SE515638C2 - Förfarande i ett mobiltelekommunikationssystem - Google Patents

Description

30 rara: :nwffl JH L*;:: :tili-3? .' = ; «. n .v I '.' \ . f . «- 'f " olika lager motsvarande lagren i den sk. OSI-arkitekturen.

Lager l utgör den fysiska länken, vilket i ett digitalt mobiltelekommunikationssystem motsvaras av själva radiogränssnittet i luften. Lager 2 utgör datalänken, som i ett digitalt mobiltelekommunikationssystem sköter dataöverföringen med hjälp av den fysiska länken i lager l.

Exempel på vad som kan finnas i lager 2 är ramstrukturer, fältformat och procedurbeskrivningar. I lager 3 finns nätverket, vilket sköter end-to-end överföring med hjälp av datalänken i lager 2. I lager 3 finns tre stora block; RT, MM och CC. RT innefattar frekvenskontroll, handover och annan administrering av radiokanaler, MM specificerar poster till mobilitetsadministration, relaterade verifiering och lägesregistering och CC sköter samtalskontroll.

Det är PCT-ansökan WO9853626, att tidigare känt, genom exempelvis införa nya fält i signalerna för att åstadkomma operatörspecifika tjänster. Detta görs genom att abonnentinformationen utökas med ett extra fält som innehåller en intelligent nätverksfunktionalitet som skall stödja en vidareutveckling av de operatörspecifika tjänster som redan finns i nätverket. nEDoGöRELsE FÖR UPPFINNINGEN Ett förekommande problem i nmbiltelekommunikationssystem av typen PDC är att det saknas regler och bestämmelser för hur operatörspecifika fält skall användas, vilket leder till kompatibilitetsproblem mellan olika versioner av mobiltelekommunikationsnät och mobiler. Eftersom inga bestämmelser om hur de operatörspecifika fälten skall användas finns beskrivna i standardbeskrivningen RCR STD-27 resulterar det i att olika mobiler hanterar de operatörspecifika fälten på olika sätt. Varje nätoperatör kan därvid använda fälten på var för sig unikt sätt, vilket l0 l5 20 25 30 515 65§8=§ïï';*=__.%:ïfafz 3 gör att det inte finns någon som helst kompatibilitet mellan olika mobiltelekommunikationsnätverk.

Ett annat problen1 är att de operatörspecifika fälten kan vara av olika längd beroende på i vilken signal fälten förekommer och vilken tjänst som skall implementeras och stödjas. Detta gör att en nwbil som inte stödjer en viss tjänst inte vet hur mycket information den kan ignorera utan att tappa efterföljande information som behövs, eller riskera läsa felaktig information. Ändamålet med föreliggande uppfinning är således att lösa problemen med inkompatibilitet mellan olika nätverk och mobiler, genom, att införa regler för hur de operatörspecifika fälten ska användas, samt att underlätta för abonnenter som inte använder den aktuella tjänsten.

Enligt uppfinningen används redan befintliga operatörspecifika fält som delas in i olika typer av element. Vidare sätts regler upp för hur de operatörspecifika fälten ska användas och olika koder talar om vilken typ av element som används. Indirekt specificerar koderna också hur stora de operatörspecifika fälten är.

Fördelar med uppfinningen är att vid användning uppträder inte längre inkompatibilitetsproblem eftersom man inför regler för hur de operatörspecifika fälten ska användas i allmänhet.

En annan fördel är att varje nätoperatör kan ha sina egna tjänster och andra nätoperatörer eller abonnenter som inte villå eller inte kan använda sig av den aktuella tjänsten helt enkelt hoppar över det operatörspecifika fältet, vilket enkelt görs genom att uppfinningen gör det möjligt att läsa av hur många oktetter det operatörspecifika fältet upptar vid det aktuella tillfället. 10 15 20 25 515 ess i 4 FIGURBESKRIVNING Uppfinningen skall nu närmare beskrivas med hänvisning till bifogad ritning där Figur 1 visar ett system med celler, mobiler och noder; Figur 2 visar kanalstrukturen över luftgränssnittet för ett PDC-system; Figur 3 visar en översikt av lager l-3 enligt OSI; Figur 4 visar närmare signalformatet för en fysikalisk kontrollkanal i ett PDC-system; Figur 5 visar exempel på när en-oktett element används i ett operatörspecifikt fält; Figur 6 visar exempel på när två-oktett element används i ett operatörspecifikt fält; Figur 7 visar exempel på när fler-oktett element används i ett operatörspecifikt fält.

