växlar iläggs slutligen. Detta uppnås genom intryckning av den fjäder- belastade tappen inuti spåret i den yttre växlingsgaffel som tillhör huvudväxellâdans högsta växlar. Under denna växling äger ingen förändring av tillsatsväxel- lådans läge eller ilagda växel rum. Nerväxlingen får växelspakens växeltunga att återvända till spåret inuti den centrala växlingsgaffeln, vilket gör det möjligt att ilägga växellådans 2:a och 3:e växel, medan tillsatsväxelládan förblir i sitt högväxelläge.

Ytterligare nerväxling resulterar i att den fjäder- belastade tappen i den yttre växlingsgaffel som är förbunden med den 1:a växelns och backvåxelns växel- förare verkar som en svängningspunkt, så att hjälp- växelföraren glider i axiell led åt vänster och åstad- kommer en nerväxling till tillsatsväxellàdans làgväxel.

Om igen iläggs den 2:a och den 3:e växeln, men denna gång i kombination med tillsatsväxelládans lâgväxel.

Den 1:a växeln och backväxeln kan sedan på motsvarande sätt iläggas genom intryckning av den fjäderbelastade tappen i spåret i den yttre växlingsgaffel som är förbunden med den 1:a växelns och backväxelns växel- förare och lämplig växelspaksrörelse. Tillsatsväxellàdan byter vidare inte växel under denna aktivitet. Det är uppenbart att ett lämpligt arrangemang av huvud- växelládans växlar, speciellt de som tillhör mellan- växelföraren, och tillsatsväxelládans är nödvändigt så att jämna, sekventiella växlings- och vridmoments- förhållanden ástadkommes genom huvud- och tillsats- växelládans sammansatta växling.

Genom uppfinningen àstadkommes sålunda ett utvidgat växlingsmönster, vilket är helt konventionellt i sitt to- talutförande fastän det i själva verket tillfogar två extra växlar för att utvidga huvudväxellàdans vridmoment-, 10 15 20 25 30 35 454 765 6 växlings- och effektparametrar. Växelväljarmekanismen en- ligt föreliggande uppfinning verkar också i själva verket som en spärr för förhindrande av en växling mellan till- satsväxellådans växlar, när huvudväxellådan är i ingrepp, eftersom tillsatsväxellàdans växlar bara kan växlas när huvudväxelspaken befinner sig i neutralläge.

Uppfinningen skall beskrivas närmare i det följande Fig l är en sektionsvy och visar schematiskt en del av ett under hänvisning till medföljande ritningar. växellådsaggregat med en huvudväxellåda och en tillsats- Fig 2 är en sektionsvy och visar en del av en växellådas växellådshals enligt den föreliggande uppfinningen längs linjen 2-2 i fig l. Fig 3 är en sektionsvy med växellåda enligt den föreliggande uppfinningen. vissa partier bortbrutna och visar en del av en växel- làdas växlingsgafflar och växelförare enligt den före- liggande uppfinningen längs linjen 3-3 i fig 2. Fig 4 visar ett schema över en sammansatt växellàdas väx- lingsmönster enligt den föreliggande uppfinningen.

Ett typiskt fordonsväxelládsaggregat 10 omfattar, vilket visas i fig l, en huvudväxellàda med fem framåt- växlar och en backväxel och en tillsatsväxellàda, vilken är anordnad i tandem med huvudväxellàdan. For- donsväxellàdsaggregatet l0 omfattar ett huvudväxel- làdsaggregat l2 med ett hus 14, vilket omsluter huvud- växellàdsaggregatets l2 mekanism och medger lämplig montering och stöd därför. Huvudväxellàdsaggregatet vilken är mekaniskt kopplad medelst 12 har en ingående axel 16, till en primärmotor, såsom en förbränningsmotor, en kopplingsmekanism (ej visade). Den ingående axeln 16 driver en mellanaxel (inte visad) medelst en ingående kuggväxel, varvid det drivande kugghjulet 18 visas i fig 1. Såsom fackmannen inom detta område lätt inser är ett flertal kugghjul (inte visade), vilka fungerar som de drivande elementen i ett lika stort antal kuggväxlar i konstant ingrepp, fästa pà mellanaxeln.

