SE443295B - Elekrostatiskt sarforband for mjukvevsskador innefattande en elektret - Google Patents

Description

'7714sss-5 vilken en konstant ström passerar, vilken vanligen levereras av ett batteri och tillföres med två elektroder. Katoden anordnas van- ligen på en sida av brottstället på sådant sätt, att katoden sträcker sig fullständigt genom benet och anoden anordnas på en annan del av benet eller på avstånd från brottstället eller på mjukvävnaden. För detta erfordras givetvis kirurgiska ingrepp. Vanligen förses kropps- delen med ett gipsförband, och de elektroniska delarna förenas med gipsförbandet genom bandage eller kontakthäftande band.

Av arbetet av Friedenberg och andra, som använder dennes allmänna förfaranden, har en förbättrad teknik på benbrottsområdet utvecklats, vid vilken det elektromagnetiska fältet bringas till in- verkan på sådant sätt, att i allmänhet inga kirurgiska ingrepp erford- ras. Ett sådant förfarande anges exempelvis i ett arbete av C.A.L.

Bassett och andra under titeln "Acceleration of fracture repair by electromagnetic fields. A surgically noninvasive method" i Annals of the New York Academy of Science, 238, 242-262, 1974, Såsom exem- pel beskriver Bassett en anordning, vid vilken pulsade lågfrekventa magnetiska vågor av ringa intensitet pålägges på området för ett ben- brott för åstadkommande av spänningar vilkas storlek i allmänhet är jämförbara med storleken av de spänningar som orsakas av en deformation, så att ett visst släktskap med en piezoelektrisk reaktion förefinnes vid en skelettskada. Vid denna anordning åstad- kommes huvudsakligen ett efterliknande av den naturliga piezoelektris- ka renegeringen av elektricitet i skelettet för påskyndande av den naturliga läkningsprocessen. Vid sådana anordningar utnyttjar man i allmänhet en med ett batteri matad koppling för åstadkommande av den pulsade elektromagnetiska energin, som tillföras till det behand- lade området med två elektroder. Vid detta förbättrade förfarande använder man emellertid vanligen elektroder med förhållandevis o- hanterlig, skivformig form, som pålägges på huden över de skelett- delar, som skall behandlas. _ De tidigare kända systemen och förfarandena, exempelvis 'de enligt Friedenberg och Bassett, är givetvis avsedda för behand- ling av skelettet och icke för behandling av mjukvävnad. Vid de fles- ta av dessa system använder man speciellt konstruerade kopplingar med tillhörande elektroder, som åtminstone i många fall måste inplan- teras på kirurgisk väg. Vidare behöver man för sådana anordningar en strömkälla, som vanligen bildas med batterier och måste fästas vid patientens kropp. En sådan strömkälla är i samtliga fall förhål- landevis tung och ohanterlig samt kräver avsevärt utrymme och inkräk- 7714683-5 tar på patientens rörelsefrihet. Vidare är det vid några av dessa tidigare kända anordningar nödvändigt att åstadkomma elektrisk ström, som ledes genom skelettet, eller att pâlägga förhållandevis höga spänningar av exempelvis 24 volt. I båda fallen kan riskfriheten för patienten vara av betydelse. Sålunda kan man i allmänhet fast- ställa att för sådana anordningar erfordras en aktiv eller dynamisk generering av elektriska strömmar eller spänningar i den kroppsdel, som skall behandlas.

Från den amerikanska patentskriften 3 968 790 samt ett arbete med titeln “Callus Formation by Electret", som publicerats av Fukada och andra i den japanska publikationen Journal of Applied Physics, band 14, nr 12 (1975) är det vidare känt att på kirurgisk väg bringa en anordning av elektrettyp i kroppsberöring med en speciell skelett- del eller att anbringa en sådan anordning i skelettdelens omgivning för åstadkommande av en kallusbildning och/eller sår eller brott- läkning. Arbetena av Fukada är emellertid begränsade till skelett- vävnad, och kirurgiska ingrepp erfordras för att anordna en elektret på en skelettdel eller för att omge en skelettdel med en sådan an- ordning. Dessutom befattar sig Fukada i första hand med kallusbild- fning för skelettdelar och exempelvis icke med underlättande av ett läkningsförlopp.

