SE515172C2 - Anordning och förfarande vid telekommunikationsnät - Google Patents

Description

25 v a - a v e n» .eo d.. 515172 2 datorer är sammankopplade med varandra. Sådana nät har vanligen en buss- eller ringstruktur. Ett sådant HDLC-paket kan även överföras över ett ordinärt telekommunikationsnät, där det ordinära telekommunikationsnätet överför information över exempelvis PCM-ledningar i tidigare nämnda tidluckor. Ett HDLC- paket uppdelas då och överförs i. en eller flera tidluckor i några pa varandra över följande ramar telekommunikationsledningen enligt något visst protokoll och kopplas genom en växelenhet i form av tidluckor, det vill säga hela paketet kopplas ej genom växeln samtidigt.

Ett annat överföringssystem är ATM (Asynchronous Transfer Mode), där data och telefoni överföres i form av celler av en bestämd storlek. En ATM-cell innehåller 53 bytes blockinformation, där 48 bytes är data eller telefoni och övriga 5 bytes innehåller adress- och kontrollinformation. Det existerar olika sätt att sammankoppla telekommunikationsledningar av PCM-typ med växlar som transporterar tal och data i celler genom sig. I en ATM- växel kan köbildning dock uppstå då information som samtidigt inkommer från olika håll skall ut samma väg genom kopplingskärnan i en sådan växel. Sådan köbildning kan orsaka oförutsägbar fördröjning och förlorad information.

I US-A-5 412 655 beskrives ett system som kopplar TDM-kanaler (TDM = 'Time Division Multiplex) genom en .ATM-växel. I detta systenx mottages en ram innehållande ett antal tidluckor, där varje tidlucka kan innehålla en TDM-kanal. Information som överföres i kanalerna lagras i en motsvarande buffert, det vill säga det finns en buffert per TDM-kanal. När en sådan buffert har fyllts sändes dess innehåll genom växeln i en ATM-cell och man använder således en cell per förbindelse. n.- ,, 10 15 20 25 515 172 šïï* 3 I US-A-5 495 484 beskrives ett ATM-nät sonx är sammankopplat medelst en dubbelriktad optisk slinga.

I US-A-5 414 819 beskrives ett nät för sammankoppling av behandlingselement och som innefattar en optisk förbindelse.

I US-A-5 327 427 beskrives ett logiskt hybridringsarrangemang somm innefattar två slingar sammankopplade medelst två korskopplingsnoder.

I US-A-5 319 486 beskrives en nod som innefattar adressavläsningsorgan för mottagna paket.

På grund av att information som överförs i ovan nämnda ramindelade överföringsstruktur kan variera i beroende av vilken typ av information son1 överföres, där informationen. kan 'vara data, komprimerat tal, rent tal eller video, upptar information i en kanal olika stora delar av strukturen. Den kan uppta en tidlucka, flera tidluckor eller endast en del av en tidlucka, Det är därmed av intresse att åstadkomma en 'växelenhet som klarar av att hantera dessa varierande flöden på ett effektivt sätt. Problemet med ATM-växlar i dessa sammanhang, det vill säga vid användning i samband med PCM-länkar, är att det är svårt att effektivt utnyttja ATM-strukturen. Vid effektivt utnyttjande av ATM-strukturen fylles en cell som användes för överföring av en kanal helt och hållet. Detta är inget problem när den kanal som används är stor, det vill säga utnyttjar mer än en tidlucka, såsom kan vara fallet vid dataöverföring, men när kanalen är liten, det vill säga kanske bara upptar en eller en del av en tidlucka och användes för överföring av telefoni, erhålles långa och oacceptabla fördröjningar i en ATM-växel. Den andra ytterligheten att bara fylla cellen med innehållet från en kanal från en ram, vanligen endast en tidlucka, innebär en betydligt 10 15 20 25 v | : | v :u 515172 4 snabbare växel men ineffektivt utnyttjande av cellerna. Sådan koppling av många celler genom ATM-växeln kan ge problem i form av stora fördröjningar på grund av buffring. Denna struktur är ej heller smidig och anpassningsbar efter olika förhållanden såsom exempelvis kanaler som upptar mindre än en tidlucka per Iam.

REDoGöRELsE FÖR UPPFINNINGEN Föreliggande uppfinning angriper ett problem hur man åstadkommer ett effektivt sätt för att snabbt koppla signaler genom en växelenhet när denna växelenhet skall kunna utnyttjas flexibelt för vitt skilda tillämpningar, såsom exempelvis överföring av tal och data, samtidigt som en konstant fördröjning genom växelenheten garanteras.

Ett annat problem som den föreliggande uppfinningen löser är att åstadkomma en signalstruktur för sändning genom en växelenhet växelenhet som är enkel och lätt kan anpassas för olika användningskrav, såsom lång eller kort fördröjning av signaler som kopplas genom växelenheten.

Ett ändamål med föreliggande således att uppfinning är åstadkomma ett effektivt sätt att koppla trafiksignaler genom en växelenhet samtidigt som långa fördröjningar för genomkopplingen undvikes.

Ytterligare ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma enkel transport och hantering av signaler som kopplas genom växelenheten. Ännu ett ändamål är att åstadkomma en växelenhet som har hög kapacitet för att kopplas signaler genom sig. = ; a annu.. mi, ,, vu 10 15 20 25 js1s 172 ;:g¿; 5 Detta àstadkommes genom att till minst en del av en signal i en trafikkanal som mottages pà en första telekommunikationsledning, vilken trafikkanal upptar* en, en. del av' en eller mer än en tidlucka i flera på varandra följande ramar, addera en adress som utpekar åtminstone delvis den eller de tidluckor i den eller de ramar som minst en del av signalen eller signalerna skall sändas i.

Detta problem löses således av en kopplingsanordning, en växelenhet innefattande en sådan kopplingsanordning samt ett förfarande för sändning av signaler inom växelenheten, där kopplingsanordningen innefattar minst en ingàngsbuffert för mottagning och lagring av minst en ram med till växelenheten inkommande trafik där signaler överföres i trafikkanaler i tidluckor, en meddelandeskrivningsanordning ansluten till ingàngsbufferten och en skrivdeskriptorenhet ansluten till meddelandeskrivningsanordningen_ Skrivdeskriptorenheten innefattar i förväg upprättade deskriptorer för signaler som har mottagits i ingàngsbufferten, där varje deskriptor innehåller en adress. Meddelandeskrivningsanordningen adderar, för varje trafikkanal, en adress från den första skrivdeskriptorenheten till en nyttolast innefattande minst en del av en eller ett begränsat antal signaler som har mottagits i trafikkanalen för bildande av ett meddelande, där adressen utpekar en motsvarande meddelandeläsningsanordning samt, åtminstone indirekt, minst en tidlucka eller en del av en tidlucka i minst en ram som skall nyttolasten sändas i från växelenheten, och sänder meddelandet till meddelandeläsningsanordningen_ Meddelandenas längd kan varieras.

Problemet löses även av' en kopplingsanordning, en växelenhet innefattande en sådan kopplingsanordning samt ett förfarande för 10 15 20 515 172 :Lšïf 6 mottagning av signaler inom växelenheten, där kopplingsanordningen innefattar minst en utgàngsbuffert för lagring av signaler som skall sändas i xninst en ranx och en meddelandeläsninganordning ansluten till utgàngsbufferten.

Meddelandeläsningsanordningen mottager minst ett meddelande från en meddelandeskrivningsanordning, vilket næddelande innefattar en adress som pekar ut meddelandeläsningsanordningen och en nyttolast innefattande minst en del av en eller ett begränsat antal signaler för sändning i en trafikkanal i en eller flera på varandra följande ramar som skall lämna växelenheten.

Meddelandeläsningsanordningen lagrar nyttolasten pà minst en, åtminstone indirekt av adressen bestämd, position i utgàngsbufferten för sändning i en trafikkanal i minst en tidlucka eller en del av en tidlucka i minst en ram.

Meddelandenas längd kan varieras.

