SE446267B - Nya kinolylguanidinderivat, forfaranden for framstellning derav samt farmaceutiska kompositioner innehallande nemnda derivat - Google Patents

Description

2781-1457-6 Särskilt betecknar symbolen R1 en väteatom eller en C1-Cu- -alkylgrupp; H2 betecknar en väteatom eller en C1-Cu-alkylgrupp; R3 betecknar en tertiär Cu-C12-alkylgrupp, en C5-C7-cykloalkylgrupp eller en fenylgrupp; och Ru betecknar tienyl, pyrryl, tiazolyl, isotiazolyl, pyrazolyl, imidazolyl, oxazolyl, isoxazolyl, triazo- lyl, tiadiazolyl, tetrazolyl, pyridyl, pyridazinyl, pyrímidyl, py- razínyl, triazinyl, oxazinyl, benzoxazolyl, benzotiazolyl eller benzoimidazolyl.

I en särskilt föredragen grupp av föreningar med formeln (I) betecknar H1 väte, metyl eller etyl, särskilt metyl; R2 beteck- nar väte; R3 betecknar tert-butyl, tert-pentyl, cyklohexyl eller fenyl; och Ru betecknar 2-tiazolyl, 2-(H-metyltiazolyl), eller 2-(5-metyl-1,5,H-tiadiazolyl).

I formeln (I) ovan anger de streckade linjerna att före- ningarna kan existera i följande tautomera former: A-Nfií-NHRB gï A-NH-lflz-NHRB (tå A-NH-Llxnnš NHHÄ NRH NHRM där A betecknar kinolyldelen.

De nya föreningarna med formeln (I) är kraftiga antiinflam- matoriska, analgetiska och antipyretiska medel med låg akut giftig- het och låg magsårsframkallande verkan.

I motsats till nästan alla för närvarande tillgängliga anti- inflammatoriska läkemedel är föreningarna enligt uppfinningen basis- ka och bildar mono- och di-salter med olika syror, bland vilka man 7811457-6 3 nämnda de ogiftiga, farmaceutiskt godtagbara syrorna klorvätesyra, bromvätesyra, fosforsyra, svavelsyra, salpetersyra, kolsyra, p- -toluensulïwnsyra, metansulfonsyra, myrsyra, ättiksyra, propion- syra, citronsyra, vínsyra och maleinsyra.

Föreningarna med formeln (I) och deras salter bildar även komplex med vissa motallaalter, t ex Cu-, Zn-, Mn-, Mg-, Fe- och Au-salter. Bade salterna och komplexen är terapeutiskt verksamma och utgör en del av föreliggande uppfinning.

Föreningarna med formeln (I) kan användas vid behandling av reumatoid artrit, osteo-artrit och besläktade tillstånd hos män- niskor och husdjur, varvid föreningarna kan administreras antingen enteralt, pgrenterilt eller topiskt.

Vid djurförsök har föreningarna med formeln (I) visat sig ha intressanta och mycket goda terapeutiska egenskaper. Förening- en enligt nedanstående exempel 1 (i det följande kallad SR 1368) har t ex jämförts med indometacin, som är ett av de mest använda och mest aktiva antiinflammatoriska läkemedlen. Resultaten av de jämförande försöken anges nedan. (ll__Akut giftighet Den akuta giftigheten bestämdes efter oral administrering till möss. Dödligheten fastställdes åtta dygn efter administre- ringen, och värdet LDSO (den dos som framkallar döden hos 50% av de behandlade försöksdjuren) beräknades enligt Litchfield och Wil- coxons statistiska metod Û. Pharmacol. Exp. Ther. gg, 99, (19U9fl.

De erhållna resultaten är sammanställda i nedanstående tabell.

Provförening LD50 mg/kg p.os Antal möss (med konfidensintervall) SR 1368 ) 1000 28 Indometacin 23 (16-32) 32 (2) Hämning av karragenin-ödem Den hämmande verkan gentemot karrageninframkallat ödem be- stämdes vid prov med råttor enligt den metod som har beskrivits av Winter C.A., Risley A.E., Nuss C.W.|?roc.Soc.Exp.Bío1.Med. iii, Büü, (1962fl. Till försöksdjur som hade fått fasta under 18 tim- mar administrerades provförening oralt suspenderad i O,5% karboxi- metylcellulosa. En timme senare gavs försöksdjuren en injektion av karragenin. Genom jämförelse mellan ödemen hos behandlade för- söksdjur och kontrolldjur bestämdes den procentuella hämning av ödemutvecklingen som åstadkoms med provföreningen. De erhållna 7s11457-e H resultaten är sammanställda i.nedanstående tabell.

Provförcnlng urul dos Antal råttor Procentuell hämninfl mg/kg ' 5 h efter karragenin- injicering SR 1363 25 8 HO sn 1368 50 8 62 SR 1568 ' 100 8 71 lndometacin 0,5 8 jü Indometacín 1 8 H2 Indometacín 10 8 65 (3) Hämning av adjuvansframkallad artrit Adjuvansartrit framkallades hos råttor enligt den metod som har beskrivits av Walz D.T., Dimartino M.J., Misher A. [Ann.Rheum.

Dís. QQ, 303, (1971)l. Provföreníngarna administrerades oralt sus- penderade i O,5% karboximetylcellulosa. Man administrerade prov- förening dagligen under 28 dygn från och med dagen för adjuvansin- jektionen. Resultaten i nedanstående tabell anger den procentuella hämningen av både den primära och den sekundära svällningen (bestämd genom jämförelse med kontrolldjur) på det artonde respektive tjugo- åttonde dygnet efter adjuvansinjektionen.

:Provförening Daglig oral Antal Procentuell hämning av sväll- ' dos, mg/kg råttor ningen Dygn 18 Dygn 28 primär sekundär primär sekundär SR 1368 5 8 23,5 1u,9 21,u 32,1 SR 1368 10 10 29,2 5H,U Ä2,7 68,7 SR 1368 30 10 uu,2 53,2 69,u 69,2 sn 1368 , 60 1o 51,6 73,5 7u,2 82,6 Indometacin 0,3 8 20,3 13,5 25,9 29,7 Indometacin 1 8 62,U 66,2 80,5 76,8 (H) Hämning av prostaglandinsyntetas Hämninfinn av prostaglandínsyntetns bestämdes enligt den me- tod som har beskrivits av Yanagí Y. och Komatsu T. - Biochem. Phar- macol., gå, 937, (1976), varvid man såsom enzym använde lyofilise- rad höåhastighetsfällníng av homogenat av sädesblåsor från nötkrea- I' 7811457-6 tur. De koncentraïioner av SR 1368 och indometacin som åstadkom en 50-procentíg häzning anges i nedanstående tabell.

Provförening ICBO /uM SR 1268 2,U6 Indometacin 1,07 í§l_ Analgetisk verkan Den analgetiska verkan bestämdes vid prov med råttor enligt den metod som beskrivits av Randall L. och Selítto J. [Arch.Int.

Pharmacodyn. lll, H09, (1957)]. Resultaten i nedanstående tabell anger den ökning av smärttröskeln som observeraustvå timmar efter oral administrering av provföreningen.

Provförening Oral dos Antal råttor Ökning av smärttröskeln mg/kg mmHg SR 1368 10 8 12 SR 1368 30 8 31 SR 1368 90 8 68 Indometacin 6 19 Indometacin 3 6 3U (6) Antipyretisk verkan Den antipyretiska verkan bestämdes vid prov med råttor en- ligt den metod som har beskrivits av Bianchi C., Lumachi B., Peg- rassi L. Lârzn. Forsen. il, EH6, (1967Ü . Provföreningarna admi- nistrerades oralt, och det antipyretiska indexet bestämdes under en försöksperiod om 180 min. De erhållna resultaten anges i nedan- stående tabell.