Ett ytterligare förfarande och en ytterligare anordning för gyn- nande av bildningen av benvävnad anges i den amerikanska patentskrif- ten 3 745 995. Även i detta fall erfordras kirurgiska ingrepp för att bringa den beskrivna anordningen att anligga mot skelettet.

Vidare erfordras en skenanordning varvid man delvis kan undvara kirur- giska ingrepp. Den sistnämnda utföringsformen har emellertid förhål- landevis skrymmande konstruktion eftersom den innefattar en upptag- ningsspole och två elektroder, som sträcker sig över ett skelettområde inom vilket en kallusbildning skall åstadkommas. Man utnyttjar en ak- tiv fältgenereringsanordning för âstadkommande av en växelström i upptagningsspolen så att mellan de i realiteten i skelettet självt inbäddade elektroderna alternerande strömmar eller potentialer åstad- kommas.

Vidare är anordningar och förfaranden för behandling av skador på mjukvävnader föreslagna med vilka läkningsprocessen under- lättas genom att växel- eller likström ledes omedelbart igenom det skadade området liksom genom intilliggande kroppsdelar. Dessa för- faranden kräver normalt inga kirurgiska ingrepp. Till de represen- tativa arbetena på detta område hör exempelvis ett arbete av D.

Assimacopoulos med titeln “Wound healing promotion by the use of negative electric current" i American Surgeon, 34, 423-431 (1968), 7714683-5 och vidare ett arbete av L.E. Wolcott m.fl. med titeln "Accelerated healing of skin ulcers by electrotherapy: preliminary clinical results" i Southern Medical Journal, 62, 795-801 (l969), samt ett arbete av J.J. Konikoff med titeln "Electrical Promotion of Soft Tissue Repairs" i Annals of Biomedical Engeneering, 4, 1-5 (1976). Gemensamt för dessa förfaranden är direkt påläggning av en konstant utgångsström med en elektronisk koppling över en elektrod, varvid elektroden fästes inom det skadade området och varvid en vanligen av samma material bestående elektrod anordnas på avstånd på patientens hud eller sträcker sig genom huden. Dessa kopplingar och anordningar matas antingen med ett batteri eller en växelriktare till vilken normal nätväxelström tillföres.

Vid dessa förfaranden och anordningar för mjukvävnader erhållas många av olägenheterna hos de för skelettdelar använda anordningarna och förfarandena eftersom man behöver använda exempelvis förhållan- devis tunga, ohanterliga och utrymmeskrävande anordningar för aktiv renegering av elektrisk ström inom området för den vävnad som skall läkas. Vidare måste elektroder anbringas eller implanteras för ledning av ström genom det skadade området. Slutligen är det vid dessa anordningar liksom vid anordningar för behandling av skelett- delar en olägenhet att de begränsar patientens rörelsefrihet så att de icke möjliggör en ambulerande behandling eller följdbehand- ling av patienten.

Visserligen utnyttjar man vid de tidigare förfaranden och an- ordningarna elektriska fält för att underlätta läkningen av ben- brott, och man använder på direkt väg tillförda elektriska strömmar för att påskynda läkningen av skador hos mjukvävnader, men härvid erfordras i allmänhet anordningar som är ohanterliga och kräver kirurgiska ingrepp. Sålunda utsättas även rörliga patienter i prak- tiken under behandlingen för hinder och i många fall är det icke möjligt att behandla mindre sår på ett önskvärt sätt om icke statio- när behandling genomföres. När batterier eller batterisatser an- vändas är det dessutom nödvändigt att från tid till tid utbyta eller uppladda dessa strömkällor, vilket nödvändigtvis medför en ökning av de totala behandlingskostnaderna. Dessutom finnes vid tidigare kända förfaranden och anordningar, som kräver kirurgiska ingrepp, alltid en infektionsrisk.

Sålunda skulle det icke endast vara önskvärt att kunna und- vika olägenheterna hos tidigare kända anordningar och förfaranden, utan det vore även mycket önskvärt att ha förfaranden och anordningar för att underlätta läkning av skadade mjukvävnader till förfogande, 77146826-5 för vilka användningen icke medför en begränsning av patientens rörelsefrihet. För detta ändamå måste en elektrostatiskt arbetande anordning med låg vikt stå till förfogande, som i synnerhet har ringa tjocklek och företrädesvis är självlimmande samt kan användas såsom självständig enhet, är steriliserbar och är avsedd för endast engångsanvändning, varvid anordningen icke behöver ha någon bestämd geometrisk form i jämförelse med den skada, som skall behandlas, och varvid anordningen kan tillskäras på ett sätt som passar formen av det omrâde som skall behandlas.