Problemet löses även av ett förfarande för omkoppling av signaler i en växelenhet som innefattar alstring av minst ett meddelande, där varje meddelande har en nyttolast och en adress innefattande en transportnätsadress. Minst ett av meddelandena har en lokal adress innefattad i adressen och en nyttolast som innefattar minst en del av en eller ett begränsat antal signaler som har mottagits i en trafikkanal som upptar en speciell, en del av en speciell eller mer än en speciell tidlucka i flera på varandra följande ramar som mottagits på en första till växelenheten ansluten telekommunikationsledning_ Förfarandet innefattar även stegen koppling, i en första dirigeringsanordning, av næddelandet till ett transportnät om meddelandet har en transportnätsadress som skiljer sig fràn en adress som tilldelats den första dirigeringsanordningen, mottagning, i en andra dirigeringsanordning, av meddelandet från transportnätet, vidaresändning av meddelandet om 10 15 20 515172 7 transportnâtsadressen skiljer sig från en adress som tilldelats den andra dirigeringsanordningen, annars behàllande av meddelandet i dirigeringsanordningen och vidaresändning av meddelandet, om det har en lokal adress, till en av den lokala adressen bestämd meddelandeläsningsanordning och sändning av nyttolasten i en eller flera på varandra följande ramar på en andra, från växelenheten utgående telekommunikationsledning.

Den föreliggande uppfinningen har flera fördelar, dels är den modulärt uppbyggd och en växelenhet enligt uppfinningen kan enkelt byggas ut utan att ändra strukturen i väsentligt.

Meddelandestrukturen kan varieras och detta möjliggör enkel anpassning av en växelenhet till olika sorters trafik och krav på trafiken.

Adresstrukturen enligt uppfinningen är så enkel att det mesta av styrningen av meddelanden genom växelenheten kan ske genom läsning och styrning medelst hårdvara. Detta ger en enkel och snabb växelenhet och förenklad styrning av meddelandeflödet.

Med begreppet signal avses väsentligen all den information som överföres i en trafikkanal i en ram. Ett talsampel i en tidlucka anses således vara en signal.

Uppfinningen kommer nu att beskrivas närmare med hjälp av föredragna utföringsformer och med hänvisning till bifogade figurer.

FIGURBESKRIVNING Fig. 1 visar schematiskt en växelenhet enligt uppfinningen, fig. 2 visar ett blockschema över en kopplingsanordning och en dirigeringsanordning enligt uppfinningen, 10 15 20 30 S15 172 8 fig. 3 visar tvà stycken pà varandra följande ramar som inkommer till växelenheten pà en telekommunikationsledning, fig. 4a visar schematiskt en meddelandeskrivningsanordning ansluten till en ingängsbuffert och till en skrivdeskriptorenhet för att skapa ett meddelande, fig. 4b visar en meddelandeläsningsanordning ansluten till en läsdeskriptorenhet samt till en utgàngsbuffert, fig. 5 visar strukturen på ett meddelande, fig. 6a visar ett flödesschema över ett förfarande för att bilda ett meddelande, fig. 6b visar ett flödesschema över hur en dirgeringsanordning arbetar, fig. 6c visar ett flödesschema över hur en brygga arbetar, fig. 6d 'visar ett flödesschema över ett förfarande för att mottaga ett meddelande och sända dess innehåll från växelenheten och fig. 7 visar en alternativ utföringsform av växelenheten enligt uppfinningen.

FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMER I fig. 1 visas en växelenhet enligt uppfinningen. Växelenheten innefattar en första central höghastighetslänk 10 i form av en optofiber. Med den första centrala höghastighetslänken 10 är en andra central höghastighetslänk 12 associerad. I den första centrala höghastighetslänken är en första, andra respektive en tredje nod 14, 16 och 18 anordnade för att tillföra och ta bort trafik fràn den första centrala höghastighetslänken. En första perifer höghastighetslänk 20 med en tillhörande andra perifier centrala höghastighetslänk 22, är ansluten till den första höghastighetslänken 10 xnedelst en fjärde nod 24. Här är den fjärde noden 24 ansluten till den första noden 14 för att bilda ...n- ..- 10 15 20 25 30 _515 172 9 . . . - « nu en första brygga för överföring av trafik. mellan dessa båda höghastighetslänkar. Den första perifera höghastighetslänken 20 innefattar en femte, sjätte och sjunde nod 26, 28 respektive 30.

Till den femte, sjätte och sjunde noden 26, 28 och 30 är till växelenheten inkommande och utgående telekommunikationsledningar anslutna, men endast delar av fyra telekommunikationsledningar PCM (PCM = Pulse Code Modulation) anslutna till den sjätte noden 28 visas. En tredje och fjärde perifer höghastighetslänk 34, 36 är samma sätt som de första och andra på höghastighetslänkarna perifera 20, 22 anslutna till den centrala höghastighetslänken 10. Den tredje höghastighetslänken 34 innefattar en åttonde, nionde, tionde och elfte nod, 38, 40, 42 respektive 44, där den åttonde noden 38 är kopplad till den andra noden 16 i den centrala höghastighetslänken för att bilda en andra brygga för att mata och hämta trafik till och från den första centrala höghastighetslänken 10.

De nionde, tionde och elfte noderna 40, 42, 44 har alla PCM-länkar kopplade till sig (ej visat). En femte och sjätte perifer höghastighetslänk 46, 48 och innefattande en tolfte, trettonde, fjortonde och femtonde nod 50, 52, 54 respektive 56 är anslutna till den första centrala höghastighetslänken 10. Härvid bildar den tolfte noden 50 tillsammans med den tredje noden 18 en tredje brygga mellan dessa båda höghastighetslänkar. Den trettonde, fjortonde och femtonde noden 52, 54 och 56 har PCM-länkar anslutna till sig, men endast delar av ett antal telekommunikationsledningar PCM anslutna till den trettonde 52 visas. De två centrala höghastighetslänkarna 10 och 12, tillsammans med de första, andra, tredje, fjärde, åttonde och tolfte noderna 14, 16, 18, 24, 38 och 50, det vill säga de noder som bildar bryggor, är företrädesvis innefattade på ett gemensamt kretskort och alla övriga noder är anordnade i varsin respektive | . . . .- 10 15 20 25 515172 10 kopplingsanordning, där en kopplingsanordning företrädesvis är anordnad pà ett eget kretskort. På detta sätt erhålles en modulärt utbyggbar växelenhet.

Fig. l innefattar även ett överordnat övervakningsorgan 32 för att styra växelenheten. Detta övervakningsorgan styr alla noder för upprättande av telekommunikationsförbindelser genom växelenheten och övervakar växelenhetens funktioner. Information överföres i systemet i. form av meddelanden av en viss längd innefattande en adress och en nyttolast. Meddelandena överföres i höghastighetslänkarna 10, 20, 34 och 46 enkelriktat i en ström i en viss riktning, exempelvis åt höger i figuren. I växelenheter med många abonnenter är redundans ett krav. Enstaka fel får ej slå ut stora delar av abonnenterna. Det måste dessutom vara möjligt att ta bort och lägga till noder i systemet utan att störa pågående trafik. Därför utnyttjas en dubbelriktad slingstruktur för att skapa denna nödvändiga redundans. Denna redundans åstadkommes då medelst den andra centrala höghastighetslänken 12 samt de andra, fjärde och sjätte perifera höghastighetslänkarna 22, 36 och 48. Under normal drift används en av de enkelriktade slingorna för all informationsöverföring. Den redundanta slingan utnyttjas vid avbrott på den ordinarie slingan. Vid avbrott reparerar noden före och efter avbrottet slingan genom att utnyttja den motsatt riktade redundanta slingan. Den inbördes ordningen mellan noderna förändras ej. Efter ett avbrott är strävan att återställa de två motsatt riktade slingorna så att systemet ånyo kan tåla ett avbrott på godtycklig plats.

I varje höghastighetslänk, förutom de redundanta länkarna, överföres således en ström av meddelanden, där en del innehåller information och en del är tomma. Ett tomt meddelande har här en - . » . n. .nøo n 10 15 20 an. 515 172 ll speciell struktur som igenkännes av alla noder i växelenheten.

Meddelanden avsedda för en nod lämnas till denna nod i beroende av meddelandets adress och meddelanden från nämnda nod avsedda för andra noder hämtas från noden när ett tomt meddelande påträffas. När trafik i PCM-kanal anländer till någon växelenheten i exempelvis den sjätte noden 28, tillföres en adress och ett meddelande bildas som sändes genom systemet till noden, noden 52. den mottagande trettonde exempelvis den Höghastighetslänkarna behöver ej vara av optofiber utan koaxialkabel går också bra. Man kan även tänka sig att överlagra meddelandena på en ATM-länk. Det som är viktigt är att det är en höghastighetskanal. Länkarna kan även vara åstadkomna i form av parallella fibrer. Hur överföring går till i detalj kommer att förklaras närmare nedan.

