SE538469C2 - Anordning för styrning av en laserprob - Google Patents

Description

Anordning för styrning av en laserprob Tekniskt område Föreliggande uppfinning avser en anordning enligt ingressen till det oberoende kravet.

Bakgrund Stamceller definieras av förmågan att kontinuerligt självreproducera sig och producera den differentierade vävnadsavkomman vid sin plats (Morrison med flera, 1997). Vuxna stamceller är odifferentierade celler som uppehåller sig i de differentierade vävnaderna och uppvisar egenskaperna av själv-reproduktion och generering av differentierade celltyper. De differentierade celltyperna kan inkludera alla eller en del av de specialiserade cellerna i vävnaden. Källor för stamceller inkluderar benmärg, blod, ögats hornhinna och näthinna, hjärnan, skelettets muskler, tandpulpa, lever, hud, insidan av mag-tarm området och bukspottskörteln. Vuxna stamceller utgör en liten procentandel av de totala cellerna. Exempelvis finns det i tunntarmen kanske upp till 10 stamceller vid botten av kryptan av en total population hos kryptan på < 300 celler. I skelettmuskler, innefattar satellit (stam) celler omkring 5 % av alla kärnor, men i benmärgen är den flerfaldigt potentiella hematopoietiska (eng. hematopoietic) stamcellen mycket mera sällsynt, med en frekvens på kanske 1 på 10 000 bland alla benmärgsceller. Avsevärd överlappning finns mellan olika förmenta organspecifika stamceller med sin repertoar av genuttryck, ofta relaterad till själv-reproduktion, cellöverlevnad och celladhesion. Emellertid finns betingelserna att odla eller helt enkelt "välja" stamcellerna in vitro inte för många vävnader där det är accepterat att stamcellerna helt enkelt misslyckas växa till pga. avsaknad av de tillväxtfaktorer eller substrat som behövs. I många vävnader har stamcellerna helt enkelt inte kunnat identifieras.

Icke desto mindre har stamceller använts rutinmässigt under mera än tre dekader för att reparera vävnader och organ som skadats genom skada eller sjukdom. Emedan tidigt embryostamceller har gett upphov till avsevärt intresse, är vuxna stamceller kritiska för vävnadshomeostas och reparation av skador och återfinns inom specifika nischer som bevarar proliferativ och regenerativ potential (Blanchpain and Fuchs, 2006; Moore and Lemischka, 2006).

Således att förstå hur stamceller bevaras, stimuleras och deltar i regeneration är viktigt för att bekämpa ett stort antal sjukdomar.

Stamcellterapi är en typ av interventionsstrategi som introducerar nya vuxna stamceller in i skadad vävnad för att behandla en sjukdom eller en skada. Många medicinska forskare tror att stamcellsbehandlingar har potentialen att förändra grunden till sjukdomar hos människor och undvika lidande. Möjligheten för stamceller att själv-förnya sig och ge upphov till efterföljande generationer med olika grader av differentieringskapacitet erbjuder signifikant potential för generering av vävnader som potentiellt kan ersätta sjuka och skadade områden i kroppen, med minimal risk för bortstötning och biverkningar.

Idag finns ett antal stamcellterapier, men de flesta är enbart på experimentstadium eller är dyrbara. Men medicinska forskare tror att stamcellsterapi förmodligen kommer att kunna bota cancer, typ 1 diabetes, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, celiaki, hjärtfel, muskelskador och neurologiska skador samt flera andra. Icke desto mindre krävs mera forskning innan stamcellsterapi kan användas för kliniska ändamål för att förstå stamcellers uppträdande vid transplantation såväl som mekanismerna vid stamcellsinteraktion med den sjuka/skadade mikromiljön.

I över 30 år har benmärg, och nyligen navelmärgblodstamceller (eng. umbilical cord blood stem cells) använts för att behandla cancerpatienter med tillstånd såsom leukemi och lymfom. Vid kemoterapi dödas de flesta växande cells av de cytotoxiska medlen. Dessa medel kan emellertid inte skilja mellan leukemi- eller neoplastiska celler och de hematopoietiska cellerna inuti benmärgen. Det är denna biverkning hos konventionella kemoterapistrategier som gör att stamcellstransplantatet försöker reversera i en donators friska benmärg genom att återinföra funktionella stamceller för att ersätta de förlorade cellerna i individens kropp vid behandling.

