SE528466C2 - En metod och apparat för att genomföra en kommunikationssession mellan två terminaler - Google Patents

Description

30 528 466 användas i denna beskrivning att representera vilka telefontjänster som helst som omfattar överföring av nyttodata utöver vanlig röst, vilket därmed lcäver bestämning av sessionsparametrar.

Ett stort antal sofistikerade nya mobilterrriinaler blir också tillgängliga på marknaden, vilka är utrustade med funktioner och förmåga att matcha de nya tjänsterna. Detta medför att olika terminaler kommer troligtvis att ha olika möjlighet med avseende på exempelvis kodare/avkodare, presentationsfunktionalitet och överföringshastighet. Uttrycket ”terminal” kommer att användas i derma beskrivning för att i största allmänhet representera vilken typ som helst av kommunikationsstation, eller en gemensam nätnod som hanterar kommunikation inom en grupp med terminaler i ett konferenssarntal, vilket vanligen benänms som en Multipoint Conference Unit (MCU). När det gäller en sessionsuppställriing framstår således derma nod mer eller mindre som en normal ”terminal” för terminaler som deltar i konferenssamtalet.

Ett problem som oundvikligen dyker upp är att förutsättningarna för varje specifik session som använder multimediatjänster inte längre kommer att vara fasta och kända i förhand, utan de kommer att variera beroende på vilken tjänst som påkallats och den uppringande respektive den uppringda terminalens fiinktionsmöjligheter, såväl som andra faktorer. Under en session måste vissa så kallade sessionsparametrar användas av både den uppringande och den uppringda terminalen, för att kunna kommunicera önskad information.

Sådana sessionsparametrar definierar reglerna för kommunikationen och kan avse tillgängliga kodare/avkodare och multiplexschernan, vilket kommer att beskrivas mer i detalj nedan.

Sessionsparametrama kan vidare bero på fördefinierade användarpreferenser och abonnemangsvillkor, vilka kan vara skräddarsydda för varje abonnent, eller definierade för specifika grupper eller kategorier av abonnenter. För att kunna etablera en session mellan terminaler vilken omfattar multimediatjänster, måste sessionspararnetrama därför först väljas och bestämmas i en procedur för sessionsuppställning, innan själva sessionen eller samtalet kan börja under användning av dessa sessionsparametrar. Därför har diverse olika protokoll utvecklats och standardiserats för att genomföra proceduren för sessionsuppställriing.

Dessutom kan sessionsparametrama ändras när som helst under sessionen, exempelvis på grund av ändrade tj änstebehov, såsom när samtalet växlar mellan multimedia och enbart röst.

Figur 1 illustrerar schematiskt ett typiskt kommunikationsscenario mellan två terminaler A och B. I detta fall är terminal A en mobiltelefon som är trådlöst ansluten till ett mobilaccessnät 100, exempelvis ett WCDMA-nät. På andra sidan är terminal B en fast telefon 10 15 20 25 30 528 466 som är ansluten till ett fast accessnät 102, exempelvis ett PSTN (Public Switched Telephony Network). De två accessnäten 100 och 102 är i sin tur anslutna till ett allmänt ”stomnä ” 104, vilket i praktiken kan vara vilken typ av kommunikationsnät som helst, eller kombinationer av olika nät. Man antar i detta exempel att näten 100, 102 och 104 använder mer eller mindre kända transporttelmiker, och behöver därför ingen ytterligare beskrivning i detta sammanhang.

I föreliggande exempel ringer terminal A till terminal B i syfie att ha ett multimediasamtal som omfattar tvåvägstraiisniission av både video- och audioinfonnation.

Varje terminal A och B är utrustad med en bildskärm Sa respektive Sb, och båda kan kommunicera och presentera realtidsvideo och audio. I detta avseende är terminalemas A och B funktionsmöjligheter tämligen lika. De kommer emellertid med största sarmolikhet att ha olika funktionsmöjligheter med avseende på kodare/avkodare och multiplexing, såsom beskrivits ovan, och varje terminal har inledningsvis ingen kärmedom om den andra. Därför måste terminaler-na A och B utbyta information avseende deras specifika funktionsmöjligheter och preferenser, för att kunna förhandla och komma överens om lämpliga gemensamma sessionspararnetrar som båda kan använda under den stundande samtalssessionen.

Terminalema måste i syrmerhet välja kodnings/avkodningsscheman (dvs. kodnings/ avkodníngstyper), samt komma överens om ett multiplexschema för att blanda olika dataströmmar för video och audioinfonnation på en given fysisk kanal, så att den tillgängliga bandbredden utnyttjas på lämpligt sätt.

H.324 är en standard definierad av den internationella telekommunikationsunionens telekommunikationssektor (ITU-T) för multimediatelefoni omfattande realtidsvideo och audio. H.324 har utformats fór att hantera sådan kommunikation på ett flexibelt sätt mellan terminaler som har differentierade funktionsmöjligheter, vilket också tillåter användning av en mängd olika typer avtjänster. I synnerhet har en specifikation som heter 3G-3 24M definierats, vilken är baserad på H.324, för att stödja realtidskommunikation av trådlösa multimediatjänster över befintliga kretskopplade trådlösa nät. Även om föreliggande uppfinning inte begränsas eller inskränks av några av de procedurer som specificeras i H.324, kommer derma standard att hänvisas till som ett exempel på hur ett multimediasamtal kan etableras enligt en nuvarande lösning.

Innan ett multimediasamtal mellan terminal A och B kan börja, måste således en kommunikationssession etableras och de sessionsparaxnetrar som skall användas i samtalet 20 25 30 528 466 måste bestämmas. Enligt H.324 är etablering av en kommunikationssession uppdelad i två delprocedurer som inkluderar en ”bäraruppställningsfas” och en ”sessionsuppställningsfas”.

