SE452040B - Forfarande och anordning for tillverkning av mineralfiberprodukter - Google Patents

Description

452 uno alltför dyra, och dessutom försämras produkternas brandegenskaper. -För lite bindemedel medför dåliga mekaniska egenskaper, inte minst vad gäller elasticiteten. Detta accentueras om bindemedlet är placerat såui mineralullen, att det inte verkar på rätt sätt.

Som resultat av ett omfattande försöksarbete har föreliggande uppfinning framkommit som en lösning på problemet att förverkliga en någorlunda idealisk struktur i mineralullen med hög kapacitet och god tillverkningsekonomi. . l in g Framställningen av mineralullsprodukter går i regel till så att man g i en ugn, t ex en kupolugn, smälter mineraliska råvaror som diabas, kalksten, slagg etc. Man låter smältan kontinuerligt.rinna ut ur ugnen _och till ett fibreringsaggregat. Fibreringsaggregatet-kan t_ex bestå av en serie hastigt roterande cylindrar av stål, mot vilkas mantelytor smältan förs. Genom rotation slungas smältan successivt ut från mantelytorna, och det bildas fibrer. Fibrerna slungas primärt ut i ett plan vinkelrätt mot stålcylindrarnas axlar. De böjs av ur detta plan med hjälp av en luftström och förs av denna luftström mot ett uppsamlingsorgan, som t ex kan bestå av en nättransportör. Bindemedlet har i regel tillförts så, att den avböjda fiberströmmen besprutats med ett vätskeformigt bindemedel så att fibrerna och bindemedlet gemensamt , förts mot uppsamlingsorganet. Under transporten har en del av bindemedlet träffat fibrer. Andra bindemedelsdroppar träffar fibrerna när de hamnat på uppsamlingsorganet.

I regel har uppsamlingen skett i ett steg så att önskad ytvikt bildats på uppsamlingsorganet. I andra fall har man bildat en primär ' bana, som sedan genom en veckningsprocedur omvandlats till en slutlig bana med önskad ytvikt. Banan med önskad ytvikt har sedan förts till en s k härdugn, i vilken produkten givits rätt tjocklek och bindemedlet_ fixerats genom en värmebehandling. Därefter har följt avkylning, formatering och förpackning. Olika typer av ytbeläggning och annan » tilläggsbehandling förekommer i samband med mineralullstillverkning.

Föreliggande uppfinning avser den del av en process för tillverkning av mineralull, som ligger mellan själva fibreringen och den färdigbildade banan med önskad, slutlig ytvikt.

Uppsamlingsytan för mineralullen har oftast varit anordnad på tämligen långt avstånd från fibreringsaggregatet, t ex l-2 meter eller ännu längre. Under sin luftburna förflyttning från fibreringsaggregatet 452 oao k till uppsamlingsytan-eller uppsamlingsplanet virvlar fibrerna omkring i en tämligen okontrollerad rörelse och kommer därvid att då och då träffa varandra. Då bildas tussar och härvor av fibrer, vilka omöjliggör bildandet av den önskade fiberstrukturen i mineralfibermaterialet. 1 Fibrerna kommer varken att ligga raka, i produktens plan eller med inbördes jämna avstånd. _ Man har tidigare trott att denna process varit fördelaktig så till vida att den skulle ge ett gott bindemedelsutnyttjande. Uppfattningen 'har varit att en bindemedelsdroppe skulle träffa en fiber och fastna på denna. _Därefter skulle en annan fiber träffa den första fibern och glida utmed den tills den når bindemedelsdroppen, varefter en halvpermanent, genom den efterföljande fixeringen senare permanentad, 'förbindning skulle uppstå. ' Ett omsorgsfullt studium av processen har emellertid visat att det inte går till på detta sätt. Många av de bindemedelsdroppar som återfinns i mineralfiberprodukterna är i själva verket overksamma och tjänar inte som sammanbindning mellan två fibrer.

Bland de tankar som är centrala för uppfinningen är därför en strävan att undvika kollisioner fiber till fiber under transporten mellan fibreringsaggregatet och uppsamlingsytan, samt att styra _ bindemedelstillförseln så, att de flesta bindemedelsdroppar verkligen _ hamnar i krysspunkter mellan fibrerna.

I realiserandet av uppfinningen ingår då att transportera fibrerna från fibreringsaggregatet till uppsamlingsytan så, att kollisioner undviks., Därigenom kommer fiber att lagras pâ fiber på själva uppsamlingsytan. Fiberorienteringen blir då parallell med uppsamlingsplanets yta, och fibrerna som ju från början är så gott som raka kommer att ligga utsträckta i sin fulla längd. Slumpen kommer givetvis att ge variationer i det inbördes fiberavståndet, men påtagliga ansamlingar av fibrer uppstår mycket sällan.

Ett av de möjliga medlen för att åstadkomma denna dispergerade transport av fibrerna från fibreringsaggregatet till uppsamlingsytan eller -planet har visat sig vara att göra avståndet mellan dem mycdet kort. Möjligen har andra tidigare varit denna tanke på spåren. i Sålunda visar det amerikanska patentet US 2,399,383 (Powell) en anordning med extremt kort avstånd mellan fibreringshjulet och uppsamlingsytan. En sådan uppställning kan emellertid endast göra 452 040 É å mycket tunna skikt, och med den bindemfedelstillförsel som visas i patentet kommer uppsagmli-ngsytan mycket snabbt att bli igensmutsad sanltidigt som bindemedlet kornmer att vara mycket ojämnt fördelat i produkten. Processen har också veterligen aldrig fått någon tillämpning. p' , .

