SE193558C1 - - Google Patents

Description

Uppfinnare: K Ziegler, H Breil, E Holzkamp och H Martin Prioritet begard f rem den 27 december 1954 (Forbandsrepubliken Tyskland) Foreliggande uppfinning avser framstallRing av sasom plaster anvandbara, hOgmolekylara polyetener med en molekylvikt Over 2000 .och foretrd.desvis over 10000. I allmanhet kan man med lamplig katalysatorkoneentration enligt uppfinningen till och med erhalla polyetener med en molekylstorlek, vii-ken är hogre an den som hittills ansetts sasom owe grans f5r de tekniskt tillgangliga polyetenerna. Derma grans ligger ungefar vid molekylvikter av i runt tal 50000, varvid detta tal endast avaer en uppgift om, alt lOsningar av dylika polyetener uppvisa en viss viskositet. Berakningen av gransviskositets- taletsker i foreliggande fall pa basis av en formel, som beskrivits av Schulz och Blaschke (Journal ftir praktische Chemie, band 158 [1911], sid. 130-135, formel 5b, sid. 132), varvid den dari omnamnda speciella viskositeten korrigerats enligt Fox, Fox och Flory, J. Am. Chem. Soc. 73 (1951), sid. 1901. Ur denna gransviskositet berakn•ades den ovan angivna medelmolekylvikten 50000 med hjalp av den av R. Houvvink, Journal fiir praktische Chemie, Neue Folge 1957 (1940), sid. 15-16, beskrivna formeln (5) i nagot modifierad form MG = k • (0° varvid for den:na nya plast raknats med kon, stanterna k = 2,51• 4 och a =. 1,285. I enlighet med en sadan definition av molekylvikten. kan kan man med lamplig katalysatorkombination och -koncentration enligt uppfinningen erhalla polyeten med en molekylvikt upp till 3000000 och darover.

De enligt uppfinningen erhallna polyetenerna aro, sasom ovan angivits, utomordentligt hogmolekyldra. De ha en mjuknings- eller smaltpunkt Over 130° C. Vidare aro de vid rumstemperatur fullstandigt olosliga i alla losningsmedel. Dc lagmolekylara produkterna (upp till en molekylvikt av ungefar 100000) losa sig delvis• fiirst over 70° C, medan de hogmolekylara (med en molekylvikt Over 100000) delvis losa sig forst Over 100° C. De nya produkternas temperaturbestandighet är storre an a.n,dra kanda polyeteners. Vid uppvarmning av de nya produkterna till en ternperatur over 250° C behalla de sin vita farg, medan fargen av en hand produkt overgar till gra mellan 200 .och 250° C. De nya produkternas bestandighet gentemot luftsyrets oxiederande inverkan är likaledes storre an tidigare kanda pro dukters.

De nya polyetenerna ha en h5g vilket är ovanligt for hogmolekylara kolvaten. Kristalliniteten forblir oforandrad till Over 100° C och forsvinner forst i narheten av mjukningspunkten. Sasom framgar av rontgendiagram uppgar kristallinitetsgraden i allmanhet till ungefar 80 % och Or i manga fall hogre. Aven lagre varden kunita givetvis forekomma.

De enligt uppfinningen framstallda polyetenerna ha fullstandigt linjar struktur och praktiskt taget inga forgreningar. Pa 100 metylengrupper innehalla polyetenerna hogst 3 metylgrupper men i allmanhet är antalet metylgrupper annu mycket lagre och hogst 0,03 per hundra metylengrupper, i manga fall till och med mindre an 0,01 per hundra metylen- 2— — grupper. De enligt uppfinningen framstallda produkternas infrarodspektrum uppvisar motsats till de av tidigare kanda polyetener lake nagra karakteristiska metylband.

Rivhallfastheten uppgar till ming 100 kp/ cm2 och i manga fall till 8ver 200 kp/cm2. Draghallfastheten i ostrackt tillstand uppgar till mer an 200 kp/cm2 och dr upp till 3000 kp/cm2 has efter strackning orienterade folier.

