SE521746C2

SE521746C2 - Multimoduleringssändare

Info

Publication number: SE521746C2
Application number: SE0201070A
Authority: SE
Inventors: Anders Granstroem; Gunnar Johansson
Original assignee: Ericsson Telefon Ab L M
Priority date: 2002-04-05
Filing date: 2002-04-05
Publication date: 2003-12-02
Also published as: SE0201070D0; US20050215206A1; CN100353675C; BR0308326A; BRPI0308326B1; US7469017B2; CN1647397A; SE0201070L; RU2004132219A; WO2003088511A1; RU2305896C2; AU2003216004A1

Description

lO 15 20 25 30 , 521 746 > ' ß v - v -« u _ _ Å - - v v . . . _ _ - - - - = 1 .f a t . i w - f. . i t» . . . , 2 ' ' ' - »i l. -i l.. w u enveloppen variera på ett fördeﬁnierat sätt över tiden och olinjär förstärkning kan inte accepteras. I ett allmänt fall måste således ett nytt parallellt sändararrangemang tillhandahållas. Eftersom sändaranordningarna är kostsamma innebär parallella sändararrangemang, vilka endast används en åt gången, dåligt utnyttjande av installerad utrustning. Vidare är höggradigt linjära effektförstärkarelement eller -arrangemang mycket dyra och det är en önskan att undvika lösningar som använder sådana element.

SAMMANFATTNING Ett syfte med den föreliggande uppfinningen år att möjliggöra användning av ett och samma sändarsystem för såväl moduleringsscheman med konstant envelopp som med icke-konstant envelopp. Ett annat syfte är att tillhandahålla ett sändarsystem för moduleringsscheman med icke-konstant envelopp baserat på olinjära effektförstärkarelement. Ett ytterligare syfte med den föreliggande uppfinningen är att möjliggöra snabb omkoppling mellan olika moduleringsscheman.

De ovanstående syftena uppnås genom förfaranden och anordningar enligt de medföljande patentkraven. I allmänna ordalag används en dubbel TRU (sändtagarenhet). Utsignalerna från effektförstärkarna kombineras till en gemensam utsignal som tillhandahålls till ett antennarrangemang. En DSP (digital-signalprocessor) hos varje TRU-enhet innefattar organ för ett moduleringsschema med konstant envelopp och ett schema för icke- konstant envelopp. DSP-processorerna väljer moduleringsschemat enligt moduleringsinformation som tillhandahålls tillsammans med den digitala insignalen. På detta sätt kan en omkoppling mellan olika moduleringsscheman utföras även på en basis av tidluckor.

I fallet med modulering med icke-konstant envelopp delar DSP-processorn upp den modulerade signalen i två komponentsignaler. Varje TRU-enhet tar hand om förstärkningen av en komponent och komponenterna kombineras slutligen innan de tillhandahålls till antennarrangemanget. En fas- 10 15 20 25 30 521 746 3 kompensering av åtminstone en av TRU-enheterna utförs för att korrigera för olika vägar eller faslägen hos effektförstärkarna. Den signal som moduleras med icke-konstant envelopp kan även vara en signal med ﬂera bärvågor, t.ex. två eller ﬂera signaler med konstant envelopp.

För normal modulering med konstant envelopp verkar de två TRU-enheterna oberoende av varandra och de två utsignalerna kombineras till en signal med dubbla bärvågor.

Arrangemanget kan även verka enligt TCC (sändarkoherent kombinering) av signaler modulerade med konstant envelopp, där båda T RU-enheterna förses med samma digitala signal. De två förstärkta utsignalerna kombineras för att skapa en utsignal med dubbla amplituden. Även här är faskompensering nödvändig.

Faskompenseringen bestäms företrädesvis genom övervaka uteffekten eller övervaka effekten i hybridens last och jämföra med förväntad uteffekt. I en utföríngsform utförs en kalibrering av faskompenseríngen under TCC-skurar och utnyttjas under modulering med icke-konstant envelopp. Andra utföringsformer använder delar, med konstant amplitud, av tidluckor med icke-konstant envelopp för att utföra faskompenseringskalibrering. Man kan då även använda effektmätningar på uteffektsignalerna från varje effekt- förstärkare. Faskompenseringskalibreringen kan även utföras under väl- karakteriserade träningssekvenser inom tidluckorna.

KORT BESKRIVNING AV RITNINGARNA Uppfinningen, tillsammans med ytterligare syften och fördelar med denna, kan bäst förstås genom hänvisningar till den följande beskrivningen läst tillsammans med de medföljande ritningarna, i vilka: FIG. 1 är ett vektordiagram som illustrerar en signal med konstant envelopp; lO 15 20 25 30 I» --» » .v i. m. u h., . . . . .. m; : q ø ; . _; , '- FIG. 2 är ett vektordíagram som illustrerar en signal med icke-konstant envelopp; FIG. 3 är ett vektordiagram som illustrerar principer med att separera en godtycklig signal till två signaler med konstant envelopp; FIG. 4 är ett vektordiagram som illustrerar principerna för sändar- koherent kombinering; FIG. 5 är ett vektordiagram som illustrerar effekten av fasfel i sändar- koherent kombinering; FIG. 6 är ett blockdiagram som illustrerar en utföringsform av en dubbel sändarenhet enligt den föreliggande uppfinningen; FIG. 7 är ett ﬂödesdiagram som illustrerar en utföringsform av ett förfarande för att tillhandahålla två signaler modulerade med konstant envelopp enligt den föreliggande uppfinningen; FIG. 8 är ett ﬂödesdiagram som illustrerar en utföringsform av ett förfarande för att tillhandahålla en signal modulerad med icke-konstant envelopp enligt den föreliggande uppfinningen; FIG. 9 är ett ﬂödesdiagram som illustrerar en utföringsform av ett förfarande för att tillhandahålla sändarkoherent kombinering enligt den föreliggande uppfinningen; FIG. 10 är ett blockdiagram som illustrerar en annan utföringsform av en dubbel sändarenhet enligt den föreliggande uppfinningen; FIG. ll är ett ﬂödesdiagram som illustrerar en annan utföringsform av ett förfarande för att tillhandahålla en signal modulerad med icke-konstant envelopp enligt den föreliggande uppfinningen; FIG. 12 är ett ﬂödesdiagram som illustrerar en annan utföringsform av ett förfarande för att tillhandahålla sändarkoherent kombinering enligt den föreliggande uppfinningen; FIG. 13 är ett diagram som illustrerar effekt-mot-tidsmask för en 8PSK- modulerad normal skur; FIG. 14 är ett blockdiagram över en del av ännu en utföringsform av en dubbel sändarenhet enligt den föreliggande uppfinningen; FIG. 15 illustrerar en tidlucka som används i GMSK- eller 8PSK- modulering; 10 15 20 25 30 5 _ i. . . Ö I FIG. 16 är ett blockdiagram som illustrerar en alternativ fasskiftslösning som kan tillämpas på den föreliggande uppfinningen; FIG. 17 är ett diagram som illustrerar principerna hos fasskiftaren i Fig. 16; FIG. 18 är ett blockdiagram som illustrerar en del, som stödjer frekvenshopp, av en utföringsform av den föreliggande uppfinningen; FIG. 19 är en illustration av en lagring av fasskiften som kan användas tillsammans med den föreliggande uppfinningen; samt FIG. 20 är ett blockdiagram över en sändarenhet, som stödjer signaler med dubbla bärvågor, av en utföringsform av en dubbel sändarenhet enligt den föreliggande uppfinningen.