Något större förutsättningrskulle det amerikanska patentet 2,450,9l6 (Coss) ha, eftersom processen visar en veckningsoperati on med vars hjälp även tjocka skikt kan byggas upp. Även' här 'är emellertid bindemedelstillförseln så anordnad att den antingen ger "kraftig nedsmutsning av uppsamlingsytan så att den snabbt tätnar och förlorar sin funktion eller, vid alternativet med sent påförande, innebär en okontrollerad och ojämn bindemedel spåföring. Detsamma gäller i det amerikanska patentet 2,_!'>D2,967 (Powell) och i särskilt hög grad 'det amerikanska patentet 2,45D,9l5 (Powell). Samtliga de citerade patenten redovisar dessutom processen med oacceptabelt låg kapacitet. De visade veckningsanordningarna -har, som lätt inses, en begränsad maximal hastighet. Denna hastighet bestämmer också den hastighet, med vilken den primärt bildade mineralfiberbanan kan framföras. För att få en någorlunda kapacitet mäste det därför innebära att man tillverkar en primär mineralfiberbana med hög ytvikt. En sådan blir fullständigt omöjlig att impregnera pâde sätt, som patenten anger. ' .

Dessa problem har också uppmärksammats. Så visar t ex det brittiska lpatentet 772.628 en uppställning (se figur 21), som i mycket påminner om de sista av de ovan citerade amerikanska patenten.

Kapacitetsproblemet har här i någon mån lösts genom att utrustningen dubblerat-s. Problemet med impregneringen kvarstår emellertid. Dels medför systemet en snabb nedsmutsning av uppsamlingstrumnorna, dels krävs en någorlunda tunn bana för att inte impregneringen skall bli hopplöst dålig. Vart och ett av de två fibreringsaggregaten måste därför drivas med låg kapacitet, vilket ger svåra ekonomiska nackdelar.

Teoretiskt skulle uppsamlingsorganet också kunna drivas med hög hastighet, men detta är inte möjligt med tanke på- hur den bildade mineralfiberbanan senare i processen förväntas uppföra sig.

Andra processvarianter enligt detta brittiska patent (se t ex figur 20) visar dubbelsidig tillförsel av bindemedel till en fritt framförd mineralfiberbana. På grund av hastighetsbegränsningarna i ett sådant system har emellertid även detta en alltför begränsad kapacitet. Figur .452 040 l8 i patentet visar ett sätt att bota denna brist genom att man i samma sanläggning tillverkar flera primära mineralfiberbanor i separata fibrerings- och uppsamlingsanläggningar och därefter sammapför dem i en veckningsprocedur. Som ovan påpekats medför emellertid denna lösning att varje fibreringsaggregat måste drivas med låg kapacitet.

-Mot bakgrund av den redovisade problemanalysen och beskrivningen av känd teknik utgörs föreliggande uppfinning av ett förfarande för framställning av mineralfiberprodukter, i all synnerhet sådana, där fibrerna är fixerade till varandra med ett bindemedel, så att en merl eller mindre formfast produkt bildas, och varvid mineraliska råvaror 'smälts, och smältan kontinuerligt får rinna mot ett fibreringsaggregat, t ex bestående av hastigt roterande cylindriska hjul, mot vilkas periferi smältan leds, och varvid fibrer bildas genom utslungning av smältan från denna periferi, vilka fibrer av en gasström förs bort från fibreringsaggregatet och mot en rörlig uppsamlingsyta, genom vilken gasen avleds under kvarlämnande av fibrerna på uppsamlingsytan i form av en eller flera kontinuerligt framskridande primära mineralfiberbanorn ~ Förfarandet enligt denna uppfinning innebär: _ - att den eller de bildade primära banorna i ett första steg förs - bort med sådan hastighet att ytvikten blir låg; - att den eller de primära banornas hastighet i ett senare steg minskas så att en ny, intermediär bana bildas, vars ytvikt är större än, företrädesvis dubbelt så stor som, den primära banans eller de primära banornas sammanlagda ytvikt; Ä och att under en veckningsprocedur en slutlig bana byggs upp av den intermediära banan, varefter denna på i och för sig känt sätt värmebehandlas, kyls och delas upp i önskade stycken.

Såsom nämnts inledningsvis är ett bindemedel en viktig beståndsdel i de flesta mineralfiberprodukter. Bindemedlet tillsätts med fördel till den eller de primära banorna, vilket medför liten risk för nedsmuttning av uppsamlingsanordningen, väl utnyttjat bindemedel och små förluster.