Till grund för uppfinningen ligger uppgiften att undvika de i (let föregående angivna olägenheterna hos tidigare kända för- faranden och anordningar och åstadkomma ett sårförband, som i synner- het är lämpat för att gynna läkning av skador på mjuka kroppsvävnader.

För lösning av denna uppgift avser uppfinningen användning av en elektret för åstadkommande av ett svagt elektrostatiskt fält inom sårområdet.

För detta ändamål användes ett sårförband för påläggning på såret, dvs. en del av patientens kropp, i vilken en skada i mjukvävnaden föreligger, med en bärare (ett underlag) samt organ för att fästa förbandet vid kroppen över skadan eller såret. Enligt uppfinningen är på detta underlag en elektret anord- nad, som utan något som helst kirurgiskt ingrepp kan anbringas i närheten av såret eller skadan för att utsätta sår- eller skade- området för ett elektrostatiskt fält. För ett föredraget sårförband är elektreten inarbetad i ett självhäftande förband eller en svamp för kirurgiska ändamål. Ett sådant sårförband kan framställas såsom ett steriliserbart och för engångsbruk avsett förband, som bildar en för längre tid användbar källa för ett elektrostatiskt fält och kan användas på ett bekvämt sätt för att gynna läkningen av skador i mjukvävnaden.

Enligt uppfinningen användes elektretelementet i stället för hittills använda batterier, elektroniska kopplingar, ommantlings- material, etc., och det är icke erforderligt att på kirurgisk väg inplantera några som helst elektroder eller liknande. Dessutom är det enligt uppfinningen möjligt att använda ett med en elektret för- sett självhäftande förband som på ett enkelt och verksamt sätt gör det möjligt att underlätta läkningen av skador på mjukvävnaden.

I motsats till dynamisk generering av en ström eller en spänning resp. induktion av en dynamisk ström eller en dynamisk spänning i den vävnad som skall behandlas och/eller i dennas närhet bringas med elektretförbandet ett elektrostatiskt fält att inverka; Härigenom 7714683-5 behåller patienten full rörelsefrihet eftersom man använder ett sterilt och för endast engångsbruk avsett samt mycket tunt, häftplåsterliknande förband, som i och för sig även kan utformas i form av en beståndsdel i en kirurgisk svamp, en handske, en strumpa, ett armstöd eller även ett gipsförband. Inom ramen för uppfinningen är det även möjligt att utforma ett sårförband i form av eller såsom beståndsdel av ett använt rörformigt hölje för bröstkorgen, halsen, en arm eller ett ben.

Uppfinningen är särskilt tillämpbar på det dermatologiska området, exempelvis för behandling av huden efter en biopsi för ut- tagning av hudprov för dermatologiska undersökningar. Vidare är upp- finningen lämpad för behandling av viloställnümßosteoporos, som kan uppträda vid långvarig viloställning hos en kroppsdel. Slutligen är uppfinningen användbar inom området för läkning eller förebyggande vid decubitusbölder, varvid med en elektret försedda kirurgiska svampar av bomull kan användas. I Om uppfinningen användes för efterbehandling av operationer är det viktigt att säkerställa att ett i huden lagt snitt läkes så snabbt som möjligt för att infektionsrisken skall minskas och för att ett förnyat öppnande av snittet skall undvikas. Detta uppnås lämpligast genom att man höjer styrkan hos vävnaden inom snittområdet. Hittills har detta åstadkommits med hjälp av sömnaterial eller klammor. Genom en stegring av läkningshastigheten är det emellertid möjligt att uppnå samma önskade effekt, varvid kanten av snittet växer samman snabbare så att spåren slutes snabbare och vävnaden inom sårområdet uppnår högre hållfasthet. För detta ändamål kan man använda ett förband enligt upp- finningen i form av en eventuellt självhäftande svamp eller kompress för kirurgiska ändamål varvid det på vävnaden pålagda elektrostatiska fältet ger den önskade snabbare läkningen. I Eftersom de flesta kirurgiska snitten är så långa, att det icke är möjligt att använda tidigare kända förband i form av remsor av konstharts, är det i dessa fall lämpligt att använda ett förband enligt uppfinningen med en svamp eller kompress för kirurgiska ändamål.