Provförening Oral dos Antal råttor Antípyretiskt index nn:/kg; SR 1568 25 8 2,2 sn 61368 nu 8 5,6 Jndømetarin i få 3,2 (7§ Magsårsframkallande verkan Såsom försöksdjur användes råttor, vilka efter nio timmars FH11n nav; olika d~nrr nv de provade fürnninmarna. PH timmar sena- nv dCnnd~n 2juv,n. mnfinüniflrnn aV|¿fl¿nH¿V5 Uuh ¿ppnHdUß JÜHVU dv” 7811457-6 ' n o mindre krökningen, och man undersökte eventuella sjukliga föränd- ringar och graden därav. Graden av förändring bedömdes enligt en godtycklig skala från 0 till H, där 0 anger att ingen sjuklig för- ändring hade ägt rum och U anger perforation. De erhålla resulta- ten är sammanställda i nedanstående tabell.

Provförening Oral dos Antal råttor Procent råttor Graden av mg/kg med sjukliga förändring förändringar (medelvärde) SH 1368 25 10 0 0 SR 1368 50 10 20 0,9 SR 1568 100 10 H0 1,7 Indometacin 5 10 20 1,3 Indometacin 10 10 70 2,8 Ovanstående försöksresultat visar tydligt de stora fördelar- na med föreningarna enligt uppfinningen.

De nya föreningarna med formeln (I) kan framställas genom att en förening med formeln //N 112”- Û Ü' “i (II) N=C=NR3 där H1, R2 och H3 har de ovan angivna betydelserna, omsättes med en amin med formeln HQNHE (III) där En har ovan angivna betydelse, eller med ett silylerat derivat därav, som kan reagera med föreningen med formeln (II) under bild- ning av den önskade föreningen med formeln (I).

Föreningar med formeln (I) kan även framställas genom att en förening med formeln (lla) 7811457-6 T där RI, R? men ha har de ovan angivna betydelserna, omsättes med en amin med fnrmeln RBNHE (IIIa) där H5 har ovan angivna betydelse, eller med ett silylerat derivat därav, som kan reagera med föreningen med formeln (IIa) under bild- ning av den önskade föreningen med formeln (I).

Karbodiimiderna med formlerna (II) och (lla) är reaktiva föreningar, och de omsättes därför företrädesvis med aminerna utan att de först renas. Karbodiimiderna med formlerna (II) och (IIa) kan framställas enligt den metod som beskrives i Chem. Ber. lgfl (1971) p. 1335, varvid man utgår från motsvarande tiokarbamider och karbamider med nedanstående fórmler: / \, (Iv) R2 _() C}*_R1 H Nä” C *NHR 3 (IVa) li lIN-C-NIIIZII där nl, RP, tecknar syre eller svavel. Dessa föreningar behandlas med t ex R, och Ru har de ovan angivna betydelserna, och X be- trifenylfçsfin och koltetraklorid i närvaro av ett syrabindande medel, såsom trietylamin, i ett inert lösningsmedel, t ex torr metylenklorid, eller behandlas med fosgen i ett inert lösningsme- del, t ex tetrahydrofuran, också i närvaro av en syrabindande för- ening, t ex trietylamin, företrädesvis vid låg temperatur.

Vid de ovan beskrivna förfarandena enligt uppfinningen ge- nomföres reaktionen mellan karbodiimiden och aminen företrädesvis i närvaro av ett inert lösningsmedel, t ex dietyleter eller något annat lämpligt inert lösningsmedel. Reaktionsblandningen får stå 781-1457-6 s under den tid som erfordras för att reaktionen skall äga rum. Reak- tionstiden kan sålunda vara mellan 30 min och ZH timmar, varvid re- aktionen antingen genomföres vid rumstemperatur eller vid en högre temperatur, t ex vid kokpunkten för ett lösningsmedel med låg kok- punkt. Föreningarna med formeln (I) kan isoleras enligt olika me- toder. I nâgra fall kan föreningarna med formeln (I) utfalla i kristallin form under reaktionen, eller föreningarna kan utvinnas genom indunstning av reaktionsblandníngen, eller föreningarna kan utfällas genom att man till reaktionsblandningen sätter t ex petro- leumeter eller något annat liknande lösningsmedel.

Reaktionen kan även genomföras i frånvaro av lösningsmedel, varvid den bildade föreningen med formeln (I) utvinnes genom riv- ning av reaktionsblandningen med t ex dietyleter eller petroleum- eter.

De framställda föreningarna med formeln (I) renas företrä- desvis genom omkristallisering i lämpliga lösningsmedel, t ex cykle- hexan, dietyleter, cyklohexanol, petroleumeter, isopropanol eller blandningar av olika lösningsmedel, såsom en blandning av aceton och vatten eller en blandning av etanol och vatten. Även andra reningsmetoder kan emellertid användas.

De flesta av de såsom utgângsmaterial använda karbodiimi- derna med formlerna (II) och (IIa) är hittills okända föreningar, vilka omfattas av föreliggande uppfinning.

Några av de såsom utgângsmaterial använda karbamiderna och tiokarbamiderna är kända från litteraturen, och de hittills okända föreningarna kan framställas enligt metoder analoga med de förut beskrivna metoderna. I nedanstående tabell A karakteriseras ett antal karbamider och tiokarbamider med hjälp av sina smältpunkter.

Dessa karbamider och tiokarbamider kan t ex framställas genom att en lämpligt aminokinolin eller ett silylerat derivat därav omsättes med en förening med formeln RBNCX, där RB och X har de ovan angivna betydelserna, varvid omsättningen sker i ett inert lösningsmedel, t ex dietyleter, dioxan, tetrahydrofuran, bensen, toluen, petro- leumeter eller dimetylformamid, vid en temperatur mellan ca OOC och det använda lösningsmedlets kokpunkt. I några fall kan reak- tionen lämpligen genomföras J närvaro av en ekvivalent natriumhyd- Pitl.

Några tiokarbamider med formeln H, N11 '- C i NHR.. ** n ° S 7811457-6 9 där RB och Ru har de ovan angivna'betydelserna, är kända, och de okända föreningarna kan framställas genom att 1-1,5 ekvivalenter av en amin med formeln RBNHZ omsättes med ca 1 ekvivalent S-mety1- -heterocyklylditiokarbamat med formeln RMNHCSSCH3 i ett lämpligt lösningsmedel, t ex dietyleter, etanol, kloroform, aceton, pyrídin eller acetonítril, vid en temperatur mellan ca OOC och det använda lösningsmedlets kokpunkt.