Produkterna kunna direkt, t. ex. m.ellan upphettade plattor, bearbetas till klart genomsynliga, elastiska och bojliga plattor eller folier. De dro aven lampliga att bearbeta genom strangpressning eller formsprutning. Produkterna aro strackbara i kyla och i kallt tillstand &eh kunna pa detta satt dragas till band, tradar eller fibrer med hog elasticitet och hallfasthet, vilket tidigare aldrig varit mojligt med polyeten framstalld pa annat att. Produkterna visa redan under bearbetningen en anmarkningsvard bendgenhet for fiberbildning. De kunna i small tillstand spinnas till trdclar enligt de vid spinning av superpolyamidfibrer sedvanliga metoderna. De av de nya polyetenerna framställda triklarna kunna anvandas som sadana for industriella andamdl.

I det svenska patentet 159 804 heskrives ett f8rfarande for framstallning av sadana 118gmolekylara, plastartade palyetener av detta slag, enligt vilket eten bringas i kontakt med katalysatorer, vilka besta av blandningar av aluminiumtrialkyler med foreningar av overgingsmetaller i grupperna IV—VI i det periodiska systemet, inkl. torium och uran. Andra metaller kunna icke anvandas vid denna framstallning av hirigmolekylara etenpolymerer av plastartad karaktd.r.

I det belgiska patentet 534 888 beskrives framstallning av hogrnolekylara, plastartade polyetener genom att gasformig eten bringas I kontakt med katalysatorer, vilka besta av blandningar av organiska foreningar av magnesium och/eller zink och fareningar av Overgdngsmetaller i grupperna IV—VI i det periodiska systemet inkl. torium och uran, under betingelser, vid vilka metallforeningarna varken redueeras till fri metall eller joniseras.

Uppfinningen avser salunda ett forfarande for framstallning av sasom plaster anvandbara, hogniolekyldra polyetener genom polymerisation av eten i narvaro av en katalysator, silken bestar av organiska metallfOreningar och av foreningar av overgangsm.etaller frau grupp IV till VI i det periodiska systemet. Det utmarkande fur forfarandet at, att man, even-Welk tillsammans med sasom bestandsdel i dylika katalysatorer kanda organiska foreningar av aluminium, magnesium diet zink, som organisk metallforening i katalysatorn anvander alkalimetallalkyler eller komplexforeningar antingen av organiska foreningar av aluminium och magnesium eller alumi nium och zink eller av organiska fareningar av aluminium, magnesium eller zink med alkalimetallalkyler eller alkalimetallhydrider.

Det är redan lcdnt att palymerisera flytande eten vid en temperatur under 9,6° C vid lagt tryck, varvid alkalimetallalkyler utgor en koraponent i katalysatorkombinationerna. Dessa alkalimetallorganiska foreningar an- vandas tillsammans med metaller i grupp 8 och i grupp lb av det periodiska systemet. I de fall cla salter av dessa metaller anvandas, valjas sadana betingelser, att fria metaller Midas. Enligt en anima utforingsform av detta forfarande anvandas principiellt olika kombinationer sasom katalysatorer, namligen peroxider i ndrvaro av joner av silver, titan, vanadin, krona, mangan, jam, kobolt, nickel och koppar. Jonformen hos de anvanda metallerna är harvid av utslagsgivande betydelse.

