SE421825B - Differentialtransmissionsenhet - Google Patents

Description

l5 20 25 wl 35 8100662-9) 2 heller den transmissionsklass som anges i ovannämnda patentskrift eller den specifika konstruktion som beskrives här nedan. Termerna ger emellertid större klarhet i nedanstående beskrivning och underlättar förståelse av olika hastighetsförhållanden som uttryckes i nedanstående algebraiska ekvationer.

Möjligheten till att steglöst eller kontinuerligt kunna variera hastighetsför- hållandet hos en sådan transmission uppnås genom att förse en av betakroppen och omegakroppen med ett par rullytor eller belastningsytor, vilka är rotationssynmetriska omkring knoppens axel och som har en varierande radie utmed symmetriaxeln och symmet- riskt omkring axelskärpunkten. Fysiskt sett bildas genom dessa rullytor en kropp som har en bikonisk utformning. Den andra av betakroppen och omegakroppen förses med ett par rullytor eller belastningsytor, som också är rotationssymmetriska omkring kroppens axel, men som har en relativt konstant radie. Paren av rullytor på betakroppen och omegakroppen hålles i friktionssamverkan med varandra vid två kontaktpunkter eller kontaktzoner, vilka kan inställas till olika lägen för att variera förhållandet mellan betakroppens ytradie (RE) och omegakroppens ytradie (RW). Om alfakroppen är roterbar i med en hastighet (åhomkring den första axeln och rotationshastigheten för beta- kroppen omkring den andra axeln i ett referenssystem som är fast relativt ramen är (lå) och rotationshastigheten hos omegakroppen på den första axeln är (ÅÉ), blir de resp. hastigheterna hos de tre kropparna relaterade av nedanstående ekvation: (nå-å + (å-fi) Rbl/Rvfo _ Eftersom en av antingen betakroppen eller alfakroppen befinner sig innanför den andra kroppen har radieförhållandet Rb/RW ett värde som antingen är mindre än l (när Rb alltid är mindre än RW) eller större än l (när Rb alltid är större än RW). Funktionen y använis här nedan för att ange antingen Rb/RW eller det reciproka värdet RW/Rb, beroende på vilket av dessa värden som är större än l, och det inses att 9 eller det reciproka värdet l/9 används motsvarande. _ Ett föredraget sätt att driva en sådan transmission har varit att tillföra ett ingångsmoment till alfakroppen för att bringa betakroppen att utföra en nutations- rörelse samt att hålla omegakroppen mot rotation (LÖ = 0). Betakroppen förbindes med utgångsaxeln, som är roterbar på den första axeln, medelst kugghjul som har ett kuggförhållande (k), som teoretiskt kan ha vilket som helst värde och också kan vara antingen positivt eller negativt beroende på det speciella kugghjulsarrangemang som används. Om !9.anger enhetens utgångshastighet och kugghjulsförhållandet är (k), kommer utgångs/ingàngs-hastighetsförhållandet hos enheten att bestämmas av ekvationen: (2) å/å =1-kg.

En principiell fördel som uppnås genom att driva enheten såsom anges med ekva- .tion (2) är att de fysiska parametrarna hos en sådan transmission lätt kan anpassas 10 15 20 ?5 30 35 40 3 8100662-9 till ett värdeomrâde för funktionen (kg ), som medger ett kontinuerligt variabelt utgång/ingângs-hastighetsförhållande inom området från 0 till l (0,5<: kg-<.l,0).

Detta område kan utformas att innefatta en omriktning av utgången genom värdet 0 endast genon att välja ett kugghjulsförhâllande (k) så att funktionen (kçl omger ett numeriskt värde av l (exempelvis 0,7< k5>< l,2).

Förutom ovannämnda patent hänvisas också till den amerikanska patentskriften RE 29.328, och de amerikanska patentskrifterna 4.112.779 och 4.112.780. Dessa patent- skrifter visar ytterligare variationer av en kontinuerligt variabel transmission av ovannämnda typ. Såsom framgår av dessa tidigare patent kan utformningen av alfakroppen, betakroppen och omegakroppen variera mellan de olika utföringsformerna.