Sådana kuggväxlars drivna element är ett flertal kugg- 10 15 20 25 30 35 454 763 7 hjul 20A och 208, 22A och 22B och 24A och 24B, vilka är roterbart och koncentriskt anordnade kring en ut- gående axel 28. Klokopplingar 30, 32 och 34 är koncent- riskt anordnade kring den utgående axeln 28 mellan kugghjulen 20A och 208, 22A och 22B resp. 24A och 24B. Klokopplingarna 30, 32 och 34 är kopplade till den utgående axeln 28 medelst han- och honräfflor (inte visade) på konventioneltt sätt. Räfflorna medger sålunda axiell translationsrörelse av klokopplingarna 30, 32 och 34, medan de roterbart inkopplar klokopp- lingarna 30, 32 och 34 till den utgående axeln 28.

Axiell translationsrörelse av klokopplingarna 30, 32 och 34 åstadkommer iläggning av en av växlarna, som ástadkommes av ett av kugghjulen 20A, 20B, 22A, 22B, 24A och 24B, och införande av nämnda kugghjul i effektbanan mellan den ingående axeln 16 och den utgående axeln 28 för att åstadkomma ett bestämt has- tighets- och effektområde för det tillhörande fordonet.

Sådan axiell translationsrörelse av klokopplingarna 30, 32 och 34 åstadkommes genom liknande translations- rörelse av ett lika stort antal växlingsgafflar.

En första växlingsgaffel 36 ingriper med klokopplingen 30 och ilägger en av huvudväxellådsaggregatets 12 två högsta växlar, vilka ástadkommes av kugghjulen 20A och 2OB, en växlingsgaffel 38 ingriper med klo- kopplingen 32 och ilägger huvudväxellådsaggregatets 12 mellanväxlar, vilka àstadkommes av kuggjulen 22A och 22B, och en växlingsgaffel 40 íngriper med klo- kopplingen 34 och ilägger antingen backväxeln eller den lägsta av huvudväxellàdsaggregatets 12 framátväxlar, vilka àstadkommes av kugghjulen 24A och 24B.

Det framgår av fig 1, 2 och 3 att var och en av växlingsgafflarna 36, 38 och 40 är fäst på och axiellt förflyttbar i translationsrörelse tillsammans med en tillhörande växelförare 46, 48 resp. 50. Växel- förarna 46, 48 och 50 är företrädesvis inriktade paral- lellt i samma plan och kan vara glidbart upptagna 10 15 20 25 30 35 454 763 8 inuti lämpligt inriktade par av hål S2, vilka är borrade genom lämpligt anordnade monteringsutsprång 54, som är bildade i huset 14. Var och en av växelförarna 46, 48 och 50 har ett flertal urtagningar 56, vilka samverkar med fjäderbelastade spärrtappar och -kulor 58, av vilka en visas i fig l, på konventionellt sätt för inbördes låsning av växelförarna 46, 48 och 50 pá konventionellt sätt. Ett växlingsgaffelaggregat 66, 68 och 70 är också förbundet med var och en av växelförarna 46, 48 och 50. Det yttre växlingsgaffel- aggregat 66 som är förbundet med växelföraren 46 kan vara en förlängning av monteringskonstruktionen för växlingsgaffeln 36 och har ett spår 76 för växelspaken, vilket spârs sidoväggar är placerade i huvudsak vinkel- rätt mot växelförarens 46 axel. Det centrala växlings- gaffelaggregatet 68, som är förbundet med mellanväxel- föraren 48, har också ett spår 78, vars sidoväggar är placerade vinkelrätt mot dess axel, och det yttre växlingsgaffelaggregat 70, vilket kan ha en enhetlig konstruktion, som är fäst på växelföraren 50 har ett spår 80, vars sidoväggar är placerade vinkelrätt mot växelförarens 50 axel.