För att banorna skall kunna impregneras väl får de inte vara alltför tjocka. Lämpligen ligger ytvikten under 200 och helst även under l00 g/m2. _ g En transport av fibrer från fibreringsaggregatet, som är någorlunda turbulensfri, skapas lättare om avståndet är litet, och man har funnit att avståndet inte bör överskrida 800 och helst inte 400 mm. ...aëfa 452 040 Tillförseln av bindemedel till den eller de primära banorna sker lämpligen_sâ.att banorna förs förbi mot mineralfibermaterialet riktade, utbredda strömmar av bindemedelspartiklar. Vanligen används flytande bindemedel, och partiklarna är i så fall droppar. Man har emellertid också med framgång utsatt mineralfiberbanor-för strömmar av finfördelat, torrt bindemedel. Partiklarna bör ha ett incitament att tränga in i mineralfiberbanan. Detta incitament kan utgöras av partikelns hastighet I och tröghet.

Det är svårt att undvika att den sida av en mineralfiberbana, som träffas av bindemedelspartiklarna får en högre bindemedelshalt än den motsatta sidan. net är därför 1' regei nödvändigt att göra impregneringen dubbelsidig, dvs utsätta mineralfiberbanans båda sidor för partikelströmmar. I . Även om bindemedel tillförs de färdighildade primära banorna kan det vara lämpligt att tillsätta en del, företrädesvis då en mindre del, av bindemedlet redan i samband med fibreringen och uppsamlingen.

Därigenom ges mineralfiberbanan en viss grundimpregnering, vilket bl a medför att kravet på låg ytvikt vid den senare genomförda impregne ingen av den eller de primära banorna kan mildras. Ingenting hindrar att man vid en sådan tvâstegs-impregnering använder olika bindemedel i de två stegen. I själva verket torde häri ligga en stor fördel, särskilt om man i det första steget väljer ett icke klibbande bindemedel.

De flesta mineralfiberprodukter måste vara försedda med något som eliminerar eller i vart fall minskar dammavgivningen. Damm från mineralfiberprodukter kan vålla irritation i luftvägarna. I regel utnyttjas en mineralolja som dammbindande medel. Denna olja kan tillföras samtidigt som bindemedlet och då oftast fördelat i detta.

Fördelningen kan vara enbart mekaniskt åstadkommen, men det förekommer också ätt man använder dispergeringsmedel av kemisk natur. I vissa fall vill man undvika sammanföring av bindemedel och olja, och det är då lämpligt att tillföra olja i samband med fibrering och uppsamling och att tillföra bindemedlet till den redan bildade banan. g D Mineralull innehåller i regel, förutom fibrer och bindemedel, grövre partiklar av mer eller mindre fibrös karaktär. Till dessa räknas s k pärlor, dvs helt ofibrerade droppar av stelnad smälta. Det finns anledning att undvika alltför hög halt av dessa partiklar. Ett sätt att bortskaffa sådana partiklar ur mineralullen och eventuellt samtidigt att _,., 45-2 6340 från ytskiktet införa bindemedelspartiklar är att utsätta mineralfiberbanan eller -banorna för kombinationen av en statisk, konstant-kraft riktad i vinkel mot banan eller banorna, t ex gravitationskraften eller trycket från en luftström, och svängningsenergi, företrädesvis akustisk energi av sådan frekvens,och styrka, att partiklar på eller i banorna förmås vandra i den konsöanta kraftens riktning, varvid inta bara icke-önskade partiklar i banomna avlägsnas utan även önskade partiklar från det övre ytskiktet förmås tränga in i det inre av mineralfiberbanorna. I Inom mineralfiberindustrin har det nämligen länge funnits behov att tillföra partiklar. Här rör det sig om partiklar som ger mineralullen 'nya eller förbättrade egenskaper. Sådana-partiklar kan utgöras av bindemedel i torr form men också av partiklar som ger ökad förmåga för minëralullen att hindra infraröd strålning. I dessa fall rör det sig om att förbättra mekaniska egenskaper respektive isoleringsförmåga.

Man kan emellertid också vilja ge mineralullen nya egenskaper. En tillförsel på detta sätt av aktivt kol i finfördelad form skulle kunna ge mineralullen en absorptionsförmåga för gaser, som den annars inte .hart En sådan ahsorptionsförmåga skulle vara värdefull i vissa sammanhang då mineralullen används som filter. I Man har emellertid haft stora svårigheter att få sådana kompletterande partiklar att tränga in i mineralullen. Mineralullens 'fiberstruktur med mycket små inbördes fiberavstånd ger desamma goda filtrerande egenskaper, något som ju'i och för sig kan vara Leftersträvansvärt-i vissa fall, men som emellertid hindrar inträngning av pulver. Man har då i stället försökt tillföra pulver i samband med fibreringen, så att pulvret och fibrerna på en gång har avlagrat sig till en pulverberikad struktur. Nackdelen med ett sådant förfarande är svårigheten att sprida pulvret så att pulverhalten i mineralullen blir någorlunda jämn. Vidare har det varit mycket svårt att undvika förluster av pulver, vilket kan vara en betydande nackdel, eftersom det ofta rör sig om kvalificerade material som man vill tillsätta” Det har nu överraskande visat sig att båda dessa till synes olika problem kan lösas med-hjälp av det ovan nämnda nya förfarande, som innebär att mineralullen utsätts för en konstant kraft verkande i vinkel mot mineralullens plan och för en samtidig svängningsenergi; företrädesvis akustisk energi. 452 040 Det fenomen som_därvid uppstår är mycket svårt att i detalj studera. :Man förmodar att den akustiska energin åstadkommer sådana .inbördes rörelser hos pulvret och/eller mineralfibrerna, att pulvret med hjälp av den konstanta kraften kan röra sig i förhållande till fibrerna i en utsträckning som vida överstiger den tidigare observerade.