DETALJERAD BESKRIVNING En signal som moduleras enligt GMSK-moduleringsschemat kan åskådlig- göras i det komplexa signalplanet såsom illustreras i Fig. 1. Koordinat- systemet antas här rotera synkront med bärvågens basfrekvens och därför kommer endast fasskillnaderna att uppträda i diagrammet. En modulerad signal representeras därigenom av en vektor 10. I GMSK anpassas fasskiftet enligt tre på varandra följande bitar i den digitala insignalen. I allmänna ordalag skiftas fasen 1:/ 2 på ett jämnt sätt om de tre på varandra följande siffrorna är samma. Detta betyder att vektorn 10 skiftar moturs enligt pilen 11 om de på varandra följande siffrorna är samma och medurs enligt pil 12 om de är olika. Vektorn 10 bibehåller hela tiden sin storlek, dvs. änden på vektorn 10 löper alltid på en cirkel 13 i I-Q-rummet. Moduleringsschemat sägs därför vara ett schema med konstant envelopp. Det är relativt lätt att förstärka en signal med konstant envelopp eftersom även olinjära effektförstärkare kan användas. Eftersom signalen alltid har em och samma envelopp är förstärkníngen alltid den samma oberoende av förstärkarens linjäritet. Enklare effektförstärkarlösningar kan därigenom användas.

En signal som modulerats enligt SPSK-moduleringsschemat kan också åskådliggöras i det komplexa planet såsom illustreras i Fig. 2. Koordinat- lO 15 20 25 30 521 746 6 systemet antas även här rotera synkront med bärvågens basfrekvens och därför kommer endast fasskillnaderna att uppträda i diagrammet. En modulerad signal representeras därigenom av en vektor 20. I 8PSK är fasskíftet en kodning av en triplett av binära siffror. Ett visst fasskift motsvarar en specifik uppsättning av siffror, vilket antyds med punkter 21 i figuren. Beroende på schemat kan tilldelningen variera och det kan även förekomma ett offsetfasskift som tar bort punkterna från axlarna. Exemplet i Fig. 2 illustrerar emellertid väl principen. Vid byte frän en triplett till nästa ﬂyttar sig vektorn från en punkt 21 till en annan och passerar därför genom det inre av cirkeln 13. Moduleringsschemat sägs därför vara ett schema med icke-konstant envelopp. När en 8PSK-signal förstärks måste förstärkar- arrangemanget har relativt linjära egenskaper eftersom signalen kommer att ändra sin storlek. Höggradigt linjära förstärkare är dyra och enklare lösningar önskas.

Ett möjligt tillvägagångssätt att tillhandahålla en linjär förstärkning är att dela upp eller separera signalen i två komponentsignaler, förstärka dessa komponentsignaler och åter kombinera de förstärkta komponentsignalerna.

Om man håller komponentstorlekarna konstanta kan även olinjära förstärkare användas. Denna princip, LlNC-förstärkare (“LInear Nonlinear Component”), tillhör känd teknik, t.ex. genom det amerikanska patentet US 5,990,734. Man byter därigenom ut en linjär förstärkare mot två olinjära förstärkare plus en separator och en kombinerare. Fig. 3 illustrerar principerna. En signal som ska förstärkas representeras av en vektor 30.

Vektorn 30 har en varierande storlek S och fasskift (p. Vektorn 30 separeras i två komponentvektorer 31, 32. I en första utföringsform är komponenternas amplitud A samma och följer cirkeln 13. Denna amplitud mäste vara åtminstone halva den maximala amplituden för vektorn 30. Även fasskillnaden ot till vektorn 30 är densamma, emellertid riktade i motsatta riktningar. Enligt grundläggande geometriska överväganden anges komponentfasskiftena 61 och 92 av: 6] = (p - arccos(S/2A) lO 15 20 25 30 i ; - f . i, - ' ~v » “ - r - - « -- - _ z t 62 = (p + arccos(S/2A).

Såsom fackmannen förstår är det på grund av detta möjligt att uttrycka vilken godtycklig vektor som helst, med längd S 2A, med två komponent- vektorer med längd A. Komponentsignalerna kan då förstärkas enligt principerna för förstärkning av signaler med konstant envelopp.

I ett mer allmänt fall kan komponenternas amplituder vara olika och kan även variera beroende på vektorns 30 storlek och fas. Sådana tillämpningar kommer att diskuteras i mer detalj nedan.

Ett specialfall av kombinering av två komponentsignaler till en slutlig utsignal är om två komponentsignaler alltid med samma fas kombineras.

Detta kan användas i fall där en hög förstärkning önskas och där det är svårt att uppnå med endast en förstärkare. Såsom visas i Fig. 4 kan två komponenter 41, 42 (ses som en vektor i figuren) med samma fas förstärkas separat och kombineras till en utsignal 43. Detta är grundidén med TCC (sändarkoherent kombinering).

Ett praktiskt problem med att kombinera två separata signaler till en utsignal är att vägarna genom förstärkarna typiskt sett medför viss väg- skillnad eller att anordningarna är låsta i olika faslägen, vilket kommer att märkas som ett litet fasskift mellan de två komponentsignalerna. En sådan situation illustreras i Fig. 5. En signal 30 separeras i två komponenter 31, 32. Under förstärkning skiftas den första av komponenterna A9 jämfört med den andra. Denna fasskiftade komponent illustreras med en streckad pil 34.

Den faktiska sammansatta utsignalen 33 kommer då att vara både fas- och amplitudförändrad. En lösning är att noggrant mäta skillnaden i fasskift och kompensera för detta genom att införa fasförändrande organ i en av vägarna.

Ett sådant fasskift kan emellertid även variera långsamt med tiden och i sådana fall måste ett adaptivt faskompenserande arrangemang införas. En föredragen utföringsform av ett sådant arrangemang kommer att beskrivas längre ned. lO 15 20 25 30 521 746 §i«;:»,@,j. 8 - i: En utföringsform av ett arrangemang 45 för dubbel sändarenhet enligt den föreliggande uppfinningen illustreras i Fig. 6. En första moduleringsenhet 50 har en ingång 51 för mottagande av en digital signal som ska sändas. lngången 51 är ansluten till en DSP (digital-signalprocessor) 52. DSP- processorn 52 innefattar moduleringsorgan; en 8PSK-modulator 53 och en GMSK-modulator 54. DSP-processorn 52 innefattar även en styringång 49 för mottagande av moduleringsinformation och en väljare 55. Väljaren 55 väljer en av modulatorerna 53, 54 enligt den moduleringsinformation som mottas av styringängen 49. Den digitala signal som mottas genom ingången 51 tillhandahålls därigenom till en av modulatorerna 53, 54. De olika organen i DSP-processorn 52 implementeras som programvara.

GMSK-modulatorn 54 modulerar den digitala insignalen enligt GMSK- schemat. Den modulerade signalen tillhandahålls i denna utföringsform i en reell I och en imaginär Q del vid två utgångar som är anslutna till en analog- sígnalgenerator 56. I denna utföringsform innefattar analog-signalgeneratorn 56 väsentligen en kvadraturmodulator 57. Analog-signalgeneratorn 56 innefattar i sin tur två DAC-ar (digital-till-analog-omvandlare) 58, 59 som omvandlar I- respektive Q-signalerna till analoga spänningar. De analoga spänningarna moduleras i en blandare 60 med bärfrekvensen, som tillhandahålls av en frekvensgenerator 61, och kombineras. En fasskiftare 62 skiftar frekvenssignalen till Q-komponenten med 90 grader. Utsignalen från analog-signalgeneratorn 56 är således en analog spänningssignal som modulerats, i detta fall enligt GMSK-schemat.