I det följande diskuteras ett antal kända behandlingar.

Stroke och traumatisk hjärnskada leder till celldöd,kännetecknad avförlust av neuroner och oligodendrocyter inuti hjärnan. Friska vuxna hjärnceller innehåller neurala stamceller som delar sig för att bibehålla generella stamcellsantal, eller bli progenitor-celler. I friska vuxna djur migrerar progenitor-celler inuti hjärnan och fungerar primärt till att bibehålla neuron-populationer för luktsinnet. Vid graviditet och efter skada förefaller detta system att styras av tillväxtfaktorer och kan öka hastigheten med vilken ny hjärnsubstans bildas. Även om den reparerande processen förefaller initiera följande trauma till hjärnan, observeras sällan väsentlig återhämtning hos vuxna, vilket pekar på avsaknad av robusthet.

Stamceller kan även användas för att behandla nedbrytning av hjärnan, såsom vid Parkinsons sjukdom och Alzheimer.

Utvecklingen av genterapistrategi för behandling av intra-kraniala tumörer erbjuder mycket hopp och har visat sig vara lyckosam. Vid användning av konventionella tekniker är hjärncancer svår att behandla pga. att den sprider sig så snabbt. Forskare vid Harvard Medical School transplanterade mänskliga neurala stamceller in i hjärnan hos råttor som tagit emot intrakraniala tumörer. På några dagar migrerade celler in i det cancerogena området och producerade cytosindeaminas, ett enzym som omvandlar ett icke-toxiskt utgångsmedel för ett läkemedel (eng. pro-drug) till ett kemoterapeutiskt medel. Som ett resultat kunde den injicerade substansen reducera tumörmassan med 81 %. Stamcellerna varken differentierade sig eller blev tumörogena. En del forskare tror att nyckeln till att hitta ett botemedel mot cancer är att inhibera prolifereringen av cancerstamceller. Således är nuvarande cancerbehandlingar designade för att döda cancerceller. Emellertid kan konventionella kemoterapibehandlingar inte skilja mellan cancerogena celler och andra. Stamcellsterapier kan tjäna som potentiella behandlingar mot cancer. Forskning på behandling av lymfom genom att använda vuxna stamceller är på gång och har undergått försök på människor. Väsentligen används kemoterapi för att helt förstöra patientens egna lymfocyter och stamceller injiceras, för att slutligen ersätta patientens immunsystem med det hos en frisk donator.

Lyckosam immunmodulering av märgblodstamceller och den resulterande kliniska förbättringen hos patientens status kan ha viktiga implikationer för andra autoimmuna och inflammationsrelaterade sjukdomar.

Emellertid finns det fortfarande ett behov att bättre använda stamcellsterapin för att bota sjukdomar och andra fel. Av denna anledning har anordningar såsom lasrar använts.

Användandet av lasrar inom vetenskap och medicin för behandling av sjukdomar, särskilt ovan angivna sjukdomar och inom terapi är för närvarande vitt utbredd. Många forskare och forskargrupper utför experiment som handlar om vävnadsreaktioner in vitro för att undersöka, prediktera och förklara effekterna av laserstrålningen. Andra forskare utför tester in vivo på djur. Klinisk forskning och kliniska behandlingar har även dokumenterats.

Terapeutiska lasrar som används inom medicin, till exempel för stamcellsterapi, faller vanligen inom två kategorier: icke-förstörande, låg-energi lasrar, vilka även betecknas "kalla lasrar" utformade till att till största delen generera termiska biologiska effekter i vävnad, och förstörande lasrar utformade till att selektivt skada eller förstöra vävnad.