Denna rörelseförmåga hos partiklar i förhållande till fiberstrukturen Q kan nu utnyttjas så att man därigenom får partiklar i fiberstrukturen att vandra' ut ur densamma. Det visar sig .då att uppfinningen har begränsad effekt på större partiklar och djupt liggande partiklar men en tillräckligt stor effekt på partiklar, som ligger nära mineralfiberbanans yta. Man kan därför med ett förfarande enligt denna metod befria mineralfibermaterialet från huvuddelen av de partiklar som annars skulle kunna skakas loss vid hanteringen, och som skulle kunna vålla hudirritation och ge mörk färg åt ullen.

Man kan sålunda också använda förfarandet för att få ett pulver, utstrött över mineralfiberbanan, att vandra in i mineralfiberskiktet.

Ingenting hindrar att båda fenomenen sker samtidigt.

Som nämnts kan man låta gravitationen vara den konstanta kraften, men den kan också utövas av en luftström som alstras t ex genom att mineralfiberbanan förs över en suglåda, i vilket ett undertryck råder. Det har emellertid visat sig att kombinationen av dessa tvâ åtgärder ger en konstant kraft som kan dimensioneras betydligt_friare.' Genom att utnyttja gravitationen för pulvrets inträde respektive partiklarnas utträde förenklas också processen i övrigt. De utträdda partiklarna kommer då att avlägsna sig från mineralfiberbanan liksom det blir lätt att initialt anbringa det pulver på mineralfiberbanans yta, som genom förfarandet skall förmås tränga in i mineralfiberbanan.

Som lätt inses kan förfarandet tillämpas endast i en riktning, - nämligen i den konstanta kraftens riktning. Ofta vill man emellertid avlägsna partiklar från mineralfiberbanans båda ytskikt, och det är då fördelaktigt-att tillämpa förfarandet först i den ena riktningen, sedan i den andra. På detta sätt kan också tillfört, pulverformigt material fördelas jämnare i mineralfiberbanan än annars skulle varit möjligt.

Det är sålunda ändamålsenligt att låta den ovan beskrivna processen ske dubbelsidigt antingen det nu rör sig om inskakning eller om utskakning av partiklar. _ _ W Den frekvens och den intensitet som svängningsenergin ska ha för ' 45zåo4o att ge största effekt är i hög grad beroende på täthet, orientering och diameter hos fibermaterialet samt pulvrets respektive de lösa g partiklarnas form, storlek och densitet. I viss mån kommer också mellan partiklarna verkande krafter, t ex adhesion att spela roll. Man har emellertid observerat att det ibland kan ge en påtagligt mycket bättre effekt om man samtidigt arbetar med frekvenser inom två distinkt åtskilda frekvensintervall. I regel visar sig infraljud eller ljud av_ mycket låga frekvenser vara lämpliga. t -Den behandling som innefattar att man utsätter den eller de primära banorna för en konstant kraft och en akustisk energi bör insättas innan ett vätskefamigt binaemeaei zinförs. _ i ¿ _ Bildningen av den intermediära banan kan tillgå på olika sätt.

Enklast och i regel ändamålsenligt är att låta den eller de primära banorna utmatas från ett första, relativt snabhgående transportsystem bestående av ett eller flera transportband eller liknande mot ett mera långsamtgäende transportsystem. Det andra transportsystemets hastighet bör i så fall vara betydligt lägre, företrädesvis ej mer än hälften av det första transportsystemets. . , Den förtjockning av mineralfiberbanan som uppstår vid denna hastighetsminskning tar sig i regel uttryck i en veckning. Det finns anledning att styra denna veckning så att den får ett lämpligt förlopp.

Den kan då lämpligen styras genom att man, sedan den eller de primära banorna utmatats från det första transportsystemet, utsätter dem för impulser växelvis från den ena och från den andra sidan. Impulserna kan vara av mekanisk art, men p g a de hastigheter som vanligen är aktuella är pneumatiska impulser i regel lämpligare. Dessa impulser kan utgöras av luftstötar från omväxlande det ena och det andra hållet. Man kan emellertid också med hjälp av coanda-effekten i en fluidistor-liknande )uppställning få mineralfiberbanorna att avvika ömsom åt det ena, ömsom åt det andra hållet.

När man arbetar med flera primära banor har man flera möjligheter.

Dessa kan sammanläggas efter en eventuell impregnering inom det första transportsystemet, dvs under bibehållande av den hastighet, med vilken de uppsamlats.å Sammanläggningen sker då före avgivandet till det andra transportsystemet med sin lägre hastighet. Veckningen av de primära banorna sker då simultant. 4s2,o4oii,s no" En jämnare intermediär bana fås emellertid om de olika primära banorna avges var för sig och också veckas var för sig på den mottagande transportören i ett andra transportsystem." ' 'Processen enligt uppfinningen kommer bäst till sin rätt om den veckningsprocess, vid vilken den slutliga banan bildas, sker ordnat och väl, och-så att inga oönskade veck och andra oregelbundenheter bildas.

