SE181374C1 - Förfaringssätt för astadkommande av s. k. mötesbelysning mellan fordon jämte anordning för utövande av nämnda förfaringssätt - Google Patents

Description

KLASS 63 c:6 INT. KLASS B 62 d PATENTTID FRAN DEN 17 DECEMBER 1958 BEVIDAT DEN 16 AUGUSTI 1962 PUBLICERAT DEN 6 NOVEMBER 1962 Ans, 11715/1958 den 17/12 1958fitirtill en ritning K E W EINERMAN, GOTEBORG ForfaringssOtt ftir Astadkommande av s. k. motesbelysning mellan fordon jamte anordning for utiivande av namnda forfaringssatt Foreliggande uppfinning avser ett Vidaringssatt och en anordning fOr astadkommande av s. k. mOtesbelysning mellan fordon.

Sâdan belysning har till dndamal att bereda en betryggande belysning vid framforande av fordon, sarskilt automobiler i morker, sa att it ena sidan vagbanan framfor vardera bilen skall framsta i tillrackligt god belysning for att mojliggora sakert framforande av det egna fordonet, och it andra sidan belysningen av vagbanan frail det egna fordonets stralkastare icke skall verka blandande for foraren av det motande fordonet. I del: foljande kommer det egna fordonet for enkelhetens skull att benamnas A-fordonet, under det att det motande fordonet benamnes B-fordonet.

Teknikerna hava under en hang VAN av ar vent sysselsatta Bled problemet att astadkomma sadana belysningsforhallanden, att de ovan angivna sakerhetsfiirhallandena skola anses vara tillfredsstallda. Hittills kanda anordningar och fOrfaranden f8r andamalet have emellertid icke varit tillfredsstallande. Man har harvid i huvudsak gatt tram efter tva olika linjer, av vilka den ena bestatt i att man forsokt astadkomma ett tillrackligt avgransat ljus, som, genom att det icke belyst B-fordonets forare, heller icke verkat blandande for denna, och av vilka den andra bestatt i att man fOrsokt neutralisera eller oskadliggora en eljest blandande belysning fran 3-fordonet av A-fordonets fOrare genoin anva.ndande av skinnier och liknande, genom vilka man stravat att sit starkt forsvaga det mot A-fordonets forare infallande ljuset, att detta icke skulle verka blandande.

Bada dessa metoder hava under sarskilt gynnsanuna omstandigheter kunnat giva ett natt ()eh jamnt godtagbart resultat, dock endast miter forutsattning, alt saval A-fordonet som B-fordonet vent forsedda med effektiv avblandningsanordning, och att donna verkligen kommit till anyandning. Tyvarr brister emellertid I detta hanseende alltjamt ittskilligt. Mange fordon aro forsedda med synnerligen bristfalliga anordningar i det berOrda hanseendet, och ofta underlater forare av ett fordon, som mahanda ar forsett med tillfredsstallande avblandningsanordningar, att vid mote nyttja dessa. I dessa fall ar risken for blandning air atminsione den ena foraren och i manga fall ay bade forum stor, och Atskilliga olyckor hava sin orsak har.

Foreliggande uppfinning baserar sig pa en. ingaende unders8kning av ogats reaktion med hansyn till olika ljusstyrkor som med hansyn till forandringshastighet och forandringsmatt ay belysningen, och undersokningarna have darvid sarskilt inriktats pit att finna ut de reaktionstider, som forekomma. Harvid liar ett fenomen iakttagits, vilket kan ansos vara i viss man grundlaggande for foreliggande uppfinning.

Del antages, att en person i en monk omgivning hitllit ogonen inriktade pa ett viii belyst tilt, som alltsa skapat en bild pa ogonens nathinna inom dess fait for tydligt seende, dvs. i och narmast omkring den gula flacken. Del antages vidare att, sasom standigt vid framforande av motorfordon ar fallet, 8gonen befunnit sig i svag rorelse for att kortvarigt under motsvarande ackomodation av Ogonen Mom detta filt inkorporera sideliggande delar av det framfor varande landskapet. Genom den darav beroende ljusmangd, som inkommit i ogat har detta antagit ett tamligen stabilt adaptionsforhanande.

