SE454480B - Bindningsinducerande komposition - Google Patents

Description

el' 454 480 :tt tunnt lager epitel. Detta epitel bildar en tät krage eller xuff runt omkring tänderna. Närmast tänderna bildas en grund Éåra mellan tanden och epitelet.

Inflammatoriska sjukdomstillstånd i de vävnader som fast- .åller tänderna i käkbenet är mycket vanliga och drabbar i va- ierande grad större delen av befolkningen över hela världen. e behandlingsmetoder som hittills tillämpats syftar främst ill att bromsa upp en pågående sjukdomsprocess och till att å långt som möjligt förebygga tandlossning. För närvarande inns ingen kliniskt tillämpad metod som har förmåga att åstad- :mma läkning på ett sådant sätt, att tänderna återfår förlorat äste i käkbenet.

Ett delproblem inom detta område utgör de fall där patient- :na har en medfödd defekt i tändernas fäste. Sådana patienter :vecklar symptom på tandlossning i unga år, s.k. juvenil paro- antít. Behandlingen innebär ofta att tanden måste dras ut och 'sättas med någon brokonstruktion till väsentlig kostnad.

Bakterier på tändernas yta förorsakar kronisk inflammation tandköttet runt tänderna. Inflammationsceller utsöndrar sina dbrytande enzymer vilka är avsedda för bakterierna, men i det- fall angriper de de bindvävstrådar som fäster tanden vid ndkött och käkben. Cellerna på tandrotens eller cementets yta yts ner och epitel från munslemhinnan växer ned längs tanden h en s.k. tandköttsficka uppstår. I denna ficka får nya bak- rier ett skyddat område,-där de kan tillväxa. Nya inflammations- ller ansamlas i området, och nedbrytningen av rothinnans väv- ier fortsätter. Cementets celler dukar under och benet i al- Jlarområdet bryts ner. Processen fortskrider i allmänhet myck- långsamt men kan periodvis gå mycket snabbt. Med tiden kommer angripna tänderna att helt förlora sitt fäste i käkbenet.

Dagens behandling går í princip ut på att bakteriebelägg- Lgarna på tandytorna avlägsnas. När bakterierna avlägsnats |hör inflammationen i tandköttet och rothínnan och nedbryt- .gsprocessen avstannar. Behandlingen syftar också till att hindra att nya bakteriebeläggningar bildas på tandytan. Be- dlíngen leder således till att nedbrytningen av tändernas te i käkbenet upphör men ingen ny rothinna eller nytt cement das vid läkningen. 454 480 I anslutning till de underökningar som ligger till grund för föreliggande uppfinning har det nu överraskande befunnits, att cementbildningen initieras av ett tunnt skikt av ett första- dium till emalj, vilket under rotutvecklingen bildas längs hela rotytan. Detta emaljskikt synes påverka bindvävsceller i områ- det, så att dessa utvecklas till cementbildande celler. Det tun- ta emaljskiktet tycks till stor del försvinna under den forsatta rotutvecklingen, men i vissa områden kan kvarvarande rester iakt- tas.

I anslutning till utförda undersökningar har det visat sig, att om dentin exponeras för rothinnans celler, t.ex. genom att en grop slípas i rotytan, sker en läkning i form av en benlík- nande vävnad, som bl.a. saknar de trådar som fäster tand till omgivande vävnader. Om man emellertid täcker den gjorda gropen med ett förstadium till emalj, i fortsättningen kallat emalj- matrix, visar det sig att normal cementvåvnad utbildas. I de inledande försöken användes kroppsegen emaljmatrix, men det har senare visat sig, att samma goda resultat erhålles med e- maljmatrix från ett helt annat djurslag. Sålunda har det befun- nits vid experiment på apa, att man kan inducera cementbildning genom att täcka en uppslípad grop på rotytan med emaljmatrix från exempelvis gris. g Genom föreliggande uppfinning åstadkommas sålunda ny teknik för att inducera bindning mellan delar av levande hårdvävnad genom nybildning-av hårdvävnad på åtminstone den ena delen, och denna teknik kännetecknas av att man för att índucera bindningen använder ett förstadium till emalj, s.k. emaljmatrix. Uppfinning- en avser sålunda en komposition för sådan användning, och kom- positionen innehåller såsom aktiv beståndsdel sådan emaljmatrix.

Såsom tidigare antytts är uppfinningen speciellt tíllämpbar i anslutning till dental teknik, exempelvis för behandling av parodontit, d.v.s. tandlossning, vid transplantation av tänder eller vid áterinsättande av tänder som lossnat genom olyckshän- delse. Uppfinningen kan emellertid även utnyttjas för att under- lätta inläkning av artificiella implantat, exempelvis tandimplan- tat, implantat av skelettproteser, t.ex. i höftleder. Uppfinning- en kan även användas för att-inducera hårdvävnadsbildning på I sådana skelettproteser, där man vill åstadkomma ett nytt sen- fäste. ' 454 480 4 Den emaljmatrix som utnyttjas vid tillämpning av tekni- ken enligt föreliggande uppfinning hämtas lämpligen från nâ- got däggdjur, vars tänder befinner sig under utveckling. En lämplig källa till tandmatrixen är slaktdjur, exempelvis i grisar eller kalvar, vilkas avlivning°oftast sker medan djurens tänder fortfarande befinner sig under utveckling, i fallet slaktgrisar en ålder av ca ett halvt är. Föredragna däggdjur är sålunda hämtade från bovina eller porcina arter (d.v.s. nöt- kreatur eller svin) men även andra arter är tänkbara, exempelvis får och gnagare, vilka har ständigt växande tänder. Som alter- nativ källa till denna substans kan man även använda sig av od- lade celler eller bakterier (rekombinant DNA-teknik).

