SE505845C2 - Telekommunikationssystem och sätt att överföra mikroceller i detta - Google Patents

Description

505 845 2 teknik kommer att utvecklas och existera under en viss tid.

ATM stipulerar att data skall bäras i paket av fast storlek om 53 oktetter. Dessa paket benämns ATM-celler. ATM- cellens storlek påverkar emellertid vissa smalbandstjänster negativt. Användarinformation hörande till en dylik smalbands- tjänst, t.ex. röstsampel i tjänsten Plain Old Telephony Service (POTS), omvandlas i en användarterminal, t.ex. en telefon, eller någon annanstans till en lågfrekvent ström av digitala data.

Dessa data benämns data av rösttyp. Data av rösttyp kan härröra från andra informationskällor än rösten, såsom komprimerad video.

Tidåtgången för att sammansätta data och placera det i nyttolasten hos en cell medför en fördröjning som benämns cell- sammansättningsfördröjning. Sammansättning av tillräcklig mängd data av rösttyp från en användarterminal för att helt fylla en ATM-cell tar en avsevärd tid. Med en frekvens av 64 kbit/s, som är typisk för POTS, tar väntan på 48 oktetter, som kan få plats i nyttolasten hos en ATM-cell, 6 ms. Cellsammansättningsför- dröjningen är sålunda 6 ms.

Varje gång data av rösttyp i ovannämnda lågfrekventa strömformat inträder i en ATM-domän hos det blandade nätet, läggs en 6 ms cellsammansättningsfördröjning till den totala fördröjningen av data av rösttyp.

Data av rösttyp är fördröjningskänslig, särskilt som den hänför sig till interaktiva tjänster. Ofullkomligheter hos nätet nödvändiggör användning av ekoeliminatorer när den totala fördröjningen, innefattande t.ex. överföringsfördröjning, över- skrider ett visst värde. Detta värde beror på nätets kvalitet, och är många gånger mindre än 25 ms. Ekoeliminatorer bidrar till kostnaden för tjänstens tillhandahållande. över en fördröjning av 100 ms börjar en försämring av tjänsten att bli uppenbar för en användare, även med ekoeliminatorer.

Med en 6 ms cellsammansättningsfördröjning överskrids lätt den totala budgeten för röstdatafördröjning för att kunna uppnå en hög kvalitet hos tjänsten. Tjänstens kvalitet kanske t.o.m. inte är acceptabel för användaren. Nya rösttjänster, såsom mobiltelefoni, utnyttjar mindre bandbredd än traditionella POTS-tjänster. Cellsammansättningsfördröjningen för sådana tjänster av lägre bandbredd är större än för POTS, vilket ytter- 505 845 ligare förvärrar situationen.

ATM-celler kan valfritt fyllas endast delvis med röst- data, vilket medför en lägre cellsammansättningsfördröjning.

Bandbreddsverkningsgraden hos delvis fyllda ATM-celler är emel- lertid ej så hög som vid fullständigt fyllda celler. En ATM-cell som bär t.ex. 4 röstdataoktetter har en bandbreddsverkningsgrad av mindre än 10%.

En rimlig fördröjning av rösttypdata kan åstadkommas utan att uppoffra en mängd bandbredd i ATM-området, genom att bära rösttypdata i paket om variabel storlek i ATM-cellernas nyttolast. Sådana paket benämns mikroceller, eftersom de är typiskt avsevärt mindre än en ATM-cell, ehuru liknande till struktur och användning.

Ett flertal mikroceller får plats i samma ATM-cell.

Användningen förbättras ytterligare genom att tillåta en mikro- cell som inte passar i sin helhet i det återstående utrymmet i en ATM-cell, att delas i en första del, som fyller det åter- stående utrymmet hos en sådan ATM-cell, och andra del som place- ras i en annan ATM-cell.

Problemet i en nod för mottagning av mikroceller är emellertid hur man skall finna gränserna hos mikrocellerna så att mikrocellsynkronisering kan uppnås.

I GB 2,270,820-A beskrivs ett gränssnitt för STM/ATM- nät, där informationen bärs i paket, som i sin tur kan bäras i ATM-celler. Paritets- och paketstorleksindikator i paketets huvud används för synkronisering.

Sammandrag av uppfinningen.

Ett syfte med uppfinningen är att lösa ovannämnda problem att finna gränserna för mikroceller i en mottagande nod hos ett telekommunikationssystem.

Detta syfte och andra syften, som kommer att framgå nedan, uppnås genom ett sätt och ett system av det slag som definieras i patentkraven.

Enligt en första aspekt har det ovan definierade tele- kommunikationssystemet mikrocellgränsindikerande kod innefattan- de en mikrocellstartpekare belägen i varje ATM-cell i den första av dataenheterna och pekande mot en första ny mikrocell i ATM- cellens nyttolast. Mikrocellstartpekaren innefattar kod i stånd 505 845 4 att ange storleken hos den återstående delen av en delad mikro- cell.

Enligt en andra aspekt har telekommunikationssystemet mikrocellgränsindikerande kod innefattande en mikrocellstart- pekare belägen i var nzte ATM-cell i den första av dataenheterna och pekande mot en första ny mikrocell i ATM-cellens nyttolast.

Mikrocellstartpekaren innefattar kod i stånd att ange storleken hos den återstående delen av en delad mikrocell. Kod belägen i huvudet hos varje ATM-cell kan ställas för att ange huruvida den första dataenheten i ATM-cellen är en mikrocellstartpekare eller inte.

Vid bådadera av de ovannämnda aspekterna kan mikrocell- startpekaren anta ett värde som anger att hela återstoden av den efter mikrocellpekaren följande ATM-cellnyttolasten innehåller del av en mikrocell.

Enligt en tredje aspekt har telekommunikationssystemet mikrocellgränsindikerande kod innehållande mikrocelldelningsin- dikerande kod belägen i huvudet hos varje ATM-cell och i stånd att ställas för att ange huruvida den första mikrocellen i ATM- cellen är ny eller delad.

Enligt en fjärde aspekt har telekommunikationssystemet kod som anger att start av en ATM-cellnyttolast endast får ske med en ny mikrocell. Den mikrocellgränsindikerande koden in- nefattar kod för att åstadkomma att, om utrymmet hos den sista dataenheten i ATM-cellnyttolasten ej är tillräckligt för inför- ande av en ytterligare mikrocell, denna mikrocell kommer att sändas i nästa ATM-cell som hör till samma förbindelse. Utrymmet kommer att fyllas med en mikrocell som ej är tilldelad någon mikrocellförbindelse.

Vid alla av de ovannämnda aspekterna kan mikrocellstor- leksinformationen vara i form av en storleksindikator i huvudet hos varje mikrocell, eller vara belägen i en tabell.

Fördelar hos uppfinningen kommer att framgå av följande beskrivning.

Kort beskrivning av ritningarna.

Uppfinningen kommer nu att beskrivas närmare med hän- visning till bifogade ritningar, på vilka fig. 1 schematiskt visar ett telekommunikationssystem 505 845 innefattande en sändande entitet, en mottagande entitet och en däremellan belägen ATM-länk, fig. 2 schematiskt indikerar strukturen hos en ATM- cell, fig. 3 schematiskt visar exempel på strukturen hos en mikrocell, fig. 4a-c schematiskt åskådliggör grundprinciperna för en första metod för sammansättning av en mikrocellström i en ATM-cells nyttolast, fig. 5 något mera detaljerat anger hur mikroceller kan multiplexas och delas mellan ATM-celler enligt en första samman- sättningsmetod, fig. 6 schematiskt åskådliggör grundprinciperna för en andra metod för sammansättning av en mikrocellström i en ATM- cells nyttolast, fig. 7 schematiskt åskådliggör grundprinciperna för en tredje metod för sammansättning av en mikrocellström i en ATM- cells nyttolast, fig. 8 är ett högnivå funktionsflödesschema, som åskåd- liggör stegen vid hantering av data för överföring från en sändande entitet till en mottagande entitet, fig. 9 schematiskt åskådliggör arbetssättet hos en mikrocellsammansättningsfunktion enligt fig. 8, fig. 10 schematiskt åskådliggör en implementation av mikrocellsammansättningsfunktionen enligt fig. 9, fig. 11 är ett flödesschema, som åskådliggör samman- sättningsstegen som utförs av den i fig. 10 visade strukturen, fig. 12, 13 och 14a-c schematiskt åskådliggör arbets- sättet hos en ATM-cells sammansättningsfunktion, som ingår i den av figurerna 8-11 indikerade strukturen, å fig. 15 är ett flödesschema som åskådliggör ATM-länkens hantering i ATM-cellens sammansättningsfunktion, fig. 16 schematiskt åskådliggör den grundläggande funktionaliteten hos en ATM-cellisärtagningsfunktion och mikro- cellisärtagningsfunktion ingående i fig. 8, fig. 17 i större detalj, ehuru fortfarande schematiskt, åskådliggör ett exempel på ett utförande av strukturen enligt fig. 16, fig. 18 är ett grundläggande flödesschema, som åskåd- 505 845 6 liggör isärtagningsprocessen hos funktionaliteten enligt fig. 16, fig. 19a-c är flödesscheman som åskådliggör isärtaging av mikroceller sammansatta enligt de metoder som beskrivits med hänvisning till figurerna 4 och 5 respektive 6 och 7, fig. 20a-b är flödesscheman som i större detalj åskåd- liggör vissa steg i figurerna 19a-c, fig. 21 i vyer liknande de i fig. 4 åskådliggör grund- principerna för en fjärde sammansättningsmetod, fig. 22 är en vy identisk med den i fig. 13 och schema- tiskt åskådliggör exempel på ett utförande av en ATM-cellsamman- sättningsfunktion i samband med den fjärde metoden, fig. 23 är ett flödesschema som åskådliggör samman- sättningsstegen som utförs av strukturen enligt fig. 22 vid användning för utförande av metoden enligt fig. 21, fig. 24a-b bildar ett grundläggande flödesschema, som åskådliggör isärtagningsprocessen i metoden enligt figurerna 21- 23.

Detaljerad beskrivning av föredragna utföringsformer.

Fig. 1 visar schematiskt en sändande entitet 102 för sändning av ATM-celler, en mottagande entitet 104 för mottagning av ATM-celler, samt en däremellan anordnad länk 106, som leder ATM-celler från den sändande entiteten till den mottagande entiteten. Länken kan vara av en standardtyp som är väl känd för fackmannen. Närmare bestämt kan det röra sig om en enkel fysisk förbindelse, eller ett ATM-nät bestående av ett flertal fysiska förbindelser och noder. Länken 106 bär en ström av ATM-celler 108 med en nyttolast som kan innehålla mikroceller 110 av olika storlekar.

Den sändande entiteten 102 och mottagande entiteten 104 kan vara en väljare eller slutdestinationsutrustning. Som ex- empel kan det röra sig om en väljare av det slag som beskrivs i den svenska patentansökningen 9402051-8, inlämnad den 13 juni 1994, "Circuit emulating exchange using microcells". Samma väljare skulle även kunna användas som ändutrustning. Hänvisning till denna patentansökning kan ske vid behov för att klarlägga detaljer gemensamma för här och däri ingående detaljer.

Fig. 2 anger schematiskt strukturen hos en ATM-cell som 505 845 7 exempelvis kan innehålla ett huvud 202 om 5 oktetter och en nyttolast 204 om 48 oktetter. Ett ATM-huvud av standardtyp innehåller ett antal indikatorer. För att ange förbindelsetyp innehåller detta standard ATM-huvud en 12-bitkod benämnd Virtual Path Identifier, i fortsättningen hänvisad till som VPI och antydd vid 206, samt en 16-bitkod benämnd Virtual Channel Iden- tifier, fortsättningsvis hänvisad till som VCI och antydd vid 208.

För att kunna skilja mellan ATM användarceller och ATM icke-användarceller finns det vidare 3-bitkod benämnd Payload Type Indicator, fortsättningsvis hänvisad till såsom PTI-in- dikator, samt antydd vid 210. Endast ATM-celler, som identifie- ras som ATM användarceller kan bära mikroceller i sin nyttolast.

Den ATM användarceller identifierande PTI-koden skiljer mellan olika typer av s.k. Service Data Unit, nedan benämnd SDU-typ, hänvisande till ATM-cellens nyttolast. Koderna 0 och 2 indikerar sålunda SDU-typ=0 och koderna 1 och 3 indikerar SDU-typ=1.

ATM-huvudet 202 innehåller vidare 1-bitkod här benämnd Cell Loss Priority, fortsättningsvis förkortad CLP och antydd vid 212, samt 8-bitkod benämnd Header Error Check, fortsätt- ningsvis förkortad HEC, vilken används för cellsynkronisering och antyds vid 214.

Fig. 3 åskådliggör schematiskt exempel på en mikrocell- struktur. Mikrocellen omfattar i princip ett huvud 302 och en nyttolast 304. Huvudet innehåller 9-bitkod 306 benämnd Circuit Identifier, fortsättningsvis förkortad CID, 1-bitkod 308 benämnd Operation and Management bit, fortsättningsvis förkortad OAM, 1- bitkod 310 benämnd Parity 0 bit, fortsättningsvis förkortad P0, samt 1-bitkod 312 benämnd Parity 1 bit, fortsättningsvis för- kortad P1.

De 9 bitarna hos CID 306 är markerade som b0 till b8 i fig. 3. CID används för att identifiera en mikrocellkrets. Upp till 511 kretsar kan särskiljas i det angivna fallet.

