SE452590B - Transportband - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 452 590 2 snabbt stiger utöver vad som är tillåtet. Genom att öka dimensionerna hos de i länkorganen ingående elementen kan visserligen en ökad styrka och styvhet uppnås, men detta ökar samtidigt bandets vikt och därmed fås en sådan ökad belastning på det understa varvet i bandsta~ peln att hela bandstapeln tenderar att kollapsa. Ändamålet med föreliggande uppfinning är därför att möjliggöra en ökning av såväl transportbandets som bandstapelns dimensioner utan att risken för kollaps ökar över en godtagbar nivå.

Detta ändamål uppnås enligt uppfinningen genom att transportbandet ges de kännetecken som framgår av efterföljande patentkrav 1. Fördelaktiga utföringsformer av det uppfinningsenliga transportbandet framgår av de osjälvständiga patentkraven.

Genom den uppfinningsenliga utformningen uteslutes varje möjlighet till ej önskad sidoförskjutning mellan bandvarven i bandstapeln och detta genom den inbördes tvàngsstyrningen i sidled mellan distansorganen i över varandra belägna bandvarv.

Närmare bestämt beaktas genom uppfinningen det förhållandet, att en betydande orsak till uppkomst av kollaps är den dragkraft som uppstår i transportbandet på grund av friktionen i returbanan från det bandet lämnar bandstapeln till dess att det åter kommer in i bandstapeln. Denna dragkraft strävar att dra samman det understa bandvarvet. som emellertid normalt hålles på plats av en invändig stödring. Vid de tidigare kända transportbanden måste dragkraften då helt tagas upp av det första från stödringen fria bandvarvet.

Genom den uppfinningsenliga utformningen av transport~ bandet verkar bandstapeln väsentligen som en enda stabil trumma, vilken därmed över flera bandvarv kan taga upp bandspänníngen till följd av nämnda dragkraft och effek- tivt förhindra en kontraktion av bandstapeln omedelbart över stödringen.

De i över varandra liggande bandvarv belägna länk- 10 15 20 25 30 35 452 590 3 organen kommer genom den uppfinningsenliga utformningen att åtminstone på bandstapelns yttersida vara fast in- spända i varandra, detta till skillnad från de tidigare kända konstruktionernas lösa inspänning. Härigenom har en mångfaldig ökning av bandstapelns hállfasthet uppnåtts.

Denna avsevärda hållfasthetsökning kan utnyttjas till val av klenare och därmed lättare material för länkorganen och/eller utnyttjas för uppnâende av annars ej möjliga storlekar på den totala bandstapeln.

Uppfinningen medför även att samma utgàngsmate- rial d v s vad gäller tjocklek, kan utnyttjas för fram- ställning av de i länkorganen ingående delarna oavsett bandets bredd och höjd och antalet varv i stapeln. Detta utgör en betydande fördel från tillverkningssynpunkt.

Uppfinningen skall beskrivas närmare i det följande under hänvisning till medföljande ritningar. Fig l är en perspektivvy av en transportanordning, för vilken det uppfinningsenliga transportbandet är avsett. Fig 2 visar schematiskt ett tvärsnitt genom två bandvarvs länkorgan och fig 3 visar en del av transportbandet sett uppifrån. Fig 4 är en sidovy av en utföringsform av ett distansorgan enligt uppfinningen. Fig 5 och 6 visar distansorganet i fig 4 sett i transportbandets längdriktning respektive underifrån. Fig 7 är en fig 4 motsvarande vy av en andra utföringsform av ett distans- organ enligt uppfinningen. Pig 8 visar schematiskt de- formeringen av länkorgan invid en stödring.

Ett för exempelvis en sådan transportanordning som är visad i fig 1 avsett, ändlöst transportband 1 är anordnat att pà àskádliggjort sätt till en del av sin längd följa en bana, som består av ett antal över varandra belägna, skruvformigt förlöpande varv. Transport- bandet l, partiellt visat i fig 2 och 3, utgöres härvid av ett flertal med varandra ledbart förbundna och i förhållande till varandra inställbara länkorgan, som består av en bottendel 2 och vid dennas ändar anordnade länkar 3, som bildar bandets 1 båda sidor och samtidigt 10 15 20 25 30 35 452 590 4 är utformade som distansorgan. Dessa anligger med sina övre kantpartier 4 mot de undre kantpartierna hos över- liggande bandvarvs distansorgan och uppbär därmed det överliggande bandvarvet via respektive kantpartier.