En fasskiftare 63 är i denna utföringsform ansluten mellan modulatorerna 53, 54 och kvadraturmodulatorn 57. Denna enhets funktion kommer att beskrivas i mer detalj längre ned. Den analoga signalen från ana1og-signal- generatorn 56 tillhandahålls till en effektförstärkare 64 för förstärkning. I den föreliggande utföringsformen är effektförstärkaren 64 en olinjär förstärkare. Den förstärkta signalen från effektförstärkarens 64 utgång tillhandahålls till en ingång på en hybridkombineraranordning 90. 15 20 25 30 521 746 ra., i _,.> .,':. 9 i., ~ | , , '_ .

Utsignalen från 8PSK-modulatorn 53 tillhandahålls till en separator 65.

Separatorn separerar den från 8PSK-modulatorn tillhandahållna signalen i två komponenter, varigenom insignalen är vektorsumman av de två kompo- nenterna. En första av komponenterna tillhandahålls till analog-signal- generatorns 56 ingång, i formen av en I- och en Q-signal. l den föreliggande utföringsformen stoppas den andra komponenten. Den första kornpoiieiiteri bearbetas i analog-signalgeneratorn 56 på samma sätt som beskrevs ovan.

En andra moduleringsenhet 70 är mycket lik den första moduleringsenheten 50. Den har en ingång 71 för en digital signal och en styringång 69. En DSP- processor 72 innefattar på motsvarande sätt en 8PSK-modulator 73 och en GMSK-modulator 74 och en väljare 75 som väljer vilken av modulatorerna som ska användas.

GMSK-modulatorn 74 är på liknande sätt ansluten till en analog-signal- generator 76 som har en kvadraturmodulator 77. Ingen fasskiftare finns emellertid närvarande. Kvadraturmodulatorn 77 har samma struktur som den i den första modulatorenheten 50.

Den analoga signalen från analog-signalgeneratorn 76 tillhandahålls till en effektförstärkare 84 för förstärkning. I den föreliggande utföringsformen är effektförstärkaren 84 en olinjär förstärkare av samma typ som effekt- förstärkaren 64. Den förstärkta signalen från effektförstärkarens 84 utgång tillhandahålls till en andra ingång hos hybridkombineraranordningen 90 8PSK-modulatorns 73 utsignal tillhandahålls till en separator 85 som har samma funktion som separatorn 65. Separatorn 85 separerar den från 8PSK-modulatorn tillhandahållna signalen i två komponenter, varigenom insignalen är vektorsumman av de två komponenterna. I den föreliggande utföringsformen stoppas den första komponenten. Den andra komponenten tillhandahålls istället till analog-signalgeneratorns 76 ingång i formen av en I- och en Q-signal. Den andra komponenten bearbetas i analog-signal- generatorn 76 på samma sätt som beskrevs ovan. lO 15 20 25 30 10 Hybridkombineraranordningen 90 kombinerar de två signaler, som tillhandahålls av de två effektförstärkarnas 64, 84 utgångar, till en sändar- signal som tillhandahålls till en sändaranordning 91. Den ineffekt som levereras av effektförstärkarna 64, 84 tillhandahålls åtminstone delvis som en sändarsignaleffekt. Eventuell återstående effekt kommer emellertid att avges genom en hybridlast 92.

I den föreliggande utföringsformen mäts den effekt som avges över hybrid- lasten 92 av en effektmätare 93. Effektmätarens 93 utgång är ansluten till fasskiftaren 63 via en ADC (analog-till-digital-omvandlare). Värdet på hybrid- lasteffekten tillhandahålls till en faskontroll 94 som beräknar eventuellt fas- skift mellan de förstärkta signaler som tillhandahålls till hybriden. Fas- skiftaren 63 innefattar vidare en komplexmultiplikator 95 som tillhanda- håller en digital fasskiftsvinkel el” till I- respektive Q-signalerna. Detta fasskift införlivas alltså på ett komplext sätt i de I- och Q-signaler som kommer in i analog-signalgeneratorn 56.

Med detta arrangemang 45 med dubbla sändarenheter kan ett antal olika moduleringstekniker användas. Genom att låta associerad modulerings- information följa med de digitala signalerna kan omkopplingen mellan olika moduleringsscheman utföras mycket snabbt, till och med på en basis av tidluckor. Ett sådant arrangemang tillåter således sändararrangemanget 45 att medge blandning av t.ex. GMSK-skurar med SPSK-trafﬁk på en basis av tidluckor.

Några exempel på olika driftmoder hos den dubbla sändarenheten 45 ges här nedan. Antag normal GMSK-trafik. Den dubbla sändarenheten 45 fungerar då som två oberoende sändarvägar, som har en bärvåg var. En digital signal för en första bärvåg tillhandahålls till den första modulerings- enheten 50 medan en digital signal för en andra bärvåg tillhandahålls till den andra moduleringsenheten 70. Moduleringsinformationen instruerar de båda DSP-processorerna 52, 72 att välja GMSK-modulering. De två bärvågs- 10 15 20 25 30 521 746 11 signalerna kombineras i hybridkombineraren 90 till en gemensam signal som tillhandahålls till sändaren. Fasskiftsarrangemanget används inte i detta fall.

I fall där en GMSK-signal med hög uteffekt önskas kan ett TCC-arrangemang åstadkommas. I ett sådant fall tillhandahålls samma digitala signal till båda moduleringsenheterna 50, 70 tillsammans med en begäran om GMSK- modulering. Båda sändarenheterna bearbetar samma signal och den kombinerade signalen vid hybridkombinerarens 90 utgång har idealt sett dubbla uteffekten. l jämförelse med att kombinera två olika bårvågor ges T CC-bärvågen en fyra gånger högre effekt. Detta beror på det faktum att halva effekten avges i lasten när de två olika bärvågorna kombineras medan koherent kombinering tar bort all effekt från lasten. Såsom diskuterades ovan kan emellertid eventuella fasskift, som orsakas av vägskillnader i de två grenarna försämra den totala signalen. l detta TCC-arrangemang kommer fasskiftaren 63 till användning. l denna *atföringsform mäts effekten över hybridlasten 92. Om förstärkargrenarna är perfekt inriktade i fas kommer all effekt att överföras till sändaranordningen 91, vilket betyder att ingen effekt kommer att avges genom hybridlasten. Genom att anpassa signalens fas i en av vägarna kan hybridlasteffekten minimeras, vilket tyder på en inriktning i fas mellan de två komponenterna.

En tredje driftsmod är när en 8PSK-signal ska sändas. Även i detta fall förses båda ingångarna 51, 71 med samma digitala signal. Denna signal kommer att moduleras enligt SPSK-schemat eftersom väljarna 55, 75 väljer 8PSK-modulatorerna 53, 73. Separatorn 65 i den första modulerings- enhetens 50 DSP-processor 52 tillhandahåller en första komponentsignal till analog-signalgeneratorn 56. Separatorn 85 i den andra moduleringsenhetens 70 DSP-processor 72 tillhandahåller i stället en andra komponentsignal till analog-signalgeneratorn 76. Vektorsumman av dessa två komponenter är lika med den ursprungliga 8PSK-modulerade signalen. Vardera kompo- nenten förstärks i en separat effektförstärkare 64, 84 och kombineras i hybridkombineraranordningen 90 för att bilda en förstärkt version av den 10 1.5 20 25 30 521 746 12 ursprungliga signalen. Arrangemanget 45 med dubbla sändarenheter fungerar således här åtminstone delvis i enlighet med LlNC-konceptet, och tillhandahåller en SPSK-bärvågssignal. Även här kan fasskift mellan vägarna uppträda. Olika tillvägagångssätt för att lösa detta problem diskuteras längre ned.