OAM bit 308 skiljer mellan en användarmikrocell och en OAM mikrocell tilldelad samma krets. I fallet en användarmikro- cell innehåller mikrocellens nyttolast 304 användardata. I fallet en OAM mikrocell innehåller mikrocellens nyttolast 304 data, som används för funktions- och felhantering.

P0-biten 310 används för att uppnå udda paritet för P0- 505 845 8 biten och CID-bitarna 0,2,4,6,8. P1-biten 312 används för att uppnå udda paritet för P1-biten, OAM-biten och CID-bitarna 1,3,5,7. Paritetsbitarna används för att verifiera korrektheten hos CID- och OAM-bitarna.

Nyttolasten 304 innehåller användardata. Nyttolastens storlek definieras implicit av CID-värdet. Den verkliga storle- ken kan bestämmas vid förbindelseuppställning av kretsen, eller ha ett förutdefinierat värde för en viss CID. Mikrocellhuvudets storlek kan variera beroende på slaget av tillämpning.

Vissa tillämpningar behöver inget huvud med den i fig. 3 visade storleken. Hela huvudet kan exempelvis vara så litet som 6 bitar, vilket medger en CID av 4 bitar, en OAM-bit och en paritetsbit.

Vidare kan ytterligare indikeringskodfält tillföras, t.ex. för sekvensnumrering och storlek. En OAM mikrocell hörande till samma krets och ATM-förbindelse kan ha en annan storlek än användarmikrocellen. I detta fall kommer OAM mikrocellen att ha en fast storlek.

CID-värdet 0 används för otilldelade mikroceller som används för nedkoppling och implicit anger att den fyller den återstående delen av en ATM-cells nyttloast. Alla andra CID- värden definieras som tilldelade celler och reserveras för användarna. En otilldelad cell bortser från OAM-biten. En till- delad cell kan även användas för nedkoppling, men i detta fall med en fast storlek, t.ex. 2 oktetter. Ett eventuellt detekterat paritetsfel skall behandlas som om mikrocellen var otilldelad.

Den sändande entiteten 102 i fig. 1 bör innehålla organ för hantering av mikroceller och anbringande av dem i nyttolas- ten hos en ATM-cell. Mikrocellerna sammansätts enligt den för mikrocellen krävda strukturen. Alla bitar genereras i motsvarig- het därtill. Den sändande entiteten 102 bör kunna anpassa mikro- celler, som kommer från en väljare i stånd att hantera mikrocel- ler, eller ta användardata och placera dem i en mikrocell som överenskommits vid upprättande av en krets.

Den sändande entiteten 102 bör vidare vara i stånd att införa, med regelbundna intervaller, en OAM mikrocell i ett flöde, som är riktat till en krets. OAM mikrocellen innehåller informerande data, såsom antalet mikroceller och ansamlade kontrolldata, etc., sedan den sista OAM mikrocellen. Olika 505 845 9 metoder och scheman för att generera data från användardata för fel- och funktionshantering, som bärs av OAM mikrocellen är väl kända.

Upprättande av en krets, dvs. överenskommelse om en CID och dess storlek, uppnås genom väl känd standardiserad signale- ringsprocedur i ATM-nätet. Signaleringsproceduren säkerställer att tillståndsmaskiner för sammansättning och isärtagning i de sändande och mottagande entiteterna förses med samma statiska data.

Den mottagande entiteten 104 bör innefatta organ för isärtagning av en mikrocell. OAM-mikroceller hanteras enligt kända principer för fel- och funktionshantering. Användartillde- lade mikroceller kan mappas på en väljare i stånd att koppla mikroceller, eller tas isär till röstsampel eller något annat format, om vilket överenskommits vid upprättande av kretsen.

Otilldelade mikroceller kastas.

Nedan kommer några metoder för sammansättning av en mikrocellström i en ATM-cells nyttolast, dvs. för att finna mikrocellgränserna i en mottagande entitet, att beskrivas.

Grundläggande principer för en första metod kommer nu att beskrivas med hänvisning till fig. 4. Fig. 4a visar tre ATM- celler 402, var och en med ett huvud 404 och en nyttolast 406, varvid en första oktett av nyttolasten 406 även visas i en förstorad skala över cellerna 402 vid 408. Den första oktetten 408 innehåller en mikrocellstartpekare 410, nedan även hänvisad till såsom MSP-pekare, tillsmmans med två paritetsbitar P0 412 och P1 414. MSP-pekaren 410 används för att ange början av mikrocellen i ATM-cellens nyttolast 406, och paritetsbitarna 412 och 414 används för att verifiera korrektheten hos MSP-pekaren 410.

Huvudfunktionen hos MSP-pekaren 410 är att sammansätta mikrocellströmmen. Med MSP-pekaren 410 kan en förlorad mikro- cellsammansättning återställas inom ATM-cellens tidsram. P0- biten 412 används för att uppnå udda paritet för P0-biten och MSP-bitarna 1,3,5. P1-biten 414 används för att uppnå udda paritet för P1-biten och bitarna 0,2,4.

De återstående 47 oktetterna av ATM-cellens nyttolast 406 efter den första oktetten kan användas för mikroceller 416.

En mikrocell som inte går jämt upp med den sista oktetten i ATM- 505 845 cellens nyttolast kan delas och fortsätta i nästa ATM-cell, som hör till samma ATM-förbindelse (samma VPI och VCI), såsom in- dikeras vid 416' och 416". Om det inte finns någon tilldelad mikrocell för att fylla den återstående delen av ATM-cellens nyttolast måste en otilldelad mikrocell anbringas där. Den otilldelade mikrocellen är alltid lika stor som det återstående antalet oktetter i ATM-cellen. En mikrocellstorleksindikator belägen i huvudet hos den första mikrocellen av den första ATM- cellen 402 antyds som exempel medelst en pil 417, som pekar mot mikrocellens slut. Varje mikrocellhuvud bör innehålla en sådan storleksindikator, som anger storleken hos respektive tilldelad mikrocell. En alternativ möjlighet att ange storleken hos till- delade mikroceller genom tabellinformation beskrivs senare med hänvisning till fig. 17.

En mikrocell kan börja var som helst i ATM-cellens nyttolast. MSP-pekaren 410 räknar oktetter med början med värdet 1, som anger den första oktetten i ATM-cellens nyttolast och slutar med värdet 47, som anger den sista oktetten i ATM-cellens nyttolast. Värden lika med 0 eller större än 47 accepteras inte.

Med hänvisning till fig. 4b anger värdet 0 för den ifrågavarande ATM-cellen, visad vid 418, att den endast innehåller en del 420b av en delad mikrocell, som börjar vid 420a i nyttolasten hos en föregående ATM-cell 422 och fortsätter vid 420c i nyttolasten hos en följande ATM-cell 424. ATM-cellens 418 nyttolast innehål- ler således ej någon hel mikrocell. Ett annat exempel på en ATM- cell, som inte innehåller någon fullständig mikrocell visas i fig. 4c, i vilken nyttolasten hos en ATM-cell 426 avslutas av en första del 428a av en delad mikrocell. Denna delade mikrocell fortsätter vid 428b i nyttolasten hos en följande ATM-cell 430.

I ATM-cellen 430 följs mikrocelldelen 428b omedelbart av en första del 432a av en annan delad mikrocell. Denna delade mikro- cell avslutas av en andra del 432b i nyttolasten hos en följande ATM-cell 434. Inte heller nyttolasten hos ATM-cellen 430 inne- håller således någon fullständig mikrocell.

Fig. 5 visar mera i detalj hur mikroceller kan multi- plexas och även delas mellan ATM-celler och hur ATM-celler som inte hör till samma förbindelse kan komma emellan. Multiplexe- ring av ATM-celler från olika förbindelser är grundläggande för ATM och i och för sig väl känd. I fig. 5 visas tre ATM-celler 585 845 ll 502n, 502n+1 och 502n+2, som har ett respektive huvud 504, 506 och 508, liksom en respektive nyttolast 510, 512 och 514.

Av ATM-cellens 502n nyttolast 510 antyds endast två fullständiga mikroceller 516 och 518 och en första del 520a av en ytterligare mikrocell. Av ATM-cellens 502n+¿ nyttolast 512 antyds endast två fullständiga mikroceller 522 och 524. Av ATM- cellens 502n+2 nyttolast 514 antyds endast en återstående del 520b av mikrocellen, vars första del 520a var belägen i ATM- cellen 502n, liksom en fullständig mikrocell 526. Det anges således att en mikrocell, nämligen mikrocellen 520a,b, kan delas mellan två ATM-celler, nämligen cellerna 510 och 514, genom överlappning av nyttolasten hos två ATM-celler, nämligen celler- na 502n och 502n+2. De två ATM-cellerna 502n och 5O2n+2 antas höra till samma ATM-förbindelse, medan ATM-cellen 502n+1 mellan dessa hör till en annan ATM-förbindelse.

I ATM-cellens 502n huvud 504 har VPI värdet 5 och VCI har värdet 4. Denna förbindelse indikerar att cellen bär mikro- celler i ATM-cellens nyttolast 510. Mikrocellens startpekare, indikerad med MSPU, hos denna cell pekar i detta fall mot mikro- cellen 516, som har ett CID-värde 2, vilket CID-värde indikerar mikrocellens längd. Efter den första mikrocellen 516 följer mikrocellen 518 med ett CID-värde 6, vilket CID-värde indikerar cellens längd. Därefter uppträder mikrocelldelen 520a med ett CID-värde 5 i ATM-cellens nyttolast 510.

Såsom framgått av ovanstående beskrivning kommer en mikrocell, såsom mikrocellen 520, som är längre än det åter- stående utrymmet i ATM-cellens nyttolast, att delas och den återstående delen kommer att placeras i början av en senare ATM- cell i strömmen av ATM-celler. Det kan röra sig om nästa ATM- cell, men den kan även uppträda efter ett odefinierat antal ATM- celler. Detta beror på att, enligt naturen hos ATM, ATM-celler multiplexas asynkront till en ström utan någon särskild ordning.

Endast ATM-celler som hör till samma förbindelse tillåts inte passera varandra och måste därför komma i följd. I föreliggande fall kommer ATM-cellen 502n+1 mellan. I huvudet 506 hos denna cell har VPI värdet 2 och VCI har värdet 6, indikerande att ATM- cellen 502n+1 hör till en annan förbindelse. ATM-cellen 5O2n+1 innehåller likaså mikroceller i detta tänkta exempel, som impli- 505 845 12 cit definieras av VPI- och VCI-värdet. Den skulle emellertid lika gärna kunna innehålla vilken som helst typ av data i ATM- cellens nyttolast.

MSPn+1 has värdet 1 för att indikera att början av en mikrocell följer, dvs. mikrocellen 522. Mikrocellerna 522 och 524 kan som ett exempel ha CID-värdena 8 resp. 6. En återstående del av mikrocellutrymmet hos ATM-cellens nyttolast 512 indikeras vid 528 och kan användas för andra tilldelade mikroceller eller fyllas med en icke tilldelad mikrocell.

I huvudet 508 hos ATM-cellen 502n+2 bör VPI ha värdet 5 och VCI värdet 4, indikerande-att denna ATM-cell hör till samma förbindelse som ATM-cellen 502n som nämnts tidigare. Den första mikrocellen efter MSPn+2 är den återstående delen 520b av den aktuella mikrocellen, som börjar som 520a i ATM-cellen 502n. Det bör finnas två indikeringar för detta. För det första bör MSPn+2 peka mot nästa mikrocell 526 såsom indikeras av pil 530. För det andra bör en tillståndsmaskin för ATM-förbindelsen (VPI=5 och VCI=4) indikera en aktuell mikrocell 520a,b med CID=5. Det återstående antalet oktetter i nyttolasten 514 kan erhållas på två sätt i den mottagande entiteten. Ett sätt är att lagra det aktuella antalet oktetter i en variabel hörande till ATM-för- bindelsen. Det andra sättet kan vara att använda pekaren 530, som ingår i MSPn+2-fältet. MSP-värdet ger storleken hos den återstående delen av en delad mikrocell. En återstående del 532 av mikrocellutrymmet 514 hos ATM-cellens 502n+2 nyttolast kan användas för andra tilldelade mikroceller eller fyllas med en otilldelad mikrocell.

Grundläggande principer hos en andra metod för att sammansätta mikrocellströmmen i en ATM-cells nyttolast, dvs. upptäcka mikrocellgränser iden mottagande entitet, kommer nu att beskrivas med hänvisning till fig. 6.

Fig. 6 åskådliggör schematiskt två ATM-celler 602 och 604. Den andra metoden baserar sig på användning av det ovan med hänvisning till fig. 2 beskrivna PTI-fältet. PTI-fältet för ATM- cellerna 602 och 604 indikeras vid 606 resp. 608. Detta medger användning av den första oktetten i ATM-cellens nyttolast för mikroceller i stället för en mikrocellstartpekare såsom vid den första metoden. Alla 48 oktetterna kan sålunda användas för att 505 845 13 bära mikroceller. Koden för SDU-typ=0 används för att indikera att en ny mikrocell börjar i den första oktetten hos ATM-cellens nyttolast, såsom indikeras vid 610 för ATM-cellen 604. Koden för SDU-typ=1 används för att indikera att en delad mikrocell fort- sätter i den första oktetten hos ATM-cellens nyttolast, såsom indikeras vid 612 för ATM-cellen 602. Det återstående antalet oktetter hos den delade mikrocellen måste hämtas från den till- ståndsmaskin som hanterar ATM-förbindelsen. För att kunna åter- sammansätta inom en rimlig tid bör den sändande entiteten 102 ha medel för att medge endast ett begränsat antal på varandra följande ATM-celler för en given förbindelse med SDU-typ=1 innan en ATM-cell med SDU-typ=0 sänds. Den mottagande entiteten 104 kan därigenom återsammansätta när mikrocellsynkroniseringen förloras. Sättet att koda SDU är känt och har beskrivits tidiga- re i samband med fig. 2. Som en kort repetition här represente- rar varje sou-typ två xoapunkrer 'i Pri-fältet. sDU-ryp=o är kodad som 0 och 2. SDU-typ=1 är kodad som 1 och 3.