Den första kategorin lasrar, som betecknas kall laser eller låg-nivå-laser, använder typiskt strålning med mycket låg täthet eller effekt. Dessa låg-nivå-lasrar används, till exempel, i laserterapi för att stimulera cellulära processer som är viktiga vid cellulär-regeneration och reparation. Typiskt är en låg-nivå-laser utformad till att arbeta genom fotokemiska mekanismer och förorsaka nästan omätbara förändringar i cellernas temperatur som utsätts för sådana lasrar. Sammanfattningsvis har fram till nu låg-nivå-lasrar enbart använts för termisk medicinsk behandling. Typiska maximala verksamma bestrålningar är inom området 1-45 mW/cm<2>. Över detta område rapporteras ofta ett bilogiskt verksamt dos-svar till att vara negativt.

Den andra typen av laser, den förstörande så-kallade "hög-nivå" lasern kommer inte att beskrivas mera detaljerat i denna skrift.

Behandling med låg-nivå-lasrar kommer inte diskuteras mera i detalj här och läsaren hänvisas till vetenskapliga studier och liknande, såsom "Isolated neuron Responset o Blue Laser Micro irradiation: Phenomenology and Possible Mechanism", A. B. Uzdensky, Department of Biophysics and Bio cybernetics, Physical Faculty, Rostov State University, Stachky av., 194/1, Rostov-on-Don. 344090, Russia and Rochkind S. (1992) "Spinal Cord and Brain transplantation benefited by low-power laser irradiation". Lasers in Medical Science 7: 143-115.

Typiskt har en terapeut som utför en behandling med en låg-nivå-laser många års erfarenhet och måste känna till hur strålningen ska påläggas och hur mycket, till exempel, med avseende på effekten hos lasern mätt i milliWatt (mW), och vars ljusvåglängd är mest lämplig för olika typer av behandling. Detta kan vara bekymmersamt då det ofta finns ett behov av tillräckligt tränade och erfarna terapeuter. Även en mycket erfaren terapeut kan lida av tillräcklig träning och erfarenhet för att kunna styra laserproben ordentligt.

Sammanfattning av uppfinningen Ett ändamål med uppfinningen är att tillhandahålla en styranordning konfigurerad till att styra låg-nivå-laserproben ordentligt.

Enligt en aspekt av uppfinningen tillhandahålls en styranordning för att styra en låg-nivå-laserprob vid behandling av vuxna stamceller hos en individ. Proben uppvisar ett flertal ljuskällor anordnade i en välvd behandlingsyta. Styranordningen är konfigurerad till att ta emot och lagra statusinformation från en individ och konfigurerad till att styra laserproben till att sända ut ljus av åtminstone två olika frekvenser för att stimulera vuxna stamceller hos individen i enlighet med statusinformationen som tagits emot. Minst en första ljuskälla är centralt anordnad i probens välvda behandlingsyta och är anpassad till att sända ut ljus av en första våglängd av en viss första intensitet och de andra ljuskällorna anordnade runt den första ljuskällan är anpassade till att sända ut ljus av en annan högre våglängd och åtminstone en andra högre intensitet. Styranordningen är vidare utformad att anpassa, utforma och modifiera behandlingen i realtid.

Här inkluderar termen "högre våglängd" "längre våglängd".

Genom uppfinningen, där låg-nivå laserproben är styrd och anpassad till att sända ut ljus av åtminstone två våglängder erhålls förbättrad styrning av utsänd energi jämfört med tidigare kända metoder och anordningar. Denna förbättrade styrning underlättar vid behandling av stamceller. Ljuskällorna som är anpassade och styrda till att sända ut ljus av en högre våglängd och en högre intensitet, dvs. mera energi, än den första centralt anordnade ljuskällan antas påverka stamcellerna till att "öppna upp"., eller med andra ord stimuleras för att bättre ta emot ljus från den första ljuskällan så att stamcellerna hos individen kan behandlas enklare. Detta är en överraskande och ny effekt som enligt vår vetskap inte har beskrivits tidigare.

Enligt en utföringsform av uppfinningen innefattar styranordningen ytterligare en processor, en databas, och ett programminne. Programminnet innefattar datorprograminstruktioner som när de körs i processorn är konfigurerad till att lagra statusinformationen från individen i databasen.