Fig. 2 visar ett blockschema över en nod som innefattar en kopplingsanordning 61 och en dirigeringsanordning 60 enligt uppfinningen, vilken kopplingsanordning 61 således är innefattad i växelenheten i fig. 1. Denna nod är dock inte någon nod som ingår i någon brygga, enär bryggorna saknar kopplingsanordningar endast innefattar två utan sammankopplade dirigeringsanordningar. Alla kopplingsanordningar 61 är väsentligen uppbyggda enligt samma principer, varför endast en beskrivas för att förklara kopplingsanordning behöver uppfinningen.

En perifer höghastighetslänk där trafik överföres i form av en ström av meddelanden är ansluten till dirigeringsanordningen 60.

Dirigeringsanordningen 60 innefattar en serie/parallellomvandlare 58, vilken omvandlare innefattar organ för omvandling av optiska signaler till elektriska signaler samt organ för omvandling av en seriell signal till en. parallell nu: lO 15 20 a unn- 22230 :ao 515172 12 signal. Serie/parallellomvandlaren 58 är ansluten till höghastighetslänken för att mottaga strömmen med meddelanden.

Med seriell signal avses här ett meddelande överfört i seriell form. Serie/parallellomvandlingen kan eventuellt utelämnas, men den snabbar upp överföringen av signaler genom noden avsevärt.

Serie/parallellomvandlaren 58 är ansluten till en parallell/serieomvandlare 62, vilken är ansluten till samma höghastighetslänk för utmatning av næddelanden från noden och utför motsatt funktion mot serie/parallellomvandlaren 58.

Den redundanta höghastighetslänken är också innefattad i figuren, vilken ej visar hur omkoppling till denna redundanta slinga sker. Hur sådan omkoppling kan gå till finns beskrivet på många ställen i litteraturen inom omrâdet och kommer därför ej att närmare beskrivas här. Dirigeringsanordningen 60 innefattar dessutom en första mellanlagringsbuffert 86 kopplad mellan serie/parallellomvandlaren 58 och en första port 87, en andra mellanlagringsbuffert 88 kopplad rnellan en andra. port 89 och parallell/serieomvandlaren 62, ea1 tredje nællanlagringsbuffert 90 kopplad mellan den andra 89 och första porten 87, ett meddelandealstringsorgan 80 anslutet till parallell/serieomvandlaren 62 samt ett styrorgan 82 anslutet till serie/parallellomvandlaren 58, den andra porten 89, meddelandealstringsorganet 80, parallell/serieomvandlaren 62 och mellanlagringsbuffertarna 86, 88 och 90.

Serie/parallellomvandlaren 58 är även förbunden med parallell/serieomvandlaren 62. Styrorganet är företrädesvis àstadkommet i form av en processor och innefattar även en programmerbar krets av Altera-typ, exempelvis EDM 10Kl0 och mellanlagringsbuffertarna av minnen av typ FIFO (First In First Out).

Styrorganet 82 är även anslutet till det överordnade övervakningsorganet i växelenheten via en förbindelse 83 för att nu u. g . , , , _ _ _ 'H- 'II 0: In' n ou p I n u n n n ofu- . , ' z i.. ..._ ._. h.. ., , , _ t : å Ä I '.' __* '__* _§__~ - o 13 möjliggöra kommunikation dem emellan. Förbindelsen 83 kan vara åstadkommen. på många sätt, exempelvis genom en direkt förbindelse mellan det överordnade övervakningsorganet och styrorganet 82. I den föredragna utföringsformen är emellertid alla styrorgan i varje dirigeringsanordning i växelenheten ansluten till det överordnade övervakningsorganet medelst ett datornät, såsom exempelvis ethernet.

Den första porten 87 på dirigeringsanordningen 60 är ansluten till en första och en andra meddelandeläsningsbuffert 92 och 96 i kopplingsanordningen 61. Den andra porten är ansluten till en första och en andra meddelandeskrivningsbuffert 94 och 98. Den första meddelandeläsningsbufferten 92 är ansluten till en första meddelandeläsningsanordning 64, vilken meddelandeläsningsanordning 64 är ansluten till en första utgàngsbuffert 72, smn i sin tur är ansluten till en första utgående PCM-länk PCMl (PCM = Pulse Code Modulation). En första läsdeskriptorenhet 100 är ansluten till den första meddelandelâsningsanordningen 64. Den första meddelandeskrivningsbufferten 94 är ansluten till en första meddelandeskrivningsanordning 66, vilken i sin tur är ansluten till en första ingångsbuffert 74. Den första ingàngsbufferten 74 är ansluten till en första ingående PCM-länk PCM2. En första skrivdeskriptorenhet 102 är ansluten till den första meddelandeskrivningsanordningen 66. Den andra meddelandeläsningsbufferten 96 är ansluten till en andra meddelandeläsningsanordning' 68, vilken i sin. tur är ansluten till en andra utgàngsbuffert 76. Den andra utgångsbufferten 76 är ansluten till en andra utgående PCM-länk PCM3. En andra läsdeskriptorenhet 104 är ansluten till den andra meddelandeläsningsanordningen 68. Den andra meddelandeskrivningsbufferten 98 är ansluten till en andra 515172 14 meddelandeskrivningsanordning 70, vilken i sin tur är ansluten till en andra ingångsbuffert 78. Den andra ingångsbufferten 78 är ansluten till en andra ingående PCM-länk PCM4 och en andra skrivdeskriptorenhet 106 är ansluten till den andra meddelandeskrivningsanordningen 70.

De första in- och utgående PCM-länkarna PCMl, PCM2 utgör ett första duplexpar och de andra in- och utgående PCM-länkarna PCM3, PCM4 utgör ett andra duplexpar så att duplexförbindelser kan upprättas och således är den första meddelandeskrivningsanordningen 66 och den första meddelandeläsningsanordningen 64 samt de första läs- och skrivdeskriptorenheterna 100 och 102 associerade med varandra. I. själva verket kan det vara så att dessa är innefattade i en och samma enhet som utför funktionen för meddelandeläsning och meddelandeskrivning och utnyttjar en och samma deskriptorenhet.

Meddelandeläsnings- och skrivningsanordningarna är företrädesvis àstadkomna i form av programmerbara kretsar av Altera-typ.

Buffertar och. deskriptorer är här företrädesvis åstadkomna i form av RAMfminnen. Samma resonemang går givetvis att tillämpa på de andra meddelandeläsnings- och skrivningsanordningarna med tillhörande deskiptorenheter. Den första meddelandeläsningsanordningen 66 kan även vara ansluten till fler utgångsbuffertar för hantering av fler PCM-länkar. Samma resonemang är även tillämpligt på den första meddelandeskrivningsanordningen 72 samt givetvis de andra meddelandeläsnings/skrivningsanordningarna i kopplingsanordningen. Kopplingsanordningen 61 kan givetvis även innefatta ännu fler meddelandeläsnings- och meddelandeskrivningsanordningar som på samma sätt är anslutna till dirigeringsanordningen 60. 10 15 20 515 172 15 Den anordning som visats i figuren är något förenklad i och med att sändar- och mottagarkretsar är innefattade. Anordningen kan även innefatta sändar- och mottagarbuffertar (SLIP-buffertar).

Sådana mottagarbuffertar, vanligen någon form av skiftregister användes för mottagning av en hel ram, vilken ram sedan placeras i motsvarande ingångsbuffert. En sändarbuffert utför motsatt funktion för sändning av' en. ram från 'utgångsbufferten. Dessa ytterligare buffertar är dock ej helt nödvändiga. Dessa mottagar- och sändarkretsar samt mottagarbuffertar är något väl känt inom området och visas och förklaras därför ej närmare.

Funktionen av anordningen kommer att beskrivas närmare nedan.

Fig. 3 visar strukturen för den trafik som inkommer på en PCM- länk. Signaler som sänds på en PCM-länk sänds i på varandra följande ramar, där en första ram, ram nr 1, en del av en andra ram, ram nr 2, och en femte ram, ram nr 5, visas i figuren.

