SE1050420A1

SE1050420A1 - System och klädesplagg för avslappning av en spastisk muskel

Info

Publication number: SE1050420A1
Application number: SE1050420A
Authority: SE
Inventors: Fredrik Lundqvist
Original assignee: Inerventions Ab
Priority date: 2010-04-27
Filing date: 2010-04-27
Publication date: 2011-07-26
Also published as: SE534365C2; US20120245483A1; JP2013512709A; WO2011067327A1; EP2512590A1

Abstract

Föreliggande uppﬁnning avser generellt muskelavslappning.Muskelavslappning önskas i många sjukdomstillstånd, innefattande spastisk pares ochbiomekanisk och neuromuskulär dysfunktion. Mer specifikt avser uppﬁnningen ettsystem som orsakar muskelavslappning genom minskning av muskulär spasticitetgenom stimulering av leder och muskler. Systemet består av ett klädesplagg medelektroder, en hårdvaruenhet och mjukvara för styrning av stimuleringen. Figur som ska publiceras med sammanfattningen: Fig. 5

Description

Således vore ett nytt system och ett nytt klädesplagg för förbättrad muskelstimulering fördelaktigt.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Således söker företrädesvis föreliggande uppfinning minska, lindra eller eliminera ett eller flera av ovanstående problem inom området och nackdelar, enskilda eller i vilken kombination som helst och löser åtminstone ovanstående problem genom att tillhandahålla ett system och klädesplagg som tillåter förbättrad muskelavslappning hos spastiska patienter.

Ett syfte med föreliggande uppfinning är att tillhandahålla muskelavslappning.

Vidare hänför sig uppfinningen till ett system som orsakar muskelavslappning genom att reducera muskelspasticitet genom stimulering av ﬂera muskler och leder på samma gång.

Vidare är ett syfte med uppﬁnningen att minska muskelspasmer på grund av spastisk pares eller annan dysfunktion av det neuromuskulära systemet som inducerar muskelspasmer.

Vidare är ett syfte att reducera dålig kroppshållning och utvecklande av kontrakturer hos patienter med spastisk pares.

Ytterligare ett syfte är att ge spastiska patienter ett sj älvtillräckligt rehabiliteringsinstrument som möjliggör ökad funktion och rörlighet, vilket leder till bättre livskvalitet.

Ytterligare ett syfte är att reducera smärta hos patienter med spastisk pares och hos patienter med biomekanisk och neuromuskulär dysfunktion.

Ytterligare ett syfte är att producera ett kraftfullt diagnostiskt verktyg för terapeuter specialiserade på neurologi, ortopedi eller manuell terapi.

Ytterligare ett syfte är att vara ett tillförlitligt forskningssystem gällande neurologisk forskning avseende hjärnskador.

Ytterligare ett syfte är att erhålla en gradering eller mätskala för spasticitet.

Enligt en aspekt tillhandahålles ett system för avslappning av en spastisk antagonistmuskel hos en människa. Innefattar systemet en elektronisk muskelstimulatoranordning som har en första elektrod och en andra elektrod för koppling till motsvarande agonistmuskel. Innefattar systemet vidare en vibrationsanordning för koppling till ett ligament, en ledkapsel eller sena, till vilken agonistmuskeln fäster vid skelettet. Vidare innefattar systemet en styrenhet anordnad att samtidigt styra den elektroniska muskelstimuleringsanordningen och 10 15 20 25 30 35 vibratoranordningen, genom att applicera en första pulsad strömsignal mellan den första elektroden och den andra elektroden, och en andra pulsad strömsignal till vibratoranordningen.

Enligt en annan aspekt tillhandahålles ett klädesplagg som innefattar systemet.

KORTFATTAD BESKRIVNING AV RITNINGARNA Dessa och andra aspekter, egenskaper och fördelar vilka uppfinningen är kapabel till kommer att vara uppenbara och klargöras från följ ande beskrivning av utföringsformer för föreliggande uppfinning, med hänvisning till medföljande ritningar, bland vilka Fig. 1 illustrerar systemet enligt en utföringsfonn; Fig. 2 illustrerar systemet enligt en annan utföringsform; Fig. 3 illustrerar en framsidesvy av ett klädesplagg enligt en utföringsform; Fig. 4 illustrerar en baksidesvy av ett klädesplagg enligt en utföringsform; Fig. 5 illustrerar en framsidesvy av klädesplaggets komponenter enligt en utföringsform; Fig. 6 illustrerar en baksidesvy av klädesplaggets komponenter enligt en utföringsform; Fig. 7 illustrerar en framsidesvy av EMS/EMG-elektrodplacering enligt en utföringsform; Fig. 8 illustrerar en baksidesvy av EMS/EMG-elektrodplacering enligt en utföringsform; Fig. 9 illustrerar en framsidesvy av vibrationselektrodplacering enligt en utföringsform; Fig. 10 illustrerar en baksidesvy av vibrationselektrodplacering enligt en utföringsform; Fig. 11 illustrerar en framsidesvy av alla anatomiska elektrodplaceringar enligt en utföringsform; Fig. 12 illustrerar en baksidesvy av alla anatomiska elektrodplaceringar enligt en utföringsform; och Fig. 13 illustrerar en framsidesvy av klädesplaggets komponenter, hårdvaruplacering, anslutningsportar och kabelbuntsanslutningar enligt en utföringsform. 10 15 20 25 30 35 BESKRIVNING AV UTFÖRINGSFORMER Flera utföringsforrner av föreliggande uppfinning kommer att beskrivas i mer detalj nedan, med hänvisning till de medföljande ritningarna för att fackmän skall kunna utöva uppfinningen. Uppﬁnningen kan emellertid ha flera olika utföringsformer och skall inte anses begränsad till de utföringsforrner som visas härvid. Dessa utföringsformer tillhandahålles så att beskrivningen skall vara ingående och fullständig, och helt överbringa uppﬁnningens omfång till fackmän. Utföringsformerna begränsar inte uppﬁnningen, utan uppfinningen är enbart begränsad av de medföljande patentkraven. Vidare är inte terminologin som används i beskrivningen av de speciﬁka utföringsformerna illustrerade i de medföljande ritningarna avsedda att vara begränsande för uppfinningen.

En idé är att kombinera EMS-stimulering och ledvävnadsvibrator-stimulering för patienter med spastisk pares och/eller muskuloskeletal smärta for att uppnå förbättrad avslappning hos muskeln/musklema som är spastiska.

Kombinationen av EMS-stimulering och ledvävnadsvibratorstimulering kan också användas för att minska inﬂammation, minska muskelspänning och bygga muskler för att behandla obalans, genom att använda en kombination av EMS- stimulering för en muskel och vibratorstimulering för en led eller sena korrelerad till muskeln.

Föreliggande uppfinnare har insett att genom att använda det generella konceptet med antagonistiska muskelpar, tillsammans med kombination av EMS- stimulering och ledvävnadsstimulering, kan spastiska muskler fås att slappna av när stimuleringen utförs på ett speciellt sätt. Föreliggande uppfinnare har överraskande funnit att kombinationen av simultan EMS-stimulering och ledvävnadsvibration ger mycket bättre resultat avseende avslappning av spastiska muskler än att använda EMS- stimulering och vibratorstimulation separat.

Antagonistiska par behövs i kroppen för att musklema enbart kan utöva en dragande kraft, och inte kan putta sig själva till sina ursprungliga positioner. Ett exempel på denna typ av muskelparning är biceps brachii och triceps brachii. När biceps kontraherar, är triceps avslappnad och sträcks tillbaka till sin ursprungsposition.

Motsatsen händer när triceps kontraherar.

Agonist är en klassiﬁcering som används för att beskriva en muskel som orsakar specifik rörelse eller möjligtvis ﬂera rörelser genom sin egen kontraktion. Varje antagonistpar innefattar en agonistmuskel och en antagonistmuskel. Således, när biceps brachii kontraheras, agerar den agonistmuskel och triceps brachii kommer att agera 10 15 20 25 30 35 antagonistmuskel. Ä andra sidan, när triceps brachii kontraheras, agerar den agonistmuskel och biceps brachii kommer att agera antagonistmuskel.

Föreliggande uppﬁnnare har funnit att mild agonistmuskelstimulering leder till reciprok inhibering av antagonistmuskeln och lite kontraktion utan förkortning av agonistmuskeln. Ledvävnadsstimuleringen underlättar agonistaktivering och slappnar av antagonistmuskeln genom reciprok inhibering. Konceptet består av samstimulering av ﬂera muskler och ledvävnader, simultant, för att inducera muskelavslappning i en grupp av spastiska muskler. Iden bakom muskelstimuleringen är att lätt stimulera agonistmuskeln utan att korta den. Nervsystemet känner av stimuleringen, varvid antagonistmuskeln upplever så kallad reciprok inhibering och förlängs på grund av avslappning, vilket indirekt leder till en förkortning av den stimulerade agonistmuskel.

Förlängd stimulering leder till en generell muskelavslappning och reducerade muskelspasmer i hela kroppen. Svaga muskler görs starkare, vilket i det långa loppet leder till en generell reduktion av muskelspasmer och muskuloskeletal smärta; därför reduceras oförmåga och lidande.

EMS+vibration I en utföringsform, enligt Fig. 1, visas ett system 10 för avslappning av en spastisk antagonistmuskel hos en människa. innefattar systemet en elektrisk muskelstimuleringsanordning ll med en första elektrod lla och en andra elektrod llb för koppling till motsvarande agonistmuskel. Systemet 10 innefattar vidare en vibratoranordning 12 för koppling till ett ligament, en ledkapsel eller sena till vilken agonistmuskeln faster vid skelettet. Vidare innefattar systemet en styrenhet 13 anordnad att samtidigt styra den elektroniska muskelstimuleringsanordningen 11 och vibratoranordningen 12, genom att applicera en pulsad EMS-strömsignal mellan den första elektroden lla och den andra elektroden 1 lb, och en andra pulsad strömsignal till vibratoranordningen 12.

Vanligtvis har patienter med symptom från CNS-skada ﬂera spastiska muskler, vilket kraftigt begränsar deras mobilitet och livskvalitet. Enligt en utföringsform innefattar systemet en elektrisk muskelstimuleringsanordning eller ett par av första och andra elektroder för varje agonist av varje spastisk antagonistmuskel som skall behandlas, och en vibratoranordning för varje motsvarande ligament, ledkapsel eller sena till varje agonistmuskel av varje spastisk antagonistmuskel som skall behandlas.