Lämpligen utformas denna del av processen då så att väsentligen alla delar av den intermediära banan avges rakt över de ställen där de skall ligga i den slutliga banan och på samma höjd över densamma. Därigenom 7 utvikes sidförskjutningar och dragningar i de utlagda skikten. g De genom förfarandet eftersträvade egenskaperna hos mineralfiberprodukterna motverkas av förekomsten av smältstänk och ofibrerade partiklar. Alldeles särskilt är risken för sådana . föroreningar stor om uppsamlingen sker nära fibreringaggregatet. Man bör därför vidta åtgärder för att undvika sådana föroreningar. En viktig del av dessa kommer ifrån störningar i smältstrålen som gör att den splittras eller fladdrar. Genom att tillse att smältstrålen skyddas från yttre inverkan, särskilt partiklar utslungade från spinnhjulen, 'uppnår man en tillfredsställande renhet i mineralfiberbanorna samtidigt som naturligtvis förluster av smälta undviks.

Uppfinningen ska nu beskrivas närmare i anslutning till bifogade 'ritningar. Det är emellertid underförstått att den följande beskrivningen och de på ritningarna visade utföringsformerna endast' utgör belysande exempel, och att många olika modifikationer kan förekomma inom ramen för de avslutnade patentkraven.

På ritningarna visar figur l en anläggning för framställning av nnneralfiberprodukter med hjälp av ett förfarande enligt uppfinningen.

Figur 2 visar en alternativ anordning för framställning av _ mineralfiberprukter från en primär ullbana. Figur 3 visar schematiskt en anordning för framställning av produkter från fyra stycken primära mineralfiberbanor. Figur 4 visar på motsvarande sätt en anordning för framställning av produkter från tre primära ullbanor. Figur 5 visar ett vertikalt snitt genom en anordning för sluten framställning av i mineralfiberprdukter enligt uppfinningen, och figur 6 visar en anbrdning för dubbelsidig impregnering av en mineralfiberbana framställd en igt uppfinningen. . .

I Den i figur l visade anläggningen innehåller en schaktugn l, ur 452 0-40 '.-. vilken ett kontinuerligt smältflöde 2 via en smältränna 3 rinner ned på - ett fibreringsaggregat 4, som består av ett antal snabbt roterande cylindriska hjul; till vilkas mantelytor smältan förs. På grund av centrifugalkraftens inverkan slungas smältpartiklar ut från de roterande hjulen och biiaar därvid fibrer. hjulens plan med hjälp av en gasström 5. 'Gasströmmen 5, som i huvudsak De bildade fibrerna förs bort från “omsluter fibreringsaggregatet kommer via en ledning från en i figuren ej visad fläktanläggning. De bildade fibrerna 6 förs mot en uppsam- 'lingsanordning bestående av två perforerade uppfångningstrummor 7 och 8 placerade över varandra. I trummorna 7, 8 finns suglådor 9, l0, vilka evakueras genom trummornas 7, 8 gavlar av i figuren ej visade I sugfläktar. Den från fibreringsaggregatet kommande gasströmmen 5 med 'fibrer träffar trummorna 7, 8. Gasen 5 går in i suglådorna 9, 10 och vidare genom sugfläktarnas försorg ut ur anläggningen. Kvar på de perforerade trummorna 7, 8 ligger då fiberskikt ll, 12, som vid trummornas rotation avlämnar en samlad mineralfiberbana l3. Den övre trumman_roterar moturs och den undre trumman l0 medurs. Éör att underlätta fiberbanans lösgöring från trumorna finns det inuti trummorna tvâ blâsramper 14, 15, vilka samverkar med transportvalsar 16. J ' Den sålunda bildade och från trumorna lösgjorda fiberbanan l3 förs nu mellan tvâ ramper av impregneringsanordningar l7, vilka mgtas från en tillförselledning, och från vilka en ström av i bindemedelspartiklar riktas mot fiberbanan l3. Banan leds sedan ned mellan två impulsorgan l9 och 20, vilka arbetar växelvis och ger banan en vågform. Den vågformade banan Zl läggs nu ner på ett transportband 22.

I och med att transportbandet 22 rör sig väsentligt långsammare än banan l3 får den nu bildade banan 23, vilken benämns den intermediära banan, en väsentligt högre ytvikt än banan 13.

Via ett system av transportband 24, 25, vilka samverkar med ledvalsar 26, 27 styrs den intermediära banan 23 till en _ veckningsanordning 28. ü Veckningsanordningen 28 består i princip av två stycken transportband 29 och 30, vilka samverkar med ett mottagningsband 3l.

Mottagningsbandet 3l löper över valsar 32. Mottagningsbandet 31 går långsammare än banden 29, 30 samtidigt som dessa med sin nedre del gör ;452~o4o i _12 en fram- och återgâende rörelse, och därmed kommer på mottagningsbandet 3l att avläggas ett slutligt skikt 33, som har en ännu högre ytvikt än den intermediära banan 23.