Plotsligt uteblir emellertid den starka lysningen av det nyss naninda, starkt belysta fillet inom landskapet, och i stallet helyses atminstone pit vardera sidan darom belagna periferiska fait starkt, under det att det 2— — centrala faltet endast blir svagt belyst. Man $kulle nu vid det forhallande, att det huvudsakligen ar nathinnans periferiska delar, som kommendera adaptionen, kunna forvanta sig en snabb adaptionsomstallning med den fOljd, att det svagt belysta, centrala faltet skulle framsta som sa gott som helt markt. S. blir emellertid icke forhallandet fon an en avseyard tid gilt till arida. Forklaringen hartill ar icke oftalmologiskt utredd, men en teen i gar ut pa att det skulle sammanhanga med avsevart olika reaktionshastighet med avseende pa andrade belysningsforhallanden hos nalhinnans stavar resp. tapper, vilket skulle mojliggora en tidsoverlappning mellan »morkerseende» och »ljusseende».

Det nyss namnda, annu icke vetenskapligt fOrklarade fenomenet yttrar sig namligen dari, att under en avsevard tid, som nppgar till flera sekunder eller rent av narmar sig en minuts tid, beroende pa individuella forutsattningar, personen ifraga, vilken alltjamt hailer ogats nathinnas gula flack och narmast kringliggande omrade for tydligaste seende inriktat mot det nu mOrka faltet, ken med god. synskarpa iakttaga objekt mom detta fait utan att blandas av fran utanfor liggande fait infallande Ijus.

Forhallandena are emellertid med sakerhet annu mera komplicerade, ty man vet, att synfornimmelsen, dvs. registreringen i hj annan av det, som nathinnans stavar och tapper registrerat och av de impulser, som dessa med hj alp av gangliecellslagret formedlat vidare till synnerverna, intrader med en tidsforskjutning, vilken ar beroende av den stayerna resp. tapparna tillforda ljusenergien, men man vet icke med bestamdhet, hur denna tidsforskjutning varierar under dess dynamiska stadium, blott att under det statiska stadiet tidsforskjutningen blir storre vid svagare belysningsenergi och omvant. I vilken utstrackning dessa omstandigheter inverka pa den ovan omnamnda foreteelsen Or salunda icke utrett.

Uppfinningen ken darfOr sagas vara baserad pa en empirisk iakttagelse, corn Minn icke blivit teoretiskt kartlagd.

Uppfinningen bestar nu dal, att man vid intradande mote med ett B-fordon omriktar A-fordonets stralkastarljus sa, att tva sarskilda ljusknippen utsandas. Det ena ligger ungefar fran vagmitten utbrett Over den sida av vagen, pa vilken A-fordonet framfOres, sMunda vid hogertrafik pa Nigra vagsidan och vid vanstertrafik pa vanstra vagsidan, en avseyard vinkel uta't mot terrangen pa sidan om vagen, medan daremot det andra ljusknippet ligger mom ett fall, som stracker sig frau en linje, som bildar avsevard -vinkel med vagens langdriktning, °eh utbreder sig annu la.ngre ut mot terrangen ph sidan om vagen pa den side, dar B-fordonet framfores. Det forst namnda ljusknippet bor foretradesvis vara nagot nedatriktat, och det sistnamnda tamligen starkt neditriktat.

Ytterligare detaljer av uppfinningen komma att framga av foljande beskrivning dels av uppfinningens generella princip, dels awn av ett par Aka utfaringsformer av uppfinningen, i samband med bifogade ritning, a vilken fig. 1 visar ljusfordelningsforhMlandena i horisontalplanet vid mote pa rakstracka, fig. 2 visar motsvarande lj usfOrdelningsforhallanden i vertikalplanet vid mote pa rakstracka, fig. 31 perspektivisk bild visar ljusfordelningsforhallandena vid mote i kurva, askadliggjord genom en i en huvudvag infallande bivag, fig. 4 resp. 5 visar glodkropparnas i ena stralkastarens lage i bild Iran sidan resp. framifran, och fig 6 resp. 7 pa motsvarande satt visar glodkropparnas lage i den andra stralkastaren pa A-forclonet.