I en utföringsform, innefattar systemet en första elektrod och en andra elektrod för majoriteten av agonistmusklema i människokroppen, såväl som en 10 15 20 25 30 35 vibratoranordning för vardera av agonistmusklema. Föreliggande uppﬁnnare har också insett att genom att använda ett system som förser majoriteten av antagonistmuskelparen i människokroppen med EMS-elektroder, såväl som motsvarande ledvävnad med vibratoranordningar, även om inte alla av majoriteten av musklema i kroppen är spastiska, erhålles en ökad avslappning för verkligt spastiska muskler genom stimulering av majoriteten av musklerna. Detta tros vara resultatet av nervinhiberande signalsubstanser som frisätts till synapserna och cerebrospinalvätskan, som omger hjärnan och ryggmärgen. Därför kan andra synapser och neuroner påverkas om de är nära antingen frisättningsstället eller cerebrospinalvätskan. Exempelvis är det allmänt känt att minskad spasticitet i benen leder till minskad spasticitet i armarna. Den första elektroden lla och/eller den andra elektroden llb kan vara vilken känd EMS- elektrod som helst, lämplig för syftet muskelavslappning, och möjliggör reducerat obehag för patienten. Vardera av den första elektroden lla eller den andra elektroden llb agerar som en +/- nod och är designad att elektriskt stimulera muskeln till vilken den är kopplad.

Storleken av den första 1 la och/eller andra llb EMS-elektroden är vald baserad på muskeln som skall behandlas.

I en utföringsfonn kan den första och/eller den andra elektroden direkt fästas på huden genom ett fästmedel, exempelvis ledande pads eller ledande gel.

Elektroderna kan exempelvis vara silikonelektroder, kombinerade med ledande gel. Viktiga egenskaper för elektroder är god kontaktförmåga/vidhäftning till huden, god ledningsförmåga, hypoallergena egenskaper och hållbarhet.

Pulsad EMS-strömsignal Generellt kan parametrarna för EMS-strömsignalen väljas att likna kroppens fysiologi. Signalerna i nervsystemet kan jämföras med strömimpulser (stimuli) till synapsema. När en viss mängd stimuli har förekommit, utsöndras signalsubstanser.

Generellt ges en fasad EMS-stimulering med en frekvens mellan 2 och 50 Hz, med en varaktighet mellan 5 till 300 mikrosekunder.

Muskelavslappning i spastiska muskler ger möjligheter att inducera kontrollerade, funktionella muskelsammandragningar i valda avslappnade muskler.

Frekvensen som behövs för att inducera muskelsammandragningar är högre än den frekvens som används för optimal antagonistmuskelavslappning (20Hz/ 30 mikrosekunder). Stimuleringsfrekvenser för funktionella muskelsammandragningar är i området från 25 till 50 Hz och varaktigheten som behövs är mellan 50-300 10 15 20 25 30 35 mikrosekunder.

Den pulsade EMS-strömsignalen kontrolleras åtminstone av följande pararnetrar; pulsfrekvens, pulslängd och pulsstyrka.

Experiment har visat att muskler börjar dra ihop sig vid en pulsfrekvens från omkring 20 Hz och omkring 35 Hz, vid vilket frekvensområde det centrala nervsystemet känner närvaron av strömsignalen. Föreliggande uppﬁnnare har förstått att genom att välja frekvensen så lågt som möjligt, men fortfarande detekterbar av det centrala nervsystemet, minskar obehaget för patienten, medan den automatiska avslappningen av den spastiska antagonistmuskeln ordnas av det centrala nervsystemet.

En högre frekvens än omkring 35 Hz skulle leda till en förkortning av den stimulerade agonistmuskeln och därför aktivering av utsträckningsreﬂexen i antagonistmuskeln vilket inte är önskvärt, eftersom detta skulle leda till en reciprok spasm hos agonistmuskeln.

Pulslängden för strömsignalen väljs så att den motsvarar pulslängden hos en nervsignal. Exempelvis har en pulslängd av omkring 5 till 60 mikrosekunder, exempelvis 30 us, befunnits vara lämplig. Emellertid kan en ännu kortare pulslängd vara fördelaktigt. För lång pulslängd av EMS-strömsignalen motsvarar inte de neurofysiologiska parametrarna hos kroppen. Vidare kan även längre pulslängd öka risken för muskelförkortning, vilket inte är önskvärt.

I en utföringsforrn, har den pulsade EMS-strömsignalen en pulsfrekvens i området mellan 10 och 30 Hz med en pulslängd mellan 5 till 60 mikrosekunder.

Enligt en föredragen utföringsform har den pulsade EMS-signalen en pulsfrekvens på 20 Hz, med pulslängden 30 mikrosekunder.

EMS-strömsignalens styrka är vald så att den inte överskrider amplituden vid vilken huden nära den första 11a och/eller andra llb EMS-elektroden börjar vibrera.

Vid användning kan en vibrerande, smärtfri känsla upplevas av några patienter. Starkare strömsignaler kan producera muskelförkortning och smärta hos patienten, vilket inte är önskvärt. Företrädesvis väljs strömsignalen så att den ligger i området av 50% till 75% av signalstyrkan som krävs för att känna vibrationen i huden nära den första och/eller den andra elektroden. Således utgör den pulsade EMS-strömsignalens styrka inte något obehag för patienten, men en bubblande eller kittlande känsla kan upplevas av vissa patienter.

Vibrationsanordning I en utföringsform är vibrationsanordningen 12 en mikrovibrationsmotor, 10 15 20 25 30 35 konstruerad att stimulera ledproprioception i den led med vilken den är i kontakt.

Vibrationsanordningen är liten, rund, cylindrisk och täckt av gummi för att öka friktionen mot huden och därför rikta vibrationsstimuli till ledvävnaden under huden.

Enligt en utforingsforrn har den pulsade vibratorströmsignalen en pulsfrekvens i omfånget mellan 5Hz till 400 Hz.

Vibratorstimulus ges med tre primära frekvenser, avsedda att stimulera tre viktiga känselreceptorer. En frekvens är vald att stimulera Pacinis känselkroppar, en frekvens är vald att stimulera Merkels diskreceptorer och en frekvens är vald att stimulera Meissners känselkroppar. Frekvensomfånget valt for att stimulera Merkels diskreceptorer är 5-15 Hz. Frekvensen för Meissners känselkroppar är i omfånget mellan 20-50 Hz och for Pacinis känselkroppar spänner stimuleringsfrekvensen mellan 60-400 Hz. Optimal vibration definieras som medeltalet av dessa omfång.

EMG I en utforingsform enligt Fig. 2, innefattar systemet 10 vidare en anordning för Elektromyograﬁ (EMG) 14 för att utvärdera och registrera den elektriska aktiviteten i de spastiska antagonistmusklerna.

Baserat på den elektriska aktiviteten i den spastiska antagonistmuskeln, före och/eller under EMS-stimulering och vibrationsstimulering, kan parametrarna for EMS- strömsignalen eller vibratorströmsignalen anpassas.

EMG-anordningen 14 innefattar en första EMG-elektrod 14a och en andra EMG-elektrod 14b för varje muskel för vilket den elektriska aktiviteten skall övervakas.

EMG-elektroden kan vara av samma typ som EMS-elektroder l la, och llb. I en utfóringsforln kan således den första lla, och/eller den andra 1 lb elektroden hos den elektriska stimulationsanordningen agera som en EMG-elektrod för att tillsammans detektera elektriska signaler i muskeln till vilka de är kopplade.

Vid användning placeras EMG-elektroderna 14a, 14b i kontakt med den spastiska antagonistmuskeln, medan EMS-elektroderna 1 la, llb skall placeras i kontakt med motsvarande agonistmuskel.

Kalibrering Eftersom det spastiska muskelbeteendet hos CNS-skadade patienter skiljer sig åt, krävs professionella kunskaper av en neuromuskulär systemspecialist för att kalibrera systemet före användning, så att korrekta agonistmuskler förses med EMS- elektroder och motsvarande leder förses med vibratoranordningar. 10 15 20 25 30 35 Varje vald muskelstimulering är parad med en anatomiskt relevant ledstimulering för att stärka önskad avslappningseffekt. Vidare kan parametrar hos den pulsade EMS-strömsignalen fortfarande behöva väljas, vilket kan skilja sig åt mellan patienter.

Enligt en icke-begränsande teori från uppﬁnnaren, kan strömnivån behöva individuell justering eftersom några muskler ligger djupare än andra. Emellertid kan frekvensen och pulslängden av EMS-strömsignalen vara mer eller mindre oberoende av den individuella spasticitetsnivån, eftersom nervsystemet inte varierar speciellt mycket mellan patienter.

Avslappning induceras initialt av antagonistmuskelstimulering från terapeuten.

Terapeuten får hjälp av EMG-avläsningar som visar avslappning av spastiska nyckelmuskler. Processen kallas spastisk kalibrering. Mängden stimuli som behövs (ström x tid, I x t) ger mängden energi som behövs för att inducera reciprok inhibering av antagonistmuskeln. Ju lättare reciprok inhibering induceras, desto mindre allvarlig är spasticiteten. Terapeuten kan därför, med hjälp av denna process, etablera den exakta mängden stimuli som behövs för varje patient.

Under kalibrering väljs åtminstone en muskel för spasticitetskalibrering, exempelvis baserat på avläsningar från EMG-anordningen kopplad till nämnda muskel.

Muskeln som läses av EMG-anordningen kan vara den spastiska antagonistmuskel.

Det är allmänt känt att spasticitet i en muskel kan ge upphov till spasticitet i en annan muskel. Således leder en minskad spasticitet i benen till en minskad spasticitet i armama. Alltså, genom att läsa av den elektriska aktiviteten i ett antal muskler under kalibrering, kan ett mått på patientens generella muskelspasticitet erhållas (en indikation av massreﬂexaktiviteten hos nämnda patient).

Enligt en föredragen utföringsform applicerad på hela kroppen, kan muskler väljas, exempelvis tre EMG-läsande muskler, dvs. tre muskler kopplade till EMG- anordningen. Exempelvis ett par EMG-elektroder på armen, ett par EMG-elektroder på benet ett par EMG-elektroder på ryggraden eller käken, varvid varje par EMG- elektroder är kopplade till EMG-anordningen. En EMG-elektrod som används för läsning av ickemuskulär elektrisk ytaktivitet kan vara placerad på ett benigt område utan underliggande muskel för att ge ett jämförande mätresultat, vilket kan användas för kalibrering.

En fördel med denna utföringsform är att det är möjligt att mäta generell spasticitet och/eller generell avslappning baserat på EMG-avläsningar från enbart några av patientens muskler. 10 15 20 25 30 35 10 En annan fördel är att musklema som läses av EMG-anordningen kan vara lokaliserade en bit ifrån musklerna avsedda för EMS-stimulering, varvid strömläckaget från EMS-elektroden till EMG-elektroden reduceras.

I en utföringsform kan kalibrering utföras under behandling medelst systemet.

Sgrenhet Styrenheten innefattar en processor för att köra mjukvara och ett minne på vilket mjukvaran lagras. Styrenheten kan vara kopplad till en strömkälla eller pulsgenerator för de pulsade EMS-signalerna och vibratorsignalema.

Styrenheten är portabel och kopplad med elektroderna i klädesplagget och kan kopplas till en persondator via exempelvis USB eller Bluetooth. Olika behandlingsprogram och mönster kan lagras på minnet.

Styrenheten är anordnad att köra kodsegmenten för att kontrollera funktionaliteten hos EMS-anordningen 11, vibratoranordning 12, och valfritt EMG- anordningen 14 hos systemet.