Grundläggande principer hos en tredje metod för samman- sättning av mikrocellströmmen i en ATM-cells nyttolast, dvs. påträffa mikrocellgränser i en mottagande entitet, kommer nu att beskrivas med hänvisning till fig. 7.

Fig. 7 visar schematiskt två ATM-celler 702 och 704.

Den tredje metoden baserar sig på att man alltid startar med en ny mikrocell i den första oktetten av ATM-cellens nyttolast och ej tillåter överlappning, såsom anges i fig. 7 för de första mikrocellerna 706 och 708 hos respektive celler 702 och 704.

Alla 48 oktetterna kan användas för att bära mikroceller. VPI och VCI anger implicit att ATM-cellens nyttolast alltid börjar med en ny mikrocell. Om den sista mikrocellen ej passar in i det återstående utrymmet måste den sändas i nästa ATM-cell som hör till samma förbindelse. Det återstående utrymmet hos ATM-cellens nyttolast måste upptas av en otilldelad mikrocell, såsom in- dikeras för mikrocellen 710 hos ATM-cellen 704.

Fig. 8 är ett högnivå funktionellt flödesschema, som åskådliggör stegen vid hantering av data för överföring från en sändande entitet 802 till en mottagande entitet 804.

Den sändande entiteten 802 innefattar tillämpnings- funktionalitet 806 som avger användardata 808 till en mikrocell- sammansättningsfunktion 810. Tillämpningsfunktionaliteten 806 505 845 14 kan vara i form av t.ex. en väljare, en tidsdelningsmultiplex- linje eller sammansatta röstpaket från ett mobiltelefoninät. Det antas att användardata anländer i form av paket i stånd att anbringas direkt i en mikrocells nyttolast. Mikrocellens storlek väljs vid upprättande av en förbindelse så att den passar i ett paket.

Mikrocellsammansättningsfunktionen 810 anbringar an- vändardata i en genererad mikrocells nyttolast. Mikrocellen överförs därpå, pil 812, till en ATM-cellsammansättningsfunktion 814. ATM-cellsammansättningsfunktionen 814 multiplexar mikrocel- len tillsammans med andra mikroceller i en ATM-cellström på en ATM-länk 816 till den mottagande entiteten 804.

ATM-cellströmmen termineras i en ATM-cellisärtagnings- funktion 818. Mikrocellerna i ATM-cellernas nyttolaster tas ut och avges, pil 820, till en mikrocellisärtagningsfunktion 822.

Mikrocellisärtagningsfunktionen 822 tar ut användardata från nyttolasterna och tillför det, pil 814, till användarfunktiona- litet 826 i den mottagande entiteten 804. Även här kan tillämp- ningsfunktionaliteten vara exempelvis en väljare, en tidsdel- ningsmultiplexlinje eller sammansatta röstpaket från mobilte- lefonnät.

Fig. 9 visar schematiskt arbetssättet hos mikrocellsam- mansättningsfunktionen 810 i fig. 8. Funktionen 810 skapar ett antal funktionella entiteter 9021 - 902n, en för varje förbindel- se. De funktionella entiteterna mottager, pil 808, användardata för respektive förbindelse och avger fullständiga mikroceller, pilar 812. Uttrycket funktionell entitet, som används här och i fortsättningen, avser en process tillsammans med hårdvara för processens exekvering.

Varje funktionell entitet 902 har närmare bestämt en mikrocellsammansättningsfunktion 904 för att anbringa användar- data i en användarmikrocells nyttolast, och en OAM-mikrocellge- nerator 906 för generering av OAM-míkroceller efter ett förutbe- stämt antal användarceller. En mikrocellmultiplexeringsfunktion 908 mottager, pilar 910 och 912, samt väljer mellan användarmik- roceller och OAM-mikroceller. Mikrocellerna på utgången 812 tillförs ATM-cellsammansättningsfunktionen 814.

Fig. 10 visar schematiskt en implementation av mikro- cellsammansättningsfunktionen. Den innefattar styrlogik 1002 och 505 845 datavägar, som är gemensamma för alla mikrocellförbindelser. De för varje förbindelse erforderliga data lagras i en CID-tabell 1004 innehållande en position för varje förbindelse, varvid en av dessa positioner antyds vid 1006 tillsammans med en förstorad vy av den vid 1007. Anländande användardata 808 och en till- hörande pekare 1008 anbringas i ett FIFO 1010. Styrlogiken 1002 anropas. En enkel implementation av styrlogiken 1002 kan vara en processor eller särskild hårdvara, som utför processteg som kommer att beskrivas närmare nedan med hänvisning till fig. 11.

Styrlogiken 1002 mottager pekaren 1008 från FIFO:t 1010 och använder den för att adressera, streckad pil 1012, relevant del 1006 i CID-tabellen 1004.

Varje position av CID-tabellen 1004 innehåller alla data och tillståndsvariabler som krävs för en mikrocellförbin- delse. Med hänvisning till den förstorade vyn 1007 av positionen 1006 kan den kategoriseras i fyra specifika delar, nämligen mikrocellhuvud 1014, tillståndsvariabler 1016 för förbindelsen, OAM-mikrocelldata 1018 och ATM-förbindelsepekare 1020 till en ATM VP/VC förbindelse som skall bära mikrocellerna.

Först läser styrlogiken 1002, antytt genom förbindelse 1022, ATM-förbindelsepekaren 1020 och mikrocellstorleken, och därpå mikrocellhuvudet 1014 från positionen 1006. ATM-förbindel- sepekaren 1020 och mikrocellhuvudet 1014 matas, antytt med pil 1024, till multiplexorn 908, som används för att sammansätta mikrocellen. Efter det att ATM-förbindelsepekaren 1020 och mikrocellhuvudet 1014 utlästs, skiftar styrlogiken 1002 multi- plexorn 908 mot FIFO:t 1010 och användardatadelen 808 adderas, antytt med pil 1026, till mikrocellen av multiplexorn 908.

Användardatas storlek lagras som en av tillståndsvari- ablerna 1016. Styrlogiken 1002 mottager, indikerat av linje 1022, och kalkylerar OAM-data 1018 och samhörande tillståndsva- riabeldata 1016 hörande till förbindelsen. Om en OAM-mikrocell skall utfärdas läser styrlogiken 1002, linje 1022, hela datain- nehållet 1018 hos OAM-mikrocellen från positionen 1006. För att bestämma huruvida en OAM-mikrocell skall utfärdas undersöks ett OAM-räknevärde och en OAM-mikrocelltröskel ingående i till- ståndsvariablerna 1016 av styrlogiken 1002.

Fig. 11 är ett flödesschema, som åskådliggör samman- sättningssteg som utförs av den med hänvisning till fig. 10 505 845 16 beskrivna strukturen. Mikrocellsammansättningsfunktionen 810 skapar en process för varje förbindelse, som den hanterar.

Processen skapas vid förbindelsens upprättande, steg 1102, och avslutas vid frånkoppling. Mikrocellens huvud definieras, steg 1104, vid upprättandet. Processen befinner sig normalt i ett vänttillstånd 1106 i väntan på att användardata skall uppträda.

Anländandet av användardata, indikerat vid 1108, aktiverar processen. I steg 1110 sammansätts användarcellen genom upp- tagande av mikrocellhuvudet för förbindelsen och anbringande av det i början av användardata, såsom beskrivits ovan. I steg 1112 sänds den sammansatta mikrocellen till ATM-cellsammansättnings- funktionen 814 tillsammans med ATM-förbindelsepekaren 1020.

I steg 1114 tas ackumulerade OAM-data upp och nya OAM- data genereras och lagras. Det ackumulerade värdet adderas till användardatavärde enligt utvalda algoritmer. En OAM-räknare inkrementeras. I steg 1116 kontrolleras OAM-räknarens räknevär- de. Om OAM-räknaren har nått den förutbestämda OAM-celltröskeln, återgår processen till vänttillståndet 1106, pil 1118. Annars fortsätter processen till steg 1120, i vilket OAM-míkrocellen sammansätts och det ackumulerade OAM-datat anbringas i OAM- cellens nyttolast. I steg 1122 sänds den sammansatta OAM-mikro- cellen till ATM-cellsammansättningsfunktionen 814 tillsammans med ATM-förbindelsepekaren 1020.

Fig. 12, 13 och 14 är avsedda att åskådliggöra arbets- sättet hos ATM-cellsammansättningsfunktionen 814 på olika ab- straktionsnivåer.

Med hänvisning till Fig. 12 skapas det en funktionell entitet 1202m1 för varje ATM-förbindelse. En entitet skapas vid ATM-förbindelsens upprättande och avlägsnas vid dess upphörande.

I entiteterna 1202 multiplexas vid 1204 mikroceller kommande från mikrocellsammansättningsfunktionen 810 in i sammansatta ATM-cellers nyttolast för den ifrågavarande förbindelsen. När en ATM-cell är helt sammansatt med mikroceller i sin nyttolast leds den vidare till en ATM-länksändningsentitet 1206. I entiteten 1206 multiplexas ATM-celler, som anländer såsom indikeras vid 1208 och hör till olika ATM-förbindelser, i en ATM-cellmulti- plexor 1210 och anbringas på ATM-länken 816 som en kontinuerlig ström. Om det saknas ATM-celler på multiplexorns 1210 ingång måste en s.k. tom ATM-cell genereras för att vidmakthålla ATM- 505 845 17 cellströmmen.

Fig. 13 åskådliggör schematiskt ett exempel på ett utförande av ATM-cellsammansättningsfunktionen 814. Funktionen 814 innehåller styrlogik 1302 och datavägar, som är gemensamma för alla ATM-förbindelser. För varje förbindelse nödvändiga data lagras i en ATM-tabell 1304, som innehåller en position för varje ATM-förbindelse. Mikrocellen hos det från mikrocellsamman- sättningsfunktionen 810 anländande mikrocellflödet 812 och dess åtföljande ATM-förbindelsepekare 1020 samt mikrocellstorlek anropar styrlogiken 1302. Styrlogiken 1302 kan vara en processor eller särskild hårdvara, som utför behandlingssteg, vilka kommer att beskrivas senare med hänvisning till figurerna 14a-c. Mikro- cellen lagras temporärt i ett av ett antal FIFO:n 1306, ett för varje ATM-förbindelse. Styrlogiken 1302 tar upp, pil 1308, och använder ATM-förbindelsepekaren 1020 för att identifiera och välja, indikerat av linje 1310, det ifrågavarande FIFO:t (1 till n), indikerat som 1306n i fig. 13. Styrlogiken 1302 använder och styr närmare bestämt en demultiplexor 1312 för att anbringa mikrocellen i FIFO:t 1306n. Styrlogiken använder även ATM-för- bindelsepekaren 1020 för att adressera, pil 1307, en relevant position i ATM-tabellen 1304.

Såsom nämnts tidigare håller ATM-tabellen 1304 en position för varje ATM-förbindelse, varvid en särskild position antyds vid 1314 tillsammans med en förstorad vy vid 1316. Med hänvisning till vyn 1316 innehåller varje position, såsom posi- tionen 1314, motsvarande ATM-huvud 1318 och tillståndsvariabler 1320 för förbindelse- och sammansättningsprocessen.

Tidigare har tre olika sammansättningsmetoder beskri- vits med hänvisning till fig. 4-5, 6 resp. 7. Beroende på den använda metoden kan typen av variabler 1318 vara olika. Typen av variabler som krävs för de olika metoderna framgår av en be- skrivning nedan av flödesscheman i fig. 14a-c.

När antalet i FIFO:na 1306 lagrade mikroceller för förbindelsen är tillräckligt för att fylla ATM-cellens nyttolast enligt den utvalda metoden, sammansätts ATM-cellen och sänds till ett FIFO 1322 via en multiplexor 1324. Denna process påbör- jas av att ATM-huvudet 1318 läses från ATM-tabellen 1304 och anbringas på ATM-länken via en ingång 1326 till multiplexorn 1324. omedelbart därpå skiftas multiplexorn 1324 till det till 505 845 18 den ifrågavarande ATM-förbindelsen hörande FIFO:t 1306” och FIFO:t töms till den punkt där ATM-cellens nyttolast har fyllts på. En linje 1328 antyder styrningen av multiplexorn 1324 genom styrlogiken 1302 för att uppnå skiftningen.

I fallet med den första metoden, som beskrivs ovan med hänvisning till fig. 4 och 5, sammansätts mikrocellstartpekaren MSP av styrlogiken 1302 tillsammans med paritetsbitarna PO och P1 och anbringas direkt efter ATM-cellhuvudet som den första oktetten i ATM-cellens nyttolast. MSP-pekaren lagras som en tillståndsvariabel 1320, vars värde kan kalkyleras av styrlogi- ken när det rör sig om en delad mikrocell. Multiplexoringången 1328 används för att insätta den första oktetten.