Statusinformation från en eller flera individer kan tillhandahållas genom att förse databasen med samlad patientdata och lagra patientdatat innan man tar emot statusinformationen därifrån. På detta sätt kan statusinformation från en viss individs historia, men även från andra individer användas för att förbättra styrningen av laserproben genom att de mest verksamma våglängderna, intensiteten och varaktigheten av ljuset kan användas baserat på inlärd kunskap.

Föredragna utföringsformer framgår av de beroende kraven.

Kortfattad beskrivning av de åtföljande ritningsfigurerna FIG. 1 visar ett flödesschema av en metod enligt en utföringsform av uppfinningen, FIG. 2a är en schematisk vy av en anordning för att styra en låg-nivå-laserprob enligt en utföringsform av uppfinningen; och FIG. 2b är en vy underifrån av låg-nivå-laserproben i sig.

Detaljerad beskrivning av föredragna utföringsformer av uppfinningen Uppfinningen enligt en utföringsform av uppfinningen tillhandahåller en anordning för att styra en låg-nivå-laserprob, som när den är i användning, används för att behandla, särskilt bio-stimulera, sjukdomar i kroppen (eng. bodily ailments) (djur är inte exkluderade). Låg-nivå-laserproben kan användas både för behandling av sjukdomar och i förebyggande syfte, alltså i kombination med konventionella tekniker för behandling så som kemoterapi. Konventionella tekniker så som att använda röntgen, eller blodprov för att bekräfta behandling kan användas.

Uppfinningen kan även användas i förebyggande syfte då den är icke-förstörande eller inte är farlig för individen som behandlas. På detta sätt kan uppfinningen användas i ett mycket tidigt skede för att behandla sjukdom så som spridd cancer.

Uppfinningen är inte begränsad till användandet av enbart en låg-nivå-laserprob, utan alternativt, enligt en utföringsform av uppfinningen, kan två laserprober användas. Denna utföringsform förkortar tiden som behövs för behandling.

Typiskt är de två laserproberna identiska och styrs för att samverka med varandra.

Som nedan följer kommer uppfinningen i form av en anordning för att styra laserproben och dess utföringsformer beskrivas som en anordning som innefattar en laserprob som är utformad för behandling av en ryggrad som en kroppsstruktur, men uppfinningen är av den anledningen inte begränsad till att enbart vara lämplig för ryggraden, och andra ojämna kroppsstrukturer eller deformationer kan avses för behandling genom proben.

Nu hänvisas till FIG. 1 och FIG. 2a.b, där FIG. 1 visar ett flödesschema av en metod enligt en utföringsform av uppfinningen och FIG. 2 är en schematisk vy av en styranordning 20 för att styra en låg-nivå-laserprob 20a enligt en utföringsform av uppfinningen; och FIG. 2b är en vy underifrån av laserproben som används enligt uppfinningen.

Till att börja med, om det inte redan gjorts, tas en individs, här en patients statusinformation, typiskt patientens medicinska historia emot och lagras Ila med styranordningen 20 för att styra en låg-nivå-laserprob och/eller delvis med något annat separat medel såsom ett patientdataregister, varvid det är viktigt att bestämma och registrera hur en sjukdom har börjat. Detta är relaterat till det faktum att de första läkande effekterna av en behandling med en låg-nivå-laserprob typiskt uppkommer inom det område av kroppen som senast attackerades av sjukdomen.

Sedan styrs 12, i enlighet med statusinformationen som getts 11, en låg-nivå-laserprob 20a och anpassas till att sända ut ljus av minst två olika våglängderX1ochX2för att stimulera vuxna stamceller hos individen (som inte visas). Minst en första ljuskälla 24a är centralt anordnad i en välvd (böjd) behandlingsyta 25 hos en laserprob 20a. Laserproben 20a är med en första ljuskälla 24a anpassad till att sända ljus, synligt eller inte, av en första våglängd X1med en viss förstaintensitet 1 1och de andra ljuskällorna 24n anordnade runt den första ljuskällan 24a är anpassade till att sända ut ljus av en annan andra högre våglängdXnoch åtminstone en andra högre intensitet l2. Andra högre intensiteter kan appliceras. Antalet andra laserljuskällor 24n kan vara fyra (4) till exempel, men även vilket som helst, typiskt ett större antal andra laserljuskällor 24n såsom fem eller flera.