Tabell A ,/N\\ n2-- -nl NH-íi-ÄIIRB RB H1 H2 x smältpunkt, °c metyl 2-CH5- H 0 182 ~ 184 etyl 2-CH3- H 0 177 - 179 ebyl Pf-Cfi-jr' H S 192 - 191! n-propyl 2~CH5~ H 0 153 - 155 isopropyl É-CH3- H O 181 - 183 n-butyl 2-CH3- H 0 168 - 169 n-butyl 2-CH3- 'Ö-CHB- O 220 - 222 (hydrat) sek~butyl 2-CH5- H 0 175 - 176 isobutyl 2-CH3- H O 172 - 17H 1.SObuLyl_ É-CHÉ- H S 215 - 216 (IICl) bePt~butyl 2~CH¿- H 0 187 - 189 tert-butyl 2-CH3- H S 162 - löu 2,2-dime- tyl-n¶flU- 2-CH~- H O 156 - 158 pyl 3 išopentyl 2~CH3- H 0 165 ~ 167 tert-pen- Lyl 2~CH5- H 0 18U - 186 7811457-6 10 H3 H1 Ra x \ smältpunxc, °c tert-pentyl 2-CH3- H S 1ü0 - 1ü2 n-nexyï z-cfl - H s 152 - 151: 1,2,2-trímetyl- -n-propyl 2-CH3- H O 206 - 208 2-etyl-n-hexyl ¿~CH3- H 0 238 ~ 250 (HCl) 1,5-dimetyl-n- ~heXyl 2-CH3- H 0 230 - 232 (HC1) n-decyl 2-CH3- H 0 182 ~ 18U (HCI) n-decyl 2-CH5- H S 130 - 132 oktadecyl 2-CH3- H O 77 ~ 79 cyklopropyl 2~CH3- H 0 173 - 175 cyklopcntyl 2-CHj- H 0 167 - 169 1-metyl-cyklo- pentyl 2-CH3- H O 179 - 181 cyklonexyl 2-0143- H o I cyxlonexyl z-cnš- H s 172 - 174 fritt) cyklohexyl _ 2-CH; 6-CH5- O 106 - 1ü8 U-metylcyklo- hexyl 2-CH3~ H O 205 - 207 2,3-dimety1- cyklohexyl 2-CH - H 0 17ü - 176 cyklohexyl- 2-CH - H 0 152 - 154 metyl cykloheptyl 2-CH5- H 0 185 - 187 Cykløoktàl 2-CH3- H 0 1812- 185 fenyl 2-CH_- H 0 192 - 194 2-metylfenyl 2-CH3- H 0 202 - 20U H-metylfenyl 2~CH5- H O 185 - 187 3,5-dimetyl- fenyl 2-CH - 0 208 - 210 2-metoxifenyl 2-CH - H 0 205 - 207 -,_.._...._.__-._.._.--.,......_v ,,_.__.___... J. 11 7811457-6 H5 nl R x smältpunkt, °c U-klorfenyl 2-CH3- H 0 199 - 201 5;trífluor- metylfenyl 2-CH5- H 0 155 - 157 bensyl 2-CH3- H 0 188 - 189 bensyl 2-CH3- H S 218 - 220 (H01) (+)<>L-f@[email protected]_ v-cnj- u o 198 - zoo (flvß-fenetyl fi-cnz- H o 198 - zoo furfuryl 2-CH3- H 0 176 - 178 tetrahydro- furfuryl 2-CH3- H 0 136 - 138 2~metoxietyl 2-CH3- H 0 152 - 15H }~dimetylaminO- 2~CH7- H 0 105 - 107 -1~n~propyl J ísobutyl H H 0 85 - 87 tert-butyl H H 0 186 - 188 1,2,2-trimetyl~ ~n-propyl H H 0 ) 300 n-decyl H H O 68 - 70 cyklohexyl H H O 196 - 198 Cykløhexyl 2-02H5~ H 0 189 - 191 tert-butyl 2-n-C3H7- H O 188 - 190 cyklohexyl 2-n~C3H7- H 0 190 ~ 192 tert-butyl 2-iso-C3H7- 11 0 212 - 21U cyklonexyl z-iso-cšflf H o 217 - 219 eyulohexyn. 02-iso-cuH9- H o 198 - 200 oerfi-butyl ë-iso-cüng- H o 165 - 167 n-butyl 2-c6H5- H o 206 - 208 isobutyl 2~C6H5- H O 206 - 208 S@k~butyl 2-C6H5- H 0 198 ~ 200 n. __._..,_......,.,.,.,.,....._...._... 781-1457-6 212 RB H1 H2 smältpunxuz, °c tert-butyl 2-C6H5- H 210 - 212 cyklohexyl 2-C6H5- H 231 - 233 tIePÉ-butyl H Ö-CHBO- 198 ~ 200 cyklohexyl H 6-CH30- 203 - 205 bert-butyl H Y-Cl- 197 - 199 cyklohexyl H 7-Cl- 228 - 230 N Rz t ä G' liN-C-NIIR ,_ u Ru Rl H2 smältpunkt, ° Z-tiazolyl 2-CH3- H 198 - 200 2-tiazolyl H H 150 - 152 Q-tíazolyl 2-C6H5- H 250 - 252 Rai-IN '_ fi_' NHRB X nu H5 x smänpunkt, °c 2-tiazolyl tert-butyl O lüü - 1Ä6 2-tiazolyl sek-butyl S 75 - 77 2-tiazølyl isobutyl S 132 - 13k 2-tiazolyl 1-etylpropyl S 108 - 110 2-tiazolyl neopentyl S 190 - 191 2-tiazolyl 1,1,3,3~tetra- ' metyl-n-butyl S 111 - 113 2-tíazolyl cyklohexyl S 159 - 161 I nu H5 X smäicpunxt, °c 2-tíazolyl cyklooktyl S 111 - 113 2-bensotiazolyl tert-butyl 0 301 - 303 2-(5-metyl-1,3,M- ~tiadiazolyl tert-butyl 0 ) 300 2-tiazolyl H-metylcyklohexyl S 19H - 196 2~tiazolyl U-metylfenyl S 192 - 19N 2-tienyl tert-butyl 0 192 - 19& z-tienyi cyxioneiyl ' o 217 - 219 7811457-6 ...«-~,p_.-_.-...._._....,-=--.-ww-.~_..., Uppfinningen omfattar även de hittills okända karbamíder och tiokarbamider med formeln (IV) som användes såsom mellanproduk- ter.

De nya föreningarna med formeln (I) kan även framställas genom att en förening med formeln EuN====C====NR. (VI) där RB och En har de ovan angivna betydelserna, omsättes med ett U-aminokinolínderivat med formeln /N R -- (9~ 11 (VII) N NH N eller med ett silylerat derivat därav, där R1 och R2 har de ovan angivna betydelserna. Reaktionsbetingelserna liknar dem som har angivits för de ovan angivna framställningsmetoderna.

Karbodiimiderna med formeln (VI) framställes analogt med karbodiimíderna med formeln (II).

Föreningar med formeln (I) kan även framställas utgående från ett reaktivt derivat av utgångsföreningen med formeln (IV), t ex genom att en förening med någon av nedanstående formler eller ett salt därav 7811457-6 (VIII) N :__-z C f: NHR i ß Y ; N'\ Ra' 'G H1 (VIIIa) N C==NI~IR¿ | L Y där R1, R2, RB och Ru har de ovan angivna betydelserna och Y be- tecknar halogen, S~låga1kyl eller O-lågalkyl, omsättes med en amin med formeln (III) respektive (IIIa) eller medett silylerat derivat därav. Reaktionen genomföres lämpligen i närvaro av ett inert lös- ningsmedel, och när Y betecknar en halogenatom, tillsättes företrä- desvis ett syrabíndande medel, såsom en tertiär amin, vilken dess- utom kan verka såsom lösningsmedel när den användes i överskott.

Föreningarna med formlerna (VIII) och (VIIIa) är antingen kända föreningar eller kan framställas på samma sätt som kända för- eningar enligt välkända metoder. I nedanstående tabell B anges ett antal föreningar med formeln (VIII).