Kompositionen enligt uppfinningen kan bestå av enbart så- dan emaljmatrix, lämpligen utblandad med vatten, men kompositio- nen kan även innehålla emaljmatrixen i kombination med en for ändamålet acceptabel bärare, diluent eller adhesiv. För dentalt bruk är det lämpligt att bäraren eller diluenten är dentalt acc- eptabel. Kompositionen kan eventuellt innehålla stabilisatorer eller konserveringsmedel i syfte att förhöja lagringsstabilite- ten. Enbart tandmatrixen i kombination med vatten kan emeller- tid lagras i kyla under viss tid fram till den aktuella använd- ningen.

Genom uppfinníngen åstadkommes ett förfarande for behand- ling av parodontit som innebär att man återvinner fäste för tan- den genom att inducera bildning rotcement och käkben samt ett fysiologiskt bindvävsfäste mellan dessa. Förfarandet känneteck- nas av att eventuellt epítel avlägsnas från tandens rot, som därefter påföres ett skikt av ett förstadíum till tandemalj, s.k. emaljmatrix.

Vid den föredragna tillämpningen av uppfinningen för be- handling av parodontit underkastas det angripna partiet på en tand ingrepp för friläggning av rotytan under avlägsnande av eventuellt bildat epitel, varefter den rengjorda rotytan sedan belägges med ett skikt av emaljmatríx eller en komposition in- nehállande sådan emaljmatrix som aktiv beståndsdel, varefter bindväven âterlägges och eventuellt sys fast så att läkning _ 454 480 kan sked Såsom tidigare nämnts kan uppfinningen tillämpas, för- utom vid behandling av paradontit, vid replantation eller trans- plantation av tänder. Det är relativt vanligt att ungdomar i nedre tonåren råkar ut för olyckshändelser, som innebär att en eller flera tänder släs ut. Detta gäller främst framtänder.

Genom att snabbt sätta tillbaka den utslagna tanden kan god in- läkning erhållas med normalt fäste till käkbenet. I många fall kan sådant snabbt återsättande av utslagna tänder ej utföras inom rimlig tid, utan tänderna mäste förvaras under en tid i olämpligt medium utanför munnen, exempelvis i fria luften. Cel- lerna på rotytan har därvid förstörts, och när tanden sätts till- baka på plats i munnen kommer den att lossna och falla ut efter viss tid. Hittills har ingen metod anvísats, med vilken man kan erhålla utbildning av nytt fäste.

I enlighet med tekniken enligt uppfinningen kan emellertid den döda rothinnan på den utslagna tanden avlägsnas på lämpligt sätt, vilket kan vara mekaniskt eller kemiskt, varefter komposi- tionen med emaljmatríx appliceras på den nakna rotytan. Tanden sätts sedan tillbaka i sin alveol och fixeras lätt under några veckor. Genom den nya emaljmatrixen på rotytan börjar ett nytt cementlager att utbildas och tanden får härvid ett nytt fäste.

Beträffande transplantation av tänder, d.v.s. överflyttning av tänder från en individ till en annan, har det visat sig att transplanterade tänders vävnader angrips av mottagarens immun- försvar och bryts ner på mycket kort tid. Försök har gjorts att utföra transplantation mellan immunologiskt lämpliga perso- ner. Även dessa försök har emellertid varit nedslående. Det har_ej heller ansetts rimligt att tillgripa långvarig behandling med farmakologiska preparat vilka undertrycker avstötningsreaktionen i syfte att behålla en eller flera transplanterade tänder. Idag finns sålunda ingen kliniskt lämplig metod för transplantation av tänder ledande till en god prognos på lång sikt.

Genom tekniken enligt föreliggande uppfinning kan emeller- tid problemet lösas genom att den tand som skall transplanteras tas ut från givaren, pulpavävnaden avlägsnas, pulparummet rensas och rotfyllningsmedel appliceras i pulparummet. Rothinnan avlägs- nas mekaniskt eller kemiskt och tandens rot täcks med kompositio- nen innehållande emaljmatrix. Därefter placeras tanden på sin 454 480 s nya plats i mottagarens mun. Tanden fixeras under en kortare tid och genom emaljmatrixen induceras nybildning av kroppsegen hård- vävnad, som täcker den transplanterade tanden och åstadkommer fixering av densamma.