I fallet med den andra metoden, som beskrivs tidigare med hänvisning till fig. 6, modifieras PTI-indikatorn i enlighet därmed i ATM-cellens huvud.

I fallet med den tredje metoden, som beskrivs tidigare med hänvisning till fig. 7, fylls den återstående delen av ATM- cellens nyttolast med en otilldelad mikrocell av styrlogiken 1302.

FIFO:t 1322 och en multiplexor 1330 bildar del av en ATM-länksändare 1332, som används för att sända ATM-celler på ATM-länken 816. Om det finns en ATM-cell i FIFO:t 1322, sänds den ut på ATM-länken 816 genom multiplexorn 1330. Om ingen ATM- cell finnes genereras en tom ATM-cell av en tomcellgenerator 1334, som är ansluten till multiplexorn 1330, och utsänds för att upprätthålla ATM-cellströmmen på ATM-länken 816.

Fig. 14a är ett flödesschema åskådliggörande samman- sättningsstegen som utförs av den med hänvisning till fig. 13 beskrivna strukturen vid användning för utförande av den med hänvisning till fig. 4 och 5 beskrivna metoden, enligt vilken en mikrocellstartpekare MSP införs i den första oktetten av ATM- cellens nyttolast.

Vid upprättande av förbindelsen, steg 1402, definieras ATM-huvudet, steg 1404. Vid 1406 antyds ett tillstånd, i vilket MSP-pekaren pekar mot oktett 1 i ATM-cellens nyttolast. En nyttolastpekare håller reda på den aktuella fyllnadsgraden i ATM-cellens nyttolast. Både MSP-pekaren och nyttolastpekaren lagras som tillståndsvariabler 1320 i den för förbindelsen tilldelade positionen i ATM-tabellen 1304. Vid 1408 antyds ett 505 845 19 tomgångstillstånd, i vilket processen väntar på att en mikrocell hörande till förbindelsen skall uppträda.

Vid 1410 antyds ankomst av en i flödet 812 sänd mikro- cell. Steg 1412 adderar den aktuella mikrocellens storlek till nyttolastpekaren.~Nyttolastpekaren håller reda på aktuell fyll- nadsnivå i ATM-cellens nyttolast. ATM-cellen är fullständigt sammansatt när nyttolastpekaren indikerar att fyllnadsnivån har överskridit nyttolasten, dvs. 47 oktetter. Innan detta är fal- let, sker en återgång till vänttillstândet 1408 såsom antyds av beslutssymbolen 1414.

I steg 1418 sammansätts ATM-cellen enligt beskrivningen ovan med hänvisning till fig. 13 och sänds till FIFO:t 1322. I steg 1420 triggar ATM-cellen i FIFO:t 1322 en process, som beskrivs senare med hänvisning till fig. 15.

I steg 1422 färdigställs nyttolastpekaren för samman- sättning av nästa till förbindelsen hörande ATM-cell. I steg 1424 sätts MSP-pekaren att peka mot början av huvudet i ATM- cellens nyttolast hos nästa ATM-cell, som hör till förbindelsen, A följt av att processen återgår till tillståndet 1408 enligt pil 1426.

Fig. 14b är ett flödesschema, som åskådliggör samman- sättningsstegen, som utförs av den med hänvisning till fig. 13 beskrivna strukturen vid användning för utförande av den med hänvisning till fig. 6 beskrivna metoden. Eftersom flödet mycket liknar det i fig. 14a har samma hänvisningsbeteckningar använts för att indikera steg och tillstånd, som är identiska med de i fig. 14a. Steg och tillstånd, som modifierats jämfört med mot- svarande steg och tillstånd i fig. 14a, eller ersätter sådana, har indikerats med samma hänvisningsbeteckning med tillägg av ett primtecken.

Vid upprättande av förbindelsen, steg 1402, definieras ATM-huvudet, steg 1404. Vid 1406' indikeras ett tillstånd, i vilket SDU-typen indikerar att mikrocellen börjar i den första oktetten av ATM-cellens nyttolast. En nyttolastpekare håller reda på aktuell fyllnadsgrad i ATM-cellens nyttolast. Både SDU- värdet och nyttolastpekaren lagras som tillståndsvariabler 1320 i den för förbindelsen tilldelade positionen i ATM-tabellen 1304. Vid 1408 indikeras ett vänttillstånd, i vilket processen väntar på uppträdande av en till förbindelsen hörande mikrocell. 505 845 Vid 1410 indikeras anländandet av en i flödet 812 sänd mikrocell. Steg 1412' adderar aktuell mikrocellstorlek till nyttolastpekaren. Nyttolastpekaren håller reda på aktuell fyll- nadsgrad i ATM-cellens nyttolast. ATM-cellen är helt sammansatt när nyttolastpekaren indikerar att fyllnadsnivån har nått eller överskridit nyttolasten, dvs. 47 oktetter. Dessförinnan sker återgång till vänttillståndet 1408 såsom indikeras av besluts- symbolen 1414'.

I steg 1418' sammansätts ATM-cellen enligt beskriv- ningen ovan med hänvisning till fig. 13. De första 48 oktetterna i relevant FIFO 1306n tas fram och sänds till FIFO:t 1322. PTI- koden i ATM-cellhuvudet speglar aktuell SDU-typ. HEC i ATM- cellhuvudet räknas om i enlighet därmed av styrlogiken 1302. I steg 1420 triggar ATM-cellen i FIFO:t 1322 en process enligt beskrivning senare med hänvisning till fig. 15.

Steg 1428 av "nyttolastpekare=47?" kontrollerar huruvi- da den sista mikrocellen i ATM-cellens nyttolast går jämt upp med ATM-cellens nyttolast, dvs. den sista mikrocelloktetten har anbringats i den sista ATM-celloktetten. Om ja, återgår pro- cessen enligt pil 1430 till steg 1406', vilket innebär att nästa ATM-cell skall ha SDU-typ satt till 0, indikerande att ATM- cellnyttolasten börjar med en ny mikrocell. Ingen överlappning sker sålunda. I annat fall fortsätter processen till steg 1422, i vilket nyttolastpekaren för sammansättning av nästa ATM-cell hörande till förbindelsen kommer att förberedas genom att sätta "nyttolastpekare=nyttolastpekare-47". I steg 1424' sätts SDU- typen att spegla att nästa ATM-cell kommer att börja med en delad mikrocell, följt av att processen återgår till tillstånd 1408 enligt pil 1426'.

Det beskrivna flödet innefattar inga funktioner som garanterar att en ny mikrocell börjar efter ett visst antal ATM- celler. En tillståndsvariabel kan emellertid ingå i minnesposi- tionen 1320 för detta ändamål. Om en därför använd räknare överskrider den definierade tröskeln, kommer den återstående delen av ATM-cellen att fyllas med en otilldelad mikrocell, så att nästa mikrocell kommer att börja i den första oktetten hos nästa ATM-cell.

Fig. 14c är ett flödesschema, som åskådliggör samman- sättningsstegen som utförs av den med hänvisning till fig. 13 21 505 845 beskrivna strukturen vid användning för utförande av den med hänvisning till fig. 7 beskrivna tredje metoden. Eftersom flödet liknar det i fig. 14b har samma hänvisningsbeteckningar använts för att indikera steg och tillstånd, som är identiska med de i fig. 14b. Steg och tillstånd som modifierats jämfört med motsva- rande steg och tillstånd i fig. 14b, eller ersätter sådana, har indikerats med samma hänvisningsbeteckning med tillägg av ett "- tecken.

Den följande beskrivningen inför en ny tillståndsvaria- bel benämnd "tömningspekare". Ändamålet med tömningspekaren är att ange antalet oktetter som skall tas ut från det ifrågavaran- de FIFO:t l302n. Den otilldelade mikrocellen, som fyller den återstående delen av ATM-cellens nyttolast i enlighet med den tredje metoden, genereras av styrlogiken 1302.

Vid upprättande av förbindelsen, steg 1402, definieras ATM-huvudet, steg 1404. Vid 1406" indikeras ett tillstånd i vilket en nyttolastpekare håller reda på aktuell fyllnadsgrad i ATM-cellens nyttolast. Nyttolastpekaren lagras som en till- ståndsvariabel 1320 i den för förbindelsen tilldelade positionen i ATM-tabellen 1304. vid 1408 indikeras ett vänttillstånd, i vilket processen väntar på att en till förbindelsen hörande mikrocell skall dyka upp.

Vid 1410 indikeras ankomst av en i flödet 812 sänd mikrocell. Steg 1412" adderar aktuell mikrocellstorlek till nyttolastpekaren. Nyttolastpekaren håller reda på aktuell fyll- nadsnivå i ATM-cellen. ATM-cellen är fullständigt sammansatt när nyttolastpekaren indikerar att fyllnadsnivån har nått nytto- lasten, dvs. 47 oktetter. Dessförinnan sker återgång till vänt- tillståndet 1408 såsom indikeras av beslutssymbolen 1414".

I steg 1428" undersöks det om den sista mikrocellen i ATM-cellen passar jämt i ATM-cellens nyttolast. I detta fall krävs det en tömningspekare för att undersöka huruvida en otill- delad mikrocell skall användas för att fylla den återstående delen av ATM-cellens nyttolast. Om den sista mikrocellen passar jämt i ATM-cellen, sätter steg 1432 tömningspekaren till nytto- lastpekarens värde. I steg 1434 sätts därpå nyttolastpekaren till noll för att ange att nästa mikrocell skall anbringas i nästa ATM-cell.

Om den aktuella mikrocellen, dvs. den som anländer i 505 845 22 steg 1410, ej passar i den aktuella ATM-cellen måste den kvar- hållas och anbringas i nästa ATM-cell. I steg 1436 indikerar nu tömningspekaren att FIFO:t 1306, i vilket mikrocellerna är lagrade, endast kan tömmas till den sista mikrocellen, vilken sålunda kvarlämnas i FIFO:t 1306. I steg 1438 uppdateras nytto- lastpekaren till storleken hos den mikrocell som måste kvarstå i FIFO:t, så att den kan införas i nästa ATM-cell på rätt sätt. I ATM-sammansättningssteget 1418" kommer utrymmet från tömnings- pekaren till den sista oktetten i den aktuella mikrocellen att fyllas med en otilldelad mikrocell.

I steg 1418" sammansätts ATM-cellen enligt beskriv- ningen ovan med hänvisning till fig. 13. De första 48 oktetterna i relevant FIFO 1306n tas ut och sänds till FIFO:t 1322. I steg 1420" triggar ATM-cellen i FIFO:t 1322 en process såsom beskrivs senare med hänvisning till fig. 15. Flödet i fig. 13c upprepas från vänttillståndet 1408 såsom indikeras av pil 1440.

Fig. 15 är ett flödesschema, som åskådliggör de steg som krävs för att vidmakthålla en ATM-cellström på ATM-länken 816. Om en ATM-cell utgör resultatet från de med hänvisning till fig. 14a-c beskrivna flödena, sänds denna ATM-cell, annars genereras tomgångsceller, stegen 1502-1506. Flödet svarar mot den för ATM-länksändaren 1332 beskrivna funktionaliteten.

Fig. 16 åskådliggör schematiskt grundfunktionaliteten hos funktionen 818 för isärtagning av ATM-celler och funktionen 822 för isärtagning av mikroceller. Den inkommande ATM-cell- strömmen 816 demultiplexas i flera steg 1602, 1604 och 1606 tills mikroceller för individuella anslutningar är identifierade i isärtagningsfunktionen för ATM-celler. Varje mikrocellförbin- delse har sin egen funktionella entitet 1608Ln i funktionen 822 för isärtagning av mikroceller. På utgången från varje funktio- nell entitet erhålles användardata 824, som tillförs tillämp- ningsfunktionaliteten 826.

Steget 1602 är en ATM-länkmottagarentitet för samman- sättning av den inkommande ATM-cellströmmen, dvs. den finner ATM-cellgränserna och separerar tomma ATM-celler från användar- ATM-celler medelst en demultiplexor 1620. Tomma ATM-celler kastas såsom antyds vid 1622.

Steget 1604 är en ATM-förbindelsefördelare till vilken användartilldelade ATM-celler överförs. ATM-förbindelsefördela- 505» 845 23 ren 1604 separerar varje ATM-förbindelse medelst en demultiplex- or 1624, som har en utgång 16261m för varje ATM-förbindelse.

Steget 1606 innefattar ett antal funktionella entiteter 16061¶ för varsin specifik ATM-förbindelse. De till en specifik ATM-förbindelse hörande ATM-cellerna överförs till relevant funktionell entitet 1606n som skapas vid upprättande av för- bindelsen. Den funktionella entiteten tar isär ATM-cellen och separerar mikroceller för varje mikrocellförbindelse medelst en demultiplexor 1628, som har en utgång 1630Ln för varje mikro- cellförbindelse. Det finns även funktioner för sammansättning av den inkommande mikrocellströmmen enligt de tre metoderna, som beskrivs i figurerna 4-5, 6 och 7.

Antalet funktionsentiteter 1608Ln för isärtagning av mikroceller i mikrocellisärtagningsfunktionen 822 är detsamma som antalet ATM-förbindelser multiplicerat med antalet mikro- cellförbindelser som multiplexas på varje ATM-förbindelse. Varje entitet 1608 upprättas vid upprättande av en förbindelse och avlägsnas när förbindelsen frånkopplas.