De yttre växlingsgaffelaggregaten 66 och 70, som är förbundna med de två yttre växelförarna 46 resp. 50, har vart och ett en fjäderbelastad kolv eller tapp 86 resp. 88. Tapparna 86 och 88, vilka kan ha cirkulär, rektangulär eller annan lämplig tvär- sektionsform, är placerade pà i huvudsak motställt sätt och upptar spåren 76 resp. 80 i växlingsgaff- larna 66 resp. 70. Varje tapp 86 och 88 har ett runtom- gående stopp 90, vilket samverkar med en i vart och ett av växlingsgaffelaggregaten 66 och 67 komplementärt anordnad utbuktning eller läpp 92, varvid de båda läpparna 92 samverkar för att begränsa tapparnas 86 och 88 axiella rörelse. En tryckfjäder 94 ger en förspän- ningskraft, vilken för tapparna 86 och 88 mot.varandra.

Tryckfjäderns 94 fjäderkonstant måste vara tillräckligt 10 15 20 25 30 35 454 763 9 stor för att säkerställa att viss axiell rörelse av en transversellt inriktad hjälpväxelförare, som skall beskrivas i det följande, uppstår innan tapparna 86 och 88 trycks in. Ett borttagbart, gängat åtkomstelement 96 kan utnyttjas för att underlätta montering och underhåll av tapparna 86 och 88 och tryckfjädern 94, vilket lätt inses.

Huvudväxellàdsaggregat 12 har ocksâ, vilket framgår av fig 1 och 2, en växellàdshals 98, vilken är fäst på den övre delen av huset 14 i huvudsak över växlings- gaffelaggregaten 66, 68 och 70 och är inriktad med dessa. Växellådshalsen 98 har ett vertikalt inriktat hål 100, genom vilket en làngsträckt växelspak 102 är placerad. Växelspaken 102 har en växeltunga 104, vilken kan upptas inuti spåren 76, 78 och 80 i väx- lingsgaffelaggregaten 66, 68 resp. 70. En flexibel kåpa 106, vilken företrädesvis är gjord av ett elast- material, såsom gummi, tätar området mellan växellâds- halsens 98 övre del och växelspaken 102. Växelspaken 102 har ett gaffelformigt område med ett hål 108, genom vilket en hjälpväxelförare 110 sträcker sig längs en axel, som är i huvudsak vinkelrät mot växel- spakens 102 axel. Hjälpväxelföraren 110 och växelspaken lO2 är svängbart ihopfästa medelst en làstapp 112, vilken företrädesvis är inpassad pà säkert sätt inuti ett lämpligt dimensionerat hål i växelspaken 102 och passerar genom ett hàl, som har en obetydligt större diameter än tappen 112, i hjälpväxelföraren 110. Hjälp- växelföraren 110 är vanligtvis transversellt placerad och glidbart upptagen inuti lämpligt dimensionerade och inriktade kanaler 118, vilka är bildade i växel- làdshalsen 98. Lämpliga lock eller tätningar 120 kan användas för att tillsluta kanalernas 118 ändar. Invid en av hjälpväxelförarens 110 ändar finns en runtomgående ursvarvning 122 och i huvudsak invid hjälpväxelförarens 110 motstáende ände är ett par parallella, runtomgáende kanaler l24A och l24B placerade, vilka är förenade 454 763 10 15 20 25 30 35 10 med varandra medelst en enda i axiell led utsträckande kanal 126 med nästan samma djup. En styrtapp 128, vilken kan ha ett lämpligt fastsättningsorgan, såsom gängor, vilket kan upptas inuti en komplementärt gängad kanal 130, vilken är bildad i växellådshalsen 98, befinner sig alltid mittför en av hjälpväxelförarens ll0 kanaler l24A, l24B eller 126 och begränsar växel- förarens 110 rörelse antingen enbart till vridrörelse kring dess axel, vilken definieras av kanalerna l24A och 1243, eller enbart till axiell rörelse längs kana- lens 126 längd.