Genom noggrann inställning av dessa inbördes hastigheter samt veckningsanordningens 28 rörelsemönster kan på bandet 31 avläggas ett 4 slutligt mineralfiberskikt med en bredd och ytvikt som inom vida gränser ligger inom förutbestämda värden. .

A Av figur 2 framgår hur den fiberinnehâllande gasströmmen 5,46 riktas mot trummorna 7 och 8 och därefter leds in mellan impregnenings- anordningarna l7. Den impregnerade mineralfiberbanan går vidare nåd hög. hastighet mellan impulsorganen l9, 20, vilka ger banan en vågform.] Den framrusande mineralfiberbanan riktas mot och_lägger sig på transport- bandet 34, som löper över valsar 35.- Under transportbandet 34, som är luftgenomsläppligt, finns det en suglåda 36. Denna evakueras genom en .ledning 37 av en i figuren ej visad fläkt. Suglädan 36 har till uppgift. att suga undan den luft som finns mellan bukterna eller vågorna i mineralfiberbanan 23 när denna lägger sig på transportbandet 34.

Transportbandet 34 rör sig med en hastighet som är väsentligt lägre än ullbanans hastighet, och den nya, intermediära ullbana som bildas på transportbandet 34 har därför högre ytvikt än den primärt_på trummorna 7, 8 bildade ullbanan. Mellan valsarna 42 och 43 trycks sedan den intermediära ullbanan 44 ihop, så att den får en någorlunda jämn ovanyta och matas sedan ned i veckningsanordningen 28 mellan transportbanden 29 och 30. Därefter läggs den genom veckningsanordningens 28 rörelse ut på Vdet mottagande transportbandet 3l, som rör sig vinkelrätt mot ritningens plan. ' _ I I figur 3 visas hur en fiberinnehållande gasström 45 riktas mot en uppställning av fyra perforerade trummor 46, 47, 48 och 49, vilka evakueras av en i-figuren ej visad evakueringsanordning. På trummorna .46-49 bildas skikt, vilka avtages med hjälp av transportbanden 50, så att fyra primära fiberskikt 51, 52, 53 och 54 bildas. Dessa impregneras var för sig av impregneringsanordningar 55 och nedläggs därefter på en transportör 56, så att ett sammanlagt, fyrfaldigt skikt 57 bildas._ Detta skikt nedläggs sedan på ett transportband 58, som går långsammare än transportbandet 56. Utläggningen på transportbandet 58 kontrolleras av impulsgivarna 59 och 60, vilka arbetar med pressluft.

Figur 4 visar en uppställning där en fiberinnehållande gasström öl i sz oao. [n . Y " ifatt* .g i , l leds mot tre perforerade trummor 62, 63 och 64, vilka som tidigare .beskrivits avlämnar var sin primär mineralfiberbana 65, 66 och 67, vilka med hjälp av transportband 68, 69 och 76 respektive förs fram och förbi. impregneringsahordningarna 71; Med hjälp av impulsgivarna 72 och 73, en uppsättning för varje bana, nedläggs de tre banorna 65, 66 och 67 var 7_för-sig på ett transportband 74. Detta transportband går långsammare än transportbanden 68, 69 och 70, varfor de primära banorna lägger sig veckade, den ena ovanpå den andra, så att en ny intermediär bana bildas ' av de sålunda veckade banorna 75, 76 och 77. Denna intermediära bana 75-77 förs sedan till en veckningsanordninq, vari en slutlig bana av förutbestämd ytvikt bildas. gl figur 5 visas hur en primär bana 78 leds in i en kammare 79 -mellan tvâ tätningsvalsar 80. I kammaren ansätts den primära banan 78 av bindemedelspartiklar från impregneringsanordningar 81, som kan -utgöras av tryckluftsdysor. Till dysorna förs bindemedel och eventuell tryckluft med hjälp av ledningarna 82. g Från kammaren 79 faller_den primära banan ned i kammaren 83 tillsammans med en luftström 84, som också innehåller de .bindemedelspartiklar, som inte fått fäste i den primära banan. 'Vid ingången till kammaren 83 utsätts banan 78 för impulser från jetmunstycken 85 och 86, vilka matas från rummen 87 och 88. Det senare -hålls under övertryck, och förbindelse till munstyckena 85 och 86 ombesörjs via en på ritningen inte visad ventil. I botten på kammaren 83 finns ett perforerat transportband 89, som löper över en vändvals 90.

,Under transportbandet 89 finns en suglâda 91, som evakueras genom en ledning 92 med hjälp av en i figuren inte visad fläktanordning. Genom inverkan från jetmunstyckena 85 och 86, vilka fungerar växelvis, kommer banan att bilda bukter 93 och 94 och därefter nedläggas på _ transportbandet 89. Den från kammaren 79 kommande, delvis bindemedels- partikelbemängda luften kommer p g a anordningens uppbyggnad att tvingas passera den på bandet 89 nedlagda banan. Bindemedelspartiklarna avfiltreras därvid. Den luft, som passerar ut genom ledningen 92 tas huvudsakligen in vid sidan av led- och tätningsvalsarna 80. Från kammaren 83 matas den nu bildade intermediära banan ut mellan valsarna '95 och 96 och förs därefter vidare till en veckningsanordning på förut beskrivet sätt.