Varje entitet 1608 har en demultiplexor 1632, som separerar OAM-mikroceller från användartilldelade mikroceller, visat vid 1634. Användarmikrocellens huvud avlägsnas, visat vid 1636, och det resulterande användardatat 824 tillförs till tillämpningen 826. Om det rör sig om en OAM-mikrocell analyseras innehållet i en funktion 1638 för analys av OAM-mikroceller.

Fig. 17 åskådliggör mera i detalj, ehuru fortfarande schematiskt, exempel på ett utförande av funktionen 818 för isärtagning av ATM-celler och funktionen 822 för isärtagning av mikroceller. Dataflödet från den inkommande ATM-länken 816 till tillämpningen 826 liksom isärtagningsoperationerna styrs av en styrlogik 1702, som kan utgöras av en processor eller särskild hårdvara. Styrlogiken 1702 använder data för ATM-förbindelsen som lagras i ATM-tabellen 1704, och data för mikrocellförbindel- ser, som lagras i en CID-tabell 1706 för att skilja mellan de olika processerna som upprättas för förbindelserna. Styrlogiken 1702 accessar data i tabellerna 1704 och 1706 via adress- och datalinjer 1708 resp. 1710.

De demultiplexorn 1620 lämnande ATM-cellerna lagras temporärt i ett FIFO 1712. Under tiden läses ATM-huvudet från FIFO:t 1712 till styrlogiken 1702 medelst en multiplexor 1714. 505 845 24 Multiplexorn 1714 stödjer de flesta av isärtagningsfunktionerna.

Den har två grundfunktioner, den ena bestående i att ta ut ATM- huvudet respektive mikrocellhuvudena när de läses från FIFO:t 1714, och vidarebefordra mikrocellanvändardata till en demulti- plexor 1716. Den andra funktionen är att införa pekaren till användardatat, jfr. steg 1110 i fig. 11.

Demultiplexorn 1716, en FIFO-uppsättning 1718 och en multiplexor 1720 används för att hantera mikroceller enligt de tidigare med hänvisning till fig. 4-5 och 6 beskrivna metoderna.

För den med hänvisning till fig. 7 beskrivna tredje metoden behövs inte dessa funktioner.

Såsom nämnts ovan utför multiplexorn 1714 och styrlogi- ken 1702 de grundläggande isärtagningsfunktionerna. För att finna det lagrade datat för ATM-förbindelsen och mikrocellför- bindelsen ifråga används ATM-tabellen 1704 resp. CID-tabellen 1706.

VC/VP som identifierar ATM-förbindelsen används för att adressera relevant position 1724 i ATM-tabellen 1704 såsom indikeras av streckad linje 1722. Varje upprättad ATM-förbindel- se har en position i ATM-tabellen. Varje position i ATM-tabellen håller tillståndsvariabler för den förbindelse som den represen- terar. Variablernas användning kommer att framgå senare av beskrivning med hänvisning till i fig. 18-19 visade flödessche- man. Tillståndsvariablerna i varje position i ATM-tabellen 1704, såsom position 1724, innefattar - en CID-tabellpekare 1726, som anger startadress till den till ATM-förbindelsen tilldelade mikrocellförbindelsen, - isärtagningstillstånd, indikerande om en delad mikro- cell befinner sig under behandling, vilket krävs för multiplexe- ringsmetoderna enligt fig. 4-5 och 6.

Tillståndsparametrar som behöver temporärt lagras är CID, OAM-mikrocell, återstående mikrocellstorlek för metoden enligt fig. 6, samt FIFO-pekare. Det enda ändamålet med FIFO- pekare är att identifiera var den första delen av mikrocellen lagras om det rör sig om en delad mikrocell. En delad mikrocell lagras temporärt i FIFO-upsättningen 1718. I FIFO-uppsättningen 1718 krävs ett FIFO för varje ATM-förbindelse.

CID-tabellpekaren adderas till aktuell CID, indikerat med streckad pil 1728, medelst en adderare indikerad vid 1730 505 845 ehuru naturligtvis den verkliga additionen sker i styrlogiken 1702. Varje mikrocellförbindelse har en position, varav en visas vid 1732, i CID-tabellen 1706. Denna position innehåller de data och tillståndsvariabler som krävs för att vidmakthålla mikro- cellförbindelsen. De är tilldelade mikrocellstorlek, 0AM-ackumu- lerat kontrolldata respektive användardatapekare. Användardata- pekaren möjliggör avgivning av användardata till den till mikro- cellförbindelsen tilldelade tillämpningen. Sättet att tillhanda- hålla tilldelad mikrocellstorlekinformation medelst en tabell utgör ett alternativ till att använda en mikrocellstorlekindika- tor i mikrocellhuvudet sâsom.beskrivits tidigare med hänvisning till fig. 4a.

Genom användning av den i tabellerna 1704 och 1706 lagrade informationen erhålls användardata och en pekare, in- dikerade vid 1733 resp. 1734 från multiplexorn 1714. Om använ- dardatat är fullständigt, innebärande att mikrocellen ej är delad, överför styrlogiken 1702 användardatat 1733 och pekaren 1734 direkt till ett utgångs-FIFO 1736. Om mikrocellen är delad lagras pekaren och en första del av användardatat temporärt i det specifika FIFO, som är tilldelat till ATM-förbindelsen i FIFO-uppsättningen 1718. Demultiplexorn 1716 används för detta ändamål. När den sista delen av användardatat uppträder adderas det till FIFO:t ifråga. I fullständigt skick uttages pekaren och användardatat från det tilldelade FIFO:t medelst multiplexorn 1720 och lagras i FIFO:t 1736. Utgångs-FIFO:t 1736 kan krävas för att anpassa hastighetsskillnader som kan uppträda under isärtagningsprocessen. När det fullständiga användardatat in- förts i FIFO:t 1736 kommer den till mikrocellförbindelsen ifråga fästade tillämpningen att anropas och FIFO:t 1736 töms.

Under isärtagningsprocessen ackumuleras OAM-data och lagras i den till förbindelsen tilldelade positionen i CID- tabellen. När en OAM-mikrocell uppträder jämförs dess innehåll med det ackumulerade datat. OAM-mikrocellen vidarebefordras därför inte efter multiplexorn 1714. Den förbrukas fullständigt av styrlogiken 1702.

Fig. 18 är ett grundläggande flödesschema, som åskåd- liggör isärtagningsprocessen.

Vid start, steg 1802, används funktioner för att upp- rätta ATM- och mikrocellförbindelser, dvs. inladdning av kon- 505 845 26 figureringsdata i ATM-tabellen 1704 och CID-tabellen 1706.

Symbolen 1804 "vänta" indikerar ett tillstånd i avvaktan på att en ATM-cell skall anlända. I steg 1806 anländer en ATM-cell till FIFO:t 1712 och styrlogiken 1702 anropas. I steg 1808 sker en integritetskontroll av ATM-cellhuvudet enligt HEC, och att VP/VC är giltig, dvs. hör till en upprättad ATM-förbindelse. Om inte- gritetskontrollen misslyckas förkastas hela ATM-cellen och återgång sker till vänt-tillståndet 1804.

I steg 1812 avlägsnas ATM-cellhuvudet så att mikrocell- isärtagningsprocessen kan börja. symbolerna 1814 och 1818 in- dikerar anslutningspunkter till mera detaljerade flödesscheman över mikrocellsammansättningsflödet, som visas i fig. 19a-c.

I steg 1816 sammansätter mikrocellsammansättningsfunk- tionen mikrocellerna och tar isär varje mikrocell separat tills hela ATM-cellnyttolasten gåtts igenom. Beroende på metod enligt vad som beskrivits med hänvisning till fig. 4-5, 6 och 7, till- lämpas olika sammansättningsmetoder. Dessa sammansättningsmeto- der beskrivs i fig. 19a, b resp. c.

Fig. 19a är ett flödesschema, som åskådliggör isärtag- ning av mikroceller, som sammansätts enligt den med hänvisning till fig. 4 och 5 beskrivna metoden.

I steg 1902 sker en kontroll för att undersöka om en aktuell mikrocell är delad, dvs. om förekomst av en redan isär- tagen del anges i ATM-tabellen. Om så är fallet återupptages isärtagningsprocessen i steg 1904. Relevant data som krävs för att fortsätta hämtas från ATM-tabellen 1704 och CID-tabellen 1706.

I steg 1906 sker en kontroll av MSP-integriteten, dvs. undersökning sker av om MSP är korrekt enligt P0 och P1. Om ej korrekt sker övergång till vänttillståndet 1802.

I steg 1908 ställs nyttolastpekaren till MSP. Nytto- lastpekaren är en variabel som används för att hålla reda på aktuell placering i ATM-cellens nyttolast, varigenom säkerstäl- lande sker medelst prov att ATM-cellnyttolastgränsen om 48 oktetter ej överskrids. Genom att göra detta återsammansätts mikrocellströmmen under alla omständigheter.

I steg 1910 kontrolleras mikrocellhuvudets integritet, dvs. undersökning sker av om mikrocellhuvudet är korrekt enligt P0 och P1. Om ej korrekt sker övergång till vänttillståndet. sus 845 27 I steg 1912 sker kontroll av om det finns någon otill- delad mikrocell. Om det rör sig om en otilldelad mikrocell sker övergång till vänttillståndet 1802. En otilldelad mikrocell indikerar att det rör sig om den sista mikrocellen i aktuell ATM-cell, som fyller den återstående delen av ATM-cellens nytto- last från där den börjar till den sista oktetten hos den aktuel- la ATM-cellen. Den otilldelade mikrocellen innehåller inga användardata och kan därför kastas.

I steg 1914 sker kontroll av om nästa mikrocell ingår fullständigt i aktuell ATM-cell. Om ja, fortsätter flödet till steg 1916, i vilket den i denna ATM-cell ingående delen tas isär och relevanta parametrar lagras så att isärtagningsprocessen kan återupptas när den återstående delen uppträder. Processen slutar i punkt 1818.

I steg 1918 tas hela mikrocellen isär.

I steg 1920 sker kontroll av om den aktuella mikrocel- len passar jämt i ATM-cellens nyttolast. Om ej, förbereder steg 1922 för isärtagning av nästa mikrocell i den aktuella ATM- cellens nyttolast, och processen återgår till steg 1910. Om ja, slutar processen i punkt 1818.

Fig. 19b är ett flödesschema åskådliggörande isärtag- ning av mikroceller som sammansatts enligt den med hänvisning till fig. 6 beskrivna metoden.

I steg 1930 sker kontroll av om SDU-typ=1, dvs. om den aktuella ATM-cellen börjar med en ny mikrocell i den första nyttolastoktetten. Om ej, ställs nyttolastpekaren till 0 i steg 1932. Nyttolastpekarens funktion förklaras ovan med hänvisning till fig. 19a, steg 1908. Om ja, följer samma steg 1904 som i fig. 19a. Detta steg 1904 eller steg 1932 följs därpå av samma steg 1910-1922, som beskrivits med hänvisning till fig. 19a.

Fig. 19c är ett flödesschema som åskådliggör isärtag- ning av mikroceller, som sammansatts enligt den med hänvisning till fig. 7 beskrivna metoden.

Det första steget är detsamma som steg 1932 i fig. 19b, dvs. nyttolastpekaren ställs till 0. Nyttolastpekarens funktion förklaras ovan med hänvisning till fig. 19a, steg 1908.

Följande steg är desamma som stegen 1910-1922 i fig. 19a med den skillnaden att steg 1916 har ersatts med steg 1802, dvs. om ja gäller i steg 1914 sker övergång till vänttillstån- 505 845 28 det.

Fig. 20a är ett flödesschema, som mera i detalj åskåd- liggör steg 1904 i fig. 19a och 19b och steg 1918 i fig. 19a, 19b och 19c. I ett första steg 2002 sker kontroll av om mikro- cellhuvudet eller, alternativt, det lagrade datat i ATM-tabellen för en delad mikrocell anger en OAM-mikrocell eller ej. Om ej, ackumuleras DAM-data i steg 2004 för att möjliggöra att det kan jämföras när en OAM-mikrocell uppträder som hör till förbindel- sen ifråga. Därpå följer steg 2006 i vilket användardatat trans- porteras till FIFO:t 1736 och tillämpningen anropas. Om ja gäller i steg 2002, följer steg 2008, i vilket det med OAM- mikrocellen erhållna datat jämförs med ackumulerade OAM-data från föregående användarmikroceller, som hör till samma mikro- cellförbindelse.

Fig. 20b är ett flödesschema, som åskådliggör steg 1916 i fig. 19a och 19b där endast den första delen av en delad mikrocell tas isär. Stegen 2002 och 2004 är desamma som i fig. 20a. Om ja i steg 2002, lagras det tillgängliga användardatat i steg 2010 i FIFO:t 1718, som tilldelats ATM-förbindelsen.

Fig. 21 åskådliggör i liknande vyer som i fig. 4 grund- läggande principer för en fjärde sammansättningsmetod. Metoden använder, såsom vid den första metoden enligt fig. 4, en mikro- cellstartpekare 2102, MSP, tillsammans med två paritetsbitar 2104 och 2106 för integritet för att sammansätta mikroceller i en ATM-cellnyttolast. MSP-pekaren kan införas med intervaller, dvs. en gång för var n-te mikrocell, bestämt av den sändande entiteten.