Om man anbringar elektreten eller elektreterna geometriskt på ett visst sätt så att de passar till en typisk kirurgisk svamp eller kompress, vars grundform kan vara kvadratisk, rätvinklig, rund, oval, etc., samt om man anordnar elektreten eller elektreterna inuti svampen eller kom- pressen, exempelvis mellan gasbindskikten, kan man anbringa hela sår- förbandet på vanligt sätt på det kirurgiska snittet och använda häft- remsor eller liknande för att hålla kompressorn i läge. Om snittet har en längd av mer än ca 100 mm, varvid denna längd i huvudsak motsvarar den maximala längden av en kompress, kan man använda ett flertal kom- presser i rad på snittet, av vilka var och en kan innehålla en eller 7714683-5 fler elektreter. Alternativt är det enligt uppfinningen möjligt att framställa det med elektret försedda kompress- eller förbandsmaterialet i ändlös form samt marknadsföra detta i form av rullar, så att det är möjlit att i varje särskilt fall använda ett stycke av förbandsmateria- let som har önskad längd.

En sådan produkt är särskilt lämplig vid behandling av de kubitalsvullnader eller tryckställen, exempelvis sådana som upp- träder hos sängliggande patienter till följd av den ständiga tryckver- kan på huden.

I det följande anges utföringsexempel på uppfinningen under hänvisning till den bifogade schematiska ritningen.

Fig. 1A och lB visar undersidan resp. ett längdsnitt ge- nom ett självhäftande remsformigt sârförband enligt uppfinningen.

Fig. 2A och 2B visar undersidan resp. ett längdsnitt ge- nom en annan utföringsform av ett sårförband enligt uppfinningen i form av en kompress. _ Fig. 3A och 3B visar en sidovy resp. ett snitt längs linjen 3B-3B på fig. 3A genom en utföringsform av ett förband enligt upp- finningen i form av ett plagg, i synnerhet en strumpa.

Såsom angivits hänför sigxmmfhuüngen i första hand till underlättande av läkningen av sår på mjukvävnader med användning av ett elektrostatiskt fält, som åstadkommas med en elektret. Härvid är elektreten företrädesvis anordnad i gasbinddelen (Gazeteil) av ett förband, till vilken hör en häftplåsterremsa, som uppbär gasbind- delen.

En elektret är ett varaktigt posariserat stycke av ett dielektriskt material. Man kan framställa en elektret genom att man utsätter det dielektriska materialet för en kraftig elektrisk poten- tialskillnad. En elektret utgör en elektrisk analog till en permanent magnet. Talrika tidigare kända material kan bearbetas till elektre- ter, exempelvis polytetrafluoretylen, polyetylenterftalat, Carnaubavax samt andra organiska vaxer och polymerer. Elektreter som är framställda av exempelvis polytetrafluoretylen, polyetylentereftalat och andra polymerer, är flexibla, så att man lätt kan anpassa formen till den yta, på vilken de skall anbringas.

För framställning av elektreter står olika förfaranden till förfogande. Det klassiska förfarandet för framställning av elek- treter med diulektriska material består åtminstone i lahoratorietek- niskt avseende i att man på materialet anbringar ett elektriskt fält under det att materialet upphettas och därefter kyles till rumstempe- ratur. Härmed avses det s.k. termoförfarandet. Detta förfarande med- för att rymdladdningar införas i dielektriket, exempelvis Carnaubavax, 7714683-5 varvid en inriktning av dipoler äger rum eller att laddningar skiljas från varandra i mikroskopiskt område. Dessa laddningar betecknas homoladdningar resp. heteroladdningar med hänsyn till polariteten av rymdladdningarna och dipolerna i förhållande till elektrodernas polaritet. Den verksamma ytladdningen motsvarar vanligen skillnaden mellan homoladdningarna och heteroladdningarna. Tyvärr förlöper vid dessa klassiska vaxelektroder uppbyggnaden av laddningarna på sådant sätt, att dessa elektreter icke är lämpade för långvarig användning.

Detta beror på att homoladdningarna och heteroladdningarna, som båda förefinnas, har olika avklingningstider så att ofta en skenbar omkast- ning av polariteten hos elektreten uppträder.

Polymerer som är lämpade för användning såsom elektret- material utgöres däremot i de flesta fall av icke-polära ämnen, vilka endast kan lagra laddningar i fällor. Därför kan av dessa mate- rial i huvudsak varaktigt laddade elektreter framställas.

