SE469561B - Anordning vid utbytbar tand - Google Patents

Description

-Pe- O\ 10 15 20 25 30 35 U-i .IPW Q Iniflš, ”I 61 2 kan hållas och att det fjäderstift, som indrives genom hålen i tanden och tandhållaren, är ansatt på riktigt sätt.

Eftersom verkningslängden för ingreppet mellan åssidorna och spårväggarna - på grund av åsarnas relativt ringa höjd resp. spårens ringa djup och hopföringen i tvärled - är kort krävs att avsedda ändlägen uppnåtts innan slutlig fixering sker. Om avsedda ingreppet t.ex. på grund av toleransavvikelser ej kan åstadkommas kan - trots fjâderstiftets verkan - visst glapp uppkomma och detta kommer på grund av påkänningarna att efter hand förstöras. Ändamålet med denna uppfinning är att med utgångspunkt från den kända konstruktionen uppnå en ännu bättre sammanfogning och främst då en betydligt säkrare hopsättning, som ej lämnar utrymme för oriktig sammandrivning med därav orsakade olägen- heter.

Det väsentligen kännetecknande för uppfinningen anges i de efterföljande patentkraven.

Genom utformningen enligt uppfinningen med kílform i åsarnas resp. spårens längdriktning säkerställas inte enbart en perfekt hop- och instyrning av de nämnda delarna utan också en ytterst stabil inbördes fixering under hopföringens slutfas, dvs. under de sista millimetrarna.

Vid hopdrivningen uppkommer en kraftig kilverkan utmed läng- den av åsarna och spåren. Genom att kileffekten äger rum på maximalt avstånd från den omslutande tandrotens yttre partier och därigenom rikligt med gods omger de i kilfunktionen direkt deltagande partierna kan man tillåta mycket stora materialpåkänningar utmed kilningsytorna.

Vid pådrivningen av tanden på tandhållaren krävs stor kraft för att tanden skall uppnå det avsedda ändläget och därvid är motståndet ökande allteftersom åsarna förskjuts längs spåren för att abrupt öka ytterligare när dessutom de mera kraftigt 10 15 20 25 30 35 :film 561 .~¿flHn 3 lutande partierna av åsarna förutom att väsentligen i längs- led tränga in i spåren också skall förskjutas i tvärled in i dessaï Efter detta stegartat ökande motstånd når tanden sitt ändläge, varvid även de övre och undre i V-form anordnade ytorna är i ingrepp med varandra, och låsstiftet, som är väsentligen oeftergivligt i radiell led och säkerställer ett bibehållande av ingreppet,kan inslås.

Det väsentliga och för uppfinningen utmärkande särdraget att såväl åsar som spår kilformigt avsmalnar i hopföringsrikt- ningen är alltså av största betydelse för funktionen. Det har befunnits lämpligt att hålla sig till en vinkel på mellan 1,5 och 3°, företrädesvis 2°. väsentligen samma vinkel kan för övrigt utnyttjas även för de lutande kanterna resp. väggarna vid åsarna resp. spåren.

De nyss berörda vinklarna bör ej förväxlas med vid tillverk- ning av detaljer genom gjutning erforderliga släppningsvink- lar, som vid här aktuella gjutningsmetoder endast uppgår till 0,5 - 1°. För framställning av gjutna detaljer där kraven på måttexakthet är stora, utnyttjas ju skalformningsgjutning, som kräver avsevärt mindre släppning än konventionell sand- gjutning. Genom att skalformningsgjutning används kan också så stor noggrannhet uppnås att efterbearbetning ej eller enbart i ringa utsträckning behöves.

Ett utföringsexempel på anordningen enligt uppfinningen kommer i det följande att närmare beskrivas med hänvisning till den bifogade ritningen på vilken fig. 1, 2 och 3 visar en tandhållare sedd uppifrån, från sidan resp. framifrån, fig. 4, 5 och 6 visar en tand sedd uppifrån, från sidan resp. i snitt utefter linjen A-A i fig. 4 samt fig. 7 i lätt sche- matiserad form och delvis i sektion illustrerar en tand och en tandhållare hopsatta och sedda uppifrån.

Den i fig. 1 - 3 visade tandhållaren, som allmänt betecknas med 1, består av en fästdel eller ett huvud 2, som är försett med för tandhållarens fastsvetsning vid skopbröstet eller -Fä Ö\ \O 10 15 20 25 30 35 (fl I ,, Irívlu, | lura. väx 6 1 l 4 motsvarande del av en markberedningsrotor avpassade anslags- partier 3.

Från huvudet sträcker sig ett utsprång 4, vars övre och undre sidor 5 resp. 6 är konvergerande utåt, varvid de närmast huvudet 2 belägna partierna Sa resp. 6a har tvärare lutning än partierna Sb resp. 6b närmast utsprångets fria ände. Utmed de nyss nämnda uppåt och nedåt vettande ytorna är anordnade åsar 7 resp. 8, vars sidor 9 resp. 10 är svagt lutande mot varandra, varvid lutningen är relativt liten och av storleks- ordningen någon grad. Huvudets 2 till den övre och den nedre utsprångsytan anslutande partier är försedda med en flackt V-formad urtagning 11 resp. 12, medan de mot nämnda sidor vinkelräta sidorna uppvisar utskjutande klackar 13, 14.