I en utföringsform tillhandahålles en datorprogramprodukt.

Datorprogramprodukten lagras på ett datorläsbart medium, innefattande mjukvarukod anpassad för kontrollsystemet när det exekveras på en dataprocessande anordning.

Kodsegmenten för att kontrollera systemet enligt vissa utföringsformer.

I en utföringsform är styrenheten anordnad att sända behandlingsinformation till en extern anordning. Behandlingsinformationen kan exempelvis innefatta information angående behandlingsframsteg, dvs. förbättring av avslappning av musklerna. Terapeuten kan erhålla denna information och uppdatera behandlingsstrategin, ändra behandlingsplaner etc.

I en utföringsform är styrenheten anordnad att motta uppdaterad mjukvara från en extern anordning, exempelvis en dator. Den uppdaterade mjukvaran kan exempelvis vara nya behandlingsplaner och stimuleringsprogram som kommer från terapeuten.

Således kan systemet uppdateras utan att man behöver besöka terapeuten.

Den extema anordningen kan innefatta mjukvara för att utföra kalibrering, för att kontrollera EMS-program, vibrationsprogram och EMG-mätningar som möjliggör spasticitetskalibreringsmetod. Behandlingsparametrar, exempelvis EMS-strömsignaler, Vibratorströmsignalen, behandlingstid, muskler som skall behandlas etc. används för att skapa behandlingsplaner. Den extema anordningens mjukvara kan innefatta ett kodsegment för att visualisera systemets parametrar på en display. Således, när en terapeut välj er en stimuleringsmuskel och elektrod- och 10 15 20 25 30 35 ll vibrationsstimuleringsplacering, visualiseras detta på en display.

Behandlingens varaktighet I en utföringsform är behandlingens varaktighet en till två timmar dagligen, eller ännu längre om systemet endast används 2 till 4 gånger per vecka.

Klädesglagg I en utföringsform enligt Fig. 3 och 4, tillhandahålles ett klädesplagg 30 som innefattar systemet. Således skall EMS-elektroder, vibratoranordningar, valfria EMG- elektroder och styrenheten alla inkluderas i klädesplagget 30.

Klädesplagget 30 gör det möjligt för en patient att få behandling när som helst utan att han/hon behöver specialist- eller hälsovärdspersonal. Detta ökar livskvalitet mycket för patientema och släktingar, eftersom det inte behövs några resor till hälsovårdskliniken, samt att patienten kan få behandling var som helst, så länge klädesplagget 30 bäres.

I en utföringsform enligt Fig. 5 och 6, innefattar klädesplagget 30 sju sammankopplade delar. En del 51 för huvudet och halsen; två delar 52a och 52b för armbåge, underarm och hand; en del 53 för torso, skuldror och överarm; en del 54 för nedre ryggen, nedre buken, bäcken, lår, höfter och övre ben; och slutligen två delar 55a och 55b för knä, nedre ben och fot. Alla delar kan vara kopplade till en hårdvaruenhet 131 separat eller i olika kombinationer, dessa kombinationer sträcker sig från två delar till alla sju delama beroende på patientens behov. Fig. 13 illustrerar förbindelsepunkterna 130 för delarna av klädesplagget.

Det bör förtydligas att enbart en del av klädesplagget, enligt tidigare utföringsformer kan användas, beroende på den individuella patientens behov. För några patienter ﬁnns det således inget behov av hela klädesplagget, utan endast en eller ﬂera delar kan vara tillräckligt för en effektiv behandling.

Enligt en utföringsform, innefattar klädesplagget fem huvudsakliga textil- och stödmaterial. Elastisk spandex för områden som täcker muskler och, inneslutet i detta spandex, muskelelektroder för hudkontakt; fast elastisk spandextextil vid ledområdena för att inducera ledstabilitet och specifik hudkontakt för inneslutna muskel- och vibrationselektroder; och Velcro för att sarnmankoppla klädesplaggets delar och även inducera ledstabilitet och elektrod-hud-kontakt. Dragkedjor är placerade i olika delar av klädesplagget för att möjliggöra enkel påklädning och användning av klädesplagget.

Stoppning och andra stödjande material är placerade mellan textillagren för att öka 10 15 20 25 30 35 12 stabiliteten och kontakten mellan elektrod och hud.

För att tillhandahålla en perfekt passform för klädesplagget för varje patient, kan varje klädesplagg skräddarsys för varje patient. Således kan varje patient mätas individuellt. Baserat på kalibreringen gjord av Specialisten, välj er terapeuten vilka muskler som skall stimuleras och därför inducera muskelavslappning av motsvarande spastiska muskler. Det skräddarsydda klädesplagget produceras och styrenheten programmeras med nödvändiga parametrar, exempelvis för att utföra vibrations- och EMS-stimulering på det föreskrivna sättet.

Baserat på de individuella mätningarna, kan ett skräddarsytt klädesplagg erhållas. Tillräckliga data skickas till fabriken för att säkerställa skräddningsproduktion och leverans av ett funktionellt klädesplagg. Slutgiltig skräddning (exempelvis mindre justeringar av klädesplagget), kalibrering och programmering av hårdvaruenheten kan utföras efter konstruktion och leverans av klädesplagget.

I en annan utföringsforrn kan klädesplagget väljas från en stor variation av klädesplaggs-komponentstorlekar vilka kombineras att passa alla olika storleksbehov.

Designen av de anatomiska mätningskartorna möjliggör exakt anatomisk positionering av elektroder som stimulerar speciﬁka muskler.

Typen av de forsta och andra elektroderna för varje muskel, och deras placering i klädesplagget, kan välj as baserat på muskeltyp, exempelvis för att undvika obehag för personen som behandlas. I huvudsak kan två typer av EMS-elektroder användas.

Den första EMS-elektrodtypen är rund, mjuk, torr, konvex och riktad mot huden från insidan av klädesplagget och, genom att spandexen är elastisk, pressas mot huden utan obehag. Olika elektrodstorlekar är tillgängliga för olika storlekar på de muskler som skall stimuleras.

Den andra EMS-elektrodtypen är fyrkantig, mjuk, torr och platt, för områden som sannolikt upplever tryck, exempelvis bakdelen (sittande) eller områden med överliggande fast spandex eller Velcro. Olika elektrodstorlekar finns tillgängliga för olika storlekar på de muskler som skall stimuleras. 200 möjliga anatomiska EMS-elektrodplaceringar är markerade i Fig. 7, Fig. 8, Fig. 11 och Fig. 12. EMG-elektroderna används endast kliniskt av terapeuten när stimuleringsmönstren kalibreras. EMG-analys är möjlig för samma områden som EMS- elektroderna (200 positioner) i Fig. 7, Fig. 8, Fig. 11 och Fig. 12.

Vibrationselektrodema pressas mot huden med hjälp av fast spandex och Velcro i klädesplagget. Positioneringen av vibrationselektroderna i klädesplagget är 10 15 20 25 30 13 anatomisk och därför fysiologiskt speciﬁk. 137 möjliga anatomiska vibratorelektrodplaceringar är markerade i Fig. 9, Fig. 10, Fig. 11:e och Fig. 12.

Valfritt placeras EMG-elektroder i klädesplagget för att övervaka muskelavslappningen i de spastiska musklema.

Terapeuten kan skicka behandlingsprogram till styrenheten via internet, om så behövs. Styrenheten är mycket enkel att använda; patienten välj er ett program och initierar lämplig stimulering. Styrenheten kan kopplas till de olika klädesplaggskomponentema genom maximalt nio grupperade kabelanslutningsportar 130, se Fig. 13. Fem anslutningar är positionerade vid toppen av hårdvaruenheten 131 för att tillhandahålla huvud-, torso- och armkomponenter med stimuli. Fig. 13, fyra anslutningsportar kan placeras vid botten av hårdvaruenheten 131 för att tillhandahålla bäckenkomponenten och de två benkomponenterna i klädesplagget, se Fig. 13.

Hårdvaruenheten 131 kan placeras i en ﬁcka i höjd med naveln. Denna hårdvaruenhet möjliggör att anslutningsportarna är läinpligt positionerade för portforbindelse av kabelsamlingama som kommer från olika kroppsdelar, se Fig. 13.

Pamingskartor Musklema som skall stimuleras hos varje patient väljs av terapeuten under kalibrering av systemet eller klädesplagget. Stimulerade muskler valda av terapeuten är musklerna som “förlorar” mot sina starkare spastiska antagonister.

Varje agonistmuskel, till vilket EMS-stimulering skall levereras, paras med anatomiskt relevanta leder, vilka kommer att få vibrationsstimulering medelst vibratoranordningen.

Musklema länipliga for stimulering kan identifieras av en terapeut. I en utföringsform identiﬁerar terapeuten musklerna vilka är underordnade de starkare/förkortade agonisterna, dvs. musklerna vilka motverkar den felaktiga positionen. Exempelvis, i ett sträckt spastiskt ben (knä) kan baksidan av låret, vilket kan tjäna till att böja benet vid knäet, identifieras som mål för stimulering för att få benet ut från sin spastiska position. Identifiering av muskler for stimulering kan resultera i parningskartor, exempelvis enligt nedan.

Fig. 7 till 10 illustrerar vardera olika möjliga elektrodplaceringar.

I Fig. 7 till 10 står “M” för “muskelelektrodpar för EMS/EMG”, “F” för framsida, “B” for baksida. 14 Fig. 7 illustrerar placeringar för den första och andra EMS-elektroden för olika muskler på kroppens framsida, varvid referensnumret motsvarar muskeln enligt tabell 1 nedan.

Tabell 1 Referensnummer Muskel EFI Occipitofrontalismuskeln EF2 Temporalismuskeln EF3 Massetermuskeln EF4 Sternokleidomastoideusmuskeln EF 5 Skalenusmuskeln EF6 Övre Trapeziusmuskeln EF7 Pectoralis rnajormuskeln EF 8 Deltoideusmuskeln EF9 Biceps brachimuskeln EFI 0 Brachioradialismuskeln EF ll Flexor carpi radialismuskeln EF12 Flexor carpi ulnarismuskeln EFI 3 Flexor digitorum superñcialis och profundusmuskeln EFl4 Rectus abdominismuskeln EFI 5 Obliqus externusmuskeln EFl6 Tensoror fascia lataemuskeln EF 17 Iliacusmuskeln EFI 8 Adductor longusmuskeln EF 1 9 Adductor magnusmuskeln EF20 Sartoriusmuskeln EF2] Rectus femorismuskeln EF22 Quadriceps medial vastusmuskeln EF23 Quadriceps lateral vastusmuskeln EF 24 främre Tibialismuskeln EF25 Fibularis longusmuskeln EF26 Thenarismuskeln EF27 Hypothenarismuskeln 15 Som kan ses från Tabell 1, har 27 framsidesmuskler, på varje bilateral sida av kroppen, identifierats för valfri placering av EMS-elektroderna.

Fig. 8 illustrerar placeringar av den forsta och andra EMS-elektroden för olika muskler på baksidan av kroppen, varvid referensnumren motsvarar muskeln enligt Tabell 2 nedan.