Mellan dessa ramar sändes även en tredje och en fjärde ram, vilka ej visas i figuren. Många fler ramar än fem överföres givetvis på en PCM-länk, men den föredragna utföringsformen av uppfinningen arbetar med fem ramar i taget. Ramarna överföres med en. viss överföringshastighet, vilken exempelvis kan vara 2048 kbit/s. Varje ram är uppdelad i ett antal tidluckor TSl, TS2, TSn, TS-32 där en viss tidlucka vanligen användes för överföring av signaler i en kanal. Vanligen innefattar en sådan ram 32 tidluckor, där då varje tidlucka har en överföringshastighet av 64 kbit/s. Andra överföringshastigheter eller fler eller färre tidluckor per ram är givetvis också möjliga. En kanal mellan två olika användare kan då uppta en hel en viss del av en såsom sådan tidlucka, sådan tidlucka, exempelvis när komprimerat tal överföres, eller mer än en tidlucka i flera på varandra följande ramar, såsom exempelvis vid överföring av data. En kanal upprättas vanligen mellan två .nu-nn ßà.. 10 15 20 ;2s 1 . . . A . .- 515 172 16 olika ändpunkter i beroende av signalering som utförts mellan dessa båda ändpunkter. Sådan signalering utförs under styrning från det överordnade övervakningsorganet i växelenheten. Hur sådan styrning kan gå till är dock något som är välkänt för fackmannen på området och kommer därför ej att beskrivas närmare här.

Fig. 4a visar den första ingångsbufferten 74 där fem på varandra följande ramar, ram nr 1 ram nr 5 har lagrats, dock visas endast den första och femte ramen. Dessutom visas den första meddelandeskrivningsanordningen 66 innefattande ett meddelande 114 som ihopsättes samt den första skrivdeskriptorenheten 102 innefattande deskriptorer 108, 110 och 112.

Figuren visar hur dessa tre olika enheter är logiskt sammankopplade.

Fig. 4b visar på motsvarande sätt hur en andra meddelandeläsningsanordning 68 innefattande ett mottaget meddelande 114 är sammankopplad med en första läsdeskriptorenhet innefattande 104 120 deskriptorer 116, 118, samt en andra utgångsbuffert 76 innefattande två ramar ram nr 1 och ram nr 5 som skall sändas på en från 'växelenheten utgående PCM-länk.

Denna andra utgångsbuffert innefattar även den fem ramar.

Fig. 5 visar strukturen för ett meddelande 114. Ett meddelande 114 innefattar en nyttolast i form av de signaler 122 som mottagits i en kanal, ett styrfält 124 innefattande styrinformation rörande meddelandet och en adress med den destination som meddelandet skall till. Adressen innefattar en transportnätsadress vilken innefattar en global adress 128 och en mellanadress 127, där den global adressen 128 pekar ut den slinga som den nod meddelandet skall till befinner sig i och mellanadressen 127 pekar ut den nod som meddelandet skall till.

Adressen innefattar även en lokal adress 126 som anger den 10 15 20 25 30 1515 172 17 meddelandeläsningsanordning i noden meddelandet skall till och en läsdeskriptorenhet ansluten till denna meddelandeläsningsanordning. Till den lokala adressen 126 är en deskriptorpekare 125 ansluten. Deskriptorpekaren 125 pekar ut en deskriptor* i läsdeskriptorenheten, vilken. deskriptor talar om vart nyttolasten av meddelandet skall sändas.

Fig. 6a - d visar flödesschemor som beskriver de förfaranden som följes för att bilda, sända och mottaga meddelanden genom växelenheten.

Växelenhetens funktion kommer nu att beskrivas under hänvisning till figurerna 1 - 6.

Under hänvisning till fig. 3, 4a, 5 och 6a beskrivs nu formandet av meddelanden enligt uppfinningen. Med signal avses i det följande den information som mottages i en kanal i en ram. Den kan således utgöra innehållet i en hel tidlucka, en del av en tidlucka samt flera tidluckor i en mottagen ram. På en första inkommande telekommunikationsledning PCM2 mottages fem på varandra följande ramar, ram nr 1 till och med ram nr 5, där innehållet i de i ramarna innefattade tidluckorna lagras i den första ingángsbufferten 74, förfarandesteg 140. Den första meddelandeskrivningsanordningen 66 avläser sedan cykliskt en tabell i den första skrivdeskriptorenheten 102, vilken tabell innefattar en uppsättning i förväg upprättade deskriptorer 108, 110 och 112 som vardera utpekar en signal i en tidlucka i varje ram i ingángsbufferten 74. Varje sådan deskriptor innefattar en global adress 128, en mellanadress 127, en lokal adress 126, en deskriptorpekare 125 samt ett styrfält 124. Deskriptorn innefattar även en buffertpekare som pekar på den position i den första ingángsbufferten 74 där signalerna som överförts i en viss tidlucka i de fem ingående ramarna är lagrad. Varje .nun nå.. o. 10 15 20 515172 18 deskriptor utpekar således fem positioner i ingàngsbufferten där fem signaler från en tidlucka i fem på varandra följande ramar är lagrad. Den första meddelandeskrivningsanordningen 66 går då igenom var och en av deskriptorerna 108, 110, 112, hämtar den av en sådan deskriptor 112 utpekade signalen. och. adderar den i deskriptorn innefattade adressen till signalen för att bilda ett meddelande 114, förfarandesteg 142. Alla deskriptorer 108, 110, 112 har upprättats i förväg av det i växelenheten innefattade överordnade övervakningsorganet under användande av signalering.

Därvid är signalen i en av de inkommande tidluckorna i pà varandra följande ramar i en kanal en så kallad signaleringskanal och informationen i denna kanal överföres från den första ingàngsbufferten till det överordnade övervakningsorganet, vilket därefter bestämmer deskriptoradress i beroende av denna signalering. Därefter sänder meddelandeskrivningsanordningen_ 66 meddelandet till dirigeringsanordningen 60 i noden, förfarandesteg 144. Sändning av meddelandet går till på så sätt att meddelandeläsningsanordningen 66 lägger meddelandet i den första meddelandeskrivningsbufferten 94, som är en buffert av FIFO-typ, från vilken buffert meddelandet sedan sändes till porten 89 pà dirigeringsanordningen 60.

Under hänvisning till fig. 1, 2, 5 och 6b mottages sedan meddelandet 114 i dirigeringsanordningen 60, där denna drigeringsanordning antages befinna sig i den sjätte noden 28.

Dirigeringsanordningen 60 mottager samtidigt flera andra meddelanden från den anslutna första perifera höghastighetslänken 20, förfarandesteg 146.

Dirigeringsanordningen jämför sedan den globala adressen 128, mellanadressen 127 och den lokala adressen 126 med förinställda värden, förfarandesteg 147. Styrorganet har således förinställda 10 15 20 25 :ao 515 172 19 värden för den globala adressen, det vill säga den slinga noden befinner sig i, mellanadressen, det vill säga nodens adress eller adressen till själva dirigeringsanordningen samt till den eller de meddelandeläsningsanordningar som är anslutna till dirigeringsanordningen. Skiljer sig något av de förinställda värdena från. motsvarande globala adress eller mellanadress i mottagna meddelanden, förfarandesteg 148, så sändes dessa meddelanden ut på slingan eller den första perifera höghastighetslänken 20, förfarandesteg 150. Överenstämmer ovanstående adresser med 'värdena, förfarandesteg 148, sändes däremot sådana meddelanden till den meddelandeläsningsanordning i noden som är ansluten till dirigeringsanordningen, förfarandesteg 152. I vårt exempel mottages meddelandet 114 på porten 89, där styrorganet 82 analyserar meddelandets adress och om det är avsett för någon annan nod än den egna placeras det i den andra mellanlagringsbufferten 88, också den av FIFO-typ.

Skulle däremot meddelandet vara avsett för någon meddelandeläsningsanordning i samma nod, placeras meddelandet i den tredje mellanlagringsbufferten 90, även den av FIFO-typ, och matas till den meddelandeläsningsbuffert, exempelvis den andra meddelandeläsningsbufferten 96, som är associerad med meddelandets lokala adress. All jämförelse som sker i dirigeringsanordningen mellan de olika adresserna sker väsentligen i form av bitjämförelse så att varje meddelande kan dirigeras för sändning till höghastighetslänk eller meddelandeläsningsanordning väsentligen direkt. På detta vis undvikes kontroll i tabeller för att se vart ett næddelande skall sändas och därmed hàlles dirigeringsanordningen enkel och billig. Alla dirigeringsanordningar som ej ingår i någon brygga arbetar på ovan nämnda sätt. 10 3.5 20 »adressen för slingan 20.