Bottendelen 2 utgöres enligt den visade utförings- formen av tvärgàende, stavformiga förbindningselement 5 för länkarna 3. Dessa förbindningselement 5 kan vara klädda med tråd, nät eller liknande som kan tjänstgöra som bärplan och medger inställning av länkorganen genom inbördes förskjutning av dessa i bandets 1 längdriktning.

Distansorganen eller länkarna 3 är till en del 6 av sin längd fast förbundna med bottendelens 2 längsgående kanter; detta i den visade utföringsformen genom att vara fast förbundna med tvâ av de stavformiga elementen S, som är åtskilda i bandets längdriktning. Den övriga, i längdriktningen bortom nämnda två stavformiga element 5 sig sträckande delen 7 av distansorganen 3 är rörlig relativt bottendelen 2 och försedd med en snett nedåt inåt riktad fläns 8. De efter varandra belägna distans- organens 3 flänsar 8 bildar inre ansatser, vilka ingriper med insidan av det övre kantpartiet 4 på underliggande bandvarvs distansorgan 3. Enligt uppfinningen är delens 6 nedre parti 9 vinklat snett nedåt utåt och fortsätter i ett ytterligare utåtvinklat, väsentligen vinkelrätt mot bandsidan sig sträckande parti 10. De efter varandra belägna länkarnas 3 snedpartier 9 bildar därmed yttre ansatser, vilka ingriper med utsidan av det övre kant- partiet 4 på underliggande bandvarvs distansorgan 3.

Detta övre kantparti 4 är därmed tvángsstyrt i sidled mellan de motriktade ansatserna, som är bildade av de i bandets längdriktning växelvis anordnade flänsarna 8 och snedpartierna 9.

För att hindra en fastklämning av de övre kant- partierna 4 mellan de motriktade ansatserna och ge varje bandvarv en väldefinierad höjd är stödorgan fast anord- nade innanför snedpartierna 9 och med en mot bandsidan väsentligen vinkelrät stödyta ll. Denna stödyta ll är 10 15 20 25 30 35 452 590 5 lämpligen bildad av bottendelen 2 och kan med fördel bestå av undersidan av de stavformiga elementen 5, vilka i den visade utföringsformen sträcker sig genom i sned- partiet 9 upptagna hål för att med ytteränden anligga och exempelvis vara fastsvetsade mot ovansidan av partiet 10.

Genom de enligt uppfinningen såväl i bandets längd- riktning som i dess sidriktning inbördes förskjutna ansatserna möjliggöres en tvångsvis sidstyrning av under- liggande distansorgans 3 övre kantparti 4 samtidigt som bandet kan röra sig i kurva, såsom exemplifierat i fig 3.

Varje distansorgans 3 relativt bottendelen 2 fasta del 6 är via en övergång 12 något sidoförskjuten relativt den rörliga delen 7. Delen 6 är härvid anordnad att på utsidan överlappa intilliggande distansorgans del 7, som också har ett långsträckt hål 13 för upptagande av ett långstrâckt element 5, som tillhör ett intill- liggande distansorgan, och möjliggörande av inställ- ning av länkorganen relativt varandra genom längsför- skjutning av ett distansorgans del 6 i förhållande i intilliggande distansorgans del 7. Övergången 12 mellan delarna 6 och 7 är rak i fig 4 men kan också ha sådan kurvform som visas vid 12' i fig 7, där snedpartiet pà delen 6' är längre än flänsen 8' på delen 7'. Delen 7' har vidare ej något lângsträckt hål, eftersom distansorganet enligt fig 7 lämpar sig för helt raka bandtransportörer eller lämpligen anordnas i ytterkurvan vid transportörens gång genom en kurva.

Ett distansorgan 3' enligt fig 7 kan således kombineras med ett distansorgan 3 enligt fig 4-6. Övergången 12, 12' bidrar till att öka distansorga- nets 3 respektive 3' styvhet. En ökad böjstyvhet i för- bindningen mellan distansorganen 3 och bottendelen 2 uppnås vidare medelst en vertikal, i delens 6 nedre parti bildad äs 13. _För uppnáende av huvuddelen av uppfinningseffekten 10 15 20 25 30 452 590 6 är det tillräckligt att distansorganen 3 vid bandstapelns utsida är utformade på ovan beskrivet sätt med ansatserna 8, 9 för ingrepp med både insidan och utsidan av det övre kantpartiet 4 av underliggande bandvarvs distansorgan 3, medan distansorganen 3 på bandstapelns inre sida endast behöver ha ansatserna 8 för ingrepp med insidan (mot bandmitten räknat) av det övre kantpartiet 4 av underliggande bandvarvs distansorgan 3.