I Fig. 7-9 illustreras drifterna ovan som ﬂödesdiagram. Först illustreras en utföringsform av ett förfarande för att tillhandahålla två GMSK-signaler på en bärvåg enligt den föreliggande uppfinningen i Fig. 7. Förfarandet startar i steg 100. I steg 101 tillhandahålls en första digital signal till en första sändarenhet. Denna första digitala signal är avsedd att sändas på en första bärvåg. I steg 102 tillhandahålls en andra digital signal till en andra sändar- enhet. Denna andra digitala signal är avsedd att sändas på en andra bärvåg.

I steg 103 tillhandahålls moduleringsinformation för konstant envelopp till den första sändarenheten. I steg 104 tillhandahålls moduleringsinformation för konstant envplopp till den andra sändarenheten. Ett rnoduleringsschema med konstant envelopp väljs och tillämpas i den första sändarenheten i steg 105 enligt moduleringsinformationen och ett moduleringsschema med konstant envelopp väljs och tillämpas i den andra sändarenheten i steg 106 enligt moduleringsinformationen. En första analog signal, som motsvarar den första digitala signalen modulerad enligt informationen, genereras i steg 110. En andra analog signal, som motsvarar den andra digitala signalen modulerad enligt informationen, genereras i steg 111. I steg 112 förstärks den första analoga signalen och i steg 113 förstärks den andra analoga signalen. I steg 114 kombineras de två förstärkta signalerna till en utsignal med två bärvågor som ska sändas. Förfarandet avslutas i steg 115.

Fig. 8 illustrerar en utföringsform av ett förfarande för att tillhandahålla en signal modulerad enligt en 8PSK-moduleríng enligt den föreliggande uppfinningen. Förfarandet startar i steg 120. I steg 121 tillhandahålls en digital signal till en första sändarenhet och samma digitala signal tillhandahålls också till en andra sändarenhet. I steg 123 tillhandahålls moduleringsinformation för icke-konstant envelopp till den första sändar- 10 15 20 25 30 521 746 13 enheten och till den andra sändarenheten. Ett moduleringsschema med icke-konstant envelopp väljs och tillämpas i den första sändarenheten i steg 125 enligt moduleringsinformationen och ett moduleringsschema med icke- konstant envelopp väljs och tillämpas i den andra sändarenheten i steg 126 enligt moduleringsinformationen. I steg 127 separeras den modulerade signalen i den första sändaren i en första och en andra komponent. I steg 128 separeras den modulerade signalen i den andra sändaren i samma första och andra komponenter. Den första komponenten fasskíftas i steg 129 för att kompensera skillnader i fasegenskaper mellan vägarna genom den första respektive andra sändarenhetens förstärkarsteg. En första analog signal, som motsvarar den första fasskiftade komponenten, genereras i steg 130. En andra analog signal, som motsvarar den andra komponenten, genereras i steg 131. I steg 132 förstärks den första analoga signalen och i steg 133 förstärks den andra analoga signalen. I steg 134 kombineras de två förstärkta signalerna till en utsignal med en bärvåg som ska sändas.

Förfarandet avslutas i steg 135.

Fig. 9 illustrerar fallet med en TCC-drift. Förfarandet startar i steg 140. I steg 141 tillhandahålls en digital signal till en första sändarenhet och samma digitala signal tillhandahålls också till en andra sändarenhet. Denna digitala signal är avsedd att sändas med en dubbel intensitet. I steg 143 tillhandahålls moduleringsinformation för konstant envelopp till den första sändarenheten och till den andra sändarenheten. Ett moduleringsschema med konstant envelopp väljs och tillämpas i den första sändarenheten i steg 145 enligt moduleringsinformationen och ett moduleringsschema med konstant envelopp väljs och tillämpas i den andra sändarenheten i steg 146 enligt moduleringsinformationen. Den första modulerade signalen fasskíftas i steg 149 för att kompensera för skillnader i fasegenskaper mellan vägarna genom den första respektive andra sändarenhetens förstärkarsteg. En första analog signal, som motsvarar den första digitala signalen modulerad enligt informationen och fasskiftad, genereras i steg 150. En andra analog signal, som motsvarar den andra digitala signalen modulerad enligt informationen, genereras i steg 151. I steg 152 förstärks den första analoga signalen och i 10 15 20 25 30 521 746 14 steg 153 förstärks den andra analoga signalen. I steg 154 kombineras de två förstärkta signalerna för att fördubbla amplituden hos en utsignal med en bärvåg som ska sändas. Förfarandet avslutas i steg 155.

De tre flödesdiagrammen uppvisar stora likheter. Ändringarna i de olika stegen är av sådan natur att det kan ändras av t.ex. programvara som gensvar på t.ex. den givna moduleringsinformationen. Sådan information kan tillhandahållas på en basis av tidluckor, dvs. den önskade moduleringen kan ändras från en tidlucka till nästa. Detta medför att även de olika driftsmoderna av den föreliggande uppfinningen företrädesvis är utbytbara från en tidlucka till nästa.

Det är även av intresse att visa vissa modifieringar av utföringsformerna ovan. I Fig. 10 illustreras en annan utföringsform av ett arrangemang med dubbla förstärkare enligt den föreliggande uppfinningen. De flesta delarna är identiska med de i den första illustrerade utföringsformen och kommer inte att diskuteras igen. Vissa tydliga skillnader föreligger emellertid. För det första kan det noteras att i den föregående utföringsformen utförs identiska modulerings- och separeringsoperationer parallellt i de första och andra moduleringsenheterna 50, 70. Detta kan undvikas med den föreliggande utformningen, i vilken den andra moduleringsenheten 70 inte explicit har någon separator. I stället ansluter en koppling 66 utgången för den andra komponenten hos separatorn 65 i den första moduleringsenheten 50 med ingången till den andra moduleringsenhetens 70 analog-signalgenerator 76.

På detta sätt kan den andra moduleringsenheten 70 göras något enklare och beräkningsansträngningen under drift koncentreras till den första moduleringsenheten 50. En koppling 67 ansluter även utgången hos den första moduleringsenhetens 50 GMSK-modulator med ingången hos den andra modulatorns 70 analog-signalgenerator 76. Detta möjliggör att motsvarande förenkling kan utföras för TCC-driften.

Fig. ll illustrerar ett ﬂödesdiagram som motsvarar SPSK-driften med utföringsformen i Fig. 10. Eftersom de föreliggande stegen är identiska med lO 15 20 25 30 521 746 %_jf§"¿=.¿' 15 vissa steg i förfarandet i Fig. 8 diskuteras de inte igen. I stort sett hoppas stegen 126 och 128 över och stegen 121 och 123 ändras till steg 122 respektive 124, i vilka endast den första sändarenheten är inblandad. Den andra komponenten som används i steg 131 tillhandahålls emellertid i denna utföringsform från den första moduleringsenheten.

Fig. 12 illustrerar ett flödesdiagram som motsvarar TCC-driften med utföringsformen i Fig. 10. Eftersom de föreliggande stegen är identiska med vissa av stegen i förfarandet i Fig. 9 diskuteras de inte igen. I stort sett hoppas steget 146 över och stegen 141 och 143 ändras till steg 142 respektive 144, i vilka endast den första sändarenheten är inblandad. Den andra modulerade signalen som används i steg 151 tillhandahålls emellertid i denna utföringsform från den första moduleringsenheten. Äter-vänd nu till Fig. 6. I denna utföringsform baserades fasskiftet av den signal som tillhandahålls till den första effektförstärkaren 64 på en mätning av hybridkombinerarlastens 92 effekt. Eftersom det finns ett komplement- förhållande mellan effekten till sändaranordningen 91 och lasten 92 kan endera effekt mätas och den andra beräknas. Mätning av lasteffekten är en relativt enkel uppgift men en direkt mätning av den effekt som tillförs sändaranordningen är självklart möjlig. Den utvärdering som utförs i fasskiftaren 63 måste så klart ändras i enlighet därmed.