Foreliggande forfarande är overldgset detta kanda forfarande med avseende pa katalysatorernas verkan ()eh damned pa den hastighet, med vilken polymerisering till hogmolekylara polyetener sker. &Isom alkalimetallorganiska: foreningar enligt uppfinningen kan man anvanda alkalimetallalkyler, t. ex. litium-, natrium- eller kaliummetyl, -etyl, -propyl, -bensyl, -isobutyl eller Oxen hogre alkalimetallalkyler. Man kan emellertid aven anvanda komplexforeningar av dessa alkalimetallalkyler med organiska foreningar av aluminium, magnesium eller zink, exempelvis enligt det svenska patentet 159 804 och den belgiska patentskriften 534 792, t. ex. med aluminiumtrialkyler eller alkylaluminiumhalogenider. Slutligen kan man aven anvanda komplexforeningar av al- kalimetallhydrider med organiska foreningar av aluminium, magnesium eller zink. Enligt uppfinningen ifragakomma alltsa exempelvis foreningar med. formlerna Na [Al (CA )4] , Li[A1(C118)2l12], Na[Al(C0llr,)3H] och Mg[Al(C21-1)4] 2.

De beskrivna, metallorganiska foreningarna anvandas enligt uppfinningen tillsammans med foreningar av overgangsmetaller i grupperna 4-6 i det periodiska systemet, inkl. torium och uran. Silunda kan man exempelvis anvanda f8reningar av titan, zirkonium, hafnium, torium, uran, vanadin, niob, tantal, krom, molybden och wolfram. Salter av titan, zirkonium eller krom dro sarskilt lampliga. Sasom foreningar av de ndmnda metallerna lampa sig halogenider, t. ex. klorider eller bromider, oxihalogenider, t. ex oxiklorider, komplexa halogenider, t. ex. komplexa: fluorider, nyfallda oxider eller hydroxider eller organiska foreningar, t. ex. alkoholat, acetat, bensoat eller acetylacetonat. En sdrskilt verksam katalysator enligt uppfinningen erhdlles, om man blandar exempelvis titan- eller zirkoniumtetraklorid, -oxiklorid: eller -acetylaceton.at med organiska alkalifOreningar. En. sit- — —3 dan katalysator overfOr mycket snabbt eten till hogmelekylart polyeten redan vid lagt tryck under 100 atm och vid en. temperatur under 100° C.

De kanda hogtrycksforfarandena ha dessutom den olagenheten, att endast en relativt ringa mangd, namligen ungefar 15-20 %, av det tillforda etenet omvandlas till polyeten under varje forsoksforlopp. Enligt uppfin- ningendaremot en mycket vasent- lig del av den tillforda etenmangden under varje forsoksfOrlopp. Vidare behover det enligt uppfinningen anvanda etenet icke vara like rent som vid de tidigare kanda Effierandena.

Polymerisationsforfarandet enligt uppfinningen kan genomfOras vid ett jamfarelsevis lagt tryck av ungefar 10 till lop,. atm. Man kan aven arbeta vid ett tryck under 10 atm. till och med vid atmosfarstryck eller forminskat tryck. Givetvis forblir verkan or de nya katalysatorerna pa etenet i princip ofOrandrad, nar trycket hojes till en godtycklig fran teknisk synpunkt fortfarande möj hg niva.

De nya polymerisationskatalysatorerna aro verksamma redan vid rumstemperatur eller darunder. Det är lampligt att arbeta vid forhojd temperatur, sarskilt over 50° C. Daremot är det icke lampligt att arbeta vid en tenaperatur Over 250° C, eftersom katalysatorerna i vasentlig grad sonderdelas vid denna temperatur.

I stallet for rent eten kan man vid utforande av fOreliggande forfarande aven an.-vanda etenhaltiga gasblandningar, sasom gager, vilka bildas vid krackning av mattade kolvaten, t. ex. etan eller propan, eller av petroleum och dess fraktioner, eller vid pa lampligt satt ledda Fischer-Tropsch-synteser och vilka eventuellt am o befriade frail andra olefiner.