Enligt föreliggande uppfinning anpassas den grundläggande konstruktionen och den hastighetsvarierande egenskapen hos den tidigare angivna kontinuerligt varierbara transmissionen till en kraftuppdelade differentialenhet medelst vilken ingângskraf- ter överföres på ett kontrollerat sätt till en eller bägge av tvâ differential-utgângs- axlar, som är förbindbara næd exempelvis ett par drivhjul eller drivband på motstáende sidor av ett styrbart självdrivande fordon. Såsom vid tidigare transmissionskonstruk- tioner definierar enhetens ram en första axel och uppbär en alfakropp för rotation omkring denna axel. Enligt föreliggande uppfinning uppbär emellertid alfakroppen på en andra axel, som är lutande relativt och skär den första axeln vid en axelskär- punkt, ett par koaxiella betakroppar, som är oberoende roterbara på den andra axeln.

Varje betakropp definierar_en betarullyta, som är rotationssymmetrisk omkring den andra axeln, vilken yta friktionssamverkar med en enda omegarullyta, som är rota- tionssymmetrisk omkring den första axeln. Den sistnämnda ytan utgöres av en inre cirkulär yta på en av två omegakroppar eller ringar, som hälles mot rotation på den första axeln, men som är förflyttbar utmed denna axel, varjämte varje betayta har en yttre konisk utformning. De tvâ betaytorna är konvergenta åt motsatta håll och hâlles mot resp. omegayta under normalkrafter som alstras av en kraftalstrande anondning som verkar för att separera de tvâ betakropparna bort från varandra utmed den andra axeln. Varje betakropp är drivbart förbunden medelst kugghjul medelst en av de tvâ utgångsaxlarna.

Förhållandet mellan ingàngshastighet och utgángshastighet för varje utgångs- axel är kontinuerligt varierbar enligt ekvation (2) här ovan genom axiell förflytt- ning av varje omegaring utmed den första axeln för att variera radieförhållandet mellan betakroppens och omegakroppens ytradier vid kontaktpunkten. Detta radieför- hållande vid varje kontaktpunkt är oberoende av radieförhâllandet vid den andra kontaktpunkten medelst ett inställningssystem för omegaringen, som kan drivas för att förflytta omegaringarna mot och bort från varandra med lika rörelsehastigheter och därigenom på lika sätt variera förhållandet mellan betakroppens och omegakroppens ytradier vid de två kontaktpunkterna, och/eller förflytta bägge omegaringarna i samma riktning samtidigt för att i motsatta riktningar variera resp. förhållande mellan 10 l5 20 25 30 35 40 3100662-9 0 4 betakroppens och omegakroppens ytradier vid de två kontaktpunkterna. Ett sådant in- ställningssystem kan exempelvis utgöras av ett arrangemang av roterbara inställnings- skruvar, som har gängor med motsatta riktningan och som uppbäres för att förflyttas' axiellt relativt enhetsramen. Genom enkel rotation av skruvarna förflyttas ringarna samtidigt bort_från varandra eller motvarandra, medan axiell inställning av skruvarna förflyttar bägge ringarna i samma riktning, eller genom rörelse av endast en ring varvid axiell inställning av de i motsatta riktningar gängade skruvarna neutraliseras av rotation av sanma skruwlnen endast på den ena sidan. Å Ett ändamål med föreliggande uppfinning är därför att åstadkonma en kontinuer- ligt varierbar differentialdrivenhet, där hastighetsförhållandet hos en enda kraften- het .relativt ett par oberoende roterbara kraftutgångsaxlar kan noggrant regleras kontinuerligt över ett område för ingångs/utgångs-hastighetsförhållande för varje utgångsaxel. Andra ändamål och ytterligare fördelar och tillämpningar av föreliggande uppfinning framgår av nedanstående detaljerade beskrivning under hänvisning till bifogade ritningar, varvid samma delar försetts med samma hänvisningsbeteckningar.

Fig. l är ett längdsnitt genom ett horisontellt mittplan genom enadifferentialtrans- missionsdrivenhet enligt en första utföringsform av uppfinningen. Fig. 2 är ett tvärsnitt utmed linjen 2-2 i fig. l. Fig. 3 är ett förstorat fragmentariskt tvärsnitt utmed linjen 3-3 i fig. 2. Fig. 4 är ett fragmentariskt tvärsnitt utmed linjen 4-4 Ii fig. 3. Fig. 5 är en schematisk vy som visar en variant av utföringsformen enligt fig. l och 2. Fig. 6 är ett tvärsnitt liknande fig. 2 men visar en alternativ ut- föringsform av uppfinningen.