S15 172 20 De bryggor som i fig. 1 användes för att sammanbinda tvà höghastighetslänkar eller slingor är väsentligen två stycken dirigeringsanordningar som sammankopplats, och saknar således kopplingsanordning. Hur en sådan brygga arbetar kommer nu att beskrivas med hänvisning till fig. 1 och fig. 6c.

När exempelvis dirigeringsanordningen i den fjärde noden 24 i den första mottager en ström av bryggan meddelanden, förfarandesteg 154, jämför dess styrorgan den globala adressen i varje meddelande som mottagits från den första perifera höghastighetslänken eller slingan 20 med ett förutbestämt värde, förfarandesteg 156, där det förutbestämda värdet är detsamma som Om den globala adressen är lika med värdet, förfarandesteg 158, så sändes meddelandet vidare i slingan 20, förfarandesteg 160. Skiljer sig däremot den globala adressen från det förutbestämda värdet, förfarandesteg 158, så kopplas meddelandet över till dirigeringsanordningen i den första noden 14, vars styrorgan är anordnat att mata ut detta meddelande pà den första centrala höghastighetslänken 10, förfarandesteg 162. Självfallet arbetar bryggan pà motsvarande sätt i motsatt riktning. Även denna jämförelse sker i form av bitjämförelse och är således mycket snabb och enkel.

I vårt exempel är meddelandet avsett för en meddelandeläsningsanordning i en annan nod och vi antar här att meddelandet skall sändas från den sjätte noden 28 till den fjortonde noden 52. Det kan för övrigt nämnas att växelenheten är ickeblockerande, det vill säga att varje lokal höghastighetslänk är dimensionerad för att kunna ta emot alla meddelanden som sändes från alla noder i länken och sända dem vidare till den centrala höghastighetslänken utan att meddelandena buffras någon längre tid och den centrala .nd . . . . . . ' .- 10 15 20 25 30 515172 21 .n fi.. höghastighetslänken är dimensionerad för att kunna ta emot alla sådana meddelanden från alla perifera höghastighetslänkar utan motsvarande buffring i bryggorna. Därmed har givetvis den centrala höghastighetslänken en högre överföringshastighet än de lokala höghastighetslänkarna och denna är väsentligen lika med hälften av summan av de lokala höghastighetslänkarnas överföringshastighet.

Dirigeringsanordningen. 60 i den sjätte noden 28 mottager en ström av seriella meddelanden på höghastighetslänken 10, omvandlar dem till parallell form och analyserar adresserna för varje meddelande som färdas genom noden. När den upptäcker en lucka i form av ett tomt meddelande, hämtar den meddelandet från bufferten 88, omvandlar det till ett seriellt meddelande och matar ut det i strömmen i stället för det tomma meddelandet. Har den inga meddelanden i bufferten 88 som skall ut på transportnätet, matas det tomma meddelandet vidare till parallell/serieomvandlaren 62. Om dirigeringsanordningen 60 mottager ett meddelande från höghastighetslänken och bufferten 88 är tom, tillser styrorganet 82 att ett tomt meddelande alstras i meddelandealstringsorganet 80 och tillföres strömmen i den position. det borttagna meddelandet adresserat till noden hade. Ett tomt meddelande har en speciell struktur som varje dirigeringsanordning 60 igenkänner. Det kan även ha uppträtt ett tomrum pà grund av ett meddelande som hämtats till noden från strömmen. Meddelandet forslas således ut pá höghastighetslänken 20 och passerar den sjunde noden 30 för att anlända till den fjärde noden 24, i vilken nod den globala adressen analyseras och meddelandet kopplas till den centrala höghastighetslänken 10 via den första noden 14. I denna centrala höghastighetslänk 10 passerar sedan meddelandet den andra noden 16 och når den tredje noden 18, där meddelandet kopplas till den femte perifera 10 15 20 515172 22 ~ - u . . n. höghastighetslänken 46. Slutligen när meddelandet den fjortonde noden 54, vilken inhämtar meddelandet på grund av den globala adressen och dess dirigeringsanordning 60 lagrar meddelandet 114 i den första mellanlagringsbufferten 86, även den en FIFO- buffert, och vidarebefordrar sedan meddelandet i beroende av den lokala adressen till den andra meddelandeläsningsbufferten 96, för behandling i den andra meddelandeläsningsanordningen 68.

Hur meddelandet sedan sändes fràn meddelandeläsningsanordningen' till en PCM-länk kommer nu att beskrivas under hänvisning till fig. 3, 4b, 5 och 6d. Den andra meddelandeläsningsanordningen 68 i destinationsnoden nämnda meddelande frán mottager 114 dirigeringsanordningen 60 i den andra meddelandelagringsbufferten 96, förfarandesteg 166. Meddelandets globala, mellan- och lokala adress 128, 127 och 126 jämföres med i förväg lagrade värden, förfarandesteg 168. Om dessa adresser ej överensstämmer med motsvarande förutbestämda värden, förfarandesteg 170, sändes meddelandet 114 tillbaka till dirigeringsanordningen 60, förfarandesteg 172. Om adresserna däremot överensstämmer med detta värde, förfarandesteg 170, lagras meddelandets nyttolast 122 i positioner i utgàngsbufferten 76 som indirekt bestämmes av deskriptorpekaren 125 i meddelandet, förfarandesteg 174. Deskriptorpekaren pekar härvid Lu: en deskriptor 120 5. den andra läsdeskriptorenheten 104, vilken deskriptor utpekar de lägen i den andra utgàngsbufferten 76 som nyttolasten av meddelandet skall lagras i. Därefter sändes signalerna som utgjorde nyttolasten i. den tidlucka som kanalen har upprättats i fem utgående ramar, förfarandesteg 176. Deskriptorerna 116, 118, 120 i. den andra läsdeskriptorenheten 104 har även de upprättats i förväg av det överordnade övervakningsorganet vid nämnda signalering. 10 15 20 515172 '23 - Q - - . ..

Jämförelsen av om ett meddelande har kommit rätt sker även här mycket snabbt och i form av bitjämförelse.

Den uppfinning som beskrivits kan varieras på flera sätt. Man har i. samtliga fall en fast meddelandelängd. Dock kan nyttolasten i ett meddelande fyllas helt eller delvis. I en variant av uppfinningen adderas en adress till varje signal som upptar en tidlucka eller en del av en tidlucka. Det meddelande som skapas kan då i en variant ha en adress som direkt utpekar den position i motsvarande utgångsbuffert som den skall sändas frán. En sådan lösning innebär att man skulle kunna undvara en läsdeskriptorenhet. Nackdelen med detta arrangemang är dock att adressen. måste vara större och mer utrymmeskrävande än när adressen innefattar en pekare till läsdeskriptorenheten och således försämras hela systemets överföringskapacitet.

Med läsdeskriptorenhet kopplad till meddelandeläsningsanordningen kan man däremot enkelt innefatta mer än en signal i ett meddelande. Det föredragna antalet signaler är i det föreliggande fallet fem stycken, men både fler eller färre är givetvis möjliga. Meddelandenas längd kan således varieras och val utförs vid av storleken pà meddelandena idriftsättning' av' växelenheten. Detta. möjliggör' en. växelenhet som är flexibel och kan anpassas efter olika krav och olika växlingsmiljöer.

I jämförelse med ATM-standarden förekommer här skall ingen längre buffring av meddelanden som transporteras ut på transportnätet, som annars skulle kunna förorsaka stockning. Man garanterar att ett meddelande kopplas genom växelenheten inom en viss tid. Varje enskilt meddelande behandlas väsentligen i realtid och tas närmast omedelbart omhand av de meddelandeläsningsanordningar de är adresserade till. fl . . - n. '515172 24 Fördröjningstider kan väl förutses och beräknas. Fördröjningen genom växelenheten består väsentligen av fyra olika delfördröjningar, en första delfördröjning på grund av mottagning av en ram, 0 - 1 ramperiod, en andra delfördröjning för att fylla signalerna i ramarna i en ingångsbuffert, 1 ramperiod per signal i meddelandet, en tredje delfördröjning på grund av transport till utgångsbufferten, 1 ramperiod per signal i meddelandet, samt en fjärde delfördröjning på grund av sändning i utgångsbufferten O - 1 ramperiod. För ett meddelande innehållande fem signaler erhålles således en fördröjning genom växelenheten av högst 12 ramperioder, där en ramperiod är den tid det tar att mottaga en ram pá en PCM-ledning.

I fig. 7 visas en variant av växelenheten enligt uppfinningen.