Tabell 2 Referensnummer Muskel EB 1 Suboccipitalmusklerna EB2 Splenius capitis och cervicismusklerna; övre cervikala ryggsträckarmusklerna EB3 Medial och undre trapeziusmuskeln; undre cervikala ryggsträckarmusklema; övre torakala ryggsträckarmusklerna EB4 Mellantorakala ryggsträckarmusklema EBS Torakolumbar-ryggsträckannusklerna EB6 Latissimus dorsimuskeln EB7 Infraspinatusmuskeln EB8 Teres minormuskeln EB9 Teres majormuskeln EB10 Triceps brachiimuskeln EBll Extensor carpi radialis och supinatormuskeln EBl2 Extensor carpi ulnarismuskeln EB13 Extensor communis digitorum och (pollicis, digiti minimi)muskeln EB 1 4 Quadratus lumborum och lumbar-ryggsträckarmusklerna EBl 5 Gluteus mediusmuskeln EB16 Gluteus maximusmuskeln EB17 Biceps femorismuskeln EB18 Semimembranosus och semitendinosusmuskeln EB1 9 Gastrocnemiusmuskeln EB20 Soleusmuskeln EB21 Flexor digitorum longusmuskeln EB22 Flexor hallucis longusmuskeln 10 15 16 EB23 Fotpedismusklema Som kan ses från Tabell 2, har 23 baksidesmuskler, på varje bilateral sida av kroppen, identiﬁerats för placering av EMS-elektrodema. Således har totalt 50 muskelgrupper, dvs. 23 baksidesmuskler och 27 framsidesmuskler, identifierats för optimal placering av EMS-elektroderna/EMG-elektrodema. Detta betyder totalt 100 möjliga muskler att stimulera i hela kroppen.

Placering av 2 elektroder för varje muskel ger maximalt 200 möjliga EMS/EMG-elektrodplaceringar. Varje EMS-elektrodplacering är också ett möjligt placeringsställe för EMG-mätningar.

Pig. 9 illustrerar placeringar av vibratoranordningen på framsidan av kroppen, varvid referensnumren motsvarar positionen, ligarnentet, ledkapseln eller senan enligt tabell 3 nedan.

Tabell 3.

Referensnummer Position, ligament, ledkapsel, eller sena VFl Under den distala okbågen framför det mandibulära condylaryutskottet, en ledkapsel i temporomandibularleden och nära temporomandibularligamentet VF2 Interclavicularligament och främre sternoclavicularligament VF3 Costoclavicularligament och bakre stemoclavicularligament VF4 Främre acromioclavicularligament och coracoacromialligament VF5 Coracoclavicularligament VF6 Främre glenohumeralligament VF7 Intercostalregion hos 3:e och 4:e revbenet och costochondralleder hos revben 3 och 4 VF8 Costoxiphoidalligament VF9 Intercostalregion hos 5:e och 6:e revbenet; och costochondralleder 5 och 6 VF10 Intercostalregion hos 7:e och 8:e revbenet och costochondralleder 9 och 10 VFll Intercostalregion hos 9:e och 10:e revbenet och costochondralleder 9 och 10 17 VF 1 2 Främre articularledkapsel i humeroulnarleden VF13 Collateral ulnarligament i humeroulnarleden VF l 4 Främre övre iliacspina VFl 5 Inguinalligament VF l 6 Pubofemoralligament VF 1 7 Ulnocarpealligament VFl 8 Radiocarpealligament VF 1 9 Radiocarpeumligament VF 20 Collateral radialligament i radiocarpealleden VF21 Collateral tibiofemoralligament VF22 Främre cruziateligament och patellarsena VF23 Collateral ﬁbulofemoralligament VF24 Deltoideumligament VF25 ryggcuboideo- och cuneonavicularligament VF26 Calcaneoﬁbularligament och lateral talocalcanealligament VF27 Peroneus brevissena vid fästet hos proximala metatarsalbenet 5 VF 28 Främre Tibialissenan; fotfastet hos båtbenet VF29 Peroneus longussena; fotfastet vid cuboidbenet VF30 Plantare longumligament VF3l Transversal metatarsalligament mellan tå I och II, ryggledkapsel hos metatarsophalangealleder hos stortå och andratå VF32 Transversal metatarsalligament mellan tå 4 och 5 VF33 Sphenozygomaticalsutur och ligament Fig. 10 illustrerar placeringar for vibratoranordningen på baksidan av kroppen, varvid referensnumren motsvarar position, ligament, ledkapsel eller sena enligt tabell 4 nedan.

Tabell 4 Referensnummer Position, ligament, ledkapsel, eller sena VB l Atlantooccipitalmembran VB2 Mastoidutskottet VB3 Bakom mandibular condylaryutskottet, nära transversalutskottet hos atlas och stylomandibularligament 18 VB4 Lateralt spinalutskott hos kota C2 VBS Transversalutskott hos C3 VB6 Spinalutskott hos CS VB7 Transversalutskott hos CS VB8 Spinalutskott hos utsprång C7 VB9 Transversalutskott TH2 VB10 Spinalutskott hos TH 3 VB11 Transversalutskott hos TH 4 VB 12 Transversalutskott hos TH 6 VB 1 3 Spinalutskott hos TH 5 VB14 Spinalutskott hos TH 7 VB 1 5 Transversalutskott hos TH 9 VB 1 6 Spinalutskott hos TH 10 VB17 Angularis hos 10:e revbenet VBI8 Bakre glenohumeralligament VB 1 9 Bakre ledkapsel i humeroulnarled VB20 Collateral radialligament i humeroradial/radioulnarled VB21 Spinalutskott hos S3 VB22 Bakre ledkapsel hos humeroulnarleden VB23 Bakre anulare radiligament VB24 Slutet av 12:e revbenet VB2S Spinalutskottet hos L1 VB26 Transversalutskottet hos L4 och övre iliolumballigament VB27 Spinalutskott hos L3 VB28 Transversalutskott hos LS och undre iliolumballigament VB29 Spinalutskott hos LS VB30 Bakre övre iliac spina VB31 Spinalutskott hos S1 VB32 Sakralfastet hos sakrospinalligarnent och sakrotuberalligament VB33 Ischiofemoralligament VB34 Bakre metacarpophalangealled hos tumme VB35 Intercarpeum arcuatumligament och ryggradiocarpeumligarnent VB36 Distal intermetakaxpalregion hos metakarpalbenen 2 och 3 VB37 Distal intermetakarpalregion hos metakarpalbenen 3 och 4 10 19 VB38 Distal intermetacarpalregion hos metakarpalbenen 4 och 5 VB39 Bakre cruziateligament och bakre ledkapsel hos knäled VB40 Bakre tibioﬁbularligament VB41 Akillessena vid fästet hos calcanealben VB42 Occipital protuberantia Som kan ses från Tabell 3 och 4, ﬁnns totalt 75 vibrationsställen, varav 62 är bilaterala och 13 lokaliserade längs mittlinjen. Detta ger totalt 137 (62 *2+l 3) möjliga vibrationsställen hos människokroppen, för optimal placering av vibratoranordningar.

Enligt en utföringsform tillhandahålles en första pamingskarta, illustrerad i tabell 5 nedan, som parar varje agonistmuskel med ett antal relevanta leder, ligament eller senor. Paren enligt parningskartan kan användas som ett värdefullt verktyg för specialisten som kalibrerar systemet och/eller klädesplagget.

Tabell S Agonistmuskel Position, ligament, ledkapsel, eller sena EF1 VF33 EF2 VF 1,VB3 EF3 VF 1,VB3 EF4 VB3,VB42 EF5 VB5,VB7 EF6 VB4,VB5,VB7,VB8 EF7 VF2,VF3,VF4,VF5 ,VF6,VF7 EF8 VB l 8 EF9 VB23 ,VF 1 2 EF 1 0 VF 12 EF1 1 VF 1 9 EFI2 VF13,VFl8,VF20 EF13 VF17,VF18 EF14 VF8,VF9,VF10,VFll EF15 VF8,VF9,VF10,VF11 EF16 VF21 EF17 VF15,VFl4 EF1 8 VF 1 6,VF23 EFl 9 VF16,VF23 20 EF20 VF15,VF21 EF21 VF14,VFl5 EF22 VF22 EF 23 VF22 EF24 VF24,VF25,VF27,VF28,VF32 EF 25 VF32,VF26 EF26 VF17,VF18,VFl9 EF27 VF17,VF18,VF19 EB1 VF1,VB1,VB2,VB42 EB2 VB4,VB5 ,VF1 EBS VB6,VB5 ,VB7,VB8,VB9,VB l 0,VB1 l EB4 VB12,VB13,VB14,VB15 EB5 VB 16,VB1 7,VB24,VB25 EB6 VB 1 8,VB1 6,VBl 7,VB24,VB25 EB7 VB 1 8 EBS VB 1 8 EB9 VF6 EB 1 0 VB 1 9,VB22 EB11 VB20,VB23,VB34,VB35,VB36,VB37,VB38 EB12 VB20,VB34,VB35,VB36,VB37,VB38,VF2O EB13 VB34,VB36,VB37,VB38 EB 1 4 VB26,VB27,VB28,VB29,VB30,VB31,VB32,VB3 3 EB15 VB28,VB29,VB30,VB3 1 ,VB32,VB33 EB16 VB30,VB32,VB33 EB17 VB39,VB40 EB 1 8 VB39 EB 1 9 VB41,VF29,VF31 EB20 VB41 ,VF29,VF30,VF31 EB21 VF3 1 EB22 VF30 EB23 VF30 I en annan utföringsform tillhandahålles en andra parningskarta, illustrerad i tabell 6 nedan, som parar ett antal agonistmuskler med ett antal relevanta leder, ligament eller senor, dvs. ﬂera muskel- och vibrationsstimuleringar på samma gång för att inducera generell förändring i hållning extremiteter eller resten av kroppen, inklusive ryggraden och huvudet.

Tabell 6 - Intramuskulär parning för länkad ledrörelsestimulering Anatomisk del av Agonistmuskel Position, ligament, kroppen [funktionl ledkansel eller sena Huvud/Hals Böjning EF4 VB3, VB42, bilateral .