Växellàdshalsen 98 har slutligen en tvålägesgivare 132, såsom en elektrisk eller pneumatisk brytare, vilken kan vara fäst vid växellàdshalsen 98 medelst ett lämpligt gängat skaft 134. Skaftet 134 kan vara upptaget inuti ett komplementärt gängat hål 136 i växellàdshalsen 98. Tvàlägesgivaren 132 omfattar en avkännande del 138, såsom en rulle eller kula eller annan liknande, avkännande konstruktion, vilken skiftar tvàlägesgivaren 132 till ett läge där den avger en första utsignal, när hjälpväxelföraren ll0 är i det läge som visas i fig 2, och skiftar tvàlägesgivaren 132 till dess andra läge där den avger en andra utsignal, när den avkännande delen 138 har förflyttats in i den runtomgâende ursvarvningen 122. Ett förhållande existerar mellan de relativa lägena för ursvarvningen 122, det avkännande elementet 138, kanalerna l24A, l24B och styrtappen 128, så att när dessa element är i det i fig 2 visade läget är tvålägesgivaren i ett av sina tvà lägen och när styrtappen 128 ligger i linje med kanalen l24A är den avkännande delen 138 upptagen inuti ursvarvningen 122, varvid givaren 132 då är i det andra av sina två lägen.

Växellàdsaggregatet 10 har också, vilket framgår av fig 1, en växellåda 140 av dubbelomrádes- eller hög-lágtyp, vilken växellåda är anordnad i ett mekaniskt tandemarrangemang med huvudväxellådsaggregatet 12, 10 15 20 25 30 35 454 765 ll så att den utgående axeln 28 driver växellådan 140, vilken i sin tur driver ett tillhörande fordons driv- axel (inte visad). Hög-lágväxellàdan 140 åstadkommer en 1:a och en 2:a växel, vilka arbetar i tandem med de växlar som iläggs i huvudväxellàdsaggregatet och utvidgar dem sålunda. Hög-lågväxelládan 140 har också ett manöverdon 142, vilket förflyttar växellådans 140 element på lämpligt sätt, så att hög- eller låg- växeln iläggs och placeras i effektbanan. Manöverdonet 142 är företrädesvis en elektriskt styrd solenoid, men kan också vara en pneumatiskt eller hydrauliskt manövrerad kolv, om önskvärt.

Manövreringen av växellàdsaggregatet 10 kommer nu att beskrivas under hänvisning till alla figurerna.

Det växlingsmönster som àstadkommes av växellådsaggre- gatet 10 och speciellt växelspaken 102 visas i fig 4. Eftersom växlingsmönstret i allt väsentligt är konventionellt, även om det är utvidgat med två extra växellägen, klargör växellägenas beteckningar i fig 4 det faktum att de tvà extra växlar som åstadkommes av växellådsaggregatet 10 härrör från användningen av kugghjulen 22A och 22B, vilka är förbunda med mellan- växelföraren 48, vilken åstadkommer den 2:a och den 3:e växeln. Det inses sålunda att för att växelládsaggre- gatet 10 skall kunna åstadkomma lämpliga växelsteg, som matchar den vanliga sekvensen av ökande fordons- hastighet och minskande vridmoment vid uppväxling, måste de växlar som åstadkommes av kugghjulen 22A och 22B och kugghjulen 20A och 20B, vilka åstadkommer den högsta hastigheten, väljas i samverkan med de växlar som ástadkommes av hög-växellådan 140, så att en lämplig växelföljd i själva verket åstadkommes av och genom växelládsaggregatet 10, när det manövreras enligt den följande sekvensen.