Ett annat förfarande för framställning av elektreter med användning av dielektriska material, dvs. av polymerfolier med en tjocklek av 2 till 25 flm, består i ett elektronbeskjutningsförfa- rande, vid vilket man utnyttjar genomträngande strålar med ett elek- tronområde, som överskrider polymermaterialets tjocklek, resp, icke genomträngande strålar. Dessa förfaranden gör det möjligt att hos folieformiga elektreter åstadkomma en hög utgångsladdningstäthet.

Förfarandet för införing av laddningar med hjälp av elektronstrålar är i hög grad reglerbart. Till en för detta ändamål avsedd anordning hör en modifierad elektronstråleaccelerator med en högfrekvenskälla och en källmagnet, en diffusionspump, en lins, avspärrningventil, avsökningsplattor för lodrätt och vågrätt inriktning samt provhållare för upptagande av det med metall belagda materialet. För uppladdning av en folie med en tjocklek av 25 H.m arbetar man vanligen med en strålningsenergi av 20 kV och strålströmmar av 0,l mikroampere.

Vid ett annat förfarande användes för framställning av en elektret exempelvis en folie med en tjocklek av 25 y-m av poly- tetrafluoretylen, på vilkens ena sida ett aluminiumskikt med en tjocklek av 18 PLm pâângas. För uppladdning av polymeren kan man an- vända ett förfarande för âstadkommande av s k "genomslagsfält" var- vid man på polymerfoliens metallsida över två elektroder pålägger en stor elektromctorisk kraft av exempelvis 10 kV. Härvid stödes polymeren med den metalliserade ytan uppåt med ett dielektriskt un- derlag med en lämplig ledningsförmåga, exempelvis en kronglasplatta med tjocklek av 0,5 cm, som vilar på den nedre elektroden. Efter en uppladdningstid inom området exempelvis 10 - 30 minuter avslutas an- bringandet av elektromotorisk kraft, den övre elektroden avlägsnas 7714683-5 och den uppladdade polymeren, dvs. elektreten, avlyftes efter jord- ning av den nedre elektroden. Vid denna behandling kan man på elektre- tens polymersida lätt uppnå en fältstyrka av ca ~2,0 x 10-9 cb/cm2.

Denna fältstyrka är förhållandevis låg och kan jämföras med det elekt- rostatiska fält, som åstadkommes vid kamning av hår med en kam. Sådana fältstyrkor är oskadliga i den bemärkelsen, att de icke orsakar några skador hos människor eller djur oberoende av inverkningstiden så att risken för patienten är uteslutna.

De hittills kända elektreterna blir i närvaro av en vätska tidvis "kortslutna". Härvid har det hittills varit vanligt att isolera elektreten på sådant sätt, att den icke kommer i direkt beröring med vätska, exempelvis av det slag som utträder ur ett sår. Under senare tid har emellertid ett förfarande utvecklats, som gör det möjligt att fasthålla elektretens laddning på sådant sätt att detta problem icke längre uppträder. I detta sammanhang kan exempelvis hänvisas till ett arbete av B. Gross m.fl. med titeln "Heat Sealing of Teflon Electrets by Annealing" i Journal of Applied Physics, Bd. 46, nr ll, sid. 4674-7, Nov. 1975.

Beträffande ytterligare uppgifter om elektreter och förfa- randen för framställning därav kan hänvisas till de förutnämnda ameri- kanska patentskrifterna och de i dessa angivna litteraturställena, samt vidare till ett arbete av G.M. Sessler m.fl. med titeln "Produc- tion of High Quasi-Permanent Charge Densities on Polymer Foils by Application" of Breakdown Fields" i Journal of Applied Physics, 43, sid. 922-26, 1972, och ett arbete av G.M. Sessler m.fl. med titeln “Research in Polymer Electrets" i Photographic Science and Engeneering, Second International Conference on Electrophotography, sid. 162-66, 1974.

På figurerna 1A och lB visas ett sårförband enligt uppfin- ningen som är anbringat på en mjuk vävnadsyta l. Till detta förband hör en basdel 2 av gummerat bandmaterial eller ett med lim belagt konsthartsmaterial av det slag som är vanligt för s.k. häftplåster.

På underlagsdelen 2 är en eller fler elektretafl fästade på den gumma- rade eller med lim eller häftmaterial belagda sidan 2a.