I fig. l och 2 på.ritningarna visas en utföringsform av en differentialtrahs- missions-drivenhet 10, som innefattar ett hölje eller en ram l2, som har yttre sidoväggar l4 och l6, som är förbundna med främre och bakre ändväggar l8 och 20.

En huvudsakligen cylindrisk, inre ramkonstruktion 22 sträcker sig mellan och är fäst vid ändväggarna 18 och 20 hos höljet l2.

Ett par utgângsaxlar 24 och 26 sträcker sig från motstâende sidor av höljet l2 och är roterbart uppburna åtminstone delvis från höljet medelst lager 28 och 30.

Varje axel sträcker sig inuti höljet 12 mellan ändväggarna 14 och 16 och ramen 22 och är förbundna med drivna koniska kugghjul 32 och 34. Som visas i fig. l är utgångs- Jaxlarna 24 och 26 koaxiella och befinner sig på en gemensam axel 36. Varje kugghjul 32 och 34 sträcker sig på endast en sida genom en öppning 38, 40, för att ingripa med yttre kuggar 42 och 44 på ett par ringkugghjul 46 och 48. Ringkugghjulen 46 och 48 är lagrade i ändväggarna l8 och 20 hos höljet l2 medelst lager 50 och 52 för att vara koaxiella relativt varandra och koncentriska med en första transmissionaxel 54.

Koncentriskt med axeln 54 finns en.ingångsaxel 56 för enheten, som är förbunden med en drivaxel 58 medelst en universalkoppling eller urkoppling 60. Fig. l är ofullstän- dig med avseende på de inre komponenterna medelst vilka kraft överföres från ingångs- axeln 56 till resp. utgângsaxel 24 och 26 medan dessa inre komponenter visas i fig. 10 15 20 25 30 35 40 8100662-9 2-4 och beskrives i detalj här nedan med hänvisning till dessa ritningsfigurer.

I fig. 2 visas ingångsaxeln 56 såsom en i ett stycke utformad axelförlängning av ena änden av en vevaxelliknande alfakropp 62, som också har en axelförlängning 64 vid sin motsatta ände. Axelförlängningarna 56 od164 uppbäres av lager 66 och 68, varför alfakroppen är roterbar relativt ramen 22 och ringkugghjulen 46 och 48 och således är roterbar omkring den första transmissionsaxeln 34.

Alfakroppen 62 uppbäraett par oberoende roterbara betakroppar 70 och 72, som är koaxiellt inriktade med och roterbara omkring en andra transmissionsaxel 74, som är lutande relativt och skär den första transmissionsaxeln 54 1 en axelskärpunkt S. Varje betakropp 70 och 72 är lagrad i alfakroppen medelst inre och yttre lager 76 och 78, som kan vara av någon lämplig typ, såsom hydrodynamiska lager, rullager eller liknande, men somiinte motsätter sig en viss axiell rörelse av kropparna 70 och 72 utmed axeln 74.

Betakropparna 70 och 72 definierar yttre, koniska rullyyor eller belastnings- ytor 80 och 82, som är rotationssynmetriska omkring den andra axeln 74. Betakropparna 80 och 82 är således konvergerande åt motsatta håll med en vinkel som är ungefär dubbla vinkeln som axlarna 54 och 74 skär varandra. Betaytorna 80 och 82 står vidare i rullfriktionssamverkan vid diametralt mobbtbelägna punkter Pl och P2 med omegarull- ytor eller belastningsytor 84 och 86. Sistnämnda ytor är inre, cirkulära ytor utforma- de på ett par omegakroppar 88 och 90, som utgöres av ringar, som är fixerade så att de ej är roterbara mnkring den första axeln 54, exempelvis medelst flänsar 92 som ingriper med i ramen utfonnade slitsar 94. Ytorna 84 och 86 är således rotations- symmetriska omkring den första axeln 54 och har en konstant radie RW och är rörliga utmed axeln 54 från det yttre läge som visas i fig. 2 och inåt till ett läge där de befinner sig nära axelskärpunkten S. De koniska ytorna 80 och 82 hos betakropparna 70 och 72 har å andra sidan en varierbar radie Rb oberoende på placeringen av kontakt- punkterna Pl och P2, vilket i sin tur bestänmes av det axiella läget.för omega- ringarna 88 och 90.