I bäraruppsättningsfasen reserveras en fysisk kommunikationskanal genom hela kommunikationsvägen mellan terminalerna A, B i båda riktningar. Den fysiska kanalen kan vara likadan eller olika i de båda riktningama, beroende på om samtalet är symrnetriskt eller asymmetriskt. En fysisk kanal punkt-till-punkt (eng: point-to-point) innefattar vanligen en rad med kopplingsvägar genom olika mellanliggande nät, exempelvis radiokanaler och/eller fasta kretskopplade röst- eller datakanaler. Detalj erna i bäraruppställriingsfasen är välkända inom detta område och kommer inte att beskrivas vidare här.

När en fysisk kanal har etablerats för det stundande samtalet, kan sessionsuppställningsfasen utföras, vilken är en slags förhandling som utförs av endast de två terminalerna utan att involvera någon mellanliggande nätnod. Om en mellanliggande MCU är involverad för ett konferenssamtal betraktas MCUn som ekvivalent med en terminal i det följande. Sessionsuppställningsfasen genomförs för att kunna bestämma de ovan nämnda sessionspararnetraina som båda terminaler är förmögna att använda under sarntalssessionen.

Det är således helt upp till terrninalerna hur den givna fysiska kanalen skall utnyttjas.

Sessionsuppställningsfasen innefattar vanligen flera steg, såsom: 1) utväxling av terminal- funktionsmöjligheter, 2) bestämning av master-slav, 3) val av ett multiplexschema, och 4) öppnande av logiska kanaler. Dessa steg i proceduren, huvudsakligen dikterade av standarden H.324, kommer nu att kortfattat beskrivas med hänvisning till flödesschemat i figur 2. l ett första steg 200 utvåxlas terminalernas funktionsmöjligheter, där varje tenninal skickar till den andra terminalen åtminstone en lista som innefattar de kodare/avkodaretyper samt en uppsättning med multiplexparametrar som terminalen kan hantera, och annonserar därmed dess furiktionsmöjligheter. IH.324 skickas sådan information i ett meddelande ”TCS” (Terminal Capability Set), och varj e mottagande tenninal måste tillkärmage mottagning av detta. Detta meddelande kan skickas igen vid vilken tidpunkt som helst under sessionen för att uppdatera terrninalfunktionsmöjligheterna.

Bestämning av master-slav är en nödvändig procedur för att utse en terminal till master och den andra terminalen till slav, i ett nästa steg 202, exempelvis för att undvika signaleringskonflikter i kommunikationsdialogen under sessionsuppställningen. Enligt H.324 generar varje terminal ett 24-bits slumpnummer som kallas ”SDN” (Status Determination Number) vilket överförs i ett meddelande ”MSD” (Master-Slave Determination), vilket också måste tillkännages av den mottagande terminalen. En jämförelse mellan de två SDN-värdena l0 zoi 25 30 528 466 bestämmer sedan otvetydigt master-slavutnämningarna enligt någon fördefinierad regel.

Master-slavutnämningarrra kan användas under själva sessionen också, om så behövs.

Ett flertal multiplexschernan har företrädesvis definierats för att styra hur flera inforrnationsströmmar kan multiplexas på olika sätt till en enda bitström som skall överföras över den fysiska kanal som har etablerats under bäruppställningsfasen. Ett multimediasamtal i kräver vanligtvis åtminstone tre separata informationsströmmar för audio, video respektive kontrollinformation, och i förekommande fall för annan data, vilka vardera kräver åtminstone en logisk kanal. Förhållandet mellan de olika strömmama kan varieras dynamiskt beroende på behovet av transmission i varje ström, för att optimalt kunna utnyttja den tillgängliga bandbredden, dvs. den givna fysiska kanalen. I exempelvis H.324 används en multiplexstan- dard som heter H.233 vilken definierar olika multiplextabeller som reglerar tilldelning av olika strömmar för audio, video, data och kontrollinforrnation i fördefinierade datasekvenser som kallas paket. Vilket antal logiska kanaler som helst kan användas, ur ett begränsat antal möjliga kanaler, såsom specificeras av multiplextabellen.

Varje paket kan innehålla ett variabelt mönster med fält som fördelar de logiska kanalerna i bitpositioner inuti paketet, och kanalfördelningsmönstret kan skilja sig från ett paket till ett annat. Den totala paketlängden kan också varieras. Kanaltilldelningsschemat för varje särskilt paket bestäms av en bestämd ingång i multiplextabellen vilken kan indikeras med hjälp av ett kort indexnurnmer som ingår i en header i varje paket. Det är då inte nödvändigt att överföra någon ytterligare overheadinfonnation med avseende på multiplexing.

Paketets multiplexsnuktirr måste ernellertid först definieras för varje indexnummer under sessionsuppställningsfasen. i Efier steget 202 för bestämning av master-slav utväljs således lämpliga multiplexscheman i ett nästa steg 204, då terminalerna förhandlar och kommer överens om en utformning av multiplextabell som skall användas under den stundande sessionen. Enligt H.324 skickar sedan varje terminal ett meddelande kallat ”MES” (Multiplex table Entry Send) som innefattar en lista med indexnummer och respektive definitioner av paketstruktur. Den mottagande terminalen måste också tillkännagie eller avvisa varje föreslaget index och paketstruktur som svar på MES-meddelandet. Nya och uppdaterade multiplextabeller kan också skickas i ett ytterligare MDS-meddelande när som helst under en session. Om ett paket tas emot som har ett odefinierat indexnummer, kommer detta paket att kasseras av den mottagande terminalen. 10 20 25 30 528 466 Slutligen”, i ett steg 206, etableras eller ”öppnas alla de logiska kanaler som behövs för den pâkallade tjänster eller tjänsterna, enligt de terminalfunktionsmöjligheter som har funnits vara gemensamma för båda terminaler. Företrädesvis väljs en kodare/avkodare med högsta prioritet som båda terminaler kan använda, för varje specifik mediaström under sessionen för denna ström. Enligt l-L324 skickar den ena eller båda terminalerna ett eller flera meddelanden kallade ”OLC” (Open Logical Channel) till den andra terminalen, där varje meddelande innehåller ett föreslag på kodare/ avkodare, som företrädesvis håller sig till indikerade prioriteter med hänsyn till det TCS-meddelande som mottagits från den andra terminalen i steg 200. Varje mottagande terminal kan då acceptera eller avvisa föreslagen eller föreslagna kodare/avkodare, genom att tillkännage eller avvisa lämpliga OLC- meddelanden, beroende på dess egna furilctionsmöjligheter och/eller preferenser. När terminalerna slutligen har kommit överens om att använda en specifik kodare/avkodare, eller uppsättning med kodare/avkodare, etableras motsvarande logiska kanaler och själva sessionen eller multimediasamtalet kan börja.