Varje elektretelement 3 är försett med en beläggning eller företrädesvis ommantling 4 av gasväv (Gaze) och ett eller flera gas- vävsbolster av känd typ är anordnade, som skall bringas i direkt beröring med vävnadsytan la hos patienten inom området för såret lb.

Vid arrangemanget enligt figurerna lA och lB fästes elektret- elementet 3 på patientens kropp i omedelbar närhet av såret lb på sådant sätt, att inom sårområdet oberoende av yttre inverkningar in 7714683 5 l° elektrostatisk retning åstadkommes genom ett elektrostatiskt fält som utgår från det tunna underlaget 3b och gynnar läkningen, varvid patien- ten har fullständig rörelsefrihet och på intet sätt utsättas för elekt- riska eller andra risker. Enligt figur lB hör till sårförbandet en med elektreten 3 förenad jordningsremsa 6, som skall bringas i berö- ring med patientens hud för "slutning av strömkretsen". Den fasta änden av jordningsremsan 6 är förenad med den med aluminium belagda ytan 3a av elektretelementet, dvs. den från såret vända ytan.

På figurerna 2A och 2B visas ett ytterligare sårförband enligt uppfinningen enligt vilket på ett gummerat band eller en basdel 12 med häftförmåga av konstharts finnes anordnat ett eller fler större elektreter 13 för att möjliggöra anpassning till större sår, exempel- vis av det slag som bildasxüd kirurgiska ingrepp. Elektretelementen 13 är likaledes försedda med en jordningsremsa 16, som står i ledande beröring med den med aluminium belagda elektretytan l3a och likaledes bringas i beröring med patientens hud för slutning av strömkretsen.

På översidan av elektretelementet eller elektretelementen 13 finnes en motsvarande förstorad gasvävskompress 14 anbringad, som man kan ge den i varje särskilt fall erforderliga formen. Elektretelementet 13 är företrädesvis inneslutet i kompressen 14. Ett sårförband enligt figur 2A och 2B lämpar sig i synnerhet för behandling av decubitus- bölder och andra större hudskadorh Enligt figur lB och 2B är tjockleken hos de olika delarna angivna i överdriven skala för att göra figuren tydligare.

För användning anbringas sårförbandet på snittet, såret eller hudskadan av annat slag på sådant sätt, att kompressen 14 bringas att anligga mot huden. Beroende på fuktighetsavgivningen från såret samt sårets läge kan det elektrostatiska förbandet efter behov utbytas, vilket underlättas av att alla delar av förbandet kan förintas.

Fältstyrkan hos elektreten förblir i huvudsak konstant under många månader eller t o m år varför man kan använda elektret- förbandet under förhållandevis lång tidrymd. Detta kan i synnerhet vara erforderligt om läkningen fördröjes så att en långtidsinverkan av förbandet är önskvärd.

På figurerna 3A och 3B visas en ytterligare utföringsform enligt unpfinningen till vilken hör en underlagsdel 22 i form av en strumpa eller en socka. Givetvis kan man utforma ett sådant förband även i form av en handske eller en tätt anliggande krage eller om- mantling, exempelvis för överkroppen. Vid förbandet enligt figurerna 3A och 3B kan man vid underlagsdelens 22 inneryta anbringa en eller fler tunna elektretremsor 23 med ett polymermaterial eller ett annat material, företrädesvis i en rad. Alternativt kan elcktretremsorna 11 7714683-5 efter behov vara anbringbara till denna inneryta så att man kan till- ordna dem noggrannare till det behandlade området. Elektretremsorna 23 är anordnade på sådant sätt att de tryckas fast mot den kroppsdel, som skall behandlas, exempelvis enligt fig. 3A mot skenbenet, när strumpan dragits över benet 21.

Verksamheten av sårförbandet enligt uppfinningen har under senare tid påvisats genom undersökningar beträffande förbätt- ringen av läkningen av sår hos mjukvävnader. Härvid användes en elek- tret som bildade en beståndsdel av ett remsformigt konsthartsförband, vilket i huvudsak liknade det på figur lA och lB visade.