Fasskiftet under TCC-drift är relativt rättframt. Den effekt som avges i lasten 92 minimeras och de två signalerna fassynkroniseras därigenom. I fallet med 8PSK-drift är emellertid de möjliga sätten att utföra fasskiftet mindre uppenbara. I ett system där den föreliggande uppfinningens flexibilitet utnyttjas fullt ut varierar de utsända signalernas natur. Om TCC-drift uppträder då och då kan fasskiftet kalibreras under sådana TCC-tidluckor.

Värdena för det optimala fasskiftet kan då lagras, t.ex. i fasskiftaren 63, för användning t.ex. under SPSK-drift. 10 15 20 25 30 5 'H ' ' ' * * ' .A=, ,-. . .' I . ~ * f ..' ' = i i .i " ' ^ 'I § 16 Situationen kan emellertid vara något mer komplex om arrangemanget är urformat även för frekvenshopp. I Fig. 18 illustreras en del av ett arrangemang med dubbla sändare enligt den föreliggande uppfinningen. Den första moduleringsenhetens 50 analog-signalgenerator 56 illustreras att ha tillgång till två olika frekvensgeneratorer 61A och 61B. En omkopplare 68 ansluter en frekvensgenerator åt gången till kvadraturmodulatorn 57. Under tiden styrs den andra frekvensgeneratorn för att avstämmas till nästa frekvens som kommer att användas. När frekvensbytet ska genomföras väljer omkopplaren 68 nästa frekvensgenerator. Varje använd frekvens kan påverka förstärkarutrustningen för att ge olika fasskift. Detta betyder att det fasskift, som påförs den signal som ska förstärkas i t.ex. TCC- eller 8PSK- mod, måste kalibreras vid den särskilda frekvensen. Om fasskiftena kalibreras under TCC-mod och lagras för användning i 8PSK-mod mäste det ﬁnnas ett fasskiftsvärde för varje frekvens som används av arrangemanget. Även de två frekvensgeneratorerna 61A och 61B kan ge upphov till olika fasskift, varigenom ett kalibrerat fasskift för varje kombination av frekvensgenerator och frekvens behövs. En signal kan skickas från frekvensgeneratorerna 61A, 61B till fasskiftaren 63 via en koppling 86 för att instruera fasskiftaren om vilket fasskift som ska tillämpas.

En lagring 87 av fasskift, t.ex. innefattad i fasskiftaren 63, kan utföras såsom illustreras i Fig. 19. Lagringen 87 är här utformad som en uppslagstabell med två invariabler, identitet på använd frekvensgenerator och frekvensen för frekvensgeneratorn.

Det finns även alternativa sätt att erhålla kalibrerade fasskift för 8PSK-drift.

Dessa är nödvändiga i fall där det inte finns några eller mycket få TCC- tidluckor. Om endast en effektmätning finns tillgänglig, t.ex. den effekt som avges i lasten 92 (Fig. 8), måste det finnas någon inneboende kunskap om den förväntade effekten för sändaranordningen. I Fig. 13 visas en PVT-mask (effekt mot tid) för SPSK-modulerad normal skur. PVT-masken definierar det enveloppområde inom vilket SPSK-signalen tillåts variera. Vid en kort tidsperiod innan 200 och efter 202 huvudsignalperioden 204 är de maximala lO 15 20 25 30 521 746 17 och minimala effektkurvorna endast separerade med 2,4 dB. Detta medför att utan någon kunskap om det aktuella systemet är signalens faktiska effekt känd med en noggrannhet på åtminstone 2,4 dB. I de ﬂesta fall är emellertid utformningsöverväganden kända och noggrannheten för effekten är i allmänhet mycket högre, i ett typiskt fall 0,3-0,5 dB. Genom att utföra en mätning av uteffekt under åtminstone en av dessa perioder kan en kalibrering av fasskiftet uppnås även om huvudsígnalen är av en typ med icke-konstant envelopp. Effektnivån i denna period har ett känt förhållande till medeleffekten över hela skuren. Om förstärkarens fasfel varierar med uteffekt kommer enveloppens maximala värde att vara i fas, medan fasskiftet vid nedgångar i enveloppen kan avvika. Övervakningen av fasskift utförs således under en period med sändning av en signal med konstant amplitud inom en signal med icke-konstant envelopp.

Om eventuell korrigering av fasskiftet behövs, utförs en korrigering av det fasskift som läggs till den första signalen företrädesvis när ingen nyttosignal sänds från sändtagaranordningen, t.ex. under en skyddsperiod mellan två tidluckor. Eftersom skyddsperioden är tillräckligt lång för att utföra alla inställningsförfaranden för det nya fasskiftet kommer detta säkerställa att den signal som sänds under den efterföljande tidluckan inte har nägra defekter orsakade av ett pågående fasskift.

I fallet ovan erfordras en a-priori-kunskap om den sända signalens förväntade amplitud. I mer allmänna transmissionssituationer är emellertid sådan kunskap inte alltid tillgänglig. I Fig. 14 illustreras en annan utföringsform av en effektmätare 93. Endast delar som är direkt inblandade illustreras. I denna utföringsform är effektmätaren 93 fortfarande ansluten för att mäta effekten över lasten 92. Effektmätaren 93 förses emellertid nu även med signaler från en första och en andra effektsensor 96, 97, vilka mäter uteffekten från effektförstärkarna 64 respektive 84. På detta sätt kan effektmätaren hålla kontroll på den effekt som förs in i hybridkombineraren och den effekt som lämnar den. En signal motsvarar lO |._.\ UW 20 25 30 521 746 18 PL 1__í_í (PTXI + PTXZ) där PL är den effekt som avges över lasten och Prxi och Prxz är effekten för förstärkarsignalerna. Denna storhet motsvarar cosinusfaktorn mellan signalerna från effektförstärkarna. Fasskiftaren 63 (Fig. 6) kan då enligt detta anpassa, om nödvändigt, vilket fasskift som helst. Ett sådant arrangemang kan vara mycket användbar, t.eX. om effektstyrning på nedlänken tillämpas.

Genom att även mäta komponenternas effekt blir det möjligt att utföra kalibrering av fasskiftet även under perioder då. signaler med icke-konstant envelopp sänds. Att utföra det under ett godtyckligt signalavsnitt medför emellertid mycket problem. En lösning är emellertid att använda signalavsnitt med a-priori känt digitalt innehåll. När en tidlucka med data sänds med användning av tex. GMSK- eller SPSK-inodulering inkluderas ett avsnitt med “träningssymboler” i datat. Detta illustreras schematiskt i Fig. 15. Dessa träningssymboler är välkända och en förväntad utsignal kan lätt beräknas. Genom att övervaka effektvärden enligt Fig. 14 under sändning av sådana träningssymboler kan en faktisk utsignal jämföras med den förväntade och en fasskillnad kan detekteras och användas för kalibrerings- syften.