Enligt en utföringsform av uppfinningen uppvisar laserproben 20a ett handtag 23 och en fot 26. Foten 26 innefattar första och andra laserljuskällor 24a, 24n så som ljusemitterande dioder så som beskrivs i den publicerade patentansökan WO-A1-0121256 av samma sökande. Den välvda behandlingsytan 25 är av en sådan form att den på bästa möjliga sätt är anpassad till området av individens kropp på vilket den är avsedd att användas för laserbehandling. Den välvda behandlingsytan 24 är typiskt flexibel, dvs.: den kan tillverkas av något känt material som är elastiskt eller fjädrande, men som även kan hålla laseranordningar och ljusanordningar. Den fjädrande eller flexibla egenskapen hos materialet som används visas med en punktlinje 28 i FIG. 2a.

Enligt en utföringsform av uppfinningen innefattar styranordningen 20 ytterligare en processor 25a, en databas 25b för att lagra och tillhandahålla statusinformation för en individ, och ett programminne 25c som innefattar datorprograminstruktioner som när de körs i processorn 25a är konfigurerad till att lagra eller tillhandahålla statusinformation för individen i databasen 25b. Typiskt utförs kommunikationen mellan proben 20a och styranordningen med en databuss 25d, inmatnings-/utmatningsmedel 25e och en informationsbärare 25f såsom en kabel.

FIG. 2b visar foten 26 av låg-nivå-laserproben 20a sedd underifrån så att den välvda behandlingsytan 25 framträder, varvid den välvda behandlingsytan 25 mellan de heldragna tvärlinjerna görs tydlig. Den välvda behandlingsytan 25 kan enligt en utföringsform vara rektangulär, till exempel 4,0<*>3,5 cm, och något konkav, dvs. den kan vara anpassad till exempelvis ryggraden och innefatta fem laserljuskällor 24a, 25n. Två av laserljuskällorna 24n är anordnade längs med varje kort/lång sida av den välvda behandlingsytan 25, och en av laserljuskällorna, den första laserljuskällan 24a är anordnad i centrum av den välvda ytan 25. Med denna anordning av ljuskällorna 24a, 24n nås alla behandlingsområdena samtidigt, där de andra ljuskällorna 24n har högre intensitet än den första ljuskällan 24a, varvid det som är känt som uteffekt hos behandlingen blir bättre och reaktionen hos en patient till behandlingen kan bestämmas även då behandlingen utförs. Detta gör det möjligt att för första gången inom området av låg-nivå-laserbehandling att anpassa, utforma och modifiera behandlingen i realtid med avseende på både innehåll och tid, följande reaktionsmönstret hos en enskild patient under den verkliga behandlingssessionen så att anpassning på en cell-nivå kan erhållas. Enligt vår kännedom stimulerar kommunikationen på cell-nivå individens eget immunförsvar.

I det följande förklaras ett antal exempel mera detaljerat.

Ett första steg av en typisk laserbehandling, i detta fall av MS, är att behandla ryggraden. Området mellan vertebrae behandlas med 2500 mW under 5 minuter. Därefter behandlas området från Cl till sakrum med 5 000 under 5 minuter, och ytterligare 5 minuter från Cl till sakrum med 2500 mW. Patienten ligger sedan på rygg för behandling av frontalloben från sida till sida med 5 000 mW under 4 minuter.

Om en patient har reducerad rörlighet i benen ska även fötterna behandlas för att stimulera blodcirkulation, varvid 5 000 mW påläggs under 5 minuter till varje fot. Det är viktigt att vara försiktig så att behandling av fötterna inte pågår för länge så att för mycket av energin överförs till foten, varvid den huvudsakliga läkningen inte åstadkoms i ryggraden eller frontalloben.

Efter laserbehandlingen kan en patient känna värme som en känsla följt av stickningar, som ofta beskrivs som lätta nålstick eller stick i armarna och benen.

Dessa behandlingsverkningar kan förflytta sig runt i kroppen, varvid de flesta reaktioner uppkommer i ryggradens område. Detta är ett bevis på laserbehandlingens läkning av patienten.