Tabell B 7811457-6 ir., i 1:5 smälcpunkt, °c CH30- t-Chflg 151 _ 153 cgllbca- 1_<:_,;1|U 1.61 _ 1.63 n-C3H7O- L~ChHU 110 _ 11¿ cgnss- L-chní) 11,6 _ (1,8 n-c n s- t-c n ~ 158 - 160 3 7 N 9 --_ «_ ._ - 1111. - 122 i chngs L cbng 4 cnßo- (i) 190 ~ 192 - _ 1118 - 150 czlzâo _ <9 n-c 11_o- .® lßl* - 135 3 / n-cungo- 128 - 130 ¿___C H 0_ _(}T> lüö - lllß 4 9 ¥w Cgïíäß- ä; 131' " 136 f "' 1 _ 114331175- I, 11* 116 lhh - lhó 14111195- @ Föreningarna med formeln (I) kan dessutom framställas genom att en amínøkinolin med formeln (VII), där R1 och R2 har de ovan an- givna betydelserna, eller ett silylerat derivat därav omsättes med en förening med formeln nn NIT.1CI-:':_\"II' I f \3 (IX) Y där R R¿ och Y har de ovan angivna betydelserna. , 3 Heaktionen genomföres på välkänt sätt, företrädesvis i ett inert lösningsmedel i närvaro av ett syrabindande ämne, när Y be- tecknar en halogenatom. Föreningarna med formeln (VII) är kända föreningar. En del av föreningarna med formeln (IX) är kända från litteraturen, och hittills okända föreningar med formeln (IX) kan framställas enligt metoder analoga med dem som har beskrivits för framställning av de kända föreningarna. De utgångsföreningar med 7811457-6 I, formeln (IX), vilka är nya föreningar användbara såsom mellanpro- dukter, utgör en del av föreliggande uppfinning.

Om de vid de ovan beskrivna framställningsmetoderna använ- da mellanprodukterna såsom substituenter innehåller reaktiva grup- per som kan störa den önskade reaktionen, kan dessa grupper, t ex aminogrupper eller hydroxigrupper, skyddas tillfälligt under reak- tionen på välkänt sätt.

De nya föreningarna med formeln (I) kan vidare acyleras di- rekt till bildning av acylerade guanidiner. Dessa acylerade guani- diner kan även framställas genom att man vid de ovan beskrivna framställningsmetoderna använder acylerade mellanprodukter fram- ställda av föreningarna med formlerna (III), (IIIa) ooh (VII).

Dessa acylerade derivat är också terapeutiskt verksamma och utgör en del av föreliggande uppfinning.

Om en av substituenterna R2 och Ru i slutprodukten med for- meln (I) är en reaktiv grupp eller innehåller en reaktiv grupp sä- som substituent, föredrager man att införa denna reaktiva grupp i ett sista steg av framställningsförfarandet.

Om man önskar erhålla salter av föreningarna med formeln (I), kan dessa framställas genom enkel neutralísation av förening- en med formeln (I) med en önskad syra i närvaro av ett lämpligt reaktionsmedium, vilket underlättar reaktionen och i vilket saltet kan utfalla eller eventuellt kan utfällas genom tillsättning av ett lämpligt ämne för sänkning av saltets löslighet. Alternativt kan saltet isoleras genom indunstning av reaktionsblandningen.

I nâgra fall kan dessutom salterna framställas direkt ge- nom att motsvarande aminsalt omsättes med karbodiimiden.

Alternativt kan ett i förväg framställt salt av en före- ning med formeln (I)'omsättas med en önskad syra, eller det öns- kade saltet av en förening med formeln (I) kan framställas genom dubbel sönderdelning av ett i förväg framställt salt av föreningen med formeln (I) och ett annat salt innehållande den önskade anjonen eller syran.

Beroende på förhållandet mellan reaktionskomponenterna vid saltbildningen erhålles monosalter eller disalter.

De vattenlösliga salterna av föreningarna med formeln (I) kan vara de föredragna aktiva substanserna i kompositionerna en- ligt uppfinningen. För terapeutiska ändamål som kräver en speci- ell resorptionshastighet kan det å andra sidan vara lämpligt att använda i vatten svårlösliga salter med lämpliga ogiftiga syror el- ler använda föreningarna med formeln (I) i form av fria baser, vil- 1? 7811457 6 ka vanligen är svñrlösliga i vatten.

Uppfinninnnn avser även farmaceutiska kompositioner, vilka är användbara t ex för behandling av patienter.

Kompositionerna enligt uppfinningen innehåller såsom aktiv komponent minst en förening med formeln (I) eller ett salt därav med en ogiftig, farmaceutiskt godtagbar syra, och de innehåller dessutom fasta eller flytande farmaceutiska bärare och/eller hjälp- medel.

Dessa kompositioner bör innehålla den terapeutiskt aktiva föreningen i en mängd av minst 0,l%, och de kan upparbetas till oli- ka farmaceutiska beredningsformer, såsom tabletter, piller, dragéer, kapslar, tabletter med lång utsöndringstid, suspensioner, salvor, krämer, tinkturer, suppositorier och injektionspreparat. Komposi- tionerna innehåller föreningar med formeln (I) eller ogiftiga sal- ter, komplex eller acylerade derivat därav i blandning med bärare och/eller hjälpmedel.

För framställning av kompositionerna enligt uppfinningen kan man använda farmaceutiska, organiska eller oorganiska, fasta eller flytande bärare och/eller hjälpmedel lämpade för enteral, pa- renteral eller topisk administrering. Såsom exempel på lämpliga bärare och/eller hjälpmedel kan man nämna gelatin, laktos, stärkel- se, magnesiumstearat, talk, vegetabiliska och animaliska fetter och oljor, gummi, polyalkylenglykol, buffertar och liknande.

Kompositionerna enligt uppfinningen kan även innehålla and- ra terapeutiskt verksamma föreningar, t ex andra antiinflammatoris- ka medel, analgetika och antipyretika, vilka kan ge upphov till en synergistisk effekt.

Ett annat ändamål med uppfinningen är att välja en sådan dos av föreningarna med formeln (I) som kan administreras så att den önskade verkan uppnås utan samtidiga biverkningar.

Inom humanterapi kan föreningarna med formeln (I) och sal- ter därav lämpligen administreras till vuxna människor i form av doseringsenneter, vilka innehåller 10-1000 mg, företrädesvis 25-500 mg, av föreningen med formeln (I), räknad såsom fri bas, samt en farmaceutiskt godtagbar, ogiftig bärare.

Med termen "doseringsenhet" avses en odelad dos, vilken kan administreras till en patient och är läit att hantera och förpacka, vilken förblir i fysikaliskt stabilt tillstånd, och vilken innehål- ler antingen det aktiva materialet såsom sådant eller en blandning därav med fasta eller flytande farmaceutiska utspädningsmedel el- ler bärare. 7814457-6 ” 'o 'e D” 19 I form av doseringsenheter kan de nya föreningarna admini- streras en eller flera gångar per dygn med lämpliga intervall, varvid doseringen naturligtvis alltid beror på patientens till- stånd och sker i enlighet med en läkares föreskrifter.

Den lämpliga dygnsdosen av föreningarna med formeln (I) eller salter därav är mellan 1 och 30 mg/kg kroppsvikt per dygn.

För parenteral användning, t ex för injicering, användes föreningarna med formeln (I) i form av en vattenlösning eller en suspension, varvid man använder doseringsenheter innehållande 0,1-1 g av den aktiva föreningen, räknad såsom fri bas. Den akti- va föreningen löses eller suspenderas omedelbart före användning, eller den är färdig för användning tillsammans med en farmaceu- tiskt godtagbar vehikel.