För att hälla resp. betaytor och omegaytor i momentöverförande rullfriktions- samvehkan med varandra är betakropparna 70 och 72 utformade med en koncentrisk kolv 96 och en cylinder 98, som är avtätade medelst en glidbar och roterbar tätning, som i fig. 2 representeras av en 0-ring 100. Hydraulisk fluid från en yttre källa l02 inmatas under tryck genom pottar 104 i alfakroppen 62 och en central kanal l06 i betakrpppen 72 och verkar för att separera betakropparna 70 och 72 och tvinga dem till rullfriktionssamverkan med omegaringarna 88 och 90. Det inses att det hydrauliska system som visas och beskrives endast är ett exempel på möjliga anordningar medelst vilka betakropparna 70 och 72 kan tvingas från varandra utmed axeln 74 till samverkan med omegaytorna 84 och 86, medan samtidigt medges relativ rotation av kropparna 70 och 72.

Varje betakropp 70 och 72 uppbär vid sin yttre ände ett drivkugghjul 108, ll0, 10 15 20' 25 30 35 40 _8100662-9 ¿ i s som samverkar med inre tänder 112, 114 på ringkugghju1en 46 och 48. Ett kugghju1s- förhå11ande k bestämmes genom att dividera diameternfhos varje drivkugghju1 108, 110 med diametern hos de inre kuggarna 112, 114 och är detsamna för varje kugghju1s- uppsättning 108, 112 och 110, 114.

Transmissionen av kraft från ingângsaxe1n 56 ti11 resp. utgàngsaxel 24 och 26 kan nu inses av ovanstående beskrivning och med de komponenter som visas i fig. 1 och 2. En kraft som utövas på ingångsaxe1n,56 driver aïfakroppen 62 ti11 rotation omkring den första axe1n 54, för att uppbära bägge betakropparna 70 och 72 samt den andra axe1n 74 och bringa deniatt utföra en nutationsröre1se omkring den första axe1n 54. En kombination av denna nutationsröre1se hos varje drivkugghjul 108 och 110 och en rotation av dessa kugghju1 omkring den andra axe1n 74 såsom ett resu1tat av .ruflfriktiónesamverkan med betaytorna 80 och 82 med omegaytorna 84 och 86, kommer att driva varje ringkugghju1 46 och 48 omkring axe1n 54. Rotation av ringkugghju1en 46 och 48 kommer i sin tur att förorsaka rotation av de koniska kugghju1en 32 och 34 och så1edes driva utgångsax1arna 24 och 26. _ Såsom nämndes ovan är kugghju1sförhå11anët k detsamma för de bägge betakroppar- na 70 och 72 och är i en given utföringsform fast e11er konstant. Radieförhâ11andet RW/Rb e11er faktorn g för varje kontaktpunkt P1 e11er P2 me11an betaytan och omega- ytan är variabe1. Om rotati_onshastigheten hos varje ringkugghju1 46 och 48 är 6 och rotationshastigheten hos ingångsaxe1n är~¿É konmer utgångs/ingângs-hastighetsför- hâ11andet e11er hastigheten hos ringkugghjulen re1ativt hastighetenn hos ingångsaxeln 56 att bestämmas av ekvationen (2) här ovan.

Såsom nämnts komer radieförhåHandet 9 vid varje kontaktpunkt P1 e11er P2 *me11an en betayta och en omegayta'att vara beroende av det axie11a 1äget för resp. omegaring 88 och 90. En1igt före1iggande uppfinning är förhå11andet me11an betaytans_ och omegaytans radier e11er funktionen g vid varje kontaktpunkt P1 och P2 oberoende 'instä11bart mede1st ett instä11ningssystem för omegaringen, som kan förf1ytta bägge ringarna 88 och 90 bort från varandra e11er mot varandra med samma hastighet så att radieförhå11andet vid varje kontaktpunkt förb1ir 1ika stor, e11er kan förf1ytta bägge ringarna Isamtidigt i samma riktning så att radieförhâ11andet vid en av de två kontaktpunkterna ökar medan radieförhåfiandet vid den andra av de två kontakt- punkterna minskar. Ett sådant instä11ningssy§tem visas i fig. 2 - 4 på ritningarna och innefattar enii motsatta riktningar gängad, roterbar instä11ningsskruv 116, sun gängbart samverkar med varje ring 88 och 90 och är axie11t fäst centraït vid en vagn 118. Såsom visas i fig. 2 och 3 är vagnen 118 monterad i ramen 22 så att den är g1idbar i en riktning para11e11t med_axe1n 54 mede1st styrningar 120. Sådan axie11 _ instä11ning av vagnen 118 utföres mede1st en hydrau1isk ko1v/cy1inder-enhet 122, som styres mede1st hydrau1f1uid genom 1edningarna 124 och 125 på vä1känt sätt. Rotations- instä11ning av skruven 116 utföres mede1st en e1ektrisk motor 126, som är fast monte- rad på ramen 22 och har ett utgångskugghju1 128, som ingriper med ett drivet kugghju1 10 15 20 30 35 w_ 8100662-9 130 med relativt stor diameter, som är fäst vid skruven 116. Drivkugghju1et 128 hos motorn är 1ângsträckt för att kunna pâtaga röre1ser hos kugghju1et 130 ti11- sammans med vagnen 118. Såsom visas i fig. 1 och 3 är ramen 22 försedd med en öppning 132 för att upptaga ett nedhängarde hà11arparti 134 hos vagnen 118. Såsom visas i fig. 2 och 4 är kugghju1et 130 1agrat me11an motbe1ägna väggar 136 och 138 hos hå11arpartiet 134. Re1ativ axie11 röre1se av skruven 116 och vagnen förhindras mede1st snäppringar 140 be1ägna me11an kugghju1et 130 och väggarna 136 och 138.