Varje laserbehandling tar ungefär 30-45 minuter. Typiskt ska de första tio behandlingarna utföras med en frekvens av två gånger i veckan. Märkbara resultat av behandlingarna uppkommer normalt efter ungefärligen 8-10 behandlingar.

Uppfinningen kan även användas för att behandla sjukdomar i huden eller andra barriärvävnader med en icke förstörande låg-nivå-laser, där nämnda andra barriärvävnader inkluderar den invändiga beklädnaden (eng. lining) hos munnen, näsan, luftstrupen, bronchia, lunorna, esofagus, magen, tarmarna, peritoneum, blåsan, urethra, penis, prostatan, uterus, vaginan, arteries, venerna eller kapillärerna.

Det har visat sig att patienter följer samma erfarenhetsmönster oberoende av ålder, kön eller grad av sjukdomsutveckling. Efter slutförandet av behandlingen kan en patient känna sig aktiv med en skön känsla av värme i kroppen, eller trötthet med en känsla av muskelsmärtor.

En permanent eller långvarig verkan av behandlingen mot MS är att patienterna har nått en noterbar förbättring i rörelse- och andningsorganen tillsammans med en ökning i allmänenergi.

I anordningen enligt uppfinningen arbetar ljuskällorna med ljus på ett pulsat sätt (laserljus). Pulsdurationen är omkring 0,1 till 200 nanosekunder (ns), omkring 0,5 till 50 ns, eller omkring 1 till 10 ns. Laserljusets frekvens är omkring 1 Hertz (Hz) till ca omkring 100 kilo Hertz (kHz), omkring 0,1 till omkring 20 kHz, omkring 1 till omkring 10 kHz; laserljusets strålning är omkring 0,1 till 10 kHz. Laserkällornas effekt är typiskt inom intervallet av 1 till 4 W/cm<2>. Behandlingstiden för lasern är upp till 45 minuter. Behandling kan involvera en enda behandling eller en serie behandlingar upp till omkring 10. Lasrar för användning i metoderna enligt uppfinningen inkluderar att sända ut ljuset inom området för synligt ljus.

Lämpliga laserljuskällor för metoden enligt uppfinningen kan inkludera men är inte begränsade till krypton (416 nanometer) (nm)), argon (488 och 515 nm), kopparbromid (510 och 578 nm), helium-neon (544, 594 och 612 nm), neodyn-dopad yttrium-aluminium garnet (532 och 1064 nm), rubin (628 och 694 nm), titan-safir (700-100 nm), neodyn-dopad yttriumlitiumfluorid (1047 och 1053 nm), erbium-glas (1540 nm) och holium-dopad fluorid (2950 nm). Laservåglängder för användning i metoderna enligt uppfinningen inkluderar, men är inte begränsade till 510 nm och 578 nm, 532 nm, 810 nm, 1064 nm, 1460 nm, 1540 och 2950 nm. Laserstrålestorlekar för användning i metoden enligt uppfinningen inkluderar, men är inte begränsade till 1-10 mm, 2-8 mm, 2-7 mm, eller 3-5 mm i diameter.

Här avser "behandling" av en sjukdom hos en individ eller "att behandla" en individ som har en sjukdom att utsätta individen för en laserexponering på ett sådant sätt att omfattningen av sjukdomen minskas eller förhindras. Till exempel resulterar behandling reduktion av åtminstone tecken eller symptom på sjukdomen eller tillståndet. Behandling inkluderar (men är inte begränsad till) administration av en exponering för en laser så som beskrivits här följande på inledningen av en patologisk händelse. Behandling kan kräva administrering av ett medel och/eller behandling flera gånger än en gång.

Här inkluderar ett "tillstånd" vilken avvikelse som helst som kan uppträda i en individ inkluderande vilken sjukdom, infektion, skada, tumör, cancer, inflammation, eller förändring i cellstrukturen och funktionen som helst.