FÖREDRAGNA UTFöRINGsFømmR Förfarandet enligt uppfinningen är avsett för ett mobiltelekommunikationssystem av typen TDMA. Ett exempel på ett sådant system är PDC, beskrivet i ARIB standarden RCR STD-27, som förekommer i Japan. Ett sådant system innefattar en eller flera radionoder och en eller flera mobiler, vilka kommunicerar med varandra över en given radiokanal.

Figur 1 visar delar av ett sådant system vilket innehåller radionoderna BTSl-BTS3 och mobilerna MSl-MS3 och där mobilen MS3 befinner sig i cellen C3, som täcks av radionoden BTS3.

Kommunikationen mellan. mobilen. MS3 och radionoden BTS3 är två delar; uppdelad i upplänk UL när nwbilen sänder till l0 l5 20 25 30 515 638 - 5 radionoden, samt nedlänk DL när radionoden sänder till mobilen.

Figur 2 visar kanalstrukturen över luftgränssnittet för det I kanalstrukturen finns en CCH sk. PDC-systemet som nämns ovan. fysikalisk kontrollkanal betecknad över vilken kontrollsignaler mellan radionoder och mobiler överförs. Det finns även en fysikalisk trafikkanal betecknad TCH över vilken nyttosignaler (tal och/eller data) överförs. Denna trafikkanal kommer emellertid ej att användas för överföring av de operatörspecifika fälten enligt uppfinningen.

Såsom framgår av Figur 2 består kontrollkanalen CCH av ett antal BCCH speciella kontrollkanaler, nämligen den sk broadcastkanalen som används för att skicka ut information till alla mobiler i en cell, exempelvis systeminformation och information för kanalstruktur.

Vid överföring av de operatörspecifika fälten enligt uppfinningen är det speciellt ovan nämnda kontrollkanaler BCCH och UPCH som kommer ifråga.

Ett exempel på en signal som skickas på nedlänken DL är broadcastsignalen som skickas från en radionod, exempelvis radionod BTSl, ut till alla mobiler som kan ta emot signalen BCCH används av till pà broadcastkanalen BCCH. Broadcastkanalen nätverket för att skicka olika typer av information, exempel kanalstruktur och systeminformation.

I Figur 3 visas signalstrukturen för luftgränssnittet i PDC, vilket består av tre lager, vilka motsvaras av lagren i OSI- modellen. Lager 3 i Figur 3 ansvarar för funktioner för samtalskontroll CC, mobiladministration MM och radiofrekvensadministration RT.

I meddelanden som skickas på broadcastkanalen BCCH finns ett flertal fält definierade. Exempelvis finns fält för lO 15 20 25 30 515 638 6 nätverksidentitet, frekvenskoder och annan kontrollinformation.

Figur 4 visar närmare signaleringsformatet för en fysikalisk kontrollkanal CCH. Hela formatet är 280 bitar långt och upptar följande: G = Säkerhetsbit R = Säkerhetstid för upprampning (ramptid) P = Inledning (sk. preamble) SW Synkroniseringsord CC Färgkod CAC = Själva kontrollsignalen, t.ex. PCH, BCCH, UPCH E = Kontrollbit för kollision Det ord i formatet som är aktuellt för föreliggande uppfinning är främst CAC-ordet vilket innehåller kontrollsignalen, som i detta exempel utgörs av BCCH- signaleringen.

I dessa meddelanden finns även operatörspecifika fält definierade, fält som beskrivs i standardbeskrivningen RCR STD-27. Det förekommer även operatörspecifika fält i andra signaler, exempelvis i meddelande för radiokanalstilldelning som skickas på en paketdatakanal såsom UPCH.

När en operatörspecifik tjänst skall användas bestäms först hur många oktetter som skall användas beroende på hur mycket informationsutrymme som behövs för den aktuella tjänsten.

När antalet oktetter är bestämt allokeras dessa i meddelandet som skäll skickas, och det operatörspecifika fältet delas upp i element, antingen en-oktetts element El,E2 som upptar en oktett (8 bitar), två-oktetts element E3 som upptar två oktetter (16 bitar) eller fler-oktett element E4 som upptar fler än två oktetter. Därefter kodas fältet för att anvisa vilken typ av element som används för den aktuella tjänsten. lO 15 20 25 30 515 638 7 Figur 5a och 5b visar två exempel när en-oktett element El,E2 används i de operatörspecifika fälten. Koden OI eller 10 i de två mest signifikanta bitarna B8,B7 visar att det är ett en-oktett element El,E2 som används. Efter de mest signifikanta bitarna B8,B7 följer identifieringsbitar I som identifierar vad det operatörspecifika fältet skall användas till, exempelvis vilken tjänst som skall stödjas. De mest signifikanta bitarna B8,B7 efterföljs även av parameterbitar P som innehåller aktuella parametrar för exempelvis tjänsten som skall stödjas.