Utsträckning EB1 VFl, VB1, VB2, VB42, bilateral EB2 VB4, VBS, VFl, bilateral Rotation EF4 VB3, VB42, kontralateral EB1 VFl, VB1, VB2, VB42, ipsilateral EB2 VB4, VBS, VFl, ipsilateral Lateralböjning EF4 VB3, VB42, ipsilateral EFS VB5, VB7, ipsilateral Axel Böjning EF7 VF2, VF3, VF4, VF 5, VF6, VF7 EF8 VB1 8 EF9 VB23, VF12 Utsträckning EB6 VB18, VB16, VBl7, VB24, VB25 EB9 VF6 EBl0 VB19, VB22 Extern rotation EB7 VB 1 8 EB8 VB1 8 Internrotation EB9 VF 6 22 EF7 VF2, VF3, VF4, VFS, VF6, VF7 Abduktion EF8 VB 1 8 Adduktion EF7 VF2, VF3, VF4, VFS, VF6, VF7 EB6 VB18,VB16,VB17, VB24, VB25 EB9 VF6 Armbåge Böjning EF9 VB23, VF12 EF10 VF12 Utsträckning EB10 VB 1 9, VB22 Supination EF9 VB23, VF12 EB11 VB20, VB23, VB34, VB35, VB36, VB37, VB38 Pronation EF11 VF 1 9 Hamlled Ryggböjning EB11 VB20, VB23, VB34, VB35, VB36, VB37, VB38 EBl2 VB20, VB34, VB35, VB36, VB37, VB38, VF20 EB13 VB34, VB36, VB37, VB38 Palmarböjning EF11 VF19 EF12 VF13,VF18,VF20 EF13 VF17,VF18 Supination EB11 VB20, VB23, VB34, VB35, VB36, VB37, VB38 EF12 VF13,VF18,VF20 23 Pronation EFll VF19 EBl2 VB20, VB34, VB35, VB36, VB37, VB38, VF20 Radialdeviation EB11 VB20, VB23, VB34, VB35, VB36, VB37, VB38 EF11 VF19 Ulnardeviation EBl2 VB20, VB34, VB35, VB36, VB37, VB38, VF20 EF12 VF13,VF18,VF20 Fingrar Böjning EF13 VF17,VF18 Utsträckning EB13 VB34, VB36, VB3 7, VB38 T orakal spina Böjning EFl4 VF8, VF9, VF10, VFl l, bilateral Utsträckning EB3 VB6, VB5, VB7, VB8, VB9, VB10, VB11, bilateral EB4 VB12, VB13, VB14, VB 1 5, bilateral EB5 VB16, VB17, VB24, VB25, bilateral Rotation EF15 VFS, VF9, VF10, VF11 EB3 VB6, VB5, VB7, VB8, VB9, VB10, VB11, ipsilateral EB4 VB12,VB13,VBl4, VB 1 5, ipsilateral EBS VB16, VB17, VB24, 24 VB25, ipsilateral Lateralböjning EB3 VB6, VB5, VB7, VB8, VB9, VBl0, VBl l, ipsilateral EB4 VBl2, VB13, VB14, VB 1 5, ipsilateral EB5 VBl6, VBI7, VB24, VB25, ipsilateral EB14 VB26, VB27, VB28, VB29, VB30, VB3 l, VB32, VB33, ipsilateral Lumbal spina Böjning EF14 VFS, VF9, VFl0, VFl l, bilateral Utsträckning EB14 VB26, VB27, VB28, VB29, VB30, VB31, VB32, VB33 Rotation EB5 VB 16, VBl 7, VB24, VB25, ipsilateral EB14 VB26, VB27, VB28, VB29, VB30, VB31, VB32, VB33 ipsilateral Lateralböjning EFl5 VFS, VF9, VFl0, VF11 ipsilateral EB14 VB26, VB27, VB28, VB29, VB30, VB31, VB32, VB33 ipsilateral EF14 VF8, VF9, VFl0, VFl 1, ipsilateral Bäcken Böjning EF16 VF2l 25 EF17 VF15,VF14 EF20 VF15, VF21 EF21 VF14, VF15 EB14 VB26, VB27, VB28, VB29, VB30, VB31, VB32, VB33, ipsilateral Utsträckning EB 16 VB30, VB32, VB33 EB17 VB39, VB40 EB18 VB39 EB14 VB26, VB27, VB28, VB29, VB30, VBS 1, VB32, VB33 kontralateral Hàft Böjning EF17 VFIS, VF14 EF20 VF 15, VF21 EF21 VF14,VFl5 Utsträckning EB16 VB30, VB32, VB33 EB17 VB39, VB40 EB18 VB39 Externrotation EB15 VB28, VB29, VB30, VB31, VB32, VB33 EF18 VF16,VF23 EF19 VF16, VF23 EF20 VFIS, VF21 Internrotation EF16 VF21 EF19 VF16, VF23 Abduktion EF16 VF21 EB15 VB28, VB29, VB30, VB31, VB32, VB33 Adduktion EF18 VF16, VF23 EF19 VF16, VF23 26 Knä Böjning EB17 VB39, VB40 EB 1 8 VB39 EB19 VB41, VF29, VF31 Utsträckning EF22 VF 22 EF23 VF22 Externrotation EB 1 7 VB39, VB40 Internrotation EB 1 8 VB3 9 F otled/Fot Ryggböjning EF24 VF24, VF 25, VF27, VF28, VF32 Fotböjning EB19 VB41, VF29, VF31 EB20 VB41, VF29, VF30, VF31 EB21 VF31 EB22 VF30 Supination EF24 VF24, VF 25, VF27, VF28, VF32 Pronation EF25 VF32, VF26 Böjning EB21 VF31 EB23 VF30 Stortåböjning EB22 VFSO Den första och andra parningskartan är vardera de verkliga nycklarna till framgångsrik, generell avslappning av huvudsakliga kroppsytor med ﬂera led- och rörelseenheter involverade.

Eftersom ett ﬂertal modiﬁeringar och förändringar enkelt kommer att inses av en fackman, önskas inte begränsa uppfinningen till de exakta konstruktioner och funktioner som visas och beskrivs, och följaktligen kan alla lämpliga modifieringar och likvärdiga lösningar falla inom ramen för uppfinningen.

EXEMPEL 1 Detta exempel demonstrerar användningen av föreliggande uppfinning för behandlingen av allvarlig spasticitet. Patienten var en 30-årig man som led av allvarlig 10 15 20 25 30 35 27 spasticitet på grund av mitrokondriell nervsjukdom, progressiv sedan IS-årsâldern.

Patienten var spastisk i alla lemmar och den högra sidan av kroppen var mer spastisk än den vänstra sidan. Några frivilliga rörelser i vänster arm och nacken kunde observeras.

Den högra armen kunde inte sträckas ut helt i rörelseintervallet på grund av utveckling av kontrakurs. Ett typiskt spastiskt mönster för övre motoriska skador. Torson och huvudet var böjda och lateralt böjda åt vänster. Den neurogena skoliosen av ryggraden var c-formad, höger konvex. Spasticitet i ryggradsmuskulaturen förelåg i huvudsak på vänstra sidan. Axlarna var internt roterade och adducerade, armbågarna var böjda och händema var böjda och fingrarna formade en knuten näve. Benen var adducerade i höften, sträckta i höften och knäet och foten var plantariskt böjd.

Följ ande muskler valdes för stimulering för att inducera muskelavslappning i spastiska muskler i denna patient.

EB 1 . Suboccipitalmusklerna EB2. Splenius capitis och cervicismusklerna; övre cervikala ryggsträckarmusklerna EB3 Medial och undre trapeziusmuskeln; undre cervikala ryggsträckarmusklerna; övre torakala ryggsträckarmusklema EB4. Mellantorakala ryggsträckarmusklerna EBS. Torakolumbar-ryggsträckarmusklerna EB8. Teres minormuskeln EB 10. Triceps brachiimuskeln EB1l. Extensor carpi radialis och supinatorrnuskeln EB 12. Extensor carpi ulnarismuskeln EB14. Quadratus lumborum och lumbar-ryggsträckarmusklema EB 1 5. Gluteus mediusmuskeln EB l 7. Biceps femorismuskeln EB18. Semimembranosus och semitendinosusmuskeln EF4. Stemokleidomastoideusmuskeln EF5. Skalenusmuskeln EF8. Deltoideusmuskeln EF21. Rectus femorismuskeln EF24. främre Tibialismuskeln 15 20 25 30 28 Spinalmuskler stimulerades bilateralt men med mer styrka än den högra sidan.

I lemmarna var stimuli också bilateralt, men mer lika avseende styrka.

Muskelelektroder parades med vibrationselektroder enligt parningskarta 1: EB1.VF1.VBl.VB2.VB42.

EB2.VB4.VB5.VF1.

EB3.VB6.VB5.VB7.VB8.VB9.VB10.VB11.

EB4.VB12.VB13.VB14.VB15.

EB5.VB16.VB17.VB24.VB25.

EBS. VB18.

EB10.VB19.VB22.

EB1 1 .VB20.VB23.VB34.VB35.VB36.VB37.VB3 8.

EB12.VB20.VB34.VB35.VB36.VB37.VB38.VF20.

EB14.VB26.VB27.VB28.VB29.VB30.VB31.VB32.VB33 EB15.VB28.VB29.VB30.VB31.VB32.VB33.

EB17.VB39.VB40 EB18.VB39.

EF4.VB3.VB42.

EF5.VB5.VB7.

EF8.VB18.

EF21.VF14.VFl5.

EF24.VF24.VF25.VF27.VF28.VF32 Terapeuten valde tre av stimuleringsmusklerna och deras antagonistmuskler, för att utföra spastisk kalibrering. De valda musklema bildade agonist/antagonistmuskelpar. Ett muskelpar i båda benen, ett muskelpar i båda armama och ett muskelpar i ryggraden. Mätningen i ryggraden utfördes på den konkava sidan av skoliosen.

Muskler valda för spastisk kalibrering: EMS-muskelstimulering 20Hz och 30 mikrosekunder: EB17. Biceps femorismuskeln bilateral EB10. Triceps brachiimuskeln bilateral EB5. Torakolumbar-ryggsträckarmusklema höger sida 10 15 20 25 30 35 29 EMG-muskler (avläsning): EF22. Quadriceps medial vastusmuskeln bilateral EF9. Biceps brachimuskeln bilateral EB5. Torakolumbar-ryggsträckarmusklerna vänster sida En EMG-elektrod placerades över den beniga delen av den distala radien.

Denna mätningselektrod gav terapeuten en referensmätning av icke-muskulär elektrisk aktivitet i kroppen.

Stimuleringsström valdes enligt följ ande: Terapeuten ökade ström långsamt i en simuleringsmuskel tills vibrationen kunde detekteras genom att palpera muskeln. Ström minskades därefter långsamt tills vibrationen inte längre kunde detekteras. Målet var att välja en smärtfri stimuleringskraft.

Samma procedur upprepades noggrant i alla EMS-muskler.

EMG-avläsningar utfördes med korta intervall och minskad elektrisk aktivitet i spastiska EMG-muskler noterades efter några minuter.

Efter kalibrering och mätning av patienten, konstruerades klädesplagget (inklusive placeringen av elektroderna) enligt specifikationerna i den detaljerade beskrivningen.

Vid en slutlig kalibrering programmerades klädesplagget. Stimuli gavs under trettio minuter. Efter några minuter noterades de forsta tecknen på muskelavslappning och spasmreduktion noterades genom EMG-läsning och fysisk undersökning av ledmobilitet. Ökad funktion i frivillig rörelse av den vänstra armen och nacken observerades. Klädesplagget programmerades för att reproducera stimuleringsmönstren och stimuleringskrafter som valdes av terapeuten. Rekommendationen var att använda klädesplagget tre gånger i veckan under två timmar varje gång.