Eftersom mekanismen enligt den föreliggande upp- finningen i själva verket har ett minne, vilket nämnts tidigare, måste det från början fastslås att hjälp- 10 15 20 25 30 35 454 765 12 växelföraren 110, när den befinner sig i det läge som visas i fig 2, placerar växellådan 140 av dubbelom- rådestyp i dess làgväxelläge. Iläggning av den 1:a växeln och backväxeln erhålls sålunda genom att man placerar växelspakens växeltunga 104 i växlingsgaffel- aggregatets 70 spår 80. Det är uppenbart att för att ingripa med spåret 80 måste och kommer den fjäderbelas- tade tappen 88 att bli intryckt. Reaktionen på denna operation verkar som en indikering till föraren att antingen den 1:a växeln eller backväxeln har ilagts, varvid sådan taktil feddback förser föraren med använd- bar information. Genom hela detta växeliläggningsför- farande förblir hjälpväxelföraren 110 i det läge som visas i fig 2. Iläggning av den 2:a och den 3:e växeln, vilka i själva verket är den 2:a och den 3:e lågväxeln, såsom visas i växlingsmönstret enligt fig 4, inträffar då växellådan 140 är i sitt lågväxelläge. Iläggning av den i 2:a och den 3:e växeln erhålls sålunda genom konventionell växelspaksrörelse. Växeltungan 104 för- flyttas från spåret 80 in i spåret 78, varvid lämplig, axiell translationsrörelse av den tillhörande växel- föraren 48 åstadkommes.

Iläggning av de närmast högre växlarna, nämligen de som betecknas 2:a och 3:e högväxeln i växlings- mönstret enligt fig 4, börjar med att växelföraren 48 återförs till neutralläget. Konventionell höger- rörelse av växelspaken 102 till de närmast högre växel- lägena medför en specifik och unik följd av händelser.

Sådan högerrörelse av växelspakens 102 övre del bringar växelspakens växeltunga 104 i kontakt med den fjäder- belastade tappen 86, vilken är förbunden med växlings- gaffelaggregatet 66. Förspänningen av fjädern 94 är tillräckligt stor för att förmå tappen 86 att fungera som svängningspunkt för en andra gradens hävarm, så att hjälpväxelföraren ll0 förflyttas åt höger från det läge som visas i fig 2 till ett läge där den avkân- nande delen 138 är placerad inuti ursvarvningen 122 10 15 20 25 30 35 454 763 13 och styrtappen 128 befinner sig mitt för den runtom- gående kanalen l24A. Sådan rörelse av hjälpväxelföraren 110 skiftar utsignalen från tvålägesgivaren 132 från dess första läge till dess andra, varigenom hög-lâg- växellàdans 140 manöverdon 142 styrs att ilägga hög- växeln. Framàtrörelse av växelspaken 102 förflyttar sålunda om igen den centrala växelföraren 48 så att den lägger i den 2:a växeln. Eftersom hög-lágväxe1- lådan 140 befinner sig i sitt högväxelläge är emellertid den 2:a växeln i ett motsvarande högre växelomrâde.

Den 3:e högväxeln iläggs genom konventionell bakåt- rörelse av växelspaken 102, varvid hjälpväxelföraren 110 förblir i samma läge. För att erhålla den 4:e och den 5:e växeln áterförs växelspaken 102 till neutral- läge. Ytterligare högerrörelse av den övre delen av växelspaken 102 resulterar sedan i en intryckning av tappen 86 en tillräcklig sträcka, så att växelspakens 102 växeltunga 104 helt kan upptas inuti spåret 76 i växlingsgaffelaggregatet 66, varigenom en aktivering av huvudväxelládans 12 tvâ högsta växlar möjliggörs på ett i huvudsak konventionellt sätt.