I figur 6 visas hur fibrerna i en fiberinnehållande gasström 452 '14 avsätts på de perforerade trummorna 7,'8, så att det efter a sammanläggningen bildas en primärt mineralfiberbana 13. Denna lmineralfiberhana förs vidare över ett transportband 97 under en anordning 98, som tillför bindemedel till mineralfiberbanan. aMineralfiberbanan 13 förs därefter ned till en ny transportör 99, där det nu framförs med den tidigare undersidan_vänd uppåt. Från impregneringsanordningen 100 tillförs den nya ovansidan bindemedel, och med hjälp av en transportör 101 förs sä mineralfiberbanan åter igen i den ursprungliga leden och riktningen. Den dubbelsjdigt impregneradee mineralfiberbanan 13 överlämnas därefter till en ny transportör 102, som går med betydligt lägre hastighet än transportören 101. Därigenom bildas en ny, intermediär mineralfiberbana 103, vilken på tidigare ' beskrivet sätt veckas och underkastas annan forsatt behandling.

Claims (27)

1. as? 040 '15 P a t e n t'k r a v 1.' Förfarande för tillverkning av mineralfiberprodukter, speciellt sådana där fibrerna är fixerade till varandra med ett bindemedel, så att s en mer eller mindre formfast produkt bildas, varvid ett mineraliskt material, t ex viss sten eller slagg, smälts och i smält form kontinuerligt får rinna till ett fibreringsaggregat (4), ttex bestående av hastigt roterande, cylindriska hjul, till vars mantlar smältan förs, och från vilka den kastas ut, varvid fibrer (6) bildas, vilka i sin tur .av en gasström (5) förs bort från fibreringsaggregatet och mot en ~uppšamlingsanordning bestående av en eller flera rörliga, gasgenomsläppliga ytor (7, 8), genom vilka gasen tränger under det att fibrerna avlämnas på uppsamlingsytan (7, 8) i form av en eller flera kontinuerligt framskridande primära mineralfiberbanor (11, 12), ek ä n n e t e c k n a t av att den eller de primära banorna (11, 12) förs bort med sådan hastighet att ytvikten blir låg, _ att den eller de primära banornas hastighet i ett senare steg minskas genom att av ett första transportsystem tillföras ett andra transportsystem, som rör sig med lägre hastighet än den första transportsystemet, företrädesvis inte mer än hälften så fort, så att en_ ny, intermediär bana (23) bildas, vars ytvikt är större än, företrädesvis mer-än dubbelt så stor som, den primära banans (ll, 12) ytvikt, eller de primära banornas (13) sammanlagda ytvikt, och _av att under en veckningsprocedur (29-33) en slutlig bana byggs upp _ av den intermediära banan (23), varefter denna på i och för sig känt sätt värmebehandlas, kyls och uppdelas i önskade stycken. _ 2.

Förfarande enligt patentkravet 1,' k ä n n e t e c k n a t av att den eller de primära banorna (51-54; 65-67) impregneras (55; 71) före sammanläggning och hastighetsminskning. a w 13.

Förfarande enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t av att uppsamlingsavståndet mellan fibreringsaggregatet och uppsamlingsanordningen är mindre än 800 mm och företrädesvis mindre än 400 mm. 452if04ll å _16 ..

4,. Förfarande enligt något av kraven l~3, kßä n n e t.e c k n a t av att den primära banans (11, 12) ytvikt eller de primära banornas ytvikter ligger under 200 och företrädesvis under 100 g/m2. _

5. Förfarande enligt något av föregående krav, k ä.n e t e c k - n a t- av att banan eller banorna förs förbi mot_ mineralfibermaterialet riktade,_tvärs banornas riktning utbredda strömmar (t ex 17) av bindemedelspartiklar, företrädesvis droppar av ett flytande.bindemedel.

6. Förfarande enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a te av att banan eller banorna framförs fritt under impregneringsmomentet.

7. Förfarande enligt krav 5 eller 6, åk ärin e t e c k nåa t av att banan eller banorna impregneras dubbelsidigt.

8. Förfarande enligt något av föregående krav, k ä n n e - t e c k n a t I av att flytande bindemedel i droppform tillförs i samband med fibrering och uppsamling. _'

9. Förfarande enligt något av kraven 4-8,i k_ä n~n e t e c k n a t av att andra tillsatser, företrädesvis dammbindningsolja, tillförs samtidigt som bindemedlet, företrädesvis fördelat i detta,

10. Förfarande enligt något av kraven 1-8, k ä n n e t_e c k - n a t av att dammbindningsolja tillförs i samband med fibrering och uppsamling. '

ll. Förfarande enligt något av föregående krav, k ä n"n e - t e c k n a t av att envar av de primära banorna utsätts dels för en konstant kraft, riktad i vinkel mot banan eller banorna, t ex gravita- tionskraften, dels även samtidigt därmed akustisk energi med sådan frekvens och styrka, att partiklar på eller i banan eller banorna förmås vandra i den konstanta kraftens riktning.

12. Förfarande enligt krav 11, k ä n n e t e c klia t av att ett partikulärt material, t ex ett finfördelat torrt bindemedel, tillföres och införes.