Denna innefattar liksom tidigare den centrala höghastighetslänken 10 med de första, andra och tredje bryggorna 14, 24 och 16, 38 samt 50 , 18 och de första, tredje och femte perifera höghastighetslänkarna 20, 34 och 46. Dock är det här sä att de första, tredje och femte perifera höghastighetslänkarna 20, 34 och 46 är anslutna till vardera en ytterligare perifer höghastighetslänk 132, 134 och 131 via vardera en ytterligare brygga 138, 136 respektive 130. De första, tredje och femte perifera höghastighetslänkarna kan givetvis vardera anslutas till fler ytterligare slingor, men endast tre visas här av enkelhetsskäl. Meddelanden som sändes i denna struktur har då en annorlunda struktur än. meddelandena som 'visas i fig. 5. Det krävs nämligen ytterligare ett adressfält. Om vi antar att den globala adressen 128 och mellanadressen i meddelandet i fig. 5 är associerade med den första centrala höghastighetslänken respektive någon av de första, tredje och femte perifera höghastighetslänkarna på samma sätt som förut men att den lokala adressen 126 är associerad med en nod i någon av de ytterligare 10 15 20 flr; .H 515172 25 perifera höghastighetslänkarna, så krävs det en yttterligare mellanadress mellan mellanadressen 127 och den lokala adressen 126 för att adressera de ytterligare perifera höghastighetslänkarna. På detta vis bygges en hierarkisk struktur upp för växelenheten och det krävs ett adressfält i meddelandestrukturen för varje sådan hierarkisk nivå. Själva sändningen, mottagningen och vidarekopplingen av meddelanden gär till pá samma sätt som förut. De redundanta höghastighetslänkarna är utelämnade i. denna figur, men sådana kan givetvis användas även i denna växelenhet.

Vad som hittills har beskrivits är endast sändande av meddelanden fràn en meddelandeläsningsanordning till en meddelandeskrivningsanordning. I uppfinningen kan dock även styrorganet i en dirigeringsanordning i en nod sända meddelanden till andra dirigeringsanordningar. Meddelandet alstras då av styrorganet. De meddelanden som alstras av ett styrorgan på detta sätt har naturligtvis samma längd som vanliga meddelanden där trafiksignaler överföres. År emellertid meddelandet avsett för en annan dirigeringsanordning innefattar det information som pekar ut styrorganet i stället för lokaladress och deskriptorpekare. Dessa meddelanden lagras i mellanlagringsbuffertarna på samma sätt som övriga meddelanden.

Med ett sådant system gär det exempelvis att förmedla styrinformation fràn. det överordnade övervakningsorganet till ett styrorgan i en nod i växeln som befinner sig på ett mycket långt fysiskt avstånd från växelenheten i övrigt, såsom exempelvis i. en. annan stad. Dä kan styrinformation. överföres till detta styrorgan via ett annat styrorgan i växelenheten som befinner sig fysiskt sett mycket närmare det överordnade övervakningsorganet. På detta vis kan man undvika onödiga extra ...nu u» av v' o v u u . « u o' ø~ua u.. - v n u p v on oo u- 515 172 '2 26 kostnader för att åstadkomma styrledningar mellan det överordnade övervakningsorganet och noden på långt avstånd.

Adresser kan uppstå i transportnätet som ingen nod känner igen.

Meddelanden med sådana adresser kan blockera en slinga och försätta den ur funktion. Ett sätt att plocka bort dessa felaktiga meddelanden är att införa regeln att inget meddelande får passera mer än n noder i en slinga, där n är ett heltalsvärde. Detta åstadkommes genom att i kontrollfältet allokera minst en databit för användning som räknare, vilken uppräknas (eller nedräknas) ett eller flera steg varje gång meddelandet passerar varje nod i en slinga i transportnätet. Dä detta fält uppnått, överskridit eller underskridit ett visst speciellt fastställt värde tas meddelandet bort i transportnätet. Detta kan givetvis varieras på ett antal olika sätt.

Gruppskrivning kan även möjliggöras i anordningen enligt uppfinningen genom att styrfältet i meddelandet innefattar en gruppskrivningsbit och. en. dirigeringsanordning som sänder ett gruppskrivningsmeddelande på transportnätet adresserar detta meddelande till sig själv. Meddelandet slussas då ut pà höghastighetslänkarna på grund av att meddelandet har klassificerats som ett gruppskrivningsmeddelande_ Varje nod förutom den nod som detta meddelande sändes från är då anordnad att kopiera detta meddelande, i beroende av gruppskrivningbiten, men får ej ta bort meddelandet från transportnätet. När så gruppskrivningsmeddelandet når den nod som utsänt det plockas meddelandet av från höghastighetslänken utan att kopieras eftersom det har samma adress som noden. 515 172 :fi- '27 Uppfinningen är naturligtvis inte begränsad till beskrivna och i figurerna 'visade utföringsformerna, modifieras inom ramen för de bifogade patentkraven. de ovan utan kan

Claims (22)

10 15 20 25 S15 172 'za PATENTKRAV

1. Kopplingsanordning för inkoppling i en växelenhet och anslutning till minst en första telekommunikationsledning (PCM2, PCM4) för inkommande trafik, över vilken signaler överföres i tidluckor i pä varandra följande ramar (TS1, TS2, , TS-32), där en trafikkanal upptar en speciell, en del av en speciell eller mer än en speciell tidlucka i flera på varandra följande ramar, varvid kopplingsanordningen innefattar minst en ingángsbuffert (74, 78) för mottagning och lagring av minst en ram från en motsvarande telekommunikationsledning för inkommande trafik, k ä n n e t e c k n a d av en meddelandeskrivningsanordning (66, 70) ansluten till minst en första ingångsbuffert (74, 78) och en första skrivdeskriptorenhet (102, 106) ansluten till denna meddelandeskrivningsanordning, där skrivdeskriptorenheten innefattar i förväg upprättade deskriptorer (108, 110, 112) för signaler som har mottagits i den första ingàngsbufferten, där varje deskriptor innefattar en adress, varvid den första meddelandeskrivningsanordningen (66) är anordnad att för varje trafikkanal addera en adress (126, 128) från en deskriptor (112) till en nyttolast innefattande minst en del av en eller ett begränsat antal signaler (122) som har mottagits i nämnda trafikkanal för bildande av ett meddelande (114), där adressen utpekar en motsvarande andra meddelandeläsningsanordning (68) samt, åtminstone indirekt, minst en tidlucka eller en del av en tidlucka i minst en ram som nämnda nyttolast skall sändas i. på minst en andra, till den andra meddelandeläsningsanordningen ansluten, utgående telekommunikationsledning (PCM3), och sända meddelandet till den 10 15 20 (S15 112 '29 andra meddelandeläsningsanordningen, vartill längden på meddelandena kan varieras.

2. Kopplingsanordning enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d av lninst en. andra utgàngsbuffert (76) för anslutning till den andra telekommunikationsledningen (PCM3) och av att en andra meddelandeläsningsanordning (68) är ansluten åtminstone till den andra utgàngsbufferten (76) samt av att en dirigeringsanordning (60) är kopplad mellan den första meddelandeläsningsanordningen (66) och den andra meddelandeskrivningsanordningen. i kopplingsanordningen, varvid dirigeringsanordningen är anordnad att mottaga meddelanden (114) sända från den första meddelandeskrivningsanordningen och vidarebefordra dem till den andra meddelandeläsningsanordningen i beroende av meddelandenas adresser (126) och den andra meddelandeläsningsanordningen är anordnad att lagra varje mottagen Inyttolast (122) pà Ininst en, åtminstone indirekt av adressen bestämd, position i den andra utgàngsbufferten för sändning i minst en tidlucka eller en del av en tidlucka i minst en ram via den andra telekommunikationsledningen (PCM3).

3. Kopplingsanordning enligt patentkravet 2, k ä n n e t e c k n a d av en andra läsdeskriptorenhet (104) ansluten till den andra meddelandeläsningsanordningen (68), vartill den andra meddelandeläsningsanordningen är anordnad att lagra nyttolasten (122) i den andra utgàngsbufferten (76) i beroende av i förväg upprättad information (116, 118, 120) i den andra läsdeskriptorenheten, vilken information utpekas av adressen.