Vid kontinuerlig terapi kan tabletter eller kapslar vara lämpliga farmaceutiska beredningsformer beroende på de långvariga verkningar som erhålles när läkemedlet ges oralt. Man kan även an- vända kompositioner med lång utsöndringstid för att man skall få en långvarig verkan av föreningarna med formeln (I).

Uppfinningen illustreras genom följande, içke begränsande exempel. D Exempel 1. N-cyklohexyl-N"-U-(2-metylkinolyl)-N'-2- tiazolylguanidin (SR 1368). (Å), N-cyklohexyl-N'-H-(2-metylkinolyl)karbodiimid.

En blandning av 285,0 g N-cyklohexyl-N'-Ä-(2-metylkinolyl) karbamid, 75,0 ml trietylamin, 50 ml koltetraklorid, 150 g trifenyl- fosfin och 1,0 1 torr metylenklorid kokas under återflöde och under omrörning i 2 timmar. Blandningen koncenteras därefter under för- minskat tryck, och återstoden extraheras med H portioner (2,0 l) kokande petroleumeter (kokpunkt ( 50°C).

De förenade extrakten indunstas i vakuum, varvid den orena karbodiimíaen erhålles i högt utbyte.

IR (CHC13): kraftigt absorpotionsband vid 21ü0 cm_1 (N=C=N).

(B) N-cyklohexyl-N"-U-(2-metylkinolyl)-N'-2-tiazolylguanidin.

Till 209,0 g oren N-cyklohexyl-N'-H-(2-metylkinolyl)karbo- diimid sattes 73,0 g 2~aminotiazol. Den resulterande blandningen värmdes på ett ângbad under 1 timme och fick därefter svalna till rumstemperatur.

Reaktionsblandningen revs med H00 ml etylacetat. Den kris- tallina fällningen uppsamlades. Efter omkristallisering i 1-propa- nol hade produkterna en smältpunkt av 19H-19500.

Den fria basen löst i etanol omvandlades till hydrokloriden 7811457-6 'IQ genom behandling med en ekvivalent mängd av en lösning av 1 mol väteklorid i etanol. Den erhållna monohydrokloriden hade en smält- punkt av 236-23700.

Dihydrokloriden framställdes genom användning av ett över- skott av väteklorid i etanol. Dihydrokloríden hade en smältpunkt av zzu-235°c.

Zn-komplexet framställdes genom att 0,75 5 vattenfri ZnCl2 i 10,0 ml absolut etanol sattes till en lösning av 2,0 g SR 1368- ~HCl i 20,0 ml absolut etanol. Det utfällda komplexet avfiltrera- des, varvid man erhöll den analytiskt rena föreningen C20H23N5S.

HCl.ZnCl2 í form av vita kristaller med en smältpunkt av 2U7-2U9°C.

På analogt sätt framställdes även de nedan angivna komplex- en: ~ CoCl2 . CEOHZBNSS . HCl; blå kristaller med en smältpunkt av 152-15u°c; CuCl2 . C20H23N5S . H01; bruna kristaller med en smältpunkt av 17u-17600; 1/2 MnC12 . H20 . 020H23N5S; vita kristaller med en smältpunkt av 215-217°c.

Nedan anges titelföreningens NMH-spektrum i en CDCl5-1ös- ning innehållande 10 g titelförening per 100 ml: -CIIZ - Cll 2\\cn“ 1o n m 0.9-2.3 / »CER -- CIIZ N -EH ïíïsï/ 3 3 H S 2.60 -HN-gg ' 1 H m h.oo s”ŧN å 1 H a, J=n 6.72 ) Lzzïl 1 H a, J=4 7.33 ) <:)\ 1 u s _ 7.18 14 U m 7.2-S'.2 7811457-6 20 I detta och de följande exemplen anges de kemiska förskjut- ningarna såsom Ö'~värden i ppm med TMS (O ppm) såsom inre stan- dard.

Kopplingskonstanterna (J) anges í Hz.

Exempel 2-16.

Genom att arbeta på samma sätt som i exempel 1 men ersätta 2-aminotiazol med andra aminer med formeln RQNH2, där Ru har de í nedanstående tabell C angivna betydelserna, framställdes de i tabel~ len angivna guanídinderivaten.

Tabell C N CH i Û 3 N=C|I-N1I @ Nunn Exempel Rä Smältpunkt, OC som 2_ enl/LL, 180 _ 182 en, /s\,, 3 cnfi:fl___lll\z 180 _ 182 .3 5\v u 170 - 172 cooc2u5 s* n c oo” 228 - 2 0 5 5 2 LÛ/ k 3 - sk, 6 i 233 ._ 2110 óoon s _ 7 :Loos/i 1, 193 - 200 g ' 1 18k - 186 \\// 1 (älv 9 | 226 - 228 cuf ßr/*r 10' ' II; 217 - 219 _ s wß-fl/ W 2116 _ 2218 11 N____N 7811457~6 Exempel Ru Smältpunkt, OC 12 N___N 17 - 7! f/0\fcu, 13 J 218 _ 220 cus- 4fl*\, 14 I |L 102 _ ioh 11N____ * n 15 ::\__ 199 - 201 o p e N 16 @' 206 - 208 Exempel 17. N-tert-butyl-N"-U-(2-metylkinolyl)-N'-2~ tiazolylguanidin. 1,0 g 2~aminotiazol sattes till 2,8 g oren N-tert-butyl- N'-442-metylkinolyl)karbodiimid. Den resulterande blandningen upp~ hettades på ett ängbad under 15 minuter och fick därefter svalna till rumstemperatur. Efter 12 timmar revs blandningen med 25 ml dietyleter. Den bildade kristallina fällningen uppsamlades. Man erhöll härvid en analytiskt ren produkt med en smältpunkt av 19A-196°c.

Nedån anges produktens NMR-spektrum i (CD3)¿S0-lösning inne- hållande 10 g produkt per 100 ml lösning.

C(CH3)3 - 9¶H S 1.u7 -CH3 3 n s 2.u1 ä ,I\ 1 . ku) h n n. 7.2-8.3 f [km f~./\ l-'F fiflUvl P-WÉÜ Û-É- Û* Cifi-a H ll #743' 'Qíh Ü Û NW av 7s114sv+6 å. *\/ Û. bs 7.63 Q _ Exempel 18-28.

Genom att arbeta på samma sätt som i exempel 17 men ersätta 2-aminotiazol med andra aminer med formeln RÄNHB, där Ru har de i nedanstående tabell D angivna betydelserna, framställdes de i tabel- len angivna guanídinderivaten.

Tabell D N ~n o “ ß cu 3 N=C-Nuç-cnß | C113 Nunn Exempel Ru t smältpunkt, °c S\, 18 _ l CH 20:» - 207 19 ' 3 I! 190 _ 192 3 ST 20 17l1 - 176 25 1 s 21 “fzoæll .Lss _ 190 s 22 _ zoo 202 A 01:- b 23 _ 3 I; 211» _ 216 ns (S « 2” 150 - 152 o ' N 25 í m 262: ~ 265 N-N 26 / 193 - 195 ...ív-fi-wm-hv a--F-»V- 7811457-6 2% Exempel Ru Smältpunkt, OC 27 <(:d>_ 22h - 226 P. gg <&;í>« 201 - 203 Exempel 29. N-etyl-N"-H-(2~metylkínolyl)-N'-2-tiazolyl- 5uanidinT___ Genom att arbeta på samma sätt som i exempel 1 men ersätta N-cyklohexyl-N'-H-(2-meßylkinolyl)karbodiimid med N-ety1-N'-h-(2- metylkinoly1)karbodiímíd framställdes den ovan angivna föreningen.