Vid en av dessa undersökningar, som genomfördes under sterila betingelser, försågs ett flertal bedövade vita Nya Zeelands- kaniner av han- och honkön med en vikt av 1,5 till 2,0 kg på båda sidor av ryggraden inom det lumbara området med snitt med en längd av 2 cm vilkas djup motsvarade hudens tjocklek. Dessa snitt tillslöts i samtliga fall med 3 enskilda sömställen (siden 000) varefter på varje snitt anbringades en remsa av konstharts. På ena sidan anbringa- des en provremsa som innehöll en elektret. På den andra sidan anbringa- des en konsthartsremsa av känd typ eller en remsa med ett icke elek- triskt behandlat stycke av ett dielektriskt material, varvid formen och utseendet av detta material motsvarande elektreten. På detta sätt fungerade varje försöksdjur såsom sitt eget kontrolldjur, varvid det var möjligt att jämföra den med sårförbandet enligt uppfinningen be- handlade sidan med den sida på vilken en vanlig konsthartsremsa resp. en remsa som icke âstadkom något elektriskt fält var anbringad. Arran- gemanget av remsorna hemlighölls.

Efter 72 timmars tid dödades försöksdjuren och man uttog hudstycken som innehöll snitten. Sömmarna avlägsnades och hudprovena provades beträffande draghållfastheten med hjälp av en apparat av konstruktionen Instron, modell ll22, varvid tvärstyckshuvudets has- tighet var ca 200 mm/min. Även vid denna provning hemlighölls arten av provstyckena.

Resultaten av dessa draghållfasthetsprovningar är sam- manfattade i efterföljande tabell, varvid brottbelastningen till uppslitning av snittet är omräknad i g/mmz. 7714sss-s 12 f; BrOttlaSt ff /151 ä: " Försöksdíur _9ÉÉÉênd;ÉÉ- Éšëšgâlíí 1 52,1 32,5 2 9,1 13,7 3 5,9 6,9 ¿ 1,7 3,9 5 20,0 24,2 6 3,7 19,7 7 3,6 9,8 _ naeaelvärae = 13 , 9 23 , 7 Förhållandet mellan medelvärdena för de behandlade och de icke behandlade snitten uppgår förbrottbelastningen till 1,71.

Härav framgår att hållfastigheten hos såren hos de behandlade snit- ten har stegrats med över 70%.

För de för behandlingen använda elektretsårförbanden enligt uppfinningen gav en mätning av den elektrostatiska spänningen en genomsnittlig fältstyrka av ca -1,9 x 10-9 cb/cm. ......... __..._.._._...._-..-._._.-“_--v

Claims (8)

7.3 7714683-5 PATENTKRAV

1. Elektrostatiskt sårförband avsett att förbättra den naturliga läkningsprocessen vid skada på mjukvävnader hos ett levande väsen med en bärare,eventuel1t i form av ett bärar- skiktfavsett för anbringande på en levande individ med skada på mjukvävnad, samt organ för fästande av bäraren till den levande individens kropp, k ä n n e t e c k n a t därav, att förbandet innefattar en elektret (3, 13, 23) som är anordnad på en bärare (2, 12, 22) för att utan kirurgiskt ingrepp kunna anbringas i närheten av skadan (lb), så att ett elektrostatiskt fält åstadkommes i skadeområdet.

2. Sårförband enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k - n a t därav, att elektreten är täckt med ett gasvävsmate- rialstycke (4, 14).

3. Sårförband enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k - n a t därav, att bäraren (2, 12, 22) på en sida är belagd med ett lim eller häftmaterial till bildning av en själv- häftande anordning av typen häftplåster.

4. Sårförband enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k - n a t därav, att bäraren utgöres av en till sårstället anpassbar materialformkropp, i synnerhet för en hand, en fot, en arm, halsen eller liknande, hos en patient, exempelvis i form av en strumpa eller liknande.

5. Sårförband enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k - n a t därav, att bäraren utgöres av ett på en kroppsdel_hos den levande individen anordnat gipsförband eller liknande.

6. Sårförband enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k - n a t därav, att elektreten är utformad på sådant sätt, att den är anpassbar till skadeställets form och läge.

7. Sårförband enligt patentkravet 6, k ä n n e t e c k - n a t därav, att elektreten utgöres av ett flertal enskilda 7714683-5 Hr elektreter, som är anordnade på ett förutbestämt sätt för att i huvudsak utsätta hela det skadade området för inverkan av ett elektrostatiskt fält.

8. Sårförband enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k - n a t därav, att bâraren bildar en kompress (4, 14) för kirurgiska ändamål.