En tand, se fig. 4 - 6, består av den egentliga tanden 15, vars form kan varieras inom rätt vida gränser beroende av användningsområdet. Tanden övergår i en tandrot 16, som har en mot fria änden öppen hålighet eller urtagning 17, som är avsedd att mottaga utsprånget 4 vid tandhållaren och uppvisar ett yttre parti 18 med relativt brant konvergerande väggar och ett inre parti 19 med relativt flackt konvergerande väggar. Vid tandroten återfinns även ett flackt konvext V-format parti 16, som är avsett att hoppassa med urtagning- arna 11 och 12 vid delen 1. Utefter de av dessa två partier med olika lutning bestående väggarna är anordnade längsgående spår eller urtagningar 20, 21 väsentligen komplementära till åsarna 7, 8 vid tandhållarens utsprång 4. Vid spåren 20, 21 är sidoväggarna 22, 23 svagt snedställda så att de från resp. ytpartí 18, 19 räknat lutar inåt mot urtagningens botten.

Ingreppet mellan de snedställda sidorna hos åsarna 7, 8 och kanterna 20, 21 reducerar risken för glapp och förbättrar tandens stabilitet mot sidledspåkänningar.

De långsträckta åsarna och de med dessa hoppassande spåren hade vid kända utföranden parallella sidor och kanter. 10 15 20 25 30 35 . ~v._rí',"'-\: 'lwwr “I v 469 561 5 Enligt det föredragna utförandet av uppfinningen är såväl åsarna eller liknande 7, 8 som spåren eller liknande 20, 21 andrdnade med kilform i hopdrivningsriktningen dvs. i sin längdriktning.

I och för sig skulle man genom att ge resp. ås en från dess främre ände tilltagande bredd medan spåret gavs parallella sidor - varvid minsta avståndet mellan urtagningssídorna skulle vara åtminstone lika stort som åsens smalare främre ände - erhålla en kilningseffekt. En liknande effekt skulle man få om åsen läts ha parallella sidor, alltså vara jämnbred, medan urtagningen i riktning mot sin bortre ände gjordes successivt smalare, varvid den bredare änden av urtagningen skulle vara åtminstone lika bred som åsen.

Vid de två senast nämnda utförandena erhålles en kraftig kil- verkan utefter ett gradvis sig förflyttande plan under hela índrivningsskedet och för att detta skall vara möjligt kräves att materialet utmed spåret resp. i åsen kan tåla de ytterst kraftiga lokala tryckpåkänningar, som uppkommer genom kil- ningen. Här gäller givetvis att vinkeln mellan ínföringsrikt- ningen och de kilande ytorna måste vara mycket liten om inte tryckkrafterna i sidled skall bli okontrollerbart stora.

Genom att anpassa skillnaden mellan bredden hos delen med parallella sidor och den med snedställda, dvs. skillnaden mellan bredden hos en ås med parallella sidor och ingångsän- den hos spåret resp. smaländen hos en äs med snedställda sidor och bredden hos mottagande änden hos ett spår med parallella sidor, kan kilverkan i förekommande fall anpassas.

Om låt säga smaländen hos en sådan kilformad ås är avsevärt smalare än bredden hos mottagande änden av spåret uppkommer kilverkan först när detaljerna hopskjutits så långt att yttersidorna hos åsen börjar ingripa med insidorna av urtag- ningen vid denna ingångsände. I det föredragna utförandet är emellertid både åsarna 7, 8 och spåret 20, 21 avsmalnande i hopskjutningsriktningen med en mycket liten kilvinkel av storleksordningen 0,5-3°. Detta innebär att, när detaljerna 469 10 15 20 25 30 35 n yl"\ Qfnii”. få! 561 6 hopskjutits eller -drivits tillträckligt långt, en ytanligg- ning uppkomer mellan sidorna hos åsen och väggarna hos spåret. Genom ytanliggningen fördelas påkänningarna över ett större område än om ena delen hade parallella sidor. I prak- tiken avpassas vinklarna och längden hos åsen och hos kilen så att desamma kan hopföras en bestämd sträcka, för att ge en styrnings- och stabiliseringseffekt, innan deras respektive sidoväggar råkar i verksamt kilingrepp med varandra. En före- dragen storlek på vinkeln har visat ligga inom området 1-2°.

För att en kilverkan av här uppnåelig storlek skall kunna tillåtas krävs att krafterna kan på förhand maximeras och detta sker främst genom att man avpassar vinklarna med stor noggrannhet. Vidare tillses att kilverkan uppkommer och verkar på sådant ställe att den ej leder till menlig påkänningar på nâgondera detaljen eller rent av till skador.