Efter omkristallisering i etylacebat hade produkten en smältpunkt av 183-185°c.

Nedan anges produktens NMR-spektrum i CDC13-lösning inne- hållande IO g produkt per 100 ml lösning.

Qg3-CH2- 3 H t, J=7 1.25 CH3-Q_2~ 2 H m 3.50 N' CH /” 3 I C) ' 3 H s 2.51 /fw .

C) l H bs 7,08 E _ s/Qšx LM! l H <1. J-f» 6.66 ) H n l H d' Juh 7'27 ) / I <3' 4 H m 7'2_8_2 78"¥1.457-6 zu Exempel 30. N"-U-(2-metylkinolyl)-N-tert-pentyl-N'- -2-tiazolylguanidin.

Genom att arbeta på samma sätt som i exempel 1 men ersätta N-cyklohexyl-N'-H-(2-metylkinolyl)karbodíimid med N-H-(2-metylkino- lyl)-N'-tert-pentylkarbodíimid framställdes den ovan angivna före- ningen. Efter omkristallísering i etylacetat hade produkten en smältpunkt av IGM-lÜ5°C.

Nedan anges produktens NMR-spektrum i en blandning av DCl och D20 i volymförhâllandet 1:?; produktkoncentrationen i lösning- en är 10'g per 100 ml. -cæíg-ggß 3 n t, J=7 1,23 -QQ2-CH3 2 H KV: J=7 _ 1_92 (fn: ~ f, - 6 II s 1.50 CHB N en., \ _I (zl/- 3 H s 2,75 N .

OI” . l H s 6.90 1” /^\. - . s i \ g 1 H <1, Jet; 7,00 Jc-.tk l H ' d, J=l| 7.37 (O _ ll H m 7'I|,..S_l¿ Exempel 31. N-tert-butyl-N"-U-(2-metylkinolyl)-N'-2- Eiazolylguanidin.

Genom att arbeta på samma sätt som i exempel 17 men ersät- ta N-tert-butyl-N'-H-(2-metylkinolyllkarbodiimid med N-tert-butyl- -N'-2-tiazolylkarbodíimid och ersätta 2-aminotiazol med U-amíno~2- -metylkinolin framställdes den ovan angivna föreningen, vilken vi- 7811457-6 2G sade sig vara identisk med den i exempel 17 framställda föreningen.

Exempel 32. N"-H-(2~metylkinolyl)-N-2-tiazolyl-N'-(1,1,}¿}- tetrametyl-n-butylEguanidin.

Genom att arbeta på samma sätt som i exempel 31 men ersätta N-tert-butyl-N'-2-tiazolylkarbodíimid med N-2-tiazolyl-N'-(1,1,5,3- tetrametyl-n-butyl)knrbodiimid framställdes den ovan angivna före- ningen. Efter omkristallisering i dietyleter hade produkten en smälcpunkt av 173-175°c.

Nedan anges produktens NMH-spektrum i CDCl3-lösning innehål- lande 10 g produkt per 100 ml.

C(CH3)3 9 n s. 1.00 CII I 3 _ (J: _ . 6 s CH, 3 - C212 - ,_ 1-1 s Jufj? 3 H bS lhjs s/N: l___4 É 1 H a, J=h 6,72 ) lv” 11 1 d: J=" 7-33 ) \ f! H m 7_0_g_2 0% §šempel Bšlââ.

Genom-att arbeta på samma sätt som i exempel 1 men ersät- ta N-cyklohexyl-N'~U-(2-metylkinolyl)karbodiímíd med motsvarande karbodíimid med formeln II, där R1 = 2-CH3, R2 = H och R3 har den i neíanståewde tabell E angivna betydelsen, framställdes de i ta- bvllen unglvnn mot ynrandv fiuanídindcrívaten. 7814457-6 26 'Fabell k; N cu O ß N=(!-NHR, Ja! j ._- g Exempel RB Smêiltpunkt, OC 33 n-chlrg- 156 158 314 iso-Culig- 1146 lll? 35 sck-Cully- 7 152 151; CH. "Ö C11 å" áH l 6 S .J V3~|_ 2- 7 CH 3 CH CH, 1 3 | J _37 cnj-cfïcn- 1.81: 185 CH 3. 38 gætyl-n-x1uxyl- 127 129 (ainitmu) _ 39 1,g._dime1-,yl_n-hexyl_- 130 131 (uinitrat) is O n-dfzcy 1.- 1 30 söx_1-Åc_nmie1ning (dlnlt-rat) hl okLnd0CYl- lhß lhs (ÜÅhYÜf°" ' klorid) 1,2 L-yk1Up1-~Up-,«1.- 1113 A3 cyklopentyl- lflß 198 V I -'+h l-nxetylcyl 1:5 f1}.»'l<1<>l1-2x_\,']1nety]_- 131 132 (dinitrat) . 1:6 la-navmylcykl.ohexyl- 170 171 147 2'3'di'"ct5'lC5/kl°_ 166 167(hydrok1orid)-- l hexyl~ l q--w-_.~P...-.w-»-.f._-» -.__., _.,._,__, , 7811457-6 VU Exempel H3 Smältpunkt, OC H8 cyk10hepLyl~ 167 - 169 H9 cyklooktyl- 1N5 - lä? 50 V (-)-«>t-fenety1- 176 - 178 (dinyaroklorid, dihydrat) 51 (+)-¿.-fenetyl- 176 - 180 (dihydroklorid; dihydrat) 52 fenyl- 208 - 210 55 2-metylfenyl- 177 - 179 5D H-metylfenyl- 192 - 19H 55 2-metoxifenyl 200 - 202 56 Ä-klorofenyl 19N - 196 Exempel 57. N-cyklohexy1~N"-Ä-(2~mety1kinolyl)-N'-2- -(¿Ä?~tiazolinyl)guanidin.

Genom ntt urbota på samma sätt som i exempel 1 men ersätta 2~aminotiazol med 2-amino-Zšz-tiazolin framställdes den ovan angiv- na föreningen. Efter omkristallisering i dietyleter hade produk- ten en smältpunkt av 129-15100. gggvei 58-63.

Genom-att arbeta på samma sätt som i exempel 57 men ersätta N-cyklohexyl-¶'-ü-(2-metylkinolyl)karbodiimid med motsvarande karbo- diimlder med formeln (II), där R1 = 2-metyl, R2 = H och H5 har de i nedanstående tabell F angivna betydelserna, framställdes de i tabel- len angivna motsvarande guanidinderivaten.

Tabell E ” /N\»cn. l: J 7s114s7f6 QF; Exempel H3 Smältpunkt, OC 53 cu3~ 129 - 131 59 c2n5~ 12A _ 126 60 n-c3u7- 118 - 120 61 fl-clt 9- 116 - 118 62 t-CÄH9 195 - 197 63 t-c H _165 - 167 Exempel 6U-73.

Genom att arbeta på samma sätt som i exempel 1 men ersätta N-cyklohexyl-N'-U-(2-metylkinolyl)karbodiimíd med motsvarande kar- bodiimider med formeln (II) där H1 och R2 har de i nedanstående tabell G angivna betydelserna, framställdes de i tabellen angivna motsvaranade guanidinderivaten.