Det ovan beskrivna exemplet illustrerar hur vissa kommunikationsbetingelser eller villkor, vilka definieras genom sessionspararnetrar, kan bestämmas innan ett samtal genomförs, och/eller ändras när som helst under ett pågående samtal. Det bör noteras att turordningen för stegen 202 respektive 204, såväl som turordningen för stegen 204 respektive 206, kan omvändas beroende på implementeringen.

Uttrycket ”sessionsparametrar” används här för att allmänt representera vilka närmare detaljer som helst som bestämmer hur viss information skall kommuniceras och tolkas. Det exempel som beskrivits ovan var inriktat på sessionspararnetrar i relation till kodare/avkodare och multiplexscheman. Andra viktiga sessionsparametrar kan emellertid vara nödvändiga, såsom en parameter som avser felkorrigering/skydd vilken vanligen ingår i OLC- meddelandet enligt en standard H.245 som utgör en del av H.324-standarden.

Figur 3 illustrerar hur en session kan etableras under ett uppställningsförfarande enligt ovan beskrivna H.324-standarden. En uppringande terminal A skickar först ett TCS- meddelande 300 till den uppringda terminalen B. Det första fältet 302 i meddelandet 300 är ett headerfält som indikerar att detta är ett TCS-meddelande. Detta första fält följs av ett antal fält, allmänt betecknade med nummer 304, vilka innehåller diverse olika föreslagna kodare/avkodare etc, såsom normalt specificeras i ett TCS-meddelande. Pilarna nedanför indikerar de olika ytterligare meddelanden som utväxlas mellan terminalerna A och B under ett H.324-uppställningsförfarande. 10 15 20 25 30 528 466 Det åtgår emellertid en viss tid för att genomföra ovan beskrivna procedurer för bäraruppställning och sessionsuppställning, vilket utgör en allvarlig nackdel. Tidsåtgången för bäraruppställningsfasen har uppmätts ligga inom området 7 till 14 sekunder för att etablera ett samtal mellan två mobilterminaler, men kan antagligen reduceras till ungefär 5 sekunder om de nuvarande tillgängliga metoderna görs mer effektiva. Tidsåtgången för sessionsupp- ställningsfasen har uppmätts ligga inom området 4 till 7 sekunder för befintliga produkter.

Eftersom sessionsuppställningsfasen äger rum efter bäraruppställningsfasen, kommer den totala fördröjningen innan ett nytt samtal kan börja faktiskt att ligga inom ett område åtminstone 9 till 21 sekunder. När sessionsparainetrarna skall ändras under ett pågående samtal, kommer det på liknande sätt att ta flera sekunder innan terminalema faktiskt kan börja använda dem.

Dessa långa fördröjningar utgör således en betydande nackdel, eftersom de minskar attraktionen för multimediatjänster. Fördröjningaina blir ännu mer besvärliga om tjänsteformen ändras under en pågående session, såsom när man vid upprepade tillfällen växlar mellan videoform och enbart röstform. Den ovan beskrivna tidsödande uppställningsproceduren måste då upprepas vid varje växling av tj änsteform. Dessutom medför de många meddelanden som utväxlas under sessionsuppstälhiingen ett motsvarande antal rundtrippfördröjningar (eng: round-trip delays), vilket i synnerhet kan vara ett problem när trådlösa länkar är inblandade där en rundtripp tar ungefär 0,5 sektmder.

Det är allmänt önskvärt att minimera ßrdröjningar och bandbreddsförbrukning orsakat av sessionsetablering eller omförhandling av parametrar. Det är svårt att minska tidsåtgången för sessionsuppställníngsfasen utan att göra omfattande omarbetningar av standarden, eñersom den innehåller många olika steg som måste utföras efier varandra, såsom de steg som illustreras i figur 2, vilket bland annat medför åtskilliga rundtrippfördröjningar.

Denna fas kan bli ytterligare fördröjd om kvalitén på den etablerade och för närvarande använda fysiska kanalen är dålig, vilket medför bitfel hos Överförd data och behov av omsändningar. I synnerhet meddelanden som innehåller terminalfunktionsmöjligheter, såsom TGS-meddelandet i H.324, är vanligen tämligen långa och kommer att orsaka avsevärd fördröjning om de omsänds. Sådana långa meddelanden kan uppdelas i flera segment som kan omsändas separat.

Liknande problem kan i allmänhet förekomma för vilken typ av sessionsuppställning som helst där de kanaler som bär signaleringsmeddelandena antingen utsätts för långa nmdtrippfördröjningar eller har smal bandbredd jämfört med den mängd information som 20 25 30 528 466 överförs, eller båda, i kombination med att det krävs flera rundtripper för att etablera sessionen eller för att omförhandla parametrar för en pågående session. Ett exempel på en annan speeifikation för sessionsuppställning där dessa problem också kan förekomma är SIP, ”Session Initiation Protocol” (IETF RFC 3261 et al). SIP är ett kontroll(sigrialerings)- protokoll i applikationslagret för att skapa, modifiera och avsluta Sessioner med en eller flera deltagare. Dessa Sessioner innefattar multimediakonferenser över Internet, telefonsamtal över Intemet och multimediadistribution.

En lösning behövs således för att reducera de nuvarande långa fórdröjningar som förekommer vid uppställning av Sessioner som kräver bestämning av parametrar, exempelvis vid multimediasarntal. Det är i synnerhet önskvärt att fortfarande använda nuvarande definierade rutiner och standarder, utan att kräva några nya standardspecifikationer, och som företrädesvis använder befintliga uppsättningar med signaleringsmeddelanden.