Efter några månaders användning av klädesplagget noterades en generell minskning i spasticiteten och ytterligare ökning i motorfunktionen erhölls. En ökning av frivilliga rörelser noterades i ryggraden, axlarna, armarna och benen.

EXEMPEL 2 Detta exempel demonstrerar användningen av föreliggande uppfinning i behandlingen av allvarlig spasticitet efter en cerebrovasculär incident. Patienten var en 58-årig man som led av allvarlig spasticitet efter en hjämblödning i den vänstra mediala 10 15 20 25 30 35 30 cerebrala artären. Patienten hade en lång historia med hjärtsjukdom och var spastisk i lemmama i den högra sidan av kroppen och uppvisade klassiska tecken på högersidig hemiplegi. Ingen frivillig rörelse i högra armen och högra benet noterades. Ett typiskt unilateralt spastiskt mönster för övre motoriska skador, direkt efter en unilateral cerebrovaskulär incident, observerades. Spasticitet i ryggradsmuskulaturen farms främst på höger sida. Den högra skuldran roterades internt och adducerades. Den högra armbågen och högra handen var böjda och fingrarna var raka eller något böjda. Det högra benet var adducerat vid höften, utsträckt i höften och knäet och, slutligen, var foten böjd i fotsulan. Patienten kunde gå med en haltning och med hjälp av en käpp.

Följande muskler valdes for stimulering för att inducera muskelavslappning i spastiska muskler hos denna patient: EB3. Medial och undre trapeziusmuskeln; undre cervikala ryggsträckarmusklerna; övre torakala ryggsträckarmusklerna, enbart höger sida EB4. Mellantorakala ryggsträckarmusklema, bilateral, vänster starkare stimuli EBS. Torakolumbar-ryggsträckarmusklerna, bilateral, vänster starkare stimuli EB8. Teres minormuskeln, enbart höger sida EBIO. Triceps brachiimuskeln, enbart höger sida EBl1. Extensor carpi radialis och supinatormuskeln, enbart höger sida EB12. Extensor carpi ulnarismuskeln, enbart höger sida EB14. Quadratus lumborum och lumbar-ryggsträckarmusklerna, bilateral, vänster starkare stimuli EBl 5. Gluteus mediusmuskeln, enbart höger sida EB17. Biceps femorismuskeln, enbart höger sida EB18. Semimembranosus och semitendinosusmuskeln, enbart höger sida EF 8. Deltoideusmuskeln, enbart höger sida EF2l. Rectus femorismuskeln, enbart höger sida, EF 24. främre Tibialismuskeln, enbart höger sida Ryggradsmuskler stimulerades bilateralt men med mer styrka på den vänstra sidan. I lemmarna var stimuli unilateral på höger sida.

Muskelelektroder parades med vibrationselektroder enligt parningskarta 1: 10 15 20 30 31 EB3.VB6.VB5.VB7.VB8.VB9.VB10.VB11. enbart höger sida EB4.VB12.VB13.VBl4.VB15. bilateral, vänster starkare stimuli EB5.VB16.VB17.VB24.VB25. bilateral, vänster starkare stimuli EB8. VB18. enbart höger sida EB10.VB19.VB22. enbart höger sida EB1 1 .VB20.VB23.VB34.VB35.VB36.VB37.VB3 8. enbart höger sida EB12.VB20.VB34.VB35.VB36.VB37.VB38.VF20. enbart höger sida EB14.VB26.VB27.VB28.VB29.VB30.VB31.VB32.VB33. bilateral, vänster starkare stimuli EB15.VB28.VB29.VB30.VB3 1 .VB32.VB33. enbart höger sida EB17.VB39.VB40 enbart höger sida EB18.VB3 9. enbart höger sida EF8.VB18. enbart höger sida EF21.VF14.VF15. enbart höger sida EF24.VF24.VF25.VF27.VF28.VF32 enbart höger sida Terapeuten valde tre av stimuleringsmusklerna, och deras antagonistmuskler, för att utföra spasticitetskalibrering. De valda musklerna utgjorde agonist/antagonistmuskelpar. Ett muskelpar i det högra benet, ett muskelpar i den högra armen och ett muskelpar i ryggraden.

Mätning i ryggraden utförs vid den konkava sidan av skoliosen vilket i detta fall var den högra sidan.

Muskler valda för spasticitetskalibrering: EMS-muskelstimulering 20 Hz och 30 mikrosekunder: EB17. Biceps femorismuskeln höger EB10. Triceps brachiimuskeln höger EBS. Torakolumbar-ryggsträckarmusklerna vänster EMG-muskelläsning: EF22. Quadriceps medial vastusmuskeln höger EF9. Biceps brachimuskeln höger EBS. Torakolumbar-ryggsträckarmusklema höger 10 15 20 25 30 35 32 En EMG-elektrod placerades över den beniga delen av den distala radien.

Denna mätningselektrod gav terapeuten en referensmätning av ickemuskulär elektrisk aktivitet i patientens kropp.

Stimuleringskraft valdes enligt följ ande: Terapeuten ökade ström långsamt i en simuleringsmuskel tills vibrationen kunde detekteras genom att palpera muskeln. Ström minskades därefter långsamt tills vibrationen inte längre kunde detekteras. Målet var att välja en smärtfri stimuleringskraft.

Samma procedur upprepades noggrant i alla EMS-muskler.

Efter kalibrering och mätning av patienten, konstruerades klädesplagget (inklusive placeringen av elektrodema) enligt specifikationerna i den detaljerade beskrivningen.

Vid en slutlig kalibrering programmerades klädesplagget. Stimuli gavs under trettio minuter. Efter några minuter noterades de forsta tecknen på muskelavslappning och spasmreduktion noterades genom EMG-läsning och fysisk undersökning av ledmobilitet i de högra lemmama. Något ökad funktion hos frivillig rörelse av den högra armen och det högra benet noterades. Klädesplagget programmerades för att reproducera stimuleringsmönstren och stimuleringskrafter som valdes av terapeuten.

Rekommendationen var att använda klädesplagget tre gånger i veckan under en till två timmar varje gång.

Efter några veckors användning av klädesplagget noterades en generell minskning i spasticiteten och ytterligare ökning i motorfunktionen erhölls. En ökning av frivilliga rörelser noterades i ryggraden, höger skuldra, höger ann, höger höft och höger ben.

EXEMPEL 3 Detta exempel demonstrerar användningen av föreliggande uppﬁnning i behandlingen av allvarlig spasticitet. Patienten var en 30-årig man som led av allvarlig tetraplegisk spasticitet på grund av cerebral pares. Patienten var spastisk i alla lemmar och de högra lemmarna var något mer spastiska än lemmarna på vänster sida. Frivillig rörelse resulterade generellt i en ökning av spasticiteten. Ett typiskt spastiskt mönster för cerebral pares observerades. Huvudet var sträckt och roterat åt höger, torson var 10 15 20 25 30 35 33 böjd. Den neurogena skoliosen av ryggraden var något c-formad, vänster konvex.

Spasticitet i ryggradsmuskulaturen återfanns primärt på den högra sidan. Axlama var externt roterade och adducerade, armbågarna var böjda och händerna var böjda.

F ingrarna formade en knytnäve eller hölls raka. Benen var adducerade i höften, böjda i höften och knäet och foten var böjd i fotsulan.

Följ ande muskler valdes för stimulering för att inducera muskelavslappning i spastiska muskler hos denna patient: EBI. Suboccipitalmusklerna, vänster sida EB2. Splenius capitis och cervicismusklema; övre cervikala ryggsträckarmusklerna, vänster sida EB3. Media] och undre trapeziusmuskeln; undre cervikala ryggsträckarmusklema; övre torakala ryggsträckarmusklema, bilateralt EB4. Mellantorakala ryggsträckarmusklerna, bilateralt EBS. Torakolumbar-ryggsträckarmusklema, bilateralt EB9. Teres majonnuskeln, bilateralt EB 1 0. Triceps brachiimuskeln, bilateralt EBl1. Extensor carpi radialis och supinatorrnuskeln, bilateralt EB 12. Extensor carpi ulnarismuskeln, bilateralt EB 14. Quadratus lumborum och lumbar-ryggsträckarmusklerna, bilateralt EB16. Gluteus maximusmuskeln, bilateralt EF4. Stemokleidomastoideusmuskeln, bilateralt, starkare höger EF8. Deltoideusmuskeln, bilateralt EF 22. Quadriceps medial vastusmuskeln, bilateralt EF23. Quadriceps lateral vastusmuskeln, bilateralt EF24. främre Tibialismuskeln, bilateralt Ryggradsmuskler stimulerades bilateralt. I lemmama var stimuleringen bilateralt med något starkare stimuli i den högra sidan.

Muskelelektroder parades med vibrationselektroder enligt parningskarta 1: EB 1 .VFl .VBl .VB2.VB42.

EB2.VB4.VB5.VF1.

EB3.VB6.VB5.VB7.VB8.VB9.VBl0.VB1l. 10 15 20 25 30 34 EB4.VB12.VB13.VB14.VBl 5.

EB5.VB16.VB17.VB24.VB25.

EB9. VF 6.

EB10.VBl9.VB22.

EB11.VB20.VB23.VB34.VB35.VB36.VB37.VB38.

EB12.VB20.VB34.VB35.VB36.VB37.VB38.VF20. EB9. VF6.

EB10.VB19.VB22.

EBl 1.VB20.VB23.VB34.VB35.VB36.VB37.VB38.

EB12.VB20.VB34.VB35.VB36.VB37.VB38.VF20.

EB14.VB26.VB27.VB28.VB29.VB30.VB31.VB32.VB33.

EB16.VB30.VB32.VB33.

EF8.VB18.

EF4.VB3.VB42.

EF22.VF 22.

EF23.VF22.

EF24.VF24.VF25.VF27.VF28.VF32 Terapeuten valde tre av stimuleringsmusklema och deras antagonistmuskler, för att utföra spasticitetskalibrering. De valda musklerna bildade agonist/antagonistmuskelpar. Ett muskelpar i båda benen, ett muskelpar i båda armarna och ett muskelpar i ryggraden. Mätningen i ryggraden utfördes på den konkava sidan av skoliosen, vilket i detta fall var den vänstra sidan.

Muskler valda för spastisk kalibrering: EMS-muskelstimulering 20Hz och 30 mikrosekunder: EF22. Quadriceps medial vastusmuskeln bilateral EBIO. Triceps brachiimuskeln bilateral EBS. Torakolumbar-ryggsträckarmusklerna vänster EMG-muskelläsning: EB17. Biceps femorisrnuskeln bilateral EF9. Biceps brachimuskeln bilateral EBS. Torakolumbar-ryggsträckarmusklerna höger 10 15 20 25 30 35 35 En EMG-elektrod placerades över den beniga delen av den distala radien.

Stimuleringsström valdes enligt följ ande: Terapeuten ökade ström långsarnt i en simuleringsmuskel tills vibrationen kunde detekteras genom att palpera muskeln. Ström minskades därefter långsamt tills vibrationen inte längre kunde detekteras. Målet var att välja en smärtfri stimuleringskraft.