Tabell G N Rl n=?-Nu~<::> Nu S/ší Exempel H1 R2 Smältpunkt, OC 64 H H 195 - 197 _ _ ,8 ~ 187 65 zcgä H 15 66 2-n-c3n7- u 17h - 176 67 2-1s0-c3u7- H _ 168 _ 17Q 65 2~iso-chu9- H 169 - 171 '7811457-6 \è Exempel 11.1 112 smältpunkt, °c 69 :f-cbns- 11 11,9 _ 151 70 2-0113- 64113- 195 - 197 71 11 6-01130- 168 - 170 72 H 7-01- 1.95 _ 197 73 Ii-CIIB- '1-131- 21,1, _ 21,3 Exempel TH-ïl.

Genom att arbeta på samma sätt som i exempel 51 men ersätta Ä-amino-2-metylkínolin med aminer med formeln (VII), där H1 och R2 har de i nedanstående tabell H angivna betydelserna, framställdes de i tabellen angivna motsvarande guanidinderivaten.

Tabell H N n, - 11 I C113 1 11 = e _- N11-0-c113 N11 C113 1) 71 'Exempel R] R2 Smältpunkt, OC I | 122 - 1.211 bas) l 71» 2-04150- 11 1115 _- 1217 a-jnirrac) 75 :z-ol- 11 1611 - 166 76 f 11 7-01-*3- zoo - 20:: 77 :1-01-*3- 11 1.85 - 187 Exempel 78-87.

Genom att arbeta på samma sätt som i exempel 17 men ersätta N~tert-butyl-N'-H-(2-metylkinolyl)karbodíimid med karbodiimider med formeln (II), där R1, R2 och R3 har de i nedanstående tabell I an- oe7s114s7-6 30 givna betydelserna, framställdes Ge i tabellen angivna motsvarande guanidinderivaten.

Tabell I N , IL, Q f- u] N = I - 'l ' t nlnß s \ N Exempel RL H2 H3 Smältpunkt, OC 78 ~ H n tert-chn9- 172 _ 174 ' çu en 79 H H cnß-ç-l-àzfå los - 110 Cu 3 , 80 2-cH3- 6-cH3_ 2t@rt-chH9- 180 _ 182 81 2-n-C3H7- H tert-chn9- 175 - 176 82 2-isn-c3n7- H Lert-chu9- 162 _ 16A 53 2-15u-chn9- H t0rt-cuu9- 159 _ 160 Sh 2-c6u5- H t@rx-cuu9- 181 - 183 851 2-06 5- H iso-ohn9- 150 - 151 86 _ _ - -_ - _ - _ H 6 cnßo :ert chug 162 _16h 87 n ' 7-01- tcrc-cuH9- 180 - 182 Exempel 88. N-cyklohexyl-N"-ü-(2-metylkinolyl)-N'-3- 1,2,U~tríazínyl)guanídin.

Genom att arbeta på samma sätt som i exempel 1 men ersätta 2-amínotiazol med 5-amino-1,2,H-triazín framställdes den ovan an- givna föreningen.

Exempel 89. N-cyklohexyl-N"-ü~(2-metylkínolyl)-N'-2- (1,5,5-tria:inyl)guanidin.

Genom att arbeta på samma sätt som i exempel 1 men ersätta 2-amínotíazol med 2-amino-1,3,5-triazin framställdes den ovan an- givna föreningen. 7811457-6 31 Exempel 90. N-cyklohexy1-N“-H-(2-metylkinolyl)-N'-2- tiazolylguanidin.

(A) N-cyklohexyl-N'-A-(2-metylkinolyl)-S-etylisotíokarbamid.

En lösning av 5,H g N-cyklohexyl-N'-N-(2-metylkinolyl)- karbodiimid i 10 ml toluen och 2,5 ml etantiol upphettades på ett ångbad under 16 timmar och fick därefter svalna till rumstempera- tur.

Blandningen revs med tietyleter, och den kristallina fäll- ningen uppsamlades. Produkten hade en smältpunkt av 15A-13600.

(B) N-cyklchexyl-N"-M-(2-metylkinolyl)-N'-2-tiazolylguanidin.

Man kokade under återflöde en blandning av 330 mg N-cyklo- hexyl-N'-A-(2-metylkinolyl)-S-etylisotiokarbamid, 100 mg 2-amino- tiazol och 2,0 ml toluen. Efter återflödeskokning i 150 timmar in- dunstades lösningen till torrhet under förminskat tryck, och åter- stoden revs med dietyleter. Man erhöll härvid den önskade före- ningen med en smältpunkt av 190-19100.

Exempel 91. N-tert-butyl-N"-U-(2-metylkinolyl)-N'-2-tia- zolylguanidin.

(A) N~tert-butyl-N'-2-tiazolyl-S~mctylisotiokarbamíd-Jodid. 0,76 ml metyljodíd sattes droppvis på en tid av 5 minuter till en âterflödeskokande lösning av 2,2 g N-tert-butyl-N'-tiazo- lyltiokarbamid i 10 ml metanol. Efter återflödeskokning i 1 timme indunstades lösningen till torrhet under förminskat tryck. Det orena fasta ämnet revs med dietyleter, varvid den önskade förening- en erhölls i.analytiskt ren form med en smältpunkt av 167-16900.

(B) N-tert-butyl-N"-A-(2-metylkinolyl)~N'-2-tiazolylguanidin.

Den i steg (A) erhållna föreningen omsattes med U-amino- 2-metylkinolin, varvid den önskade föreningen erhölls med en smält- punkt av 192-19A°c.

Exempel 92. N~acetyl-N'-cyklohexyl-N"-U~(2-metylkinolyl)- N-2-tiazolylguanidin.

(A) 1,U g 2-acetamidotiazol omrördes i 10,0 ml torr dimctyl- formamid.° Man tillsatte 0,5 g av en 50%-ig dispersion av natrium- hydrid i mineralolja och därefter 2,7 g N-cyklohexyl-N'-H-(2-mety1- kinolyl)karbodiimid. Den resulterande blandningen omrördes under H timmar vid rumstemperatur och indunstades därefter i vakuum, Återstoden revs med petroleumeter, 15,0 ml vatten tillsattes, och pH-värdet inställdes på 7 genom tillsättning av 1,5 g KH2POu i 10 ml vatten och utspätt 2N-ammoniumlösning. Fällningen avfiltre- rades och torkades. Den erhållna produkten hade en smältpunkt av 151-153°c. 07811457-6 3? (B) Den ovan angivna titelföreningen kunde också framställas genom omrörning av 52,0 g N-cyklohexyl-N"-H-(2-metylkinolyl)-N'- 2-tiazolylguanidin med 220 ml ättiksyraanhydrid. Efter 10 minu- ters omrörning erhölls en klar lösning, vilken efter omrörning vid rumstemperatur under 20 timmar successivt stelnade. Den orena pro- dukten uppsamlades och tvättades med etylacetat, vatten, aceton och eter. Den härvid erhållna produkten hade en smältpunkt av 158-16o°c.

Exempel 95. N-cyklohexyl-N"-ü-(2-metylkinolyl)-N'-propio- nyl-N'-2-tiazolylguanidin-dihydrat.

Man arbetade på samma sätt som i exempel 92A men ersatte 2-acetamidotiazolen med 2-propionamídotiazol. Man erhöll härvid den ovan angivna títelföreningen, vilken hade en smältpunkt av 1Ho-1h2°c.

Exempel 9H. N-acetyl-N'-tert-butyl-N"-U-(2-metylkinolyl)- N-2-tiazolylguanidin.

Genom att arbeta på samma sätt som i exempel 92B men ersät- ta N-cyklohexyl-N"-4-(2-metylkínolyl)-N'-2-tíazolylguanidin med N-tert-butyl-N"-ü-(2-metylkinolyl)-N'-2~tiazolylguanidin framställ- des den angivna titelföreningen med en smältpunkt av 150-15200.