Uppfinningen kommer i det följande att illustreras närmare i anslutning till konkreta exempel. Exemplifieringen sker i an- slutning till dentala experiment utförda på apa. Exemplifíeringen utföres i anslutning till bilagda ritning, där fig. l visar detalj av ett tvärsnitt genom en tandrot med angränsande vävnader på en apa; fig. 2 visar detalj av ett tvärsnitt av roten på en tand av apa behandlad enligt uppfinningen; fig. 3 visar detalj av en replanterad aptand som ej behand- lats; och fig. 4 visar motsvarande detalj men med en enligt uppfinn- ingen behandlad tand. i Den i fig. 1 visade detaljförstoringen illustrerar ett tvärsnitt genom en tandrot med angränsande vävnader av en ap- tand som är normalt och naturligt fixerad i käkbenet. Mellan kåkbenet 1, i vilket tänderna är fixerade, och tandroten 7, den- tinet, återfinnas närmast tandroten 7 det s.k. cementet 3 och rot- hinnan 5, som åstadkommer tandens fixering till käkbenet 1.

EXEMPEL I följande exempel användes som behandlingskompositíon ett förstadium till emalj, d.v.s. emaljprekursor eller emalj- matrix, vävnad erhållen från slaktgrisar avlivade vid en ålder av ca 6 månader och sålunda försedda med tänder stadda under ut- veckling. Från rensade griskäkar isoleras tandanlagen, d.v.s. det Cellmaterial därt8ndhårdVäVnadbí1da5_ Dessa tandanlag utgöres av tand jämte närmaste omgivning í käkbenet. Uttagna tänder skrapas, varvid erhålles en halvfast vit massa, som med vatten homogeni- seras till en víspgräddliknande konsistens. Den använda homoge- niseringsapparaten är en s.k. polytron tillverkad av Kinematica GmbH, Luzern, Schweiz. Den erhållna kompositionen användes sedan i följande exempel.

EXEMPEL 1 Från apa extraheras en tand och förvaras sedan i luft i en timme, varefter rothinnan avlägsnas. Tandroten påföres där- efter ett tunnt skikt av emaljmatrix från gris framställd enligt f? 454 480 ovan, varefter tanden återsättes på sin plats i käkbenet.

I fig. 2 visas hur efter några veckor en ny rothinna 5 har återbildats mellan käkbenet 1 och tandroten 7, varjämte även ett nytt cementlager 3 utbildats mellan rothinnan 5 och tandroten 7. Tack var användning av kompositionen enligt före- liggande uppfinning har sålunda replantationen av aptanden framgångsrikt utförts under fullständig förnyad förankring av tanden i käkbenet.

EXEMPEL 2 Detta exempel är en jämförelse mellan läkning av en i aptand slipad grop med och utan behandling under utnyttjning av tekniken enligt föreliggande uppfinning. I fig. 3 visas en de- taljförstoring över området mellan käkben 1 och rot 7 av en ap- tand. Denna tand har först extraherats, varefter en grop slípats på rotytan och tanden har sedan satts tillbaka på sin plats i käkbenet för läkning. Förstoring enligt fig. 3 visar läkningen efter 8 veckor och som synes har endast mycket små områden med benliknande hårdvävnad utbildats (se de böjda pilarna).

I fig. 4 visas ett försök utfört på samma sätt men där den uppslipade gropen före tandens återsättande fyllts med den enligt ovan framställda kompositionen. Även här visas läkningen efter 8 veckor och av figuren framgår hur väl rothinnan 5 läkt in. Figuren visar även hur nytt cement 3 utbildats i gropen (jfr. de icke ifyllda pilarna).

Ovan redovisade försök visar otvetydigt föreliggande upp- finnings praktiska tillämpning och fördelar. Genom att emalj- matrix från gris använts vid experiment utförda på apa visar försöken därjämte att kroppsegen emaljmatrix ej behöver använd- as. Detta senare förhâllande är naturligtvis en väsentlig fördel eftersom det medför att god tillgång på råvara kan tillförsäkras.

Claims (8)

10 15 20 454 480 3 PATENTKRAV 4

1. Kompoeition till användning för att inducera bindning mellan delar av levande hàrdvävnad genom nybildning av hardvävnad pa åtminstone den ena delen, kännetecknad därav, att den som aktiv beståndsdel innehåller ett föratadium till tandemalj, s.k. emaljmatrix.

2. Komposition enligt patentkravet 1 till användning för att behandla parodontit.

3. Komposition enligt patentkravet 2 till human användning.

4. Komposition enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad därav, att emaljmatríxen härrör från ett däggdjur.

5. Komposition enligt patentkravet 4, kännetecknad därav, att emaljmatrixen härrör från en bovin eller porcin art.

6. Komposition enligt nagot av de föregående patentkraven, kännetecknad därav, att den består ev nämnda emaljmatrix.

7. Komposition enligt nagot av patentkraven 1-5, känne- tecknad därav, att den innehåller emaljmatrixen i kombination med en för ändamålet acceptabel bärare, diluent eller adhesiv.

8. Komposition enligt batentkravet 7, kännetecknad därav, att bäraren, diluenten eller adhesivet är dentalt eller biologiskt acceptabelt. 4:)