En utföringsform för att skifta en signals fas illustreras ovan. Fackmannen inser emellertid att även andra fasskiftande anordningar och förfaranden kan användas för att uppnå den föreliggande uppfínningens funktioner. Vid drift i en TCC-rnod uppkommer ett tilltalande alternativ. Fig. 16 illustrerar vissa utvalda delar av ett sändararrangemang med ett alternativt fas- skiftande arrangemang. Effektmätaren 93 är såsom tidigare ansluten till en fasskiftare 63. I denna utföringsform är fasskiftaren 63 emellertid direkt ansluten till GMSK-moduleringsorganet i DSP-processorn 52. Fasskiftaren 63 utvärderar effektsignalerna från effektmätaren 93 och tillhandahåller ett önskat fasskift A6 till GMSK-moduleringsorganet 54. GMSK-modulerings- 10 15 20 25 30 521 746 19 organet 54 använder typiskt sett en tabellerad tillståndsmaskin 98 som drivs enligt en överföringsfunktion mellan det fasskift som orsakas av den digitala signalen och tid. En graf på en sådan funktion illustreras i Fig. 17. Överföringsfunktionen är ritad med en heldragen linje och betecknas med 210. Genom att helt enkelt addera det fasskift A9 som tillhandahålls av fasskiftaren 63 till det värde som åstadkoms från överföringsfunktionen kommer hela signalen att förses med ett ytterligare fasskift. Den fasskifts- kompenserade överföringsfunktionen kommer då att se ut som den streckade linjen 212.

I utföringsformerna ovan innefattade DSP-processorerna 52, 72 ett moduleringsorgan med konstant envelopp och ett moduleringsorgan med icke-konstant envelopp, i form av en GMSK-modulator och en 8PSK-modu- lator. DSP-processorerna kan även innefatta andra typer och andra antal modulatorer. Andra typer av fasskiftsmodulering (PSK-modulering) såsom 4PSK är exempel på andra möjliga modulatorer med icke-konstant envelopp.

En annan intressant modulator med icke-konstant envelopp som kan användas i den föreliggande uppfinningen är en modulator för signaler med kombinerade bärvågor. En utföringsform av en sådan modulator för ﬂera bärvågor illustreras i Fig. 20. Här kombineras två bärvågor med en GMSK- modulering men det är även möjligt att kombinera bärvågor med andra modelringsscheman, t.ex. SPSK. Det är även möjligt att kombinera bårvågor med olika moduleringsscheman, t.ex. en GMSK- och en 8PSK-bärvåg.

Grundidéerna med denna kombinering av bärvågor kan vidare generaliseras till fler än två bårvågor. I sådana fall kan emellertid bandbredds- begränsningar sätta en praktiskt gräns.

DSP-processorn 52 innefattar ett bärvågskombinerande moduleringsorgan 220 som i den föreliggande utföringsformen i sin tur innefattar två GMSK- modulatorer 54A, 54B. En av väljarens 55 utgångar ansluts till den första GMSK-modulatorn 54A. Det första GMSK-moduleringsorganet 54A förses således med den digitala signal som tillhandahålls av ingången 51, vilken lO 15 20 25 30 521 746 ??V”fšÉïe?Tå*" 20 i ; Ä .i t. - v representerar den signal som är avsedd för den första bärvågen. En ytterligare ingång 228 för digitala signaler tillhandahålls till den andra GMSK-modulatorn 54B, varigenom denna modulator förses med en digital singal som representerar den signal som är avsedd för den andra bärvågen.

En ytterligare informationsingång 222 tillhandahålls, vilken bär data som definierar en frekvensskillnad mellan de två bärvågorna, eller i den föreliggande utföringsformen halva denna frekvensskillnad. De digitala signalerna GMSK-moduleras separat till digitala I- och Q-representationer. I- och Q-representationen från den första GMSK-modulatorn 54A moduleras därefter i en förmodulerare 225 med en signal som har halva den differens- frekvens som tillhandahålls av ingång 222 men med en motsatt fasriktning, dvs. i praktiken minus halva differensfrekvensen. I- och Q-representationen från den andra GMSK-modulatorn 54B moduleras på liknande sätt i en förmodulerare 226 med en signal som har halva den differensfrekvens som tillhandahålls av ingången 222. De digitala I- och Q-signalerna adderas slutligen i ett summeringsorgan 224, vilket tillhandahåller en signal som representerar två digitala signaler på en bärvåg var, förmodulerad till frekvenser av :Af/ 2. I den uppkonvertering av frekvensen som sker senare i kedjan väljs frekvensen att vara medelfrekvensen av de två bärvågorna.

De digitala signaler som kommer direkt från GMSK-modulatorerna 54A, 54B är signaler med konstant envelopp. Efter förmoduleringen med differens- frekvensen uppvisar de emellertid ett beteende med icke-konstant envelopp.

Den komplexa summan av dessa två signaler är också av an natur med icke- konstant envelopp. Analogt med det ovan beskrivna 8PSK-fallet är det möjligt att separera denna summasignal i två komponenter 31, 32 med konstant envelopp (jämför Fig. 4). Förfarandet fortsätter därefter analogt med det SPSK-fall som beskrevs längre upp.

Genom användning av detta schema kan vilken godtycklig kombination av moduleringsscheman som helst med vilket antal bärvågor som helst kombineras och bearbetas som en signal med icke-konstant envelopp.

Eftersom valet av moduleringsscheman vidare kan utföras på en basis av lO 15 20 25 30 .i .U ~ . . | w . , » | . . , .- n . _. ,. . i - . - . u »- , _., . v f l - V i 1 i L, . f . 4 i . v» i. v.. 1- w 21 tidluckor öppnar detta upp för en mycket hög ﬂexibilitet i användningen av arrangemanget med sändartagarenheten enligt den föreliggande upp- finningen. Det förekommer emellertid även vissa nackdelar. För det första, eftersom frekvensskillnaden mellan bärvågorna moduleras in i signalen redan innan separeringen till komponenter ökas den bandbredd hos signalerna som måste behandlas under vägen genom sändtagarenheten. Ökningen i bandbredd motsvarar ungefär frekvensskillnaden. Detta ställer mycket höga krav på komponenterna i sändtagarenheten, särskilt på DAC- processorerna. Det finns emellertid redan idag DAC-komponenter som skulle kunna hantera åtminstone angränsande frekvenser. Användning av ﬂer än två bärvågor kommer naturligtvis att göra bandbreddskraven ännu större.

Ett annat problem är att om ﬂer än två bärvågor används kommer uteffekten per bärvåg att minska. Eftersom den totala effekten är begränsad till summan av effekten hos varje enskild sändtagarenhet kan denna maximala effekt inte överskridas. Med tre eller ﬂer bärafågor måste summasignalen 15 skalas ned för att säkerställa att den kan separeras till komponenter, dvs. den måste hållas inom dubbla komponentamplituden. För att vara absolut säker på att varje möjlig kombination kommer att täckas kommer vardera bärvågs uteffekt att minskas med en faktor n/ 2, där n är antalet bärvågor.

Principen med att separera en signal med icke-konstant envelopp i kompo- nenter med konstant envelopp öppnar upp för en mycket flexibel användning av sändtagarenheterna. Denna princip är emellertid inte särskilt effekt- effektivt vid hantering av signaler med låg amplitud. Även om den totala signalen har en låg amplitud har komponenterna höga amplituder vilket betyder att en stor del av effekten kommer att gå till spillo när kompo- nenterna återkombineras i hybridkombineraren. En stor effekt kommer att avges genom lasten.

När den totala signalen har en låg amplitud kan även små förändringar i signalen orsaka mycket stora fasförändringar hos komponenterna. Den lO 15 20 25 30 521 746 fjfííﬂpf' -i 22 ' bandbredd som är nödvändig för att bearbeta komponenterna kommer därför att vara större när den totala signalen har en låg amplitud.

Ett sätt att minska de ovan beskrivna problemen är att avstå från kravet att hålla komponentamplituden konstant. Genom att låta komponent- amplituden minska när den totala signalamplituden blir liten uppnås vissa fördelar. Den erfordrade banbredden kommer att minska och den totala effekteffektiviteten kommer att öka. Eftersom den föreliggande uppfinningen även avser att fungera med förstärkare som inte är perfekt linjära måste sådana variationer i komponentamplitud hållas inom vissa gränser.