Nerväxling av växellàdsaggregatet 10 inbegriper i huvudsak omvänd manövrering av hjälpväxelföraren 110 och växlingsgaffelaggregaten 66, 68 och 70, med tillbörlig hänsyn till det faktum, vilket konstaterats tidigare, att hjälpväxelföraren 110 fungerar som en minnesanordning. Med detta i minnet uppnås en nerväx- ling från de högsta växlarna, nämligen den 4:e och den 5:e växeln, genom konventionell vänsterrörelse av den övre delen av växelspaken 102. Sådan rörelse assisteras av den fjäderbelastade tappen 86 och växel- spakens växeltunga 104 förflyttas sålunda genom trans- lationsrörelse in i och upptas av spåret 78 inuti växlingsgaffelaggregatet 68. I detta läge kommer den 2:a och den 3:e högväxeln att erhållas, eftersom en enda transversell stegrörelse av växelspaken 102 inte kommer att förorsaka translationsrörelse av hjälp- 10 15 20 25 30 35 454 763 14 växelföraren 110 från det läge där den avkännande delen 138 är placerad inuti hjälpväxelförarens 110 ursvarvning 122 och styrtappen 128 befinner sig mitt för den runtomgående kanalen l24A. Den 2:a och den 3:e högväxeln kan sålunda återigen iläggas i enlighet med det växlingsmönster som visas i fig 4. För att fortsätta till ännu lägre växlar återförs vâxelspaken 102 om igen till neutralläget och den övre delen av växelspaken 102 förflyttas ett ytterligare stycke åt vänster. Denna rörelse bringar återigen växelspakens växeltunga 104 till ingrepp med den fjäderbelastade tappen 88 och denna kontakt verkar som en svängnings- punkt, varigenom växelspaken 102 fungerar som en andra gradens hävarm och åstadkommer transversell, axiell translationsrörelse av hjälpväxelföraren 110, varvid den återförs till läget enligt fig 2. I detta läge återgår tvålägesgivaren 132 till sitt första läge, varigenom hög-lågväxellådans 140 manöverdon 142 styrs att ilägga lågväxeln. Den 2:a och 3:e växeln kommer om igen att iläggas på grund av att växeltungan 104 ingriper med spåret 78 i växlingsgaffelaggregatet 68. Man skall lägga märke till att styrtappen 128 verkar så att den alltid förhindrar axiell transla- tionsrörelse av hjälpväxelföraren 110 och sålunda omrádesväxling av hög-lågväxellådan 140, förutom när växelspaken 102 och sålunda huvudväxellådsaggregatet 12 befinner sig i neutralläge. Den slutliga nerväxlingen till den 1:a växeln och backväxeln utförs på motsvarande sätt, vilken nerväxling inte inbegriper axiell rörelse av hjälpväxelföraren 110. När växelspaken 102 åter- förts till neutralläge kan den förflyttas ett extra stycke åt vänster i det växlingsmönster som åstadkommer den 1:a växeln och backväxeln, varvid sådan rörelse naturligtvis motarbetas av den fjäderbelastade tappen 88, såsom beskrivits tidigare, vilket medför att opera- tören får taktil feedback-information genom växelspaken 102 om att den just skall förflyttas till den lägsta 10 15 20 454 763 15 framàtväxeln eller backväxeln. _ Det inses att mekanismen enligt den föreliggande uppfinningen medger styrning av både ett huvudväxellåds- aggregat och en tillsatsväxellåda, med endast en enda, konventionell Växelspak. Det är också uppenbart att det växlingsmönster som åstadkommes av denna mekanism är helt konventionellt och utgörs av ett flertal framåt- växlar med verklig styrning av båda växelladorna.

Det inses slutligen att den föreliggande mekanismen förhindrar växling av tillsatsväxelládans växlar, förutom när huvudväxelládan befinner sig i neutralläge.

I det föregående beskrivs den bästa utföringsform som uppfunnits av uppfinnaren för utförande av denna uppfinning. Det är emellertid uppenbart att apparater med olika modifikationer och variationer är uppenbara för fackmannen inom fordonsväxellådsomrádet. Ehuru den föregående beskrivningen är avsedd att göra det möjligt för fackmannen inom detta omrâdet att utöva den föreliggande uppfinningen är denna inte begränsad därtill utan innefattar tidigare nämnda uppenbara variationer inom ramen för de efterföljande patentkra- VET! .