Harvid och Oxen i andra fall kan det vara larnpligt .att arbeta i narvaro av lOsningsmedel. Dessa 18sningsmedel fa emellertid icke beframja en dissociation av metallforeningarna. I enlighet harmed ifragakommer icke vatten, metanol eller andra losningsmedel med h8g dielektricitetskonstant. Dessutom skulle sadana lOsningsmedel forstora de organiska alkaliforeningarna. Man maste i stand aavanda inerta losningsmedel, 1 vilka metallsalterna aro olosliga och icke dissociera. sasom lampliga losningsmedel av delta slag ma namna.s alifatiska och hydroaromatiska kolvaten, I. ex. pentan, hexan, cyklohexan, tetrahydronaftalen, dekahydronaftalen, hog-re, vid reaktionstemperaturen flytande paraffiner, aromatiska kolvaten, t. ex. bensen eller xylen, halogenerade, aromatiska kolvaten, t. ex. o-diklorbensen eller klorerade naftalener, etrar, t. ex. dibutyleter, dioxan eller tetrahydr ofuran.

Losningsmedlet anvandes i sadan mangd, att en omroring ay reaktionsblandningen natt och jamnt ar mojlig vid slutet av reaktion.en. allmanhet kan reaktionsblandningen annu omroras, nar den vid slutet av reaktionen innehaller 10-% polyeten. Enligt vad som ovan angivits finnas endast granser med hansyn till forfarandets ekonomiska genomforande i praktiken.

Uppfinningen askadliggores narmare me-deist foljande exempel.

Exempel 1. Av 12 g natriumaluminiumtetrametyl [framstalld pa samma salt som nat. riumaluminiumtetraetyl enligt Journal of Organic Chemistry, 5, (1940), sid. 111] framstalldes med 80 ml hexan en fin suspension genom en timmes maiming i en kulskakkvarn utan lufttilltrade. Suspensionen forsattes sedan droppvis under omraring med 4 g titantetraklorid i 20 ml hexan, varvid suspensionen blev svartfargad och en gas utvecklades. Denna svarta, fine suspension infordes sedan i en 200 ml autoklav, varpa 40 g eten inpressades och autoklaven uppvarmes till 100° C under skakning. Trycket steg darvid till en. borjan frau 50 till 80 atm och foil mom 20 timmar till 25 .atm. Efter avkylning avdrogos 7 g eten. Autoklaven inneholl 30 g av ett med katalysator grasvartfargat, i hexan finfordelat polyeten, som for rening befriades fran lesningsmedlet genom filtrering och sedan urkokades med metanolisk saltsyra. Efter uttvattning med metanol och aceton samt torkning vid 80-100° C erholls en rent vit, finpulveriserad produkt.