En annan aspekt att beakta när man bestämmer att minska komponent- amplituderna är effektförstärkarnas effektivitet. De flesta effektförstärkare uppvisar den högsta effektiviteten vid de högsta utvärdena. En alltför stor minskning i komponentamplitud kommer visserligen att resultera i högre effektivitet i kombineringssteget men kan minska effektiviteten i effekt- förstärkaren ännu mer. Minskningen i komponentamplitud utförs således företrädesvis för att optimera den totala effektiviteten.

Såsom beskrevs i utföringsformerna ovan ﬁnns det ett antal intressanta fördelar som uppkommer när man använder den föreliggande uppfinningen.

En av huvudfördelarna är den höga ﬂexibiliteten vid användning av arrangemanget. En användare kan lätt, till och med på en basis av tidluckor, byta mellan olika sändningskonﬁgurationer. Det är således möjligt att byta t.eX. mellan hög kapacitet och hög uteffekt, beroende på det aktuella behovet. Inga omkalibreringar behöver utföras och förändringarna innefattar typiskt sett endast programvaruförändringar.

Fackmannen kommer att inse att olika modifieringar och ändringar kan göras av den föreliggande uppfinningen utan att avvika från dess omfattning, som definieras av de bifogade patentkraven.

S21 146 : f 23 ' ^' " REFERENSER Amerikanskt patent med nummer 5 990 732

Claims

10 15 20 25 30 521 74eçç¿g,¿¿¿;,» w ,. t. NYA PATENTKRAV

1. l. Såndararrangemang innefattande: en första moduleringsenhet (50) med en första digital-signalprocessor (52) och en första analog-signalgenerator (56); vilken första digital-signalprocessor (52) har en första digita1-signal- ingång (51); en första effektförstärkare (64), ansluten till en utgång från den första analog-signalgeneratorn (56) ; en andra iiiodulelfirigseriliet (70) med en andra digítal-sigrialprocessor (72) och en andra analog-signalgenerator (76); vilken andra digital-signalproeessorn (72) har en andra digital-signal- ingång (71); en andra effektförstärkare (84) ansluten till en utgång från den andra analog-signalgeneratorn (76); kombineraranordning (90) ansluten till de första och andra effekt- förstärkarnas (64, 84) utgångar; samt sändaranordning (91), ansluten till en utgång från kombinerar- anordningen (90), kännetecknat av att den första digital-signalprocessorn (52) vidare innefattar: åtminstone ett första moduleringsorgan (53) för icke-konstant envelopp; en första signalkomponentseparator (65), ansluten till en utgång från nämnda åtminstone ett första moduleringsorgan (53) för icke-konstant envelopp; varvid en första utgång från den första signalkomponentseparatorn (65) år anslutningsbar till den första analog-signalgeneratorn (56); första organ för mottagande av moduleringsinstruktioner (49); åtminstone ett första moduleríngsorgan (54) för konstant envelopp, anslutníngsbart till den första analog-signalgeneratorn (56); samt lO 15 20 25 30 - =. ' ^~ v>,, a , , vhxír, , :_ 5 25 första moduleringsvalorgan (55), för anslutning av ett modulerings- organ till den första digital-signalingången (51) som svar på mottagna moduleringsinstruktioner (49).

2. Sändararrangemang enligt patentkrav 1, kännetecknat av att den andra analog-signalprocessorn (72) vidare innefattar: åtminstone ett andra moduleringsorgan (73) för icke-konstant envelopp av samma typ som nämnda åtminstone ett företa modulerings- organ (53) för icke-konstant envelopp; samt en andra signalkomponentseparator (85), ansluten till en utgång från nämnda åtminstone ett andra moduleringsorgan (73) för icke-konstant envelopp; en utgång från den andra signalkomponentseparatorn (85) år anslutningsbar till den andra analog-signalgeneratorn (76); en summa av en signal från den första signalkomponentseparatorns (65) första utgång och en signal från den andra signalkomponentseparatorns (85) utgång är lika med en signal från utgången från nämnda åtminstone ett första moduleringsorgan (53) för icke-konstant envelopp.

3. Sändararrangemang enligt patentkrav 1, kännetecknat av att en andra utgång från den första signalkomponentseparatorn (65) är anslutningsbar till den andra analog-signalgeneratorn (76).

4. Sändararrangemang enligt patentkrav 1, 2 eller 3, kännetecknat av att den andra digital-signalprocessorn (72) vidare innefattar: andra organ för mottagande av moduleringsinstruktioner (69); åtminstone ett andra moduleringsorgan (74) för konstant envelopp, anslutningsbart till den andra analog-sígnalgeneratorn (76); samt andra moduleringsvalorgan (75) för anslutning av ett modulerings- organ till den andra digital-signalingången (71) som svar på mottagna moduleringsinstruktioner (69). 15 20 25 30 521 746 Zé»

5. Sändararrangemang enligt patentkrav 4, kännetecknat av att de första och andra moduleringsvalorganen (55, 75) är möjliga att driva på en basis av tidluckor,

6. Sändararrangemang enligt något av patentkraven 1 till 5, kännetecknat av att vidare innefattar: första effektövervakare (93), vilken avkänner en total effekt till sändaranordningen (91) eller en storhet direkt relaterad därtill; samt fasskiftare (63) ansluten till den första effektövervakaren (93), anordnad för att åstadkomma ett fasskift på en analog signal genererad av den första analog-signalgeneratorn (56) som svar på den avkända totala effekten.

7. Sändararrangemang enligt patentkrav 6, kännetecknat av att den första effektövervakaren (93) är en effektmätare för en last (92) hos kombineraranordningen (90).

8. Sändararrangemang enligt patentkrav 6 eller 7, kännetecknat av att fasskiftaren (63) innefattar organ för komplex multiplikation av fasskiftet (A6) med en digital signal som ska matas in i analog-signalgeneratorn (56).

9. Sändararrangernang enligt patentkrav 6 eller 7 som använder GMSK- modulering, kännetecknat av att fasskiftaren (63) innefattar organ för införande av en fasoffset (A6) i GMSK-moduleringen, genererad genom användning av en tabelldriven tillståndsmaskin i den första digital-signal- proeessorn (52).

10. Sändararrangemang enligt något av patentkraven 6 till 9, kännetecknat av organ för att förse de första och andra digitala ingångarna (51, 71) med samma digitala signal och att förse de första och andra organen för mottagande av instruktioner (49, 69) med samma instruktioner om en modulering med konstant envelopp, vilket medger sändarkoherent kombinering. 10 15 20 25 30 2?

11. Såndararrangemang enligt något av patentkraven 6 till 10, kännetecknat av att vidare innefatta: andra effektövervakare (96), vilken avkånner en effekt på den första effektförstärkarens (64) utgång och år ansluten till fasskiftaren (63); samt tredje effektövervakare (97), vilken avkänner en effekt på den andra effektförstårkarens (84) utgång och år ansluten till fasskiftaren (63); vilken fasskíftare (63) är anordnad för att åstadkomma ett fasskift (A6) som svar på en jämförelse mellan den avkända totala effekten och den avkäntla effekteri på rileri ñlfïrsta respektive amflra. effektförstärkarcius (64, 84) utgång.

12. Såndararrangemang enligt något av patentkraven 1 till ll, kännetecknat av att de första och andra moduleringsorganen för icke- konstant envelopp väljs från listan: 4-PSK-moduleringsorgan; S-PSK-moduleringsorgan (53, 73); samt organ (220) för kombinering av åtminstone två bårvågor.

13. Sändararrangernang enligt något av patentkraven 4 till 12, kännetecknat av att de första och andra moduleríngsorganen för konstant envelopp är GMSK-moduleríngsorgan (54, 74).