4. Kopplingsanordning enligt något föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d av att den första meddelandeskrivningsanordningen (66) innefattar en nmtsvarande 10 15 20 25 30 (515 m 30 första meddelandeläsningsanordning (64) ansluten till minst en första utgàngsbuffert (72) och den kombinerade första meddelandeläsnings- och. skrivningsanordningen. är anordnad att direkt lagra signaler som mottagits i den första ingångsbufferten (74) i nämnda första utgàngsbuffert, vilka signaler enligt information i minst en deskriptor i den första skrivdeskriptorenheten (102) är avsedda för en telekommunikationsledning (PCMl) ansluten till den första utgàngsbufferten.

5. Kopplingsanordning för inkoppling i en växelenhet och anslutning till minst en andra telekommunikationsledning (PCM3) för utgående trafik, över vilken signaler överföres i tidluckor (TS1, TS2, ... , TS-32) i pà varandra följande ramar, där en trafikkanal upptar en speciell, en del av en speciell eller mer än en speciell tidlucka i flera. på 'varandra följande ramar, varvid kopplingsanordningen innefattar minst en utgàngsbuffert (76) för varje utgående telekommunikationsledning för lagring av signaler som skall sändas i minst en ram, k ä n n e t e c k n a d av en andra meddelandeläsninganordning (68) ansluten åtminstone till den andra utgàngsbufferten, där den andra meddelandeläsningsanordningen är anordnad att mottaga minst ett meddelande (114) från en motsvarande första meddelandeskrivningsanordning (66), vilket meddelande innefattar (122) en nyttolast innefattande minst en del av en eller ett begränsat antal signaler för sändning i en trafikkanal i en eller flera på varandra följande ramar och en adress (126, 128) som pekar ut nämnda meddelandeläsningsanordning, och är anordnad att lagra nyttolasten (122) på minst en, åtminstone indirekt av adressen bestämd, position i den andra utgàngsbufferten för sändning i en trafikkanal i minst en tidlucka eller en del av en 10 15 20 25 515172 31 tidlucka i minst en ram via den andra telekommunikationsledningen, vartill längden pà meddelandena kan varieras.

6. Växelenhet innefattande ett överordnat övervakningsorgan (32) för upprättande och styrning av telekommunikationsförbindelser genom växelenheten, minst en första kopplingsanordning (61) som innefattar minst en första ingàngsbuffert (74) för anslutning till en första telekommunikationsledning (PCM2), över vilken signaler överföres i tidluckor (TS1, TS2, ... , TS-32), i pà varandra följande ramar, där en trafikkanal upptar en speciell, en del av en speciell eller mer än en speciell tidlucka i flera pà varandra följande ramar, där den första ingàngsbufferten mottager och lagrar minst en ram, och (76) minst en andra utgángsbuffert för anslutning till en andra utgående telekommunikationsledning för skall (PCM3) lagring av signaler som sändas, i nämnda utgående telekommunikationsledning, i. tidluckor i. på varandra. följande ramar, där en trafikkanal upptar en speciell, en del av en speciell eller mer än en speciell tidlucka i flera på varandra följande ramar, k ä n n e t e c k n a d av en andra meddelandeläsningsanordning (68) ansluten åtminstone till den andra utgàngsbufferten (76) och av att kopplingsanordningen även innefattar en första meddelandeskrivningsanordning (66) ansluten åtminstone till den första ingàngsbufferten (74) och en första skrivdeskriptorenhet (102) ansluten till denna första meddelandeskrivningsanordning, där nämnda skrivdeskriptorenhet innefattar i förväg upprättade deskriptorer (108, 110, 112) för signaler som har mottagits i den första ingángsbufferten, där varje deskriptor innefattar en adress (125, 126, 127, 128), . . o u o ø v. 10 15 20 å.. n. 515172 32 varvid den första meddelandeskrivningsanordningen. är anordnad att för varje trafikkanal addera en adress (126, 127, 128) från en deskriptor (112) i den första skrivdeskriptorenheten till en nyttolast (122) innefattande minst en del av en eller ett begränsat antal signaler som har mottagits i nämnda trafikkanal för bildande av ett meddelande (114), där adressen utpekar den andra meddelandeläsningsanordning (68) samt, åtminstone indirekt (125), minst en tidlucka i minst en ram som nyttolasten skall sändas i på den andra telekommunikationsledningen (PCM3), och sända meddelandet till den med utgàngsbufferten associerade andra meddelandeläsningsanordningen (68), där längden på meddelandena kan varieras, vartill den andra meddelandeläsningsanordningen är anordnad att mottaga och lagra nyttolasten (122) på minst en, åtminstone indirekt (125) av adressen bestämd, position i den andra utgàngsbufferten för sändning i minst en tidlucka eller en del av en tidlucka i minst en ram via den andra telekommunikationsledningen.

7. Växelenhet enligt patentkravet 6, k ä n n e t e c k n a d av att den första meddelandeskrivningsanordningen (66) är ansluten till en första dirigeringsanordning (60), vilken i sin tur är ansluten till en meddelandeläsningsanordning (64, 68), där dirigeringsanordningen innefattar organ för mottagning av meddelanden (58, 89), organ (86, 90) för sändning av meddelanden till nämnda anslutna meddelandeläsningsanordning och ett styrorgan (82), vilket styrorgan är anordnat att jämföra adressen på mottagna meddelanden med minst ett, för nämnda dirigeringsanordning specifikt förutbestämt värde, där åtminstone ett av Ineddelandena har ent nyttolast innefattande minst en del av en eller ett begränsat antal signaler (122) som n | a > 7 u. 10 15 20 25 515 61-72) 33 v » a o - . ' .n u . v u o « v ;n har mottagits i en trafikkanal och en adress innefattande en lokal adress (126), vartill styrorganet är anordnat att koppla mottagna meddelanden som innefattar lokal adress till en till dirigeringsanordningen ansluten meddelandeläsningsanordning (68) som denna lokala adress utpekar.

8. Växelenhet enligt patentkravet 7, k ä n n e t e c k n a d av att den andra utgàngsbufferten (76) och den andra meddelandeläsningsanordningen (68) är innefattade i den första kopplingsanordningen och av att den andra meddelandeläsningsanordningen (68) är ansluten till den första medde1andeskrivningsanordningen (66) via nämnda första dirigeringsanordning (60).

9. Växelenhet enligt patentkravet 8, k ä n n e t e c k n a d av att den första dirigeringsanordningen (60) även är ansluten till ett transportnät i växelenheten via ett organ (62) för sändning av meddelanden på transportnätet, och varje meddelande dessutom innefattar en transportnätsadress (127, 128), varvid styrorganet (82) i den första dirigeringsanordningen (61) dessutom är anordnat att koppla mottagna meddelanden till transportnätet om transportnätsadressen i dessa meddelanden ej överensstämmer med nämnda specifika förutbestämda värde och att koppla mottagna meddelanden som innefattar lokal adress, om transportnätsadressen överensstämmer med det förutbestämda värdet, till en till dirigeringsanordningen ansluten meddelandeläsningsanordning (68) som denna lokala adress utpekar, vartill den andra utgàngsbufferten (76) och den andra meddelandeläsningsanordningen (68) är innefattade i en andra kopplingsanordning, vilken är ansluten till transportnätet via 10 15 20 515172 (34 en andra dirigeringsanordning (60), så att meddelanden från den första meddelandeskrivningsanordningen avsedda för den andra meddelandeläsningsanordningen sändes till den första dirigeringsanordningen, till vilken är anordnad att 'vidarebefordra meddelandena den andra dirigeringsanordningen via transportnätet i beroende av transportnätsadressen.

10. Växelenhet enligt patentkravet 9, k ä n n e t e c k n a d av att transportnätet innefattar minst en ringformad höghastighetslänk (20, 34, 46) och alla dirigeringsanordningar är anordnade att sända meddelanden (114) i en riktning i denna ring.