I figurerna 1, 2 och 3 Or A-fordonet betecknat med »A» och B-fordonet med »B». Det Or for uppfinningen utan vasentlig betydelse, av vad slag de avblandningsanordningar Oro, som forefinnas pa B-fordonet, eftersom endast avblandningsanordningarna ph A-fordonet komma att har beskrivas. Givetvis Or det emellertid en fordel, om 'Ada fordonen Oro forsedda med avblandningsanordningar enligt foreligsande uppfinning.

A-fordonet antages pa sedvanligt satt for automobiler vara fOrsett med brd stralkastare, vilka i sitt normala tillstand utsanda tva kraftiga ljuskaglor 1 riktning framat och darigenom val belysa den framifir varande vagen. Dessa ljuskaglor Oro riktade ph traditionellt salt och torde for den skull icke erfordra nagon narmare forklaring. Det Or fOrst yid omkoppling av ljuset till andra glOdkroppar eller vid vidtagande av andra atgarder for omriktning av ljuset for mojliggOrande av riskfritt mate, som ljusfordelningen enligt foreliggande uppfinning kommer att intrada, och det Or endast derma ljusfordelning som askadliggjorts pa fig. 1, 2 och 3. Man bar Oven erinra sig, att motet maste formodas taga tamligen kort tid i ansprak, och att darfor formagan att se vagen och omgivningen under denna korta iii utan blandning Or det betydelsefulla. Sedan. motet fullbordats, skall givetvis omkoppling pa sedvanligt satt ske till normal stralkastarebelysning.

Fordonet A i fig. 1 och 2 Or salunda forsett med tva normala stralkastare, vilka endast skilj a sig frail de allmant forekommande, traditionella stralkastarna genom det satt, pa vilket gloaroppen f5r avblandad belysning Or anbragt. Denim Or emellertid sa anbragt, att det ovan beskrivna ljusflodet uppkommer. I fig. 1 och 2 har man tankt sig att fordonen framfOras i vanstertrafik, men det Or for fackmannen utan vidare klart, hur anordningen blir, om fordonen i stallet skulle fram- — —3 foras i hOgertrafik. Fran. fordonets A vanstra stralkastare utsandes salunda en ljuskagla av tamligen star bredd men med val avgransade kantstralar. Denna ljuskagla är fordelad mellan en vinkel a i fOrhallande till yagbanans langdriktning och en. vinkel i forhallande till samma langdriktning. Vinkeln a Sr i det visade utforingsexemplet lika med 12,5°, under det att yinkeln /3 Sr 35°. Ljusknippets vinkelomfattning blir darfor 22,5°. Det Iran stralkastaren till hoger pa, fordonet utkastade ljusknippet sprider sig frau en granslinje, som i stort sett sammanfaller med yagens langdriktning till en vinkel av 15° frhn vagens langdriktning. For att man lattare shall kunna skilj a de hada stralknippena fran varandra har det forra ritats med heldragna linjer, det senare daremot med prickade linjer.

I fig. 2 visas den vertikala fordelningen av samma hada ljusknippen. Det framgar av fig. 2, att ljusknippet fra.n den vanstra stralkastaren Sr riktat tamligen starkt nedat, nAmligen mellan 6° och 22° under horisontalplanet Ii, under det att stralknippet frau den hogra stralkastaren ar riktat betydligt mycket hog-re upp, namligen ungef Sr frail horisontalplanet till ett lage 10° under horisontalplanet h.