Exempel 2. 100 g av en av krackolefiner erhallen blandning av aluminiumtrialkyler med en genomsnittlig sammansattning, motsvarande aluminiumtridodecyl, lostes under kvavgasatmosfar i 200 ml dehydrerad FischerTropsch-dieselolja med kokpunkten 2002300 C och uppvarmdes under intensiv omroring med g natrium till 130-150° C. Liisningen blev morkfargad p0. grund av utskilt aluminium och genom att en del av natriumet gick i lOsniing. Aluminiumet hopklumpades vid langsam avkylning av blandningen till cirka 90° C med overskottet natrium, varvid losningen blev klar och kunde befrias frail den fa:sta bottensatsen genom dekantering. I mot-sets till natriumaluminiumtetrametyl enligt exempel 1 forblev den komplexa foreningen, som hade den genomsnittliga sammansattningen Na(Cl2H)4A1, lost i dieseloljan. 50 ml portioner av losningen anvandes sedan fOr foljande forsok: a) Till 50 ml av oven beskrivna losning sattes 600 ml dehydrerad Fischer-Tropsch-diesel- olja, varefter den erhallna losningen infordes i ett glaskarl med en volym av 1 liter. Darefter infOrdes droppvis under omroring och utan lufttilltrade en losning av 1 g titantetra- klorid i 50 ml dieselolja, varvid lOsningen blev svartfargad under utskiljning av en finfOrde- lad fanning. Eten inleddes sedan under omroring vid 70-90° C och polymeriserade 1 — — reaktionskarlet till polyetentradar och tradknippen, vilka langsamt utskildes ur losningsmedlet. Etentillforseln reglerades s, att det icke polymeriserade etenet endast svagt par-lade genom blasraknaren i utloppsledningen. Efter fern minuter avbrots forsoket och det bildade polyetenet upparbetades sasom i exempel 1. Pa detta satt erh011os 75 g av ett rent vitt, mycket finpulveriserat polyeten. 50 ml av ovan beskrivna losning forsattes med 3 g torium-IV-acetylacetonat och den gulfargade losningen utspaddes med 30 ml dehydrerad Fischer-Tropsch-dieselolja. Hela lOsningen infordes nu under kvavgas i en 200 ml autoklav och 33 g eten inpressades. Autoklaven uppvarmes under skakning till 90° C, varvid trycket steg till 50 atm. Efter 15 timmar hade trycket sjunkit till 15 atm. Efter avsvalning och utslappning av det joke polymeriserade etenet (totalt 8 g) aterstod i autoklaven 22 g, i hexan suspenderat, pulverformigt polyeten som upparbetades pa sedvanligt, i exempel 1 beskrivet salt. 50 ml losning av det beskrivna slaget utspaddes med 350 nil dehydrerad FischerTropsch-dieselolja och maldes intensivt tva timmar i en kulskakkvarn med 2 g zirkoniumtetraklorid. Den bildade, morkbruna suspensionen infordes under kvavgas i en rarautoklav med 1 liters volyrn och upphettades under ett konstant etentryck av 10 atm till 90° C. Efter 10 timmar avbrots forsoket och overskottet eten avdrogs. Efter avskiljning av dieseloljan upparbetades det i autoklaven kvarvarande polyetenet pa sedvanligt salt. 85 g rent vitt, finpulveriserat polyeten erholls. 50 ml komplexsaltlosning forsattes med 150 ml dehydrerad Fischer-Tropseh-dieselolja och 1,5 g krom-III-bromid samt maldes intensivt tva timmar i en kulskakkvarn. Den bildade, svarta suspensionen forsattes sedan under kvavgas i en 500 ml autoklav med 65 g eten. Beg'ynnelsetrycket var 45 atm och steg till 100 atm vid uppvarmning till 100° C under skakning. Efter 40 timmar hade trycket sjunkit till 25 atm. Autoklaven fick svalna och 11 g eten utblastes. I autoklaven aterstod en i dieselolja fint suspenderad grin av etenpolymerer, som efter sedvanlig rening gay g av ett vitt, fint polyetenpulver.

Exempel 3. 29,3 g aluminium-tri-n-butyl, som losts i 35 ml hexan, forsattes under omraring med 13,4 ml av en 11-N-natriumhydridsuspension i hexan. Vid uppvarmning av blandningen gick natriumhydriden kvantitativt i losning. Den erhallna losningen, som vid avkylning forblev klar och ur vilken inga kristaller utfollo, befriades fran hexan genom indunstning i vakuum, varvid man sasom aterstod erholl dot kristalliserade komplexsaltet natriumaluminiumtributylhydrid. 10,5 g av den salunda framstallda natriumaluminium-tributylhydriden lostes i 250 ml hexan, varefter en losning av 4 g titantetra klorid i 20 ml hexan tillsattes droppvis. Losningen blev darvid svartfargad. Kontaktblandningen omrtirdes 30 minuter vid 40-60° C och utspaddes med 2,2 liter Fischer-Tropschdieselolja. Eten inleddes i blandningen och efter tre timmars reaktionstid vid 60-90° C hade en grotartad suspension av bildat polyeten i Fischer-Tropsch-dieseloljan bildats. Reaktionshlandningen befriades fran suspensionsmedlet genom avsugning och polyetenet behandlades tva timmar med hutanolisk saltsyra vid 90-100° C for rening, varvid de i polyetenet ingaende katalysatorresterna utlostes. Produkten tvattades sedan med metanol och aceton samt torkades, varvid 215 g polyeten erhollos.