Exempel 9”. Framställning av 1000 tabletter vardera inne- hållande 250 mg SR-1368,HCl.

Man granulerade en blandning av 250 g SR-1568,HCl, H2 g majsstärkelse, 20 g laktos och 5 g metylcellulosa. De erhållna granulerna bröts sönder och blandades med 3 g magnesiumstearat och 2 g kiseldionid. Granulatet pressades därefter till totalt 1000 tabletter.

Exempel 96. Framställning av 1000 kapslar vardera innehål- lande 250 mg sn-1568,hc1.

Man granulerade en blandning av 250 g SR-1368,HCl, 150 g majsstärkelse, 50 g laktos och 5 g metylcellulosa. De erhållna granulerna bröts sönder och blandades med 6 g magnesiumstearat.

Det resulterande granulatet fylldes på totalt 1000 gelatinkapslar med användning av en halvautomatisk, víbratorförsedd kapselfyll- ningsmaskin.

Exempel 97. Framställning av en salva innehållande 5% sn-1368,Hc1. 0 ' Man framställde en lösning genom blandning av 60 g Tween 60, 105 g glycerol och H20 g vatten och upphettning av blandningen.

En blandning av 105 g cetylalkohol, 60 g vaselin, 105 g flytande paraffin och 0,038 g butylhydroxianisol smältes på ett 7811457-6 33 ångbad vid 7o-8o°c.

Den framställda lösningen blandades med den framställda smältan vid 6500, och den resulterande blandningen fick svalna till rumstemperatur under omrörning. Man tillsatte därefter en lösning framställd av 0,285 g Tween 80, 0,075g silikon-skumdäm- pare, 2 g kaliumsorbat och 95 g vatten. 50 g SR-1368,HCl sikta- des genom en sikt med öppningen 0,3 mm och revs därefter gradvis med den framställda salvbasen.

Claims (6)

7811457-6 34 Patentkrav

1. Ny förening, k ä n n e t e c k n a d av att den har den allmänna formeln (I) där R1 betecknar en väteatom, en C1-Cs-alkylgrupp, en b1-C6-alkoxi- grupp, en hydroxigrupp, en halogenatom, en trifluormetylgrupp eller en fenylgrupp; där R2 betecknar en väteatom, en C1-C6-alkylgrupp, en C1-C6-alkoxigrupp. en halogenatom, en trifluormetylgrupp eller hydroxigruPP: där R3 betecknar en C1-C18-alkylgrupp, en C3-C8-cyk- loalkylgrupp som kan vara mono- eller di-substituerad med metyl eller etyl, eller en fenyl- eller feflY1'C1”Q3-alkylgrupp som kan vara substituerad med metyl, metoxi, halogen eller trifluormetyl; och där R4 betecknar tiazolinyl, tienyl, pyrryl, tiazolyl, iso- tiazolyl, pyrazolyl, imidazolyl, oxazolyl, isoxazolyl, triazolyl, tia- diazolyl, tetrazolyl, pyrídyl, pyridazinyl, pyrimidyl, pyrazinyl, tri- azinyl, oxazinyl, bensoxazolyl, bensotiazolyl eller bensoimidazolyl, varvid dessa heterocykliska grupper eventuellt är substituerade med 1-2 substituenter valda bland C1-C3-alkyl, C1-C3-alkoxi, karboxi, karbalkoxi, halogen, trifluormetyl, hydroxi och merkapto; samt farmaceutiskt godtagbara, ogifitiga_salter därav, farmaceutiskt godtagbara ogiftiga metallkomplex därav, och föreningar vari H i gruppen NHR4 är ersatt med acylgruppen av en karboxylsyra.

2. Förening enligt krav 1, k ä n n e t e'c k n a d av att den föreligger i form av ett mono- eller di-salt med klorvätesyra, bromvätesyra, fosforsyra, svavelsyra, salpetersyra, kolsyra, p- toluensulfonsyra, metansulfonsyra, myrsyra, ättiksyra, propionsyra, citronsyra, vinsyra eller maleinsyra.

3. Förening enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att föreningen eller dess salt föreligger i form av ett komplex bildat med ett Cu-, Zn-, Mn-, Mg-,-Fe- eller Au-salt.

4. Förfarande för framställning av en förening med formeln (I) enligt krav 1. k ä n n e t e c k n a t av att (a) en förening med formeln _ .,_.._._.._.-__._ 7811457-6 35 O N // \ H2 --~~E) G- “I k (m N=C=NR3 där R1, R2 och R, har de i krav 1 angivna betydelserna, omsättes med en amin med formeln R4NH2 (III) där R har den i krav 1 angivna betydelsen, eller med ett silylerat 4 derivat därav, som kan reagera med föreningen med formeln (II); eller att (b) en förening med formeln N ng Lzšj <:%'__ R1 NzC-:Kllh (IIa) där R1, R2 och R4 har de i krav 1 angivna betydelserna, omsättes med en amin med formeln R NH (IIIa) 3 2 där R3 har den i krav 1 angivna betydelsen, eller med ett silylerat derivat därav, som kan reagera med föreningen med formeln (IIa): eller att (c) en förening med formeln RdN í C i NR3 (VI) där R3 och R4 har de i krav 1 angivna betydelserna, omsättes med ett 4-aminokinolinderivat med formeln N nz <:}- R1 (VII) NH2 där R1 silylerat derivat därav; eller att (d) en förening med formeln N och R2 har de i krav 1 angivna betydelserna, eller med ett 2 (VIII) =* “* IR N ï NI 3 Y --f..--_---_.__._-~.--_._-...._.. __-.. ._ , _ 7811457-6 36 eller en förening med formeln I N “z f 1* l (vina) Nr-(fT-NIIRQ Y eller ett salt därav, där R1, R2, R3 och R4 har de i krav 1 angivna betydelserna, och Y betecknar en halogenatom, en S-lâgalkylgrupp eller en O-lågalkylgrupp, omsättes med en amin med formeln (III) respektive (IIIa) ovan eller med ett silylerat derivat därav, var- vid reaktionen genomföres i närvaro av ett inert lösningsmedel och, när Y betecknar en halogenatom, i närvaro av ett syrabindande medel, såsom en tertiär amin, som också verkar såsom lösningsmedel vid an- vändning i överskott; eller att (e) en aminokinolin med ovanstående formel (VII), där R1 och R2 har de ovan angivna betydelserna, eller ett silylerat deri- vat därav omsättes med en förening med formeln IzuNP-fcmunxxzj (IX) Y där R3, R4 och Y har de ovan angivna betydelserna, företrädesvis i ett inert lösningsmedel i närvaro av ett syrabindande medel, när Y betecknar en halogenatom; varvid i samtliga fall den framställda föreningen med formeln (I) utvinnes antingen såsom sådan eller i form av ett salt eller ett metallkomplex därav eller i form av ett acylerat derivat därav, vilket kan erhållas genom direkt acylering.

5. Farmaceutisk komposition i form av doseringsenhet för en- teral, parenteral eller topisk behandling av patienter (inklusive djur) lidande av artritiska sjukdomar, k ä n n e t e c k n a d av att den såsom aktiv komponent innehåller 0,01-1 g av en förening med formeln (I) enligt krav 1, räknat såsom fri bas, tillsammans med en farmaceutiskt godtagbar, ogiftig bärare.

6. Farmaceutisk komposition, k ä n n e t e c k n a d av att den innehåller 0,1-95% av en förening med formeln (I) enligt krav 1, räknat såsom fri bas, i kombination med bärare och/eller hjälp- medel.