I Figur 6 visas ett exempel på när två-oktett element E3 används i_ de operatörspecifika fälten. Koden ll i_ de två mest signifikanta bitarna B8,B7 visar att det just är ett två-oktett element E3 som används. Även här finns identifieringsbitar ll och parameterbitar I med i. exemplet.

Element E3 tar således upp två hela oktetter i de operatörspecifika fälten; en oktett innefattande kodning för typ av element, extrabitar S för framtida bruk och identifieringsbitar I, och en oktett innefattande parameterbitar P.

Figur 7 visar ett exempel på när fler-oktett element E4 används i. de operatörspecifika fälten. Koden OO i. de två mest signifikanta bitarna B8,B7 visar att det är ett fler- oktett element E4 som används. För att definiera hur stort elementet E4 är, används ett längdfält LEN som talar om hur många oktetter som följer efter längdfältet LEN i det operatörspecifika fältet. Detta leder till att storleken på ett fler-oktett element E4 kan beräknas genom att addera LEN+2, där de två extra bitarna representeras av längdfältet LEN självt samt den första oktetten innefattande kodningsbitarna B8,B7 extrabitar S för framtida bruk samt informationsbitar I.

I övriga fall där längdfältet LEN inte finns med ges storleken av kodningen i de mest signifikanta bitarna B8,B7, .., ..« . » «~ U *'. , .. «. n» 1; 1 '_ _ . .. .. +- _' , . _ .. .. - '," , ,'.. v v. I - v y l Q u -^ "' där kodningen 01 eller 10 motsvarar storleken en oktett och koden ll motsvarar två oktetters storlek.

Uppfinningen är naturligtvis inte begränsad till de ovan beskrivna och pà ritningen visade utforingsformerna, utan kan modifieras inom ramen för de bifogade patentkraven.

Claims (10)

10 15 20 25 515 638 9 PATENTKRAV

1. Förfarande i ett mobiltelekommunikationssystem innefattande ett antal radionoder (BTS1, BTS2m) anordnade att kommunicera med mobiler (MS1, MS2m) medelst meddelandesignalering där åtminstone en signal innefattar fördefinierade operatörspecifika fält innefattande oktetter, k ä n n e t e c k n a t av att, för att erhàlla regler hur nämnda operatörspecifika fält skall användas, förfarandet innefattar följande steg: - bestämning av antalet oktetter som nämnda operatörspecifika fält skall uppta, samt allokering av nämnda oktetter; - uppdelning av nämnda operatörspecifika fält i tre olika (El, E2), (E4). typer av element; en-oktett element tvà-oktett element (E3), eller fler-oktett element - kodning av' nämnda operatörspecifika fält i beroende av vilken typ av nämnda element (El-E4) som skall användas.

2. Förfarande enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a t av' att nämnda meddelandesignalering, där operatörspecifika fält förekomer, i ett fall utgörs av broadcastsignalen som skickas pä en broadcastkanal (BCCH).

3. Förfarande enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a t av' att nämnda meddelandesignalering, där operatörspecifika fält förekomer, i ett fall utgörs av meddelande som skickas pà en paketdatakanal (UPCH). l-3, k ä.r1I1 e t e c k n a t av att binärkoderna 01 eller 10

4. Förfarande enligt nagot av patentkraven används för att visa att en-oktett element (El, E2) används. 10 15 20 25 515 638 10

5. Förfarande enligt l-3, k ä n n e t e c k n a t av att binärkoden ll används för att nagot av patentkraven visa att tva-oktett element (E3) används.

6. Förfarande enligt nagot av l-3, k ä n n e t e c k n a t av att binärkoden 00 används för att patentkraven visa att fler-oktett element (E4) används.

7. Förfarande enligt nagot av patentkraven 1-3 eller 6, (E4) som talar om hur manga k ä n n e t e c k n a t av att när fler-oktett element används, finns ett längdfält (LEN) efterföljande element som ingàr i meddelandet.

8. Förfarande enligt nàgot av patentkraven 1-7, k ä r1x1 e t e c k n a t av att de tvà mest signifikanta bitarna (B8,B7) i de operatörspecifika fälten används i nämnda kodning för att bestämma vilken typ av element (El, E2, E3m) som ska användas.

9. Förfarande enligt patentkrav 8, k ä n n e t e c k:11 a t av att de tvà mest signifikanta bitarna (B8,B7) i de operatörspecifika fälten efterföljs av identifieringsbitar (I) som identifierar den operatörspecifika tjänsten.

10. Förfarande enligt nagot av patentkraven 8-9, k ä n n e t e c k;:1 a t av att de tvà næst signifikanta bitarna (B8,B7) i de operatörspecifika fälten efterföljs av parameterbitar (P) som innehåller parametrar för operatörspecifika tjänster.