Deninternationella patentansökan PCT/SEO3/01901 beskriver en lösning för att undvika en reguljär tidsödande procedur för sessionsuppställning i det fall då två terminaler har utfört ett multimediasamtal vid ett tidigare tillfälle. Man kräver då att terminalema lagrar sessionsparametrama så att de kan firamtagas från ett lagringsorgan i varje terminal och användas igen i ett följande samtal, under antagande att dessa parametrar fortfarande är giltiga. Tänkbara nackdelar med derma lösning är: 1) den nödvändiga förutsättningen att terminalerna har utfört ett liknande samtal tidigare, och 2) att de måste lagra använda sessionsparainenar efter vari e utfört samtal, vilket kräver ett skrivbart minne med viss lagringskapacitet i varje terminal.

REDoGöRELsE FÖR UPPFINNINGEN Syftet med föreliggande uppfinning är att reducera eller eliminera de problem som framställts ovan. Detta syfte och andra uppnås genom att tillhandahålla en metod och apparat för att bestämma sessionsparametrar som skall användas under en kommunikationssession mellan en första terminal och en andra terminal, såsom fifarnställs nedan.

Enligt den uppfinningsmässiga metoden har åtminstone den första terminalen lagrat åtminstone en förvald standarduppsättriing med sessionsparainetrar. För att kunna förhandla om de sessionsparametrar som skall användas, skickar den första terminalen en identifierare till den andra terminalen som motsvarar en föreslagen förvald standarduppsättning med sessionsparainetrar, vilka således finns tillgängliga i den första terminalen. Det bestäms sedan huruvida den andra terminalen accepterar den föreslagna förvalda standarduppsättningen med 10 _15 20 25 30 528 466 sessionsparametrar eller ej, vilket är fallet om den har känt igen denna identifierare och också har de föreslagna sessionspararnenarna lagrade.

Om den andra terminalen har accepterat den föreslagna förvalda standardupp- sättningen med sessionsparametrar, tas dessa fram av båda terminaler från deras respektive lagringsorgan i syfte att genomföra sessionen baserat på de 'framtagna parametrarna. Å andra sidan, om den andra terminalen inte har accepterat den föreslagna förvalda standardupp- sättningen med sessionsparametrar, kommer terminalerna att gå tillbaka till en reguljär procedur för sessionsuppställning, exempelvis liksom den som beskrivits i bakgrunds- avsnittet.

Sessionspararnetrama kan bestämmas enligt ovan för att antingen etablera en ny session, eller omförhandla parametrar för en pågående session. Sessionen är vanligen en multimediasession som kräver bestämning av sådana sessionspararnetrar för att möjliggöra överföring av separata mediaströmmar för åtminstone audio och video.

I en utföringsform kan identifieraren av den förvalda standarduppsättningen ingå i ett sessionsinitierande meddelande som skickas från den första terminalen till den andra terminalen, där nämnda meddelande vidare innehåller åtminstone en specifik sessions- parameter som normalt uppträder i ett reguljär-t första meddelande för sessionsuppställning.

Därigenom kommer ett bekräftelsemeddelande att mottagas från den andra terminalen som svar på det sessionsinitierande meddelandet, oavsett om den kan acceptera de föreslagna parametrarna eller inte.

Den första terminalen kan sedan bestämma huruvida den andra terminalen accepterar den föreslagna ßrvalda standarduppsättníngen med sessionsparametrar eller inte, genom att bevaka beteendet hos den andra terminalen efter mottagning av bekräftelsemeddelandet. Om således den andra terminalen börjar skicka media som indikerar att den föreslagna förvalda standarduppsättníngen med sessionspararnetrar har accepterats, genomförs sessionen. Om å andra sidan den andra terminalen fortsätter att signalera enligt en reguljär uppställnings- procedur, vilket indikerar att den föreslagna förvalda standarduppsättningen med sessionsparametrar inte har accepterats, kan nämnda reguljära procedur för sessionsupp- ställning genomföras genom att anvånda det utväxlade sessionsinitierande meddelandet som det första sessionsuppställningsmeddelandet, vilket därigenom sparar en rundtrippfördröjriing.

I den uppfinningsmässiga metoden kan meddelanden enligt ITU-T-standarden H.324 användas, och identifieraren av den förvalda standarduppsättriingen med parametrar kan då inkluderas i ett TCS-meddelande. »lO 15 20 25 30 528 466 10 Apparaten enligt föreliggande uppfinning är en första terminal som är förmögen att bestämma sessionsparametrar som skall användas under en kommunikationssession med en andra terminal, och som har lagrat åtminstone en förvald standarduppsättning med sessionsparametrar. Den första terminalen innefattar organ för att skicka till den andra terminalen en identifierare som motsvarar en föreslagen förvald standarduppsättning med sessionsparainetrar, samt organ för att bestämma huruvida den andra terminalen accepterar den föreslagna förvalda standarduppsättriingen med sessionsparametrar eller inte. Den första terminalen innefattar vidare organ för att ta fram den föreslagna förvalda standarduppsätt- ningen med sessionsparamenar för att kunna genomföra sessionen baserat på de framtagna parametrarna, om den andra tenninalen har accepterat den föreslagna förvalda standardupp- sättningen med sessionsparametrar, samt organ för att gå tillbaka till en reguljär procedur för sessionsuppställning om den andra terminalen inte har accepterat den föreslagna förvalda standarduppsättningen med sessionsparametrar.

I en utföringsform kan den första terminalen vara utformad att skicka ett sessionsinitierande meddelande som innehåller identifieraren av den förvalda standarduppsätt- ningen, och som också innehåller åtminstone en specifik sessionsparameter som normalt förekommer i ett reguljärt första meddelande för sessionsuppställriing. Terminalen kan vidare vara utformad att bestämma huruvida den andra terminalen accepterar den föreslagna förvalda standarduppsättningen med sessionsparametrar eller inte, genom att övervaka beteendet hos den andra tenninalen. Den första terminalen är då också utformad att genomföra en reguljär procedur för sessionsuppställning genom att använda det utväxlade sessionsinitierande meddelandet som det första meddelandet för sessionsuppställriing, om den andra terminalen inte har accepterat den föreslagna förvalda standarduppsättningen med sessionsparametrar.