11. ll. Växelenhet enligt patentkravet 10, k ä n n e t e c k n a d av att transportnätet är hierarkiskt av flera uppbyggt ringformiga höghastighetslänkar (10, 20, 34, 66; 10, 20, 34, 46, 131, 132, 132) vilka i den lägsta hierarkiska nivån (1020, 34, 46; 131, 132, 134) är anslutna till kopplingsanordningar via motsvarande dirigeringsanordningar, där ett dirigeringsanordnings- och kopplingsanordningspar bildar en nod (26, 28, 30, 40, 42, 44, 52, 54, 56) i en Sådan höghastighetslänk i den lägsta hierarkiska nivån och höghastighetslänkarna vid den lägsta hierarkiska nivån är vardera endast kopplade till en höghastighetslänk (l0; 131, 132, 134) på en högre hierarkisk nivå via en brygga (14, 16, 24, 38, 50; 14, 16, 24, 38, 50, 130, 136, 138), där varjeg brygga innefattar organ för mottagning av meddelanden (58, 89) från en första av höghastighetslänkarna, organ (62) för vidaresändning av meddelanden på samma höghastighetslänk, organ (86, 62) för koppling av meddelanden till en andra av höghastighetslänkarna och ett styrorgan (82), vilket är anordnat att jämföra en global adress (128) som är innefattad i transportnätsadressen (128) med n u o . o. aan lO 15 20 I; 25 ; - . ~ . .1 ;: .' ' ' I f n o; = ø u § ø | u . . , . .. '35 minst ett, för nämnda brygga specifikt, förutbestämt värde, vilken global adress utpekar höghastighetslänkar, och att vidaresända i bryggan mottagna meddelanden på den första höghastighetslänken cm1 den globala adressen ej öwerensstämmer med «det förutbestämda. värdet samt att annars koppla. mottagna meddelanden till den andra höghastighetslänken.

12. Växelenhet enligt något av patentkraven 10 eller 11, k ä n n e t e c k n a d av att varje höghastighetslänk (10, 20, 34, 46) i transportnätet är associerad med en redundant höghastighetslänk (12, 22, 36, 48).

13. Växelenhet enligt något av patentkraven 6 - 12, k ä n n e t e c k n a d av att den första meddelandeskrivningsanordningen. (66) innefattar enl motsvarande första meddelandeläsningsanordning (64) ansluten till minst en första utgàngsbuffert (72) och den kombinerade första meddelandeläsnings- och skrivningsanordningen. är anordnad att direkt lagra signaler* mottagna i den första ingångsbufferten (74) i nämnda första utgàngsbuffert, vilka signaler enligt information i den första skrivdeskriptorenheten (102) är avsedda för en telekommunikationsledning (PCM1) ansluten till den första utgångsbufferten.

14. Växelenhet enligt något av patentkraven 6 - 13, k ä n n e t e c k n a d av att dirigeringsanordningar även kan sända och mottaga meddelanden och där alla næddelanden (114) innefattar ett styrfält (124).

15. Växelenhet enligt patentkravet 14, k ä n n e t e c k n a d av att styrorganet i. en dirigeringsanordning är anordnat att alstra ett gruppskrivningsmeddelande som innefattar en gruppskrivningsindikering i styrfältet och den 10 15 20 u» gun 515172 36 transportnätsadress (127, 128) som anger den dirigeringsanordning som alstrat meddelandet, att sända gruppskrivningsmeddelandet på transportnätet och borttaga ett gruppskrivningsmeddelande adresserat mottaget med den egna transportnätsadressen, vartill styrorganen i alla andra dirigeringsanordningar är anordnade att kopiera gruppskrivningsmeddelandet och sända originalet vidare i beroende av gruppskrivningsindikeringen.

16. Växelenhet enligt något av patentkraven 10 - 15, k ä n n e t e c k n a d av att varje meddelande innefattar ett styrfält (124), vilket kan innefatta en eller upp- nedräkningsbar felindikering, varvid en eller flera dirigeringsanordningar anslutna till en höghastighetslänk är anordnade att upp- eller nedräkna felindikeringen varje gäng den passerar i höghastighetslänken och att någon dirigeringsanordning i länken är anordnad att ta bort meddelandet från transportnätet om felindikeringen har erhållit ett förutbestämt värde efter upp- eller nedräkningen.

17. Förfarande för sändning av signaler inom en Växelenhet från en första telekommunikationsledning (PCM2) för inkommande trafik till en andra telekommunikationsledning (PCM3) för utgående trafik, över vilka telekommunikationsledningar signaler överföres i. tidluckor (TS1, TS2, ... , TS-32) i pà 'varandra följande ramar, där en trafikkanal på en telekommunikationsledning upptar en speciell, en del av en speciell eller mer än en speciell tidlucka i flera på varandra följande ramar och innefattande stegen mottagning av minst en ram med signaler från den första telekommunikationsledningen, (140), (140), - . a. n | - v | - ø ; . , , ., 10 15 20 51 s 172 '37 addering för varje trafikkanal, i en första meddelandeskrivningsanordning (66), av en adress (126, 128) till en nyttolast (122) innefattande minst en del av en eller ett begränsat antal signaler som mottagits i minst en ram på den första telekommunikationsledningen för att bilda ett meddelande (114), där adressen utpekar en andra meddelandeläsningsanordning (68) samt, åtminstone indirekt, minst en tidlucka eller en del av en tidlucka i minst en ram som nyttolasten skall sändas i pà den andra utgående telekommunikationsledningen, (142), och sändning av meddelandet genom växelenheten från den första meddelandeskrivningsanordningen till den andra meddelandeläsningsanordningen (144 - 166), varvid längden på meddelandena kan varieras.

18. Förfarande enligt patentkravet 17, och innefattande de ytterligare stegen mottagning av meddelandet (114) i den andra meddelandeläsningsanordningen (68), (166), och sändning av nyttolasten (122) i en eller flera tidluckor i en eller flera pà varandra följande ramar på den andra utgående telekommunikationsledningen (PCM3), (176).

19. Förfarande enligt patentkravet 18, varvid meddelandet (114) innefattar en lokal adress (126) och steget sändning genom växelenheten (144 - 166) innefattar sändning av meddelandet från den första meddelandeskrivningsanordningen (66) till en första dirigeringsanordning (60), (144), mottagning av næddelandet i den första dirigeringsanordningen, (146), och koppling av meddelandet till en ansluten. meddelandeläsningsanordning (68) som denna lokala adress utpekar, (152).

20. Förfarande enligt patentkravet 19, varvid meddelandet dessutom innefattar en transportnätsadress (127, 128) och steget sändning genom växelenheten (144 - 166) dessutom innefattar 10 15 20 515172 s . s | | n u v. '38 jämförelse, i den första dirigeringsanordningen, av transportnätsadressen med minst ett, för nämnda dirigeringsanordning specifikt, förutbestämt värde, (147), där steget koppling av meddelandet till en ansluten meddelandeläsningsanordning, (150), endast utföres om transportnätsadressen är lika med värdet, (148), och att annars de följande stegen utföres: sändning av meddelandet på transportnätet, (150 - 162), mottagning av meddelandet från transportnätet i en andra dirigeringsanordning, (146), jämförelse av transportnätsadressen. med xninst ett, för denna dirigeringsanordning specifikt, förutbestämt värde och sändande av meddelandet till en av den lokala adressen utpekad meddelandeläsninsanordning om transportnätsadressen är lika med det förutbestämda värdet, (152) och annars vidaresändning av meddelandet på transportnätet, (150 - 162).

21. Förfarande enligt patentkravet 20, varvid transportnätsadressen innefattar en global adress (128) och steget sändning av meddelandet (114) på transportnätet (150 - 162) innefattar sändning av meddelandet till en första höghastighetslänk (20), (150), mottagning av næddelandet i en brygga, (166), jämförelse, i bryggan, av den globala adressen med ett, för nämnda brygga specifikt, förutbestämt värde och vidaresändning av meddelandet i den första höghastighetslänken, (160), om adressen är lika med värdet, (158), och annars koppling av' meddelandet över till en andra höghastighetslänk (io), (162).

22. Förfarande för mottagning av signaler inom en växelenhet för sändning på en telekommunikationsledning (PCM3) för utgående trafik, över vilken telekommunikationsledning signaler skall överföras i. tidluckor (TS1, TS2, ... , TS-32) i på 'varandra 10 15 515172 39 följande ramar, där en trafikkanal på en telekommunikationsledning upptar en speciell, en del av en speciell eller mer än en speciell tidlucka i flera på varandra följande ramar och innefattande stegen meddelande (114) i en andra (68) innefattande minst en del mottagning av minst ett meddelandeläsningsanordning där meddelandet innefattar en (122) begränsat antal signaler som skall sändas i minst en eller en nyttolast av en eller ett minst en ram på den (126, adressen utpekar den andra meddelandeläsningsanordningen samt, tidlucka i utgående 128), där del av en telekommunikationsledningen samt en adress indirekt, den eller de ramar skall åtminstone position i den sändas i på den andra utgående (166), och sändning av nyttolasten i en eller flera på varandra följande signalerna telekommunikationsledningen, ramar på den utgående telekommunikationsledningen (176), vartill längden på meddelandena kan varieras.