Det Sr nu tydligt, att med denna orientering av ljusknippena fran de bada strMkastarna en stark belysning ay foremal p5 sidan om vagen kommer till stand, under det aft den hogra Mitten av vagen icke erhaller annan belysning an diffus belysning genom aterstralning frau sadana foremal. Man har med andra ord skapat det tillstand, som ovan omnamnts, namligen att ogats nathinna pA gula flacken och trakten narmast omkring denna koncentrerar bilden ay ett m5rkt fait med foga belysning, medan nathinnans periferiska delar ph.verkas av ljus fran starkt belysta fah. For foraren pa. A-fordonet leder detta pA grund av den ovannamnda iakttagelsen till, att han alltjamt under en overgiende tid, vii-ken Sr tillrackligt lang for att motet skall hinna fullbordas, tydligt ser hela vagbanan framfor sig, daribland aven det motande B-fordonet. Foraren av A-fordonet kan darfor tryggt kOra vidare, och han bar god Overblick Over hela synfaltet.

F6r foraren av B-bilen intrader den verkan, att pA grund av den starkt sidoriktade ()eh nedatriktade strommen ay ljus frail A-fordonets vanstra stralkastare hela detta ljusflode faller sa lagt, att det icke traffar B-fordonets vindruta och alltsa icke hailer faller in i forams ogon. Men Sven om vindrutan pa grund av speciella omstandigheter skulle ligga onormalt lagt, traffar ljuset fronten av B-fordonet under starkt snedstalld vinkel, vilket som bekant bidrager till minskande av blandningsrisken.

.Givetvis bor foraren av B-fordonet blanda ay sitt ljus. Men aven om han skulle underla ta detta, intrader ingen vasentlig blandningseffekt hos foraren av A-fordonet, ty hans ogon aro Yid tillfallet pa grund ay del starka periferiska ljuset adapterade for hog ljusstyrka.

Det b5r 'Arvid bemarkas, att genom den sarskilda ljusfordelning, som astadkommes genom foreliggande uppfinning, den totala med given intensitet eller Hgre belysta delen av vagen Sr filskilliga ganger starre an som var brukligt vid tidigare avhlandningsanordningar, och att darfor den totala kvantitet av ljusenergi, som infaller i forarens av A-fordonet ogon, (Asa kan antagas vara atskilliga ganger stone. Dessutom kommer denna ljuskvantitet huvudsakligen att traffa de periferiska delarna av nathinnan, och, som ovan namnts, det Sr dessa delar, som kommendera adaptionsforhallandena.

Det an dh tydligt, att hada f8rarna kunna passera varandra utan aft nagondera foraren erfar samre belysning ay vagen an vid tidigare traditionella avblandningsanordningar, att vidare A-fordonets forare ser vagen narapa lika viii som yid vanlig stralkastarebelysning, Oven om detta tilistAnd blott varar en kort stund, och slutligen att B-fordonets forare erhailer en a-vsevard hj alp av det At hoger riktade stralknippet frail A-fordonets vanstra stralkastare, vilken kommer att fOr honom upplysa vagkanten anda tram till A-fordonet. Daremot ser B-fordonets forare, som antages icke hava en anordning enligt foreliggande uppfinning, sa gott som inlet av det, som be-huller sig bakom A-fordonet pa vagen.

Harigenom har man kommit in pa eft nytt problem, namligen den morklaggningseffekt, yilken leder till ett mycket stort antal olyckor, i det att foraren kan k5ra pa ett stillastaende fordon eller en fotgangare eller annat ph vagen forefintligt foremal.

Det framgar av det foregaende, att A-fordonets fOrare icke behover utsattas for flagon sadan risk. Den avgorande faktorn Yid detta stag av olyekor har varit dels av positiv, dels ay negativ karaktar. Vid ofullstandig belysning bar namligen A ena sidan foraren av ett fordon trott sig iakttaga foremal eller personer, dar sadana ails icke forefunnits, vanligen beroende ph att han iakttagit skuggor eller dagrar, fOrefintliga pa vagbanan pa grund av omgivningen, villa han emellertid ph grund av den svaga belysningen icke kunnat analysera i tid. Han kan db. ha forsokt vaja undan f8r ett sfidant inbillat hinder, varigenom en felkorning med atfoljande olyckstillbud eller olycka blivit folj den. Men A andra sidan kan det avail intraffa, att ett foremal eller en person faktiskt befunnit sig pa vagbanan, utan att foraren av fordonet format iakttaga denna eller formatt se nagra darav foranledda skuggor eller dagrar. Han. kan da ha k5rt raft pa foremalet eller personen.