Den första terminalen kan vidare vara utfonnad att använda ITU-T-standarden H.324.

Föreliggande uppfinning medför minskade fördröj ningar och ett minimtnn av bandbreddsförbrukning för att etablera eller omförhandla sessionspararnetrar, exempelvis för multimediasamtal. Det kommer vidare att vara möjligt att fortfarande använda nu definierade rutiner, standarder och befintliga uppsättningar med signaleringsmeddelanden, utan att det krävs att befintliga standardspecifikationer ändras.

KORTFATTAD BESKRIVNING AV RITNINGARN A Föreliggande uppfinning kommer nu att beskrivas mer i detalj och med hänvisning till de medföljande ritningarna, i vilka: 20 25 30 528 466 11 Figur 1 är en schematisk vy av ett kommunikationsscenario för att genomföra ett videosamtal mellan två terminaler.

- Figur 2 är ett flödesscherna som illustrerar en sessionsuppställningsfas under en procedur för etablering av en session, enligt känd telmik.

- Figur 3 är ett kommurrikationsdiagrr-.rrn som illustrerar sessionsuppställningen, enligt känd teknik.

- Figur 4 är ett kommunikationsdiagrarn som illustrerar sessionsuppställningen om den uppringda temrinalen accepterar förvalda standardparametrar, i enlighet med en utföringsform.

- Figur 5 är ett kommunikationsdiagrarn som illustrerar en tillbakagång till reguljär sessionssuppställning.

- Figur 6 är ett flödesscherna som allmänt illustrerar en procedur för etablering av en session, exempelvis enligt utföringsforrrren i figurema 4 och 5.

- Figur 7 är ett kommunikationsdiagrarn som illustrerar två alternativ för en procedur för etablering av en session, i enlighet med en annan utföringsform.

- Figur 8 är ett flödesschema som allmänt illustrerar en annan procedur för etablering av en session, exernpelvis enligt utföringsformen i figur 7.

BESKRIVNING Av FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMER När ett begärt samtal eller session som kräver bestämning av sessionspararnetrar skall etableras mellan två terminaler, såsom för ett multirnediasamtal, kan proceduren att bestämma sessionsparametrar förenklas väsentligt och fördröjningen som förorsakas av sessionsuppställningen kan reduceras, om dessa två terminaler har genomfört en liknande _ session tidigare enligt den lösning som beskrivs i ovannämnda PCT/SEO3/01901.

Föreliggande uppfinning tillhandahåller emellertid allmänt en alternativ lösning som inte kräver att terrninalema har genomfört en session tidigare, och inte heller att de innehar ett skrivbart minne. Denna lösning kan också tillämpas i syfte att ändra, eller omförhandla, sessionsparametrarna under en pågående session, exempelvis om de tjänster som används ändras.

Beskrivet i korthet, om terminalerna har lagrat åtminstone en förvald standardupp- sättning med sessionsparametrari förväg, kan de genomföra sessionen genom att ta fram och använda en sådan förvald standarduppsättrring med parametrar, utan att först förhandla om detaljerna för dessa parametrar i en tidsödande reguljär uppställningsprocedur. Terminalema 10 20 25 30 528 466 12 kommer då endast att behöva komma överens om att använda en viss förvald standardupp- sättning med sessionsparametrar som finns lagrad i båda terminaler, vilket kräver ett minimum av utväxlade meddelanden mellan terminalema innan sessionen kan starta och använda sessionsparametrama. Därigenom kan man uppnå en mycket snabbare sessionsuppställning, jämfört med den reguljära proceduren.

I vissa fall är eventuellt den valda förvalda standarduppsättningen med parametrar inte helt optimal för just den sessionen, men sessionen kan åtminstone startas mycket snabbt om båda terminaler kan inledningsvis acceptera dessa, och ”förvald standardmedia” (eng: default media) kan presenteras för slutanvändarna. Efter sessionsstarten kan nya parametrar alltid omförhandlas med hjälp av nu tillgängliga signaleringsprotokoll under den pågående sessionen, om så behövs, exempelvis inom några få sektmder 'från starten. Om vidare en annan förvald. standarduppsättning med sessionsparametrar skulle visa sig vara mer lämplig för den redan startade sessionen, exempelvis beroende på en ändring av utnyttjade tjänster, är det möjligt att använda föreliggande uppfinning för att snabbt växla till den andra t uppsättningen, såsom kommer att beskrivas nedan.

Figurema 4 och 5 är diagram som illustrerar signaleringen mellan två terminaler A och B enligt en utföringsfonn av uppfinningen. I detta exempel är tenninalema A, B utformade att i huvudsak använda H.324-standarden för att etablera och genomföra multimediasarntal, även om det skulle vara möjligt att använda vilken lämplig tillgänglig standard som helst. Dessutom har enligt föreliggande lösning varje terminal i förväg lagrat ett antal förvalda standarduppsättningar med sessionsparametrar som kan frarntagas snabbt för användning i en session enligt följande. För varje förvald standarduppsättning har också en motsvarande identifierare lagrats. Dessa förvalda standarduppsättningar med parametrar kan lagras i ett begränsat fast lagringsorgan i varje terminal, vilket är förhållandevis enklare och billigare än det skrivbara minne som krävs för lösningen som beskrivs i PCT/SE03/01 901. i H.324-standarden föreskriver att det första meddelandet som skall skickas från den uppringande terminalen A är ett TGS-meddelande, såsom beskrivits ovan i samband med figurerna 2 och 3. Därför börjar terminal A med att vederbörligen skicka ett TCS-meddelande 400 till terminal B, såsom visas i figur 4. Liksom i figur 3 är det första fältet 402 i meddelandet 400 ett kort headerfált som indikerar att detta är ett TCS-meddelande.