Genom att utfärda MSP-pekaren endast med vissa inter- valler kan bandbredd sparas. På dåliga ATM-förbindelser kan MSP- pekaren utfärdas oftare, dvs. ned till en gång för varje ATM- cell. På ATM-förbindelser av hög kvalitet kan MSP-pekaren ut- färdas t.ex. en gång för var 32:dra ATM-cell. Därmed sparas sålunda länkbandbredd. Att utfärda en MSP-pekare för varje ATM- cell kostar ungefär 2% av bandbredden, under antagande av att MSP-pekaren tillsammans med paritetsbitarna fyller en oktett.

Genom att utfärda endast en MSP-pekare var 32:dra ATM-cell blir bandbreddkostnaden mindre än 0.1%.

De i huvudet hos varje ATM-cell belägna SDU-typerna 0 och 1 används för att indikera huruvida den första oktetten i 505 845 29 ATM-cellen innehåller en MSP-pekare resp. en mikrocell.

Fyra på varandra följande ATM-celler indikeras vid 2108, 2110, 2112 och 2114. Som exempel utfärdas MSP-pekare för varannan ATM-cell, nämligen ATM-cellerna 2108 och 2112, vilkas MSP-pekare indikeras vid 2116 resp. 2118. I ATM-cellen 2108 pekar MSP-pekaren 2116 enligt pil 2120 mot en mikrocell 2122, som börjar i den andra oktetten hos ATM-cellens nyttolast. En ytterligare mikrocell indikeras vid 2124. ATM-cellen 2108 in- nehåller även en delad mikrocell betecknad 2126a, som fortsätter i ATM-cellen 2110, som visas vid 2126b. Eftersom ATM-cellen 2110 inte innehåller någon MSP-pekare, börjar den andra delen 2126b av den delade mikrocellen med den första oktetten i ATM-cellens nyttolast. ATM-cellen 2110 har en ytterligare mikrocell 2128 och en första del 2130a av en annan delad mikrocell. ATM-cellen 2112 börjar med den återstående delen 2130b av den delade mikrocellen från ATM-cellen 2110. Eftersom ATM-cellen 2112 innehåller MSP- pekaren 2118 i den första oktetten, börjar delen 2130b i den andra oktetten av nyttolasten. MSP-pekaren 2118 pekar enligt pil 2132 mot början av en mikrocell 2134, som följer efter den delade mikrocellen. En ytterligare mikrocell följer vid 2136.

Eftersom ATM-cellen 2114 ej innehåller någon MSP-pekare börjar en mikrocell 2138 i den första oktetten av dess nyttolast.

Som nämnts ovan innehåller den första oktetten i ATM- cellens nyttolast en mikrocellstartpekare MSP 2102 tillsammans med två paritetsbitar P0 2104 och P1 2106 om SDU-typ=0. Detta indikeras genom att fyllda ringar 2139a i ATM-cellens huvud pekar mot en MSP-pekare som följer i den första oktetten. SDU- typ=1 används för att indikera att den första oktetten innehål- ler en mikrocell, vilket indikeras med ofyllda ringar 2139b.

MSP-pekaren används för att indikera starten av mikrocellen i ATM-cellens nyttolast och paritetsbitarna används för att veri- fiera korrektheten hos MSP-pekaren. En mikrocell kan börja var som helst i ATM-cellens nyttolast. Mikrocellstartpekaren MSP räknar oktetter börjande med att värdet 0 indikerar första oktett i ATM-cellens nyttolast och följaktligen värdet 47 pekar mot den sista oktetten i ATM-cellens nyttolast. Värden lika med 0 eller större än 47 accepteras inte. Såsom vid den med hän- visning till fig. 4 och 5, jfr. fig. 4b, beskrivna första meto- den, innebär värdet 0 att nyttolasten hos ATM-cellen ifråga 505 845 endast innehåller en del av en mikrocell, som varken börjar eller slutar i nyttolasten. Värdet 47 indikerar att en ny mikro- cell börjar i den sista oktetten av ATM-cellens nyttolast. MSP- pekarens huvudfunktion är att sammansätta mikrocellströmmen. Med MSP-pekaren kan en förlorad mikrocellsammansättning återställas i ATM-cellens tidsram.

P0-biten används för att uppnå udda paritet för bitarna P0, MSP-pekaren, bit 1, 3, 5. P1-biten används för att uppnå udda paritet för bitarna P1, MSP-pekaren, bit 0, 2, 4.

Fig. 22 åskådliggör i en vy identisk med den i fig. 13 schematiskt ett exempel på ett utförande av ATM-cellsammansätt- ningsfunktionen 814. I fig. 22 är de två sista siffrorna hos de med 22 börjande hänvisningstalen desamma som de två sista siff- rorna hos de med 13 börjande hänvisningstalen i fig. 13 och indikerande samma element. För förklaring av de element som saknas här, hänvisas till beskrivningen avseende fig. 13.

Den anländande mikrocellen 812 och dess åtföljande ATM- förbindelsepekare 1040 och mikrocellstorlek anropar styrlogiken 2202. Styrlogiken 2202 kan vara en processor eller särskild hårdvara, som utför de nedan med hänvisning till fig. 23 be- skrivna flödena. Mikrocellen lagras temporärt i ett av FIFO:na 2206. Ett FIFO för varje ATM-förbindelse krävs. Styrlogiken använder ATM-förbindelsepekaren för att identifiera det specifi- ka FIFO:t (1 till n) ifråga. Styrlogiken 2202 använder demulti- plexorn 2212 för att placera mikrocellen i relevant FIFO. ATM- tabellen 2204 håller en position 2214 för varje ATM-förbindelse.

Positionen innehåller ATM-huvudet 2218 och tillståndsvariabler 2220 för förbindelse- och sammansättningsprocessen. Typen av tillståndsvariabler ges av den med hänvisning till fig. 23 givna beskrivningen.

När antalet för förbindelsen lagrade mikroceller är tillräckligt för att fylla ATM-cellnyttolasten sammansätts ATM- cellen och sänds till FIFO:t 1322. ATM-huvudet 2218 läses från ATM-tabellen 2204 och förs ut på ATM-länken medelst multiplexorn 2224 och dess ingång 2226. sou-typen i Pri-fältet nos ATM-celi- huvudet ställs i motsvarighet härtill. SDU-typ=0 om ingen mikro- cellstartpekare skall uppträda i den första oktetten. SDU-typ=1 om MSP-pekaren skall införas som första oktett i ATM-cellnytto- lasten. 505 845 31 Om mikrocellstartpekaren MSP skall införas sammansätts den tillsammans med paritetsbitarna P0 och P1 och anbringas direkt efter ATM-cellhuvudet som första oktett i ATM-cellnytto- lasten. MSP-pekaren lagras som en tillståndsvariabel 2220 i tabellen 2214, vilket medger kalkylering av värdet om det rör sig om en delad mikrocell. Multiplexoringången 2226 används för att sätta in den första oktetten. Omedelbart därpå skiftas multiplexorn 2224 till FIFO:t 2206, som hör till den ifrågava- rande ATM-förbindelsen, och FIFO:t töms till den punkt där ATM- cellnyttolasten fyllts helt.

ATM-länksändaren 2232 sänder ATM-celler på ATM-länken.

Om en ATM-cell finns i FIFO:t 1322 sänds den ut på ATM-länken genom multiplexorn 1330. Om ingen ATM-cell finns genereras en tom ATM-cell medelst tomcellgeneratorn 2234 och insätts för att vidmakthålla ATM-cellströmmen på ATM-länken.

Fig. 23 är ett flödesschema, som åskådliggör samman- sättningsstegen som utförs av den med hänvisning till fig. 22 beskrivna strukturen vid användning för utförande av den med hänvisning till fig. 21 beskrivna metoden.

Flödet startar vid upprättande av ATM-förbindelsen, steg 2302. Det slutar när förbindelsen upphör.

I steg 2304 definieras ATM-huvudet, dvs. VCI och VPI definieras. Hur ofta MSP-pekaren skall utsändas inställs även i en MSP-tröskelparameter, t.ex. var åttonde ATM-cell.

I steg 2306 pekar MSP-pekaren nu på oktett 1 i den första ATM-cellnyttolasten. Nyttolastpekaren är en tillståndsva- riabel som håller reda på den aktuella fyllnadsnivån i ATM- cellens nyttolast. MSP-pekaren och nyttolastpekaren lagras som tillståndsvariabler 2220 i positionen 2214, som är tilldelad för förbindelsen i ATM-tabellen 2204.

I steg 2308 sätts variablerna för ATM-cellen som in- nehåller MSP-pekaren. Direkt efter start indikerar SDU-typ=0 en MSP-pekare. MSP-pekaren ställs att peka mot mikrocellhuvudet.

Steg 2310 är ett vänttillstånd i avvaktan på att en till förbindelsen hörande mikrocell skall uppträda. I steg 2312 har en mikrocell anlänt, som härrör från stegen 1120 eller 1122 i fig. 11.

I steg 2314 sammansätts nyttolastpekaren enligt aktuell mikrocellstorlek genom att inställa nyttolastpekaren till nytto- 505 845 32 lastpekare+mikrocellstorlek.

I steg 2316 sker kontroll genom nyttolastpekare>47? för att se om aktuell mikrocell överlappar in i nästa ATM-cell. Om ej sker återgång till vänttillståndet 2310 enligt pil 2318. I annat fall sammansätts ATM-cellen i steg 2320 såsom beskrivits med hänvisning till fig. 22. Om SDU-typ=0 anbringas MSP-pekaren och motsvarande paritetsbitar P0 och P1 som första oktett i multiplexorn 2224 styrt via ingången 2226 av styrlogiken 2202.

Följande 47 oktetter hämtas från relevant FIFO 2206. Om SDU- typ=1 hämtas de följande 48 oktetterna från relevant FIFO 2206 direkt efter det ATM-cellhuvudet införts i multiplexorn 2224.

I steg 2321 kommer den nu i FIFO:t 1322 anbringade ATM- cellen att trigga den med hänvisning till fig. 15 beskrivna processen.

Genom att i steg 2322 sätta nyttolastpekaren till nyttolastpekare-48 kommer den att vara förberedd för samman- sättning av nästa till förbindelsen hörande ATM-cell.

Flödet fortsätter nu enligt pil 2324 till steg 2326 i vilket en test sker av MSP-räknaren för att se om en MSP-pekare skall utsändas som första oktett i ATM-cellen. Varje gång MSP- räknaren blir lika med MSP-tröskeln skall en MSP-pekare utsän- das.

Om MSP-pekare skall utsändas fortsätter flödet med att börja på nytt med steg 2308. Annars sammansätts variablerna i steg 2328 enligt vad som gäller för en ATM-cell, som ej innehål- ler någon MSP-pekare. Detta sker genom att ställa MSP-räknaren till MSP-räknare+1 och SDU-typ till 1.

Pig. 24a,b bildar ett grundläggande flödesschema, som åskådliggör isärtagningsprocessen. Starten i fig. 24a i steg 2402 innefattar upprättande av ATM- och mikrocellförbindelser genom att ladda konfigureringsdata i ATM-tabellen 1704 (160) och CID-tabellen 1706 såsom beskrivits med hänvisning till fig. 17.

Steg 2404 är ett vänttillstånd i avvaktan på att en ATM-cell skall anlända.

I steg 2406 uppträder en ATM-cell i FIFO:t 1712 och styrlogiken 1702 anropas.

I steg 2408 sker integritetskontroll av ATM-cellhuvudet enligt HEC, samt att VP/VC är giltig, dvs. hör till en upprättad ATM-förbindelse. Om integritetskontrollen misslyckas tas hela 505 8454 33 ATM-cellen bort och retur till vänttillståndet 2404 äger rum såsom antyds vid 2410.

I steg 2412 avlägsnas ATM-cellhuvudet från FIFO:t 1712 för att mikrocellisärtagningsprocessen skall starta.

I steg 2414 kontrolleras SDU-typ i aktuellt ATM-cell- huvud. Om SDU-typ=O, fyller MSP-pekaren med paritetsbit första oktetten i ATM-cellens nyttolast, annars bär oktetten en mikro- cell.

Om SDU-typ=0 i steg 2414 följer steg 2416, i vilket den första oktetten innehållande MSP-pekaren och paritetsbitar uttages från FIFO:t 1712. En kontroll sker i steg 2416 avseende MSP-pekarens integritet. Om den ej är korrekt inträder vänttill- ståndet 2404 såsom antyds vid 2418. MSP-pekaren lagras tempo- rärt. I steg 2420 sker kontroll för att undersöka om aktuell mikrocell är delad, dvs. om förekomst av en redan isärtagen del indikeras i ATM-tabellen 1704 för förbindelsen ifråga. Om det finns en återstående del återupptas isärtagningsprocessen i steg 2422. Den återstående mikrocellstorleken kalkyleras från MSP-1.

Andra relevanta data som krävs för att kunna fortsätta hämtas från ATM-tabellen 1704 och CID-tabellen 1706. Ãterstående mikro- celldata i FIFO:t 1712 förs till relevant FIFO 1718, som är tilldelat aktuell ATM-förbindelse. I steg 2424 sätts nyttolast- pekaren till MSP. Därigenom återsammansätts mikrocellströmmen.