Det framgar av det ovanstaende, att hada — — dessa slag av oriktiga observationer undvikas genom uppfinningen, i vad avser foraren av A-fordonet. Uppfinningen formar icke undvika dessa nackdelar for fiirarens av B-fordonet vidkommande, men denna blir i varje fall icke under nagra omstandigheter samre stand an han elj est skulle lava varit, och i regel erhailer han frau A-fordonets stralkastare en viss hjalp.

Fig. 3 är illustrativ for det fall, att fordonen, da de fOrst komma in i moteszonen, lava riktningar, som icke aro helt motriktade varandra. Det ar for saken utan vasentlig betydelse, om fordonen mota varandra i en kurva, eller om de mota varandra sa, som visas i fig. 3, namligen pa en huvudvag och pa en avtagsva.g. I varje fall framgar av fig. 3, att ljusknippet frau A-fordonets vanstra stralkastare an helt ofarligt men att det belyser vagbanan ph huvudvagen till hjalp och upplysning for foraren pa B-fordonet. Stralknippet frail A-fordonets hogra stralkastare &Of-far B-fordonets front under sa stark vinkel, att blandning ar utesluten.

Hade i stallet B-fordonet kommit i en kurva av motsatt krokning eller fran en avtagsvag med motsatt riktning, sa skulle A-fordonets hOgra stralkastare blott upplyst vagen framfOr B-fordonet annu battre, och A-fordonets vanstra stralkastare skulle lava utsant ett ljusknippe, som icke blott traffade B-fordonets front under mycket stor vinkel utan dessutom traffade detta fordon helt under det plan, liar ljus skulle hava kunnat genomtranga vindrutan och traffa forarens ogon.

Fordelen med belysning av den liar beskrivna arten ligger icke blott i att blandning undvikes och att man trots detta erhaller en viss, I h&j an tamligen god bild av det endast svagt upplysta centrala faltet, utan framfOr allt i att belysningen av det periferiska faltet blir sa god. Vid tidigare avblandningsanordningar med nedatriktning av ljusknippet liar man for att nagot sh. nar effektivt kunna minska risken for blanching av fOraren pa ett matande fordon nOdgats rikta stralknippet sa starkt nedat, att den belysta delen av vagen inskrankt sig till ungefar 25 it 30 meter framfor fordonet. Vid en anordning enligt foreliggande uppfinning forlanges denna straeka till ett betydligt storre omrade och kan i manga fall uppga till 80 it 90 meter. Belysningen p5. vagsidan liar vid den traditionella anordningen blott varit c:a 30 meter men den blir i detta fall betydligt mycket langre, upp till ungefar 80 a 90 meter eller eventuellt upp till inemot 120 meter. Formagan att iakttaga vad som befinner sig vid vagsidan Or av myeket stor betydelse for saker korning.

Sjalva stralkastareanordningen an mycket enkel, sedan viii principen for belysningen blivit klarlagd. Det gaiter nu liksom vid de traditionella fordonsstralkastarna aft nyttja en omkoppling mellan turd olika glodkroppar inom en foretradesvis gemensam reflektor.

Det foreligger ingen svarighet for fackmannen att placera glodkropparna ph rat salt, sedan han blott forvarvat kannedom om den grundlaggande principen fOr foreliggande uppfinning. Figurerna 4-7 angiva dad& endast ett utvalt utfOringsexempel ph. placeringen av glodkropparna i ett par samhoriga stralkastare, men uppfinningen skall givetvis icke anses yam begransad till denna sarskilda utforingsform.