Exempel 4. I 500 ml till kokning upphettad, vattenfri toluen infordes droppvis 250 ml av en 2-N etylmagnesiumkloridlasning i eter under kraftig omroring. Grignard-foreningen utfoil darvid i form av ett vitt pulver, medan etern avdestillerade. Efter avdrivning av toluenen i vakuum erholls den eterfria grignardforeningen. 9 g av den salunda framstallda, eterfria etylmagnesiumkloriden upphettades sex timmar tillsammans med 11,5 g, aluminiumtrietyl och 25 ml hexan i en 200 ml autoklav under stark skakning vid en temperatur av 100° C. Efter avsvalning erhallos vid indunstning av den avcentrifugerade hexanlosningen 7,5 g av komplexforeningen magnesium-dialuminiumoktetyl i form av en tjock olja (sammansattning: 7,6 % Mg, 17,0 % Al; beraknat for IvIg[Al(C2H„)4]2 : Mg 7,84 %, Al 17,4 %. Erhallen magnesiumdialuminium-oktetyl (7,5 g) lostes i 100 ml hexan och forsattes droppvis vid 60-80° C, under kraftig ontroring med en losning av 4,5 g titantetraldorid i 50 ml hexan. Kontaktblandningen overfordes under kvavgas till en 500 ml autoklav, varefter 75 g eten inpressades och autoklaven upphettades till 100° C under skakning. Trycket sjonk inom 10 timmar till 5 ato. Efter avsvalning utblastes 5 g: eten. Autoklaven, inneholl en i hexan tint suspenderad grat av etenpolymerer, som efter sedvanlig rening gay 66 g av ett vitt polyetenpulver.

Exempel 5. 6 g zinkdietyl [framstalld enligt det i Ann. 152, sid. 321 (1869) beskrivna forfarandet], lost i 50 ml heptan, forsattes. droppvis under kraftig omroring och under kvavgas med en losning av 5,8 g aluminiumtrietyl i 50 ml heptan, varefter blandningen upphettades en timme till losningsmedlets kokpunkt. Efter avkylning maldes blandning, en. tillsammans med 4 g zirkoniumtetraklorid tva timmar i en kulskakkvarn, varpa den. bildade, svarta suspensionen under kvavgas. infordes i en 500 ml autoklav, 6g eten in-- pressades och autoklaven skakades 15 timmar. vid 90° C, varvid trycket foil till 22 ato. Efter avsvalning utblastes 9 g eten. Autoklaven in-. neholl en grOtartad suspension ay polyeten i. — — heptan, vilken. efter sedvanlig rening gay 52 g vitt polyeten.

Exempel 6. 50 g aluminiumtrihexyl lostes under kvavgas i en 200 ml genomhydrerad Fischer-Tropsch-dieselolja med kokpunkten 200-250° C och upphettades under intensiv omroring med 10 g kalium till 120-130° C. Losningen antog darvid genom utskilt aluminium en mark farg och en del av kaliumet gick i losning. Vid langsam avkylning utfoll aluminiumet med overskottet kalium„ varvid losningen blev klar och kunde dekanteras frtn den fasta bottensatsen. Den komplexa foreningen med ,sammansattningen KA1(C61-113) 4 var lost i dieseloljan.

Till 50 ml av den sMunda framstallda losningen sattes 600 ml genomhydrerad FischerTropseh-dieselolja, varefter hela Risningen infordes i ett 1 liters, glaskarl. I karlet infordes sedan droppvis under onnoring och utan luf ttilltrade en Riming av 2,5 g titantetraklorid i 50 ml dieselolja, varvid losningen antog svart ffirg. Eten inleddes under kraftig mu:raring vid 60-90° C. Efter 30 minuter var reaktionsblandningen grotartad genom att etenet hade polymeriserat till polyeten. Reaktionsblandningen upparbetades sfisom i exempel 1, varvid 153 g av ett rent vitt, mycket finpulveriserat polyeten erholls.