14. Förfarande för generering av en sändarsignal i ett sändar- arrangemang (45) som har åtminstone en första och en andra moduleringsenhet (50, 70) arrangerade parallellt, vilka var och en medger åtminstone en modulering med icke-konstant envelopp och åtminstone en modulering med konstant envelopp, vilken första moduleringsenhet (50) har en första analog-signalgenerator (56), vilken andra moduleringsenhet (70) har en andra analog-signalgenerator (76), innefattande stegen: tillhandahållande av digital signal (51, 71) till de första och andra moduleringsenheterna (50, 70); lO 15 20 25 30 Û I »nn I : n; ., g' kw' » f . , ~ . « . ., ...':, - i . . . .' * * ~ 1 , _ '. ' * ,. 2 , , g . .I .. _ ¿ __ :- 2 8 tillhandahållande av moduleringsinformation (49, 69) till de första och andra moduleringsenheterna (50, 70); bildande av en första insignal till den första analog-signalgeneratorn (56) genom utförande av en modulering med konstant envelopp på en första digital signal (51) tillhandahällen till den första moduleringsenheten (50) som ett svar när moduleringsinformationen (49) är en begäran om en modulering med konstant envelopp, och genom utförande av en modulering med icke- konstant envelopp pä den första digitala signalen (51) och separrering av en första komponent av den med icke-konstant envelopp modulerade första digitala signalen som ett svar när modulcringeinformationcn (49) är en begäran om en modulering med icke-konstant envelopp; bildande av en andra insignal till den andra analog-signalgeneratorn (76) genom utförande av en modulering med konstant envelopp pä en andra digital signal (71) tillhandahållen till den andra moduleringsenheten (70) som ett svar när moduleringsinformationen (69) är en begäran om en modulering med konstant envelopp, och genom utförande av en modulering med icke-konstant envelopp på den första digitala signalen (51) och separering av en andra komponent av den med icke-konstant envelopp modulerade första digitala signalen som ett svar när modulerings- informationen (69) är en begäran om en modulering med icke-konstant envelopp; generering av en första utsignal i den första analog-signalgeneratorn (56) enligt den första insignalen; generering av en andra utsignal i den andra analog-signalgeneratorn (76) enligt den andra insignalen; förstärkning av den första utsignalen; förstärkning av den andra utsignalen; kombinering av de första och andra förstärkta utsignalerna för att bilda en analog sändarsignal.

15. Förfarande enligt patentkrav 14, kännetecknat av att tillhandahållandestegen utförs på en basis av tidluckor. 10 15 20 25 30 'l VII f f. -.. . . _ = * 1 _ «. t a .* ' < « - ,l . i ' ' v I i , tig-K. = .i 1 2

16. Förfarande enligt patentkríaiv 14 eller 15, kännetecknat av att moduleringsinformatíonen innefattar en begäran om en modulering med icke-konstant envelopp, varvid steget bildande av en andra insignal till den andra analog-signalgeneratorn (76) utförs på den första signalen (51) i den första moduleringsenheten (50), vilket förfarande innefattar de ytterligare steget att överföra den andra insignalen från den första moduleringsenheten (50) till den andra analog-signalgeneratorn (76).

17. Förfarande enligt patentkrav 14 eller 15, kännetecknat av att moduleringsinforrnationen innefattar en begäran om en modulering med icke-konstant envelopp och den andra digitala signalen (71) är identisk med den första digitala signalen (51), varigenom steget bildande av en andra insignal till den andra analog-signalgeneratorn (76) utförs på den andra signalen (71) i den andra moduleringsenheten (70).

18. Förfarande enligt patentkrav 16 or 17 kännetecknat av att i moduleringen med icke-konstant envelopp är en 8-PSK-modulering (53, 73).

19. Förfarande enligt patentkrav 16 or 17, kännetecknat av att moduleringen med icke-konstant envelopp är en GMSK-modulering (220) med ﬂera bärvågor, varigenom förfarandet innefattar stegen att tillhandahålla en uppsättning av åtminstone två digitala signaler till både de första och andra moduleringsenheterna, varigenom bildandestegen innefattar stegen att utföra en GMSK-rnodulering av var digital signal samt att digitalt kombinera de modulerade signalerna för att bilda en signal med ﬂera bärvågor med icke-konstant envelopp, varigenom separeringssteget utförs på nämnda signal med flera bärvågor med icke-konstant envelopp.

20. Förfarande enligt patentkrav 14 eller 15, kännetecknat av att moduleringsinformationen innefattar en begäran om sändarkoherent kombinering av en moduleringssignal med konstant envelopp och den första digitala signalen (51) är identisk med den andra digitala signalen (71). 10 15 20 25 30 521 746 3 O

21. Förfarande enligt något av patentkraven 16 till 20, kännetecknad av de ytterligare stegen: övervakning av en effekt hos den analoga sändarsignalen eller en storhet direkt relaterad därtill; samt skiftning av en fas för den första utsignalen enligt effekten.

22. Förfarande enligt patentkrav 21, kännetecknat av att övervaknings- steget innefattar steget att mäta en effekt som avvisas under kombinerings- steget, varigenom den analoga sändarsignalens effekt tillhandahålls som en kornplementär storhet.

23. Förfarande enligt patentkrav 21 eller 22, kännetecknat av att skiftningssteget i sin tur innefattar steget att anpassa en ursprunglig offset- fas (AG) hos den första eller andra moduleringen i en skyddsperiod mellan två tidluckor.

24. F örfarande enligt patentkrav 21 eller 22, kännetecknat av att skiftningssteget i sin tur innefattar steget att addera ett fasskift (A6) i anslutning till genereringen av den första utsignalen.

25. Förfarande enligt patentkrav 16 till 24, kännetecknat av att övervakningen och fasskiftningen utförs när en modulering med konstant envelopp med sändarkoherent kombinering används, varigenom fas- skiftningen bevaras vid val av en modulering med icke-konstant envelopp.

26. Förfarande enligt något av patentkraven 16 till 24, kännetecknat av att övervakningen och fasskiftningen utförs under sändning i en period med konstant amplitud hos en signal med icke-konstant envelopp.

27. Förfarande enligt något av patentkraven 16 till 26, kännetecknat av det ytterligare steget att mäta momentan effekt för de första och andra analoga utsignalerna, varigenom skiftningen utförs enligt en jämförelse av 10 15 20 25 30 521 746 _31 den analoga sändarsignalens effekt och de första och andra analoga utsignalernas effekter.

28. Förfarande enligt patentkrav 27, kännetecknat av att skiftningen i fallet med sändarkoherent kombinering utförs enligt: / \ _ P øskiff I C05 lkílßi) , PTXI + PTXZ där PTR är den totala effekten samt Prxi och Prxz är de första respektive andra analoga signalernas effekter.

29. Förfarande enligt patentkrav 27, kännetecknat av att jämförelsen utförs under en period med en känd träningssekvens i en tidlucka.

30. Förfarande enligt något av patentkraven 14 till 29, kännetecknat av de ytterligare stegen: minskning av de första och andra signalernas envelopp när den modulerade signalen har en låg arnplitud.

31. Förfarande enligt patentkrav 30, kännetecknat av att steget att minska envelopp innefattar minimering av effektförbrukning.

32. Förfarande enligt något av patentkraven 14 till 31, kännetecknat av det ytterligare steget: lagring av ett anpassat fasskiftsvärde för var och en av en uppsättning av använda frekvenser.

33. Förfarande enligt patentkrav 32, kännetecknat av det ytterligare steget: lagring av ett anpassat fasskiftsvärde för var och en av en 'uppsättning av använda frekvensgeneratorer (6lA, 61B) för var och en av de använda frekvenserna.