I stället för att i TCS-meddelandet inkludera ytterligare fält som innehåller långdragna parameterspecifikationer ßr föreslagna kodare/avkodare, såsom indikerades med siflïran 304 i figur 3, inkluderas ett nytt fält 404 i meddelandet 400 som innehåller en kort 10 20 25 30 528 466 identifierare för en föreslagen förvald standarduppsättning med sessionsparametrar. Terminal A är utformad att välja från sitt minne den mest lärnpliga förvalda standarduppsättningen att föreslå, beroende på den stundande sessionens karaktäristika som omfattar specifika mediatyper. Här indikeras den ßreslagna förvalda standarduppsättriingen med hjälp av en lämplig identifierare ”GTT ID”, vilket står för ”Generic Terminal Type Identity” eller identitet för allmän terminaltyp. För att göra TCS-meddelandet så kort som möjligt, har varje lagrad förvald standarduppsättning tillordnats en allmänt känd identitetskod GTT ID som varje terminal som har den förvalda standarduppsättningen lagrad kommer att kunna kärma igen som dess identifierare. Enligt denna utföringsforrn innehåller meddelandet 400 huvudsakligen endast dessa två fält 402 och 404, vilket därmed gör meddelandet betydligt kortare än det reguljära TCS-meddelandet 300 i figur 3.

~ När den uppringda tenninalen B mottaget meddelandet 400 kan den känna igen meddelande 400 som ett TCS-meddelande genom att läsa det första fältet 402 samt, genom att läsa nästa fält 404, att den uppringande terrninalen A föreslår en viss förvald standarduppsätt- ning med sessionspaxametrar, vilket indikeras av GTT ID. Terminal B jämför sedan mottaget GTT ID med dess lagrade GTT IDn. Om den hittar en matchning mellan mottaget GTT ID och ett av de lagrade, kan den föreslagna uppsättningen tas fram för användning i sessionen. I detta exempel svarar således terminal B med att skicka ett bekräftelsemeddelande 406 som talar om för terminal A att den föreslagna uppsättningen med sessionsparametrar accepteras.

Därefierkan sessionen omedelbart börja, vilket indikeras med siffran 408. Denna snabba uppställningsprocedur kräver endast en rundtrippfördröjning, vilket därigenom spar mycket tid och bandbredd, jämfört med en reguljär uppställning.

Figur 5 illustrerar ett liknande scenario där terminal A börjar med att skicka ett TCS- meddelande 500 som innehåller ett första filt 502 som indikerar TCS, och ett följande filt 504 med ett föreslaget GTI' ID. I detta fall har emellertid inte terminal B möjlighet att använda den föreslagna förvalda standarduppsättriingen, antingen för att den inte har just den specifika uppsättningen lagrad, dvs. kan inte hitta en matchning i sitt minne, eller beroende på att den inte alls förstår detta TCS-meddelande som har GTT ID i fältet 504 i stället för en rad föreslagna kodare/avkodare. Därför skickar terminal B som svar ett avvisningsmeddelande 506 till terminal A._Ur detta meddelande drar terminal A slutsatsen att en reguljär procedur för sessionsuppställning måste genomföras, i stället för att använda den föreslagna förvalda standarduppsättriingen av parametrar. Därför faller proceduren tillbaka på den reguljära uppställningen genom att terminal A skickar ett reguljärt TCS-meddelande 508, av det slag 10 15 20 25 30 528 466 14 som beskrivs i samband med figurerna 2 och 3, åtföljt av ytterligare utväxling av meddelanden, vilket indikeras av pilarna längre ner i figur 5.

Terminal A kan alternativt göra ytterligare ett försök att föreslå en arman förvald standarduppsättningmed parametrar genom att skicka ett andra TCS-meddelande, ej visat, . som innehåller ett motsvarande GTT ID. Terminal B kan sedan hitta en matchning för det på nytt föreslagna GTT ID, och kan skicka ett bekräfielsemeddelande som svar på detta i syfte att starta sessionen efter denna andra rundtripp. Annars kommer den att skicka ytterligare ett . avvisningsmeddelande som inleder en återgång till den reguljära proceduren, dock ytterligare fördröjd genom derma extra rimdtripp. Det finns uppenbarligen en risk att sessionsuppställ- ningen blir mer och mer fördröjd för varje nytt försök till snabb uppställning som görs av terminal A, och det är eventuellt rekommendabelt att endast ett sådant försök görs.

Figur 6 är ett flödesschema som illustrerar en procedur för att etablera en multimediasession, eller omförhandla en som pågår, mellan en första terminal och en andra terminal enligt en utföringsform, såsom exemplifierats av figurerna 4 och 5. I denna utföringsform är föreliggande uppfinning implementerad åtminstone i den första terminalen. I ett första steg 600 skickar den första terminalen ett sessionsinitierande meddelande som innehåller en identifierare av en föreslagen förvald standarduppsättning med parametrar, såsom ovan beslcrivna GTT ID, till den andra terminalen. Det sessionsinitierande meddelandet kan användas för att antingen etablera en ny session eller omförhandla parametrar för en pågående session, såsom beskrivits ovan.

I ett nästa steg 602 bestäms det huruvida den andra temiinalen har accepterat den föreslagna uppsättningen av parametrar, exempelvis genom att mottaga antingen ett bekräftelsemeddelande (Ja) eller ett avvisningsmeddelande (Nej), såsom beskrivits ovan. Om den inte har accepterats går proceduren tillbaka till en reguljär sessionsuppställning i ett steg 604, exempelvis såsom beskrivits i samband med figur 5. Om emellertid den andra tenninalen har skickat ett meddelande som indikerar ett godtagande, tas parametrar fram för den föreslagna förvalda standarduppsättning, i ett steg 606, i båda terminaler från deras respektive lagringsorgan. Därefter kan sessionen genomföras genom att använda de framtagna parametrarna, i ett sista steg 608.

Figur 7 illustrerar en signaleringsprocedur mellan två terminaler A och B enligt en annan utföringsform av uppfinningen. Terminalema A, B är också i detta exempel utformade att använda HSM-standarden för multimediasamtal, och åtminstone terminal A har i förväg 20 25 30 528 466 lagrat ett antal förvalda standarduppsättningar av sessionsparanietrar tillsammans med motsvarande identifierare GTT IDn.