Här avser "individ" ett däggdjur. En mänsklig individ kan även kallas en patient. Här kan "däggdjur" avse vilket däggdjur som helst inkluderande men inte begränsat till en människa, mus, råtta, får, apa, get, kanin, hamster, häst, ko eller gris. Ett "icke-mänskligt däggdjur" avser här ett däggdjur som inte är en människa. Här avser "exponering" behandling med en laser under en tid som behövs för uppfinningen. Enligt en utföringsform betyder exponering att behandla med en laser pålagd i en puls, där pulsen påläggs under en viss tid (eng. duration). Området för pulsernas varaktighet är i hundratals pikosekunder till hundratals nanosekunder (till exempel, omkring 100, 200, 300, 400, 500, 600, 700, 800, 900 pikosekunder, eller omkring 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 15, 20, 25, 30, 35, 40, 45, 50, 75, 100, eller 200 nanosekunder). Det är uppenbart att den verkliga pulslängden kommer att variera något beroende på begränsningarna hos lasern och omkopplingshastigheten/slutartiden. Enligt en annan utföringsform betyder "exponera" att behandla med en laser med en viss pulsupprepning (pulsfrekvens). Optimala pulsfrekvenser sträcker sig från omkring 1 Hz till omkring 100 kHz (till exempel 0,001, 0,01, 1, 10, 100 kHz), med typiska pulsfrekvenser i 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10,12, 15, 20, 25, 30, 35, 40, 45, 50, 75, eller 100 kHz-frekvensen. Det är uppenbart att den verkliga pulsfrekvensen kommer variera något baserad på begränsningarna hos lasern och omkopplings hastigheten/slutartiden. Enligt en annan utföringsform betyder "exponering" att behandla med en laser av en viss våglängd där våglängdsområdet kan sträcka sig från synligt ljus till den mittre infraröda delen av det elektromagnetiska spektrumet (ungefärligen 500 nm till 3 000 nm, till exempel 400, 425, 450, 475, 500, 525, 550, 575, 600, 625, 650, 675, 700, 725, 750, 775, 800, 825, 850, 875, 900, 925, 950, 975, 1000, 1125, 1150, 1175, 1200, 1225, 1250, 1275, 1300, 1325, 1350, 1375, 1400, 1500, 1600, 1700, 1800, 1900, 2000, 2100, 2200, 2300, 2400, 2500, 2600, 2700, 2800, 2900 och 3000 nm), och är typiskt omkring 500-2000 nm. Enligt en annan utföringsform betyder "exponering" att exponera en individ för en laser med en viss toppenergi, där området för pulsenergin är i mikrojoule till (1X10 6 J) 1 joule (till exempel 1, 10, 20, 30, 40, 50, 100, 200, 300, 400, 500 mikro-joule. 1, 2,3, 4, 5, 10, 20, 30, 40, 50, 100, 200, 300, 400, 500 millijoule, eller 0,6, 0,7, 0,8, 0,9 och 1,0 Joule).

Enligt en annan utföringsform betyder "exponering" att behandla med en laser med en viss effekttäthet eller strålningseffekt, där strålningsområdet är 0,1 till 10 W/cm<2>(till exempel omkring 0,1, 0,2, 0,3, 0,4, 0,5, 0,6, 0,7, 0,8, 0,9, 1,2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, eller 10 W/cm<2>) och är typiskt omkring 1-4 W/cm<2>.

Enligt en annan utföringsform, betyder "exponering" att behandla med en laser under en viss tidsperiod. Området för exponering kan vara omkring 10 sekunder till omkring 600 sekunder 8till exempel omkring 10, 20, 30, 40, 50, 60, 70. 80, 90, 100, 150, 200, 300, 350, 400, 450, 500, 550, 600 sekunder).

Enligt en annan utföringsform betyder "exponera" att behandla ett visst område av individen med laser. Typiska behandlingsområden är omkring 1-100 mm i diameter (till exempel 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 20, 30, 40, 60, 70, 80, 90 och 100 mm2). Behandling kan involvera exponering av flera områden hos individen. Här avser en "laser" en elektrooptisk anordning som sänder ut koherent ljusstrålning. En typisk laser sänder ut ljus i en smal, låg-divergent monokromatisk (enfärgad, om lasern arbetar inom det synliga spektrumet), stråle med en väl definierad våglängd.