Exempel 7. 17,5 g av en enligt J. A. Wanklyn, Ann. 108 (1858), p. 67, framstalld komplexforening, natrium-zinktrietyl, maldes, med 4,4 g vanadinoxiklorid och 50 ml hexan under fern timmar i en kulskakkvarn. Den bildade morkbrun-svartfargade suspensionen fylldes under kvfivgas i en 200 ml autoklav, varefter 45 g eten inpressades. Autoklaven upphettades under skakning till 100° C, varvid trycket steg till 85--90 atm. Efter tio timmar avbrots forsoket. Eller avsvalning, utslappning av overskottet eten och rening av det bildade polyetenet genom filtrering och urkokning med metanolisk saltsyra erholls 8 g av ett pulverformigt, rent vitt polyeten.

Exempel 8. 10 ml av en 6-molar litiumbutyllosning i bensen maldes 2 timmar tillsammans med., 1 g zirkoniumtetraklorid och 70 ml hexan i en kulskakkvarn under utestangande av luft. Den bildade, svartbruna suspensionen infordes under kvavgas i en 200 ml autoklav, varefter 40 g eten inpressades. Autoklaven upphettades under skakning till 100-110° C, varvid trycket steg till 80 atm. Redan efter fyra timmar hade trycket sjunkit till 25 atm och efter ytterligare 20 timmar till 10 atm. Efter 'avsvalning avdrogs 3 g eten. I autoklaven aterstod en tjock gra av polyeten i hex:an, som var graffirgad av katalysator rester. Efter filtrering kokades polyetenet for rening med metanolisk saltsyra, varvid de i polyetenet ingaende katalysatorresterna avlagsnades genom upplosning. Produkten tvatlades irked metanol och aceton f6r a.vskiljning av kvarvarande mangd saltsyra. 35 g pulverformigt, rent vitt polyeten erholls pa detta I stallet for zirkoniumtetraklorid kan man aven anvanda motsvarande mangd titantetraklorid, torium-IV-acetylacetonat eller kromIII-klorid, varvid reaktionen forloper pa analogt salt.

Exempel 9. 20 ml av en 6-molar litiumbutyllosning i bensen blandades tillsammans med 2,4 g aluminiumtrietyl och 80 ml bensen. Blandningen forsattes vid rumstemperatur med en losning av 2 g vanadintetraklorid 100 ml bensen Mom en halv timme. Den sd framstallda katalysatorblandningen utspaddes med 2 liter ben.sen och under ororning vid 40° C inleddes eten vid normalt tryck. Efter 2 timmars polymerisation hade 76 g polyeten bildats. For borttagning av katalysatorn frfin polyetenet rordes produkten med butanol vid 70-80° C under 30 minuter, varefter produkten tvatta:des med metanol och aceton och torkades.

Claims (1)

1. Patentansprik: Farfarande for framstallning av sasom plaster anvandbara, hogmolekylara polyetener genom polymerisation av eten i narvaro av en katalysator, vilken bestfir av organiska metallforeningar och av foreningar av overgfingsmetaller Iran grupp IV till Vii det periodiska systemet, kannetecknat darav, att man, eventuellt tillsammans med sasom bestandsdel dylika katalysatorer Hilda organiska foreningar av aluminium, magnesium eller zink, som organisk metallforening i katalysatorn anvander alkalimetallalkyler eller komplexforeningar antingen av organiska foreningar av aluminium och magnesium eller aluminium och zink eller av organiska foreningar av aluminium, magnesium eller zink med alkalimetallalkyler eller alkalimetallhydrider. Anforda publikationer: Patentskrifter Iran Storbritannien 587 475, 682 420.