Omegaring-instä11ningssystemet som visas i fig. 3-4 exemp1ifierar endast en acceptabe1 utföringsform av många tänkbara variationer. Exempe1vis erfordras endast en dubbe1gängad instä11ningsskruv 116 förzatt axie11t instä11a omegaringarna 88 och 90 på grund av det faktum att instä11ningskrafterna som erfordras för att förfïytta ringarna är re1ativt 1iten när betakropparna 70 och 72 är i röre1se. Eme11ertid kan två e11er tre sådana instä11ningsskruvar 116 anordnas och associeras med samma e11er synkront rör1iga vagnar 118. Vidare kan var och en e11er tvâ e11er f1era instä11nings- skruvar drivas av separata, e1ektriskt synkroniserade stegmotorer e11er en enda motor kan driva var och en av ett f1erta1 instä11ningsskruvar 116 genom yttre kopp- 1ingar (ej visade).

Det antages att varje utgångsaxe1 24 och 26 är kopp1ade ti11 drivhju1 på mot- stående sidor av exempe1vis ett fordon, och att drivaxe1n 58 är direkt förbunden med en motor hos fordonet, varvid en variation av hastighetsförhà11andet för bägge ut- gängsax1arna 24 och 26 i 1ika stor utsträckning re1ativt ingángsaxe1n 56 motsvarar en konventione11 fordonstransmission genom instä11ning av vagnen 118 att centrera skruven 116 i ett p1an som skär axe1skärspunkten S och instä11a bägge ringarna 88 och 90 mot varandna och bort från varandra endast genom rotation av skruven 116.

Pâ detta sätt drives bägge utgångsax1arna 24 och 26 med sanma hastighet, som är kontinuer1igt variabe1 från' ett utgångs/ingàngs-förhåfl1ande som är 0 (jämför ekva- tion (2) och diskussionen angående parametrarna k och 9 här ovan) ti11 ett utgangs/ ingângs-förhà11ande som närmar sig 1 beroende på omradet för radieförhå11andet y i en given utformning av enheten 10. När fordonet genom1öper en kurva, som medför att en av ax1arna 24 e11er 26 ska11 drivas med en större hastighet än den andra, förf1yttas vagnen 118 axie11t, med e11er utan rotation av skruven 116 för att variera hastigheten mede1st vi1ken resp. axe1 24 och 26 drives för en given rotationshastighet av ingängsaxeln 56.