Genom att anordningen enligt uppfinningen placerats på sådant ställe att den omgives resp. -slutes av maximal mängd gods kan man tillåta ytterst stora krafter utan risk för skador.

Försök har visat att förbindningen som erhålles vid tand och tandhållare enligt patentansökningen med de redan kända inledningsvis nämnda särdragen och genom den nya kilformen i hopföringsríktningen, får en icke tidigare uppnåbar stabili- tet. Det visar sig också att de vid kilningen uppkomande tryckkrafterna är så stora att effekter liknande hopsvetsning uppkommer, utefter de stråk där ås och spår hårt ingriper med varandra, vilket ju innebär att tanden blir praktiskt taget svetsad vid tandhållaren. Detta medför att tanden stabili- tetsmässigt verkar som en integralt med och vid skopbröstet eller liknande anordnad tand.

Det av kilningen åstadkomna starka trycket mellan anliggnings- ytorna kan till och med leda till att en det mjukare materia- let påverkande skjuveffekt uppkommer i anlíggningsytsträket.

Denna skjuvning resulterar i att en liten, men fullt iaktag- bar avverkning av material uppkommer vid delen av mjukare material. I det visade utförandet är det toppartiet av åsarna, .Ä 10 15 (1 u ' 'sl ~_ 469 561 -14fl“\ va I som utsättes för sådan avverkning. Avverkningen är dock ej av den storleksordningen att den har någon praktisk betydelse för passningen gentemot utbyteständer som efter hand påsättes.

I förtydligande syfte bör nämnas att hopdrivningen av tand och tandhållare normalt sker med slägga, med hjälp av vilken den på tandhållarens utsprång 4 trädda tanden slås fast så långt att hålet 22 i utsprånget 4 kommit i det närmaste mitt för hålen 23 på ömse sidor om urtagningen 17 hos tanden. När detta läge uppnåtts insättes det icke visade fjäderstíftet, som består av ett uppslitsat rör av hårt fjädrande stål, i endera hålet 23 och indrives genom hålet 22 i utsprånget 4 och vidare ut i hålet 23 på andra sidan. Härvid uppkommer en mycket stabil fixering, som säkerställer att ingreppet mellan tand och tandhållare vidmakthålles.

Claims (5)

10 15 20 25 30 35 .fl»w~L PATENTKRAV

1. Anordning vid tandhållare (1) och tand (15) för grävskopor, roterande markberedningsorgan och liknande, varvid tandhålla- ren, som är inrättad att vara varaktigt förbunden med ett parti hos grävskopan eller liknande, är försedd med ett framåt utskjutande utsprång (4), avsett att vid tandens hopförande med tandhållaren väsentligen parallellt med tandens längdaxel mottagas i en komplementärt formad bakåt öppen urtagning (17) vid rotpartiet till tanden (15), varvid såväl tandhållare som tand uppvisar tvärs mot hopföringsriktningen sig sträckande hål (22, 23) för införande av en tand och tandhållare fixerande stav, tapp eller liknande och varvid dessutom tandhållarens utsprång (4) är försett med lämpligen två mitt emot varandra belägna upphöjda och parallellt med hopförings- riktningen sig sträckande åsar eller liknande (7, 8) med snedställda sidor vilka är inrättade att vid tandens och tandhàllarens hopdrivning mottagas i vid väggarna till urtagningen (17) hos tandrotpartiet anordnade långsträckta spår eller liknande (20, 21) med inåtlutande väggar, k ä n n e t e c k n a d därav, att åtminstone de lång- sträckta åsarna eller liknande (7, 8) och/eller de därmed samverkande långsträckta spåren eller liknande (20, 21) har i riktning mot sin i den med tandens längdaxel väsentligen parallella hopföringsriktningen vändande ände kilformigt av- smalnande form i ändamål att vid delarnas hopdrivning åstad- komma en materialet i anslutning till spår och åsar för- spännande kilningseffekt och att hos såväl åsar (7, 8) som spår (20, 21) den avsmalnande formen är så anpassad att åsarnas sidor råkar i kilingrepp med spårens väggar först i hopföringsrörelsens slutskede.

2. Anordning enligt patentkravet 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att längden hos delen av förskjutningssträckan, under vilken kilíngrepp råder, uppgår till ett fåtal millimeter. 10 15 561 ,»»w^L

3. Anordning enligt patentkravet 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att vinkeln mellan hopföringsriktningen och de sneda partierna hos de kilformade ásarna och/eller spåren uppgår företrädesvis till 1 - 2°.

4. Anordning enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att enbart åsarna eller liknande är kilformigt av- smalnande i sin längdriktning, medan spåren eller liknande har parallella kanter.

5. Anordning enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att enbart spåren eller liknande är kilformigt avsmal- nande i sin längdriktning och därmed i hopföringsriktningen, medan åsarna eller liknande har väsentligen parallella kanter.