SE512094C2 - Skär för spårstickning - Google Patents

Description

512 094 10 15 20 25 30 2 Dessa och ytterligare syfien har uppnåtts genom att utforma ett skär för spårsvarvning med de i patentkravets 1 kärmetecknande del angivna särdragen.

I åskådliggörande men icke begränsande syfte kommer en föredragen utföringsform av uppfinningen nu att närmare beskrivas, under hänvisning till de bifogade ritningama.

Dessa presenteras kort härmed: Figur 1 visar ett skär enligt uppfinningen i perspektivvy, snett ovanifrån.

Figur 2a visar samma skär som figur 1, rakt framifrån.

Figur 2b visar ett alternativt utförande av ett skär.

Figur 3 visar samma skär som figur 1, rakt ovanifrån.

Figur 4 visar samma skär som i figur 1, sett ovanifiån och i ingrepp med ett arbetsstycke.

Figur 5 visar en detalj förstoring av ett skärhöm hos skäret som visas i figur 4.

Figur 1-3 visar ett skär för spårsvarvning enligt uppfinningen innefattande en parallellepipedformad kropp med en överyta 1, en bottenyta 2, en främre ändyta 3, en bakre ändyta 4, samt motstående planparallella sidoytor 5, 6. Skäret är vanligen tillverkat av skiktbelagd eller ibland obelagd hårdmetall, överytan 1 och bottenytan 2 är formade med i längdriktningen konkava V-formade kilspår la och 2a. Altemativt kan dock skäret ha ett utförande enligt Fig. 2b, där de på ömse sidor om det centrala konkava spåret 2a utbildade bottenstödytoma 2b, 2c, har sned lutning och är avsedda att stödja mot motsvarande sneda stödytor i en bladhållare på det sätt som är beskrivet i svensk p.ans. 9703434-2, vars innehåll härmed inkorporeras. Skärets centrala del utgör en skaftdel med ett i varje ände utbildat skärhuvud. Vardera skärhuvudet uppvisar en ändyta sammansatt av en övre släppningsyta 7 som vid skär-ningen med överytan 1 bildar en tvärgående skäregg 8a, som via en hörnradie R] övergår i sidoskäreggar 8b.

Släppningsytan 7 övergår via en tvärgående brytlinje 9 i en nedre yta 10, som utsträckes väsentligen vinkelrätt mot bottenytan 2. Skärets främre och bakre parti uppvisar därutöver sidosläppningytor 11, 12, som är utbildade på skäipartier som utskjuter något i sidled från skåret i övrigt och via en lodrät brytlinj e 13 bildar övergång till sidoytan 5. 10 15 20 25 30 512 094 3 Den övre ytan närmast eggen 8 utgör en spånyta utsträckt inåt från skäreggen 8, utformad med ett spånformarorgan 14 i form av en skäreggen genombrytande urtagning mellan två åtskilda åsar 20 och 21. Härigenom blir skäreggen 8 konkav i förhållande till den övre ytan 1 och utformad med en spånvinkel som varierar utmed skäreggens längd så att den är mer positiv vid dess centrala parti 8a än vid dess ändpartier 8c och 8d. De inre sidoytoma 14 b och 14c, som i sidled avgränsar spånformaren 14, avgränsar en vinkel a och bildar ett centralt, axiellt riktat rännparti l4a, som sträcker sig i en axiell riktning utmed den övre ytan 1 vars djup först tilltar från eggen för att senare på större avstånd från eggen 8, börja avta. Vinkeln o: skär likforrnigt utmed den axiella riktningen, i en riktning bort från skäreggen 8. Samtidigt är utförandet sådant att de från åsarna snett nedåt lutande inre sidoytomas l4b och 14c bredd minskar likforrnigt från en bred area nära skäreggen och till en minimiarea vid det relativt eggen 8 upphöjda partiet l4d resp 14e.

De inre sidoytornas bredd, i riktning bakåt, förblir sedan väsentligen konstant efier att partiema l4d och 14e passerats. Sidoytoma l4b och 14c konvergerar i sina bakre partier för att slutligen mötas i form av en konkavt rtuidad ändavslutning l4f.