Samma procedur upprepades noggrant i alla EMS-muskler.

Vid en slutlig kalibrering programmerades klädesplagget. Stimuli gavs under trettio minuter. Efter några minuter noterades de första tecknen på muskelavslappning och spasmreduktion noterades genom EMG-läsning och fysisk undersökning av ledmobilitet. Något ökad funktion i frivillig rörelse av halsen, armama och benen observerades. Klädesplagget programmerades för att reproducera stimuleringsmönstren och stimuleringskrafter som valdes av terapeuten. Rekommendationen var att använda klädesplagget tre gånger i veckan under två timmar varje gång.

Efter några veckors användning av klädesplagget noterades en generell minskning i spasticiteten och ökning i motorfunktionen erhölls. En ökning av frivilliga rörelser noterades i ryggraden, axlarna, armama, höfterna och benen.

EXEMPEL 4 Även om exemplen 1 till 3 avser allvarligt spastiska patienter, kan alla patienter som lider av lokal eller generell muskelspäiining ha nytta av muskelavslappningen enligt några utforingsformer.

Exempelvis hjälptes en patient som led av Parkinsons sjukdom.

Skakningen i handen försvann. Vidare märktes en generell minskning av stelhet.

Tillämplighet 10 15 20 25 36 Systemet och klädesplagg enligt några utföringsformer möjliggör artificiellt inducerad rörelse i majoriteten av kroppens leder. Vidare kan uppfinningen i teorin göra det möjligt att koppla hjärnan till kroppen efter skador i ryggmärgen, hjälpt av EEG, PC, hårdvara och klädesplagget.

Systemet och klädesplagg enligt några utföringsforrner möjliggör artiﬁciellt inducerad rörelse i majoriteten av kroppens leder. Vidare, enligt en från uppﬁnnaren icke-begränsande teori, kan systemet och klädesplagget göra det möjligt att koppla hjärnan till kroppen efter skador i ryggmärgen, hjälpt av EEG, PC, hårdvara och klädesplagget. Efter ryggmärgsskador är majoriteten av de motoriska centra i hjärnans cortex inte skadade. Patienten kan därför fortfarande ”tänka” rörelser. Genom mönster kan olika rörelser spelas in/läsas med EEG-utrustningen. Mjukvara kan sedan programmeras att känna igen dessa speciﬁka EEG-mönster och översätta mönstren till stimuli-mönster producerade av klädesplagget. System eller klädesplagg gör det vidare möjligt att stimulera hur gravitation påverkar kroppen och uppﬁnningen kan därför göra det möjligt att kraftigt motverka negativa effekter av icke-gravitation (muskelförlust) vid rymdresor. I teorin gör systemet och klädesplagget det möjligt att försvaga eller förstärka muskler som motverkar gravitationen och därför simulera känslan av att vara lätt eller tung. Systemet eller klädesplagget kan vidare användas för att spela in och reproducera speciﬁka rörelser. Systemet eller klädesplagget har därför en hög tillämpbarhet för idrott och idrottsmedicin. Rörelser i idrott eller rehabilitering kan utföras/stödj as/hj älpas av klädesplagget; primärt för att förstärka effekten av träning och/eller minska risken för (återfalls)skada. Systemet eller klädesplagget har också en hög potential inom datorspelsindustrin; spelarinteraktion och animering kan revolutioneras av uppfinningen. Även om föreliggande uppfinning har beskrivits ovan med hänvisning till specifika utföringsformer, är den inte avsedd att begränsas av de speciﬁka former som visas härvid. Uppﬁnningen begränsas snarare enbart av de medföljande kraven och andra utföringsfonner än de ovan specificerade är lika möjliga inom dessa medföljande kravs skyddsomfång.

Claims

10 15 20 25 30 37 PATENTKRAV

1. System (10) för avslappning av en spastisk antagonistmuskel hos en människa, innefattande en elektronisk muskelstimuleringsanordning (1 1) med en första elektrod (1 la) och en andra elektrod (1 lb) för koppling till motsvarande agonistmuskel; en vibratoranordning (12) för koppling till ett ligament, en ledkapsel eller sena till vilken agonistmuskeln fäster vid skelettet; och en styrenhet (13) anordnad att samtidigt styra den elektroniska muskelstimuleringsanordningen (l 1) och vibratoranordningen (12), genom att applicera en första pulsad strömsignal mellan den första elektroden (1 la) och den andra elektroden (l lb), och en andra pulsad strömsignal till vibratoranordningen (12).

2. System (10) enligt krav 1, varvid den första pulsade strömsignalen har en pulsfrekvens mellan omkring 20 Hz och 35 Hz.

3. System (10) enligt krav 1 eller 2, varvid den första pulsade strömsignalen har en pulslängd omkring 30 ps.

4. System (10) enligt krav 1, varvid den första pulsade signalen har en pulsfrekvens omkring 20 Hz ochlpulslängd omkring 30 ps.

5. System (10) enligt något av föregående krav, varvid vibrationsanordningen (12) innefattar mer än en vibrationsenhet för koppling till ligament, ledkapsel/kapslar eller sena/senor eller olika delar därav till vilken agonistmuskeln faster vid skelettet.

6. System (10) enligt något av kraven 1 till 5, vidare innefattande en elektromyografianordning (14) för utvärdering och dokumentation av den elektriska aktiviteten i den spastiska antagonistmuskeln, varvid nämnda elektromyograﬁanordning innefattar en första EMG-elektrod (l4a) och en andra EMG-elektrod (14b) för koppling till den spastiska antagonistmuskeln. 10 15 20 25 30 35 38

7. System (10) enligt krav 5, varvid den första EMG-elektroden (l4a) kan användas som en första elektrod (l la) eller den andra EMG-elektroden (l4b) kan användas som den andra elektroden (1 lb).

8. System (10) enligt något av föregående krav, varvid agonistmuskeln till vilken den första elektroden (1 la) och andra elektroden (1 lb) är kopplad, vid användning, är åtminstone en muskel vald från gruppen som innefattar: Occipitofrontalismuskeln (EFI); Temporalismuskeln (EF2); Massetermuskeln (EF 3); Stemokleidomastoideusmuskeln (EF4); Skalenusmuskeln (EF 5); Övre Trapeziusmuskeln (EF6); Pectoralis majormuskeln (EF7); Deltoideusmuskeln (EF8); Biceps brachimuskeln (EF8); Brachioradialismuskeln (EF10); Flexor carpi radialismuskeln (EF1l); Flexor carpi ulnarismuskeln (EF12); Flexor digitorum superﬁcialis och profundusmuskeln (EFl3); Rectus abdominismuskeln (EF 14); Obliqus externusmuskeln (EFl5); Tensoror fascia lataemuskeln (EFl6); Iliacusmuskeln (EFl 7); Adductor longusmuskeln (EF l 8); Adductor magnusmuskeln (EFl9); Sartoriusmuskeln (EF20); Rectus femorismuskeln (EF2l); Quadriceps medial vastusmuskeln (EF22); Quadriceps lateral vastusmuskeln (EF23); främre Tibialismuskeln (EF24); Fibularis longusmuskeln (EF 25); Thenarismuskeln (EF26); Hypothenarismuskeln (EF27); Suboccipitalmusklerna (EBl); Splenius capitis och cervicismusklerna; övre cervikala ryggsträckarmusklema (EB2); Medial och undre trapeziusmuskeln; undre cervikala ryggsträckarmusklerna; övre torakala ryggsträckarmusklerna (EB3); Mellantorakala ryggsträckarmusklerna (EB4); Torakolumbar-ryggsträckarmusklerna (EB5); Latissimus dorsimuskeln (EB6); Infraspinatusmuskeln (EB7); Teres minormuskeln (EB8); Teres majormuskeln (EB9); Triceps brachiimuskeln (EBl0); Extensor carpi radialis och supinatorrnuskeln (EBl1); Extensor carpi ulnarismuskeln (EBl2); Extensor communis digitorum och (pollicis, digiti minimi)muskeln (EBl 3); Quadratus lumborum och lumbar-ryggsträckarmusklerna (EB14); Gluteus mediusmuskeln (EB15); Gluteus maximusmuskeln (EBl6); Biceps femorismuskeln (EBl 7); Semimembranosus och semitendinosusmuskeln (EB18); Gastrocnemiusmuskeln (EB 19); Soleusmuskeln (EB20); Flexor digitorum longusmuskeln (EB2l); Flexor hallucis longusmuskeln (EB22); eller F otpedismusklerna (EB23); och varvid vibratoranordningen (12) vid användning är åtminstone kopplad till minst en position, ligament, ledkapsel eller sena vald från gruppen som innefattar: en ledkapsel i temporomandibularleden och nära temporomandibularligamentet (VF 1); Interclavicularligament och främre sternoclavicularligament (VF2); 10 15 20 25 30 35 39 Costoclavicularligament och bakre stemoclavicularligament (VF3); Främre acromioclavicularligament och coracoacromialligament (VF4); Coracoclavicularligament (VF5); Främre glenohumeralligament (VF6); Intercostalregion hos 3:e och 4:e revbenet och costochondralleder hos revben 3 och 4 (VF7); Costoxiphoidalligament (VF8); Intercostalregion hos 5:e och 6:e revbenet; och costochondralleder 5 och 6 (VF9); Intercostalregion hos 7:e och 8:e revbenet och costochondralleder 9 och 10 (VF10); Intercostalregion hos 9:e och 10:e revbenet och costochondralleder 9 och 10 (VF11); Främre articularledkapsel i humeroulnarleden (VF 1 2); Collateral ulnarligament i humeroulnarleden (VF 1 3); Främre övre iliacspina (VF 14); Inguinalligament (VF 1 5); Pubofemoralligament (VF 1 6); Ulnocarpealligament (VF 1 7); Radiocarpealligament (VFl 8); Radiocarpeumligament (VF 1 9); Collateral radialligament i radiocarpealleden (VF20); Collateral tibiofemoralligament (VF2l); Främre cruziateligament och patellarsena (VF22); Collateral ﬁbulofemoralligament (VF23); Deltoideumligament (VF24); ryggcuboideo- och cuneonavicularligament (VF25); Calcaneoﬁbularligament och lateral talocalcanealligament (VF26); Peroneus brevissena vid fästet hos proximala metatarsalbenet 5 (VF27); Främre Tibialissenan; fotfästet hos båtbenet (VF28); Peroneus longussena; fotfästet vid cuboidbenet (VF29); Plantare longumligament (VF30); Transversal metatarsalligament mellan tå I och II, ryggledkapsel hos metatarsophalangealleder hos stortå och andratå (VF31); Transversal metatarsalligament mellan tå 4 och 5 (VF32); Sphenozygomaticalsutur och ligament (VF 33); Atlantooccipitalmembran (VB1); Mastoidutskottet (VB2); Bakom mandibular condylaryutskottet, nära transversalutskottet hos atlas och stylomandibularligament (VB3); Lateralt Spinalutskott hos kota C2 (VB4); Transversalutskott hos C3 (VB5); Spinalutskott hos C5 (VB6); Transversalutskott hos C5 (VB 7); Spinalutskott hos utsprång C7 (VB8); Transversalutskott TH2 (VB9); Spinalutskott hos TH 3 (VB10); Transversalutskott hos TH 4 (VB11); Transversalutskott hos TH 6 (VB12); Spinalutskott hos TH 5 (VB13); Spinalutskott hos TH 7 (VBl4); Transversalutskott hos TH 9 (VB15); Spinalutskott hos TH 10 (VB16); Angularis hos 10:e revbenet (VB17); Bakre glenohumeralligament (VB1 8); Bakre ledkapsel i humeroulnarled (VB 19); Collateral radialligament i hurneroradial/radioulnarled (VB20); Spinalutskott hos S3 (VB21); Bakre ledkapsel hos humeroulnarleden (VB22); Bakre anulare radiligament (VB23); Slutet av 12:e revbenet (VB24); Spinalutskottet hos L1 (VB25); Transversalutskottet hos L4 och övre iliolumballigament (VB26); Spinalutskott hos L3 (VB27); Transversalutskott hos L5 och undre iliolumballigament (VB28); Spinalutskott hos L5 (VB29); Bakre övre iliac spina (VB30); Spinalutskott hos S1 (VB3l); 10 15 40 Sakralfastet hos sakrospinalligarnent och sakrotuberalligament (VB32); Ischiofemoralligament (VB33); Bakre metacarpophalangealled hos tumme (VB34); Intercarpeum arcuatumligament och ryggradiocarpeumligament (VBB 5); Distal intermetakarpalregion hos metakarpalbenen 2 och 3 (VB3 6); Distal intermetakarpalregion hos metakarpalbenen 3 och 4 (VB3 7); Distal interrnetacarpalregion hos metakarpalbenen 4 och 5 (VB3 8); Bakre cruziateligament och bakre ledkapsel hos knäled (VB39); Bakre tibioﬁbularligament (VB40); Akillessena vid fästet hos calcanealben (VB41); eller Occipital protuberantia (VB42).