Enheten 10 har också ti11ämpningar vid bandfordon, som styres genom att variera hastigheten hos de mede1st marken samverkande banden e11er hju1en på motstående sidor av fordonet drives med o1ika hastigheter e11er i motsatta riktningar. Såsom nämnts ovan kan genom 1ämp1igt va1 av parametrarna k och g ringarna 88 och 90 instä11as så att ax1arna 24 och 26 kommer att rotera i motsatta riktningar föruen given rouationsriktning av ingångsaxe1n 56. Sä1edes kan genom instä11ning av bägge ringarna 88 och 90 i ett axie11t 1äge där rotationen av ringkugghju1en 46 och 48 är ungefär l0 l5 20 25 30 35 440 sioosez-9 8 lika med 0 ett av ringkugghjulen 46 och 48, och således en av axlarna 24 och 26 drivas i en riktning medan det andra ringkugghjulet och utgångsaxeln 24 eller 26 drives i den motsatta riktningen genom påverkan avfvagnen ll8 att förflytta Bägge ringarna 88 och 90 i sanma riktning. Samma inställningsmöjlighet kan utföras vid relativt höga utgång/ingångs-hastighetsförhâllanden i fordonet, exempelvis för att hjälpa till vid styrningen. Med andra ord kan i ett manuellt styrt fordon styrningen _assisteras genom inställning av vagnen ll8 för att förorsaka att drivhjulen vid motsatta sidor av fordonen drives med hastigheter som motsvarar den önskade styr- ningen. En sådan styrningshjälp är speciellt användbar vid framhjulsdrivna fordon. lSasom framgår ur fig. l är huvudaxeln 54 hos transmissinnenrskev med en vinkel relativt axeln 36 hos utgångsaxlarna 24 och 26. Vidare bör noteras att axeln 36 passerar genom punkten S för axelskärpunkten. Anledningen till detta förhållande mellan axlarna 54 och 36 är att möjliggöra att detdrivna koniska kugghjulet 32 _ direkt kan samverka med de yttre kuggarna 32 och 34 hos ringkugghjulen 36 och 48.

Detta arrangemang är också nödvändigt för att placera bägge utgångsaxlarna 24 och 26 på samma axel eller axeln 36 vid ett direkt ingrepp mellan kugghjulen såsom visas.

I fig. 5 visas en variation schematiskt, där ett par utgângsaxlar 24a och 26a sträcker sig utmed förskjutnaaaxlar parallellt med en axel 36a, vilken i sin tur är vinkelrät mot axeln 54a. De drivna koniska kugghjulen 32a och 34a har en diameter som är till- räckligt stor för att ingripa med endast ett av ringkugghjulen 36a eller 48a utan att samverka med det andra ringkugghjulet. Såsom inses av en fackman kan andra kugg hjulsgeometrier än de som visas i fig. l och 5 användas för att uppnå den önskade kugghjulsreduktionsfaktorn mellan ringkugghjulen 46 och 48 och utgångsaxlarna 24 och 26.

I fig. 6 visas en alternativ utföringsform av differentialtransmissionsenheten enligt föreliggande uppfinning, varvid identiska delar har erhållit samma hänvisnings- beteckningar som i fig. 2 medan delar med en modifierad konstruktion men som har samma funktion eller ekvivalent funktion givits samma hänvisningsbeteckning men ' försedd med primtecken. Således ärai fig. 6 betakropparna 70 och 72, omegaringarna 88 och 90 samt inställningssystenet för omegaringarna oförändrat. Emellertid är alfa- kroppen 62' modifierad att innefatta ett drivkugghjul l4l, som sanverkar med ett mellankugghjul 142 lagrat i höljet l2' och anordnat att drivas av ett drivkugghjul 144. Drivkugghjulet 144 är i sin tur kopplat till en kraftkälla (ej visad), som exempelvis kan kara en förbränningsmotor anordnad parallellt ned axeln 54. Såsom inses av en fackman är ett sådant arrangemant speciellt lämpligt för användning i framhjulsdrivna fordon.

I utföringsformen enligt fig. 6 är utgångsaxlarna 24 och 26 direkt förbundna med ringkugghjulen 46' och 48', vilka i sin tur innefattar endast inre kuggar ll2 och ll4 som samverkar med drivkugghjulen 108 och ll0. I denna utföringsförm är kanaler- na för hydraulfluiden från den yttre källan l04' till cylindern 98 dragen genom

Claims (18)