13. Förfarande enligt krav 11 och 12, k ä n n e t e,c k n a t av att den konstanta kraften åtminstone delvis utövas av en luftström som tvingas genom mineralfiberbanan. . l 1

14. Förfarande enligt kraven 11-13, k ä n n e t e c k n a t av att behandlingen sker dubbelsidigt.

15. Förfarande enligt kraven 11-14, k ä n n e t e c k n a t av att behandlingen sker före en impregnering av den primära banan eller de primära banorna. 7 ' Û , 452 o4o, '17 1

16. Förfarande enligt krav 1,. k'ä n n e t e'c k n a t av att _ den primära banan eller de primära banorna i samband med övergången från det första transportsystemet till det andra transportsystemet ges impulser (t ex genom 19, 20), företrädesvis pneumatiska impulser, att antaga vågform, så att nedläggningen på det andra transportsystememt sker under veckning. _ ' ' _ _

17. Förfarande enligt krav 16 vid förekomsten av flera prinlära banor, k ä n n e t e c k n a t av att dessa primära banor (65-67) tillförs till det andra transportsystemet (74) en efter en. i'

18. Förfarande enligt kraven 16 vid förekomsten av flera primära banor, k ä n n ett e c k n a t av att dessa primära banor (50-54) först sammanföres (57) innan de avges från det första transportsystemet (56) till det andra (58).

19. Förfarande enligt något av föregående krav, k ä n n e - .t e'c k n a t 'av att veckningsprocessen är så utformad att väsentligen alla delar av den intermediära banan avgives rakt ovanför de ställen där de skall ligga i den slutliga banan och på samma höjd över densamma.

20. Förfarande enligt något av föregående krav, _k ä n n e - t e c k n a t av att smältstrålen (2) skyddas och framförs så att smältstänk, som kan träffa uppsamlingsytan eller uppsamlingsytorna, undviks; ' s

21. Anordning för genomförande av förfarandet enligt något av föregående krav, bestående av ett eller flera fibreringsaggregat (4) anordnade att tillföras en mineralsmälta (3) till bildande av en ström 2 mineralfibrer (6), vilka efter uppsamling och bearbetning bildar en slutlig mineralfibermatta av önskad tjocklek, k ä n n e t e c k n a d av att anordningen innehåller ett organ (22) för att bilda en intermediär mineralfiberbana (23) av den eller de primära mineralfiberbanorna, där den intermediära banan (23) har en ytvikt, som är större än, företrädesvis dubbelt så stor som, ytvikten hos primärbanan eller den sammanlagda ytvikten hos alla primärbanor samt en veckningsanordning, som av den intermediära banan alstrar en slutlig bana. ,

22. Anordning enligt patentkravet 21, k ä n n e t e c k n a d av att den består av två eller fler uppfångningstrummor (7, 8), som är anordnade på ett avstånd om mindre än 800 och företrädesvis mindre än 400 mm avstånd från fibreringsaggregatet (4), och som är motroterande, 452 040 Is I och-på vilka de just bildade fibrerna (6) burna av en gasström (5) uppfångas under det att gasströmmen avleds genom trummorna, varvid trummorna (7, 8) avger en primär mineralfiberbana (13), vilken efter' i impregnering (17) formas till den intermediära mineralfiberbanan (23L som i sin tur formas till en slutlig mineralfiberbana. (Figur 1, 2, 6)

23. Anordning enligt krav 21, k ä n n e t e c k n a_d av att den innehåller två eller flera parallellt verkande uppfångningstrummor (46-49; 62-64), vilka uppfångar och bildar var sin primär mineral- fiberbana (51-54; 65-67), och av att anordningen innefattar antingen organ för att från varje primärbana bilda en intermediär mineral- fiberbana, vilka efter sammanläggning bildar den slutliga mineral- fiberbanan, eller organ för att sammanlägga alla primärbanor och av dessa skapa en intermediär bana, som efter veckning bildar den slutliga mineralfiberbanan. (Figur 4 resp. 3)

24. Anordning enligt krav 22 eller 23, k ä n n e t e c k n a d av att-medlen för att bilda den intermediära mineralfiberbanan består av ett veckningsorgan (t ex 19, 20) för att genom mekaniska veckningsimpulser eller genom luftstötar eller coanda-effektkrafter forma primärbanan eller -banorna med fram- och återgående veck i den primära banans framföringsriktning. A

25. Anordning enligt något av kraven 21-24, k ä n n ett e c k - n'a d av att den innefattar medel för att utsätta_den eller de primära mineralfiberbanorna för en konstant kraft, t ex gravitationskraften eller kraften från en gas- eller luftström, riktad i vinkel mot banan eller 2 banorna och i kombination därmed samtidig akustisk energi av sådan frekvens och styrka att partiklar på och i banan förmås vandra i den konstanta kraftens riktning.

26. Anordning enligt något av kraven 21-25, k ä n n e t e c k - n a d av att organen för påföring av bindemedel utgörs av tallriksliknande roterande spridare, som avger en tunn och bred stråle av bindemedel väsentligen över hela mineralfiberbanans bredd.

27. Anordning enligt något av kraven 21-26, vid vilken fibreringen ser genom utslungning från mantelytan på hastigt roterande hjul, k ä n n e t e c k n a d av att smältstrålen skyddas från partiklar utslungade från hjulen. I