9. System enligt krav 8, varvid den första elektroden (1 la) och andra elektroden (1 lb), vid användning, är kopplad till agonistmuskeln med motsvarande referensnummer enligt följ ande tabell, samt vibratoranordningen (12) vid användning är kopplad till positionen, ligamentet, ledkapseln eller senan med motsvarande referensnummer enligt följ ande tabell: Agonist- Position, ligament, ledkapsel eller sena muskel EF 1 VF 33 EF2 VF 1,VB3 EF3 VF1,VB3 EF 4 VB3,VB42 EF5 VB5,VB7 EF6 VB4,VB5,VB7,VB8 EF7 VF2,VF3,VF4,VF5 ,VF6,VF7 EF 8 VB 1 8 EF9 VB23,VF 1 2 EF10 VF 12 EF1 1 VF 1 9 EF12 VF13,VF18,VF20 EF13 VF17,VF18 EF14 VF8,VF9,VF10,VF1 1 EF15 VF8,VF9,VFl0,VFll EF16 VF21 EF17 VF15,VF14 EF18 VF 16,VF23 EFl9 VF16,VF23 EF20 VF 1 5,VF21 EF21 VF14,VF15 EF 22 VF 22 EF23 VF22 EF24 VF24,VF25,VF27,VF28,VF32 EF25 VF32,VF26 EF26 VF17,VF18,VF19 EF27 VF17,VF18,VF19 EB1 VF1,VB1,VB2,VB42 EB2 VB4,VB5,VFl EB3 VB6,VB5,VB7,VB8,VB9,VB10,VB1 1 EB4 VB12,VB13,VB14,VBl5 EBS VB 1 6,VB17,VB24,VB25 EB6 VB 1 8,VB16,VB1 7,VB24,VB25 EB7 VB18 EB8 VB18 EB9 VF6 EB10 VB 1 9,VB22 EB11 VB20,VB23,VB34,VB35,VB36,VB37,VB38 EB12 VB20,VB34,VB35,VB36,VB37,VB38,VF 20 EB13 VB34,VB36,VB37,VB38 EBl4 VB26,VB27,VB28,VB29,VB30,VB31,VB32,VB33 EB15 VB28,VB29,VB30,VB31,VB32,VB33 EB16 VB30,VB32,VB33 EB17 VB39,VB40 EBIS VB39 EB 1 9 VB41,VF29,VF31 EB20 VB41,VF29,VF30,VF31 EB21 VF31 EB22 VF30 EB23 VF30 42

10. System enligt krav 8, varvid den första elektroden (11a) och andra elektroden (1 lb), vid användning, är kopplad till agonistmuskeln med motsvarande referensnummer, samt vibratoranorclningen (12), vid användning, är kopplad till positionen, ligamentet, ledkapseln eller senan med motsvarande referensnummer enligt följande tabell: Anatomisk del av Agonistmuskel Position, ligament, kroppen (funktion) ledkapsel eller sena Huvud/Hals Böjning EF4 VB3, VB42, bilateral Utsträckning EB1 VF1, VB 1 , VB2, VB42, bilateral EB2 VB4, VB5, VF1, bilateral Rotation EF4 VB3, VB42, kontralateral EBl VF1, VB1, VB2, VB42, ipsilateral EB2 VB4, VB5, VF1, ipsilateral Lateralböjning EF4 VB3, VB42, ipsilateral EFS VB5, VB7, ipsilateral Axel Böjning EF7 VF2, VF3, VF4, VF5, VF6, VF7 EF8 VB18 EF9 VB23, VFl2 Utsträckning EB6 VB l 8, VB l 6, VB 1 7, VB24, VB25 EB9 VF6 EBIO VB19, VB22 Extern rotation EB7 VB 1 8 EB8 VB18 43 Internrotation EB9 VF6 EF7 VFZ, VF3, VF4, VF5, VF6, VF7 Abduktion EF8 VB 1 8 Adduktion EF7 VFZ, VF3, VF4, VF5, VF6, VF 7 EB6 VB18,VB16, VB17, VB24, VB25 EB9 VF6 Armbåge Böjning EF9 VB23, VF12 EFIO VF12 Utsträckning EB 10 VB 1 9, VB22 Supination EF9 VB23, VF12 EB11 VB20, VB23, VB34, VB35, VB36, VB37, VB38 Pronation EF 1 1 VF 1 9 Handled Ryggböjning EB11 VB20, VB23, VB34, VB35, VB36, VB37, VB38 EB12 VB20, VB34, VB35, VB36, VB37, VB38, VF20 EB13 VB34, VB36, VB37, VB38 Palmarböjning EF 11 VF19 EF12 VF13,VF18,VF20 EF13 VF17,VF18 Supination EB11 VBZO, VB23, VB34, VB35, VB36, VB37, VB38 44 EF12 VF13,VF18, VF20 Pronation EF11 VF19 EB12 VB20, VB34, VB35, VB36, VB37, VB38, VF20 Radialdeviation EBl 1 VB20, VB23, VB34, VB35, VB36, VB37, VB38 EF11 VF19 Ulnardeviation EB12 VB20, VB34, VB35, VB36, VB37, VB38, VF20 EF12 VF13,VF18,VF20 Fingrar Böjning EFl3 VF17, VFI 8 Utsträckning EB13 VB34, VB36, VB3 7, VB38 T orakal spina Böjning EF14 VF8, VF9, VFl0, VFl 1, bilateral Utsträckning EB3 VB6, VB5, VB7, VB8, VB9, VBIO, VBl l, bilateral EB4 VB12,VBl3,VB14, VB 1 5, bilateral EB5 VBI6, VBl7, VB24, VB25, bilateral Rotation EF15 VF8, VF9, VFIO, VFll EB3 VB6, VBS, VB7, VB8, VB9, VBIO, VBl l, ipsilateral EB4 VB12, VB13,VB14, VB 15, ipsilateral 45 EBS VB 16, VB17, VB24, VB25, ipsilateral Lateralböjning EB3 VB6, VBS, VB7, VB8, VB9, VB10, VB11, ipsilateral EB4 VB12, VB13, VB14, VB 1 5, ipsilateral EBS VB 1 6, VB 1 7, VB24, VB25, ipsilateral EB14 VB26, VB27, VB28, VB29, VB30, VB31, VB32, VB33, ipsilateral Lumbal spina Böjning EF14 VF8, VF9, VF10, VF1 1, bilateral Utsträckning EB14 VB26, VB27, VB28, VB29, VB30, VB31, VB32, VB33 Rotation EBS VB 1 6, VB17, VB24, VB25, ipsilateral EB14 VB26, VB27, VB28, VB29, VB30, VB31, VB32, VB33 ipsilateral Lateralböjning EF15 VF8, VF9, VF10, VF11 ipsilateral EB14 VB26, VB27, VB28, VB29, VBSO, VB31, VB32, VB33 ipsilateral EF14 VF8, VF9, VF10, VF11, ipsilateral Bäcken 46 Böjning EF16 VF21 EF17 VF15,VF14 EF20 VF15, VF21 EF21 VF14,VF15 EB14 VB26, VB27, VB28, VB29, VB30, VB31, VB32, VB33, ipsilateral Utsträckning EB16 VB30, VB32, VB33 EB17 VB39, VB40 EB 1 8 VB39 EB14 VB26, VB27, VB28, VB29, VB30, VB3 1 , VB32, VB33 kontralat Hóft Böjning EF17 VF15, VF14 EF20 VF15, VF21 EF21 VF14,VF15 Utsträckning EB16 VB30, VB32, VB33 EB17 VB39, VB40 EB18 VB39 Externrotation EB15 VB28, VB29, VB30, VB3l, VB32, VB33 EF18 VF16, VF23 EF19 VF16, VF23 EF20 VF15, VF21 Internrotation EF16 VF21 EF19 VF16, VF23 Abduktion EF 1 6 VF21 EB15 VB28, VB29, VB30, VB31, VB32, VB33 Adduktion EF18 VF16, VF23 EF19 VF16, VF23 47 Knä Böjning EB17 VB39, VB40 EB 1 8 VB39 EB19 VB4l, VF29, VF31 Utsträckning EF22 VF22 EF23 VF 22 Externrotation EB 1 7 VB39, VB40 Internrotation EB 1 8 VB39 F otled/Fot Ryggböjning EF24 VF24, VF25, VF 27, VF 28, VF32 Fotböjning EB 19 VB41 , VF29, VF31 EB20 VB4l , VF29, VF30, VF 3 1 EB21 VF3 1 EB22 VF30 Supination EF24 VF24, VF25, VF27, VF28, VF 32 Pronation EF25 VF 32, VF26 Böjning EB21 VF31 EB23 VF30 Stortåböj ning EB22 VF30

11. Klädesplagg (30) innefattande systemet (10) enligt något av föregående krav.

12. Datorprogramprodukt som förvaras på ett datorläsbart medium vilket innefattar mjukvarukod anpassad för att styra systemet enligt något av krav 1 till 10 när den utförs på en dataprocessningsanordning.