Terminal A börjar med att skicka ett TCS-meddelande 700 som ett sessionsinitierande meddelande till terminal B, vilket innehåller ett TCS-indikerande fält 702 och ett fällt 704 med ett föreslaget GTT ID. I denna utföringsform innehåller emellertid TCS- meddelandet 700 också ett eller flera fält som är identiska med en viss uppsättning med företrädesvis obligatoriska kodare/ avkodare inklusive eventuella ytterligare erfordrade parametrar, för att utgöra ett helt giltigt reguljärt TCS-meddelande. I detta exempel inkluderas två fält 706 och 708 som specificerar en föreslagen audiokodare/avkodare respektive en föreslagen videokodare/avkodare. Vilka parametrar som helst kan emellertid ingå i TCS- meddelandet 700, så länge de utgör reguljärt första sessionsuppställningsmeddelande.

Genom att inkludera fälten 706, 7 08 med föreslagna audio- och videokodare/ avkodare, kommer den andra tenninalen att på rätt sätt kunna känna igen det mottagna TCS- meddelandet även om den inte är utformad att använda den uppfinningsmässiga snabba uppställningsprocedur-en, med hjälp av dessa fält vilka förekommer i ett normalt första TCS- meddelande. Därför kommer terminal B att vara mer eller mindre garanterad att svara genom att skicka ett bekräftelsemeddelande i vilket fall som helst.

Två situationer kan huvudsakligen nu uppstå; Å ena sidan kan terminal B känna igen och acceptera det föreslagna GTT ID. Å andra sidan kan terminal B antingen inte alls känna igenom föreslaget GTT ID utan känner igen det mottagna TCS-meddelandet 7 00 som ett reguljärt första TCS-meddelande, eller så kan den känna igen men inte acceptera det föreslagna GTT ID efter att inte ha hittat något matchande GTT ID i sitt minne. I vilket fall som helst skickar terminal B därför ett bekräfielsemeddelande 710, oavsett om den har accepterat den föreslagna GTT ID eller inte.

Efter mottagning av bekräftelsemeddelandet är det möjligt för terminal A att avgöra från terminal Bs beteende huruvida den föreslagna förvalda standarduppsättningen skall användas eller inte. Om terminal B inte känner igen/accepterar det mottagna GTT ID, kommer den att fortsätta signalera enligt den reguljära uppställningsproceduren. Om terminal B således verkligen har känt igen och accepterat GTT ID, kommer den att börja skicka media så att sessionen 712a omedelbart kan börja efter bekräftelsemeddelandet 710. Om det emellertid inte accepteras, kommer terminal B ändå att kunna använda det mottagna TCS- meddelandet 700 som det första meddelandet i en reguljär uppställningsprocedur vilken därigenom kan fortsätta från detta, såsom indikeras av pilar 712b. 20 25 30 528 466 16 På detta sätt har en rlmdtripp sparats genom att kunna utnyttja förslaget till snabb uppställning som det första meddelandet i en reguljär procedur, om den snabba uppställningen inte kan uppfyllas. Såsom närrmts ovan är det allmänt möjligt att inkludera vilka parametrar som helst i TCS-meddelandet 700, inklusive multiplexparametrar, i syfie att göra det användbart som ett korrekt första meddelande för sessionsuppställning, men audio- och videokodare/avkodare är för närvarande de mest vanliga parametrarna att specificera.

Figur 8 är ett flödesschema som illustrerar en modifierad procedur för att sätta upp enmultimediasession mellan två terminaler, exempelvis såsom exemplifieras av utförings- formen i figur 7. Även här är föreliggande uppfinning implementerad i åtminstone en första terminal. I ett första steg 800 skickar den första terminalen ett sessionsinitierande meddelande till en andra terminal, vilket innehåller en identifierare tör en föreslagen förvald standardupp- sättning med parametrar, såväl som åtminstone en specifik sessionspararneter som normalt uppträder i ett reguljärt första meddelande för sessionsuppställning.

I ett nästa steg 802 mottages ett bekräftelsemeddelande fiån den andra terrninalen, såsom meddelandet 710 i figur 7. Därefter bevakas beteendet hos den andra terminalen av den första terminalen i ett steg 804, exempelvis såsom beskrivits i samband med figur 7. Sedan bestäms det i ett steg 806 genom det bevakade beteendet huruvida den andra terminalen har . accepterat den föreslagna förvalda standarduppsättningen med parametrar, eller inte. Om den har accepterats, genomförs sessionen i ett-steg 808, baserat på de föreslagna och accepterade förvalda standardparametrarna. Om emellertid den föreslagna förvalda standarduppsättningen med parametrar inte accepteras av den andra terminalen, faller proceduren tillbaka till att fortsätta med en reguljär sessionsuppställning i ett steg 810, genom att använda det redan utvâxlade första meddelandet för sessionsuppställning vilket innehåller de föreslagna parametrarna. Den reguljära uppställningen har således i själva verket startat i steg 800 och fortsätter i steg 810 genom att använda det utväxlade sessionsinitierande meddelandet som det korrekta första meddelandet för sessionsuppställning.

Såsom beskrivits ovan kan den snabba sessionsuppställriingen fimgera om båda terminaler har de föreslagna förvalda standarduppsättningen med parametrar lagrad. Varje terminal kan således ha lagrat ett antal sådana förvalda standarduppsättningar med parametrar såsom exemplifieras i tabellen nedan: 10 15 20 528 466 l7 GTT ID Audiokodare/ avkodare Videokodare/ avkodare la ~ AMR H263 baseline lb AMR MPEG-4 1c 6.723 H263 baseline ld G.723 MPEG-4 Denna tabell innehåller olika tänkbara audio- och videokodare/avkodarekombina- tioner för allmänna terminaltyper enligt standarden 3G-32M, Release 5. Det är också möjligt att lagra ytterligare förvalda standarduppsättriingar som gäller för andra standarder och/eller releaser, exempelvis med GTT ID 2a, 2b, 2c... för 3G-324M, Release 6. Dessutom kan varje förvald standarduppsåttning naturligtvis innehålla flera andra sessionsparametrar utöver de audio- och videokodare/avkodare som exemplifierats ovan, och föreliggande uppfinning är inte begränsad' i detta avseende.