Fig. 4 och 5 visa det i fig. 1, 2 och 3 visade A-fordonets vanstra stralkastare dels i genomskarning (fig. 4), dels framifran (fig. 5). Den optiska axeln for reflektorn 10 Or betecknad 11, och i brannpunkten for den fOretradesvis paraboliska reflektorn sitter den for normal stralkastarefunktion avsedda gloclkroppen 12. Glodkroppen 13 Mr avblandad belysning i enlighet med foreliggande uppfinning Or anbragf excentriskt i fOrhallande till brannpunkten. Den am salunda anordnad ovanfor brannpunkten, vilket leder till den kraftiga nedatbrytningen av ljusknippet fran den vanstra stralkastaren, och den ar dessutom anbragt forskjuten nagot till vanster om brannpunkten, sett i korriktningen, vilket foranleder att stralkastarens ljus fordelas mellan de ovan angivna vinkellagena a °eh I). Bredden pa vinkeln mellan de bada vinkellagena a och # kan regleras till lampligt varde genom att man eventuellt forskjuter glodkroppen till ett mot den optiska axeln vinkelraft plan bakom eller framfor fokalplanet.

Pa motsvarande salt visar fig. 6 och 7 Afordonets hogra stralkastare. Dess reflektor 14 Or lika beskaffad som reflektorn 10, och dess optiska axel 15 kan foretradesvis vara anordnad parallell med den optiska axeln 11. Dess normala glodkropp 16 Or Oven i likhet med glOdkroppen 12 anordnad i reflektorns fokalpunkt. Glodkroppen for avblanclad belysning enligt uppfinningen ãr aven dels sidoforskjuten, dels Oven forskjuten i hojdlage, men beloppet for denna forskjutning Or i bhda riktningarna mindre On vid den vanstra stralkastaren. Harigenom ernar man dels, att stralknippet icke blir nedatriktat i lika hog grad som stralknippet Iran den vanstra stralkastaren, dels Oven att det kommer aft sprida sig mom ett vinkelomrade fran va.gens langdriktning till vinkeln fran denna langdriktning pa. samma sida av vagen, som den pa Aiken A-fordonet sjalvt framfores. Givetvis sker sidoforskjutningen av glodkropparna 13 och 17 at inbordes olika Det Or lampligt att i varje stralkastare anordna de hada glodkropparna i en gemensam lampglob och att optiskt avskarnaa dem genom kupiga speglande skarmar pa i och for sig kant salt. Det är aven lampligt att saker- — — stalla en god stralriktning genom ett lamellorgan av i och for sig kant slag omedelbart innanfor stralkastarnas skyddsglas. Ana sadana detaljer aro emellertid sjalvklara for den kunnige teknikern pa omrklet och torde icke erfordra sarskild beskrivning i detta sammanhang.

Claims (10)

Patentansprak:

1. Foreliggande uppf inning avser ett fiirfaringssalt for astadkommande av s. k. motesbelysning mellan fordon. Det egna fordonets (A) stralkastare arc anordnade att under normala omstandigheter utsanda tva i huvudsak parallella stralknippen, som vid omkoppling for motesbelysning omriktas. Enligt uppfinflagon bestar forfaringssattet i foljande tre atgarder i kombination med varandra: 1) vid omkoppling for motesbelysning omriktas stralkuippena sâ, att de vridas utat mot vardera vagsidan under lanmande av en del av vagbanan franafor fordonet i huvudsak obelyst. 2) Ljusknippet pa den sida av vagen, som befares av det motande fordonet (B) vrides langre ut mot vagsidan an det ljusknippe, som stralar mot det egna fordonets (A) vagsida. 3) Samtidigt sankes ljusknippet starkare pa den sida av vagen, som befares av det motande fordonet (B) an pa den sida av vagen, dar det egna fordonet (A) befinner sig.

2. Vid utovning av forfaringssattet enligt patentanspraket 1 sankes ljusknippet pa den sida av vagen, som befares av det motande fordonet (B), sä starkt, att intet ljus faller Over horisontalplanet.

3. Vid utovning av forfaringssattet enligt nagot av foregaende patentanspral vrides lju- set frail det egna fordonets (A) hogra stralkastare at vanster och ljuset frau dess vanstra stralkastare at hoger,

4. Vid utovning av farfaringssattet enligt nagot av foregaende patentansprak vrides ljusknippet frail det egna fordonet (A) utat mot terrangen at den sida av vagen, som be-fares av detta fordon (A), sa langt, aft dess stralar svepa Over vagbanan fran en riktning, som i huvudsak sammanfaller med vagens langdriktning till en riktning, som bildar avsevard vinkel med vagens langdriktning, t. ex. i storleksordningen av 15° oiler mer.