Claims (8)

10 15 20 25 30 454 763 16 PATENTKRAV

1. Växelväljarmekanism för användning vid ett växellådsaggregat (10), innefattande en huvudväxellåda (l2) med en ingående axel (16), en utgående axel (28), ett flertal kuggväxlar, som åstadkommer ett flertal individuellt iläggbara växlar mellan den ingående axeln (16) och den utgående axeln (28), en växelspak (102), tre växlingsgaffelaggregat (66, 68, 70), vilka vart och ett har ett organ (76, 78, 80) för upptagning av en del (104) av växelspaken (102), och en tillsatsväxel- låda (140) i tandem med nämnda huvudväxellàda (12) för àstadkommande av åtminstone två iläggbara växlar, k ä n n e t e c k n a d av en hjälpväxelförare (110), vilken är anordnad för väsentligen fri rörelse över en begränsad sträcka, varvid växelspaken (102) är sväng- bart fäst på hjälpväxelföraren (110), vid två av väx- lingsgaffelaggregaten (66, 70) fästa förspänningsorgan (94) för åstadkommande av en kraft, vilken för nämnda del (104) av växelspaken (102) ut ur respektive växel- spaksupptagningsorgan (76, 80), och ett styrorgan (132), vilket aktiveras av hjälpväxelföraren (110) för åstad- kommande iläggning av en av tillsatsväxellådans växlar, då hjälpväxelföraren (110) är placerad i ett första läge, och iläggning av den andra av nämnda två växlar, då hjälpväxelföraren (110) är placerad i ett andra läge.

2. Växelväljarmekanism enligt krav l, k ä n n e ~ t e c k n a d av att nämnda organ för upptagning av en del (104) av växelspaken (102) är ett med nämnda hjälp- växelförare (ll0) parallellt spår (76, 78, 80).

3. Växelväljarmekanism enligt krav 1, k ä n n e - t e c k n a d av att nämnda förspänningsorgan har en tapp (86, 88), vilken är placerad inuti nämnda växelspaks- upptagningsorgan (76, 80), och en tryckfjäder (94).

4. Växelväljarmekanism enligt krav 1, k ä n n e - t e c k n a d av att växelföraren (110) har ett par åt- m. fr! 10 15 20 25 454 763 17 skilda kanaler (l24A, l24B), varvid kanalerna (l24A, l24B) är inriktade vinkelrätt mot en sammanbindande kanal (l26), vilken är placerad längs hjälpväxelförarens (110) axel, och ett tapporgan (128), vilket är upptaget inuti nämnda kanaler (l24A, l24B) för att förhindra rörelser av hjälpväxelföraren (110).

5. Växelväljarmekanism enligt krav l, k ä n n e - t e c k n a d givare (132), vilken ger en första utsignal, då hjälp- av att nämnda styrorgan har en tvåläges- växelföraren (110) är placerad i nämnda första läge, och en andra utsignal, då hjälpväxelföraren (110) är placerad i nämnda andra läge.

6. Växelväljarmekanism enligt krav l, k ä n n e - t e c k n a d (142) för mekanisk iläggning av nämnda växlar, vilka av att nämnda styrorgan har en omvandlare ástadkommes medelst tillsatsväxellådan (140).

7. Växelväljarmekanism enligt krav l, k ä n n e - t e c k n a d av en sats om tre huvudväxelförare (46, 48, 50), vilka är parallellt anordnade i förhållande till varandra och har axlar, som är vinkelräta mot hjälp- växelförarens (110) axel, varvid vart och ett av de tre växlingsgaffelaggregaten (66, 68, 70) är fäst på respek- tive huvudväxelförare (46, 48, 50).

8. Växelväljarmekanism enligt krav l, k ä n n e - t e c k n a d av att växelspakens (102) ingrepp med nämnda förspänningsorgan (94) får hjälpväxelföraren (llO) att förflyttas genom translationsrörelse innan nämnda förspänningsorgan (94) förflyttas genom transla- tionsrörelse.