1. l0 l5 20 25 30 35 40 9 8100662-9 radiella portar l46 i utgångsaxeln 24' och alfakroppens axelförlängning 64. Axiellt på avstånd från varandra belägna roterbara tätningsuppsättningar 148 och l50 mellan höljet och utgångsaxeln 24 i ena sidan och utgångsaxeln 24 och axelförlängningen 64 å andra sidan bidrar till att anordna en fluidkanal genom vilken hydraulfluiden under tryck vid källan l02' kan styra den kraft som betakropparna 70 och 72 separe- ras med för att samverka med omegaringarna 88 och 90. Funktionen hos utföringsformen enligt fig. 6 är huvudsakligen likadan som den som beskrivits i samband med figa l och 2. Den huvudsakliga skillnaden består i den direkta förbindelsen av utgångsaxlarna 24' och 26' till ringkugghjulen 46' och 48' i utföringsformen enligt fig. 6 i jämförelse med de koniska kugghjulen på utgångs- axlarna i utföringsformen enligt fig. l och 2. Med hänsyn till ovanstående beskrivning inses att föreliggande uppfinning åstadkommer en mycket effektiv differentialtransmissionsenhet, medelst vilken ända- målen med uppfinningen uppnås. Det är självklart för en fackman att variationer kan utföras i de beskrivna utföringsformerna utan att frångå uppfinningen. Speciellt avses att ovanstående beskrivning och tillhörande ritningar endast visar en före- dragen utföringsform som ej begränsar uppfinningen. Uppfinningen begränsas endast av nedanstående patentkrav. PATENTKRAV l. Differentialtransmissionsenhet för att överföra en mekanisk kraftingäng till ett par oberoende roterbara utgångar, varvid enheten innefattar en ram (22) med en första axel (54), en alfakropp (62), som är uppburen av ramen för rotation om- kring den första axeln, k ä n n e t e c kn a d av ett par betakroppar (70, 72), som uppbäres av alfakroppen (62) på en andra axel (74), som är lutande relativt den första axeln och skär denna i en axelskärpunkt (S), varvid betakropparna är belägna på axiellt avstånd från varandra och är belägna på motsatta sidor om axelskärpunkten och har vardera betarullytor (80, 82), som är rotationssymmetriska omkring den andra axeln; ett par omegakroppar (88, 90), som uppbäres av ramen och har omegarullytor (84, 86), som är rotationssymmetriska omkring den första axeln, varvid omegarull- ytorna är belägna på motsatta sidor om nämnda axelskärpunkt (S), varvid betarull~ ytorna och omegarullytorna är i friktionssamverkan med varandra vid två kontakt- punkter (81, 82) belägna på var sin sida om nämnda akelskärpunkt, varigenom en sådan kontakt utbildas mellan varje betakropp och oegakropp hos nämnda par och varigenom en nutationsrörelse hos nämnda par av betakroppar resulterar i överföring av moment mellan betarullytorna och omegarullytorna, varvid åtminstone en av betarullytorna och omegarullytorna har varierbar radie (RB) utmed sin längd relativt den andra betarullytan och omegarullytan så att förhållandet mellan betaytans och omegaytans radier (RB, RW) vid nämnda kontaktpunkt är varierbar genom relativ förflyttning av betakroppen och omegakroppen; en anordning (56, 60) för att förbinda kraftingången l0 _ l5 20 æg 30 35 4G 8100662-9 w (58) med alfakroppen (62); ett par roterbara utgängsaxlar (24, 26) för enheten; en anordning (22) för att uppbära resp. kropp av paret av betakroppar och omega- kroppar för oberoende rotation; en anordning (42, 44, 32, 34) som förbinder en av betakroppen och omegakroppen med nämnda par av utgângsaxlar (24, 26); en anordndng (92, 94) för att hålla deu andra av paren av betakroppar och omega- kroppar mot rotation omkring rulltyronas axel; och en anordning (ll6-134) för att relativt förflytta betakropparna och omegakropparna till friktionssamverkan vid nämnda tvâ kontaktpunkter för att varierafförhâllandet mellan betaytan och omega- ytans radier oberoende uid resp. kontaktpunkter. W _ 2 7

2. Apparat enligt krav l, k ä n n e t.e c k n a d av att omegaytorna (84, 86) är inre, cirkulära ytor medan betaytorna (80, 82) är i motsatta riktningar konvergerande koniska ytor; och en anordning (96- l06) för att separera betakropparna 7 utmed den andra axeln (74) för att alstra en normalkraft vid varje kontaktpunkt (Pl, P2). _ g

3. Apparat enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av att anordningen för att hålla den andra av nämnda par av kroppar mot rotation innefattar en anordning (92, 94) för att i rotationshänseende förbinda omegakropparna (88, 90) med ramen, och att anordningen för att relativt förflytta kropparna innefattar en anordning (116- l34) för att inställa läget hos omegakropparna utmed den första axeln (54).