5. Vid utovning av forfaringssattet enligt nagot av foregaende patentansprak vrides ljusknippet fran det egna fordonet (A) utat mot terrangen at den sida av vagen, som be-fares av det motande fordonet (B), sä langt, att det i sin helhet faller inom en riktning, som bildar avsevard vinkel med vagens langdriktning, t. ex. i storleksordningen av 12,5°, till en riktning, som bildar an storre vinkel med vagens langdriktning, t. ex. 35° eller daromkring.

6. Foreliggande uppfinn.ing avser jamval en anordning for utovning av f5rfaringssattet enligt nagot av foregaende patentansprak, vid vilken forutom de for tva i huvudsak parallella stralknippen avsedda normala glodkropparna (12, 10) Mom samma oiler andra reflektorer (10, 14) arc anordnade exfokala glodkroppar (13, 17) vilka vid inkoppling trade i stallet for de normala glodkropparna (12, 16) i och for astadkommande av motesbelysning. Enligt uppfinningen aro de exfokala glodkropparna (13, 17) sa anorduade, att foljande tre omriktningsatgarder 1 kombination med varandra intrada vid omkoppling for motesbelysning: 1) vid omkoppling for motesbelysning omriktas stralknippena sa, att de vridas utat mot vardera vagsidan under lamnande av en del av vagbanan fram- for fordonet i huvudsak obelyst. 2) Ljusknippet pa den sida av vagen, som befares av det motande fordonet (B) vrides langre mot vag- sidan an det ljusknippe, som stralar mot det egna fordonets (A) vagsida. 3) Samtidigt san- kes ljusknippet starkare pa den sida av vagen, som befares av del mOtande fordonet (B) an pa den sida av vagen, dar det egna fordo-net (A) befinner sig.

7. Vid en anordning enligt patentanspraket 6 Or glodkroppen (13) for utsandande av stralknippet mot den sida av vagen, som be-fares av det motande fordonet (B) anbragt pa sa.dan MO Over fokalplanet, att inlet ljus faller Over horisontalplanet.

8. Vid en anordning enligt nagot av patentanspraken 6 oiler 7 ar glodkroppen (13) i det egna fordonets (A) vanstra stralkastare forskjuten pa sadant satt at vanster, att knippet darifran efter reflekterande mot reflektorn (10) vrides 04 hoger, och glodkroppen (17) i det egna fordonets (A) hogra strálkastare forskjuten pa sadant satt at hoger, att stralknippet darifran efter reflekterande mot reflektorn (14) vrides at vanster.

9. Vid en anordning enligt nagot av patentanspraken 6-8 ar glodkroppen (17) i den stralkastare, som belyser det egna fordonets (A) vagsida anordnad exfokalt p0. sadant sail, att ljusknippet fran det egna fordonet (A) vrides utat mot terrangen at den sida am vagen, som befares am detta fordon (A) sa langt, att dess stralar svepas Over vagbanan frau en riktning, som i huvudsak sammanf slier med -vagens langdriktning, till en riktning, som bildar avsevard vinkel med vagen.s langdriktning, I. ex. i storleksordningen ay 15° eller mere.

10. Vid en anordning enligt nagot av patentanspraken 6-9 ar glOdkroppen (13) i den stralkastare, vilken belyser den sida av vdgen, som befares av det motande fordonet (B) fiirskjuten till ett pa sadant salt exfokalt lage, att ljusknippet i sin helhet sveper utat mot terrangen Mom en riktning, som bildar 6— — avsevard vinkel med vagens langdriktning, t. ex. fran en riktning i storleksordningen av 12,5', till en riktning, som bildar an storre vinkel med vagens langdriktning, t. ex. 35' eller daromkring. Anforda publikationer: Patentskrifter fran Frankrike 583 733; Schweiz 154 734; USA 1 088 094, 1 641 750, 2 565 757.