I figur 4-5 visas närmare ett skär enligt figur l-3 i ingrepp med ett arbetsstycke A.

Varje hörnparti på översidan 1 har en kontur i forrn av en konvex enhetlig krökningsradie R,. Härigenom bildas en hömegg 15, som övergår i närmast belägna parti 8c av huvudskäreggen 8, samt en biskäregg 16 eller ”wiper”. I syfie att förstärka eggen kan denna biskäregg 16 eventuellt vara försedd med en primärfas. Som framgår av figur 4 är biskäreggen 16 utformad med en radie Rz som är väsentligt större än hörneggens 15 radie RI. Wipereggen 16 ansluter därefter bakåt till en andra radieövergång 17 vars radie R, är väsentligt mindre än Rz. Radieeggen 17 övergår i sin tur bakåt i biskäreggen 8b vars sidosläppningsvinkel bör vara l-5°, företrädesvis 2-3°.

Biskäreggens 16 radie R; väljes sådan att den överensstämmer med radien hos ett rundskär. Biskäreggen kan således sägas utgöra ett segment av ett imaginärt, cirkelrunt rundskär. Den väsentliga fördelen gentemot ett rundskär är emellertid att hömeggen 15 10 512 094 4 och radieeggen 17 alstrar betydligt smalare och tjockare spånor än vad ett rundskär skulle ha gjort under samma operationsparametrar, vilket ger god spånkontroll. På grund av att radien R; välj es betydligt större än RI uppnås en gynnsam ”wiper”-effekt, vilket i sin tur ger väsentligt förbättrad ytjämnhet. Oñast kan en efterföljande finbearbetriing elimineras.

I syfte att uppnå optimal spånkontroll bör de olika radieeggarnas radier ligga inom följande intervall: RI: Rz: R3: O,l-l2 mm, företrädesvis 0,2-2 2,5-2O mm, företrädesvis 2,5-5 O,1-2 mm, företrädesvis 0,2-0,5

Claims (7)

*y 10 15 20 25 30 512 094 Batentkrasf

1. Skär för framförallt spårsvarvningsoperationer i metalliska arbetsstycken, innefattande en skaftdel (2) och ett främre skärhuvud, varvid skafidelen omfattar en översida ( 1), en undersida (2) samt mellan dessa två sidor sig sträckande planparallella sidor (5, 6) varvid översidans brytlinje med en främre släppningssida (7) utsträckes vinkelrätt mot skärets längdriktning och utgör huvudegg (8) och översidans brytlinjer med de laterala släppningssidoma utgör sidoeggar (8b) med ändamålsenlig sidosläppningsvinkel, k ä n n e t e c k n a t därav, i kombination, a) att översidan hos det främre skärhuvudet uppvisar två i huvudsak i längdriktningen sig sträckande åtskilda åsar och en däremellan långsträckt spånbrytargrop (14a) och b) att mellan huvudskäreggen (8a, 8c, Sd) och biskäreggen (8b) är utformat en hömskäregg med varierande krökningsgrad innefattande en primär radieegg (15) med en mindre radie (RI) närmast huvudskäreggen och en andra radieegg (16) med större radie (Rz) och sträckande sig i huvudsak vinkelrätt mot huvudskäreggen.

2. Skär enligt krav 1, k ä n n e t e c k n at därav, att en tredje radieegg (17) med något mindre radie (R3) än järnfört med radien (Rz) är utbildad mellan nämnda andra radieegg (16) och biskäreggen (8b).

3. Skär enligt krav 2, k ä n n e t e c k n at därav, att biskäreggens (8b) sidosläppningsvinkel uppgår till l-5°.

4. Skär enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n at därav, att den primära radieeggens (15) radie är O,l-12 mm, företrädesvis O,2-2 mm.

5. Skär enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n at därav, att den andra radieeggens ( 16) radie är 2,5-20 mm, företrädesvis 2,5-5 mm. 512 094 6

6. Skär enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n at därav, att den tredje radieeggens (17) radie är O,1-2 mm.

7. Skär enligt krav 6, k ä n n e t e c k n at därav, att den tredje radieeggens (17) 5 radie är 0,2-O,5 mm.