I föreliggande uppfinnjng kan, såsom exernplifierats med hjälp av de ovan beskrivna utföringsformerna, de íördröjningar och den bandbreddsfórbrukning som uppstår under etablering av session eller omförhandling av parametrar, reduceras avsevärt genom att använda ett minimum av meddelanden mellan de två kommunicerande tenninalerna.

Medan uppfinningen har beskrivits med hänvisning till specifika exempel pä uttöringsformer, är beskrivningen endast avsedd att illustrera uppfinníngsidén och skall inte tolkas som att den begränsar uppfinningens omfång. Olika alternativ, modifieringar och motsvarigheter kan användas utan att frångå uppfinningens tanke, vilken definieras av de bifogade kraven.

Claims (1)

1. 20 30 528 466 PATENTKRAV En metod att bestämma sessionsparametrar som skall användas under en kommunikationssession mellan en första terminal (A) och en andra ißrmillfll (B), kännetecknad av att åtminstone den första terminalen har lagrat åtminstone en förvald standarduppsâtming med sessionspararnetrar, vilken metod innefattar följande steg: - A) skicka från den första terminalen till den andra terminalen en identifierare (404,600) som motsvarar en föreslagen förvald standarduppsättning med sessionspararnetrar, - B) bestämma huruvida den andra terminalen accepterar den föreslagna förvalda standarduppsättningen med sessionspararnetrrar eller inte (602), och - C) ta fram den föreslagna förvalda standarduppsättningen med sessionsparametrar (606) för att kunna genomföra sessionen (408) baserat på de framtagna parametrarna, om den andra terminalen har accepterat (406) den föreslagna förvalda standarduppsâttningen med sessionsparametrar, eller - D) gå tillbaks till en reguljär procedur för sessionsuppställning (604) om den andra terminalen inte har accepterat (506) den föreslagna förvalda standarduppsättningen med sessionspararnetrar. En metod enligt krav 1, kännetecknar! av att sessionsparametrarna bestäms för att etablera en ny session. En metod enligt krav 1, kännetecknad av att sessionsparametrarna bestäms för att omförhandla parametrar för en pågående session. En metod enligt något av kraven 1-3, kännetecknad av att sessionen är en multimediasession. En metod enligt något av kraven 1-4, kännetecknad av att identifieraren av den förvalda standarduppsâttriingen ingår i ett sessionsinitierande meddelande som skickas fifån den första terminalen till den andra terminalen, där nämnda meddelande vidare innehåller åtminstone en specifik sessionsparameter som normalt uppträder i ett reguljärt första sessionsuppställningsmeddelande. 20 25 E30 10. ll. 12. 528 466 19 En metod enligt krav 5, kännetecknad av att ett bekräftelsemeddelande tas emot från den andra terminalen som svar på det sessionsinitierande meddelandet. En metod enligt krav 6, kännetecknad av att den första terminalen bestämmer huruvida den andra terminalen accepterar den föreslagna förvalda standarduppsättningen med sessionsparametrar eller inte, genom att bevaka den andra terminalens beteende efter mottagning av bekräfielsemeddelandet. En metod enligt krav 7, kännetecknad av att sessionen genomförs om den andra terminalen börjar skickar media, vilket indikerar att den föreslagna förvalda standarduppsättningen med sessionsparametrar har accepterats. En metod enligt krav 7, kännetecknad av att, om den andra terminalen fortsätter att signalera enligt en reguljär uppsättningsprocedur vilket indikerar att den föreslagna förvalda standarduppsättningen med sessionsparametrar inte har accepterats, genomförs nämnda reguljära procedur för sessionsuppställning genom att använda det utväxlade sessionsirnitierande meddelandet som det första meddelandet för sessionsuppställning. Enligt metod enligt kraven l-9, kännetecknad av att meddelanden enligt ITU-T- standarden H.324 används i metoden. En metod enligt krav 10, kännetecknad av att identifieraren av den förvalda standarduppsäüningen med parametrar ingår i ett TCS-meddelande. En första terminal (A) som är förmögen att bestämma sessionsparametrar som skall användas under en kommunikationssession med en andra tenninal (B), kännetecknad i av att den första terminalen har lagrat åtminstone en förvald standarduppsättrxing med sessionsparametrar, och innefattar: - organ för att skicka till den andra terminalen en identifierare (404) som motsvarar en föreslagen förvald standarduppsättníng med sessionsparametrar, - organ för att bestämma huruvida den andra terminalen accepterar den föreslagna förvalda standarduppsättningen med sessionsparametrar eller inte, och 20 25 14. 15. 16. 528 466 20 organ för att ta fiam den föreslagna förvalda standarduppsätmingen med sessionsparametrar för att kunna genomföra sessionen (408) baserat på de framtagna parametrarna, om den andra terminalen har accepterat (406) den föreslagna förvalda standarduppsättriingen med sessionsparametrar, och - organ för att gå tillbaks till en reguljär sessionsuppställningsprocedur om den andra terminalen inte har accepterat (506) den föreslagna förvalda standarduppsättriingen med sessionspararnetrar. . En tenninal enligt krav 12, kännetecknad av att den första terminalen är utformad att skicka ett sessionsinitierande meddelande som innehåller identifieraren av den ßrvalda standarduppsättningen, och vidare innehåller åtminstone en specifik sessionsparameter som normalt uppträder i ett reguljärt första meddelande för sessionsuppställning. En terminal enligt krav 13, kännetecknar! av att den första terminalen är utformad att bestämma huruvida den andra terminalen accepterar den föreslagna förvalda standarduppsättriingen med sessionsparametrar eller inte, genom att bevaka den andra terrninalens beteende. En terminal enligt lcrav 14, kännetecknar! av att den första terminalen är utformad att genomföra en reguljär procedur för sessionsuppställníng genom att använda det utväxlade sessionsinitierande meddelandet som det första meddelandet för sessionsuppställning, om den andra terrninalen inte har accepterat den föreslagna förvalda standarduppsättningen med sessionsparametrar. En terminal enligt något av kraven 12-15, kännetecknar] av att den första termínalen är utformad att använda ITU-T-standarden H.324.