Om SDU-typ är 1 i steg 2414 sätts nyttolastpekaren till noll i steg 2426 eftersom den första oktetten i ATM-cellens nyttolast bär en del av en mikrocell. I steg 2428 sker en kon- troll för att undersöka om aktuell mikrocell är delad, dvs. om förekomst av en redan isärtagen del indikeras i ATM-tabellen 1704 för förbindelsen ifråga. Om ja, återupptas isärtagningspro- cessen i steg 2430. Relevant data, innefattande återstående storlek hos mikrocellen, som krävs för att fortsätta, hämtas från ATM-tabellen 1704 och CID-tabellen 1706. Ãterstående mikro- celldata i FIFO:t 1712 förs till relevant FIFO 1718, som är tilldelat till aktuell ATM-förbindelse. I steg 2432 justeras nyttolastpekaren genom att sätta den till nyttolastpekare+åter- stående mikrocellstorlek för att hålla reda på återstående oktetter i ATM-cellens nyttolast.

Symbolen 2440 indikerar fortsättning av flödet i fig. 24b. I steg 2442 kontrolleras mikrocellhuvudets integritet. Om 505 845 34 den inte är rätt, inträder vänttillståndet 2404 såsom antyds vid 2444.

I steg 2446 sker kontroll av om det finns någon otill- delad mikrocell. Om det finns någon inträder vänttillståndet 2404 såsom antyds vid 2447. Såsom nämnts tidigare kännetecknas en otilldelad mikrocell av ett förutdefinierat CID-värde och anger att den återstående delen av ATM-cellens nyttolast upp- fylls av den otilldelade mikrocellen.

I steg 2448 sker kontroll genom mikrocellstorlek+nytto- lastpekare>47? för att se om nästa mikrocell överlappar den aktuella ATM-cellen. Om så är fallet isärtages den i denna ATM- cell ingående delen och relevanta parametrar lagras i steg 2450 för att medge återupptagande av isärtagningsprocessen när åter- stående del uppträder. Processen slutar i vänttillståndet 2404.

Om svaret är nej i steg 2448, tas hela mikrocellen isär i steg 2452.

I steg 2454 sker kontroll genom mikrocellstorlek+nytto- lastpekare=47? för att se om den aktuella mikrocellen går jämt upp med ATM-cellens nyttolast. Om så ej är fallet uppdateras nyttolastpekaren i steg 2456 med mikrocellstorleken för att förbereda isärtagning av nästa i aktuell ATM-cell. Processen börjar på nytt genom återgång till steg 2442 enligt pil 2458. Om svaret är ja i steg 2454, avslutas processen i vänttillståndet 2404.

Claims (35)

505 845 35 Eateggkrav.

1. Telekommunikationssystem innefattande en sändande entitet (802), en mottagande entitet (804) och en ATM-länk (816) mellan de sändande och mottagande entite- terna för överföring av ATM-celler på specifika separata ATM- förbindelser, vilka ATM-celler innefattar ATM-användarceller med ett huvud och nyttolast innehållande data i form av ett förutbe- stämt antal dataenheter som bär data i mikroceller, varvid huvudet innefattar en ATM-förbindelsepekare, mikrocellerna har nyttolast innehållande ett användardatapaket av variabel storlek och ett mikrocellhuvud innehållande kod (CID), som identifierar en mikrocellförbindelse, varvid en mikrocell, som ej i sin helhet passar in i ett återstående utrymme hos en ATM-cell hörande till en viss ATM-förbindelse delas i en första del, som fyller detta återstående utrymme och en del belägen i åtminstone en följande ATM-cell hörande till samma ATM-förbindelse, och till varje mikrocell hör storleksinformation avseende mikrocel- len, där mikrocellgränsindikerande kod innefattar en mikrocell- startpekare (MSP), som är belägen i varje ATM-cell i den första av nämnda dataenheter och pekar på en första ny mikrocell i ATM- cellens nyttolast, vilken mikrocellstartpekare innefattar kod i stånd att indikera storleken hos den återstående delen av en delad mikrocell.

2. Telekommunikationssystem innefattande en sändande entitet (802), en mottagande entitet (804) och en ATM-länk (816) mellan de sändande och mottagande entite- terna för överföring av ATM-celler på specifika separata ATM- förbindelser, vilka ATM-celler innefattar ATM-användarceller med ett huvud och nyttolast innehållande data i form av ett förutbe- stämt antal dataenheter som bär data i mikroceller, varvid huvudet innefattar en ATM-förbindelsepekare, mikrocellerna har nyttolast innehållande ett användardatapaket av variabel storlek och ett mikrocellhuvud innehållande kod (CID), som identifierar en mikrocellförbindelse, varvid en mikrocell, som ej i sin helhet passar in i ett återstående utrymme hos en ATM-cell hörande till en viss ATM-förbindelse delas i en första del, som fyller detta återstående utrymme och en del belägen i åtminstone 505 845 36 en följande ATM-cell hörande till samma ATM-förbindelse, och till varje mikrocell hör storleksinformation avseende mikrocel- len, där den mikrocellgränsindikerande koden innefattar en mikrocellstartpekare (MSP) belägen i var n:te ATM- cell i den första av nämnda dataenheter och pekande på en första ny mikrocell i ATM-cellens nyttolast, varvid mikrocellstart- pekaren innehåller kod i stånd att indikera storleken hos den återstående delen av en delad mikrocell, kod (SDU) belägen i huvudet hos varje ATM-cell och i stånd att inställas att indikera huruvida den första dataenheten i ATM-cellen är en mikrocellstartpekare eller inte.

3. Telekommunikationssystem innefattande en sändande entitet (802), en mottagande entitet (804) och en ATM-länk (816) mellan de sändande och mottagande entite- terna för överföring av ATM-celler på specifika separata ATM- förbindelser, vilka ATM-celler innefattar ATM-användarceller med ett huvud och nyttolast innehållande data i form av ett förutbe- stämt antal dataenheter som bär data i mikroceller, varvid huvudet innefattar en ATM-förbindelsepekare, mikrocellerna har nyttolast innehållande ett användardatapaket av variabel storlek och ett mikrocellhuvud innehållande kod (CID), som identifierar en mikrocellförbindelse, varvid en mikrocell, som ej i sin helhet passar in i ett återstående utrymme hos en ATM-cell hörande till en viss ATM-förbindelse delas i en första del, som fyller detta återstående utrymme och en del belägen i åtminstone en följande ATM-cell hörande till samma ATM-förbindelse, och till varje mikrocell hör storleksinformation avseende mikrocel- len, där mikrocellgränsindikerande kod innefattar mikrocelldel- ningsindikerande kod (SDU), som är belägen i huvudet hos varje ATM-cell och i stånd att inställas till att ange huruvida den första mikrocellen i ATM-cellen är ny eller delad.

4. Telekommunikationssystem innefattande en sändande entitet (802), en mottagande entitet (804) och en ATM-länk (816) mellan de sändande och mottagande entite- terna för överföring av ATM-celler på specifika separata ATM- förbindelser, vilka ATM-celler innefattar ATM-användarceller med ett huvud och nyttolast innehållande data i form av ett förutbe- 505 845" 37 stämt antal dataenheter som bär data i mikroceller, varvid huvudet innefattar en ATM-förbindelsepekare, mikrocellerna har nyttolast innehållande ett användardatapaket av variabel storlek och ett mikrocellhuvud innehållande kod (CID), som identifierar en mikrocellförbindelse, och till varje mikrocell hör storleks- information avseende mikrocellen, där start av en ATM-cells nyttolast endast är tillåten med en ny mikrocell, varvid den mikrocellgränsindikerande koden innefattar kod avsedd att åstadkomma att om utrymmet i den sista dataenheten i ATM-cellens nyttolast ej är tillräckligt för att införa en ytterligare mikrocell, denna mikrocell kommer att sändas i nästa ATM-cell, som hör till samma förbindelse, varvid utrymmet fylls med en mikrocell, som ej är tilldelad till någon mikrocellförbindelse.

5. System enligt krav 1 eller 2, i vilket mikrocell- startpekaren är i stånd att anta ett värde (0), som anger att hela återstoden av ATM-cellens nyttolast, som följer efter mikrocellpekaren, innehåller en del av en mikrocell.

6. System enligt något av krav 1-4, i vilket mikrocell- storleksinformationen är i form av en storleksindikator i huvu- det hos varje mikrocell.

7. System enligt något av krav 1-4, i vilket mikrocell- storleksinformationen är belägen i en tabell.

8. System enligt något av föregående patentkrav, i vilket den sändande entiteten (802) innefattar: användardatamottagande organ (806) för mottagning av användardata innehållande data i form av datapaket av variabel storlek försedda med varsin destinationspekare, mikrocellsammansättningsorgan (810,902,904) för att förse de mottagna datapaketen enligt deras respektive destina- tionsinformation med ett respektive mikrocellhuvud för att bilda mikroceller i mikrocellförbindelsespecifika processer (902bn), sammansättningsorgan (814,1202,1204,1206,1210) för ATM användarceller innefattande organ för att som reaktion på mot- tagna mikroceller från mikrocellsammansättningsorganen, och styrt av mikrocellförbindelsen som anges i respektive mikrocell- huvuden, skapa en ATM-förbindelsespecifik process (1202n) för varje erfordrad ATM-förbindelse, organ (1204) för att i varje ATM-förbindelsespecifik process multiplexa in de respektive 505 845 38 mottagna mikrocellerna i nyttolasten hos ATM användarceller; varvid den mottagande entiteten (804) innefattar: ATM-förbindelsedistribuerande organ (1604,1624) för mottagande av ATM användarceller och distribution av dessa enligt den ATM-förbindelse som identifieras i deras respektive ATM-cellhuvud på ATM-förbindelsespecifika utgångar (1626), isärtagningsorgan (1606,1628) för ATM-celler, innefat- tande organ för att som svar på mottagning av ATM-celler från distributionsorganen, och styrt av den i respektive ATM-cel1- huvuden indikerade ATM-cellförbindelsen, skapa en mikrocellspe- cifik process för varje-erfordrad mikrocellförbindelse, organ för demultiplexering av ATM-celler från varje ATM-förbindelse- specifik utgång, innefattande organ för att sammansätta mikro- cellerna genom att identifiera deras gränser med användning av nämnda mikrocellgränsindikerande kod, samt organ för att separe- ra och distribuera de sammansatta mikrocellerna på mikrocellför- bindelsespecifika utgångar (1630), mikrocellisärtagningsorgan (1608,1636) för mottagning av mikrocellerna från varje mikrocellförbindelsespecifik utgång, avlägsnande av mikrocellanvändarhuvudet, samt återställande av dess datapaket.

9. System enligt krav 8, där ATM-cel1sammansättnings- organen innefattar: ATM-förbindelsespecifika FIFO-organ (1306) för att temporärt lagra anländande mikrcceller, en ATM-tabell (1304) för lagring av erfordrade ATM- förbindelsespecifika data för varje förbindelse, ATM-cellsammansättningsstyrande logik (1302) för mot- tagning av ATM-förbindelsepekaren hos anländande mikrcceller för att identifiera och utvälja ett ATM-förbindelsespecifikt FIFO- organ för varje anländande mikrocell, och för att använda peka- ren för att adressera (1307) varje relevant förbindelsespecifikt data (1314) i ATM-tabellen (1314) för läsning av det, ett mikrocellmultiplexeringsorgan (1324) för mottagning av de av styrlogiken (1302) lästa data och motsvarande mikrocel- ler från relevant FIFO (1306) och sammansättning av dem för bildande av en ATM-cell.

10. System enligt krav 1 och 9, där ATM-tabellen i varje position lagrar mikrocellstartpekaren (MSP) som en till- 595 845' 39 ståndsvariabel, vars värde kan kalkyleras av styrlogiken i händelse av en delad mikrocell, varvid styrlogiken sammansätter och överför mikrocellstartpekaren tillsammans med kod (OAM) för att skilja mellan en användarmikrocell och en mikrocell innehål- lande data som används för funktions- och felhantering, samt överföra dem till nämnda mikrocellmultiplexeringsorgan (1314) för placering direkt efter ATM-cellhuvudet som första dataenhet i ATM-cellens nyttolast.

11. System enligt krav 2 och 9, där ATM-tabellen i varje position lagrar mikrocellstartpekaren (MSP) som en till- ståndsvariabel, vars värde kan kalkyleras av styrlogiken i händelse av en delad cell, samt styrlogiken ställer in den mikrocelldelningsindikerande koden (SDU) belägen i varje ATM- cells huvud för att indikera huruvida den första dataenheten innehåller en mikrocellstartpekare eller inte, samt sammansätter och överför en eventuellt befintlig mikrocellstartpekare för placering direkt efter ATM-cellhuvudet som första dataenhet i ATM-cellens nyttolast.

12. System enligt krav 3 och 9, där styrlogiken ställer in den mikrocelldelningsindikerande koden (SDU) belägen i huvu- det hos varje ATM-cell att ange huruvida den första mikrocellen i ATM-cellen är en ny eller delad.

13. System enligt krav 4 och 9, där styrlogiken kalky- lerar huruvida utrymmet hos den sista dataenheten i ATM-cellens nyttolast ej är tillräckligt för införing av en ytterligare mikrocell och om denna i detta fall inför en otilldelad mikro- cell i den återstående delen av ATM-cellens nyttolast.