4. Apparat enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a d av att anordningen för att inställa omegakropparna (88, 90) utmed den första axeln innefattar en anordning (l26-130) för att inställa omegakropparna mot varandra och bort från varandra med lika hastigheter för att på lika sätt variera förhållandet mellan betaytans och omegaytans radier vid nämnda tvâ kontaktpunkter (Pl, P2), och för inställning av omegakropparna i samma riktning samtidigt (ll8-125) för att därigenom i motsatta riktningar variera förhållandet mellan betaytans och omegaytans radie vid resp. kon- taktpunkter.

5. Apparat enligt krav 4, k ä n n e_t e c k n a d av oberoende första och andra drivanordningar (122, l26) för inställning av omegakropparna (88, 90) bort från varandra och mot varandraochför inställning av omegakropparna i samma riktning. K _

6. Apparat enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a d av att den första och den andra drivanordningen (l22, l26) kan drivas samtidigt.

7. Apparat enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a d av att den första driv- 'anordningen innefattar åtminstone en skruv (ll6) med motsatt riktade gängor, som sträcker sig mellan och gängbart samverkar med omegakropparna (88, 90) och en anord- ning (126-130) för att rotera skruven i bägge rotationsriktningarna.

8. Apparat enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d av att den andra driv- anordningen (122) innefattar en anordning (ll8, l34) för att förflytta den i mot- satta riktningar gängade skruven (ll6) axiellt i bägge riktningarna. 10 15 20 25 30 35 40 H 8100662-9

9. Apparat enligt något av krav 3, 4 eller 5, k ä n n e t e c k n a d av att anordningen för att drivbart förbinda ett av paren av betakroppar och omega- kroppar med paret av utgångaaxlar innefattar en kugghjulsanordning (42, 44, 32, 34) för att omvandla rörelsen bos varje par av betakroppar (70, 72) till rotation hos varje par av utgångsaxlar (24, 26).

10. Apparat enligt krav 9, k ä n n e t e c k n a d av att kugghjulsanord- ningen tillhörande varje betakropp består av ett drivkugghjul (42, 44), som upp- bäres av betakroppen (70, 72) för nutationsrörelse tillsammans med den andra axeln (74) omkring den första axeln (54) och för rotation tillsammans med betakroppen omkring den första axeln, och ett drivet kugghjul (32, 34) som ingriper med driv- kugghjulet och är roterbart på den första axeln.

11. ll. Apparat enligt krav 10, k ä n ne t e c k n a d av att det drivna kugg- hjulet består av ett ringkugghjul (46', 48'), som har inre tänder som samverkar med drivkugghjulet (108, ll0).

12. Apparat enligt krav 10, k ä n n e t e c k n a d av att diameterför- hållandet (k) mellan drivkugghjulet (42, 44) och ringkugghjulet (32, 34) och radie- förhållandet (9) mellan omegarullytorna (84, 86) och betarullytorna (80, 82) är så relaterade att utgângs/ingângs-hastighetsförhållandet sträckerssig till 0 för varje utgângsaxel.

13. Apparat enligt krav l2, k än n e t e c k n a d av att diameterför- hållandet (k) har ett numeriskt värde lika med det reciproka värdet för åtminstone ett numeriskt värde på radieförhållandet (3 L

14. Apparat enligt krav ll, k än n e t e c kn ad av att ringkugghjulet innefattar yttre koniska kuggar, varvid kugghjulsanordningen vidare innefattar ett drivet koniskt kugghjul, som är förbundet med varje utgângsaxel ochssamverkar med de yttre kuggarna på varje ringkugghjul.

15. Apparat enligt krav 14, k än n e t e c k n a d av att utgångsaxlarna är inriktade på en tredje axel (36), som passerar axelskärpunkten (S) och är skev relativt den första axeln (54).

16. Apparat enligt krav 14, k ä n ne t e c kn a d av att utgångsaxlarna (24a, 26a) är parallella med och förskjutna relativt en tredje axel (36a) vinkelrät mot den första axeln (54a).

17. Apparat enligt krav 1, k ä n ne t e c kn a d av att anordningen för att drivbart förbinda kraftingången (58) med nämnda alfakropp (62) innefattar en axelförlängning (60), som är koncentrisk med den första axeln (54).

18. Apparat enligt krav l, k ä n ne t e c k n a d av att anordningen för att drivbart förbinda kraftingången (58) med alfakroppen (62) innefattar ett drivet kugghjul (41), som uppbäres av alfakroppen (62') och är koncentriskt med den första axeln (54), och ett drivkugghjul (142, 144), som är förbundet med kraftingângen och med det av alfakroppen uppburna drivna kugghjulet.