Här avser "laser" alla för närvarande typer av lasrar som finns kommersiellt tillgängliga eller som kan komma att bli tillgängliga som kan tillhandahålla den lämpliga pulsvaraktigheten, effekten och pulsfrekvensen som krävs av metoderna enligt uppfinningen. För närvarande tillgängliga lasrar som kan användas i metoderna enligt uppfinningen inkluderar, men är inte begränsade till gasånglasrar, metallånglasrar, pulsfärglasrar, fasta tillståndets lasrar, halvledarlasrar och fiberlasrar. Exempel på lasrar som kan tillhandahålla lämplig pulsduration, effekttäthet och pulsfrekvens inkluderar en kopparbromidlaser så som Norseld Dual Yellow copper bromide laser (511 och 578 nm) eller Asclepion ProYellow+copper (511 och 578 nm), en Q-kopplad neodyn-dopad yttrium aluminium garnet (Nd: YAD)-laser så som RMI15 Q-Switched Diode-Pumped Solid State laser med en utmatning vid antingen 532 nm eller 1064 nm, en Q-switched Alexandrite laser vid 755 nm, en Q-switched 810 nm diodlaser, en pulsad fiberlaser så som IPG Photonics YLP series ytterbium pulsed fiber laser vid 1055 nm, eller en nanosekund fiberlaser så som Nufern NuTx erbium-ytterbium doped 1550 nm second pulsed fiberlaser.

Uppfinningen har som ändamål att stärka koppens egna skyddsmekanismer. De huvudsakliga framgångarna med behandlingen enligt uppfinningen är de fall där patienterna har övervunnit sitt illamående genom mobiliseringen av sina egna resurser, dvs., genom ett förstärkt immunsvar av en sådan storlek att illamåendet har övervunnits och försvunnit. Metoden och anordningen enligt uppfinningen kan förutom de konventionella teknikerna, alltså även användas för att öka verkan av andra behandlingsformer så som radioterapi och cytostatisk terapi vid behandlingen av cancer.

En tänkbar förklaring till verkan av behandlingen kan vara att den påverkar produktionen eller koncentrationen av antikroppar genom inter-cellulär kommunikation. Det kan ses som ett medel för att återupprätta en normal cellkommunikation som har försämrats genom sjukdom eller skada.

Uppfinningen är inte begränsad till de ovan angivna föredragna utföringsformerna. Olika alternativ, modifieringar och ekvivalenter kan användas. Därför ska inte ovan angivna utföringsformer ses som begränsande uppfinningens skyddsområde, som definieras av de åtföljande kraven.

Claims (4)

1. Styranordning (20) för styrning av en låg-nivå-laserprob (20a) vid behandling av vuxna stamceller hos en individ, vilken låg-nivå-laserprob (20a) uppvisar ett flertal ljuskällor (24a...24n) anordnade i en välvd behandlingsyta (25), där styranordningen (20) är konfigurerad till att lagra (Ila) och ta emot (11) statusinformation från en individ och konfigurerad till att styra laserproben (20a) till att sända ut ljus ( X) som har åtminstone två olika frekvenser ( X1... Xn) för att stimulera vuxna stamceller hos individen i enlighet med statusinformationen som tagits emot, där åtminstone en första ljuskälla (24a) som är centralt anordnad i probens (20a) välvda behandlingsyta (25) är anpassad till att sända ut ljus av en första våglängd (\x ) med en viss första intensitet (Ii ) och de andra ljuskällorna (24n) anordnade runt den första ljuskällan (24a) är anpassade till att sända ut ljus av en annan högre våglängd ( X2) och åtminstone en andra högre intensitet (l2 ) kännetecknad av att styranordningen är anordnad att anpassa, utforma och modifiera behandlingen i realtid.

2. Styranordning (20) enligt krav 1, vilken ytterligare innefattar en processor (25a), en databas (25b), och ett programminne (25c) som innefattar datorprogramkodinstruktioner som när de körs i processorn (25a) är konfigurerade till att lagra statusinformation från individen i databasen (25b).

3. Styranordning (20) enligt krav 1, där två låg-nivå-laserprober (20a, 20a) är styrda.

4. Styranordning (20) enligt krav 3, där de två låg-nivå-laserproberna (20a) är identiska och är styrda till att samverka med varandra.