14. System enligt något av krav 8-13, där den mottagan- de entiteten innefattar en mikrocellförbindelsedatatabell (1706) för lagring av data för varje mikrocellförbindelse, innefattande mikrocellstor- leksdata och slutdestinationspekare, en ATM-tabell (1704) för lagring av data för varje ATM- förbindelse, innefattande data indikerande befintlighet av en delad mikrocell, data hänförliga till en delad mikrocell, samt en pekare (1726) till mikrocellförbindelsedatatabellen för att ge en adress till data i denna tabell för en mikrocellförbindel- se tilldelad till en aktuell ATM-förbindelse, FIFO-organ (1712) för att temporärt lagra anländande 505 845 40 användar-ATM-celler, styrlogik (1702) för ATM-cellisärtagning, innefattande logik för att läsa ATM-huvudet och mikrocellhuvuden från varje ATM-cell belägen i FIFO-organet (1712), samt logik för att läsa ATM-tabellpekaren till mikrocellförbindelsedatatabellen (1706) och därigenom slutdestinationspekaren från mikrocellförbindelse- datatabellen (1706), multiplexeringsorgan (1714) styrda av styrlogiken (1702) för uttagning av ATM-huvudet och mikrocellhuvudena vid läsning från FIFO-organet (1712) och för sammansättning av användardata genom införing av slutdestinationspekaren för varje datapaket, av styrlogiken (1702) styrda överföringsorgan för överföring av användardata och slutdestinationspekare till ut- gångsorgan (1736).

15. System enligt något av krav 1-3 och krav 14, där nämnda överföringsorgan innefattar demultiplexeringsorgan (1716) för att i händelse av en delad mikrocell samt styrt av styrlogiken (1702) mottaga delade användardata i form av pekaren och en första del av användardata från multiplexeringsorganet (1714), ett antal FIFO-organ (1718) för mottagning och temporär lagring av varje delat användardata från demultiplexeringsorga- net (1716) i ett visst FIFO-organ (1718) tilldelat till den aktuella ATM-förbindelsen, multiplexeringsorgan (1720) för att till utgångsorganet (1736) och styrt av styrlogiken tömma varje FIFO-organ när ett delat användardata i detta har kompletterats genom uppträdandet av den sista delen av användardatat.

16. System enligt något av krav 8-15, där den krets- identifierande koden (CID) innefattar kod i stånd att indikera att mikrocellen ej är tilldelad till någon förbindelse och används att fylla den återstående delen hos en ATM-cells nytto- last som ej är tillräcklig för att införa en tilldelad mikrocell däri.

17. System enligt något av krav 8-16, där mikrocell- huvudet innefattar kod (OAM) för att skilja mellan en användar- mikrocell och en mikrocell innehållande data använt för funk- tions- och felhantering. 585 845 41

18. System enligt krav 17, där mikrocellhuvudet in- nehåller kod (P0,P1) för att verifiera korrektheten hos den kretsindikerande koden (CID) och den särskiljande koden (OAM).

19. System enligt krav 15 och krav 17 eller 18, där under isärtagningsprocessen data, som skapas av särskiljnings- koden (OAM-data) ackumuleras och lagras i mikrocellförbindelse- datatabellen (CID), och när en mikrocell innehållande data använt för funktions- och felhantering uppträder, denna mikro- cell stoppas av styrlogiken.

20. Sätt att överföra mikroceller i ett telekommunika- tionssystem innefattande en sändande entitet (802), en motta- gande entitet (804) och en ATM-länk (816) mellan de sändande och mottagande entiteterna för överföring av ATM-celler på specifika separata ATM-förbindelser, vilka ATM-celler innefattar ATM- användarceller med ett huvud och nyttolast innehållande data i form av ett förutbestämt antal dataenheter som här data i mikro- celler, varvid huvudet innefattar en ATM-förbindelsepekare, mikrocellerna har nyttolast innehållande ett användardatapaket av variabel storlek och ett mikrocellhuvud innehållande kod (CID), som identifierar en mikrocellförbindelse, varvid en mikrocell, som ej i sin helhet passar in i ett återstående utrymme hos en ATM-cell hörande till en viss ATM-förbindelse delas i en första del, som fyller detta återstående utrymme och en del belägen i åtminstone en följande ATM-cell hörande till samma ATM-förbindelse, och till varje mikrocell hör storleksin- formation avseende mikrocellen, vilket sätt innefattar att som mikrocellgränsindikerande kod införes en mikrocellstartpekare (MSP) i varje ATM-cell i den första av nämnda dataenheter och pekande på en första ny mikrocell i ATM-cellens nyttolast, samt införes i mikrocellstartpekaren kod i stånd att indikera stor- leken hos den återstående delen av en delad mikrocell.

21. Sätt att överföra mikroceller i ett telekommunika- tionssystem innefattande en sändande entitet (802), en mottagan- de entitet (804) och en ATM-länk (816) mellan de sändande och mottagande entiteterna för överföring av ATM-celler på specifika separata ATM-förbindelser, vilka ATM-celler innefattar ATM- användarceller med ett huvud och nyttolast innehållande data i form av ett förutbestämt antal dataenheter som bär data i mikro- celler, varvid huvudet innefattar en ATM-förbindelsepekare, 505 845 42 mikrocellerna har nyttolast innehållande ett användardatapaket av variabel storlek och ett mikrocellhuvud innehållande kod (CID), som identifierar en mikrocellförbindelse, varvid en mikrocell, som ej i sin helhet passar in i ett återstående utrymme hos en ATM-cell hörande till en viss ATM-förbindelse delas i en första del, som fyller detta återstående utrymme och en del belägen i åtminstone en följande ATM-cell hörande till samma ATM-förbindelse, och till varje mikrocell hör storleksin- formation avseende mikrocellen, vilket sätt innefattar att som mikrocellgränsindikerande kod införes en mikrocellstartpekare (MSP) i var nzte ATM-cell i den första av nämnda dataenheter och pekande på en första odelad mikrocell i ATM-cellens nyttolast, samt införes kod (SDU) i huvudet hos varje ATM-cell och i stånd att inställas att indikera huruvida den första dataenheten i ATM-cellen är en mikrocellstartpekare eller inte.

22. Sätt att överföra mikroceller i ett telekommunika- tionssystem innefattande en sändande entitet (802), en motta- gande entitet (804) och en ATM-länk (816) mellan de sändande och mottagande entiteterna för överföring av ATM-celler på specifika separata ATM-förbindelser, vilka ATM-celler innefattar ATM- användarceller med ett huvud och nyttolast innehållande data i form av ett förutbestämt antal dataenheter som bär data i mikro- celler, varvid huvudet innefattar en ATM-förbindelsepekare, mikrocellerna har nyttolast innehållande ett användardatapaket av variabel storlek och ett mikrocellhuvud innehållande kod (CID), som identifierar en mikrocellförbindelse, varvid en mikrocell, som ej i sin helhet passar in i ett återstående utrymme hos en ATM-cell hörande till en viss ATM-förbindelse delas i en första del, som fyller detta återstående utrymme och en del belägen i åtminstone en följande ATM-cell hörande till samma ATM-förbindelse, och till varje mikrocell hör storleksin- formation avseende mikrocellen, vilket sätt innefattar att i huvudet hos varje ATM-cell införes kod (SDU) i stånd att in- ställas till att ange huruvida den första mikrocellen i ATM- cellen är ny eller delad.

23. Sätt att överföra mikroceller i ett telekommunika- tionssystem innefattande en sändande entitet (802), en motta- gande entitet (804) och en ATM-länk (816) mellan de sändande och mottagande entiteterna för överföring av ATM-celler på specifika 505 845 43 separata ATM-förbindelser, vilka ATM-celler innefattar ATM an- vändarceller med ett huvud och nyttolast innehållande data i form av ett förutbestämt antal dataenheter som bär data i mikro- celler, varvid huvudet innefattar en ATM-förbindelsepekare, mikrocellerna har nyttolast innehållande ett användardatapaket av variabel storlek och ett mikrocellhuvud innehållande kod (CID), som identifierar en mikrocellförbindelse, och till varje mikrocell hör storleksinformation avseende mikrocellen, vilket sätt innefattar att start av en ATM-cells nyttolast endast tillåts med en ny mikrocell, och att om utrymmet i den sista dataenheten i ATM-cellens nyttolast ej är tillräckligt för att införa en ytterligare mikrocell, denna mikrocell sänds i nästa ATM-cell, som hör till samma förbindelse, varvid utrymmet fylls med en mikrocell, som ej är tilldelad till någon mikrocellför- bindelse.

24. Sätt enligt något av krav 20-23, innefattande att: mikrocellerna enligt den i respektive mikrocellhuvud identifierade ATM-förbindelsen multiplexas in i nyttolasten hos ATM användarceller, vilkas respektive huvud identifierar samma respektive ATM-förbindelse, mikrocellgränsindikerande kod införs i varje ATM-cell; ATM användarceller enligt den ATM-förbindelse som identifieras i deras respektive ATM-cellhuvud distribueras på ATM-förbindelsespecifika utgångar (1626), ATM-cellerna isärtages från varje ATM-förbindelsespeci- fik utgång och mikrocellerna sammansätts genom identifiering av deras gränser, och de sammansatta mikrocellerna separeras och distribueras på mikrocellförbindelsespecifika utgångar (1630), för varje mikrocell avlägsnas mikrocellanvändarhuvudet och återställs dess datapaket.

25. Sätt enligt något av krav 20-24, innefattande att anländande mikroceller lagras temporärt, ATM-förbindelsespecifika data som krävs för varje dataförbindelse lagras, ATM-förbindelsepekaren hos anländande mikroceller används för att identifiera och temporärt lagra varje anländande mikrocell, och pekaren används för att ange relevant ATM-för- bindelsespecifikt data (1314), data och motsvarande mikroceller sätts samman till 505 845 44 bildande av en ATM-cell.

26. Sätt enligt krav 20 och 25, innefattande att mikro- cellstartpekaren (MSP) lagras som en tillståndsvariabel, vars värde kan kalkyleras av styrlogiken i händelse av en delad mikrocell, mikrocellstartpekaren sammansätts och överförs till- sammans med kod (P0,P1) verifierande korrektheten (P0,P1) hos den kretsidentifierande koden (CID) samt särskiljande kod (OAM) och anbringas direkt efter ATM-cellhuvudet som första dataenhet i ATM-cellens nyttolast.

27. Sätt enligt krav 21 och 25, innefattande att den mikrocelldelningsindikerande koden (SDU) sätts till att ange huruvida den första mikrocellen i ATM-cellen är en ny eller delad.

28. Sätt enligt krav 22 och 25, innefattande att mikro- cellstartpekaren (MSP) lagras som en tillståndsvariabel, vars värde kan kalkyleras av styrlogiken i händelse av en delad mikrocell, mikrocellstartpekaren sammansätts och överförs till- sammans med kod (P0,P1) som verifierar korrektheten (P0,P1) hos den kretsidentifierande koden (CID) och den särskiljande koden (OAM) och anbringas direkt efter ATM-cellhuvudet som första dataenhet i ATM-cellens nyttolast och den mikrocelldelningsin- dikerande koden (SDU) inställs till att ange huruvida den första dataenheten innehåller en mikrocellstartpekare eller inte.

29. Sätt enligt krav 23 och 25, innefattande att kalky- lering sker av huruvida utrymmet hos den sista dataenheten i ATM-cellens nyttolast ej är tillräckligt för att införa en ytterligare mikrocell och om detta är fallet införs en otill- delad mikrocell i det återstående utrymmet hos ATM-cellens nyttolast.

30. Sätt enligt något av krav 20-29, innefattande att indikering sker av huruvida mikrocellen ej är tilldelad till någon förbindelse och upptar återstående utrymme hos en ATM- cells nyttolast, som inte är tillräckligt för att införa en tilldelad mikrocell däri.

31. Sätt enligt något av krav 24-30, innefattande att i mikrocellhuvudet införs kod (OAM) för att särskilja mellan en användarmikrocell och en mikrocell innehållande data använt för funktions- och felhantering.

32. Sätt enligt krav 31, innefattande att i mikrocell- 505 845 45 huvudet införs kod (P0,P1), som verifierar korrektheten hos den kretsidentifierande koden (CID) och särskiljningskoden (OAM).

33. Sätt enligt något av krav 24-32, där isärtagningen av ATM-cellerna innefattar att data lagras för varje mikrocell- förbindelse, innefattande mikrocellstorleksdata och en slut- destinationspekare, data lagras för varje ATM-förbindelse, innefattande data indikerande befintligheten av en delad mikrocell, data hänförliga till en delad mikrocell, samt en pekare (1726) till mikrocellförbindelsedatatabellen för att tillhandahålla en adress till data i denna tabell för en mikrocellförbindelse tilldelad till en aktuell ATM-förbindelse, anländande ATM-celler lagras temporärt, ATM-huvudet och mikrocellhuvudena läses från varje temporärt lagrad ATM-cell och ATM-tabellpekaren till mikrocell- förbindelsedatatabellen (1706) och därmed slutdestinationspeka- ren läses från mikrocellförbindelsedatatabellen (1706), ATM-huvudet och mikrocellhuvudena tas ut när de lästs och användardata sammansätts genom införing av slutdestinations- pekaren till varje datapaket, användardata och slutdestinationspekaren överförs till utgångsorgan (1736).

34. Sätt enligt krav 20, 24 och 33, innefattande att i händelse av en delad mikrocell mottages delade användardata i form av pekaren och en första del av användardatat, lagras varje delat användardata temporärt, tillförs till utgångsorganet (1736) det temporärt lagrade datat när den sista delen av ett delat användardata har kompletterats vid uppträdandet av användardatats sista del.

35. Sätt enligt krav 33 eller 34, innefattande att under isärtagningsprocessen ackumuleras data skapade av dis- krimineringskoden (OAM-data) och lagras i mikrocellförbindelse- datatabellen (CID), och att när en mikrocell uppträder, som innehåller data som används för funktions- och felhantering, stoppas denna mikrocell.