Verkan av den uppfinningsenliga konstruktionen framgår av fig 8. Överst i denna figur visas ett sche- matiskt snitt radiellt genom två varv av ett transportband enligt tidigare teknik och underst i figuren visas samma snitt för ett transportband enligt föreliggande upp- finning. Det framgår, att vid transportbandet enligt den tidigare tekniken till följd av belastningen på ett bandvarv A över ett mot en invändig stödring S an- liggande bandvarv B en deformering av bandvarvets B länkorgan inträffar, så att bandstapeln kan kollapsa genom att bandvarvet A delvis faller ned i bandvarvet B. Risken för en sådan kollaps elimineras helt vid trans- portbandet enligt uppfinningen genom den fasta inspännin- gen av det övre kantpartiet av den yttre länken 3 i bandvarvet B mot det undre kantpartiet av bandvarvets A länkar, d v s mellan dessas ansatser 8 och 9.

Flera modifieringar av det ovan beskrivna transport- bandet är tänkbara inom uppfinningens ram. Exempelvis behöver ansatserna 8 och 9 ej vara förskjutna i längsled relativt varandra, men en sådan förskjutning är att föredraga, eftersom den möjliggör framställning av distans- organet 3 i ett enda stycke ur ett enkelt plàtämne.

Claims (4)

10 15 20 25 30 35 452 590 PATENTKRAV

1. l. Transportband, vilket är avsett att i ändlöst utförande till en del av sin längd följa en bana, som består av ett antal över varandra belägna, skruvformigt förlöpande och en bandstapel bildande varv, och vilket transportband utgöres av med varandra ledbart förbundna och i förhållande till varandra inställbara länkorgan, som vartdera består av en bottendel (2) och vid dennas längsgående kanter anordnade distansorgan (3), som bildar bandets båda sidor, med sina övre kantpartier (4) är anordnade att anligga mot de undre kantpartierna hos överliggande varv av transportbandet samt till en del (6) av sin längd är fast förbundna med bottendelens längsgående kanter och till övrig del (7) är rörliga relativt bottendelen, k ä n n e t e c k n a t därav, att varje distansorgan (3) på bandstapelns yttersida har i bandets (1) sidriktning och företrädesvis också i dess längdriktning inbördes förskjutna ansatser (8, 9) för ingrepp med både insidan och utsidan av ett övre kantparti (4) av underliggande bandvarvs motsvarande distansorgan och därmed tvàngsstyrning av detta kantparti i båda sidriktningarna, samt att varje distansorgan (3) på bandstapelns inre sida har åtminstone de ansat- ser (8) som är avsedda att ingripa med insidan av ett övre kantparti (4) av underliggande bandvarvs motsvarande distansorgan. 7

2. Transportband enligt patentkravet l, k ä n n e - t e c k n a t därav, att distansorganets (3) för ingrepp med insidan av nämnda övre kantparti (4) avsedda ansats på i och för sig känt sätt är bildad av en från den relativt bottendelen (2) rörliga delen (7) av distans- organet snett nedåt inåt riktad fläns (8) samt att distans- organets (3) för ingrepp med utsidan av nämnda övre kantparti (4) avsedda ansats är bildad av ett snett nedåt utåt vinklat nedre parti (9) av den relativt bottendelen (2) fasta delen (6) av distansorganet. 10 15 20 452 590 8

3. Transportband enligt patentkravet 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t av stödorgan, som är fast för- bundna med och sträcker sig inåt från den med nämnda kantpartis (4) utsida ingripande ansatsen (9) för bil- dande av en stödyta (11) för distansorganets (3) upp- bärande på nämnda kantparti (4).

4. Transportband enligt patentkravet 3, k ä n n e - t e c k n a t därav, att bottendelen (2) bildande, stavformiga element (5), som sträcker sig i bandets (1) sidriktning och vid vardera änden är fast förbundna med ett distansorgans (3) relativt bottendelen fasta del (6), med en väsentligen horisontell undersida bildar nämnda stödyta (ll). 5¿ Transportband enligt patentkraven 2, 3 och 4, k ä n n e t e c k n a t därav, att varje stavformigt element (5) sträcker sig genom ett hål i det snett nedåt utåt utvinklade nedre partiet (9) av den relativt botten- delen (2) fasta delen (6) av ett distansorgan (3) samt är fast förbundet med ett ytterligare utåtvinklat parti (10), som utgör förlängning av nämnda snett nedåt utåt utvinklade parti (9). u